Visa inlägg taggade med 'småbarn'
En titt i julklappssäcken: DIY förkläde
I julklappssäcken till Elvira så fanns ett förkläde till henne och ett matchande förkläde till hennes docka.
Johannes har använt ett loppisfyndat muminförkläde från Finlayson. Det har varit en hit i flera år och eftersom bandet runt halsen och midjan kan justeras så har det hängt med ända från att han var en rultig tvååring till att han är en lång och gänglig femåring. Eftersom det har fungerat så bra så använde jag Finlayson-förklädet till mall när jag skulle sy.
Övre kanten är ca 20 cm bred, bredaste delen av förklädet är straxt under 60 cm och längden är ca 50 cm. Ett pdf-mönster får ni inte eftersom jag inte har råd att möta Finlayson i domstol. Dockförklädet ser precis likadant ut fast är såklart mycket mycket mindre. När förklädet är urklippt är det bara att sicksacka alla kanter och sy fast snedslå (kantband). Ett kort band på översta kanten, ett band längst med nedre kanten och två långa kantband som ska mötas i nacken, fortsätta längs med förklädet och sedan knytas bakom ryggen/runt barnets mage.
Tyget jag använde är ett bomullstyg från Ikea (Hakvinge) och från Eurokangas köpte jag några meter matchande kantband i mörkmörkrött.
Min guddotter och hennes lillasyster fick också varsitt förkläde i lillajultomtens säck.
Du gillar kanske också…
♥ Knyt en svinenkel väggbonad
♥ Barnens kläder - inhemskt, second hand och gulligt
Julen 2020
Hoppas att ni haft en fridfull jul! Hos oss firade vi för tredje (fjärde?) året i rad hemma hos oss.
Barnen inledde julaftonsmorgonen med att öppna sina morgonpresenter och läsa brevet från jultomten. Och jag skalade några kilo potatis.
Jag hade för en gångs skull inte så värst bråttom på förmiddagen och var ganska i fas med att göra-listan... Klipp till halv elva när jag satt framför symaskinen, fortfarande iklädd pyjamas, och sydde ett dussin tygservetter av en gardinkappa haha. Men servetterna blev klara och halv två satt vi alla och åt julmat.
Mitt på eftermiddagen hade jultomten smugit in farstun och lämnat en stor hög med klappar.
Både Elvira och Johannes fick så många fina julklappar och de ägnade sedan hela juldagen åt att leka med de olika leksakerna. Johannes hann bygga genom två av de fyra lego-förpackningarna han fick. Och Elvira lekte så mycket med sin batteridrivna katt att den ibland slutade fungera.
Det snöade hela julafton så på juldagsmorgonen, innan allt lego-byggande, gick vi alla till pulkbacken. Elvira fick åka framför sin storebror nerför Rummelbacken två gånger. Jag började nästan gråta för det var så fint. Jag har ju alltid tänkt att vi har liiite för stor åldersgap mellan barnen för att de ska kunna leka med varandra, men vips så är de i pulkabacken och har lika roligt båda två.
Du gillar kanske också…
♥ Julafton
♥ Tjugondag knut åker julen ut (och inte en dag tidigare!)
Barnens julklappar
Ni som har hängt här ett tag vet att jag redan förra året skrev om min syn på julklappar till barn. Det är något som jag alltid reflekterar kring när det närmar sig jul. För jag vill ju ge mina barn allt de önskar sig (och ännu mer). Men det är ju inte hållbart, varken för ekonomin eller miljön, och inte heller ur uppfostringssynpunkt. Innan jag fortsätter blogginlägget vill jag flika in med att vi alla har olika förutsättningar och att det inte finns något rätt eller fel kring julklappar. Vår familjs förutsättningar är att vi har (relativt) god ekonomi och (relativt) många släktingar som också vill ge barnen julklappar.
På Instagram slängde jag ut några frågor kring kombinationen julklappar och barn och jag fick så många kloka svar. Många strävar efter få, men väldigt noga utvalda, klappar. Och många nämnde att de försöker köpa en del av julklapparna second hand. Flera poängterade också att julen är den gång om året när de vill skämma bort sina barn. Och det kan jag verkligen förstå, tur att inga av de här tre sakerna är motsatser!
