Visa inlägg taggade med 'småbarn'
Dagisstart och höstgarderob
Förra hösten började jag med ett lyckat koncept som jag ska försöka få att bli en återkommande tradition i vårt hushåll: storstädning av femåringens garderob.
I vårt förråd finns moderskapsförpackningens stora kartonglåda och den är fylld med kläder som jag fyndat på loppis och som ännu är för stora. Så jag lyfte fram lådan och plockade fram allt som nu borde börja passa, Och så tvättade jag rent exakt allt i tvättkorgarna, plockade fram alla ytterkläder, vantar och skor och hällde ut det över parkettgolvet. Sen tittade jag på klädhögen och suckade en stund innan jag tog itu med den.
Jag sorterade upp klädberget enligt klädtyper och gick igenom plagg för plagg och kollade skicket. Det som var söndrigt lappade jag, det som var för litet rensade jag bort, det som femåringen vägrar använda (till exempel den fina tröjan från GANT (otacksamma unge)) la jag i sälja-på-loppis-påsen. Och samtidigt som jag gick igenom kläderna skrev jag en lista med sånt som han behöver. Flera mjukisbyxor till exempel (hopplöst att hitta second hand) och nya regnkläder. De han har får väl duga i höst om jag inte råkar snubbla över ett förmånligt set. Och inneskor om han ska börja spela innebandy.
Så skönt att fått garderoben storstädad! Alla plagg som nu finns i den kan (och vill) femåringen använda och inget är söndrigt eller för litet. Jag borde väl egentligen göra det här varje säsongsbyte men på våren brukar det bara att bli att lassa in t-skjortor och shorts överst i byrålådan.
Dagiskläderna namnade jag och fotograferade så att den andra föräldern inte varje morgon står och undrar vilka kläder som är dagiskläder. Av de 22 plaggen är två tredjedelar köpta på loppis. Regnbyxorna, innebyxorna och Ninjago-kläderna är sprillans nytt medan resten är second hand. Orkar man leta och har lite tålamod hittar man absolut kläder som passar perfekt för dagis, både inomhus och utomhus.
Hos oss är det dagisstart nästa måndag. Och vi är alla taggade och redo, det är bara några fler par byxor till som behövs. Men med det här vädret är det väl ändå mest shortsväder de första veckorna så femåringen kan säkert starta dagis med bara ett par byxor i dagisväskan.
Lego Super Mario
Inlägget innehåller reklamlänkar
Femåringen har en ny favoritlegomodell: Lego Super Mario! Det är ganska skönt med lite omväxling i vårt hus ska jag berätta för er. Oftast önskar femåringen sig olika Lego-bilmodeller, bygger dem en gång efter ritning och sedan tar han hjulen och bygger fantasikärror, -plogar och -pisstunnor som han sedan hakar fast i sina Brudertraktorer och sedan kör han runt och "bondar". Jag tycker såklart att bonden behövs men jag tycker också att en femåring gärna får ha ett annat intresse än att så och harva på mina mattor.
Jag hade ett samarbete med Lego på min Instagram förra månaden som handlade om Legos nya satsning: Lego Super Mario. Vi fick hem ett startpaket (71360) (reklamlänk) och några karaktärspaket (71361) (reklamlänk). Äntligen en Lego-modell som inte innehåller ett enda hjul och som femåringen storgillar!
I startpaketet finns Mario-figuren och legobitar så man kan bygga dels figurer från Super Mario-världen och dels en bana. Efter färdigbyggd bana kan Mario gå längs banan och när han hoppar på olika streckkoder som finns på figurerna samlar han bl.a. mynt. Mario-figuren lyser, pratar och har en lcd-skärm på magen där man kan se hur många mynt man samlat.
Man kan också att koppla ihop Mario via bluetooth till en app där bl.a. byggritningarna finns och så kan man följa med Marios poäng. Eftersom femåringen inte har någon egen telefon så har vi inte använt appen så flitigt, men femåringen är helt nöjd att bygga banor och hoppa runt med Mario. 
Lego-paketen släpptes till försäljning i början av augusti så när vi var till Tuuri igår var hyllorna välfyllda av olika Super Mario-paket. Det är bara startpaketet som innehåller Super Mario-figuren så det måste man ha först. Igår fick femåringen ett paket med nya kläder till Mario: gula byggbyxor och matchande keps (71373) (reklamlänk) som gör att Mario stampar när han landar efter ett högt hopp. Och så köpte vi ett paket med Marios hus och sköldpaddan Yoshi (71367) (reklamlänk) som vi ska plocka fram en regnig dag.
