Nytt jobb, Lostenen och glassprovning
Jag kunde ju inte bara dyka upp med ett recept på kolapopcorn och sedan försvinna igen från bloggen, så nu kommer ett hederligt blogginlägg också.
Och hoppsan vad det har hänt mycket här sedan augusti.
Det har blivit höst. Med galonkläder, mulna promenader hem från skolan, vissnade löv och allt vad det innebär.
Och jag har köpt en ny telefon. Är ännu inte riktigt överens med kameran som ni kan se. Men den duger. Dessutom har den ju ofantligt mycket minne så nu behöver jag inte ständigt gå in i kamerarullen och försöka rensa bort bilder som jag är för lat för att flytta över till datorn när jag måste uppdatera en app. Okej, jag måste väl erkänna att min förra telefon nog hade 128 gigabyte, men den hade också fyra år av bilder och filmer. Den nya har dubbelt så stort minne och förhoppningsvis vänjer jag mig snart av med ovanan att ständigt ta tio bilder när jag ska fota en grej.
Men sen har det hänt en till grej utöver att jag köpt en ny telefon, jag har bytt jobb. Sådär passligt tills att jag återgått till att jobba efter tre års föräldraledighet och preciiiis kommit in i rutinerna på mitt gamla jobb så började jag på ett nytt istället. Det har varit flera tunga veckor med mycket nya grejer men tror att jag förhoppningsvis börjar landa snart. Och jag jobbar numera ett stenkast från vårt hus (jag brukar ibland ta med mig en mugg med te på morgnarna när jag ska till jobbet, och eftersom jag bor så nära så är det inte ens lönt att hälla över den i en termosmugg de får metrarna jag går). Så ser ni mig på trottoaren med en muminmugg i handen någon morgon så är jag bara på väg till jobbet.
På sikt innebär det att jag kommer kunna hämta barnen tidigare från skolans eftermiddagsverksamhet och dagis. Och i och med att jag slipper pendlingen så hoppas jag att det blir mera tid och ork för familjen. Hurra!
Jag jobbar fortfarande inom samma bransch (löneadminstration) och eftersom det inte finns så mycket spännande att säga om kollektivavtal, excelfiler och löneprogram så tror jag vi lämnar det där.
Annars har jag varit på afternoon tea till biblioteket när de hade bokprat om brittiska deckare...
...varit på bio med sjuåringen på höstlovet. Vi lyxade till det med premiumstolar där man fick armstöd på båda sidorna av stolarna!!!
...och varit på skogspromenad till Lostenen. Det var roligare än det såg ut. Sjuåringen är som vanligt skeptisk över kameran och treåringen sammanbiten över att hon inte fick klättra uppför trapporna till toppen av stenen. Jag var glad för jag visste att det väntade fika i form av bullar och frukt i Jimmys ryggsäck.
Någon annan som packar med sina fulaste muminmuggar inlindade i kökshanddukar när det ska bli picknick?
Och igår var det fredag. Jag jobbade hemifrån och Jimmy skulle via sitt jobb så jag tog långlunch mitt på dagen och följde med. Jag blev bjuden på en hamburgare från Angelicas som vi åt i bilen och så var vi via Lidl där jag valde ut min födelsedagspresent (tyggrejer att ha mellan stekpannorna). Du vet att du är gammal när du väljer sånt här tråk.
När vi jobbat klart och hämtat barnen körde vi raka spåret till K-supermarket och så fick alla (eller nåja, tre av oss) välja varsin Ben & Jerry's glass och så hade vi glassprovning som fredagsmys. Som tur är har jag massor med halvstora glas jag köpt på loppis så det blev en riktig glassprovning med glass i olika glas. Och som tur visade det sig att alla hade olika favoritsorter så ingen glassort behövde känna sig utanför.
