Visa inlägg taggade med 'småbarn'
Nu är det slut med tutt!
Nu har vi nåt en stor milstolpe i tvååringens liv: tutten (nappen) är borta!
Båda mina barn har varit riktiga tuttbarn (åtminstone efter att vi tvingat i den de första veckorna de fanns i livet), och det har säkert underlättat att jag alltid ammat dem med amningsgummi (gummigrej som gummigrej liksom). Men med Johannes så var vi otroligt noggranna att alltid pilla ut nappen ur munnen så fort han somnade med tanke på tänder osv. Med andra barnet så var det först vid en av de vanliga tandsköterskekontrollerna som jag kom ihåg att det ju faktiskt finns nåt som heter öppet bett. Och sen dess har jag haft lätt ångest över att mitt yngre barn är väldigt förtjust i sin tutt. Dagarna har gått och hon har passerat åldern när storebror slutade med napp men hon har bara tuttat på.
Men så bestämde vi oss för två onsdagar sedan att nu skulle tutten bort. Vi gömde de två tuttarna vi hade kvar. Och det gick! Lite sviktade vår principfasthet när hon två dagar senare fick nästan fyrtio graders feber. Som tur var glömde hon att be om tutten då för isåfall skulle vi nog ha gett med oss bums.
Våra barn är inte uppväxta med att få leksaker i mataffärerna men när man har slutat med tutt är det självklart att man ska få helt själv välja en leksak. Jag plockade en vagn full med mat medan den andra föräldern och Elvira gick runt på leksaksavdelningen och bara tittade och tittade på alla leksaker.
När vagnen var full med mat fick jag också se alla leksaker. Såklart vill ju en tvååring ha det mesta och förstår inte riktigt konceptet "en leksak". Men vi köpte den leksak som fick hennes ögon att glittra mest.
Det blev Greta Gris trädkoja! Bitarna ser nästan ut som Duplo, går att bygga ihop med Duplo, är lika dyra som Duplo men heter tydligen Bloxx. Gissa vem som kommer ägna resten av sina barns barndom åt att försöka hålla Bloxx- och Duplo-bitar åtskillda.
I samma veva som tutten försvann slutade vi också med blöja. Så nu borde vi sätta oss i bilen och åka till Prisma igen, för har man slutat med blöja så ska man också fritt få välja en leksak från mataffären. Det är sen gammalt.
Bilderböcker vi älskar (0-3 år)
I våras bloggade jag om ett axplock av våra favoritböcker för barn i ålderspannet 3-6 år. Här kan ni läsa det blogginlägget. Nu när det är höst blir det fler böcker lästa hemma hos oss, så idag blir det ett nytt blogginlägg med några av våra favoritböcker, den här gången för mindre barn (typ 0-3 åringar).
Jag lägger in ett åldersspann i bloggrubriken men som ni säkert vet så finns det ingen åldergräns för när vissa böcker passar barn. Ett av det som påverkar mest hurudana bilderböcker man kan läsa för barn är barnens tålamod, har de svårt att sitta still är det svårt att läsa texttyngda böcker. Med Johannes övade vi massor på att läsa tillsammans så han orkade redan som väldigt liten lyssna på långa böcker. Elvira har inte riktigt tålamodet, det ska fortfarande bara vara några meningar per uppslag, annars stiger hon upp och går och leker med sin doktorsväska.
En hel bokhög med favoritböcker.
Några av barnens allra första bokfavoriter i livet. Leka tittut är en kortare variant av Vira vaknar, men den här versionen hör till serien "nalleböcker" där alla sidor är tjocka och som gjorda för att tuggas, dreglas och bläddras av små tjocka bebisfingrar. Johannes var så fascinerad av den typ tjugo år gamla Prinsen av Brabant som vi lånade från hans fasters bokhylla, den har färgglada bilder och går på rim. Samma författare, Dick Bruna, är även upphovsperson till Miffy-böckerna som också de är väldigt småbarnsanspassade.
Och på tal om rim, det finns ju många fina bilderböcker som innehåller ramsor och rim som man kan läsa högt för sina bebisar. En av våra favoriter är Rassel prassel poesi av Hanna Lundström och Maija Hurme. Den har också så mysiga illustrationer, perfekt bokgåva till ett nyfött barn. På bild finns inte Råttan Bettan och masken Baudelaire men den behöver också nämnas för den är också ypperlig finlandssvensk babypoesi, när jag gick på babypoesi med Elvira så använde sig kursdragaren av flera av Sandelins dikter.
Många böcker riktade till små barn innehåller aktiviteter för barnet så att de ska fokusera längre på boken. Här kommer tre olika varianter:
Fint besök på bondgården är en en bok där varje sida har en ljudknapp som barnet kan trycka på. Vems bajs är det? innehåller flikar där det bakom varje flik gömmer sig ett djur som nyss har bajsat. I Knacka på! består vartannat uppslag av en dörr som man ska knacka på innan man på nästa uppslag ser vad som finns innanför dörren. Sen finns det också böcker med magneter, flikar på bokkanten man ska dra i m.m.
Man kan ju inte prata om bilderböcker utan att nämna tidlösa klassiker som man själv läste som barn. Det är ju något speciellt att återuppleva sina barndomsfigurer tillsammans med sitt barn. Böcker om Pettson och Findus, Mumintrollet och Max har vi läst flitigt. Till exempel de "vanliga" Pettson och Findus-böckerna och Mumin-böckerna har ju ofta mycket text per sida, men det finns småbarnsanpassade varianter som fungerar mer som pekböcker eller har kortare historier.
