Visa inlägg taggade med 'småbarn'
Bilderböcker vi älskar (3-6 år)
Jag är en bokfantast och jag har jobbat hårt för att barnen också ska bli det. Redan från att barnen var bebisar har vi övat på att sitta och lyssna på berättelser och vi läser alltid en bok innan det är läggdags. Jag hoppas att barnen kommer att läsa böcker resten av livet. För det finns ju inget härligare än att dyka ner i en bok och en hel värld öppnar sig.
Ikväll tänkte jag dela med mig av några av våra favoritbilderböcker. Böckerna passar ungefär för tre- till sexåringar +/- några år. Det är alltid svårt att bestämma för vilken ålder en viss bok passar för t.ex. barnets språknivå och tålamod påverkar hurudana böcker som fungerar att läsa. Men de här böckerna läser vi hemma, om och om och om igen:
Det är en salig blandning av gamla klassiker och nya upptäckter. Gemensamt är att de alla är skrivna på (eller översatta till) svenska. Vi har några finska böcker i bokhyllan men dem läser vi alldeles för sällan.
Jag älskar Pija Lindenbaums bilderböcker och speciellt böckerna om Gittan. Gittan och älgbrorsorna och Gittan och gråvargarna har vi läst så mycket att jag nästan kan dem utantill. Gittan och gråvargarna handlar om Gittan som vågar nästan ingenting och om hur hon går vilse i skogen och bland annat måste klättra upp i höga granar för att rädda vargar som klättrat upp och inte vågar klättra ner. Elvira, snart två år, är också förtjust i Gittan och gråvargarna men hon har inte riktigt tålamod till att lyssna på alla ord så vi snabbspolar ännu genom boken och läser bara några meningar här och där, men det går också bra!
Och på tal om böcker vi älskar, 501 saker att hitta går snart sönder av hur mycket vi bläddrat i den! Den innehåller inte så mycket text utan huvudfokus är att läsaren ska leta efter olika saker på varje uppslag. Böcker behöver ju inte innehålla text för att vara intressanta! Den här boken gjorde att Johannes snabbt lärde sig hur siffror ser ut så att han själv kunde börja ligga i sängen efter att vi läst godnatt-boken och själv räkna och leta figurer.
Sen finns det många klassiker som vi föräldrar har läst som små! Tycker att det är så fint att vi föräldrar och våra barn har en del gemensamma berättelsevärldar! Berättelser om Mumin, Pelle Svanslös och Astrid Lindgrens figurer läser vi ofta. På bild finns Barnens dag i Bullerbyn av Astrid Lindgren, Berättelser om Pelle Svanslös (samlingsvolym) av Gösta Knutsson, Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson, Visst kan Lotta cykla av Astrid Lindgren och Emil och Ida i Lönneberga (samlingsvolym) av Astrid Lindgren. Dessa klassiker kommer nu som då i nyutgåvor eller i samlingsvolymer eller så kan man hålla upp ögonen på loppis efter ett redan älskat exemplar.
Bokserier är tacksamma att dyka ner i eftersom karaktärerna återkommer i bok efter bok men berättelsen ändras så man som förälder får lite variation när man läser. Håkan Bråkan och fiskarnas befriare av Sören Olsson och Anders Jacobsson har vi läst många gånger det senaste året för sexåringen. Det finns en hel del prutt-humor i böckerna om Håkan Bråkan och många situationer där rumpor och snoppar nämns, vilket ju en del barn tycker är otroligt roligt. Sov nu, Vesta-Linnéa! av Tove Appelgren är den andra boken om Vesta-Linnéa, en finlandssvenskt barn som i just den här boken drömmer mardrömmar. Mumintrollet fyller år och Raska på, Alfons Åberg av Gunilla Bergström är också två favoriter hos oss.
Vi tar väl några till bra bokserier när vi ändå håller på. Super-Charlie-böckerna skrivna av Camilla Läckberg, Bonden Blom-serien av Steve Smallman och Ivar träffar-serien av Lisa Bjärbo är alla favoriter. För vem vill inte höra berättelser om superkrafter, livet på en bondgård och dinosaurier?!
