Visa inlägg taggade med 'resa'
Mamma-son-helg i Helsingfors
Förra helgen var det ingen vanlig helg, utan det var helgen som jag planerat i en evighet: jag och Johannes skulle resa till Helsingfors. Helt själva! Ingen pappa eller fyraårig lillasyster fick komma med.
Jag lyckades hålla tyst om resplanerna fram till en vecka innan avfärd. Sen kunde jag inte hålla mig längre. Och tur var väl det, för då hann Johannes skriva ner de här raderna i sitt häfte som annars mest är fyllt med namn på olika fotbollsspelare och fotbollslag.
Fredag morgon åkte vi till Bennäs tågstation. Varsin rullväska i handen och varsin Kånken-väska på ryggen. Det enda som saknades i matchningen var att jag också skulle ha haft Converse på fötterna. Det får bli nästa gång!
Vi bodde ju i Åbo när Johannes föddes så han har som nyfödd åkt tåg några gånger men det minns han ju inget av. Så det här blev det första ordentliga tågåket. Och godkänt fick det. Vi hann både se Kovjoki station och en älg i skogen utanför Jeppo, och när vi närmade oss Helsingfors flög ett flygplan jämsides med tåget, på väg mot flygplatsen.
Tågläsningen var förutom två fotbollsböcker givetvis Ronja rövardotter för vi skulle gå på teater på kvällen och se just den pjäsen på Svenska teatern. Så jag tänkte att det var lika bra att vi läste lite om vildvittror och Helvetesgapet för att friska upp minnet om vad som faktiskt kommer att hända på teaterscenen.
Men innan teatern steg vi av vid centralstationen, åt hamburgare på McDonalds, åkte buss ut till Johannes fasters studielägenhet som vi fick låna och letade oss sedan tillbaka in till centrum igen.
Medan jag studerade litteraturvetenskap var vi och såg Körsbärsträdgården på Svenska teatern men jag hade nog helt glömt bort hur pampigt och fint det är. Johannes kanske inte förstod när jag stod och oooh:ade mig över taket och balkongerna men nog höll han med om att det var ett häftigt hus.
Pjäsen då: det var en av de bästa teaterföreställningarna jag sett på länge (kanske någonsin?!). Otroligt skickliga skådespelare och fantastiskt snygg scenografi. I föreställningen vävdes det också in några element som skulle ha kunnat bli pajiga eller för barnsliga (för den vuxna publiken), till exempel är rumpnissarna dockor, men det fungerade väldigt bra.
Nu när jag som vuxen har läst om Ronja rövardotter har jag insett hur mycket av berättelsen som inte handlar om farliga figurer i skogen och föräldra-barn-relationen när ett barn växer upp utan om ambivalenta känslor. Om hur Ronja om och om igen känner sig både lycklig och ledsen på samma gång. Det här skrivs ut i boken men att få det att synas på en scen är ju inte lika lätt, men att förmedla Ronjas känslor tyckte jag Antonia Atarah gjorde väldigt skickligt.
Det har ju varit diskussioner kring att Ronja har en åldersrekommendationen på tio år (här på Svenska Yle finns det en artikel om ämnet). Vi har både läst boken och sett filmen tidigare och diskuterade innan en hel del om teater men ändå var det tyvärr inte en lika fin upplevelse för mitt barn som det var för mig. Det märktes att han inte trivdes med den mörka scenografin och att vildvittrorna var otäcka, inte minst när en stod på balkongen och bredde ut sina vingar. Åldersrekommendationen är som sagt från tio år men i publiken fanns det nog barn som var flera år yngre än Johannes också, men hur de upplevde föreställningen vet jag ju inte. Men jag skulle nog själv rekommendera pjäsen för tonåringar och vuxna, och de kanske har vett att uppskatta det fina taket också.
När jag var liten så var jag och såg Ronja rövardotter på Vridin i Närpes och enligt mina föräldrar blev jag livrädd för vildvittrorna som sprang upp på läktaren (jag har själva förträngt hela händelsen). Nu har jag tydligen gett vidare det här vildvitter-traumat till mitt eget barn. Men efter teatern köpte vi godis, åkte metro och sedan när vi kom tillbaka till studielägenheten bad Johannes att jag skulle läsa ett kapitel ur Ronja så åtminstone blev det inget Ronja-trauma.
Lördagen blev den stora shoppingdagen. Vi åkte ut till Mall of Tripla i Böle och jag lät Johannes bestämma vilka butiker vi skulle gå in i. Det var en succe. Och efter åt vi hamburgare på Hesburger innan vi gick till leksaksbutiken på Stockmanns sjätte våning och gick genom alla legförpackningar som Johannes ville ha (läs: nästan alla).
Elvira hade önskat sig ett unicorn-gosedjur som present så det lyckades vi hitta i leksaksaffären. Japp, det heter numera inte enhörning, den korrekta termen är tydligen unicorn också på svenska.
Men lite fick jag också se på saker som intresserade mig. På Mall of Tripla fick jag gå ett varv på Söstrene Grene och titta på alla blommiga förvaringslådor (tyvärr var det ingen som fick komma hem med oss). Och så gick vi genom Stockmanns damkläder-våning eftersom jag var på jakt efter en klänning.
Och titta vad de hade på samma våning som damkläderna: relove! relove säljer begagnade märkeskläder och är på samma gång ett café. Vi hade bestämt att vi inte skulle gå på loppis, men Johannes var helt nöjd med att sätta sig ner en stund i en mjuk fåtölj och vila benen efter all shopping och jag bläddrade snabbt genom klädstängerna.
Tyvärr var det en väldigt ledsam färgskala eftersom jag skulle ha en klänning för en sorglig grej. Jag köpte en svart klänning och den där blå Tiger of Sweden-klänningen vars axel kikar fram.
