Visa inlägg taggade med 'inredning'
Afrikas stjärna på väggen
När jag var liten spelade vi Afrikas stjärna. Rätt så ofta. Så ofta att diamantpappersrundeln blev nött vilket gjorde att man genast visste var Afrikas stjärna fanns på spelbrädet. Så min pappa ritade en bläckstjärna på en vit spelmarker och den fick bli den nya Afrikas stjärna. Nu har vi spelat så mycket med femåringen att även den nya Afrikas stjärna är alldeles söndertummad.
Också själva spelbrädet har sett sina bästa dagar. Istället för att slänga spelet bestämde jag mig för att förvandla spelbrädet till en tavla till matsalens tavelvägg. Papperspengarna får femåringen leka med och tärningen och pjäserna kommer ju alltid till användning eftersom de ju alltid är försvunna ur varje brädspel när det är dags att spela något.
Jag limmade fast en remsa stadig kartong bakom spelet och så hängde jag upp det på tavelväggen med hjälp av en pappersklämma.
En mässingsspik i väggen och sedan upp med tavlan! Den piprökande fiskaren nickade godkännande, han har säkert varit på långfärd till Afrika några gånger i sina dagar och trivdes med att vara nära kontinenten igen.
Eller ja... En minut hann tavlan hänga på väggen innan ettåringen insåg att hon kunde nå nedre kanten och dra ner hela planschen. Barn alltså. Kul.
Du gillar kanske också…
♥ En tavelvägg blir till
♥ Fiskargubben är installerad!
Fiskargubben är installerad!
Ni som har hängt här i sommar vet att jag a) har byggt en tavelvägg och b) lämnat plats på sagda vägg för en klassisk fiskargubbetavla. Vi var till Alajärvi och köpte två halvfula fiskartavlor på ett smutsigt loppis.
MEN! Sen fick han jag bor med en supersnygg fiskargubbetavla av sin faster i trettioårspresent. Och ingen var lyckligare än jag.
Det tomma området i vänstra hörnet visade sig vara perfekt för tavlan. Imponerad av mig själv som lyckades planera så bra utan att ha nån aning om fiskargubbens storlek.
Så nu sitter jag med två extra fiskargubbetavlor. Risken är stor att mina väggar ser ut så här om några år:
Fast det gör kanske inte så mycket, det är ju ganska snyggt med massa rökande gubbar. Känner man sig riktigt nyfiken på fiskargubbetavlan, som ursprungligen är en målning av tyska konstnären Harry Haerendel och heter "Der alte Seebär", så finns det en kvart lång podcast från Sveriges radio om ämnet.
En träsoffa eller en sänggavel
Vi har ingen sänggavel. Vår säng är ett sånt där högt åbäke gjort av madrasser på ben och sängen ser dessutom också ut som ett åbäke. Genom åren har jag kikat på sänggavlar men de är överlag ganska dyra, åtminstone med tanke på att de egentligen är en helt onödig inredningsdetalj. När vi bodde i lägenhet så var jag inne på en mer fyrkantig stoppad modell, men nu - eftersom vi bor i ett gammalt hus - vill jag ha en sänggavel som passar den stilen.
Så jag har de senaste åren hållit upp ögonen efter någon dörr eller liknande som skulle passa att diy:a om till en sänggavel. Igår dök en gammal träsoffa upp i en facebookloppisgrupp. Johannes sover ju i en antik träsäng och soffan påminde en hel del om sängen.
Idag åkte vi till Komossa och hämtade träsoffan. Planen var att använda soffryggen som sänggavel. Soffan är lite för smal för att ha rum med madrassen så tanken var att vi skulle ta loss själva soffryggen och efter lite trälim på några lösa delar och ett nytt lager färg skulle den bli en riktigt snygg sängända med en gammaldags känsla. Soffan hade förvarats i ett uthus i många år men var ändå i fint skick förutom lite flagnande färg och att sofflocket var försvunnet. Men eftersom den var i mycket bättre skick än förväntat känns det dumt att ha sönder en fungerande och fin möbel. 