Något jag tycker är väldigt viktigt att läsa för barnen är finlandssvenska bilderböcker. Finlandssvenska bilderböcker skildrar ofta det finlandssvenska livet, kulturen och språket som finlandssvenska barn lever i. I de finlandssvenska böckerna kallas dagis för dagis (i sverigesvenska bilderböcker är termen förskola), barnen i böckerna tittar på Buu-klubben och platser som Tammerfors och Helsingfors nämns. Dessutom gäller det samma för finlandssvenska bilderböcker som för all finlandssvensk kultur överlag, om man inte konsumerar och stöder den så minskar den för att till slut försvinna.
Jag hörde av mig till de finlandssvenska bokförlagen Schildts & Söderströms och Förlaget för att se om de ville skicka några bilderböcker från den senaste utgivningen så att jag kunde lyfta några riktigt färska titlar. Så böckerna på bilden kommer alla från vårens utgivning. Fidel och jag i storstan av Lena Förlander-Ulf och Mumindalens alfabet illustrerad av Tove Jansson och med Annika Sandelins texter är utgivna på Förlaget. Molly och Kelenken av Cara Knuutinen och Främlingarna skriven av Malin Klingenberg och illustrerad av Maria Sann är utgivna på Schildts & Söderströms. Alla fyra böcker blev snabbt nya favoriter och jag njuter så av att få läsa några nya berättelser där det är en överraskning också för mig vad som ska hända på nästa sida.
En annan sak som jag tycker utmärker finlandssvensk barnlitteratur är att bildspråket är mer fantasifullt och varierande än sverigesvenska bilderböcker. Här ser ni ett uppslag från Främlingarna med Maria Sanns illustrationer och Fidel och jag i storstan med Lena Frölander-Ulfs illustrationer. Jag försöker läsa olika sorters berättelser för barnen och lika mycket försöker jag välja böcker med olika sorters illustrationer.
Tipsa gärna i kommentarsfältet om dina (eller dina barns) favoritbilderböcker!
Du gillar kanske också…
♥ Julböcker
♥ Tre finlandssvenska böcker
Instagram och verkligheten
Mitt Instagramkonto @bogdanoffs är framförallt inriktat på inredning och vårt hus. Jag lägger upp bilder på de fina hörnen i vårt hem, svänger på cheesecaken så att den snyggaste sidan syns i kameran och borstar mitt hår om jag också ska vara med på bild. Och jag tycker det är kul att planera en bild och testa mig fram med kameran för att få en sådan bild som tilltalar mitt estetiska öga.
Jag tror att många vill visa en fin version av sig själv och sitt hem för andra människor. Det är väl därför man städar innan gäster kommer och byter ut de slitna mjukisbyxorna mot renare kläder innan man åker till affären. Och det är väl därför man inte lägger upp vilket fotografi som helst på sociala medier utan tar tjugo stycken och sedan väljer den finaste.
Den här bilden tog jag i början av april. Jag tycker att den egentligen beskriver vår inredningsstil ganska bra. Eller åtminstone den inredningsstil jag strävar efter. Snygga tapeter, några udda lekfulla loppisfynd och en och annan spetsgardin. Annat som också beskriver vår nuvarande inredningsstil: alla min mans sladdar och kameragrejer som är nertryckta i olika lådor, ikeamöbler och förråd (ni ser väl den vita sladden som skymtar i den vita lådan?).
Men några bildrutor på sociala medier är ju aldrig hela sanningen. Ibland hör inredningsfotografer av sig och undrar om de får komma hem till oss och fotografera. Då brukar jag titta runt i vårt råddiga hus som fortfarande inte har alla golvlister efter att vi rev bort dem när golvet skulle slipas (det är snart fyra år sen!!!), som alltid är dammigt och har leksaker överallt. Sen skrattar jag gällt innan jag tackar nej.
För så här ser också vårt hem ut. Den här bilden är tagen två minuter efter den jag la upp på Instagram. Någon spännande sladd som jag inte ens vet vad den hör ihop med ligger konstfullt draperad över en udda brun stol. Eftersom jag alltid vrider ner golvvärmen har min man placerat ett flyttbart batteri mitt i duplo-högen. Printern jag köpte i mars stod två månader i kartongen på exakt samma plats innan jag packade upp den. Tur att vi åtminstone har golvlister i det här rummet.