Efteråt gick vi till det nya biblioteket Oodi (som heter Ode på svenska). Och vilken upplevelse det var! Är ni påväg till Helsingfors med barn (eller utan barn) rekommenderar jag starkt ett besök dit. Egentligen finns det inte så mycket böcker där, utan det känns mer som en plats som är gjord för att vistas i, och inte för att låna hem en bok eller sju. Första våningen har lunchrestaurang och utrymme för olika evenemang, andra våningen är gjord för att arbeta och ha mindre möten i och tredje våningen är våningen med böcker, ett café och flera utrymmen för barn. Det är fönster längs med hela byggnaden så utsikten från tredje våningen är riktigt fin. Jag och Johannes vistades länge på lekparks-området och satt i en soffa och läste några böcker.
P.s. Ja, jag tvingade mitt barn att ta den här bilden av mig.
På biblioteket fick vi också spana in roboten Veera när hon transporterade en plastback med böcker genom biblioteket. Det var häftigt! På första våningen där man lämnar in böcker så är själva inlämningsområdet inglasat så lyckas man gå förbi när någon returnerar sina böcker får man se hur böckerna transporteras vidare på ett rullande band.
Bredvid biblioteket finns en lekpark med en stor och rejäl klätterställning. Så där passade vi på att leka av oss en stund. Eller ja, en av oss lekte, den andra tog bilder på biblioteket.
Det blev inte så mycket sightseing i Helsingfors. Jag skulle gärna ha åkt ut till Högholmen och kanske gått på något museum eller Heureka men tiden räcker ju som vanligt inte till för allt vad man vill göra. Vi hann ju åtminstone se de tre smederna och på lördag kväll åkte vi spårvagn och det är väl de två turistigaste sakerna man kan göra i Helsingfors.
Vi avslutade resan med glass på Hesburger. Ni kanske kan gissa er till vem som fått välja restauranger? Muttrade till Jimmy på skoj när vi kom hem att vi lika bra skulle ha kunnat åka till Jakobstad över helgen, där har de ju också McDonalds och Hesburger.
Är så glad att vi gjorde den här resan tillsammans och fick hänga med bara varandra i två dygn. Och till Helsingfors vill jag återvända snart igen, men då kanske helst med någon som kan tänka sig att gå på en riktig restaurang (t.ex. Yes yes yes som jag hört så mycket gott om från flera håll).
Ett lyckat besök till Kuddnäs museum
På Kristi himmelsfärdsdag gjorde jag och barnen något jag pratat om i flera år: vi besökte Kuddnäs. Kuddnäs museum invigdes 1934 och har innan dess haft en hel del uppgifter och människor boende i sig, men mest känt är det för att Zacharias Topelius föddes och växte upp i huset. Kuddnäs finns ett (medellångt) stenkast från oss så det är riktigt pinsamt att erkänna att jag senast var inne i muséet för nio år sedan. Ni som läst bloggen ett tag vet att vi har som tradition att varje sensommar cykla till caféet och äta glass, men att äta glass och sedan cykla hem är inte riktigt samma sak som att besöka ett museum.
Kuddnäs har öppet sommartid varje dag i juni och juli kl 10-17 (förutom midsommarafton och midsommardagen då det är stängt), och varje dag i augusti kl 12-17.
Det är alltid lite spännande att ta med sig barn till museum med gamla saker. Men det gick bra! I uthuset fanns bland annat en häftig gammal brandvagn att spana på, men att det rejäla bakbordet i bagarstugan användes för både bakande och obduktioner eftersom Zacharias pappa var provinsialläkare höll jag tyst om.
Och när det var svårt för treåriga ben att stiga över tröskeln ner till stentrappan så höll storebror fint i handen.
Japp, där hänger han: sagofarbrorn, även känd som Zacharias Topelius. Tavlan är en kopia av Albert Edfelts målning som ingår i Helsingfors universitets samling.
Och där hänger bandet som jag har cirka tio närbilder på i telefonen. För de som inte genast förstår vad det är för ett band så är det ett broderat spjällband som hänger från spjället på kakelugnen. Spjällband är något som jag har länge haft på min lista över saker jag vill hitta på loppis men hittills har jakten varit fruktlös. Det här bandet måste ju ha livets vackraste hänge?!
Vi kan ju fortsätta på temat inredningsdetaljer-jag-såg-i-Kuddnäs-som-jag-vill-ha-i-mitt-eget-hem: ett sånt där litet metallställ att ställa i hörnet som eldgaffeln kan stå på. Praktiskt och snyggt.
Kuddnäs är inrett som ett borgarhem från 1800-talets första hälft, och det känns ju inte orimligt att också vårt hus (byggt 1863, bebott de första åren av en överstinna, placerat cirka trehundra meter fågelvägen från Kuddnäs) skulle ha kunnat ha sådana här inredningsdetaljer. Jag inreder ju inte vårt hem med enbart 1800-tals grejer men jag tycker om tanken att ha saker som som speglar de tidsåldrar vårt hus har funnits.
Den där gulliga tavlan! Skulle inte ha något emot att ha den hemma heller.
I sovrummet står en säng som det sägs att tsar Alexander I sov i när han besökte Nykarleby år 1819. (Han övernattade inte vid Kuddnäs utan vid ett hus vid torget, men sängen flyttades senare till Kuddnäs.)
Stänkmålade väggar. Så snyggt.
Kuddnäs genomgick en omfattande renovering för några år sedan och det märks t.ex. på att tillgängligheten är förbättrad inne i muséet så att man kan ta sig genom rummen på nedre våningen med rullstol. Utseendemässigt har muséet dock inte ändrats (om jag nu kommer ihåg rätt).
I köket stannade vi till länge och såg på de olika köksredskapen och funderade på vad de skulle användas till. Jag försökte få barnen fascinerade över att sockertoppen var över åttio år gammal, men barn och tidsuppfattning är ju lite sisådär som ni vet. De har en gammelfarmor som är långt över nittio, så hur skulle nu en så pass ung sockertopp intressera ens lite.
