bloggheader4

Livet, meningen och hela mitt universum.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.12.2019

Livet, meningen och hela mitt universum.

 

För exakt tre veckor sen, klockan 15:15, föddes denna underbara människa med hjälp av akut kejsarsnitt. Dagen då mitt liv förändrades för alltid, och den absolut häftigaste stunden i mitt liv.
Jag är varje dag så tacksam och lycklig.

 

Du är så älskad Nova Liv.

IMG 20191204 144839 646 01


Sjukhuset igen, och vad vi hade användning av i BB-väskan.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.12.2019 | 3 kommentar(er)

Vi spenderade fredagen, igen, vid sjukhuset. Den här gången var det mitt kejsarsnittsärr som blivit infekterat. Jag som hade varit så lycklig över att jag på morgonen ätit min sista antibiotika fick fortsätta med ny kur. Vi fick träffa samma läkare som var med vid förlossningen och fredagen före, då vi var in för att jag hade infektion i livmodern, så vi kunde känna oss trygga med att hon kände oss. Men att behöva uppsöka sjukvård och vara sjuk så här mycket på kort tid, det tär på en, och jag var nog riktigt trött på allt i fredags.


Men redan nu känns allt bättre, och månne inte det ska vända nu. Det måste vända.

Nova mår i alla fall bra och är alldeles underbar. Fredrik är fortfarande min klippa som tar hand om mig och vår dotter på bästa sätt, och jag kunde inte vara mer tacksam än jag är.

 
Det är ju ett helt nytt liv det här med att vara nybliven förälder. Samtidigt som jag inte minns ett liv utan Nova, för hon är så självklar med oss, så är det en tid då man bara vill stanna tiden och ta in allt. Det är så mycket nytt, och en helt ny människa att lära känna, så allt annat får pausa. Typ bloggen.

 

 

Och jag gör andra prioriteringar nu, än vad jag gjorde för tre veckor sen. Som typ den där halvtimmes tuppluren jag tog med min dotter idag. Så mycket mer behövligt och mysigare. Men jag vill ändå producera något, mest för att visa att jag fortfarande existerar, så tänkte jag kunde ta och gå igenom vad vi packade med oss i BB-väskan, och vad vi sist och slutligen hade användning av.

 

I necessären:

  • Läppomada. HADE JAG ANVÄNDNING AV. Under förlossningen blev mina läppar torra, och efteråt har jag haft användning av läppomada. Dock var det bepanthen som fick ordning på mina torra läppar, tips tips!
  • Ansiktskräm. HADE JAG ANVÄNDNING AV. Typ en gång.
  • Sminkborttagninglappar. HADE JAG ANVÄNDNING AV.... EN GÅNG. Jag blev ju igångsatt, och samma kväll jag blev igångsatt  tvättade jag av ansiktet med sminkborttagningslapparna. Så här i efterhand hade nog tvål och vatten fungerat lika bra för en gång, för på BB bryr man sig inte om smink.
  • Shampoo och balsam i miniatyrstorlek. HADE JAG ANVÄNDNING AV. Redan dagen efter mitt akuta kejsarsnitt var jag på benen och längtade efter en dusch. Att ha med eget shampoo och balsam var guldvärt för både kropp (hår) och själ. 
  • Tandkräm och tandborstar. HADE JAG ANVÄNDNING AV.
  • Amningsinlägg. HADE JAG INTE ANVÄNDNING AV. Jag springer utan BH här hemma, och jag hade inte heller BH på BB. Läckte brösten och det syntes på BB-kläderna så kunde jag inte bry mig mindre.
  • Hårband. HADE JAG ANVÄNDNING AV. Hade en frisyr som kunde liknas Britney Spears berömda rufsiga tofs, innan hon fick spel och rakade av sig allt hår.
  • Hårborste. HADE JAG ANVÄNDNING AV. 
  • Mjukt wc-papper. HADE JAG ANVÄNDNING AV. Många fnissade nog lite åt mig att jag packade med mig mjukt toapapper, eftersom "man kommer att vara så sjuk i underlivet att man inte vill använda papper". Nu blev det ju kejsarsnitt för mig, och jag tyckte det var ganska lyxigt att få ha samma mjuka wc-papper som hemma.
  • Och så har jag skrivit upp på en lista att ta med bb-cream (heheheh för namnet!) och concealer, om jag vill känna mig uppiffad på väg hem från BB. Dock tror jag inte att jag kommer att vara så sugen på att sminka mig när jag är nyförlöst, så det är inte hela världen om jag glömmer det. HADE JAG ANVÄNDNING AV.. på hemfärden. Grät dock bort all foundation innan vi ens kommit ut från sjukhusets parkering. Känslomässigt det här att få åka hem med sitt barn.
     