Hej augusti och vardagsliv
Tjugonde augusti och det är första gången i augusti som jag känner att jag faktiskt har rejält med tid att sätta mig ner och blogga om att vardagslivet har startat med rivstart hemma hos oss. Sista veckan i juli började jag jobba (för första gången på över tre år, hjälp!). Jag återgick till mitt arbete som jag hade innan föräldraledigheten, som löneräknare på en stor bokföringsbyrå. Det är fantastiskt med kaffepauser, kollegor och arbetsuppgifter och dessutom underbart att få åka hemifrån varje dag utan att varken packa en extraväska till barnen eller ens behöva ta i beaktande någon annans toa- och lunchbehov.
Där stod de, jobbväskorna, i en hög på trappen och väntade på att få komma med till arbetet.
Veckan efter, alltså den första dagen i augusti, började dagis, sommareftisverksamhet och jobb för resten av familjen. Jimmy fick sköta inskolningen på dagis och jag var nog ärligt talat lite fundersam kring hur det skulle gå. Treåringen är ju trots allt ett corona-barn som har träffat andra barn i sin egen ålder väldigt sporadiskt och dessutom blir det långa dagisdagar när vi båda föräldrar jobbar kontorstider i Jakobstad och pendlar. Lyckligtvis verkar det hittills (ta i trä) gå fantastiskt. Treåringen trivs, och trots de långa dagarna ägnar hon kvällarna åt att sjunga och leka, medan de resterande 75 procenten av familjen mest sitter i soffan och stirrar rakt fram och längtar tills man får gå och sova.
Jag hann ta några bilder till det privata fotoalbumet av den nyblivna dagisungen innan handen kom fram och hon tyckte att jag tog för många bilder.
Lite jobbigt tycker jag att det är att Elvira nästan alltid har varit sist kvar på dagis (av alla barn på dagisets alla (!) avdelningar) när vi kurvat in på parkeringen halv fem på eftermiddagarna. Jag tycker själv inte att det är extremt sent men alla andra verkar ha något magiskt arbete där de lyckas pussla så att barnen kan hämtas tidigare än så. Nu är det ju förstås fortfarande lite semester- och sommarlovstider för barnen så förhoppningsvis är hon inte ensam kvar varje gång. Hon tar ju såklart inte skada av det (det är säkert mysigt att få vara sist kvar med en pedagog och få hjälpa till med att plocka in uteleksakerna i förrådet), men det känns ju nog lite jobbigt att dagis måste ha öppet "bara för oss". Nåja, tanken är att jag ska jobba 80% i höst (partiellt vårdledig för att Johannes börjar ettan), så förutom att han får en skoldag utan föris- och eftisverksamhet tänker vi att Elvira samma dag får en helt dagisfri dag.
Rivstarten med dagsprogram för hela familjen kröntes med att vi förra helgen klämde in ett försenat trettioårsfirande vid Glasbruket för Jimmys kompis, sjuåringen hade sin första fotbollscup i Jakobstad lördag och söndag och så var jag hela söndagen på en baby shower (mitt livs första!). Jamen ni hör ju, helt logiskt att blogg-tiden inte riktigt har funnits där.
Och nu i tisdags nådde vi ju dessutom milstolpen att sjuåringen hade sin första skoldag. Det var nog en större grej för mamman än för honom, han hade ju redan varit i sommareftisverksamhet några veckor och förskolan finns i samma byggnad som lågstadiet, så egentligen var nästan ingenting nytt för honom. Värre är det för mamman som nu ska försöka rota fram sina inplastningsskills från tiden när jag plastade in några av mina gymnasieböcker (för 10+ år sen!).
Så nu är det fullt fokus på att vänja sig vid att vi alla har riktiga jobb/dagsprogram och att jag måste ställa alarmklockan på telefonen inför varje morgon. Tänkte också skriva att jag måste vänja mig vid att ha mascara, men ärligt talat så tror jag att jag redan den fjärde arbetsdagen glömde att sminka mig. Tur en bara sitter framför datorskärmen dagarna i ända.
Storloppis i Jakobstad
Jakobs dagar har börjat i Jakobstad och igår var det storloppis på torget. Jag har aldrig varit tidigare, men vår sista semestervecka är på gång och jag kände att vi behövde göra något utflyktigt. Så tidigt på måndagen åkte vi till Jakobstad. Det gäller ju att vara i tid så inte alla fynd hinner säljas! 