Flera tipsade dessutom om att föräldrarna kan ge riktade önskemål till släkt så att barnen faktiskt får sådant de behöver, eller för att åtminstone minimera sådana leksaker som lämnar o-lekta. I år har jag önskat av släktingar till barnen pyjamas, höga stickasockor och skidor. Allt är sådant som Johannes behöver, och till och med sagt att han vill ha (!), men som inte hade rum på den slutgiltiga önskelistan eftersom det fanns så många Lego-förpackningar han också ville ha.
Femåringens önskelista var väldigt Lego-fokuserad, precis som vanligt. Innan vi skickade iväg listan till tomten funderade han till och med på att pilla bort alla bilder som inte föreställde Lego och ersätta dem med några till Lego-grejer han också önskade sig.
När jag börjar planera julklappar till mina barn så utgår jag från en ramsa som går "something they want, something they need, something to wear and something to read". Men sen vet jag också att släkten tenderar att köpa mer roligheter så vi köper mer nödvändigheter. 
Årets julklappar till femåringen blev de här (vilken tur att han inte läser bloggen hehe): en gosedjursorm, vinterjacka och halsduk (köpt för halva rea-priset i våras), en bok (loppisfynd) och en låda plus-plus (loppisfynd). Totalt 35 € och inte en enda Lego-grej. Men jag vet att en av Lego-förpackningarna på önskelistan kommer finnas i tomtens säck.
Elvira önskar inte så mycket ännu, förutom att hon ropar "tottoo" jättehögt så fort man frågar vad hon önskar sig av tomten. Och hon kan ju inte få hur många napp-förpackningar som helst. Dessutom ärver hon en massa leksaker och kläder av sin storebror. Men jag har skrapat ihop en jacka (loppisfynd), ett trätåg (som stått i vår presentlåda i fem år och samlat damm) och så har jag sytt matchande förkläden till henne och hennes docka. Johannes första jular så köpte vi inget alls, eller bara ett paket, men nu när storebror får klappar från oss så känns det lite konstigt att inte ge henne något.
På Instagram frågade jag också hur mycket pengar mina följare väljer att lägga på julklappar per barn. Eftersom alla har olika förutsättningar så varierade såklart svaren från allt mellan 0 till 400 euro. Men majoriteten la under 100 euro (1000 kronor) per barn. Och vi lägger i år strax under 30 euro per barn. Jag antar att ju äldre våra barn är desto mer pengar kommer vi att lägga på deras julklappar, men när barnen är äldre så kommer vi antagligen ha två månadslöner att leva på. Överlag pratar man ju inte så mycket om pengar och jag upplever att nästan den enda bilden man får av andra barns julfiranden är när stora influencers filmar julklappsbergen under granen. Och förstås när ens egna barn återberättar om alla dyra leksaker deras kompisar fått till julklapp... Ibland tycker jag att det känns som att "alla andra barn" får väldigt mycket nytt, fint och dyrt. Men det stämmer ju faktiskt inte fastän det känns så.
Du gillar kanske också…
♥ Snälla barn får många julklappar, eller?
♥ Julafton
Lillajul och julkortsfotografering
I helgen firade vi lillajul hos mina föräldrar. Under veckan hade jag bakat pepparkakor med femåringen, gjort julgodis, paketerat in alla lillajulklappar och hållit tummarna konstant att ingen skulle bli förkyld. Och det lyckades! Vi har inte varit till mina föräldrar sedan början av juli och med tanke på covid-läget så har vi ingen aning om när vi kan träffas nästa gång. Och eftersom vi inte kommer att träffas på julafton så blev årets lillajul en riktig minijul med julmat, julgodis och julklappar.
Och så fick jag äntligen träffa min guddotter och hennes lillasyster. Lillasystern somnade i min famn och Elvira gick runt och sa "bebiii" konstant medan vi var där. Femåringen var inte lika imponerad av bebisen men desto mer imponerad av teknik-legot han fick leka med.