Annat vi packar i BB-väskan:

  • Tofflor. Jag och Fredrik har köpt matchande innetofflor att ha på fötterna när vi är på avdelningen. HADE JAG ANVÄNDNING AV.
  • Amningstoppar, trosor, amnings-bh och kläder att ha på sig vid hemfärd. HADE JAG ANVÄNDNING AV, TYP. På BB gick jag runt i deras pyjamasklänningar och NÄTTROSORNA (skönaste!), och Fredrik tog hem kläderna jag hade på mig vid igångsättningen och tvättade upp dem för hemfärd. Amningstoppar hade jag ingen användning av på BB.
  • Kläder för bebis att ha på sig vid hemfärd. . HADE JAG ANVÄNDNING AV, TYP. Samma här, så använde vi sjukhusets kläder åt Nova, och på hemfärd la vi på henne den outfit vi valt för hemfärd.
  • Napp åt bebis. HADE JAG ANVÄNDNING AV... EN GÅNG. Nova accepterar endast napp när hon är i babyskyddet, så vi hade endast napp när vi körde hem.
  • Vattenflaska. HADE JAG ANVÄNDNING AV.
  • Kamera. HADE JAG INTE ANVÄNDNING AV. Fotograferade endast med telefon, och hade så fullt upp med att vara med vårt barn, att systemkameran lämnade orörd.
  • Ipad. HADE JAG INTE ANVÄNDNING AV. På grund av igångsättningen som gav mig djävulska värkar med detsamma, så hade jag ingen ork att se på någon iPad. Sen har jag kanske laddat min iPad två gånger sen vi kom hem, så jag är inte så brydd att se på den nu heller. Nova är roligare. 
  • Laddare och externa laddare, för vi lever i en tid där man inte kan vara utan batteri. TELEFONLADDARE HADE JAG ANVÄNDNING AV.
  • Babyfilt, för bebis att hålla värmen och gosa i på väg hem. HADE VI ANVÄNDNING AV. 

 

Vad var det bästa, och det onödigaste,

du packade med dig i BB-väskan?

 

Det bästa jag packade med var vattenflaskan, och det onödigaste kameran / ipad.

 


Förlossningsberättelse, del 2.

Skrivet av Caroline Eriksson 26.11.2019 | 3 kommentar(er)

När läkaren nämnde att det skulle bli akut kejsarsnitt, och det med detsamma, gick allt så snabbt att jag hann inte reflektera desto mer över mina känslor. Kanske var det lättnad jag kände, kanske var det utmattning. Man får ju höra om hur ”varje värk tar dig närmre ditt barn”, men i mitt fall var det ju inte så. Varje värk fick mig att skrika, spy och svimma, utan att öppna mig mer än fyra centimeter. Jag påverkades, och nu började det även bli farligt för barnet att vara kvar i magen.

Det enda jag visste var att jag var redo att möta vårt barn.

 

"Kanske var det lättnad jag kände, kanske var det utmattning. Det enda jag visste var att jag var redo att möta vårt barn."

 

 
Så medan Fredrik fick operationskläder att byta om till så hade jag flera barnmorskor som hjälpte mig att komma i ordning för operation. De där elektroderna som tidigare fästs på Novas huvud var omöjliga att få bort, så de fick vara kvar under förlossningen.


Vår härliga barnmorska Emma, som varit med från morgonen, och Fredrik rullade tillsammans sängen med mig i från förlossningssalen till operationssalen. Där möttes vi av ett rum fyllt av människor, iklädda kläder där man endast såg ögonen, som skulle hjälpa vårt barn till världen. Alla var lugna, trevliga och trots att jag fortfarande hade värkar som tog luften ur mig så kände jag mig nu betydligt tryggare än jag gjorde innan det blev beslutat för akut kejsarsnitt.

 

 

"Jag ser på repeat framför mig Fredriks ögon, hur hans hand kändes på mitt huvud, och den känsla som omfamnade mig när läkarna hjälpte Nova till världen."

 


Fredrik fick vänta utanför operationssalen medan jag fick min spinalbedövning. Det krävdes flera olika försök, varav några kändes som elstötar i vänster ben, och två anestesiläkare för att få till bedövningen. Men till sist gick det. Det gjorde inte ont någonstans att få bedövningen, eftersom ingenting går att jämföra med värkarna jag kände. Det enda jag fokuserade på var att ligga så blixtstilla som jag kunde, i fosterställning med knäna upp till magen, och hakan ner vid bröstet.

När bedövningen var satt fick Fredrik komma in i operationssalen, och han fick sätta sig vid mitt huvud.

 
Jag fick Fredriks hand på mitt huvud och en puss, och sen var vi redo för att att möta vårt barn.

 

76929287 529248607623008 7193447192844042240 nJag var nog vaken under operationen, bara allmänt trött (med all sin rätt), men så otroligt lycklig. Nova är i sin pappas trygga händer.


Klockan 15:15 hör jag:

”Det är en flicka!”, och sekunden senare hör jag världens vackraste ljud. Ljudet av vår dotter som skriker.


Jag ser på repeat framför mig Fredriks ögon, hur hans hand kändes på mitt huvud, och den känsla som omfamnade mig när läkarna hjälpte Nova till världen. Hur hennes starka röst fyllde operationssalen och en glädje spred sig i rummet.

 
Jag kommer för alltid att minnas hur jag då i den stunden velat stanna tiden. Hur en kärlek jag inte ens trodde var möjlig fann sin plats i mitt hjärta.

Och hur den kärleken för alltid kommer att vara kvar.

 

 
En av läkarna som hjälpte Nova att förlösas lyfte henne ovanför skynket för att visa hur hon såg ut.

”Titta pappa!”, sa läkaren, och det enda Fredrik såg var en svävande bebis, söt och ilsken, med två antenner från huvudet. Elektroderna som ingen lyckats få bort tidigare hade tydligen trasslat in sig i Novas hår (och hon har mycket hår!), och nu fick hon göra entré till denna värld med antenner på huvudet. Hur gullig som helst.

 

 

"Jag har fått flera gånger frågan om det känns som att jag blev snuvad på en förlossning, i och med det akuta kejsarsnittet, och mitt svar är "nej"."

 


Fostervattnet hade varit grönt, och jag är glad så här i efterhand att Nova föddes precis då, och inte senare. Jag miste endast 350 g blod under operationen, och var världens lyckligaste människa i universum.

 


Jag har fått flera gånger frågan om det känns som att jag blev snuvad på en förlossning, i och med det akuta kejsarsnittet, och mitt svar är "nej".

Nej. Det gick inte som på Strömsö, och ingen föreställer sig väl att en förlossning ska vara som min. Den var ju lite väl dramatisk, och ingenting vi hade föreställt oss, även om vi inte hade några skilda önskemål över hur vi ville ha det under förlossningen.

Men det är fortfarande min förlossning, och tack vare det akuta kejsarsnittet så får vi ha vår dotter med oss idag. Jag kunde inte ha gjort något annorlunda, och jag är bara tacksam att allt slutade så väl som det gjorde.


Jag blev inte snuvad på någonting. Jag blev endast rikare.

 

 

Fortsättning följer.. I del 3 av förlossningsberättelsen får du läsa om när Fredrik fick gå iväg med Nova medan jag blev ihopsydd, Novas vikt och längd, samt läsa om hur Fredrik upplevde förlossningen.

Del 1 av förlossningsberättelsen kan du läsa här.

 


De allsmäktiga brösten.

Skrivet av Caroline Eriksson 25.11.2019

Den här babybubblan och första tiden som nybliven förälder gör en lite.. speciell.

Igår var Novas mommo, min mamma, på besök för att träffa Nova för första gången. Innan mamma åkte hem igen passade jag på att ta fram "Boken om mig", så att mamma kunde skriva en hälsning till Nova som Nova kan ha sparat för evigt. Och det är här gårdagens speciella beteende hände. 

Mamma undrade vad det var för datum, och jag funderade. Tydligen behövde jag hjälp från högre makter för att veta vad det var för dag och datum, för Fredrik skrattade rakt ut och frågade om mina bröst visste svaren.

 

Där stod jag och höll händerna på brösten och meddelade att det var 24 november.

 

Egentligen testade jag väl mest ba läget vilket bröst som skulle mata barnet näst, men det kan lika gärna vara så att mina bröst är allsmäktiga och har en och annan magisk kraft. Vem vet. Nu fortsätter jag med babybubblan. 

 


Infektion och fredagskväll vid sjukhuset.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.11.2019

”Ere int ejt, så ere ana”, brukar man säga, och så verkar ordspråket även passa in även nu. Efter ett par dagar hemma så började jag känna mig allt mer sämre. Kallsvettades, var svag och mer blek än vanligt. Och då är jag annars blek som ett lakan. Dessutom kändes det i hela min kropp att något inte stod rätt till, och jag tror starkt på det här att man ska lyssna till sin magkänsla. Att man känner sin kropp bäst själv.

I fredags mådde jag så pass dåligt att jag ringde efter hemsjukvården, vilket kändes lite absurt. Att få hem en kollega var ju tryggt, eftersom hon kände mig. Men att vara på andra sidan och vara den som behövde vård kändes konstigt. Ingen vill ju vara sjuk.


Visade sig att mitt CRP var högt, och jag blev skickad till samjouren. Passade på att gråta massor innan Fredrik hunnit packa blöjor i väskan, barn i babyskydd och jag i bilen, så inte rutorna skulle imma igen. Att åka till akuten en fredagskväll med en niodagars bebis är inte något man vill.

Men jag mådde så pass illa att jag visste att det var något vi behövde göra.

 


Fick dock underbart bemötande vid samjouren. Blev med detsamma ivägskickade till BB, där vi blev emottagna av en mysig barnmorska som gjorde olika tester på mig. Vi fick träffa snabbt en läkare, som visade sig vara samma läkare som var med vid Novas förlossning. Även det en trygghet.

Det togs blodprov, som visade att CRP stigit mer under tre timmar, och ultraljud. Och för att göra en lång historia kort, så har jag endometrit. Infektion i livmodern efter förlossning.

Jag hade tur som fick åka hem med två antibiotikakurer. 


Jag är så tacksam för att vi har så god förlossningsvård och eftervård vid Vasa Centralsjukhus, förlossningen och BB-avdelningen. Att fredagskvällen ändå gick snabbt undan, och jag fick den bästa hjälp jag kunde få. Jag har endast gott att säga om den vård jag fått, och hur trygga vi har känt oss.

 


Jag är så tacksam för att det är Fredrik jag får dela denna resa med, och att det är just han som är vid min sida. Hur stark han är, vare sig det handlar om en dramatisk förlossning, eller det att jag går och blir sjuk efteråt. Hur han tar hand om mig och vår dotter på bästa sätt.

Byter täcken flera gånger per natt åt mig när jag i min feberfrossa svettar ner hela sängen, eller hur han håller koll på medicinerna att jag får i mig dem på rätta tiderna. Att ens göra ett försök med att räkna upp allt han gör räcker inte ens till, för han gör allt. Han gör mer än jag någonsin vågat drömma om, och mer därtill.

Han är min trygghet. Världens bästa kärlek. Världens bästa pappa.

 
Jag är tacksamheten själv.

 

Del två av förlossningsberättelsen kommer när jag har med tid och ork att sitta vid datorn.

Del 1 kan du läsa här.


Förlossningsberättelse, del 1.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.11.2019 | 2 kommentar(er)

Min förlossningsberättelse börjar tisdagen den tolfte november. En förlossning som inte verkade ta någon stress, eftersom jag gått över tiden, men som skulle hastigt eskalera och sluta i akut kejsarsnitt.

Eller sluta; det är kanske fel ordval.

 
Det akuta kejsarsnittet blev början på det häftigaste jag fått vara med om. Det som förändrade våra liv för all evighet, och det som gjorde att vi fick möta den härligaste människan i universum. Vår älskade dotter.

 


Min förlossningsberättelse börjar med ett rådgivningsbesök. Jag hade veckan före varit på ett rådgivningsbesök, där det konstaterades att mitt undertryck i blodtrycket var för högt. Istället för att få hem en blodtrycksmätare för att själv kunna kolla läget, så bokades det alltså in ett besök till tisdagen. Trots vila och flera mätningar så var undertrycket ännu högre på tisdagen. Som jag hade haft på känn, eftersom jag mådde illa och var yr.

Det var då jag fick nog, och sa att ”bebis mår ju inte heller bra av det här blodtrycket”, och med mig från rådgivningen fick jag en remiss till förlossningen för kontroll.

 

"Jag hade en känsla som sa mig att något var fel."

 

 
Jag och Fredrik åkte till förlossningen, där det gjordes olika tester och ultraljud, som alla visade att allt vore bra. Men jag fortsatte att berätta hur jag mådde, och nämnde hur jag dagen före blivit tvungen att byta byxor och trosor. Att jag inte visste om det var svett eller vad det var, men att det var något som fick mig att reagera.

För vad man får höra från rådgivningen och andra är att ”man vet när vattnet går; man hör ett ”plopp” och sen rinner eller sipprar vattnet ut hela tiden”. Att jag som gravid skulle veta tydligt om vattnet gått hade jag fått det sagt, men jag hade en känsla som sa mig att något var fel.

 
Så fem före att läkaren skulle ha skickat hem oss från förlossningen gjordes det två olika tester för att se om fostervattnet hade gått, och båda testerna kom tillbaka klart och tydligt positiva.

 


”Ditt fostervatten har gått, och eftersom det är över ett dygn sen nu och du är GBS-positiv, så betyder det att vi kommer att starta förlossningen. Nu.”

 

 

På grund av att vattnet gått för så pass lång tid sen, och på grund av jag var GBS-positiv, så blev det till att starta förlossningen med cytotec var fjärde timme. Samtidigt fick jag antibiotika intravenöst var fjärde timme, så inte b-streptokockerna ska finnas i förlossningskanalen under förlossningen.

Den första tabletten gjorde inte så mycket, och barnmorskorna förvarnade mig om att det kunde ta tid. Efter den andra tabletten verkade det även då fortsätta gå lugnt till, trots att jag nu testat att gå flera varv i sjukhusets trappor, mediterat och hoppats på att få igång något, så Fredrik fick åka hem för att sova.

Igångsättningen skulle fortsätta dagen efter.

 

 76605239 1538223959648828 7328571244842844160 n2 


Men det var efter några timmar som jag började blöda, spy och få värkar på en och samma gång. Värkarna tog fart och blev regelbundna snabbt, och jag fick allt svårare att vara. Jag fick hjälp av värkmedicin och värmedynor, men det var klockan 02:00 på då jag inte klarade mig längre ensam i rummet.

En barnmorska förde mig till ett varmt bad, och samtidigt ringde hon efter Fredrik som kom med detsamma till förlossningen.

 
Jag låg i två timmar i badet. Tog värkar som kom regelbundet, spydde, fick massage av Fredrik och andades. När inte badet längre hjälpte, blev vi förflyttade klockan 04:00 till en förlossningssal.

”Tänk, det är här vår bebis ska födas!”, sa jag åt Fredrik, och det är ungefär efter det här som allt blir väldigt luddigt i mitt minne.

Från 04:00 till 15:15, då Nova föddes, så minns jag inte mycket. Jag har Fredrik till hjälp att minnas vad som hände, och två A4 sidor med information från sjukhuset om precis vad som hände den där onsdagen, den trettonde november.

 

 

"Värkarna kom så tätt inpå, och ovanpå varandra, att jag halvt svimmade för att sedan vakna upp av smärtan."

 


När morgonskiftet började fick vi världens härligaste barnmorska. Vi är så tacksamma att det var just Emma som fick äran att ta hand om mig den där onsdagen, för vi kände oss så trygga med henne. Även om denna förlossning var lite dramatisk så var vi aldrig rädda.

 
Vid 08:00 var jag öppen endast 2 centimeter, vilket betyder att 10 timmar med värkar, mediciner, lustgas, gåstöd, bad, aquakvaddlar och värmedynor, blod, svett, spyor och tårar endast fått mig att öppnas en halv centimeter från att jag blev inskriven.

Värkstimulerande dropp kopplades på, och jag fick även nu börja testa på tens-maskin och annan värkmedicin för att få kroppen att fatta vinken att här ska barn födas.

 


Dock verkade det inte som att min kropp fattade vinken.

När det hunnit bli eftermiddag så hade läget försämrats, och jag kunde vid det här laget varken gå, prata eller se människor i rummet. Värkarna kom så tätt inpå, och ovanpå varandra, att jag halvt svimmade för att sedan vakna upp av smärtan.

Vid 14:00 hade vi testat så gott som allt som går att testa vid en förlossning, förutom epiduralen. Och jag hade öppnat mig endast 4 centimeter.

 

"Jag minns inte så mycket mer än att en läkare nämnde orden ”takykardi” och ”kejsarsnitt”. Och det var då jag blev klar i tankarna på en millisekund."

 


För att hålla bättre koll på Novas hjärtljud så lades några ”antenner” på hennes huvud, och det är efter detta som allt blev lite mer bråttom och lite mer allvarligt.


Efter att antennerna kopplats fast på hennes huvud, så blev förlossningssalen fylld av flera läkare. På grund av att allt var som en dimma för mig, så minns jag inte så mycket mer än att en läkare nämnde orden ”takykardi” och ”kejsarsnitt”. Och det var då jag blev klar i tankarna på en millisekund.

Läkaren förklarade att hen inte trodde att jag skulle öppna mig mer, och att det vore onödigt att testa epidural.

Det viktigaste och säkraste för mig och barnet nu var ett akut kejsarsnitt.

Med detsamma.

 


Plötsligt var det bråttom att få ut Nova. Fredrik fick snabbt byta om till operationskäder, och jag fick hjälp att förbereda mig att möta vårt barn.

 

Fortsättning följer... 

 


Nova Liv

Skrivet av Caroline Eriksson 14.11.2019 | 9 kommentar(er)

Igår, 13.11.2019, klockan 15:15 föddes Nova Liv.

Alla mår bra och är lyckliga.  

 IMG 20191113 WA0022


Ingen bebis ännu, igångsättning?

Skrivet av Caroline Eriksson 11.11.2019 | 14 kommentar(er)

Sen i somras har jag varit sjukskriven på grund av förvärkar och hotande förtidsbörd. Jag har fått höra och förberett mig på att barnet i magen kan ha bråttom ut, och jag trodde vi skulle få en oktober-bebis, än en bebis som orkar ha tålamod att vara kvar i magen till sitt beräknade datum. En av de första dagarna av november-månad.

Och absolut inte en dag längre än så.

 
Nu har jag dagligen fått minst två privatmeddelanden av människor som frågat av mig om jag har fött någon bebis. Om något är på gång, och när jag tänkte föda. Det är ingen skillnad om jag publicerar något på insta-stories dagligen, eller håller mig medvetet borta från blogg och sociala medier.

 


Bebis verkar ha ärvt Fredriks lugn, tålamod och det här med att inte ta stress över något. Trots att det beräknade datumet har varit och farit så har jag fortfarande en vild ninja som sparkar runt i magen. Och inte verkar h*n ha bråttom någonstans.


Även om jag hoppas innerligt, och det finns en chans att förlossningen skulle starta spontant, så får jag även acceptera min förlossning kan även starta med en igångsättning. Som bäst går jag alltså och väntar på att förlossningen ska starta av sig själv, eller på datumet då jag blir igångsatt. 

 

 

Tack för alla tips och råd för hur man kan starta en förlossning själv,

men jag har redan provat allt det ”man ska” göra, och det som känts säkert. Från att ta raska promenader i frisk höstluft, till varma bad i total mörker där man bara slappnar av.

Jag tror inte det finns något som kan starta en förlossning (”hemmakur”), om inte bebis eller kroppen är redo för det.


Tack för att du meddelar om alla risker det innebär med att gå över tiden och bli igångsatt,

men det är det sista jag vill höra nu. Jag är läskunnig och kan läsa nyheter och skola in mig på vad en igångsättning innebär. Jag behöver inte bli uppskrämd eller bli påmind utan att ha bett om det. 


Tack för att du tänker på mig, Fredrik och bebis,

men vi meddelar nog när något har hänt.