Är Grön Anna det vackraste Rörstrands-porslinet? Jag tror det. Och blå Ostindia förstås. Och Mon Amie!
Sjuåringen blev så fascinerad av alla kaffekoppar som Arabia-boden hade vid sitt marknadsstånd. Hans favorit var Kirsikka-koppen.
Jag köpte några tallrikar och några små grejer men inte så mycket mer. Men jag stod länge och tittade på de nygjorda bakborden. Skulle gärna önska mig ett sånt av jultomten (men vill då på samma gång också få förvaringsutrymme för bordet nånstans i köket). Vill egentligen ha ett sånt där gammaldags inbyggt bakbord i köksinredningen men det måste vänta till köksrenoveringen och det lär ta minst tio år till.
Barnen avslutade torgdagen med att köpa godis från godisståndet. För inget marknadsbesök är väl komplett utan en lakritsrem eller två (eller en enorm slickepinne).
Välkommen på lyxloppis i trädgården
Sjuåringen har, sedan vi var med på fjolårets loppisrace på Källbacken, pratat om hur gärna han vill ha loppis i trädgården igen (antagligen för att han fick vara ansvarig för kassan och fick en slant för hjälpen). Och jag har suckat över hur mycket saker vi har. Så imorgon (fre 8.7 kl 10-15) blir det lyxloppis i vår trädgård (Bankgatan 14, Nykarleby)! Välkomna då!
Främst till salu är vacker handplockad vintage. Mässingsljusstakar, porslin (mycket Arabia, men även mycket från England och USA), vaser, servettringar, inredningsföremål m.m. Allt är i väldigt fint skick (jag strävar efter att allt ska vara i sånt skick att föremålen ska bli ens nya favoritsak eller vara den ultimata gå bort-presenten). Utöver vintageföremål finns det barnkläder (stl. 68-104, allt i fint skick, en del med lappar kvar) och klänningar (stl. XS-XL, både nyare och vintage).
Det är inte bara hos oss som det händer imorgon i Nykarleby. På torget är det sommarmarknad, vid biblioteket är det bokmarknad och vid Missionsloppis (Bankgatan 12, alltså hundra meter från oss) har de halva priset på nästan allt i loppiset. Jag rekommenderar såklart en hel dag i Nykarleby: utöver obligatoriskt stop vid vår trädgård förslår jag museibesök hos Kuddnäs, glass på torget, lunch vid Juthbacka restaurang eller Campen och ett besök hos nyöppnade besöksgården Engsgården.
Utelek, jobblunch och trädgårdens första pion
Vilken varm och ljuvlig sommar vi har! Hemma hos oss har det hänt både stora och små saker. Vi tar väl en titt:
På midsommaren fick barnen leka med sin kusin.
En dag var det regnigt och tråkigt inomhus. Som tur var blev det bättre väder på eftermiddagen så jag och barnen gick ut och lekte med Brios träbyggsatser (jag har haft ett reklamsamarbete med dem på Instagram). Vi har tre olika byggsatser hemma 34586, 34587 och 34595 (reklamlänkar). Johannes fick en av förpackningarna som födelsedagspresent av sina farföräldrar när han fyllde två år och de har varit så omtyckta ända sedan dess.
Och några dagar senare fyllde Elvira tre år. Ni vet ju vad det innebär: min vårdledighet tog slut!!!!
Jag mjukstartar min nya tillvaro med att ha semester i några veckor innan jag ska börja jobba "på riktigt". Men jag var in till jobbet förra veckan för skolning. Allra bäst var såklart restauranggjord lunch (potatis och lax-sallad hos After Eight), även om kollegorna och känslan av att vara på jobb också var riktigt bra såklart.
Annan stor grej: pionerna blommar för första gången! Vi planterade några pioner förra sommaren (Sarah Bernhardt och Karl Rosenfield). Sarah slog ut i lördags men sen kom världens åskregn på kvällen så de är redan ganska hängiga och snart utblommade. Fint så länge det varade i alla fall.