Det finns mängder av bilderboksserier riktade till mindre barn och de innehåller ofta många böcker i en serie. Fastnar barnet för en viss bilderboksfigur är det så smidigt att biblioteket ofta har hela serien, då får man som läsare lite variation och barnet får se sin favoritfigur i olika händelser. De här tre böckerna på bilden är våra favoritserier men det finns många andra serier som är minst lika bra. Knöl & Bök och dammråttorna handlar om när syskonen Knöl och Bök har det ostädat i sitt rum (det finns också böcker om när de kissar på golvet, och när Knöl tar hem en hund och Bök är så allergisk mot pälsdjur att han måste åka ambulans). Pino och katten är en av över tjugo böcker i serien om Pino. Pino-böckerna har varit så omtyckta hemma hos oss, och det bästa av allt: några av böckerna finns även på Youtube så när ens barn är så stort att man introducerar rörligt material är det en bra serie att börja titta på.
Sen kan man inte skriva om bilderböcker för yngre barn utan att nämna Babblarna. Babblarna slog genom stort när Johannes var liten och det var då de första böckerna kom. Som vi har läst böckerna, och som jag har tejpat böckerna. En del sidor består numera mer av tejp än vanlig boksida.
En del av de böcker jag tipsat om i det här blogginlägget finns inte längre i bokhandlarna, men ofta har biblioteken äldre böcker som inte längre säljs i handeln. Och så lönar det sig alltid att hålla koll på bilderböcker på loppisar.
Du gillar kanske också…
♥ Bilderböcker vi älskar (3-6 år)
♥ Julböcker
Att vara vårdledig är att:
Jag har varit vårdledig med båda barnen. Med Johannes orkade jag knappt två år innan jag kände att jag verkligen behövde träffa andra vuxna människor och ha en annan uppgift i livet än att bara vara förälder. Med Elvira är planen att jag ska hålla ut tills hon fyller tre år. Men det är väldigt kämpigt ibland. Tror jag varje dag den senaste månaden tänkt att hon borde få gå i dagis så att hon skulle få träffa fler barn och ha pedagogiskt utbildade vuxna runt sig, och inte bara en mamma med dåligt tålamod.
Idag tänkte jag blogga lite ofiltrerat om att vara vårdledig. Att jag älskar mina barn och att min vårdledighet är ett gemensamt beslut för familjens bästa just nu borde jag väl inte behöva säga men jag klämmer in det här för säkerhets skull.
Så här är det att vara vårdledig:
Att aldrig dricka lattes på stan
Är inte det här bilden alla har av föräldrar som är hemma med barn: Att föräldrarna strosar runt på stan med barnet sittandes i en snygg Bugaboo-vagn, de klämmer på mysiga kuddar på H&M Home, äter fräscha sallader tillsammans med andra daglediga föräldrar och dricker lattes. Många lattes, minst två per dag.
Nu har jag ju varit vårdledig under en pandemi med Elvira så det har inte blivit många stads-besök. Och under de få besöken har Elvira mest velat klättra ur vagnen, det har blivit uppvärmd barnmat på ABC eftersom de har fräscha skötrum och man själv är svettig och varm av att försöka styra sin stora Emmaljunga-barnvagn bland smala butiksgångar. Inte en enda latte har jag druckit. Och inte blev det några lattes när jag var hemma med Johannes heller.
P.s. Vet ni hur mycket en latte kostar? Vi kommer komma in på penga-området senare i det här blogginlägget men jag kan redan nu avslöja att man inte har råd att köpa två lattes per dag. En bryggkaffe per dag går, om man dricker den hemma och har köpt kaffepaketet när Citymarket har specialerbjudande på kaffe.
Närmast min bildbank på bloggen kom till en latte: en kopp pulvercappucino som jag drack hemma tillsammans med sexåringen som fick saft i sin kopp.
Att inte behöva jobba på sitt jobb
Jag har ett bra jobb som jag ibland längtar tillbaka till. Tänk att ha kollegor, kaffepaus och heltidslön! Men när man är vårdledig slipper man gråtfyllda lämningar på dagis, bilresor till arbetsplatsen när det är snöstorm, stressiga arbetsdagar och att nattetid plötsligt vakna av en mardröm som handlar om att man har glömt en viktig deadline på jobbet. Dessutom så använder man inte upp sina piggaste timmar på dygnet för en arbetsgivare, istället är det ens gulliga tvååring (och alla grannar) som får uppleva när mamma dansar i köket halv elva medan hon kokar makaroner.
Att inte prestera något
Jag är säker på att när några av er läser den här underrubriken så tänker ni "men du uppfostrar ju ditt barn, det är livets viktigaste jobb". Och det kanske stämmer. Men när man jobbar på ett arbete så gör man sina specifika arbetsuppgifter och levererar och presterar. Och sen när man kommer hem gör man alla sysslor som rör familj och hus. Som hemmaförälder försvinner ju hela arbets-grejen och kvar är bara hemmasysslorna. De som man tidigare snabbt och effektivt gjorde kvällstid tar plötsligt hela dagen.
