Visa inlägg taggade med 'hemester'
På cykel i Björköby
Förra veckan var vi på en dagsutflykt: hela vägen till Björkö. Barnen fick båda vara hos barnvakt i Vasa och vi lånade en terrängcykel till så att vi hade varsin. Sen åkte vi ut till Björkö.
Sist jag var här var väl på postroddsdansen 2009. Sjöbodarna var sig lika, men utkikstornet var nytt. Parkeringsplatsen vid Svedjehamnen var proppfull av bilar så vi var inte de enda som hade haft siktet inställt på Björkö den dagen. Flera turister stod med picknickkorgarna redo och såg sig förvirrat om efter någonstans att sitta. Vi satte oss på en brygga och åt mellanmålet vi handlat i Sale-butiken i Replot och hoppades att vi inte skulle förarga någon bryggägare.
Sen spände vi loss cyklarna från cykelställningen bakpå bilen och cyklade runt i Björköby. Vi var till nya fiskehamnen, cyklade förbi en övergiven byskola och spanade in snygga hus. Jag och min man är ju lite olika så han tyckte mest om att vi cyklade, jag försökte dra igång en diskussion om varför en del vägnamn slutade på ändelsen "-ted" och om det finns någon liknande i andra dialekter, på Bergö har vi ju "tået".
Vi stannade också till vid kyrkan som är byggd 1859 och döpt efter den dåvarande tsarens fru Maria. Det är ju något speciellt med skärgårdskyrkor.
När vi kom tillbaka till Svedjehamnen gick vi till utkikstornet Saltkaret. Vägen från parkeringen till utkikstornet var knappt en kilometer lång och bred och snygg. Förstås var själva tornet inte gjort för rullstolsburna eller barnvagnar men till tornet kom man smidigt. Här finns också en vandringsled på 4 km (Bodvattnet runt), skulle vi haft mer tid och vi inte var så försiktiga med mina knän så skulle vi absolut gått den också.
Utkikstornet är 20 meter högt, vilket motsvarar landhöjningen sedan vår tideräkning började.
Jag spanade mot svenska kusten och började nästan förstå politikerna som mumlar om en bro över till Sverigesidan, plötsligt kändes Umeå inte så långt bort. 
Vid replotbron stannade vi vid Bernys och åt middag. Jag drack deras havtornslemonad som Tervjärv läskedrycksfabrik gör till Bernys, den smakade precis som en riktigt god havtornskräm.
Sen åkte vi tillbaka till barnen och avslutade utflyktsdagen med att bränna 200 euro på en gersåg.
Öppna gårdar i Skata
Idag, i samband med Jakobs dagar i Jakobstad, ordnar Skata rf öppna gårdar vid det gamla trähusområdet Skata i Jakobstad. Rör ni er nära Jakobstad idag så rekommenderar jag verkligen en eftermiddag i Skata.
Öppna gårdar hålls alltså idag (torsdag 22.7.2021) kl 14-18.
Vi besökte öppna gårdar år 2019 (observera att kartan är från det året). Det var en av de vackraste sommardagarna det året. Solen sken, det var vindstilla och alla trädgårdar i Skata visade sig från sin bästa sida med prunkande rabatter och blommande träd.
Det här var på tiden före jag bloggade och bilderna i min telefonkamera är få och inte tagna med ett blogginlägg i bakhuvudet. Men jag minns ännu hur mysigt det var. En del trädgårdar bestod av raka linjer medan andra var lummiga och lite mer vildvuxna. Gårdarna som hade gårdsloppis var en salig blandning av antika saker i unkna källare och leksaker som husets barn vuxit ur. Ett av husen var till salu och de hade öppet hus så man fick möjlighet att kika in hur det såg ut i en riktig Skata-gård.
Johannes var fyra år så han hade med sig sin sparkcykel så att han skulle orka ta sig mellan gårdarna. Avstånden är inte superlånga men för en fyraåring krävdes det nog både en trip-muta och en cykel för att han skulle orka. Vägarna i Skata är ganska smala så bilen får man lämna utanför området (t.ex. Citymarkets parkering ligger nära).
Elvira var inte ens en månad gammal så hon låg mest i vagnen i bara blöja och sov i värmen. Och jag drack massa vatten (ni kan ju räkna hur många vattenflaskor ni ser på bilden).
Skata är Finlands största enhetliga trähusområde (fakta som jag lånade direkt från Jakobstad stads hemsida). Området är fullt av gulliga gamla trähus och små och stora gårdsbyggnader. Trädgårdarna är överlag ganska små men mysiga.
Vi avslutade rundturen med glass på Skorpan (såklart!) Jag åt havtornsglass. Och sedan gick vi tillbaka till bilen och åt en till glass vid McDonalds för man kan ju inte äta för mycket glass en varm sommardag.
Önskar att vi kunde åka i år igen men resten av familjen har andra planer idag. Men nästa år, då kommer jag igen Skata!
Du gillar kanske också…
♥ Gårdsloppis i Neristan
♥ Hemester: Nanoq i Jakobstad
Helvetinjärvi nationalpark
Nu ska vi backa tillbaka bandet till mitten av juli. Det var mitt i sommaren, fint väder och barnen hade barnvakt. Och jag och han jag bor med åkte till Helvetinjärvi nationalpark. Nationalparken finns i Ruovesi och finns alltså bara två timmar bort från oss. Inte ett så jobbigt avstånd om man som jag tycker om att sitta i bil och titta på andra människors hus och trädgårdar som svischar förbi.
Vi började vår vandring med att gå 2 kilometer av naturstigen (västra stigen) tills vi nådde änden av sjön Iso helvetinjärvi. Där fanns rastplats, en utsiktsplattform och helvetinkolu som jag tror är det området är allra mest känt för. Helvetinkolu är ett smalt pass med höga klippväggar på båda sidorna.
Är man modig kan man välja bort att gå nerför trapporna till sjön där också rastplatsen finns och istället gå nerför det smala och branta passet. Bergsgetter som vi är så valde vi att klättra uppför passet istället.
Vi bestämde oss för att gå en till slinga efter att vi kommit till Helvetinkolu och gick då vidare till Iso ruokejärvi. Det fanns en hel del breda spångar i naturen och vid de brantaste stigningarna hade de byggt stadiga trappor i trä. Vi gick en bit förbi Iso ruokejärvi och sedan svängde vi tillbaka så vi gick på samma stig tillbaka till Helvetinkolu. Där valde vi den östra delen av naturstigen.
Själva naturstigen (den på 4 kilometer) var ganska bred och vi såg många barnfamilj och till och med några barnvagnar. De längre stigarna är kanske lite mer utmanande för riktigt små barn, men vi gick förbi ett barn i femårsåldern som kämpade på duktigt.
Jag är ju inte motionerande av mig men jag tyckte att det gick riktigt bra att vandra i Helvetinjärvi nationalpark. Vi hade ljummet väder och både banan och choklad i ryggsäcken så vår vandring på drygt tio kilometer gick smidigt. Mitt vandringssällskap hade med sig en arsenal av kameror så vi stannade ganska ofta, så vi var strax över fyra timmar i nationalparken.
Bäst på hela vandringen var såklart att vi fick vara själva och slapp tänka på mattider och blöjbyten. Vi har varit tillsammans i sju år men eftersom min partner inte tycker om att fira saker och ingen av oss kommer ihåg vårt förlovningsdatum så låtsas jag att vandringen i Helvetinjärvi var vårt årsdagsfirande. Ganska mysigt att fira genom att ge sig ut i naturen.
Båtutfärd och blåbärsskörd
I lördags var vi på båtutfärd till Stubben.
På vägen dit och vägen tillbaka körde vi förbi Storskäret där en båk står ståtligt och blickar över havet. Den här gången tog vi inte i land och gick till båken, men förhoppningsvis blir det en båtutfärd till någon annan gång!
På Lillskäret finns fyren Stubben som var vårt utflyktsmål. Det var fint väder så vi gick även och tittade på stenkumlet och jungfrudanserna som finns en bit från fyren.
Sen åkte vi tillbaka till fastlandet och åt hamburgare.
Dagen efter, på söndag, styrde vi bilens nos mot samma destination. Men istället för båt och flytväst blev det istället gummistövlar och bäraskar och så gick vi till skogs och plockade några liter blåbär. Och idag åkte vi till Nykarleby El-affär och köpte en frysbox på trehundra liter så nu kan vi plocka massa blåbär till.
Gårdsloppis i Neristan
Idag åkte vi till Karleby på gårdsloppis i Neristan. Neristan är em trähusstad och de äldsta husen är byggda redan på 1600-talet. Området består av tolv kvarter och det finns hur mycket hus- och trädgårdsinspiration som helst på området.
Det var strålande solsken och mycket folk. Vi hade egentligen tänkt åka på tumanhand men vi fick inte tag på någon barnvakt så både ettåringen och barnvagnen kom med. Så vi valde att inte besöka de trängre innergårdarna. Hoppas verkligen inte att det där perfekta loppisfyndet gömde sig vid en av de gårdarna vi inte svängde in till.
Vid nästan vartannat hus fanns en loppis- eller caféskylt. Jag handlade ingenting, utan vi gick mest runt och tittade på husen. För några år sedan var vi till Neristan när de hade ett evenemang där flera av husen hade öppet och man fick gå in och titta i olika bostadshus. Det var så intressant och lärorikt! Hoppas de ordnar det igen när (om?) Covid-19 ebbat ut helt.
Det är väldigt olika färgkombinationer på husen. Men på något sätt är alla hus hur fina som helst?!
Jag försökte fotografera så "anonyma" bilder som möjligt, men är det ändå någon som känner igen sin trädgård och inte vill ha den här så är det bara att lämna en kommentar så tar jag såklart bort bilden!
Avslutade Neristan-besöket med en sväng via antikaffär Antik Helén. Där fanns det hur många fina skåp som helst!
Han jag bor med kom med på villkoret att vi efter Neristan skulle äta hamburgare på Burger Village vid Havsparken. Så då gjorde vi såklart det. Jag åt sommarens godaste hamburgare och dirty fries med parmesanost. Så gott! Dessutom hade de riktig cokis, jag har fått nöja mig med Pepsi så många gånger nu så var överlycklig haha. Rullade från restaurangen på grund av sommarens bästa mat och sommarens värsta matkoma.
Hemester: Nanoq i Jakobstad
Vi har haft min mamma på besök i två dagar och eftersom det varken var simstrandsväder eller sparka-fotboll-på-gräsmattan-väder så bestämde vi oss för att gå på museum! Vi valde Nanoq, Finlands första arktiska museum, som finns i Jakobstad. Eftersom jag inte är uppvuxen i trakterna så har jag aldrig besökt Nanoq, så det enda jag visste på förhand var att där finns en uppstoppad isbjörn.
Inne i det största huset finns, förutom den uppstoppade isbjörnen, en stor utställning med föremål som rör Arktis, Antarktis och polarexpeditioner. Jag fastnade såklart framför montern för Andrées polarexpedition. Ni har väl läst Bea Uusmas bok Expeditionen. Min kärlekshistoria? Om inte så ska ni göra det genast.
I år finns även en temautställning med norrskensfotografier tagna av Ove Lillas. Alla fotografier är tagna på platser i närområdet.
Museiområdet består av många mindre stugor. Där finns bland annat en kopia av ett nordgrönländskt torvhus, en lappländsk guldgrävarstuga och ett kommandohus från Vinterkriget.
Femåringen trivdes inte bland alla uppstoppade djur och provdockor iklädda stora byltiga pälsar i huvudbyggnaden, men när vi sedan började röra oss på museiområdet bland de olika stugorna tinade han fort upp. Inte minst eftersom det fanns gula och blåa lappar riktade till barn som innehöll frågor och uppdrag, och ett isbjörnsbingo där man skulle leta efter isbjörnsbilder. Femåringen fick bingo och var väldigt nöjd. Men isbjörnsstämpeln på handryggen som man fick som vinst fick jag på min hand.
Och inte fick jag honom övertalad att vara med på bild framför den uppstoppade isbjörnen heller... Hoppas på bättre tur nästa gång vi besöker Nanoq.
Jag har tänkt att vi ska besöka åtminstone ett museum till i sommar i närområdet. Har ni något bra tips?