Spridda tankar om augusti
Augusti hörni! Vad härligt! Jag tycker absolut att augusti fortfarande är en sommarmånad, och det är väl en av de bättre sommarmånaderna?! Det är fortfarande varmt och soligt, men sakta börjar lite rutiner smyga sig på. Hemma hos oss är det semester i två veckor till. Men sedan börjar femåringen i dagis och lärarföräldern i jobb, och jag och Elvira får vara ensamma hemma några dagar i veckan. Vi har ju inte varit själva sedan i början av mars så det känns som en stor omställning, men samtidigt lite skönt att vi bara har varandra att bry oss om. För ärligt talat så har jag haft ungefär tusen procent mindre leka-på-golvet-tid med Elvira än vad jag hade med Johannes.
Den här månaden ska jag måla sånt där pilligt på fasaden (raka gula kanter på fönsterbrädena o.dyl), planera femåringens dagistider och eventuella fritidsaktiviteter (innebandy?) och så får jag alltid lust att rensa när det byts säsong. Så jag funderar på att hyra loppisbord i några veckor och få bort urväxta barnkläder och kläder jag aldrig använder, och han jag bor med skulle väl inte direkt gråta av sorg om jag skulle sälja bort några mässingsljusstakar och annat småplock jag har lite överallt i huset. Och! Det mest spännande av allt: i augusti borde vår garderob och sittbänkar till farstun bli färdiga. Så kul! Längtar efter att få hänga upp jackor i hallen!
Men idag är det fortfarande riktigt rejäl semesterkänsla hos oss så vi ska åka på en roadtrip. Ni minns säkert att jag är på jakt efter en sån där fiskargubbe med pipa-tavla och helgen fick jag tips om att det finns en i Alavus. Så idag blir det en utflykt till södra Österbotten.
Funderar också på om jag och Elvira ska ha någon gemensam fritidsaktivitet (förutom att gå runt och titta på gamla hus).. Vi gick ju på mammababy-yoga i Vasa förra hösten och våren men nu är hon ju över ett år och för stor för det. Men kanske mammabarn-yoga?!
Ettårsfotografering
Jag försökte fotografera ettårsfoton av min ettåring häromdagen. Jag minns att jag försökte det samma med Johannes när han var ett år och att det var ganska... utmanande. Hur brukar ni göra med era ettårsfoton? Lyxar ni till det med en riktig fotograf eller försöker ni också med den mer hemlagade stilen? Jag vet ju att det blir ungefär tusen gånger bättre med en professionell fotograf men det får bli någon gång senare när vi inte ska leva på en lön och ett hemvårdsstöd de kommande åren.
Okej så det började ganska bra när jag provfotograferade. Gullig korgstol i barnstorlek, snygg stickad klänning från Newbie och en nyfiken bebis som pekade på kakelugnen.
Tänkte det skulle bli gulligt om hon höll i sin kanin som hon fick av sin storebror när han kom för att hämta henne från BB när hon var två dagar gammal. Det blev inte gulligt. Det blev kastigt.
Sen försökte vi med hennes cykel från Polkuped. Den ville hon äta upp.
Bästa bilden blev när hon hittade brorsans trafikpysselbok. Minns att vi fick fota hennes brors ettårsfoton flera gånger innan vi hade en enda bild som blev bra och det verkar bli likadant den här gången. Bättre lycka nästa gång alltså.
Hemester: Nanoq i Jakobstad
Vi har haft min mamma på besök i två dagar och eftersom det varken var simstrandsväder eller sparka-fotboll-på-gräsmattan-väder så bestämde vi oss för att gå på museum! Vi valde Nanoq, Finlands första arktiska museum, som finns i Jakobstad. Eftersom jag inte är uppvuxen i trakterna så har jag aldrig besökt Nanoq, så det enda jag visste på förhand var att där finns en uppstoppad isbjörn.
Inne i det största huset finns, förutom den uppstoppade isbjörnen, en stor utställning med föremål som rör Arktis, Antarktis och polarexpeditioner. Jag fastnade såklart framför montern för Andrées polarexpedition. Ni har väl läst Bea Uusmas bok Expeditionen. Min kärlekshistoria? Om inte så ska ni göra det genast.
I år finns även en temautställning med norrskensfotografier tagna av Ove Lillas. Alla fotografier är tagna på platser i närområdet.
Museiområdet består av många mindre stugor. Där finns bland annat en kopia av ett nordgrönländskt torvhus, en lappländsk guldgrävarstuga och ett kommandohus från Vinterkriget.
Femåringen trivdes inte bland alla uppstoppade djur och provdockor iklädda stora byltiga pälsar i huvudbyggnaden, men när vi sedan började röra oss på museiområdet bland de olika stugorna tinade han fort upp. Inte minst eftersom det fanns gula och blåa lappar riktade till barn som innehöll frågor och uppdrag, och ett isbjörnsbingo där man skulle leta efter isbjörnsbilder. Femåringen fick bingo och var väldigt nöjd. Men isbjörnsstämpeln på handryggen som man fick som vinst fick jag på min hand.