Jag har väldigt prestationsbaserat självförtroende (gissa två gånger varför jag har varit utbränd?) och jag märker hur värdelös jag känner mig när jag inte presterar nåt. Ibland lyckas jag tömma alla tvättkorgar på samma gång, men dagen efter finns det smutstvätt där igen. När man heltidsjobbade kom man åtminstone hem till ett städat hem på kvällarna om det var städat när man låste dörren på morgonen. Nu känns det som att man byggt ett snyggt sandslott och två sekunder sedan kommer en tornado.
Alltid ostädat. Och är det städat i ett rum så är det hundra procent sannolikhet att tvååringen i samma stund står och häller ut en burk hama-pärlor i ett annat rum.
Att bara vara någons mamma
Jag har haft två flaskvägrande helammande barn och så länge jag ammade var vi ju väldigt fysiskt bundna till varandra. Det gick inte att vara borta en längre stund eftersom jag var deras enda möjlighet till föda. Och det var jättejobbigt (för mig), speciellt med första barnet. När de slutade amma så var jag inte lika fysiskt bunden till dem men som den vårdlediga föräldern är jag barnets första och största tröst, lekkompis och uppfostrare. Jag är mamma i huvudsak och ofta känns det som att det är det enda jag är.
Sen är det ju mysigt när man tittar på Teletubbies tillsammans och barnet kryper nära. Det är fint att man är den personen i hela världen som ens barn litar mest på. Det är fantastiskt att se sitt barn växa upp och skulle vi ha fört barnen till dagis vid nio månaders ålder skulle antagligen dagispersonalen vara de som upplevde barnens första steg.
Att tjäna 2 €/h
Nu har vi ju sån tur i vår familj att min man anses tjäna lite så vi får inte bara hemvårdsstöd, vi får också tilläggstöd! Med det sagt så landar drygt 300 euro per månad in på mitt konto. Jag "jobbar" ju heltid med mitt barn, så det betyder ju att timlönen landar på knappt 2,50 euro/h (före skatt). Nu är jag och den andra föräldern gifta och har typ gemensam ekonomi så att jag tjänar dåligt påverkar inte mig specifikt. Men nog känns det ju piss varje månad när man får över sitt lilla bidrag och det täcker inte ens månadens matbudget.
Genom att jag är hemma så tjänar vi förstås pengar också: vi behöver inte äga två bilar (och allt vad det innebär med försäkringar, bensin och lånekostnader), vi har inga dagisavgifter och jag har tid och möjlighet att leta kläder och leksaker till barnen på loppisar. Pengarna vi sparar är alltså flera hundralappar per månad så min timlön skulle egentligen kunna ses som dubbelt så hög. Men vi kan ju vara överens om att det ändå inte är så mycket pengar.
Vill inte tänka på hur mycket de här loppisköpta kläderna jag handlade ifjol för typ fyrtio euro skulle ha kostat nya. Sparade in minst 100 euro på den loppisrundan.
Att se sitt hus i dagsljus
Om man jobbar heltid och kontorstider så är man under höst, vinter och vår borta från sin bostad nästan alla dygnets ljusa timmar. En av de största fördelarna med att vara vårdledig tycker jag är att jag får hänga i vårt hus på dagarna. Kalla dagar kan jag elda i spisen så att det inte är svinkallt när resten av familjen kommer hem. Jag kan fundera på tapetval i dagsljus. Jimmy kanske inte håller med om det positiva i den här punkten för hänger man i sitt hus i dagsljus ser man också alla saker man vill förändra. Och sen när ens partner kommer hem så finns det plötsligt en milslång att-renovera-lista på kylskåpet.
Att vara ensam
Vi flyttade fyrahundra kilometer norrut från vår studiestad när Johannes var ett halvt år. Det betydde att jag inte hade någon gravidgrupp eller något sånt trevligt att hänga med under föräldraledigheten. Vi gick på olika barn-träffar och träffade barn i hans ålder (och vuxna i min ålder haha) men mest satt vi själva i hyreslägenheten. Och även om det är helt okej att hänga med ett litet barn så är det inte samma sak som att träffa vuxna människor som kan säga mer än en treordsmening.
Jag har trivts tusen gånger bättre hemma med Elvira och det är främst att vi bor i hus nu. Det känns inte lika ensamt och deprimerande som när vi satt i en hyreslägenhet medan Jimmy auskulterade i Vasa. Nu får vi dagarna att gå på ett annat sätt när vi kan fixa hemma, har mer utrymme inne att röra oss på och gungor på vår egna gräsmatta. Men nog är det fortfarande ensamt och deprimerande. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på hur annorlunda mycket skulle vara om vi bodde nära min släkt och mina vänner. Tänk att kunna hoppa upp på cykeln med Elvira och cykla till mina mor- och farföräldrar för en eftermiddagskaffe. Eller kunna få en timmes barnpassning mitt på dagen av mina föräldrar så att jag skulle kunna klippa håret. Och min guddotters förälder har varit hemma med barn hela tiden jag har varit hemma med Elvira, om vi hade bott nära varandra skulle vi kunnat gå på barnvagnspromenader tillsammans.