Du gillar kanske också…
♥ Fyraåringens rum
Barnrumsstädning, eftermiddagssmoothie och cykelpremiär
Igår var det en riktigt vårdledig-dag hemma hos oss. Johannes och lärarföräldern cyklade till jobb medan vi åt frukost.
Vi inledde förmiddagen med att storstäda storebrors rum. När man har en ettårig hjälpreda går det sådär snabbt ibland, speciellt när hon älskar att hälla ut pärlplattepärlor över hela golvet, plocka upp en del i olika burkar och sedan hälla ut dem igen. Så när hon somnade i vagnen efter lunchen hade jag några tusen pärlor att plocka upp.
Efter pärlplockandet och sovandet så var det dags att gå ut en stund. Vi drack mellis-smoothien på trappan. En smoothie som bestod av naturell yoghurt, en banan och en stor klick rabarbersylt. Hehe, märks det att jag håller på med lite frystömning?! Men Elvira gav den båda tummarna upp. Sedan jagade jag henne kanske hundra gånger när hon smet ut genom grindhålet ut på trottoaren. Överväger att bygga en hundhage på tomten och lägga in henne i den varje gång vi är utomhus. Mutade henne till slut med att hon skulle få kolla Pino på Youtube så då satt hon stilla i famnen en kvart.
Sen kom resten av familjen hem och det blev dags för cykelpremiär! Både hjälmen och balanscykeln kommer från Polkuped i Molpe. Johannes fick dem som ett- respektive tvåårspresenter av mina föräldrar och nu har Elvira fått ärva dem. Jag brukar alltid önska saker därifrån åt barnen när det är födelsedagar och jul, så bl.a. alla barnens cyklar kommer därifrån.
Elvira är en ganska kort snart tvååring (hon är drygt 80 cm lång), men när sitsen och styret var lagt i lägsta läge så satte hon iväg. Tror att hon kommer cykla i full fart innan sommaren är slut.
Du gillar kanske också…
♥ Ett foto i timmen - 2.4.2020
♥ Snapshots från senaste veckan
Alla vi barn i Bullerbyn
Finns det något vårigare än den här bilden av Barnen i Bullerbyn som Ilon Wikland har tecknat? Gillar den så mycket. I måndags på Missionsstugan i Jakobstad hängde tavlan på barnavdelningen och jag var snabb att stoppa ner den i min köpkorg. Den lite stötta och nötta tavelramen skulle säkert må bra av ett färglager men den är ju mysig så här också.
Och på tal om barnen i Bullerbyn så finns just nu hela serien Alla vi barn i Bullerbyn från 1961 på Yle Arena. Vi har tittat så mycket på Pippi Långstrump på SvtPlay den senaste tiden så det är verkligen skönt med lite omväxling. Både ettåringen och sexåringen gillar Bullerbyn så mycket. Jag med, även om jag är lite nervös över att det där avsnittet när Kerstin smetar in hela sig med skokräm ska ge ettåringen griller i huvudet.
Onsdagssnack
I söndags satt jag och planerade inför vårens trädgårdsfixande och jag hade stora planer om att börja fixet redan på måndag. Men på måndagen snöade det och på tisdagen var det mulet och trist väder så jag tror att den stora trädgårds-fix-veckan börjar först idag. Jag är hemma med båda barnen så hur stort fixandet verkligen kommer att bli kan ju diskuteras. Men man kan ju alltid ha förhoppningar. 
Ser fram emot i veckan: att börja trädgårdsfixet.
Veckans vårtecken: Har blivit sugen på sommarklänningar. Det måste ju vara ett stort vårtecken?! Och körsbärskvistarna som jag tog in till påsk har fått vita spröda körsbärsblommor.
Veckans köp: Jag har redan storhandlat mat så vet inte om jag kommer köpa något mer den här veckan.
Äta i veckan: Hittills har vi ätit rester. Idag blir det mannagrynsgröt till lunch. Ska lyxa till det med tortillas någon av dagarna. Köpte ett paket spenatplättar i måndags så det ska vi också lyxa till det med. Ja ni hör ju, lyxmat hela tiden.