Här och där i muséet gömde sig myror, som till exempel här i stockväggen på väg uppför vindstrappan. Jakten på myrorna var så omtyckt av barnen! I nästan varje rum fanns det en myra på ett mer eller mindre tydligt gömställe och det gjorde förstås att orken bibehölls längre medan jag beundrade spjällband och sänghimmeln över tsar-sängen.
När man besöker Kuddnäs ska man inte missa trädgården. Lusthuset, där familjen sommartid firade alla namnsdagar, kan man kika in i genom glaset i ytterdörren. Och bakom boningshuset finns välkrattade grusgångar och flera blomsterrabatter. Och mellan trädgården på baksidan och åbranten finns en rejäl gräsplätt som lämpar sig fint för barn som har lite extra spring i benen som behöver springas ut.
Det var fortfarande vår i luften och tulpanstjälkarna bar endast på stängda knoppar. Nu har de säkert hunnit slå ut.
Står man vid lusthuset ser Kuddnäs ut så här. Så fint med den vita rappade fasaden, de mörka fönsterspröjsen och pelargoner på varje fönsterbräda.
Sen gick vi till det gula huset där sommarcaféet Café Emelie finns (det måste ju vara döpt efter Zacharias Topelius fru Emelie?!) och avslutade besöket med varsin glass. Såklart.
I café-byggnaden säljer Nykarleby hemslöjd sina produkter, vilket är allt mellan himmel och jord, eller som i det här fallet mellan örhängen och stickasockor. Elviras favorithund köpte vi därifrån för några år sedan.
Ett riktigt toppenbesök, rekommenderar er alla att besöka Kuddnäs i sommar.
Uleåborg
Vi backar bandet två veckor till en varm sommarmåndag i slutet på juli. Min mamma kom körande till Nykarleby för att hämta barnen och mina svärföräldrar kom körande till Nykarleby för att låna oss två cyklar. Efter en del packande för att få cyklarna att ha rum i vår Mazda 3 så åkte jag och Jimmy norrut, till Uleåborg.
Vi körde raka spåret till Ideapark för att luncha. Jag var sugen på en sallad till lunch men fick en hel salladsskål. Som jag fnissade åt min glasskål och som jag blev mätt.
Vi bodde på Lapland Hotels inne i centrum. Jag tycker om restauranger och hotell som går all in i sitt tema, och här var det verkligen hundra procent Lappland med guldmålade renhorn ovanför varje hotellsäng och fotokonst från norra Finland i alla allmänna utrymmen.
Så fort vi hade checkat in återvände vi till bilen, krånglade ut cyklarna och åkte ut på en eftermiddagstur. Vi började med att cykla ut till Toppilansaari och till sandstranden Nallekaari och sedan cyklade vi till Pateniemi där vi spanade in några gamla hus runt sågverket och massa nybyggda hus längs med strandkanten.
Jag vill påpeka att bilden på våra cyklar har min man tagit för jag uppför mig inte som en artonåring som nyss köpt min första BMW och åker ner till stranden för att ta bilder av den i solnedgång. Men tydligen har min man några sådana rester kvar i sig fast han passerat trettio-strecket. Jag står nånstans utanför bild och äter lösgodis som vi köpte i en K-supermarket på vägen.
Cykelvägarna i Uleåborg är i fint skick och cykel känns verkligen som uleåborgarnas färdmedel nummer ett. Överallt vimlade det av cyklar, en del var elcyklar med turister som trampade sakta och tittade sig kring, resten med uleåborgare som mer målmedvetet trampade hemåt eller var på väg någonstans. Det finns också många cykelrutter som är bra utmärkta och på nätet hittar man många förslag på hur man kan cykla i Uleåborg med omnejd. Vi cyklade drygt trettio kilometer och det kändes ingenstans eftersom det fanns mycket att se på och det var en fin kväll. 
Det är svårt att få en snygg bild på hotellfrukost, inte minst när äggröran mest blir en ljusgul klump. Men vilken hotellfrukost det var! Restaurangen som gjorde hotellfrukosten hade fortsatt med Lapplandstemat genom att servera bl.a. blodkorv, granskottspulver, fisk, en egen alkoholfri skumpa som smakade barrträd osv.
På förmiddagen gick vi på sightseing inne i stadskärnan. Vi besökte Uleåborgs slottsruin, sneddade över torget och tittade på alla marknadsstånd, besökte saluhallen och kollade på gamla trähus.
Och på eftermiddagen var det dags för cykelutfärd igen. Min man hade hittat någon inofficiell cykelrutt längs med ån som vi tog sikte på. Det var en av sommarens varmaste dagar och hur fint som helst men jag hade mens (såklart!) så de första tio kilometer hade jag så ont att kallsvetten rann längs med ryggen och jag ville mest lägga mig ner och dö.
Den inofficiella cykelrutten var ganska tråkig, för den gick nästan hela tiden en bit från ån så man såg inget av vattnet och det var en hel del cyklande bredvid hårt trafikerade vägar. Så cykelturen dagen innan fick ungefär hundra poäng mer från min sida.
Jag fick en hamburgare på kvällen i alla fall! Vi åt på hotellets restaurang och jag tog en basic hamburgare med nötkött medan min man var lite mer vågad och åt en burgare med renkött. Riktigt gott var bådas och även om min favorithamburgare i sommar fortfarande är den jag åt på Räfsö så tog renköttsburgaren förstaplaceringen på min mans hamburgerlista. Såklart vi har en hamburgerlista, det har väl alla?!
Vi gick ut på stan efteråt. Alla uteserveringar var fullproppade men vi köpte varsin glass från en glasskiosk och när den var uppäten hade jag min man att ta en turistig bild av mig tillsammans med Toripoliisi. I infobroschyren om Uleåborg stod det att man inte har varit till Uleåborg på riktigt om man inte tagit en bild med Toripoliisi.
Vi hade betalt extra för att få ett hotellrum med badkar så på onsdagsmorgonen direkt efter hotellfrukosten var jag ju tvungen att bada. Skulle ju ha varit slöseri med pengar om jag inte hade använt badkaret haha. Jag läste lite i en bok och dagdrömde om att ha ett eget badkar hemma.