Jag frågade på Instagram och de flesta var rörande överens om att det är okej att förvandla en gammal möbel till något nytt. Men jag är ändå lite tveksam. Jag tycker absolut att det är bra att förvandla söndriga möbler eller sådana möbler som idag inte har något användningsområde till en möbel som kommer till användning. Att bara spara på gamla möbler för att de är just gamla och mer ett hantverk än dagens ikea-möbler tycker jag inte är så superviktigt. Möbler är ju till för att användas. Men jag har ändå svårt att ta fram sågen. Idag lyfte vi in soffan i svärföräldrarnas garage så nu ska jag sova på saken i några dagar och försöka komma fram till om vi har rum med en till kökssoffa (det har vi egentligen inte) eller om den ska förvandlas till den där efterlängtade sänggaveln.
Hallförvaringen är här nu!
Julafton kom tidigt i år! Tidig måndagmorgon ringde snickeriet och meddelade att våra hallmöbler var färdiga. Vi har måttbeställt en hög garderob och en sittbänk med förvaring.
Det var lite trångt och rörigt på måndagskvällen. Men på tisdagskvällen kom svärfar förbi och hjälpte till att plocka ihop garderoben.
Okej, ja ni ser ju att det inte är färdigt. Täckskivor till höger och ovanför garderoben saknas ännu. Och sen ska det läggas golv- och taklister runt. Och de svarta handtagen från Ikea ska läggas fast. Men så här nära färdigt har det aldrig varit. Och vi har alltså både hyllplan och klädstång nu. Fantastiskt.
Garderoberna beställde vi från Östmans Snickeri i Maxmo. Bara allt blir helt färdigt ska ni får lite bättre bilder. Men högskåpen är ganska klassiska: ett högt med hyllplan och två höga som har klädstång. Skåpen ovanför blir förvaring för sådant som vi sällan använder. Vi har högt i tak (2,70) så det blir alltid ett ganska stort projekt att få fram saker från de översta hyllorna.
Visst är det okej att plocka fram mässingsljusstakar och sånt pynt fast allt är halvfärdigt? Johannes kom hem från dagis, såg ljusstakarna och konstaterade "nu har mamma tagit en bild till instagram".
Vi beställde också en sittbänk med förvaringslådor. Eftersom vi ville ha samma nyans på sittbänken som på halvpanelen så bestämde vi oss för att måla sockel, skåpdörrar och täckskivor själva. Så idag var jag en sväng via den lokala färgaffären. Lite mer färg så att jag kan måla panelen ett sista varv så att spikpistolens hål inte längre syns. Och så häftgrund och färg till sittbänken.
Ikväll målade jag. Tror jag aldrig har använt häftgrund tidigare, så det var verkligen dags. Bara det torkar blir det dags för den riktiga färgen. Jag ställde tusen frågor när jag handlade och köpte alla penslar de rekommenderade så det kan ju inte bli annat än bra.
En tavelvägg blir till
Jag nämnde i ett tidigare blogginlägg att jag funderat på att fixa en liten tavelvägg i ett hörn i matsalen bredvid vitrinskåpet. Det stora problemet med att lägga upp tavlor på väggarna tycker jag är spikhålen. Det är ju inte så kul om man ångrar sig sen och har massa spikhål som gapar tomma överallt på väggarna. Men nu beslöt jag mig för att skärpa mig. Vi har bott här i en evighet nu och jag kan ju inte vara rädda om väggarna för alltid. Speciellt inte de väggar som trots allt består av glasfibertapet och en färgnyans som blev vald och målad redan på 90-talet av tidigare ägare.
Så jag rotade fram alla tavlor, ramar och andra saker jag kunde hitta och så la jag ut allt på golvet. Provplacerade lite på mattan och sedan körde vi bara på känsla när vi spikade fast spikarna.
Tadaa! Okej så tavelväggen är fortfarande lite halvfärdig och jag var så ivrig att ta bild att jag tog efter-bilden innan jag ens lagt tillbaka fredskallan på blompallen. När ni tänker på tavelvägg så tänker ni kanske på såndär snygga svartvita prints placerade i raka rader. Men jag ville ha en ganska levande och lekfull tavelvägg. Det bor ju trots allt två små barn i vårt hus och jag vill gärna ha en inredning som har lite lekfulla detaljer här och var.