Och igår blev det plättar i trädgården till middag. Slog på stort med både jordgubbsglassrester från förra veckans treårskalas och jordgubbssylt. Mums!
Några vykort från Bergö
Barnen hade sin första riktiga sommarlovsdag på måndagen och på tisdagen var det dags för årets första (enda?) sommarlovsresa.
Syrenerna blommade som vackrast på tisdagen. Eftersom jag inte skulle vara hemma och lukta på blommorna så tog jag en yvig bukett med till mina föräldrar på Bergö. Den återhämtade sig dock inte riktigt från den varma bilturen så det var en rätt så slokande bukett som hamnade på köksbordet. Bilen doftade underbart i alla fall när vi körde söderut.
Mycket släkt, mycket vänner, mycket glass kan väl sammanfatta vår tid på Bergö. En kväll packade vi cykelkorgen med såpbubblesvärd och cyklade över till min guddotter och lekte på deras gård och åt rabarberpaj. Så fantastiskt att ha vänner och släkt bara en cykeltur bort.
Sjuåringen fick låna en stor och häftig cykel (snygga färger! ingen stänkskärm på bakhjulet!) så han cyklade glatt överallt.
Bergö är en hel del hav, båthus och just nu sommargrönska och får i hagarna längs med vägarna.
Det blir väl ingen sommar om man inte äter minst en bollaglass vid Strandkiosken. Jag vet inte om det framkommer på bilden men det var jättemycket glass. Sjuåringen orkade inte ens med hela sin glass.
Vi besökte mitt barndomsbibliotek (nåja, det är i en ny byggnad nu) och det hade så bra utbud. Så här ser en bokhög ut när en tvååring, en sjuåring och en trettioettåring får välja. Och så hade de massor Astrid Lindgren-filmer som man kunde låna. Vi lånade givetvis Madicken-filmerna och nu går Elvira runt och ropar "pisspotta" och "snorunge".
Vi hade det så sommarlovsharmoniskt på fredagsdagen. Johannes cyklade runt runt på gården och sladdade, jag läste i Karin Erlandssons roman Hem. Tvååringen sov sin dagsvila (annars skulle det inte ha varit så harmonistk).
Tvååringen hade nog det också fint på fredagen, bland annat med den här slickepinnen från Andelshandeln. De som är gamla i bloggandet minns säkert när Linn var till Bergö och förundrades över att när man handlade godis i matbutiken så stod det "karameller" på kvittot. Kan avslöja att det gör det fortfarande.
På lördagen körde vi över till Molpe för att se på Smuggelroddin och leka på deras simstrand.
Och så blev det förstås varsin pizza på Strandmölle! Tydligt tecken på att man har en tvååring med sig till bordet: hen fiskar plötsligt upp en hög gråstenar ur sina fickor och börjar plocka med dem på matbordet, stenar som hon tydligen under ett obevakat ögonblick vid danspaviljongen hade smugit ner i jackfickan.
Så bra det var med ett Bergö-äventyr. Sparar själv i minnet sånt som inte fastnade på bild (eller finns på bild och inte hamnar på bloggen): äldre släktingar som köpt trip till barnen, glittret i Elviras ögon när hon fick åka cykelkärra tillsammans med sin kompis, Johannes spanande efter harar (och glädjen när han plötsligt såg en igelkott!) och förstås all tid tillsammans med familj och släkt.
Maj månads nätshopping
Jag är ingen stor nätshoppare. Dels är jag ingen stor shoppare överlag (hej vårdledighet i kombination med någon sorts miljömedvetenhet) och dels så tycker jag att det är så krångligt att handla saker på nätet om de ska skickas tillbaka. Så de gånger jag handlar något från nätbutiker så har jag tänkt på det i flera månader och dessutom behöver jag en lockande rabattkod i min mejlinkorg som hjälper mig att fatta köpbeslutet.
Men sen när handlandet är gjort så är det alltid så otroligt roligt att öppna paketen som kommer! Fast jag har både beställt och betalt paketen själv så är det barnsligt roligt att öppna paket. Hoppas jag inte är den enda vuxna människan med denna känsla.