Veckans ta-tag-i: Trädgården. Jag räfsade hela tomten kanske tre gånger i höstas men det märks ingenstans (så går det när man har två hundraåriga ekar som har lika mycket löv i sina kronor som en hel björkskog). Har lovat sexåringen att ta fram uteleksakerna så hoppas att ettåringen också tycker att det är intressant och överger sitt största intresse (gå på marken, allra helst på trottoaren).
Tacksam över: På lördagskvällen kom Elviras covidtest-svar och hon var negativ. Så skönt! Och jag är så tacksam över att det var en vanlig vårförkylning. Men vi har sexåringen hemma från dagis den här veckan i alla fall. Eftersom lillasyster säkert har lite försvagat immunförsvar efter febern så känns det ju dumt att skicka iväg honom till dagis med risk att han kommer hem med corona eller någon annan förkylning. Är också väldigt tacksam över en pysselbok med Masha och björnen som jag köpte på loppis för tjugo cent och som har sysselsatt sexåringen en hel del under måndagen och tisdagen.
Tacksam också över att vi har en lekpark på gångavstånd med gungor när denna förälder inte ännu hängt upp våra gungor efter vintern.
Nytt påskpynt, en liten häxa och vårens sista snö
Hos oss är påskledigheten över sedan två dagar och vi är tillbaka i vardagsrumban igen. Men tänkte backa bandet och se på vad vi gjort den senaste veckan:
I mitten av förra veckan plockade jag fram påskpyntet. I år hade jag slagit på stort och handlat nytt påskpynt från Pentik: en urgullig kanin och ägg att hänga i påskriset. Och vykort liknade min bröllopsbukett alldeles för mycket för att de skulle lämna kvar i affären.
Jag pyntade kanske lite i onödan för när påskpyntet var framme och påskriset stod i vaser så packade vi väskorna och åkte till mina föräldrar för att fira påsk. Båda barnen var häxor en liten stund på lördagsförmiddagen. Båda var lika skeptiska mot läppstiftet på kinderna och av de hundra bilderna jag tog så innehåller de flesta riktigt sura miner. Men jag lyckades få några bilder med glada ungar.
Jag bakade en key lime-paj för första gången och blev helt chockad över hur enkelt det var. Det måste ju vara världens enklaste paj?
Elvira och jag gick i skogen och hälsade på min guddotter. Och så åt vi massa choklad, hälsade på släktingar (på coronasäkert avstånd utomhus såklart), eldade påskbrasa och åt upp prick varje smula av limepajen.
När vi kom hem på söndagskvällen hade påskriset fått gröna knoppar. Och på måndagen, några sekunder efter att vi hade bytt till sommarringar på bilen, började snön ösa ner. Förhoppningsvis är det sista snön den här våren.
För nu börjar det väl nog bli vår på riktigt?! Promenaden hem från dagis såg ut så här idag med gassande solsken och i dikeskanten på vår tomt såg jag en liten röd rabarberknöl leta sig upp ur jorden.
Årets påskkort
Vi brukar inte så ofta pyssla påskkort, jag tror att det kanske har hänt en gång tidigare i sexåringens liv. Det går inte ens att muta honom med att han måste ha kort att dela ut om han vill vara påskhäxa eftersom han hatar att klä ut sig. Men i år var jag benhård, vi skulle göra påskkort.
Vi inspirerades av Tidstjuven och gjorde påskkycklingar.
Vi ritade av Johannes handflata på gul kartong och så klippte han ut tio gula händer. Jag hjälpte till och klippte ut äggskalen i vit kartong för annars kan det hända att vi fortfarande skulle sitta vid pysselbordet. Sen limmade J fast en hand i varje äggskal, klistrade fast ögon, ritade en orange näbb och skrev Glad påsk med grön tusch.
Elvira satt i matstolen och ville också pyssla. Så hon fick rita på några gula kort. Antal pennstreck blev väldigt varierande och en del kort blev lite mer skrynkliga än andra. Och medan sexåringen lyckades producera tio helt färdiga kort så var det de här tre ettåringen orkade med innan hon kastade pysselmaterialet på golvet och började rita oväder rakt på Stokke-matbrickan som sitter fast i matstolen.