Jag tvingar ju ut mig själv på promader men fy vad det är tråkigt att gå sina barnvagnspromenader själv. För barnet sitter eller ligger ju liksom bara där?! Nu har i och för sig Elvira börjat läxa upp mig varje gång jag håller i barnvagnsstyret med bara en hand. "Håll ordentligt" säger hon åt mig då. Men jag skulle nog hellre ha en vuxen som går bredvid mig och som pratar om annat än hur jag håller i vagnen.
Lyckan när man får en egen ryggsäck
I flera veckor tycker jag varje dag har varit likadan: tråkig, långsam och händelselös. Men de senaste dagarna har det hänt så mycket jag skulle vilja blogga om: vi har haft slutgranskning på vår farstukvist, jag har igen tittat på tapeter till biblioteket och har numera tre finalisttapeter, jag och Elvira var till Vasa på storshopping osv osv. Jag borde kanske börja blogga som man gjorde år 2006 och skriva minst två blogginlägg per dag. Men det viktigaste kommer nu först: Elvira har fått en egen ryggsäck.
Hon vill ju helst börja på förskolan genast och hon har blängt avundsjukt på sin storebrors dinosaurie-ryggsäck i ganska många veckor nu. Så ni kan gissa glädjen när jag plockade fram en liten ryggsäck i tisdags! Ögonen bara glittrade när hon förstod att det var hennes alldeles egna, och genast skulle den provas. Hon var så noggrann med att spännet över bröstkorgen skulle knäppas och mannekängade för resten av familjen på kvällen. Hoppas bara att hon inte tror att ryggsäcken innebär att det snart är förskolestart, för dit är det trots allt fyra år ännu.
Hon har fått ta med sig ryggsäcken på äventyr, både till ljusparken och till Vasa, och den verkar bli ett stående inslag i hennes outfits så jag misstänker att den inte är ljusbeige så länge till. Men vad gör nu det. Ryggsäcken kommer från det svenska märket Twistshake och när vi ändå är inne på ämnet tänkte jag tipsa om två av deras produkter som vi använder dagligen.
Deras återförslutningsbara klämmisar som man själv kan fylla med smoothies och yoghurt, vi använder numera de större som är 220 ml (reklamlänk) och deras pipmuggar för större barn (reklamlänk). Perfekta att ta med när man ska äta mellanmålet på språng eller om man ska ha picknick på gräsmattan, men vi använder dem flitigt också hemma. Jag hade ju två flaskvägrande bebisar som jag helammade så jag kan inte personligen säga något om deras nappflaskor som är de produkter Twistshake är mest kända för, men jag har hört gott om dem av flera kompisar. Jag har en rabattkod (BBBOGDANOFFS) (ja det låter som om man stammar) (nej, jag vet inte vad jag tänkte på när jag skapade den rabattkoden på reklamlänkssidan) som ger -15% extra rabatt hos Twistshake om ni är i behov av något till barnen.
Medan jag skrev det här blogginlägget somnade alla andra familjemedlemmar och jag blev akut sugen på kanelbullar när jag laddade upp picknick-bilden från telefonen över till bloggen så nu måste jag gå och undersöka vad som finns i godislådan i köket. Hörs snart igen! Ska sova på om det blir bibliotekstapet-inlägg eller husrenoverings-inlägg till näst här på bloggen.
Förskolestart och höstregn
Idag är den stora skolstartsdagen i Nykarleby och vädret har aldrig någonsin varit så skolstartigt tidigare. Det brukar ju fortfarande vara sommarsol och blå himmel de första skoldagarna men imorse var det bara att rota fram regnkläder, stövlar och regnskydd till Elviras vagn. Medan jag småsprang bredvid Johannes som cyklade så tänkte jag för mig själv att det kanske var lika bra att det mesta av programmet på Nykarlebyveckan och Juthbackamarknaden blev inställd om det ska envisas att regna så här resten av veckan.
Johannes började alltså i förskolan idag. Jag fick inte ens följa honom till skoldörren för när vi stod på skolgården så såg han en av sina pedagoger och då gav han mig en snabb kram och försvann iväg med henne. Jag och Elvira lämnade kvar och stod och såg på när han gick in genom dörren och Elvira ropade "åsså komma med!". Får se hur det kommer att gå att hålla henne hemma nästan ett år till innan hon för chans att gå på dagis. För jag och Elvira ska ju vara kvar hemma det här läsåret. Jag räknar helt kallt med att det kommer att dyka upp coronabegränsningar igen i vinter så jag antar att det inte kommer bli så många äventyr och spännande program för mig och Elvira. Men i höst ska vi leka, jag ska måla några möbler och så funderar jag på om jag skulle hitta någon universitetskurs på distans. Men trots höstregnet idag så är jag fortfarande inställd på sommarmode så jag är inte riktigt ännu redo för att spika fast några konkreta höstplaner. Kanske om någon vecka till.
Johannes har fått en eftisplats från september så vi är i valet och kvalet hur vi ska göra. Jag tror att han själv skulle må väldigt bra av att få leka och vara social några timmar i veckan och jag och Elvira skulle förstås också få bättre rutiner om inte vi skulle behöva hämta från förskolan mitt i Elviras vila. Och då skulle jag ha möjlighet att jobba eller studera lite när E vilar och J är på eftis. Men sen är det ju också en kostnadsfråga, eftis är ju inte direkt gratis. Men de första veckorna ska vi i alla fall stå på skolgården när klockan är halv ett och förskolan slutar. Förhoppningsvis behöver vi inte regnkläder varje dag.