I maj månad dök det upp två paket. Låt oss titta vad jag hade shoppat!
Paketet med silkespapper och det härliga oh la la!-klistermärket är från Lykkeliten, en nätbutik (från Österbotten!) som är mest känd för sina stickmönster men som också säljer en del barnkläder. De hade en rabattkod på 30 procent i början av månaden på sina produkter och då passade jag på och köpte något till Elvira som jag har haft på att-köpa-listan i månader.
Jag tror att jag har tipsat om de här strumpbyxorna tidigare. De är från spanska Condor och jag tycker kvaliteten är riktigt bra. De är typ lika dyra (eller kanske lite billigare) än andra "fest"-strumpbyxor till barn som säljs på de vanliga klädkedjorna här. Jag köpte tre par till Elvira (två vita i olika storlekar och ett par i färgen lin) så nu har hon strumpbyxor de kommande åren.
I det röda Adlibris-paketet gömde sig tre böcker. Jag handlade såklart också det här paketet med rabatt när Adlibris hade tio procent på alla böcker. Jag brukar mest låna böcker från biblioteket och läsa böcker i appar, och de böcker jag har hemma är ofta loppisköpta. Så det var trevligt med några sprillans nya böcker för omväxling. Utbudet på engelskspråkiga böcker är inte så stort på varken bibliotek, bokappar (finns många engelskspråkiga ljudböcker men inte lika många som man kan läsa) eller på loppishyllorna. Köpte "the tiktok-sensation" The Love hypothesis och två andra contemporary romance-böcker. The Charm Offensive har jag redan läst och den var gullig (rätt så lik Red, White & Royal Blue om det finns någon annan här som läser romance).
En vecka med dröm-vårdledighet
Det är ju ingen hemlighet att jag har det ganska tråkigt och bedrövligt som vårdledig. Det är ensamt, jobbigt, fattigt och tråkigt, samtidigt som man (åtminstone jag) aldrig känner mig tillräcklig och konstant går runt med dåligt samvete över att jag borde leka mer, lyssna mer och städa mer. Den här gången som vårdledig har det ju dessutom varit en pandemi i två år av tiden vilket har gjort att vi mest bara suttit ensamma hemma. Det känns som att alla andra har det så drömmigt och fint på sin vårdledighet, de har kompisar med barn i samma ålder som de lunchar hos varje vecka, släktingar som bor nära som kan avlasta och på något magiskt sätt har de precis köpt en sprillans ny el-bil som fungerar så bra och är alldeles underbar.
Men vet ni, nu i en vecka har jag haft en sån där dröm-vårdledighet! (Japp, väldigt passande eftersom vårdledigheten tar slut om en månad, och jag kommer bara komma ihåg hur fantastiskt det var. Note to self: kom ihåg hur många gånger du grät av frustration och trötthet när du ville att nån skulle vara med Elvira i några timmar så att hon fick träffa en annan vuxen och du skulle få andas ifred//kissa utan sällskap/göra vad som helst utan en tvååring i släptåg men det inte fanns någon att ringa till.)
Började förra veckans onsdag med utflykt tillsammans med församlingens små och stora-grupp till Storstara gård utanför Jakobstad. Så kul vid bondgården! Elvira gav kossorna hö, åkte hästvagn, tittade på åsnor och picknickade. Bäst var 1) gårdskatterna och 2) ett yngre barn som satt i barnvagn. Dessutom var det ju den allra första riktigt varma vårdagen så det var så härligt med en utfärd.
Ni ser att katterna var den stora favoriten. Vet inte varifrån hon fått sitt kattintresse för alla hon delar gener med är väldigt anti-katt.
Den andra föräldern var ju tvungen att jobba hemifrån så att vi kunde åka till bondgården (vi kämpar på med att ha bara en bil i familjen). Och eftersom han jobbade hemma så fick Elvira sova sin dagsvila efter utfärden och jag kunde ta bilen och åka söderut till Vasa. Åt en försenad 30-årsmiddag med Johannes gudmor på Faros. Så trevligt att få sitta ner själva en stund och prata om allt möjligt utan att bli avbrutna av barn.