Och nej, så här bra är jag verkligen inte på att rita kaninsiluetter. Jag hittade några påskfigurer jag tydligen kopierat från en pysseltidning något tidigare år så då blev det genast hundra gånger lättare att rita upp några kaniner till Elvira.
Sexårsdag och sexårspresenter
Idag fyller Johannes sex år. Igen får han alltså fira sin födelsedag när Finland har, eller är på väg, att införa restriktioner och undantagstillstånd på grund av Covid-pandemin. Ifjol blev det ju inga släktkalas men i år har vi faktiskt haft hit hans mor- och farföräldrar i omgångar så vi har ätit Lego-tårta och han har fått öppna paket. Så i år blev det mycket mer firande även om den nyblivna sexåringen allra mest tyckte om när han fick bygga Lego i sitt rum tillsammans med några av gästerna.
I december bloggade jag ju om barnens julklappar och jag fick så mycket fin feedback från olika håll om att det kändes bra att läsa som en motvikt till sociala medie-glansbilder där barn överöses av dyra och nya julklappar. Så jag tänkte ge er en liten inblick i födelsedagspresenterna. Jag är som ni vet hemma med Elvira vilket innebär att vi är tvungna att prioritera bort alla dyra och supercoola presenter. Även om jag såklart älskar mina barn mest i hela världen och skulle älska att ge dem exakt allt de önskar sig. Dessutom hamnade vi nyligen att handla både skidutrustning och skridskor (second hand) så J har nyss fått en hel del saker.
Men en hel del paket, och en ballong, blev det i alla fall när vi väckte sexåringen imorse. Bland annat ett loppisköpt pussel med Hitta Nemo-motiv. Jag betalade en euro vilket ju är helt överkomligt, men också lite av en chansning eftersom pussel från loppis ofta saknar en eller två bitar. Men jag provbyggde pusslet för några dagar sedan och som tur var fanns alla bitar och de var till och med hela. Paketerade också in en ny tandborste haha, eftersom den hade någon Pokemon-figur på sig och var för sexåringar var den också en hit.
Redan på julklappsönskelistan fanns denna Mariokart-bilbana från Carrera (reklamlänk). Så ni kan gissa hur glad jag blev när jag hittade den på Megaloppis i Jakobstad för några veckor sedan. Chansade där också och hoppades att bilbanan var i bra skick. Några små plastbitar saknades tyvärr men den är i körbart skick, och både miljön och plånboken tackar. 15 € betalade jag, en fabriksny kostar en hel del mer.
I farstun väntade också en sprillans ny bältesstol eftersom den bakåtvända bilstolen börjar bli "lite" trång. Och när man är sex år så är det väl äntligen dags att få börja sitta framåtvänd i bilen. Vi köpte en Britax-stol, vi har varit riktigt nöjda med de vi haft tidigare från samma märke. En Britax Adventure i mörkgrått (reklamlänk) blev det den här gången. Det är kanske lite tråkigt att ge en bilstol i present, men på det sättet så fick han ju ett paket mer. Och alla som känner barn vet ju att ju fler paket, desto roligare.
Men mest har sexåringen önskat sig Lego (såklart!) så det är tur att han har mor- och farföräldrar och en moster som uppfyller hans önskningar när hans föräldrar ger honom tandborstar och bilstolar. Till en sexåring som älskar att bygga Lego så fick han tre riktiga fullträffar: en Lego-traktor, ett Ninjago-skepp och en Jeep av tekniklego (reklamlänkar).
Du gillar kanske också…
♥ Barnens julklappar
♥ Lego-tårtan är klar!
Lego-tårtan är klar!
Ni minns väl att jag redan i början av veckan flaggade för att Johannes vill ha en Lego-tårta till sitt sexårskalas. Jag har ju gruvat mig för det i flera veckor. Och både torsdagen och fredagen ägnade jag mig åt att baka tårtbottnar, fixa olika sorters mousse att ha som tårtfyllning, googla hur man spacklar smörkräm och sen klockan två inatt så kavlade jag ut sockermassa och försökte vecka den någorlunda fint på kakan.