På vägen hem stannade vi till i Brahestad. Vi åkte till gamla delen av staden och gick längs med de smala gatorna och kollade på gamla hus. Jag fascinerades som vanligt av sjömanshundarna och skvallerspeglarna. Varje gång vi är en i äldre trähusstadsdel så säger jag alltid att jag vill ha en skvallerspegel. Jag har aldrig sett någon i någon loppis- eller antikaffär men jag fortsätter att hålla ögonen öppna. Gamla stadsdelen i Brahestad var fin och jag skulle gärna ha stannat längre, fikat på något mysigt café och så vidare men det var så hett den dagen och barnen skulle dessutom hämtas på kvällen så det var bara att sätta sig i bilen igen. Men till Brahestad vill jag absolut återvända. Jag har googlat mig fram till ett mysigt boutique-hotell som heter Langin kauppahuone där jag redan har bestämt att jag ska övernatta.
Sedan släppte jag av Jimmy och cyklarna i Nykarleby innan jag körde till Vasa för att hämta barnen. De hade haft det superbra hos barnvakterna och Elvira grät och skrek när hon blev tvungen att lämna mommos bil och sätta sig i bilstolen i vår bil. Det om något är väl ett bra betyg. Och jag hade inte saknat barnen ett dugg och skulle gärna ha stannat i Uleåborg en vecka till. Det är ju också ett bra betyg.
Tumisresa till Uleåborg
I måndags hände något som jag har längtat efter i två år: vi fick barnvakt åt båda barnen (över natten!!!! (det har aldrig hänt förr så det kräver så där många utropstecken)) vilket betydde att jag och min man kunde åka på resa tillsammans. Vi packade in barnen i mina föräldrars Volvo och medan de åkte mot Bergö så åkte vi norrut till Uleåborg. Och i två hela dygn var det bara han och jag.
Vi gifte ju oss ifjol men vi var inte på någon bröllopsresa då, inte ens en gullig hotellövernattning efter vigseln hade vi möjlighet till. Efter Magistratsbesöket var det bara att åka tillbaka till Nykarleby för den vanliga vardagsrumban. Så sedan dess har vi drömt om att vi två ska åka nånstans tillsammans utan barnen. Vi hade först planer om att åka till Koli nationalpark och vandra men sist och slutligen blev det Uleåborg istället. Jag är av åsikten att det inte är en bröllopsresa att sitta tre timmar i en trång bil och sen vara två dygn i en finsk stad, speciellt inte nästan ett år efter att man gift sig. Så jag är skeptisk till om det här var en bröllopsresa, men en resa var det i alla fall.
Om jag skulle välja ingredienserna till den ultimata resan så skulle den innehålla godis, några bra böcker och massa sömn. Min man är mer upptäckar- och sporttypen så det blev en resa med båda delarna, men nog mycket mer sightseing och cykling än godisbitar och boksidor. Tur att man kan läsa böcker och äta godis hemma också.
På cykel i Björköby
Förra veckan var vi på en dagsutflykt: hela vägen till Björkö. Barnen fick båda vara hos barnvakt i Vasa och vi lånade en terrängcykel till så att vi hade varsin. Sen åkte vi ut till Björkö.
Sist jag var här var väl på postroddsdansen 2009. Sjöbodarna var sig lika, men utkikstornet var nytt. Parkeringsplatsen vid Svedjehamnen var proppfull av bilar så vi var inte de enda som hade haft siktet inställt på Björkö den dagen. Flera turister stod med picknickkorgarna redo och såg sig förvirrat om efter någonstans att sitta. Vi satte oss på en brygga och åt mellanmålet vi handlat i Sale-butiken i Replot och hoppades att vi inte skulle förarga någon bryggägare.
Sen spände vi loss cyklarna från cykelställningen bakpå bilen och cyklade runt i Björköby. Vi var till nya fiskehamnen, cyklade förbi en övergiven byskola och spanade in snygga hus. Jag och min man är ju lite olika så han tyckte mest om att vi cyklade, jag försökte dra igång en diskussion om varför en del vägnamn slutade på ändelsen "-ted" och om det finns någon liknande i andra dialekter, på Bergö har vi ju "tået".
Vi stannade också till vid kyrkan som är byggd 1859 och döpt efter den dåvarande tsarens fru Maria. Det är ju något speciellt med skärgårdskyrkor.
När vi kom tillbaka till Svedjehamnen gick vi till utkikstornet Saltkaret. Vägen från parkeringen till utkikstornet var knappt en kilometer lång och bred och snygg. Förstås var själva tornet inte gjort för rullstolsburna eller barnvagnar men till tornet kom man smidigt. Här finns också en vandringsled på 4 km (Bodvattnet runt), skulle vi haft mer tid och vi inte var så försiktiga med mina knän så skulle vi absolut gått den också.
Utkikstornet är 20 meter högt, vilket motsvarar landhöjningen sedan vår tideräkning började.
Jag spanade mot svenska kusten och började nästan förstå politikerna som mumlar om en bro över till Sverigesidan, plötsligt kändes Umeå inte så långt bort. 
Vid replotbron stannade vi vid Bernys och åt middag. Jag drack deras havtornslemonad som Tervjärv läskedrycksfabrik gör till Bernys, den smakade precis som en riktigt god havtornskräm.
Sen åkte vi tillbaka till barnen och avslutade utflyktsdagen med att bränna 200 euro på en gersåg.
Muminvärlden: tips inför besöket
Muminvärlden, vårt stora resmål i sommar, var en riktigt stor hit både bland stora och små. Sexåringen var det av våra två barn som tyckte att besöket var mest magiskt men vi vuxna uppskattade också vår resa. Eftersom Muminvärlden brukar vara ett populärt resmål här i Finland tänkte jag idag delade med mig av några tips och saker som kan vara bra att tänka på.
