Uleåborg

Skrivet av Eivor Bäck 09.08.2021 | 1 Kommentarer

Vi backar bandet två veckor till en varm sommarmåndag i slutet på juli. Min mamma kom körande till Nykarleby för att hämta barnen och mina svärföräldrar kom körande till Nykarleby för att låna oss två cyklar. Efter en del packande för att få cyklarna att ha rum i vår Mazda 3 så åkte jag och Jimmy norrut, till Uleåborg. 

Vi körde raka spåret till Ideapark för att luncha. Jag var sugen på en sallad till lunch men fick en hel salladsskål. Som jag fnissade åt min glasskål och som jag blev mätt. 

 Vi bodde på Lapland Hotels inne i centrum. Jag tycker om restauranger och hotell som går all in i sitt tema, och här var det verkligen hundra procent Lappland med guldmålade renhorn ovanför varje hotellsäng och fotokonst från norra Finland i alla allmänna utrymmen. 

Så fort vi hade checkat in återvände vi till bilen, krånglade ut cyklarna och åkte ut på en eftermiddagstur. Vi började med att cykla ut till Toppilansaari och till sandstranden Nallekaari och sedan cyklade vi till Pateniemi där vi spanade in några gamla hus runt sågverket och massa nybyggda hus längs med strandkanten. 

Jag vill påpeka att bilden på våra cyklar har min man tagit för jag uppför mig inte som en artonåring som nyss köpt min första BMW och åker ner till stranden för att ta bilder av den i solnedgång. Men tydligen har min man några sådana rester kvar i sig fast han passerat trettio-strecket. Jag står nånstans utanför bild och äter lösgodis som vi köpte i en K-supermarket på vägen.

Cykelvägarna i Uleåborg är i fint skick och cykel känns verkligen som uleåborgarnas färdmedel nummer ett. Överallt vimlade det av cyklar, en del var elcyklar med turister som trampade sakta och tittade sig kring, resten med uleåborgare som mer målmedvetet trampade hemåt eller var på väg någonstans. Det finns också många cykelrutter som är bra utmärkta och på nätet hittar man många förslag på hur man kan cykla i Uleåborg med omnejd. Vi cyklade drygt trettio kilometer och det kändes ingenstans eftersom det fanns mycket att se på och det var en fin kväll. 

Det är svårt att få en snygg bild på hotellfrukost, inte minst när äggröran mest blir en ljusgul klump. Men vilken hotellfrukost det var! Restaurangen som gjorde hotellfrukosten hade fortsatt med Lapplandstemat genom att servera bl.a. blodkorv, granskottspulver, fisk, en egen alkoholfri skumpa som smakade barrträd osv. 

På förmiddagen gick vi på sightseing inne i stadskärnan. Vi besökte Uleåborgs slottsruin, sneddade över torget och tittade på alla marknadsstånd, besökte saluhallen och kollade på gamla trähus. 

Och på eftermiddagen var det dags för cykelutfärd igen. Min man hade hittat någon inofficiell cykelrutt längs med ån som vi tog sikte på. Det var en av sommarens varmaste dagar och hur fint som helst men jag hade mens (såklart!) så de första tio kilometer hade jag så ont att kallsvetten rann längs med ryggen och jag ville mest lägga mig ner och dö. 

Den inofficiella cykelrutten var ganska tråkig, för den gick nästan hela tiden en bit från ån så man såg inget av vattnet och det var en hel del cyklande bredvid hårt trafikerade vägar. Så cykelturen dagen innan fick ungefär hundra poäng mer från min sida. 

Jag fick en hamburgare på kvällen i alla fall! Vi åt på hotellets restaurang och jag tog en basic hamburgare med nötkött medan min man var lite mer vågad och åt en burgare med renkött. Riktigt gott var bådas och även om min favorithamburgare i sommar fortfarande är den jag åt på Räfsö så tog renköttsburgaren förstaplaceringen på min mans hamburgerlista.  Såklart vi har en hamburgerlista, det har väl alla?! 

Vi gick ut på stan efteråt. Alla uteserveringar var fullproppade men vi köpte varsin glass från en glasskiosk och när den var uppäten hade jag min man att ta en turistig bild av mig tillsammans med Toripoliisi. I infobroschyren om Uleåborg stod det att man inte har varit till Uleåborg på riktigt om man inte tagit en bild med Toripoliisi. 

Vi hade betalt extra för att få ett hotellrum med badkar så på onsdagsmorgonen direkt efter hotellfrukosten var jag ju tvungen att bada. Skulle ju ha varit slöseri med pengar om jag inte hade använt badkaret haha. Jag läste lite i en bok och dagdrömde om att ha ett eget badkar hemma. 

På vägen hem stannade vi till i Brahestad. Vi åkte till gamla delen av staden och gick längs med de smala gatorna och kollade på gamla hus. Jag fascinerades som vanligt av sjömanshundarna och skvallerspeglarna. Varje gång vi är en i äldre trähusstadsdel så säger jag alltid att jag vill ha en skvallerspegel. Jag har aldrig sett någon i någon loppis- eller antikaffär men jag fortsätter att hålla ögonen öppna. Gamla stadsdelen i Brahestad var fin och jag skulle gärna ha stannat längre, fikat på något mysigt café och så vidare men det var så hett den dagen och barnen skulle dessutom hämtas på kvällen så det var bara att sätta sig i bilen igen. Men till Brahestad vill jag absolut återvända. Jag har googlat mig fram till ett mysigt boutique-hotell som heter Langin kauppahuone där jag redan har bestämt att jag ska övernatta. 

Sedan släppte jag av Jimmy och cyklarna i Nykarleby innan jag körde till Vasa för att hämta barnen. De hade haft det superbra hos barnvakterna och Elvira grät och skrek när hon blev tvungen att lämna mommos bil och sätta sig i bilstolen i vår bil. Det om något är väl ett bra betyg. Och jag hade inte saknat barnen ett dugg och skulle gärna ha stannat i Uleåborg en vecka till. Det är ju också ett bra betyg.