Muminvärlden: tips inför besöket
Muminvärlden, vårt stora resmål i sommar, var en riktigt stor hit både bland stora och små. Sexåringen var det av våra två barn som tyckte att besöket var mest magiskt men vi vuxna uppskattade också vår resa. Eftersom Muminvärlden brukar vara ett populärt resmål här i Finland tänkte jag idag delade med mig av några tips och saker som kan vara bra att tänka på.
I början och slutet av sommaren är Muminvärlden öppen varje dag mellan kl 11-17 medan den under högsäsongen (1.7-8.8.) har öppet dagligen kl 10-17.30. Vi var nästan fem timmar i Muminvärlden och skulle nog egentligen bra kunnat vara där hela tiden de hade öppet, så ett av de viktigaste tipsen är att ta det lugnt och spana in allt på området i lugn och ro, och att inte boka in så mycket annat program under Muminvärlds-dagen.
Porten och sedan bryggan som leder till Muminvärlden.
Biljetter
Inträdesbiljetter kan förhandsköpas på Muminvärldens hemsida, då är de några euro billigare än vid biljettkassan framför huvudingången. Barn under två år är gratis, men för både barn och vuxna är det samma pris som gäller. År 2021 låg biljettpriset på 31 € per knopp. Åtminstone i år så har de valt att begränsa antalet besökare per dag (på grund av covid) så för att säkert slippa in till Muminvärlden är det bäst att köpa biljetter på förhand. Då köper man till en viss dag, men det går att omboka biljetterna vid behov.
Biljettarmbanden innehåller en QR-kod och man kan ladda ner en app till mobilen som man kan använda under vistelsen. På vissa platser i Muminvärlden finns det vita fyrkanter (ca 30 x 30 cm) med en blå snäcka på, när man rör sitt armband mot snäckan så börjar magiska saker hända. Till exempel inne i Muminhuset i köket så gjorde armbandet att en slev började röra om i grytan.
Den här bilden är tagen inne i Muminhuset. Sekunden efter att bilden togs började visarna i golvuret snurra runt tack vare att sexåringen la sitt armband mot den blå snäckan.
Parkering
I samband med biljettbokningen kan man också köpa parkering för 10 euro. Då ingår parkering vid Muminparkeringen och bussresa till och från Muminvärldens bro. Jag ville inte trängas i en buss (covid...) så vi hittade en gratis parkering vid Kalevanniemen koulu som ligger drygt en kilometer från Muminvärlden och så gick vi. På vägen mot Muminvärlden såg vi några tomma gratis parkeringsplatser vid hamnarna, men de blir säkert snabbt upptagna om det är mycket folk i rörelse. Här finns en karta från 2019 över Nådendals parkeringsplatser och den borde fortfarande vara aktuell.
Mat
Som barnfamilj är det ju viktigt att veta hur läget är med maten. Det går att förhandsköpa lunchbuffé hos restaurang Mammans kök (prisexempel: kostar 16,20 € / vuxen på plats) och utöver det finns det också matställen som serverar pasta, pizza, hamburgare, våfflor och vid Snorkens potatisfabrik finns olika sorters potatisar. Ett ganska brett men nog ganska snabbmatsinriktat utbud alltså. Vi gjorde istället så att vi hade med oss fyllda baguetter, smoothies, frukt och müslistänger och satte oss ner och fikade på gräsmattan bredvid Muminhuset. På väg till Nådendal kör man förbi både ett K-Supermarket och en Lidl som har bra picknickmat. Skulle vi haft bara sexåringen med oss så skulle ett restaurangbesök nog ha fungerat finfint men med en tvååring i vagn så kändes mellanmåls-varianten som ett smidigare alternativ för oss. Tar man med en picknickfilt är gräsmattan en bra plats att slå sig ner (det är nog det också utan filt, men det finns ganska mycket gåsspillning i gräset), men det finns också parkbänkar runt om i området att sätta sig ner på.
Vagn
På tal om barnvagn. Vi hade med oss en sittkärra till Elvira som hon satt i nästan hela tiden och nöjt tittade runt sig och sedan sov en stund i också. Elvira slapp nästan överallt i vagnen, undantaget var egentligen bara Muminhuset som består av fyra våningar och trappor mellan varje och sedan en spiraltrappa ner till syltkällaren. Vid sagostigen slapp man inte över hängbron över Ödsliga bergen med vagn, men då hade de såklart en väg bredvid som passade för vagnar och rullstolar. Om man inte har med egen vagn så kan man hyra en på plats, bredvid huvudingången vid Filifjonkans våffla finns det sittvagnar och dragkärror att hyra för några euron per dag (+ pant).
Området och husen
Muminvärlden, både området och husen, var så fina! Till exempel Muminhuset hade fått en rejäl inredningsförändring sedan jag var där senast. Istället för de röda banden som avskärmade inredningen så att man kunde gå runt och titta var den nya inredningen mer lekfull och avskärmningen var ett minne blott. Nu kändes Muminhuset mer som ett lekhus än som ett museum.
Aktiviteter och simstrand
Framför Muminhuset har Lilla My varje morgon gympastund som alla får vara med i, vid Teater Emma går en teaterföreställning flera gånger per dag, vid Viloparken kan man lägga sig ner och lyssna på en saga m.m. Det finns alltså en hel del aktiviteter utöver att titta på Muminfigurerna och besöka de olika husen. Bredvid ingången finns broschyrer på finska, engelska och svenska som består av en karta och så står sommarprogrammet och tidpunkter uppräknat. Dessutom finns det en simstrand så det är en bra idé att ta med simkläder och badhandduk.
Muminsouvenirer
Både i Muminvärlden och i gamla stan inne i Nådendal finns Muminaffärer där man kan köpa Muminsouvenirer. Jag hade på förhand peppat mig själv att vi skulle låta barnen helt fritt få välja varsin leksak utan att komma med ett enda dömande ljud även om det var snordyrt. Jag hade redan sett framför mig hur vi skulle komma hemsläpande med varsitt litet Mumingosedjur för nästan tjugofem euro per barn som sedan skulle lämna längst ner i någon leksakskorg. Istället slutade det med att de köpte varsin snöande glob med Muminhuset. Och när man väljer så billiga souvenirer så då får man till och med varsin liten muminballong också! (Elvira tyckte mest om den vita plastpinnen ballongen satt fast på, såklart.)
Nya favoriter.
Svenskan
Muminvärlden är trespråkigt med all information på finska, engelska och svenska. Men det märktes bra att det (kanske på grund av läget just nu) är mest finskspråkiga finländare som besöker Muminvärlden. Under vårt besök hann vi prata lite med Råddjuret, Filifjonkan, Snusmumriken och Alissa. Alla pratade svenska, en del lite bättre än andra men det var tydligt att svenska inte var de flestas modersmål. Och alla vi pratade med (de som tog emot biljetterna, Muminfigurerna osv) sa glatt "Glad Mumindag" när vi skildes åt. Vi gick på Snusmumrikens svenskspråkiga sagostund och det var bara vi och en annan familj som satt runt lägerelden och lyssnade på Snusmumrikens fiskeberättelser. I år finns det en svenskspråkig teaterföreställning vid Teater Emma varje dag (den går kl 15.00 under perioden 1.7-8.8. och kl 14.30 under perioden 9-22.8) och en svenskspråkig sagostund vid Snusmumrikens läger per dag (kl 13.30 1.7-22.8.). Och när vi skulle köpa Muminvykort hade de finaste vykorten med många Muminfigurer samlade på ett kort enbart text tryckt på finska.
Dags för svenskspråkig sagostund med Snusmumriken!
Gratis blöja
En sak som jag reagerade väldigt positivt var när jag tog med Elvira in på ett av skötrummen. Förutom att de givetvis hade alla olika pottor och skötbäddar med muminfigurer på så hade de extra muminblöjor ifall man hade glömt att ta med. Älskar sådana små detaljer som ju gör en känsla av att området inte snålar. Plötsligt kändes varken inträdesbiljetten på 31 euro eller fisket på 4,50 euro per gång dyrt. Vi fick ju en gratis blöja! (Eller okej, jag tog en extra, så två!)
Och när vi nu ändå pratar om blöjor så kan vi ju fortsätta med att prata om en annan småbarns-attiralj, nämligen tuttar. Bredvid köket i Muminhuset så fanns Mamman tuttikattila redo att ta emot alla nappar som barnen ville ge bort.
Coviden då?
Det går väl inte att nämna ett resmål i år utan att nämna hur det fungerar med coronarestriktionerna. Vid porten fanns en skylt om att man skulle använda munskydd och vi hade såklart med varsitt i fickan, redo att lägga på när vi hamnade i kön till ingången. Men ingen använde munskydd! Och då föll vi också för grupptrycket, det var varmt, vi var mesta dels utomhus och vi försökte hålla avstånd. Några enstaka gäster såg jag med munskydd och en del arbetstagare i Muminvärlden, t.ex. häxans barnbarn Alissa (som inte hade någon dräkt över ansiktet) hade visir. Det fanns handsprit, folk försökte hålla avstånd och jag hoppas att alla som kände sig det minsta förkylda hade bokat om sina biljetter. Men t.ex. vid Muminhuset så flockades människor runt Muminfigurerna (såklart!) så där var det absolut inga två meters avstånd och ganska trångt när man skulle gå förbi. Alla barn som ville fick krama och high five:a Muminfigurerna. Man kan säkert diskutera hur bra det egentligen är ur smittspridningssynpunkt, men självklart skulle en viktig del av magin försvinna om man bara kunde hälsa genom vinkningar på två meters avstånd. Men vår sexåring har aldrig varit så mycket för att kramas så vi betraktade dem mest på avstånd.
Har ni något mer ni undrar om Muminvärlden så är det bara att skriva en kommentar så svarar jag i kommentarsfältet! Och Glad Mumindag till er som är på väg till Muminvärlden!
Du gillar kanske också…
♥ Vår sommarresa till Muminvärlden
Vår sommarresa till Muminvärlden
På tisdagsmorgonen packade vi i bilen och styrde bilens nos mot Raisio. Vi körde inåt landet till Seinäjoki innan vi svängde söderut.
Det första stoppet blev Kankaanpää. Medan barnen och min man åt varsin banan och sedan gick en stund på torget för att sträcka på benen och titta på fårstatyerna gick jag en snabb loppisrunda. Handla ett kakfat till svärmor och några barnklädesplagg. En loppisguide om Kankaanpää kommer senare på bloggen, för där har väl alla vägarna förbi?!