I början och slutet av sommaren är Muminvärlden öppen varje dag mellan kl 11-17 medan den under högsäsongen (1.7-8.8.) har öppet dagligen kl 10-17.30. Vi var nästan fem timmar i Muminvärlden och skulle nog egentligen bra kunnat vara där hela tiden de hade öppet, så ett av de viktigaste tipsen är att ta det lugnt och spana in allt på området i lugn och ro, och att inte boka in så mycket annat program under Muminvärlds-dagen.
Porten och sedan bryggan som leder till Muminvärlden.
Biljetter
Inträdesbiljetter kan förhandsköpas på Muminvärldens hemsida, då är de några euro billigare än vid biljettkassan framför huvudingången. Barn under två år är gratis, men för både barn och vuxna är det samma pris som gäller. År 2021 låg biljettpriset på 31 € per knopp. Åtminstone i år så har de valt att begränsa antalet besökare per dag (på grund av covid) så för att säkert slippa in till Muminvärlden är det bäst att köpa biljetter på förhand. Då köper man till en viss dag, men det går att omboka biljetterna vid behov.
Biljettarmbanden innehåller en QR-kod och man kan ladda ner en app till mobilen som man kan använda under vistelsen. På vissa platser i Muminvärlden finns det vita fyrkanter (ca 30 x 30 cm) med en blå snäcka på, när man rör sitt armband mot snäckan så börjar magiska saker hända. Till exempel inne i Muminhuset i köket så gjorde armbandet att en slev började röra om i grytan.
Den här bilden är tagen inne i Muminhuset. Sekunden efter att bilden togs började visarna i golvuret snurra runt tack vare att sexåringen la sitt armband mot den blå snäckan.
Parkering
I samband med biljettbokningen kan man också köpa parkering för 10 euro. Då ingår parkering vid Muminparkeringen och bussresa till och från Muminvärldens bro. Jag ville inte trängas i en buss (covid...) så vi hittade en gratis parkering vid Kalevanniemen koulu som ligger drygt en kilometer från Muminvärlden och så gick vi. På vägen mot Muminvärlden såg vi några tomma gratis parkeringsplatser vid hamnarna, men de blir säkert snabbt upptagna om det är mycket folk i rörelse. Här finns en karta från 2019 över Nådendals parkeringsplatser och den borde fortfarande vara aktuell.
Mat
Som barnfamilj är det ju viktigt att veta hur läget är med maten. Det går att förhandsköpa lunchbuffé hos restaurang Mammans kök (prisexempel: kostar 16,20 € / vuxen på plats) och utöver det finns det också matställen som serverar pasta, pizza, hamburgare, våfflor och vid Snorkens potatisfabrik finns olika sorters potatisar. Ett ganska brett men nog ganska snabbmatsinriktat utbud alltså. Vi gjorde istället så att vi hade med oss fyllda baguetter, smoothies, frukt och müslistänger och satte oss ner och fikade på gräsmattan bredvid Muminhuset. På väg till Nådendal kör man förbi både ett K-Supermarket och en Lidl som har bra picknickmat. Skulle vi haft bara sexåringen med oss så skulle ett restaurangbesök nog ha fungerat finfint men med en tvååring i vagn så kändes mellanmåls-varianten som ett smidigare alternativ för oss. Tar man med en picknickfilt är gräsmattan en bra plats att slå sig ner (det är nog det också utan filt, men det finns ganska mycket gåsspillning i gräset), men det finns också parkbänkar runt om i området att sätta sig ner på.
Vagn
På tal om barnvagn. Vi hade med oss en sittkärra till Elvira som hon satt i nästan hela tiden och nöjt tittade runt sig och sedan sov en stund i också. Elvira slapp nästan överallt i vagnen, undantaget var egentligen bara Muminhuset som består av fyra våningar och trappor mellan varje och sedan en spiraltrappa ner till syltkällaren. Vid sagostigen slapp man inte över hängbron över Ödsliga bergen med vagn, men då hade de såklart en väg bredvid som passade för vagnar och rullstolar. Om man inte har med egen vagn så kan man hyra en på plats, bredvid huvudingången vid Filifjonkans våffla finns det sittvagnar och dragkärror att hyra för några euron per dag (+ pant).
Området och husen
Muminvärlden, både området och husen, var så fina! Till exempel Muminhuset hade fått en rejäl inredningsförändring sedan jag var där senast. Istället för de röda banden som avskärmade inredningen så att man kunde gå runt och titta var den nya inredningen mer lekfull och avskärmningen var ett minne blott. Nu kändes Muminhuset mer som ett lekhus än som ett museum.
Aktiviteter och simstrand
Framför Muminhuset har Lilla My varje morgon gympastund som alla får vara med i, vid Teater Emma går en teaterföreställning flera gånger per dag, vid Viloparken kan man lägga sig ner och lyssna på en saga m.m. Det finns alltså en hel del aktiviteter utöver att titta på Muminfigurerna och besöka de olika husen. Bredvid ingången finns broschyrer på finska, engelska och svenska som består av en karta och så står sommarprogrammet och tidpunkter uppräknat. Dessutom finns det en simstrand så det är en bra idé att ta med simkläder och badhandduk.
Muminsouvenirer
Både i Muminvärlden och i gamla stan inne i Nådendal finns Muminaffärer där man kan köpa Muminsouvenirer. Jag hade på förhand peppat mig själv att vi skulle låta barnen helt fritt få välja varsin leksak utan att komma med ett enda dömande ljud även om det var snordyrt. Jag hade redan sett framför mig hur vi skulle komma hemsläpande med varsitt litet Mumingosedjur för nästan tjugofem euro per barn som sedan skulle lämna längst ner i någon leksakskorg. Istället slutade det med att de köpte varsin snöande glob med Muminhuset. Och när man väljer så billiga souvenirer så då får man till och med varsin liten muminballong också! (Elvira tyckte mest om den vita plastpinnen ballongen satt fast på, såklart.)
Nya favoriter.
