Tankar om Covid-19 och gårdagens biobesök
Hur har ni det idag? Här är det grått och regnigt och den senaste skörden ekollon på trottoaren verkar inte sopa upp sig själv. Vi har alla hållits inne och jag har försökt gå genom alla ytterkläder, vantar osv som finns i hela huset. Vi har ju faktiskt hallgarderober numera och det betyder att alla jackor inte längre behöver bo i IKEA-påsar och i våra sovrumsgarderober. Så jag försöker passa på att verkligen gå genom allt ordentligt och till exempel fundera på om min mans svindyra Parajumper-jacka ska hänga kvar trots att han inte använt den på sju år och han har sagt att han aldrig kommer använda den igen.
Sen tänker jag en hel del på Covid-19-läget här i trakten. I Nykarleby finns det nu några bekräftade fall och ett femtiotal sitter just nu i karantän. Det betyder att smittan inte är långt borta och även om jag inte har så många dagliga kontakter så möter femåringen och lärarföräldern en hel del personer varje dag. Vi följer rekommendationerna och har en stor låda munskydd redo om vi ska röra oss bland folk. Jag passade på att storhandla förra veckan så att vi kan minska på de där småhandlingarna och på det sättet minska på antalet personer man är i kontakt med. Men vi har tänkt att femåringen ska få fortsätta i dagis just nu, det blir höstlov på onsdag så då kommer han vara hemma i ett antal dagar, och sedan får vi se om det dyker upp några nya rekommendationer. Hur har ni gjort?
Men jag känner mig ganska låg och ledsen över att jag träffat mina mor- och farföräldrar så lite i år och att det kommer ta länge innan jag kommer träffa dem igen. Min guddotter har fått en liten lillasyster som jag skulle vilja träffa. Och mina barn kommer bara ha kontakt med sin mommo och moffin via telefon ett bra tag framöver. Alla kurser och andra planer är ju inställda i åtminstone några veckor vilket känns lite töntigt att vara ledsen över, men det känns faktiskt riktigt tråkigt. Och så är jag förstås orolig över närståendes hälsotillstånd om de skulle bli smittade. Men jag försöker att inte tänka på det så mycket eftersom jag inte kan påverka det (förutom att välja att inte träffa dem förstås).
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om förkylningen vi hade för två veckor sedan var covid...? Vi hade ju inte träffat någon med smitta och förkylningssymptomen var inte tillräckligt rätt för att vi skulle bli testade så vi höll oss hemma några dagar efter att vi var symptomfria och sedan har vi bara levt på som vanligt i tron på att det var en vanlig förkylning. Men man vet ju aldrig.
Igår gjorde dock jag och femåringen något som jag på förhand inte visste om det var dumt eller inte. Vi gick på bio och såg filmen Trolls 2. Jultomten gav mig och Jimmy biobiljetter men vi bestämde att jag skulle gå med Johannes. Precis likadant gick det ifjol också, men då gick Jimmy och Johannes istället. Det visade sig att en biosalong tydligen är en av de bästa offentliga platserna under en pandemi. Det var jag, femåringen och en familj på fem personer. Alla vuxna hade masker och så satt vi med rejält säkerhetsavstånd. Sedan åkte vi via McDonalds drive-tru och åt hamburgare på Prismas parkering. Det känns bra att vi åtminstone har gjort en rolig grej i höst, speciellt ifall resten av året kommer innebära mycket hemmatid för femåringen.
Vi avslutade gårdagens äventyr med att köra via Larsmo där jag hämtade en vinterhalare till Johannes som jag hade köpt via en Facebookloppisgrupp. Tips från coachen: Facebook-loppisgrupper går det fortfarande svinbra att handla från. Betala genom t.ex. Mobilepay och ha säljaren att lägga ut inköpen i postlådan/på trappen.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar