torsdag 21 februari 2019 - 10:48

Kommentera inte min kropp, eller någon annans för den delen.

(Nästan) hela natten har jag drömt mardrömmar om gravida kroppar som varit förbannade på mig. Först en ilska över att jag inte kommenterat personens yttre, och sedan en ilska för att jag yttrat mig. Kan säga att det var något förvirrande.

Andra halvan av natten satt jag i hönshagen med alla höns i min famn, och vi njöt av solens värmande strålar tills dagen blev natt. Det var bara avkopplande.

 
Den första delen av nattens drömmar beror till stor del på ett blogginlägg jag läste innan jag somnade. Christina har bloggat om hur människor kommenterat hennes gravidmage, och förväntat sig att den ska vara större.

För det första: sluta kommentera andras kroppar. För det andra: jag upprepar, sluta kommentera andras kroppar. För det tredje: sluta kommentera andras kroppar.

 

Jag är en kvinna, och jag har en kropp. Vilket också innebär att den kropp min själ befinner sig i har blivit kommenterad sedan barnsben. Är rädd för att ens skriva orden att jag borde och har blivit van. Att jag får akta mig för vad jag klär mig i eller vad jag säger, för lika snabbt kan någon kommentera min kropp med orden om jag endera gått upp eller ner i vikt, eller om jag ”inte är säker på att jag är gravid?”.

Men jag har blivit van, och jag aktar mig. Medvetet och omedvetet.

 

”Såvida du inte befinner dig i en förlossningssal och ser en baby komma ut ur en kvinna, fråga inte om hon är gravid.”


Inte bara för att det skulle vara jobbigt att vid dessa stunder få sin egen kropp kommenterad. Men även för att jag inte räds att säga ifrån, och att det då uppstår en lite obekväm situation för där den som frågat frågan. Varför? Jo, personen tar illa vid sig, och det plötsligt blir mitt ansvar att reda upp situationen. Att be om ursäkt för att någon kommenterat min kropp. Min kropp.

 


Jag läste någonstans en så viktig och sann mening:

”Såvida du inte befinner dig i en förlossningssal och ser en baby komma ut ur en kvinna, fråga inte om hon är gravid.”


Återgår vi till den gravida kroppen så är det så sorgligt att en kvinna inte kan få vara gravid, och inte heller då få ha sin kropp som sin egen. Att inte ens då ska du få ta paus från idealen om en smal kropp, och om en kropp som ska passa in i ett fack.

Du är endera för smal. ”Är du säker på att du ska föda snart?” En kropp som tar för mycket plats. ”Är du säker på att det bara är en i magen?”

 

 

Det känns som att en kvinnas kropp aldrig är hennes egen,

och det måste få en ändring. Nu.

 
Kommentera inte min kropp, eller någon annans för den delen.

 

14.02.2019 2

He va ba he ja hadd på hjärtat. Ha en underbar dag.

onsdag 20 februari 2019 - 17:20

Alla goda tre ting från idag

Alla goda ting är tre, 

och det här är tre bilder från idag.

 

20.02.2019 1

Gullranka "Marble Queen". Min favorit. 

 

När jag berättade "5 saker du inte visste om mig", så avslöjade jag en liten dröm om att få arbeta med växter. Trots att jag inte ser skillnad på olika blad, och väldigt få växter hålls vid liv i mitt sällskap.

Men gullranka är en trogen typ som inte ger upp i första taget, och därför är det min favoritväxt.

 

När jag och Fredrik var och handlade i Malax idag så fann jag denna Marble Queen för en billig peng. Trots att vi redan har fyra olika gullrankor här hemma, så fick drottningen följa med hem. Grönt är skönt, och man kan inte ha för mycket av växter.

 

20.02.2019 2

Jag är mästerkock när det kommer till soppor. 

 

Inte för att skryta, men tänker ändå göra det; jag är suverän på att göra soppor. Goda soppor som man inte kan få nog av. Sen jag vaknade i morse har hela min kropp och själ längtat efter korvsoppa, och det blev dagens, och morgondagens, middag.

 

20.02.2019 3

Från Marble Queen till Drama Queen. Fantomen hade varit ute i tio minuter, inte tio timmar, när jag fotograferade denna bild. 