Svenskan
Muminvärlden är trespråkigt med all information på finska, engelska och svenska. Men det märktes bra att det (kanske på grund av läget just nu) är mest finskspråkiga finländare som besöker Muminvärlden. Under vårt besök hann vi prata lite med Råddjuret, Filifjonkan, Snusmumriken och Alissa. Alla pratade svenska, en del lite bättre än andra men det var tydligt att svenska inte var de flestas modersmål. Och alla vi pratade med (de som tog emot biljetterna, Muminfigurerna osv) sa glatt "Glad Mumindag" när vi skildes åt. Vi gick på Snusmumrikens svenskspråkiga sagostund och det var bara vi och en annan familj som satt runt lägerelden och lyssnade på Snusmumrikens fiskeberättelser. I år finns det en svenskspråkig teaterföreställning vid Teater Emma varje dag (den går kl 15.00 under perioden 1.7-8.8. och kl 14.30 under perioden 9-22.8) och en svenskspråkig sagostund vid Snusmumrikens läger per dag (kl 13.30 1.7-22.8.). Och när vi skulle köpa Muminvykort hade de finaste vykorten med många Muminfigurer samlade på ett kort enbart text tryckt på finska.
Dags för svenskspråkig sagostund med Snusmumriken!
Gratis blöja
En sak som jag reagerade väldigt positivt var när jag tog med Elvira in på ett av skötrummen. Förutom att de givetvis hade alla olika pottor och skötbäddar med muminfigurer på så hade de extra muminblöjor ifall man hade glömt att ta med. Älskar sådana små detaljer som ju gör en känsla av att området inte snålar. Plötsligt kändes varken inträdesbiljetten på 31 euro eller fisket på 4,50 euro per gång dyrt. Vi fick ju en gratis blöja! (Eller okej, jag tog en extra, så två!)
Och när vi nu ändå pratar om blöjor så kan vi ju fortsätta med att prata om en annan småbarns-attiralj, nämligen tuttar. Bredvid köket i Muminhuset så fanns Mamman tuttikattila redo att ta emot alla nappar som barnen ville ge bort.
Coviden då?
Det går väl inte att nämna ett resmål i år utan att nämna hur det fungerar med coronarestriktionerna. Vid porten fanns en skylt om att man skulle använda munskydd och vi hade såklart med varsitt i fickan, redo att lägga på när vi hamnade i kön till ingången. Men ingen använde munskydd! Och då föll vi också för grupptrycket, det var varmt, vi var mesta dels utomhus och vi försökte hålla avstånd. Några enstaka gäster såg jag med munskydd och en del arbetstagare i Muminvärlden, t.ex. häxans barnbarn Alissa (som inte hade någon dräkt över ansiktet) hade visir. Det fanns handsprit, folk försökte hålla avstånd och jag hoppas att alla som kände sig det minsta förkylda hade bokat om sina biljetter. Men t.ex. vid Muminhuset så flockades människor runt Muminfigurerna (såklart!) så där var det absolut inga två meters avstånd och ganska trångt när man skulle gå förbi. Alla barn som ville fick krama och high five:a Muminfigurerna. Man kan säkert diskutera hur bra det egentligen är ur smittspridningssynpunkt, men självklart skulle en viktig del av magin försvinna om man bara kunde hälsa genom vinkningar på två meters avstånd. Men vår sexåring har aldrig varit så mycket för att kramas så vi betraktade dem mest på avstånd.
Har ni något mer ni undrar om Muminvärlden så är det bara att skriva en kommentar så svarar jag i kommentarsfältet! Och Glad Mumindag till er som är på väg till Muminvärlden!
Du gillar kanske också…
♥ Vår sommarresa till Muminvärlden
Vår sommarresa till Muminvärlden
På tisdagsmorgonen packade vi i bilen och styrde bilens nos mot Raisio. Vi körde inåt landet till Seinäjoki innan vi svängde söderut.
Det första stoppet blev Kankaanpää. Medan barnen och min man åt varsin banan och sedan gick en stund på torget för att sträcka på benen och titta på fårstatyerna gick jag en snabb loppisrunda. Handla ett kakfat till svärmor och några barnklädesplagg. En loppisguide om Kankaanpää kommer senare på bloggen, för där har väl alla vägarna förbi?!
Sedan körde vi raka spåret ner till Raisio (förutom en kiss-paus vid ett ABC nånstans på vägen. Säga vad man vill om att en bensinstationskedja har brett ut sig över hela landet och nästan alla privatägda bensinstationer är ett minne blott men nog är det ju skönt att veta att man med en timmes mellanrum kan stanna vid ett ABC och få tillgång till fräscha toaletter och pottor.
Vid Ikea blev det äntligen dags för lunch. Sexåringen var så fascinerad över hur vi kunde luncha så sent som klockan tre "så sent har vi nog aldrig ätit lunch tidigare". Jag testade Ikeas nya köttfria bullar och de var så goda. Lite torrt eftersom portionen helt saknade sås, men som tur var finns det ju ketchup.
När vi en gång var i Raisio så gick vi ett varv på Ikea, åt mjukglass, besökte lager 157 som nyss har slagit upp sina dörrar i Finland och hämtade ut nån ny kamera min man köpt från Verkkokauppa.
Sen åkte vi till vårt hotell, Hotelli Loimu i Raisio. Eftersom vi bokade biljetter ganska sent så var antagligen alla förmånliga familjerum redan bokade i Nådendal med omnejd för t.ex. spahotellet i Nådendal hade bara rum som kostade drygt tusenlappen för två nätter och det var inte så mycket bättre i Åbo centrum. Så när jag hittade Hotelli Loimu som hade ett fyrapersonersrum (med fyra fullt stora sängar), gratis parkering och frukost för 140 euro per natt så bokade vi snabbt som blixten.
Receptionen var obemannad och man får tillgång till hotellrummet genom att få dörrkoden till sin mejl. Men rummen var fräscha, det fanns både mikro (tills kvällsgröten) och kylskåp och hotellfrukosten var god så det fick full pott av oss.