Den riktigt uppmärksamma såg att jag lagt en tavla på andra sidan hörnet och tanken är att tavelväggen ska fortsätta på den sidan men där får det vila några veckor (månader? år?) innan fler tavlor åker upp på väggen. Den tavlan som hittills fått komma upp är en skärgårdsbild målad av G Limonnikov. Jag tyckte att tavlan var helt okej (men inget mer än så) när jag hittade den på loppis men sen googlade jag namnet och det är ju mycket roligare att äga saker med en historia! Så när jag läste att Limonnikov hette Grigorij Maximovitch Limonnikov, var en rysk krigsfånge som blev tillfångatagen och skadad under fortsättningskriget, vårdades i Gamlakarleby och att det för några år sedan fanns sjutton kända tavlor av honom i Finland så köpte jag tavlan såklart genast. Femåringen gillar den också, eftersom den har en ståtlig guldram.
Tavelväggen består nästan bara av loppisfynd. Den översta guldramen i trä har jag köpt på juthbackamarknaden för många år sedan för typ 3 euro. Ljuslampetterna köpte jag i höstas på loppis i Kokkola och jag betalade 10 euro för paret. Ramen med mina barns röda handavtryck har jag köpt på loppis för 1 euro. Klockan i trä köpte jag på Åldringsvännernas loppis i Jakobstad för några veckor sedan för 8 euro. Ramen bredvid klockan köpte jag när jag bodde i Norge för några norska kronor och den har så fint gammalt rundat glas, och inne i ramen har jag lagt en svartvit bild av Harvards roddlag från år 1933 som jag rev ur en tidning, Den stora tavlan med yvig blombukett köpte jag på Retro för 1 euro tidigare i sommar. Båten av stora hamapärlor var femåringens första pärlpyssel han gjorde i dagis. Fårsaxen har jag köpt från Missionsloppis i Jakobstad för 3 euro. Den runda Carl Larsson-tavlan är en samlartallrik i porslin från 1970-talet som föreställer målarens fru Karin Larsson, samlartallrikarna är gjorda i Danmark och har inget värde överhuvudtaget, den här kostade strax under 5 euro på Amidahallen i Jakobstad.
Längst uppe till vänster ser det ganska tomt ut. Det beror på att jag har redan bestämt att en sån där fiskargubbe med pipa-tavla ska hänga där. En sån här alltså. Nu måste jag bara hitta en... Jag har sökt genom de flesta köp- och säljsajter i Finland och efterlyst i Facebookgrupper men än så länge har jag inte hittat någon tavla. Eller okej, blev tipsad om en som fanns i Hollola, men ska försöka hitta en som finns liiiite närmare geografiskt. Överväger nu att ringa in till radio Vega, visst har de något sånt där efterlyser-program..? Om nu inte nån av er som läser bloggen råkar ha en extra på vinden som ni vill sälja förstås.
Finlandssvenska instagramfavoriter
Sakta men säkert har Instagram blivit ett av mina favorit-sociala medier. Här finns så mycket inspiration, fina bilder och kloka tankar. Jag tänkte fredagen till ära bjussa på några av mina finlandssvenska favoritkonton inom området "hus och hem".
@livetochbygget har jag väl följt ungefär sedan de började bygga sitt hus. Och vilket hus sen! Så mysigt. Speciellt mycket älskar jag alla bilder på deras inbyggda garderober. Jag vill också ha såna.
@naverhuset levererar alltid så stämningsfulla bilder. Många av bilderna i flödet lägger fokus på de mindre, men ack så viktiga, inredningsdetaljerna.
@sofiasmode innehåller som namnet redan avslöjar en hel del fina kläder, men också drömmiga trädgårdsbilder, en vacker walk in-closet och snygga stilleben.
@kapteinsgard har flyttat ett stort, vackert stockhus från Vörå till Solf. Och så har de mina favorittapet Rosenvinge från Boråstapeter i köket, bara en sån sak!
@malarsgarden renoverar en gammal bondstuga i Österbotten och de gör det på ett så fint och stilenligt sätt! Alla har väl någon gång drömt om att rusta upp en röd bondstuga? Åtminstone jag. Så kul att följa Målarsgården så känns det som att man får vara med på ett hörn, utan att själv smutsa ner sina händer.
@tinnila. Man kan inte göra en sammanställning av finlandssvenska hus och hem-instagramkonton utan att nämna Tinnila. Hon är en av de i Svenskfinland med absolut störst följarskara. Och det förstår man verkligen! Snygga bilder i flödet och en personlig röst i bildtexterna och i stories.
@gullukka leverarar bilder från sina bostäder i Åbo och Kimito och vilka bilder sen! Man vill ju krypa in i varje bild, inte minst de med Morris-tapeterna.
Det finns många finlandssvenska instagramkonton som fokuserar på inredning och jag skulle kunna skriva ett hur långt blogginlägg som helst. Den här gången blev det sju favoriter. Tycker ni om sådana här instagramtips får ni gärna trycka på hjärtat under blogginlägget så dyker det upp fler inlägg. Och så får ni gärna följa mitt egna inrednings-instagramkonto: @bogdanoffs.
Keramikkruka och väggpendyl
Jag var på en kort loppisrunda förra veckan också. Jag var på jakt efter en gammal sax (kom hem med fyra stycken!) men nu tänkte jag visa mina två favoritfynd, båda från Åldringsvännernas loppis i Jakobstad.
En stor West germany-vas. Den ska få stå i hallen och fungera som paraplyhållare. Betalade åtta euro för den så det kanske var lite överpris, men en sprillans nytt riktigt paraplyställ kostar ganska mycket mer än så.
En väggpendyl från Westerstrand Urfabrik. Ofta är ju sådana här klockor förgyllda, men den här var i behandlat trä. Den skulle säkert bli superläcker om man målade den svart, men jag tror att jag är för feg och dessutom passar träfärgat hemma hos oss. Tyvärr var glaset framför visarna söndrigt. Men klockan fungerar och jag känner en klockfantast i Jimmys släkt så det skulle inte förvåna mig om han har några extra klockglas på lager. Annars får den helt enkelt hänga på väggen utan glas.
DIY spetsvimplar
Länge har jag drömt om några bohemiska vimplar som fladdrar mellan träden i trädgården. Vi har två stora ekar bredvid huset som är perfekta för att ha vimplar mellan. Jag har övervägt att sy egna av spetsdukar, göra vimplar i färgglad vaxduk eller helt enkelt ge upp och betala massa euron för att köpa fabriksgjorda vimplar. Till slut bestämde jag mig för att göra vimplar i spetsvaxduk (det var därför vi var tvungna att åka på road trip till Kauhava för några dagar sedan).
Jag köpte några förpackningar rund spetsduk (diameter 137 centimeter) och en duk räckte till 60 stycken trianglar när jag klippte eftertänksamt och noggrannt, trianglarnas bas var ca 17 centimeter och 21 centimeter från bas till höjd). Annars finns det spetsvaxduk på metervara i lite olika affärer här och där har jag märkt.
Det bästa med att göra vimplar i vaxduk är att kanterna inte fransar sig så man slipper hålla på att fålla runt kanterna. Gör man vimplar av vanlig vaxduk har den oftast en helvit baksida så då kan man överväga att klippa ut en större bit (format som typ en romb där man viker mitten över snöret) så får man samma färg på båda sidorna. Spetsvaxduken såg nästan likadan ut på både rät och avig sida så vi har baksidan mot trottoaren men den ser lika fin ut som framsidan.
Jag vek basen över natursnöre och limmade fast den med limpistol. Och så klämde jag fast den limmade kanten med klädnypor medan limmet torkade. Jag är lite skeptisk att limmet kommer att hålla hur länge som helst i regn och blåst, så ganska snabbt kommer antagligen trianglarna lossna. Jag övervägde att stansa fast trianglarna på snöret men antar att stiften då kommer att rosta (?!). Bäst är säkert att sy en kanal i vaxduken men jag hade noll lust att ta fram symaskinen och googla fram hurudan symaskinsnål man ska ha när man syr i vaxduk.
Okej, sorry för bildmängden. Gick kanske lite bananas med nya kameran när jag fotade slutresultatet.
Nu hänger vimplarna uppe och fladdrar i blåsten. Våra ekar står med sex meters mellanrum så jag limmade fast kanske 25 trianglar per snöre med tio centimeters mellanrum och några meter extra snöre per ände så att det fanns knytmån. Jag tänkte låta dem hänga uppe ett tag nu och så får vi se hur det går med limmet. Tror han jag bor med skulle bli knäpp om han i tid och otid skulle bli tvungen att klättra på stegar för att knyta upp och knyta fast vimpelsnörena runt ekarnas grova stammar.