 


Jag vill inte höra om

hur många dagar din kompis gick över tiden, eller hur tidigt du själv födde ditt barn. Jag vill inte höra skräckhistorier om komplikationer. Jag vill inte höra hur jag ska njuta av tiden nu och passa på att sova, när jag knappt kan vända mig i sängen utan att vakna av smärtor.

Jag vet att allt det här är övergående, och att belöningen är inom räckhåll. Men det är då, och nu är nu.

 


Det som får humöret att hållas något så när på topp nu är att Fredrik är underbar och ett fint stöd för mig. Att få känna vår vilda bebis sparka i magen, och det faktum att det inte är länge kvar tills vi får träffas.

 

 

Så. Det vara bara det jag hade på hjärtat. Blir det tyst här igen nu så är det endera på grund av att jag behöver det, eller för att vi har blivit en person mer i vår familj. 

 


Månaden som kommer att förändra livet. För alltid.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.11.2019 | 2 kommentar(er)

Så blev det november. Månaden då livet kommer att förändras.

För alltid.

 

Ha en alldeles underbar helg.

01.11.2019 101.11.2019 2


En inte så sockerfri, men jäkligt god och glutenfri morotskaka.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.10.2019 | 1 kommentar(er)

Dagen började lite väl dramatiskt när jag vaknade upp och trodde för en millisekund att jag hade krystvärkar på gång. Alternativt döden vid mina fötter. En sån smärta som fick mig att skrika rakt ut och försöka hitta andan i all smärta. Det visade sig bara att det var ett av de värsta sendragen jag varit med om, och jag som lyckats väcka hela huset med mitt djungelvrål fick så lov att börja på med dagen.

En dag som har varit helt underbar, trots att den inte började så lovande.

 

Jag har tvättat kläder. Bakat morotskakor (!!), och bara känt mig vara i frid med allt. Känner mig lika nöjd och tillfredsställd som jag gjorde igår, då jag tog en 40 minuters promenad (den längsta promenaden på hela året). Även om jag tagit det betydligt lugnare idag. 

Och lugnt, det kommer jag att fortsätta göra resten av dagen och kvällen.

 

Som jag nämnde har jag bakat morotskakor. Jag som aldrig bakar annars, har lyckats få baka ihop en och annan sockerkaka under denna graviditet. Idag nu morotskakor som jag planerar att äta och frysa ner till dagar då man är sugen på något riktigt gott. 

Tänker vara givmild och dela med mig av recept. 

 

glutenfri morotskaka caroline 1

 

En inte så sockerfri, men jäkligt god och glutenfri morotskaka.


Grundreceptet hittade jag här, men jag har gjort lite ändringar i receptet.

 

Ingredienser:

  • 4 stora morötter
  • 4 ägg (använde våra egna hönsägg, som kommer från dvärghöns, så de är mindre än butiksägg)
  • 3 dl strösocker
  • 1 tsk bikarbonat 
  • 1 tsk bakpulver
  • en nypa salt
  • 2 tsk kanel
  • 2 tsk fiberhusk
  • 4 dl glutenfri mjölmix
  • 2,5 dl rapsolja

 

Frosting:

  • 4 dl florsocker
  • 2 msk vatten
  • riven citronskal
  • pressad citronsaft enligt smak och tycke.

 

Gör så här:

Förbered med att starta ugnen till 180 grader. Vispa äggen och sockret fluffigt i en skål. I en annan skål häller du i de torra ingredienserna och rör om så allt blandas fint. Rör ner de torra ingredienserna i ägg- och sockersmeten, och rör om lite.

Skala och riv morötterna, och tillsätt morötterna och oljan i smeten. Rör om allt ordentligt till en fin blandning.

 

Smörj valfri form (jag valde sockerkaksform) och fyll den till halva. Den kommer att fördubbla sin storlek sedan i ugnen. 

Grädda din goda morotskaka i mitten av ugnen i 30-45 minuter (beroende på form och ugn). Se till så den är färdig med tandpetare. Låt morotskakan svalna i formen en stund innan du för över den på valfritt fat.

 

När morotskakan svalnat så blandar du ihop frostingen (alla ingredienser i en salig blandning) och häller över kakan. Frostingen kommer att stelna inom 20 minuter. Sen är det bara att äta och njuta.

 

Tips: Vill du har en partykaka, så kan du (medan frostingen ännu är lös) hälla över strössel, för att få till en färgglad och smaskig morotskaka.