Vi beställde båda deras veganska batat-rätt. Det var det godaste jag har ätit på flera år. Vill hädanefter äta det varje dag. Enda minuset var att portionen var rätt så liten för en huvudrätt, speciellt när bataten var det som skulle vara mättande. Så vi åt tre sorters glass till efterrätt för att fylla magarna. Men glass är ju gott så det gjorde inte så mycket.
Och eftersom vi hade haft program och träffat både barn, vuxna och kossor på onsdagen så var vi glatt hemma både torsdagen och fredagen. Vi sådde vårens första och enda sådd: en påse tagetes i mjölkburkar och planterade om grönväxter tills all blomjord jag hade hemma tog slut. Märker själv att jag har mer ork och tålamod att hitta på lite roliga projekt med Elvira om jag också får lite miljöombyte och möjlighet att prata med vuxna ibland. Så några timmar på Faros och en bondgård var tydligen precis så mycket jag behövde för att orka kladdprojektet att plantera tillsammans med en tvååring som bara vill vattna, vattna och vattna.
Av bara farten blev det helg och vi fick åka till Vasa och träffa barnens kusin och handla sommarsandaler på Stadium outlet.
Måndagen kom och vi tog bilen igen och den här gången åkte till Pavis på lunch med en kompis och hennes barn. Första utelunchen var lite blåsig men maten var god och sällskapet bra. Jimmy skulle åka på arbetsresa i några dagar så på vägen hem kurvade vi via Lidl och storhandlade massa saker som barnen tycker är goda.
Började måndagskvällen som gräsänka med att ta med barnen på Johannes fotbollsträning, ge dem risifrutti till kvällsmål och stoppa dem tidigt i säng så jag fick njuta av tystnaden och lugnet.
Tisdagen började precis som jag på förhand hade föreställt mig min vårdledighet: eftersom jag var den enda vuxna hemma så åt vi frukost tillsammans och sedan cyklade vi alla till förskolan, solen sken, alla var glada och jag hade barnens kepsar på cykelstyret. (I verkligheten har Jimmy fört Johannes till förskolan 9 av 10 gånger, och den tionde gången när jag och två barn ska hinna till förskolan till klockan halv nio har det alltid varit blåsigt, gnälligt och stressigt).
Elvira och jag fortsatte cykelfärden till Forsby där Folkhälsans föräldra-barn-grupp hade avslutning med naturbingo, glass, ballonger och en titt på bondgårdsdjur.
Och sedan har jag haft det ganska harmoniskt som enda vuxna med två barn. De har lekt tillsammans, vi har läst massa böcker, vi har ätit av allt gott vi handlade från Lidl (japp, är man hemma själv med mamma så får man fryspizza och chokladpudding till middag utan att mamman ens hade lite dåligt samvete över deras näringsintag), och på kvällarna har jag lagt dem tidigt att sova så att jag ska få äta mintchokladglass i fred (att Elvira sen vaknade halv sex respektive tjugo över fyra på tisdagen och onsdagen behöver vi inte prata om).
Sedan kom ju bakslaget: kan ju inte ha hur drömmig vårdledighet hur länge som helst heller?! Johannes fick en vattenflaska förra veckan och Elvira är ju så fascinerad av allt som är hans. Som den snälla mamma jag är så lät jag henne dricka vatten ur hans flaska när han var på förskolan. Vips så hade hon testat om hennes finger gick att trycka genom vattenhålet. Typiskt nog var hålet så stort att fingret gick in, men så litet att fingret inte gick ut igen.
Så jag försökte lirka och snurra, jag försökte med matolja, jag försökte med tvål, jag försökte med kallt vatten och badstund. Men fingret satt fast. Det tog inte ont, fingret var inte svullet och Elvira var ändå glad (förutom när jag drog i locket) men fingret satt ohjälpligt fast. Kände mig som en idiot när jag ringde till Hvc och frågade om hjälp, men det fanns inget mer jag riktigt kunde göra hemma och så kändes det ju tryggare att någon som är utbildad kring kroppen tog hand om problemet innan jag drog sönder en fingerled. Efter nästan två timmar och gipssågar och hela köret så fick de upp locket med en tång och fingret kom loss. Så otroligt tacksam för hjälpen! Elvira fick flera leksaker och redan när vi gick ut genom dörrarna var det som att hon redan hade glömt bort vad som hade hänt. (Den genomsvettiga mamman som hade hållit fast sitt gallskrikande barn har inte glömt.)