Det dyra loppisskåpet
Ni minns säkert att jag för några veckor storstädade barnrummet och skrev att det var dags att köpa ett ordentligt skåp som skulle rymma leksaker. Nu är rummet råddigt igen och jag såg dammråttor under sängen sist jag kollade (rip superstädningen). Men! Rummet har fått ett ordentligt skåp nu!
Jag följde en skåpbudgivning på Facebook som spårade ur (blev sjukt mycket pengar för en litet linneskåp). Så jag insåg att jag inte magiskt skulle hitta ett snorbilligt skåp så då köpte jag också ett dyrt linneskåp.
Skåpet är ett ommålat Häkli-linneskåp från femtiotalet. Utsidan var kanske lite mer slitet än vad jag trodde utifrån bilderna, men insidan var fräschare än vad jag trodde så plus minus noll. Jag har väl tänkt att jag ska måla om det i framtiden men tyckte det var helt tillräckligt fint att ha som det är för stunden.
Eftersom vi åkte till Sundom och hämtade skåpet så svängde vi via Jysk på vägen tillbaka och köpte två plastbackar att ha inne i skåpet. Jag orkade inte mäta så när jag kom hem märkte jag att de var 0,3 centimeter för breda. Såklart.
Hade inget äkta hyllpapper så använde presentpapper istället. Guldpapper på högra sidan och hjärtan på vänstra. Precis som femåringen ville ha det.
Så fort jag hade fotat skåpet till Insta började femåringen pynta. Först av allt skulle såklart fotot på hans stora idol upp. Femåringen älskar skåpet och väntar nu bara på att vi ska måla om det i regnbågiga färger. Jag tänker att jag ska skjuta upp ommålningen tills han väljer en färg som jag också tycker om... Visst är det okej att göra så?
Vårens bästa tv-program
Vårens bästa tv-program måste ju vara Hjälp, vi har köpt en bondgård! som man kan se på SvtPlay (trots att man bor i Finland!). Någon annan som har tittat? Jag har till och med fått min tv-hatande sambo att se alla avsnitt med mig.
Brita Zackari och Kalle Zackari Wahlström (kända från att varje år ha ett Svt-program där de testar på olika sorters liv eller motionerar svinmycket) har köpt en bondgård. Så i vårens program lajvar (eller snarare blir) de bönder. De skaffar höns, odlar grönsaker och tar hand om sin skog. Och mest hela tiden är det väldigt hög mysfaktor.
Mycket stickade tröjor, vildvuxna får och hur-svårt-kan-det-vara-mentalitet. Blandat med lite barnfödsel, läckande tak och väldigt bra bakgrundmusik. Den som har valt musiken är ett geni.
Bäst av allt är inredningsbitarna. Till exempel det här gröna köket som Brita har ritat själv. Perfektion. Jag vill också ha ett sånt här kök. Och en kompis som är snickare som bara magiskt snickrar ihop köket såklart.
Alltså. Visst gillar vi?! Och det där bruna skåpet. Jag tänker inte avslöja hur mycket jag har letat efter ett litet antikt skåp att hänga på väggen. Det är stört omöjligt.
Mest älskar jag när Brita står och målar lite här och lite där och sist och slutligen väljer att måla om det enda rummet som redan har målats en gång och är helt färdigt. Mvh känns som jag med min nyansångest kring vår husfasad. Jag känner på mig att hur mycket vi än funderar och väljer nyans i år och målar hela huset så kommer jag säkert att välja en tredje nyans nästa vår och måla om allt igen. Hoppas det inte blir så. Men blir det så så kan jag trösta mig med att jag tydligen inte är ensam. Hoppas han jag bor med då ger mig samma milda blick som Kalle gav Brita.
Det är mysigt att se när någon annan grejar med saker (t.ex. målar rutmönster på golvet i linoljefärg eller byter glasruta på en söndrig dörr), men som tur är skiner det också igenom att det är jobbigt att ha en bondgård. Så åtminstone jag kommer nog hållas kvar i stan och vänta på att det dyker upp en ny säsong så får jag min bondgårdsdos från tv-soffan istället.