 

När vi bodde i lägenhet var det alltid dålig sikt en bit ner på fönstret, eftersom alla våra katter satt på fönsterbrädet och nös på fönstret. Nu när vi bor i vårt hus så har vi inga fönsterbräden, men istället har vi fönster och dörrar som går ner till golvet, så nu kan katterna sitta på golvet och skita ner våra fönster.

 

Börjar annars märka av vårkänslor hos katterna. De går ut flera gånger om dagen, och busar med varandra inomhus. Tänk. Det är bara åtta dagar kvar av den här månaden. Sen är vi inne i första vårmånaden. 

Halleluja.

 

tisdag 19 februari 2019 - 17:29

Varför jag grät idag, och en viktig bok

I maj kommer jag att få närvara på Stina Wollters föreläsning i Sursik skola, där jag som ung har dansat flera fredagar på disco. Ser så fram emot att få återvända, och få möta och höra till Stinas kloka ord. Jag har följt Stina i så många år via instagram, och hennes bilder och texter förgyller min dagar. Ger dagarna en krydda av verklighet, i ett flöde som annars kan verka påklistrat och plastigt.

Som bäst håller jag på att läsa Stinas bok ”Kring denna kropp”, och känner redan nu, femtioen sidor in i boken, att det här är en bok jag kommer att läsa fler gånger och hålla nära mitt hjärta.

 
Idag satt jag i vardagsrummet och läste, när jag plötsligt kände ett behov att låta boken vila och gå till kontoret. Jag hade inget mål, utan behövde bara gå in. När jag står vid mitt skrivbord ser jag två rådjur springa utanför fönstret. Jag vet inte vad det var som fick dem att springa, men jag visste att jag var tacksam över att stå just där och då. Jag har inte sett rådjuren på snart ett år, och idag var de här.

Började skriva i min bullet journal, och la samtidigt på ett youtube-klipp att spela i bakgrunden. När första klippet var över så startade automatiskt ett nytt klipp.

 


Kvinnan som filmat videon är i samma ålder som mig. Hon har över 200 000 prenumeranter. Majoriteten av hennes följare är flickor i 8 – 12 års åldern. Alltså barn. Utan att se på videon hör jag hennes säga hur trött hon är. Hon har sovit i tio timmar, och kunde sova två timmar till. Minst.

Sen handlar resten av videon om en ny diet hon går på: juice-detox, och jag börjar få en aning om varför denna kvinna är så trött. Medan kroppen får inte tillräckligt med näring, står hon nu och höjer juicerna till skyarna och menar att de förändrar hennes liv.

Samtidigt som hon är så trött, för hon varvar juicerna med den meningen.

 

stina wollter kring denna kropp

Jag låter denna bok omfamna mig.

 
Jag avslutar videon, går tillbaka till Stina Wollters bok, och läser kapitlet om Ylva. Jag skrattar. Jag gråter. Skrattar lite till, och sen slutar inte tårarna att rinna. Det är som att någon vridit på kran och sedan lämnat rummet.

Samtidigt som tårarna bränner i ögonvrån, gör unga kvinnor reklam för juice-detox och dieter på sina sociala medier. Som låter det kosta vad det kosta vill, trots att kroppen tar stryk. Med en kropp som skriker efter hjälp, återhämtning och näring. Den här världen är så ätstörd och skev, och det hjälper inte ens att rensa kraftigt i sitt flöde, då de där juicerna och dieterna ändå hittar sina kryphål.

 


Skit i juicer.

Skit i normer.

Skit i att vara så där perfekt och pinnsmal.

Skit i mycket, för det är få saker som sist och slutligen har betydelse.

 
Det här livet är för kort för att svälta,

så se till att njuta utan att behöva oroa dig för hur du för din kropp och hur den ser ut.


Du har en kropp och en själ, och det är banne mig allt. Du betyder något. Lev.

 

 

När jag läst klart kapitlet om Ylva och kramat om katten befinner jag mig i kontoret igen. Istället för att ta fram youtube söker jag fram rådjurens betydelse på Google.

 
”Bejaka kärleken i ditt liv. Min gåva till dig är att få kärleken att växa. Rådjurens visdom är att se med kärlek på världen. För dig gäller det att begagna dig av deras synsätt och att stärka kärleken i ditt liv genom att ge kärlek till dig själv och till andra.”

- Solöga

 

 

Ylva är Stinas syster, som led av ätstörningar, tills kroppen till sist inte orkade mer.

tisdag 19 februari 2019 - 05:00

5 saker du inte visste om mig!

För ett år sedan delade jag med mig av fem saker som du inte visste om mig (skoja ba, har bloggat så många år att jag hunnit göra detta många gånger), och eftersom det var så uppskattat så tänker jag göra det igen. Här är fem saker du inte visste om mig.

 

 

1. PMS FROM HELL

En gång i månaden vill jag sluta både mitt jobb och blogg. Jag vill raka av mig allt hår, färga det i en vild färg, eller åtminstone klippa topparna lite. Bara jag håller ut ett par dagar så kommer allt vara övergående, eftersom jag innerst inne vet att ingenting av dessa saker är något jag verkligen skulle vilja göra.

Det är bara kraftig PMS som härjar. Ba att ta några djupa andetag och hålla sig långt borta från frisörer.

 

 

2. BLIVANDE FLORIST?

Då jag dock är inne i mitt PMS-skov hinner jag fundera ut vilka andra drömyrken jag skulle ha, om jag inte gjorde det jag gör nu. Det kan vara allt från kassatant, bibliotekarie eller florist. Det sistnämnda förstår jag dock inte varifrån den idén började gro, eftersom jag senast i förrgår inte såg skillnad på en tulpan, och den enda växt som överlever i mitt sällskap är gullranka.

 

FLORIST CARRO
Tulpan?

 

3. BRA GENER.

Får visa ID än idag, och jag blir lika glad varje gång. Det gör det här åldrandet inte lika plågsamt, eftersom jag fortfarande ser ut och känner mig som en ungdom.

(ps. Inte för att jag dricker mycket alls, men om jag ska ha en alkoholhaltig dryck så vill jag har en iskall glutenfri öl. Nam!)

 

 

4. RENT HEM = SUR CARRO.

När jag är förbannad, stressad eller rastlös så städar jag. Är för övrigt en relativt cool människa, så det blir inte så ofta. Dock är mina favoritsysslor när det kommer till hushållet att tvätta kläder. Att hänga upp dem i garderoben är av någon orsak lite mer energikrävande.

 

 

5. I LOVE FOOD.

Jag älskar mat, och äter gärna mycket av mat som är god. Nu i skrivande stund ska jag till exempel göra en dippbricka med egenblandad god dipp och grönsaker till (skulle gärna ha tagit chips istället, men får krapula av det), så tänker inte fundera ut någon djupare punkt som nummer fem.

 
Blev du förvånad av någon av punkterna?

 

måndag 18 februari 2019 - 05:00

Ofrivilligt barnlös, del 3.

Så vad ska du göra om du tror att någon i din närhet – man eller kvinna, vän, kollega eller familjemedlem – lider av ofrivillig barnlöshet? Ingenting. Vill de berätta för dig, kommer de att göra det. Vill de fråga dig om råd, kommer de att göra det. Du ska inte säga någonting, fråga någonting, eller antyda någonting.

 

Det tog ett halvår innan jag berättade åt mina närmaste vänner att vi försökte skaffa barn. Med tiden har cirkeln växt, vi har berättat vart efter det har känts rätt, men på våra villkor och så ska det också vara. Det är inget att skämmas över och vanligare än man tror, men acceptera ändå andras gränser och stig inte över dem oombedd.

 

hand 1331323 960 720

"Vad vet du om att bara vilja en sak i livet, men vara säker på att det aldrig kommer hända?"
Bildkälla: pixabay.

 

Bloggen, 16.1.2019

 

Vad vet du om att bara vilja en sak i livet, men vara säker på att det aldrig kommer hända?

Vad vet du om att vilja ta livet av sig för att du inte kan en av de mest grundläggande saker människor gör?

Vad vet du om att ha ett mål i livet, ett mål du inte vet om du någonsin når?

Vad vet du om att leva utan hopp, utan orsak att stiga upp på morgonen, dag efter dag - månad efter månad?

Vad vet du egentligen? 

 

dove 3426187 960 720

"De reaktionerna som jag har uppskattat mest är istället när människor har lyssnat."
Bildkälla: pixabay.

 

När vi har berättat åt folk om våra försök har vi fått varierande feedback. Alla har förstås menat väl, men i stunden har det ibland varit svårt att inte bli arg på ord som:

 

”Försök att inte tänka på det! Plötsligt märker du att din mens är 2 veckor sen, och tar ett test som visar positivt!”  Utan att se en kalender vet jag exakt när jag har ägglossning och när jag borde få mens – inte för att jag vill utan för att det är en så inpräntad reflex numer.

 

”Många blir ju gravida efter sin gynekologiska undersökning för att kontrollera problem, men jaa du var ju på en för tre månader sedan också så det gäller knappast dig.”

 

”Är ni verkligen säkra på IVF? Vill ni inte försöka några månader till?” Ännu längre tid utan hjälp, när jag går runt och känner mig värdelös? Nej tack.

 

”Åk på semester ska ni se det lyckas!” Jo, för att ta semester med syftet att bli gravid skulle knappast skapa en stress kring det.

 

”Många blir ju gravida ännu som 40-åringar, ni har mycket tid kvar!” Mycket tid att misslyckas? Det är svårare ju äldre man är, och när jag har svårt som ung blir det knappast lättare.

 

”Oj, vad roligt att ni ska på IVF!” Roligt att få hjälp, ja. Roligt att behöva den, nej.

 

”Hm, jag har alltid blivit gravid på första försöket!” Jätteroligt för dig, men ta inte upp det just nu tack.
 
De reaktionerna som jag har uppskattat mest är istället när människor har lyssnat. De som bekräftar, låter mig vara ledsen/arg/bitter/vad jag än behöver just då. De kommer inte med idéer om hur problemet kan lösas, kanske nämner de egna problem om sådana funnits, men främst finns de bara där och låter mig berätta. 

 

desperate 2293377 960 720

"Medan vi slåss mot barnlöshet har andra sina egna problem."
Bildkälla: pixabay.

 

Även om det här är det värsta jag har varit med om, försöker jag ändå komma ihåg att jag inte vet något om alla andras kamper. Medan vi slåss mot barnlöshet har andra sina egna problem. Någon går runt med en cancerdiagnos, någon har ett litet barn som precis fått en obotlig sjukdom, någon får missfall, någon är oerhört ensam och någon är mobbad.

 

Fast det är lätt att tycka synd om sig själv för att ingen annan förstår, måste man minnas att det är så mycket som man inte heller själv förstår. Det är så mycket vi inte vet någonting om.

 

Det här är en del av serien "Ofrivilligt barnlös", där en kvinna får anonymt dela med sig av hur det är att var ofrivilligt barnlös.
Läs även:
Ofrivilligt barnlös, del 1
Ofrivilligt barnlös, del 2

söndag 17 februari 2019 - 14:08

Doften av förändring

”Har det gått två veckor redan?”

”Ja”, svarar jag, och tänker att tiden går väl snabbt när man har roligt. ”Hur har du haft det?”

 
När alarmet väckte mig halv sex på fredagsmorgonen ville varenda cell i min kropp gråta och somna om. Som liten trodde jag att alla vuxna var morgonpigga arter som var redo för livet. Att det skulle bli bättre med åren. Ännu inte märkt av det.

Är minst lika morgontrött som jag var som sjuåring, och kommer högst troligt vara det för resten av mitt liv.

  IMG 20190217 0001

Morgontrött och endast hungrig på korv 1997. Inte mycket har hänt på över tjugo år.

 

Jag är alltså tillbaka på arbetet efter en underbar semester på två veckor. Även om det kändes som en smärre chock på fredagen, börjar jag nu sakta men säkert komma tillbaka i rullorna. De två senaste morgnarna har jag upptäckt att solen går upp tidigt på morgonen, och att man som människa påverkas enormt mycket av det.

Framförallt blir man piggare. Gladare.


Idag stod jag och lyssnade till fåglarna som kvittrade. Kände solen värma mina kinder, och andades in doften av vår. Måste liksom passa på innan bönderna gödslar åkrarna med grispiss.