Och inte fick jag honom övertalad att vara med på bild framför den uppstoppade isbjörnen heller... Hoppas på bättre tur nästa gång vi besöker Nanoq.
Jag har tänkt att vi ska besöka åtminstone ett museum till i sommar i närområdet. Har ni något bra tips?
Pedersöre - Jakobstad - Kantlax
I söndags hade vi en utflyktsdag. Femåringen tyckte redan från morgonen att det lät som en fruktansvärt dålig idé och ville stanna hemma och leka med lego och Bruder-traktorer (han vill alltid det). Men tvingade honom och resten av familjen med på äventyr.
Vi började med att åka via mina svärföräldrar för att låna bil med dragkrok och släpkärra. Sedan åkte vi till Pedersöre för att hämta två rottinghyllor jag köpt dagen innan på Facebookloppis. Redan på vägen till Pedersöre hade femåringen mjuknat och han konstaterade att det var en bra utfärd och att det var grannt i Pedäsi.
Efter hämtade hyllor styrde vi bilens nos mot Jakobstad och så stod vi och hängde på låset till den lokala pizzerian när de öppnade klockan tolv. Pizza och färska jordgubbar från svärmors jordgubbsland blev en perfekt picknick i Skolparken. Hade tänkt äta glass efteråt men hamnade i pizzakoma och sköt upp glassätandet.
Två sekunder efter att den här bilden togs nappade Elvira åt sig ett kebabflarn. Hon var lagom nöjd över att hon fick äta barnmat på burk och torra majskrokar och dricka vanligt trist kranvatten när vi andra hade en mycket roligare picknick. 
Sen gick vi i Skolparken och tittade på blommorna. Det här är enda bilden jag tog.
Efter att ha svängt via hem och jag hade skrubbat av hyllorna med tallsåpa så åkte vi tillbaka till Kantlax med bilen och släpkärran. Åt äntligen glass och sen åkte Johannes och simmade medan jag skulle ta en bild till Instagram. Vissa blev mer lyckade än andra som ni kanske ser........ (Ni behöver inte vara oroliga, jag stod i utkanten av åkern i ett traktorspår. Nuddade knappt ett veteax.)
Tavla med modellerafigurer
Igår började jag fundera på att lägga upp en tavelvägg i matsalen. Och när jag plockade ihop alla mina tavlor och ramar från olika hörn av huset och ur olika lådor så kom jag på att vi har ett halvfärdigt pyssel jag och femåringen.
Pysslandet inleddes redan i oktober 2018 (vadå långsam på att slutföra saker?!). Jag var nygravid och jättetrött och dåvarande treåringen fick blanda ihop de olika modellerafärgerna.
Han modellerade i två timmar! Det var himmelriket för en vuxen som bara ville sitta still, ligga still eller spy. Han stansade ut hur många hundar som helst. Man brukar väl påstå att det inte går att torka modellerafigurer men det gick superbra. Vi la dem på ett bakplåtspapper på vår eldstad och så torkade de på nolltid.
Nu snabbspolar vi nästan två år för att se fortsättningen av pysslet. Man behöver torkade modellerafigurer, en ram som har långt mellan botten och ruta (jag använde Ikeas Ribba), en limpistol och stadig kartong. Och förstås en femåring som väljer ut de finaste figurerna.
Sen limmar man fast hundarna på kartongbiten och lägger in i ramen. Klart! Kändes väldigt dagispyssligt av oss. Förutom att dagispyssel kanske inte innefattar dyr-ramar från Ikea och att det inte tar två år att få färdigställt...
Ettårskalas och kalasborden
Igår hade vi ettårskalas i värmen. Eftersom det fanns några stackare bland festdeltagarna som inte hade semester och inte kunde komma när som helst började vi halv sex på kvällen vilket gjorde att värmen var uthärdlig och att det nästan var skönt att sitta utomhus (i skuggan) i några timmar.
Elvira älskade att öppna presenter men såklart gillade hon allra mest de tunna silkespappren som var inlindade runt bultbrädans delar. Skulle hon få bestämma skulle hon antagligen fortfarande sitta på den rutiga filten och dra sönder silkespappret i små små bitar.
Vilket genidrag att få barn mitt i sommaren, för då kan man ha utomhuskalas! Specielt i covid-19-tider kändes det bra att vi var utomhus (fast vi satt vid ett långbord så det var väl egentligen nästan lika stor smittorisk som att vara inomhus och andas varandras utandningsluft). Jag plockade ut två soffbord, slängde ett grått lakan över ett trädgårdsbord och kastade några trasmattor på marken och vips hade jag gjort en buffépunkt mellan våra två stora ekar.
Jag hade fantiserat om stora lupinbuketter runt bordet men jag hann inte åka och plocka lupiner. Vilken tur att svärmor kom med en stor bukett! Och som tur var hade inte alla blommar blommat ut ännu i dikeskanten bredvid huset så jag fick en bukett med prästkragar och några små lila klockor som jag inte kan namnet på.
Eftersom jag inte känner en enda person som vill vara med på bloggen så får ni istället lite matbilder från kalaset:
Är tyvärr inte sponsrad av Saarioinens Mango lime-salladsdressing även om den här bilden kanske indikerar det.
Salta omgången bjöd på surdegsbröd, sallader, kallröktlaxcheesecake och två sorters skinkpaj. Hur mycket det irriterar mig att jag använde den sista biten oblekt bakplåtspapper till första pajen och han jag bor med hade köpt blekt bakplåtspapper så att jag blev tvungen att ha två olika sorter? Kanske ganska mycket hehe.
Söta omgången på kalaset var en stor besvikelse. Inte minst eftersom de finska jordgubbarna som jag hade hoppats mycket på inte smakade nästan nånting alls. Här var jag nöjd över att jag kunde ha sommarkalas och ha mängder av färska jordgubbar och så var de inte ens goda. Typiskt. Vattenmelonen var också en besvikelse om ni vill veta. Som tur var hade jag kokat god rabarbersaft så åtminstone nånting var bra.
Nu ska vi ägna de närmaste dagarna åt att förundras över att Elvira redan är ett år, äta kalasrester, leka med alla nya leksaker och bada i den stora poolen som födelsedagsbarnet fick.
26 juni 2019 och 2020
26 juni 2019 - jag vaknade halv tre av en värk och hann ta en snabb dusch innan nästa värk. Klockan 02.45 började jag registrera värkarna i någon engelsk contraction-app ungefär samtidigt som jag väckte sambon och han ringde efter sin pappa som skulle vara barnvakt när vi åkte in till förlossningen.
Här var det inte tal om att vänta hemma och känna efter. När barnvakten anlänt och han jag bor med flyttat över bilbarnstolen till andra bilen så åkte vi genast mot förlossningen. Klockan 03.39 möttes vi av en så fin soluppgång i Kovjoki. Jag ville stanna och ta en bild men vi vågade inte riktigt chansa så jag fick nöja mig att fota genom en smutsig bilruta. Men ni ser väl hur fint det var ändå. Solen som steg upp som ett stort orange klot, dimsjok som dansade ovanför åkrarna och ur bilens högtalare strömmade det First Aid Kit "The lion's roar".
Klockan 08.28 föddes Elvira.
26 juni 2020 - Som om hon mindes vad som hände i fjol samma datum så passade hon på att väcka oss halv tre, ungefär exakt samtidigt som min första värk för ett år sedan. Hon stod i spjälsängen med stora mörka ögon och vägrade somna om. Som tur var var himlen bleklila och fin när jag gick en nattpromenad med henne i vagnen. Vi mötte två bilar och en svart katt och när vi var nästan hemma igen somnade hon om och sov resten av natten i vagnen.
Halv nio på morgonen fick hon dagens första presenter. En cementblandare och en lastbil som storebror valt ut åt henne på Prisma dagen innan. Att fotografera en bebis som öppnar paket i ett mörkt rum är ungefär lika enkelt som att föda det sagda barnet ett år tidigare (alltså svårt och suddigt, men som tur var ungefär tusen gånger mindre smärtsamt).
Nu är hon ett år. Jag älskar dig lillviris.
Dagarna före ettårskalas
Mitt i värmeböljan har jag försökt ställa iordning till ett ettårskalas som ska gå av stapeln imorgon (ja mitt barn fyller ett år imorgon! Hur sjukt?!). Det har väl gått sådär med kalasplaneringen om jag ska vara ärlig. Att stå och baka muffins är ju det sista man vill göra när det är högsommarvärme utomhus.
Igår började jag dagen med att koka rabarbersaft som jag och svärmor "lånat" från någons trädgård. Mina rabarber hade så svårt att komma igång med växandet i våras så de är ännu ganska taniga och räckte inte till ett saftkok. Tur man har kontakter så att det ordnade sig.
Sen var planen att jag skulle fortsätta hållas i köket och baka men det var varmt och när termometern inne i köket visade på trettio grader så gav jag upp.
Istället for vi till stranden! Vi åkte till en strand jag aldrig varit till förr och den var fantastisk. Mycket sand, lite folk och ett snyggt randigt solparaply (okej det sistnämnda tog jag med mig hemifrån).
Hon som snart fyller ett år och var anledningen till att jag borde hållas i köket och kalasbaka älskade sanden och havet och vasstråna och allt.
Och idag borde jag också kalasbaka. Istället har jag mest gjort en vimpel haha, eller jag har faktiskt bakat kex och en paj. Nu visade termometern på 31 grader i köket men det är väl bara att bita i det sura äpplet nu och gå ner och röra ihop en paj till.