Tårtan blev klar! Den som har koll på dagens Lego-sorter ser förhoppningsvis att det är en Ninjago-figur. Tårtan fick godkänt av den blivande sexåringen. Och godkänt av mig själv som aldrig någonsin rört sockermassa tidigare. Nu ska jag bara komma ihåg att skriva ner alla olika tårtrecept jag använt så jag inte måste börja om från scratch ifall jag får för mig att baka något liknande till Elviras födelsedag.
Loppishaul: barnkläder
Igår gick jag en loppisrunda. Jag hade siktet inställt på barnkläder till Elvira och Johannes, men kanske framför allt Johannes. Elvira har ju lådor fyllda av Johannes ärvda barnkläder, men i Johannes klädlåda där jag förvarar kläder som han ska växa i börjar det gapa lite tomt.
Jag var till Vasa, till både Combo och Comboliina. Tycker att de loppisarna överlag har ganska luftigt mellan hyllorna så det kändes inte trångt och i princip alla kunder hade ansiktsmask och höll avstånd.
Mina bästa tips när man ska handla barnkläder på loppis är att gå själv så man kan titta i lugn och ro (jag brukar ofta lyssna på en podcast!) och granska skicket noggrannt innan man handlar. Jag brukar alltid kolla om det finns fläckar, hål och om dragkedjorna fungerar. Och så brukar jag inte köpa kläder som luktar illa (fast det är ju omöjligt att avgöra när man har munskydd!). Och förstås ha koll på hurudana kläder man har hemma och vad barnen behöver. Jag märker att jag är mer kräsen när jag handlar nu än jämfört med när Johannes var baby för fem år sedan. Jag handlar både kläder i bättre skick och håller hårdare i plånboken. Överlag så köper jag sådana kläder i den prisnivån att jag tänker att jag i princip kan få tillbaka pengen ifall det lämnar oanvänt i barnens garderob och jag säljer den vidare på loppis.
Vi tar en titt på vad jag handlade:
Till Elvira: en galonhalare i storlek 92 från Lindberg (3€), en mörkblå tunika i storlek 4 år från Tommy Hilfiger (5 €), röd bolero i storlek 110 från Kinderit (1,50 €), Kjol i storlek 1-2 år från Monkid (2,50 €), bloomers i storlek 80 från Kappahl (1,50 €), mörkblå Polarn o Pyret-byxor i storlek 86 (1,25 €), kortärmad body från Nameit i storlek 98 (2,50 €) och en mössa från H&M med vändbara paljetter (2,10 €).
Till Johannes: en skaljacka i storlek 116 från Name It (6,45 €), fluffig mörkblå "fleecetröja" från Stadium (4 €), randig Polarn o Pyret-hoodie i storlek 122 (4,50 €), blå skjorta med segelbåtar i storlek 128 från Ciraf (2,80€), rutig skjorta i storlek 122 från H&M (3 €), t-skjorta i storlek 122 från H&M med vändbara paljetter (3 €), jeansshorts i storlek 128 från Lego (1 €), mörkblå tygbyxor i storlek 128 från Lindex (3,50 €), mörkblå collegebyxor i storlek 134 (1,50 €), gråa collegebyxor i storlek 116 från Lindex (1,50 €), Adidas-byxor i storlek 128 (1,50 €), gråa tights i storlek 122/128 från Kappahl (1 €) och gråa hund-tights i storlek 122/128 från Polarn o Pyret (1,75€).
Det brukar vara hopplöst att hitta byxor i ok skick så blev så glad att jag hittade massa byxor till Johannes. Han vägrade förstås att kolla på Pop-tightsen med hundarna eftersom han hatar hundar men då får de ligga i klädlådan tills Elvira är större. Allt var inte i perfekt skick, Hilfiger-tunikan saknade band i midjan, galonhalaren var lite smutsig på ryggen och den rödrandiga Pop-hoodien saknade både huva och hade ett litet hål på axeln. Men sånt får man räkna med när man handlar begagnat. Överlag en bra loppisrunda!