På söndagen släpade vi ut mammas julpynt och fotade årets julbilder på barnen i skogen. Vilken tur att min pappa har byggt en bänk precis där.
Så kan det gå. Jag tror att jag fick någon bra bild. Men mest himlade femåringen med ögonen och sen föll ettåringen ner från bänken. Då var det slutfotograferat.
Du gillar kanske också…
♥ Lillajulshelgen
♥ Behind the scenes (julkortsfotografering)
Pärlspöke, höstfotografering och bröllopstårta
Sånt vi har sysslat med sedan vi hördes sist:
I fredags hade Johannes ledig dag från dagis så vi startade halloweenpysslandet med hamapärlor. Så skönt att Internet finns så man kan googla fram mönster till söta spöken. Spindeln i nätet lyckades vi faktiskt bygga helt utan Internet-hjälp, och så hittade vi några pärlor som lyser i mörkret som vi hade som spindelögon. Succé!
Ska se om vi också orkar göra en spök-girlang eller något liknande innan helgen. Jag är ingen halloweenfirare egentligen, men en spök-girlang behöver man väl alltid?!
I lördags åkte vi till Kuddnäs och jag försökte fotografera barnen i stickade tröjor. Det gick sådär. Ett av barnen ville helst gömma sitt ansikte bakom ett stort lönnlöv eller titta bort. Men se här när Johannes försöker lära Elvira hur man gör Imse Vimse-spindeln. Guld! Ska bara ha min man att photoshopppa bort det gråa underlägget under deras rumpor.
Och så ville jag ha en instagrammig bild av när jag och min dotter gick hand i hand på grusgången. En bild hann vi ta! Sen insåg min dotter att det var grus på grusgången och hon satte sig ner och lekte med stenarna och vägrade stiga upp igen.
Lärarföräldern jobbar hemifrån den här veckan och det betyder dels att jag kan måla när han har håltimme (yes! idag målade jag en dörr!) och dels att vi kan fika tillsammans på eftermiddagen. Idag åt vi varsin bit av vår bröllopstårta (ja, den har varit frusen sedan vi gifte oss). Kladdkakebotten, apelsinmousse och vitchokladmousse. Jag ska ägna den ett blogginlägg snart. Lovar!
Du gillar kanske också…
♥ Vad vi PYSSLAT med på senaste tid
♥ Fasadmålning, sommarbad och första cykelturen
Höstlovsfredag
Här firar vi höstlov och det betyder att vi alla är hemma. Och det i sin tur innebär att jag ägnat stora delar av höstlovet åt att planera projekt och måla. Sådana saker som är mycket enklare att göra när man är två föräldrar hemma och man inte ständigt måste stoppa en ettåring från bus och leta efter en specifik legobit till femåringen.
Jag inledde höstlovet med att köpa en stor målfärgsburk. Hela vårt hus består av gulnade lister och dörrar som säkert någon gång varit målade listvita. Men nu är de gulnade och det är inte så farligt egentligen. Men i farstun har listerna runt dörren och fönstren in till trappan fått en del spikhål vid renoveringen och dessutom finns det trärena delar som behöver ett lager färg eller två. Jag har spacklat igen alla spikhål och sandpapprat när Elvira sovit sin dagsvila men målandet har jag skjutit på till höstlovet.
Målartips: använder du ett färgtråg när du målar så lägg in det i en tjugoliters soppåse och knyt ihop. Sedan använder du tråget som vanligt. När du målat färdigt kan du slänga påsen och tråget går att använda igen och igen.
Ursäkta röran, vi målar om. Idag målade jag det andra varvet vit färg på listerna runt dörren och fönstren. Tror ni mig om jag avslöjar att listerna var i samma nyans som dörren? Så mycket gulnar tydligen vit färg på 25 år. Ja, jag ska också måla om dörren. Men när jag har målat dörren så kommer jag att bli tvungen att måla listerna på andra sidan väggen (likadana lister som på den här sidan). Och då kommer jag bli tvungen att måla trappräcket bredvid listerna. Och sedan staketet runt trappöppningen på övre våningen. Och om jag målar staketet så behöver golvlisterna ett nytt lager färg. Och då ska jag måla dörrlisterna. Och då kommer ju också dörrarna på övre våningen (6 st) behöva målas om. Tror jag bara målar ena sidan av dörren...