Men lock-incidenten inträffade faktiskt på onsdagseftermiddagen och dröm-vårdledighetsveckan inleddes ju redan förra veckan vid bondgårnde, onsdag klockan 10, så hela lock-spektaklet hör ju faktiskt inte ihop med veckan med dröm-vårdledighet jag hann ha. Nu är vi väl tillbaka i den där vanliga, tråkiga, fattiga och jobbiga vårdledigheten igen. Kul så länge den drömmiga varade!
Morsdag och barnens dag
Förra söndagen var det morsdag. När jag försökte natta Elvira på lördagen började hon mumla något om att hon hade ritat en teckning med vattenpölar. Och på söndagen kom hon springande med teckningen i högsta hugg och berättade samma ramsa om vattenpölar.
Johannes hade hem en blomma som morsdagspresent från förskolan. Jag försökte fråga honom vad det var för nåt men han hade tydligen ingen aning om vad de hade planterat. Som tur var skickade pedagogerna ut ett Wilma-meddelande till klassen på kvällen och informerade om att det var en Dahlia (precis som jag hade hoppats!). Sen fick jag också en massagepistol som Elvira är rädd för och jag inte vill använda. Tror den som köpte den kommer använda den flitigast.
Jag tog med sjuåringen och åkte och hämtade en morsdagsbukett från Floristgaraget (och två pioner till mig själv. Vet inte om det är tragiskt eller smart att köpa morsdagsblommor till sig själv, men så blev det i år. Fick ju i alla fall en blomma jag tycker om då. Så jag lutar åt att det var väldigt fiffigt).
Vi paketerade in morsdagspresenten till min mamma i spindelmannen-papper, la blombuketten på köksbordet och åkte till Juthbacka restaurang. Vi hade ursprungligen tänkt åka till Vasa för att äta morsdagslunch tillsammans med min familj, men efter att ha läst de olika restaurangernas morsdagsmenyer så fick hela min familj komma till Nykarleby istället. Det var helt klart godast och mest prisvärd meny på Juthbacka, och dessutom tycker jag att herrgården är så mysig.
Mums så gott! Bredvid dessertbordet fanns ett skåp fyllt med godis, gissa hur glada barnen var i det skåpet?! Minst lika bra som godisaffären i Pippi. Sen avslutade vi morsdagslunchen med trappfika hemma hos oss där Elvira fick bjuda på sina pepparkakor.
Det var vår morsdag det, men dagen efter kom det en ännu bättre dag: Barnens dag. Johannes tog ledigt från förskolan (ja, man kan ju diskutera om man ska få ta ledigt från förskolan bara för att åka till Vasa, men alla andra tar ju ledigt för att åka på slalomresor och solsemestrar så nu tog han ledigt för att åka på sin resa. Till Vasa.)
Vi inledde med att gå på Tokmanni och se på deras leksaksavdelning i en evighet, tog ett snabbt stopp vid Comboliina och sedan åkte vi och hälsade på barnens kusin. Och så blev det dagens höjdpunkt: Hoplop tillsammans med min guddotter och hennes mamma. Elvira är fortfarande i det skedet att hon inte riktigt vill klättra ännu, men hon trivdes fantastiskt i Lottas famn så Lotta fick bära henne uppför alla hinder, rutscha ner med henne i famnen och sedan göra om det. Igen och igen. Och igen. Jag fick hoppa på de stora studsmattorna tillsammans med min guddotter. Och Johannes hittade en kompis så de spelade innebandy och lekte tillsammans i tre timmar.