Dessutom gick det att flytta på sängarna så vi knuffade ihop tre av sängarna och Elvira sov mellan oss. Eftersom hon har börjat sova mellan oss hemma också och nästan alltid sover på tvären så var det himmelriket att hon hade fullt stor säng. Fastän hon låg med huvudet mot Jimmy och fötterna mot min rygg så fick vi alla två nätter med ostörd sömn.
På onsdagen var det dags för Muminvärlden! Så roligt! Jag kommer absolut blogga mera om Muminvärlden men jag måste gå genom mina bilder bättre först och kanske beskära en del för det var mycket folk och många barn som råkade springa in i bild vart man än riktade kameran. De bilderna fungerar nog fint i privata fotoalbum i bokhyllan men på sociala medier tycker jag att man kan försöka låta bli att alltför mycket visa upp andras ungar. Min man hade trott att orken skulle ta slut fort men vi gick genom alla hus, satt med på Snusmumrikens sagostund, vågade gå sagostigen där man såg både hattifnattar och häxan och när vi var inne i Muminhuset så fick sexåringen ha med sig sin kamera och jag stod tålmodigt bredvid medan han fotograferade exakt allt. Ett tag somnade Elvira i vagnen av utmattning och när klockan var fyra, efter fem timmar Muminvärld gick vi in till Nådendal. 
Vi shoppade souvenirer i Muminshopen och sedan gick vi en sväng genom gamla stan och beundrade gamla trähus (och t.ex. det här snygga entrétaket) innan vi gick till Hesburger. Jag hade kollat ut en restaurang som hette Hasta la Pasta (den måste ju vara bra med tanke på namnet) men Elvira ropade "hambuuu" (nej, hon åt inget av sin hambuu sen fastän hon absolut skulle ha en) och alla ville bara ha ett snabbt mål mat innan vi åkte till hotellet.
En av de bästa sakerna på resan var att Verkkokauppa hade årets Lego-kataloger. Den vi har hemma är från 2019 och är så sönderläst. Nu fick de varsin och som de läste sina kataloger. Fick barnen tråkigt var det bara att vifta med katalogerna framför deras ansikten och så fick de genast glittrig blick.
På onsdagskvällen hade jag siktet instället mot Mylly och att vi skulle äta finglass på Mbakerys Take the cake. Men såklart godkände inte sexåringen sorterna så vi hamnade på Spice Ice. Jag åt någon Marabou apelsinkrokant-glass. Men sexåringen fick en rävglass. Så nöjd han blev!
På torsdagsmorgonen åt vi hotellfrukost och packade ihop innan min man släppte av mig och Elvira i länsikeskus utanför Åbo. Jimmy och Johannes åkte till Hirvensalos slalombacke och gick uppför den medan vi gick på loppis.
Sen åkte vi norrut igen. Vi åkte via Nystad och väg 196 och 1960 (kul med lite annat än vanliga riksåttan), och sedan vid Björneborg svängde vi mot kusten till Räfsö.
På Räfsö (Reposaari) hade min man googlat sig till en hamburgarrestaurang som hette Turo´s holy smoke. Inredningen i restaurangen var fantastisk. Sån här eklektisk restauranginredning är ju alltid ett tecken på att maten är bra.
Hamburgarna var också fantastiska! Jag valde fel potatistillbehör men jag blev ändå proppmätt. Elvira fick en skål med mac n cheese som var topp tre godaste jag ätit nånsin tror jag. Hon hade inte vett att uppskatta den men jag åt nästan allt. Min man valde en hamburgare med pulled nötbringa och han var också riktigt nöjd.
Räfsö kändes lite som den finska versionen av Kaskö och jag skulle så gärna ha gått ett varv genom byn och tittat på de gamla husen, men det började bli dags att åka hem. Hoppas på ett återbesök någongång.
Du gillar kanske också…
♥ Juniplaner och sommarplaner
♥ Sommarlovsglassen
Gårdsloppis i Neristan
Idag åkte vi till Karleby på gårdsloppis i Neristan. Neristan är em trähusstad och de äldsta husen är byggda redan på 1600-talet. Området består av tolv kvarter och det finns hur mycket hus- och trädgårdsinspiration som helst på området.
Det var strålande solsken och mycket folk. Vi hade egentligen tänkt åka på tumanhand men vi fick inte tag på någon barnvakt så både ettåringen och barnvagnen kom med. Så vi valde att inte besöka de trängre innergårdarna. Hoppas verkligen inte att det där perfekta loppisfyndet gömde sig vid en av de gårdarna vi inte svängde in till.
Vid nästan vartannat hus fanns en loppis- eller caféskylt. Jag handlade ingenting, utan vi gick mest runt och tittade på husen. För några år sedan var vi till Neristan när de hade ett evenemang där flera av husen hade öppet och man fick gå in och titta i olika bostadshus. Det var så intressant och lärorikt! Hoppas de ordnar det igen när (om?) Covid-19 ebbat ut helt.
Det är väldigt olika färgkombinationer på husen. Men på något sätt är alla hus hur fina som helst?!
Jag försökte fotografera så "anonyma" bilder som möjligt, men är det ändå någon som känner igen sin trädgård och inte vill ha den här så är det bara att lämna en kommentar så tar jag såklart bort bilden!
Avslutade Neristan-besöket med en sväng via antikaffär Antik Helén. Där fanns det hur många fina skåp som helst!
Han jag bor med kom med på villkoret att vi efter Neristan skulle äta hamburgare på Burger Village vid Havsparken. Så då gjorde vi såklart det. Jag åt sommarens godaste hamburgare och dirty fries med parmesanost. Så gott! Dessutom hade de riktig cokis, jag har fått nöja mig med Pepsi så många gånger nu så var överlycklig haha. Rullade från restaurangen på grund av sommarens bästa mat och sommarens värsta matkoma.