Femåringen och hans pappa har bakat kinuskipaj medan jag målade. Perfekt svårighetsgrad för en femåring! Eftersom det är höstlov så öste vi på all strössel vi hade hemma. Det var inte supergott, men femåringen tyckte det var mycket festligt.
Ettåringen har det också bra. Hon tillbringar mycket tid inne i sin brors rum och läser abc-böcker.
Vecka 38: innebandy, babypoesi och släktmiddag
Har ni märkt att det är höst riktigt på riktigt nu? I veckan som kommer ska jag embracea hösten och plocka fram alla stickade tröjor och städa undan alla sommarklänningar. Och så ska jag äta massa moussaka och dricka baljor med te. Men det är inte veckans enda program. Ska vi ta en titt vad vi har på gång? På samma gång får ni en inblick i vad en småbarnsfamilj tydligen sysslar med.
När det fortfarande var somrigt ute. Bilden har duktiga Bildström fotograferat när de var hemma hos oss och fotade och filmade. Ni kommer få höra mer om det senare!
Måndag: Äntligen måndag! Jag och Elvira ska skrota hemma hela dagen, kanske tar vi en promenad men det är väl allt vi gör. Förra veckan fotade jag äntligen lite lampor och småmöbler och la upp på en loppisgrupp så om jag har lust fortsätter jag med det projektet när Elvira sover. När dagisbarnet kommer hem är det fort dags för middag innan han har innebandyträning för femåringar. De är hemskt gulliga de där femåringarna när de spelar match och ingen bryr sig om vilket lag de tillhör utan alla kastar sig mot bollen, ja, förutom de som står på andra sidan plan och pratar om något helt annat än innebandy. Och min femåring som hittills mest suttit på scenkanten i gymnastiksalen och sett på vad de andra sysslar med.
Tisdag: Det verkar bli fint väder och jag har några plåtlister runt fönstren som ska målas. Tänkte att jag skulle måla det sista förra veckan men när jag kommit halvvägs dök det upp ett plötsligt störtregn som inte hade synts på någon vädersajt. Så är vädret bra så ska jag försöka hinna klämma in årets sista måltimmar. Jag har zumba på kvällen. Jag är verkligen ingen dansmänniska men nånting ska man ju göra och alla andra jomppaprogram jag kunde tänka mig gå på krockade med andra familjemedlemmars program. Jag brukar sitta i bilen på parkeringen i en kvart efteråt och scrolla instagram för att slippa nattningsrumban hemma, men ändå kommer jag alltid hem precis när det är dags för grötmatning och tandborstning.
Onsdag: Stadsbiblioteket ordnar i samarbete med Arbis babypoesi på förmiddagen och som den lilla kulturtant jag är är det självklart att jag släpar dit Elvira. Hon är ju ett år och två månader så hon vill inte direkt ligga still på rygg medan man läser ramsor för henne och killar henne under foten som de exemplariska åttamånadersbebisarna. Men hon tycker det är kul ändå. Sambon har träningar på kvällen så jag får det roliga uppdraget att försöka natta båda barnen innan han kommer hem. Vet inte om han också sitter på parkeringen och scrollar instagram, men han kommer alltid hem när båda barnen ligger i sina sängar?!
Torsdag: Jag och Elvira har föräldrabarn-yoga i Vasa. Eftersom det är en finsk klass så är det språkbad för mig. Och eftersom alla andra ett- och tvååringar kan gå är det en se-och-lär-bad för Elvira. Jag räknar kallt med att det här sammanhanget kommer att inspirera henne så mycket att hon kommer att börja gå. Förra torsdagen åkte vi nästan raka spåret hem efter yogan, förutom en halvtimmes loppisshoppande i Smedsby. Så den här veckan kan det bra hända att vi lämnar i Vasa och lunchar och går på stan.