Efteråt åkte vi till Combo och eftersom Johannes var med letade vi efter kläder till honom och han kunde säga vad han ville ha. Annars brukar han rata hälften av vad jag köper när jag kommer hem och visar vad jag hittat. Hem kom vi med massa kläder som han sa att han ville ha när han spelar fotboll i sommar. Att spela fotboll verkar vara det enda som han vill göra i sommar, och då behöver man såklart kläder för det. För att alla skulle orka åkte vi till ny-Prisman och åt varsin hamburgare på Hesburger och pratade om dagen. Alla var överens om att det hade varit en bra dag. Och eftersom jag köpte fyra barnbiljetter till Hoplop (så att inträdet skulle bli lite billigare) så måste vi snart ha Barnens dag igen. Inte mig emot.
Påsk, sjukstuga och pepparkakor
Men hallå! Hade tänkt höra av mig tidigare men så blev det påsk och så blev alla sjuka och så..., vi kikar på vad som hände:
Strax före påsk kom sjuåringen hem med världens gulligaste förskole-pyssel. Han hade också massa andra fina påsksaker med sig. Konstaterade att mitt påskpyssel som jag gjorde i samma ålder var ungefär 1000 % sämre än hans. Mitt pyssel var mest tunt silkespapper klistrat på Enilett-askar så att trycket lyste igenom. Och hans är liksom tovade grejer med ulliga gulliga rumpstumpar?! Bra jobbat av förskolepersonalen som jag misstänker hade hjälpt till en hel del med kaninens tillblivelse.
På långfredagen bakade jag efterrätter, påskpysslade med barnen och sånt inför påsken. Och när klockan närmade sig halv ett på natten panikgömde jag påskpresenterna i postlådan och brände kanterna på ett rutigt papper så hela köket luktade rök. Det är alltid lika klurigt att försöka skriva med en handstil som sjuåringen inte känner igen som min men som ändå är läsbar (kämpar varje jul också). Den här kantiga handstilen var tydligen perfekt för han har inte ens en gång kopplat ihop lappen med mig. Frågade min man om han kunde ta ansvar att gömma påskpresenterna men han var "för trött" och gick och sova mitt i påskstöket, men ändå hade han mage att klaga på att mitt tassavtryck på lappen var en katt-tass och inte en hartass dagen efter. Så ni får inte klaga i kommentarsfältet för då börjar jag gråta (igen).
På påsklördagen körde vi söderut och firade påsk hos mina föräldrar.
Hem kom vi och så började sjukstugan. Först barnen och sedan blev jag också sjuk. På torsdagsförmiddagen var jag ännu så pass pigg att jag var glad över de nybakta semlorna Jimmy hade köpt och de underbara Morris-glasunderläggen vi fick i bröllopspresent. Sen gick det utför, Elvira hade hög feber i en vecka men jag var själv så sjuk att jag inte ens orkade vara orolig.
Nånstans där mitt i sjukstugan orkade jag släpa mig nerför trappan och titta på påskpyntet på köksspisen. Tulpanerna hade dött men påskgräset Elvira hade sått frodades glatt. Elvira fick en antibiotikakur, jag började sakta repa mig och under tiden smälte all snö på gården.
Vårlöken som jag grävde upp och planterade om förra året när vi sådde ny gräsmatta började blomma. Så glad att de överlevde flytten! Har varit ut på gården några gånger för att spana på blommorna men mer än så har jag inte orkat. Har mest bott framför tv:n och olika avsnitt av 90 days och tyckt synd om alla som flyttar till USA och ska försöka bråka på ett språk de inte helt behärskar.
Första dagen jag kände att jag orkade göra något var i fredags. Elvira ville baka pepparkakor så då plockade jag fram deg ur frysen. Raska kast mellan två högtider i det här blogginlägget alltså. Vi bakade två plåtar pepparkakor och jag klappade mig själv på axeln över att jag köpte några förpackningar pepparkaksdeg efter jul när de såldes ut för 15 cent styck. Sen fick jag följa med sjuåringen på hans första disco på kvällen och sen blev det ju morsdag. Men vi tar det nästa gång, eller hur? Kan ju inte blogga om tre högtider i samma blogginlägg heller.