Sverigeresa måndag-onsdag
På måndag morgon var det dags för hotellfrukost. Hotellfrukost är ju utan tvekan den allra bästa frukosten. Vi bodde förresten på Hotell Fyrislund. Eftersom vi hade bil med oss ville vi bo någonstans med smidig parkering och som inte var så långt inne i centrum, och ett plus var definitivt att det var nära till alla de där affärerna jag ville besöka.
Vädret var tyvärr gråtrist och småregnigt så vi riktade in oss på affärerna i närheten. Lager 157, Myrorna, Lekia osv. Till lunch blev det ett riktigt säkert och barnvänligt kort: köttbullar, potatismos och lingonsylt på Ikea. På eftermiddagen körde vi in till Stockholm, lekte i Mulle Meck-parken och besökte vänner. Den äventyrligare av oss åkte iväg och flög i vindtunneln som finns i Bromma, men jag var mycket nöjd med att få hänga hos en kompis och prata om trettioårskriser.
Tisdag innebar sista dagen med hotellfrukost så vi maxade frukosten och åt våfflor med grädde och chokladsås. Fyraåringen hade fått pengar av sin farmor och han hade siktat in sig på en tekniklegogrävmaskin så efter att vi packat i bilen åkte vi till Dollarstore så han fick shoppa loss. Jag hade velat åka till Uppsala domkyrka och Pelle Svanslös-parken, men precis då började det regna och man kan ju inte tvinga sitt barn att leka i en regnig park. Åtminstone inte när man är på semester och inte har med sig regnkläder. Så istället åkte vi via Sigtuna och sedan vidare till Mall of Scandinavia och besökte Lego-affären hur länge som helst och jag fick halloumihamburgare och lyxshake från Max (som jag talat om i flera månader).
På tal om Mall of Scandinavia. Deras skötrum var en upplevelse. Eller skötrum och skötrum, det hette faktiskt baby lounge. Ett stort rum med amningsfåtöljer, mikro och matbord där det spelades lugn musik och ett angränsande skötrum med skötbord och färgglada planetsystem som hängde ovanför varje skötbädd. Elvira var så lycklig när hon fick ligga på skötbädden och prassla med engångsskyddet. Hon kan ju inte prata ännu, men skulle hon kunna så är jag säker på att det var denna stund som hon tyckte var bäst på hela resan.
När jag hade slutat ooh:a mig över baby loungen åkte vi till hamnen och sov som små grisar i en trång hytt.
Onsdag var den absolut tråkigaste dagen. Riksåttan är lång och tråkig och det tog evigheter innan vi pausade i Vasa för lunch och amning. Som tur är uppförde barnen sig bra, jag skulle ha fått fel i huvudet om det skulle ha varit skrikigt och ropigt i baksätet.
Sen kom vi äntligen hem. Jag skulle ha kunnat vara på resa i flera veckor till men samtidigt är det ju onekligen skönt att sova i egen säng och fyraåringen tyckte att det var så kul att komma hem till sina leksaker. Hon som är tre månader gammal är lika glad var vi än är så hon skulle nog kunna vara på semester resten av livet. Men kul med lite avbrott i vardagen och jättekul att få träffa släkt och vänner (och dricka lyxshake)!
Sverigeresa lördag-söndag
Tvättmaskinen är fylld med reskläder och fyraåringen leker med en traktor så nu tänkte jag passa på och skriva om vår höstlovsresa. Att ta Viking Line över till Sverige känns som den mest klassiska höstresan som finns, och kanske en av de smidigaste dessutom. Ännu lite smidigare blir det om man på förhand har skrivit långa packningslistor och packat väskor enligt när de ska användas (skötväska + matväska i bilen, en mindre gemensam väska för det som behövs på båten, och en stor gemensam väska med sånt som behövs efter att man kommit fram till hotellet). Mvh proffspackaren_90.
Vi startade på lördag förmiddag från Nykarleby. Vi var lite äventyrliga och körde inåt landet och förbi Tammerfors. Det var verkligen en jackpot, träden visade sig från sin bästa och mest färgsprakande sida och vägen var krokig och mycket mer spännande än raka, tråkiga riksåttan. Vi pausade en gång på en bensinstation (amnings- och sträcka på benen-paus) men annars körde vi i ett streck. Våra barn slumrade i bilen medan vi vuxna åt godis.
Vi hade flera timmar extra i Åbo så vi gick en sväng på stan, åt pizza och körde förbi Uittamo innan vi tog sikte mot hamnen. Även om det var lördag kväll så var det väldigt lugnt på båten. Så skönt!
När vi körde av båten i Stockholm åkte vi genast mot Uppsala. Vi åt frukostfrallor på en bensinstation, handlade på Ica, shoppade vinterskor, gick en runda på Ikea och åt korv med bröd. På eftermiddagen besökte vi mina släktingar i ett höstsoligt Björklinge och Elvira lärde sig att svänga sig till mage igen. Hon kunde svänga sig hur bra som helst en lördag när hon var strax över två månader, men sedan dess har hon inte upprepat sina kunskaper. Men hemma hos min moster fattade hon knixet igen och började svänga sig hela tiden. På kvällen blev vi bjudna på god trerättersmiddag hos våra vänner. Så roligt att träffa människorna som man ser alltför sällan och dessutom få en inblick i hur deras hem och vardag ser ut!
Och sen blev det raka spåret till hotellet. Vi fick förresten ett bättre rum än vad vi hade bokat. Borde man vara nöjd och tyst eller gå till receptionen och påpeka missen? Jag räknade kallt med att vi blev uppgraderade tack vare denna eminenta blogg så jag gick inte ner och krävde ett sämre rum. Han jag bor med menade att rumsförändringen antagligen berodde på att bokningssidan inte hade skickat korrekt information vidare till de som drev hotellet. Jag väljer givetvis att tro på min historia. Mvh proffsbloggaren_90.
Nu ska jag gå och bygga lego med fyraåringen. Resten av denna väldigt vanliga höstlovsreseberättelse kommer i ett annat blogginlägg.