Sedan körde vi raka spåret ner till Raisio (förutom en kiss-paus vid ett ABC nånstans på vägen. Säga vad man vill om att en bensinstationskedja har brett ut sig över hela landet och nästan alla privatägda bensinstationer är ett minne blott men nog är det ju skönt att veta att man med en timmes mellanrum kan stanna vid ett ABC och få tillgång till fräscha toaletter och pottor.
Vid Ikea blev det äntligen dags för lunch. Sexåringen var så fascinerad över hur vi kunde luncha så sent som klockan tre "så sent har vi nog aldrig ätit lunch tidigare". Jag testade Ikeas nya köttfria bullar och de var så goda. Lite torrt eftersom portionen helt saknade sås, men som tur var finns det ju ketchup.
När vi en gång var i Raisio så gick vi ett varv på Ikea, åt mjukglass, besökte lager 157 som nyss har slagit upp sina dörrar i Finland och hämtade ut nån ny kamera min man köpt från Verkkokauppa.
Sen åkte vi till vårt hotell, Hotelli Loimu i Raisio. Eftersom vi bokade biljetter ganska sent så var antagligen alla förmånliga familjerum redan bokade i Nådendal med omnejd för t.ex. spahotellet i Nådendal hade bara rum som kostade drygt tusenlappen för två nätter och det var inte så mycket bättre i Åbo centrum. Så när jag hittade Hotelli Loimu som hade ett fyrapersonersrum (med fyra fullt stora sängar), gratis parkering och frukost för 140 euro per natt så bokade vi snabbt som blixten.
Receptionen var obemannad och man får tillgång till hotellrummet genom att få dörrkoden till sin mejl. Men rummen var fräscha, det fanns både mikro (tills kvällsgröten) och kylskåp och hotellfrukosten var god så det fick full pott av oss.
Dessutom gick det att flytta på sängarna så vi knuffade ihop tre av sängarna och Elvira sov mellan oss. Eftersom hon har börjat sova mellan oss hemma också och nästan alltid sover på tvären så var det himmelriket att hon hade fullt stor säng. Fastän hon låg med huvudet mot Jimmy och fötterna mot min rygg så fick vi alla två nätter med ostörd sömn.
På onsdagen var det dags för Muminvärlden! Så roligt! Jag kommer absolut blogga mera om Muminvärlden men jag måste gå genom mina bilder bättre först och kanske beskära en del för det var mycket folk och många barn som råkade springa in i bild vart man än riktade kameran. De bilderna fungerar nog fint i privata fotoalbum i bokhyllan men på sociala medier tycker jag att man kan försöka låta bli att alltför mycket visa upp andras ungar. Min man hade trott att orken skulle ta slut fort men vi gick genom alla hus, satt med på Snusmumrikens sagostund, vågade gå sagostigen där man såg både hattifnattar och häxan och när vi var inne i Muminhuset så fick sexåringen ha med sig sin kamera och jag stod tålmodigt bredvid medan han fotograferade exakt allt. Ett tag somnade Elvira i vagnen av utmattning och när klockan var fyra, efter fem timmar Muminvärld gick vi in till Nådendal. 
Vi shoppade souvenirer i Muminshopen och sedan gick vi en sväng genom gamla stan och beundrade gamla trähus (och t.ex. det här snygga entrétaket) innan vi gick till Hesburger. Jag hade kollat ut en restaurang som hette Hasta la Pasta (den måste ju vara bra med tanke på namnet) men Elvira ropade "hambuuu" (nej, hon åt inget av sin hambuu sen fastän hon absolut skulle ha en) och alla ville bara ha ett snabbt mål mat innan vi åkte till hotellet.
En av de bästa sakerna på resan var att Verkkokauppa hade årets Lego-kataloger. Den vi har hemma är från 2019 och är så sönderläst. Nu fick de varsin och som de läste sina kataloger. Fick barnen tråkigt var det bara att vifta med katalogerna framför deras ansikten och så fick de genast glittrig blick.
På onsdagskvällen hade jag siktet instället mot Mylly och att vi skulle äta finglass på Mbakerys Take the cake. Men såklart godkände inte sexåringen sorterna så vi hamnade på Spice Ice. Jag åt någon Marabou apelsinkrokant-glass. Men sexåringen fick en rävglass. Så nöjd han blev!
På torsdagsmorgonen åt vi hotellfrukost och packade ihop innan min man släppte av mig och Elvira i länsikeskus utanför Åbo. Jimmy och Johannes åkte till Hirvensalos slalombacke och gick uppför den medan vi gick på loppis.
Sen åkte vi norrut igen. Vi åkte via Nystad och väg 196 och 1960 (kul med lite annat än vanliga riksåttan), och sedan vid Björneborg svängde vi mot kusten till Räfsö.
På Räfsö (Reposaari) hade min man googlat sig till en hamburgarrestaurang som hette Turo´s holy smoke. Inredningen i restaurangen var fantastisk. Sån här eklektisk restauranginredning är ju alltid ett tecken på att maten är bra.
Hamburgarna var också fantastiska! Jag valde fel potatistillbehör men jag blev ändå proppmätt. Elvira fick en skål med mac n cheese som var topp tre godaste jag ätit nånsin tror jag. Hon hade inte vett att uppskatta den men jag åt nästan allt. Min man valde en hamburgare med pulled nötbringa och han var också riktigt nöjd.