Hela världen utstrålar förändring, och jag är så tacksam att kunna uppskatta allt just nu. Här.

 

Hoppas du har en underbar dag på gång. Ta hand om dig. 

 

torsdag 14 februari 2019 - 14:08

Den hjärtligaste dagen på året.

Det är den hjärtligaste dagen på året, och jag har lockat mitt hår och klätt mig i min loppisfyndade klänning, som ger mig känslan av att matcha lite väl mycket med gardinerna. Är retrogult min nya favoritfärg? Jag har pysslat ihop ett kärlekskort åt Fredrik, och är på extra gott humör idag. 

Nu ska jag passa på att umgås med kärleken i mitt liv. 

 

Hoppas du har en underbar dag. Puss och kram.

 

14.02.2019

Jag och Mohicana idag.

onsdag 13 februari 2019 - 19:16

Hjärnsläpp på Kicks

Det är (tyvärr) sällan jag träffar min mamma, men när vi väl träffas har vi det hur kul som helst. Äter god mat, umgås och skrattar så tårarna sprutar. Nästan så man skulle se folk vända sig om för att se vem som vågar ha så roligt i livet, om man inte var tillfälligt blind på grund av tårar av glädje i ögonvrån. 

Idag var en sån dag, då jag fick skratta så det tog ont i magen och ryggen, och ha kvalitetstid med mamma när hon var i Vasa över dagen. Och trots att det inte är så ofta vi träffas, så kommer jag nu att leva länge på den här underbart roliga dagen. Det var så roligt att få umgås.

 

Samtidigt som vi ändå var på stan så besökte vi Kicks, för att hitta några ögonbrynsprodukter att få ordning på mina bryn med. När jag stod i kassan frågade expediten vad min e-postadress var, och jag passade på att få hjärnsläpp. Istället för att säga min mejladress började jag rabbla upp min hemadress.

Jag gapskrattade. Expediten rörde inte en min. 

 

Det är livet att få skratta.

 

onsdag 13 februari 2019 - 09:42

Skitsnack och dåligt beteende.

Anna-Mari har skrivit så intressant om kvinnor som baktalar andra kvinnor, och där man inte stöttar varandra. Jag tror inte att man ska vara rädd att kasta katten på bordet och konstatera att världen inte är puderrosa där precis alla lever i en positiv symbios tillsammans, och kommer överens.

Katten kanske fräser och försöker riva, men man kan bara ta och inse att den världen existerar inte. Och frågan är: kommer vi någonsin att nå fram dit?

 
Vi är människor med olika syn på livet. Plussa även känslor till på köpet, och du har en art som aldrig riktigt kommer att komma överens med precis alla. Som gör att oberoende om du är fyra, fyrtio eller åttiofyra år kommer att endera vara den som sitter och baktalar någon annan, eller är den som får höra historier om dig själv av andra.


Vare sig du möter på skitsnack i karriären, där någon endera är ute efter ditt jobb eller helt enkelt är rädd att ingen ska se hens fina arbete om hen uppmärksammar ditt goda jobb, eller i privatlivet;

så har jag en känsla att allt som heter och är relaterat till skitsnack grundar sig i en dålig självkänsla.

Det har alltså inte något med dig själv att göra om någon plötsligt börjar bete sig illa, även om det kan beröra och såra dig på något plan. Jag upprepar: det har inget med dig att göra, och det är inte ditt fel.

 


Vissa personer vi möter här i livet har helt enkelt bara bestämt sig för att gå in i relationen med en viss syn på dig (du kan bara behöva vara från Kokkola för att någon ska ha en speciell uppfattning om dig), och det är här du kan bestämma dig för vad och om du vill göra något åt det.

Endera kämpar du med att bevisa motsatsen, att du inte alls är en så dålig människa som den andra personen uppfattar dig (upprepar åter igen; det har inget med dig att göra).

Du kan ta tjuren vid hornen och fråga vad som är fel, eller bara gör som Elsa och ”Let it Go”. Att fokusera på det som är viktigt, och skitsnack är inte högt på min lista.

 
Även om det vore hur underbart som helst om vi alla började stötta varandra mer, så undrar jag även:

Är det så viktigt att vara omtyckt och älskad av alla? Fokuserar vi till sist så hårt på att få ett godkännande från någon som aldrig kommer att ge det, att vi glömmer de som står vid vår sida och som gillar oss, för den vi är?