Fredag: Johannes har ledig dag från dagis och vi ska storhandla och syssla med festförberedelser till lördagen (eller ja, fest och fest, släktmiddagsförberedelser). Sambon har träningar på eftermiddagen så jag och Johannes brukar duka fint och ha fredagsmiddagen färdig tills han kommer hem.
Lördag: I år fyller två i hushållet trettio år och vi tänkte egentligen fira noll procent. Men sen kom vi fram till att vi ändå ville samla våra familjer och bjuda på mat och tårta. Och med tanke på att man inte har någon aning om hur coronaläget ser ut när jag fyller i slutet av oktober bestämde vi oss för att det säkert blir bra att samla familjerna redan nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska bjuda på men jag har ju hela veckan på mig att bestämma. Jag ska åtminstone baka någon moussetårta som efterrätt.
Söndag: Äta kalasrester.
Septemberplaner
September är här nu och även om jag inte är riktigt redo att släppa soligt augustiväder och klänningar så börjar det väl bli dags att rota fram både jeans och tjocktröjor och vänja sig vid att det är kallt på morgnarna. Vardagen har börjat ordentligt hos oss nu. Femåringen är inne på sin tredje dagisvecka och den här veckan kör allt kvällsprogram igång. Eftersom jag bara väntar på att den första dagisförkylningen ska dyka upp och leda till att vi får hållas hemma i flera veckor så fokuserar jag mest på att njuta av dagarna jag är ensam med Elvira. Septembers enda plan är att jag ska svärta köksspisen och kanske försöka elda i den. Vi har inte eldat i den en enda gång sedan vi flyttade in så börjar bli dags att kolla om den fungerar.
Vi inledde september med att åka till tandläkaren. Ganska tydligt tecken på att vardagen är här. Hos oss blir alla bebisar kallade till ett första tandläkarbesök när de är under ett år gamla. På grund av Covid-19 blev Elviras tandläkarbesök uppskjutet men igår var det dags. Hon fick en gul tandborste och så satt hon nöjt i tandläkarstolen en stund. Och jag fotade henne så att storebror (som ännu inte vågat sitta i stolen) ska få se att det inte är något farligt.
Det årliga glassbesöket vid Kuddnäs
I fredags var jag och Johannes till Kuddnäs. Zacharias Topelius barndomshem är ju bara ett stenkast från oss så vi brukar gå dit en gång per år och äta glass i caféet. Okej, brukar och brukar... Jag tror att det här är andra året vi gör det. Men jag tänker mig att det är en tradition vi ska hålla i liv åtminstone tills han flyttar hemifrån.
Kuddnäs storrenoverade de för två år sedan och jag har inte varit in till museet sedan innan Johannes kom. Så jag är ganska sugen på hur det ser ut därinne nu för tiden. De stänger för säsongen sista augusti, så har vi tråkigt på söndag vet jag vilket museum vi ska besöka.
Elvira var med till Kuddnäs men hon fick sova i vagnen medan vi åt glass. Så som plåster på såren så köpte vi en present till henne. I caféet säljs Nykarleby hemslöjds produkter och jag och femåringen enades om att hunden var en perfekt ersättning för den missade glassen.
När vi kom hem vaknade Elvira och fick sin hund. Den var en stor favorit ändå tills hon började försöka dra loss små luddbitar och äta upp dem. Så nu får hon bara leka med hunden när hon är riktigt mätt haha.
Sista sommarlovsdagen
Igår var det traktorrally i stan. Medan femåringen fick åka röd Valtratraktor i traktortåget tillsammans med sin faster och sin stora idol så var jag hemma och slängde ihop en plåt paj (och hällde ut halva nämnda paj över köksgolvet när jag lyfte den ur ugnen).
Men sen åkte vi till stranden! Vi åkte till Vexala så när vi kom fram var pajen fortfarande varm. Och så åt vi middag på stranden. Femåringen byggde sandtorn och grävde vägar och ettåringen åt så mycket sand hon hann.
Perfekt sista sommarlovskväll! Idag börjar allvaret. Femåringen cyklade till dagis med fullpackad dagisryggsäck och jag och ettåringen är hemma ensamma. Tur att det lämnade lite paj kvar från igår så jag inte behöver inleda måndagen med ett storkok.