Räfsö kändes lite som den finska versionen av Kaskö och jag skulle så gärna ha gått ett varv genom byn och tittat på de gamla husen, men det började bli dags att åka hem. Hoppas på ett återbesök någongång.
Du gillar kanske också…
♥ Juniplaner och sommarplaner
♥ Sommarlovsglassen
Sommarlovsglassen
Igår var sexåringen på sin sista dagisdag. När det blev kväll skulle det såklart firas! Och kan man fira på något bättre sätt än med sommarens första bollaglass?! Tror inte det.
Vi har en glasskiosk med Sia-glass på torget. Jag övergav mina standardsorter (brownie eller polka) och provade mintchoklad. Den var god!
Ettåringen fick ingen egen glass utan hon fick lite glassrester av sina föräldrar i en egen kopp. Kändes lite som när man var tolv år och köpte en två bollars-bollaglass vid kiosken på Bergö och bad om ett ölstop i plast till så att ens kompis fick den ena bollen och det blev billigare än att köpa två enskilda glassar. Fast den här gången var det inte så mycket snålhet, och mer att hon inte får äta så mycket glass. Hon var nöjd med glassrester och sexåringen var nöjd med sin rosa marshmallow-glass.
Nu är det sommarlov!
Syrenerna
Vi har syrenbuskar längs med tomtgränsen (tack tidigare ägare för detta genidrag!) och i år är utan tvivel den syrenblomsterrikaste sommaren sedan vi flyttade in. För bara två veckor sedan kollade jag på knopparna och tänkte att det skulle ta flera veckor innan de skulle börja blomma. Men värmen gjorde att syrenerna började blomma snabbare än jag trott och nu är de snart överblommade för i år.
Jag plockade in ett stort fång nästan överblommade syrener imorse, men de luktade så sockersött att de förvisades ner till köket efter en stund. Vasen är Marimekkos urna (reklamlänk). Spegeln har jag köpt på Lundagård i Jakobstad och verktygsbacken köpte jag för typ en femma på Juthbacka marknaden för några år sedan.
Och vasen, jag förstår att ni har undrat. Lägligt nog så gick det inte att byta ut den i webbutiken jag handlat från eftersom den tog slut i deras lager så enda alternativet var att få pengarna tillbaka. Så jag lämnade med den (efter att jag fått ett prisavdrag från kundservice).
Om vi återgår till syrenerna så filmade vi en snutt på fredagsmorgonen. Är själv så dålig på rörligt material (jag vet vad jag vill ha, men har ingen aning om hur man ska gå till väga), men min man har både teknisk utrustning och kan använda videoredigeringsprogram så tillsammans fick vi ihopknåpat en film med mig och snart tvååringen.
View this post on Instagram
Du gillar kanske också…
♥ Snygga pioner och en Marimekko-besvikelse
Att klä ut sig till ett troll
Mitt äldre barn har aldrig varit ett sånt barn som gillar att klä ut sig. Redan som liten protesterade han när han skulle klä ut sig till påskhäxa och han har aldrig deltagit i utklädningslekar eller velat gå på maskeradkalas. När jag pratade med honom om det när han kanske var drygt tre år så förklarade han att han ville inte klä ut sig för "han vill inte vara någon annan, han vill vara sig själv." Som jag grät i smyg efteråt då. Glädjetårar över hur han så fint kunde förklara hur det kändes och att han vågade säga stopp. Men också lite ledsna tårar för att fantisera, klä ut sig och låtsas vara någon annan ska ju vara en rolig och lite spännande lek när man är tre år, inget som gör en obekväm.
För några veckor sedan fick vi meddelande om att de på dagis ska klä ut sig till troll i samband med dagisavslutningen. Troll har varit närvarande i mycket av den pedagogiska verksamheten under året och ibland har barnet med lite skräckblandad förtjusning berättat på kvällarna om dagens trollhändelser på dagis. Jag försökte fundera med honom om hurudana kläder troll har och om han vill klä ut sig till ett troll. Troll har tydligen lappar på kläderna och tycker om smycken, och det ville han!
Jag nästan sprang till kyrkans loppis som finns ett stenkast från oss på jakt efter trollkläder. Ut kom jag med lite saker som jag tänkte skulle passa ett troll. Läderväst, brunt yllegarn, en bit jutetyg och några smycken. Allt fick godkänt och jag bara gapade av förvåning.
På morsdagseftermiddagen förvandlade jag tygbiten till ett par byxor och garnnystanet till en svans. Jag tycker överlag att jag är en medelmåttig förälder (det är också okej att vara det!), men när jag satt och sydde fast svansen i byxorna så kände jag att jag faktiskt var en riktigt bra förälder för en gångs skull. Och på kvällen provade han trollklädseln utanpå utekläderna och sprang ett varv på gården.
På tisdag är den stora trolldagen på dagis. Det är såklart inte säkert att han fortfarande vill klä ut sig till ett troll imorgon, men det är också okej. Bara det att han känt sig så bekväm att han vill klä ut sig och glatt provklätt ut sig hemma gör mig alldeles varm i hjärtat.
Du gillar kanske också…
♥ Dagisstart och höstgarderob
♥ Bilderböcker vi älskar (3-6 år)