 

IMG 2242

 

Dagens tips: behandla alla med vänlighet och respekt. Du duger som människa, trots att du inte trycker ner någon annan. Gott kan hända åt dig, även om du glädjer dig med andras lycka. Fan, du behöver inte ens vara glad. Du kan bara låta andra vara som de är och leva sitt liv.

Ta inte andras skitsnack och dåliga beteende personligt.

 
Ha en underbar dag, och ta hand om dig.

 

Läs även ”Kan kvinnor vara vänner med varandra?”

 

tisdag 12 februari 2019 - 12:25

5 saker jag tar med mig från semestern

Jag håller så hårt om min semesterbubbla för tillfället, eftersom det har varit så nyttigt att få vara ledig. För kropp och själ. Det känns inte som om jag skulle vilja gråta av att återgå till arbetet, tvärtom, eftersom jag ser fram emot att få skratta tillsammans med mina kollegor. Men är så tacksam och glad att jag verkligen, för kanske första gången någonsin, lyckats ha semester utan att ha ångest att ta vara på varje dag eller inte hinna bli utvilad.

Har tagit vara på varje dag, på mitt eget sätt, och känner mig utvilad och glad. Nästan på gränsen till saligheten själv. 

 

Samtidigt som du nu kommer att få läsa några saker jag kommit fram till denna semester, så får du se bilder från igår; då jag besökte ett fruset hav med Fredrik. Jag fotograferade medan han körde snöskoter.

 

 

INGEN STRESS

Först och främst; hur mycket finns det egentligen att ta stress över i det vardagliga livet? Sånt som du just nu faktiskt kan göra något åt?

Att stressa upp sig i onödan skapar endast obalans i kropp och själ, och att trots det är kanske det lättaste alternativet att bli stressad, så gå det att välja att räkna till tio, andas några djupa andetag och sedan fråga sig om det här är värt att bli stressad på. Lång mening, men kanske du förstår vart jag är på väg.

Att välja sina strider och välja de stunder det är värt att släppa kontrollen och bli stressad, på riktigt.

 

11.02.2019 1 

VÄLJA GLÄDJE

Varje morgon har min första mening varit ”Åh en så vacker dag!”. Innan jag ens tittat ut genom fönstret. Jag har dock valt att välja att börja varje dag med gott humör, och ta dagen därefter. Att börja dagen med en positiv känsla.

Att välja glädje är inte alltid det lättaste valet man kan göra, speciellt inte om du är stressad, pressad, deppad och har mycket på gång i livet. Men det är ett val som för mig är mer självklart.

Att välja glädje är inte att ignorera negativitet och skit som existerar, men det är ett sätt att hantera livet och det som sker omkring oss, istället för att gräva ner en själv längre ner i mörkret.

 

11.02.2019 2

 

SOVA LÄNGE

Den här semestern har jag sovit som en stock. Och kanske är det orsaken till varför jag just nu är saligare än Di Leva och Levengood kombinerat. Hur som helst så är jag tacksam för sömnen, och ska ta vara mer på mina sovmorgnar efter att semestern är över.

Att bli ännu bättre på att koppla bort arbete och måsten, och satsa på att sova när det är läggdags.

 

11.02.2019 3

 

GÖRA ROLIGA SAKER TILLSAMMANS MED FREDRIK

Egentligen ska man inte behöva en helg eller semester för att göra roliga saker tillsammans med kärleken i sitt liv, men det blir oftast så när båda jobbar skiftesarbete och är trötta efter en arbetsdag. Men jag har haft så roligt med Fredrik denna semester, och vill fortsätta göra roliga saker med honom, trots att det kommer att bli en vardag igen.

Att göra små utflykter, skratta tillsammans och göra roliga saker tillsammans.

 

11.02.2019 4 

 

FÖRSÖKA KOMMA IHÅG DESSA PUNKTER

Sen ska jag försöka komma ihåg alla dessa punkter, och leva därefter, när semestern är över och vardagen är tillbaka. Just nu känns det ganska enkelt då jag fortfarande då vara ledig ett par dagar till.