tisdag 23 januari 2018 - 13:10

Vi har flyttat! (del 2)

Tredje dagen vid huset och för varje minut känns det här mer och mer som hemma. Idag har jag dessutom hunnit känna efter mer hur allting känns, eftersom det är ledig dag och jag har för första gången på snart en vecka fått ordentligt med sömn. Allt känns bra. 

Tänkte fortsätta med de här flytt-blogginläggen, och denna gång svara på mina egna och era frågor, för att göra allting lite mer lättläst. Vissa frågor jag fått kommer dock att få alldeles egna blogginlägg, så är det något du ännu undrar över så är det bara att skriva en kommentar.

 

Nåja, nu börjar vi från där förra blogginlägget i denna serie slutade. Lördagskvällen klockan 21:00, då jag fortfarande var lite i chock över att vi faktiskt flyttat.

 

23.1.2018 1

 

Hur känns det att ha flyttat?

Även om vi visste att husbygget skulle sluta med en flytt, så kändes det något chockartat på lördagskvällen när man insåg att man inte skulle åka tillbaka till lägenheten för att sova, utan istället stanna kvar vid huset. Det som nu är vårat hem.

 

När klockan slog 21:00 på kvällen så hade vi flyttat i sju timmar och det var dags för oss att få i oss någon mat samtidigt som jag behövde varva ner, för det närmade sig läggdags för mig. Det mest optimala hade ju varit att flytta medan både jag och Fredrik hade en ledig helg tillsammans, men det skulle ha tagit ett par veckor till dess, och hur ska man sist och slutligen veta när den rätta tidpunkten är?

Nu i efterhand så vet jag ju att lördagen var en perfekt dag att flytta på, och att allt ändå hade kunnat kännas lika chockartat även om man varit ledig.

 

Allt känns så bra och härligt i hjärtat.

 

Sov du alls något första natten?

Ofta är det ganska svårt att komma till ro när man haft en fullspäckad dag eller är vid en ny plats, men jag hade flera nätter bakom mig med sämre sömn och somnade ganska snabbt. Mest för att jag behövde somna för att orka stiga upp 05:30 nästa dag.

Däremot hade jag glömt det viktigaste jag behöver för sömnen, öronpropparna, och det var även därför jag vaknade ett par gånger under natten och hörde Leila skrika.

Hon är en katt som vanligtvis drömmer ljudligt, men hon hade en ordentlig mardröm natten till söndagen så jag fick stiga upp och paja om henne för att hon skulle känna sig trygg.

 

Dessutom blev jag påmind om varför jag slutat äta kolhydrater, för pizzan jag tidigare ätit arbetade för fullt i min kropp och skapade obehagskänslor.

Men trots det, så blev jag förvånad över hur tryggt huset kändes mitt i natten, trots att katten inte tyckte det, när jag trippade runt i mörkret. Tre av alla våra brandvarnare är kopplade till elen, och de ger ifrån sig ett litet sken om natten som gjorde att jag såg omkring i nattens mörker.

 

Hur reagerade katterna?

Av alla tre katter så var det egentligen bara Mr Fantomen som tyckte det var ens lite roligt att flytta. Mohicana gjorde något hon aldrig gjort förr och kröp under täcket för att vänta på bättre tider. Leila, som under natten även drömt mardrömmar, hittade sin trygga plats under sängen.

Men redan nästa dag, som var deras första dag i huset, så blev de betydligt tryggare och lugnare efter att ha fått utforska huset och sett att det finns en värld utanför detta hem.

 

Nu på tredje dagen så är alla katter lugna, bekanta med huset och mår bra. Fantomen verkar trivas som innekatt medan både Leila och Mohicana har, även idag, varit ute för lite frisk luft. De kommer däremot snabbt tillbaka till dörren och efter gårdagens drama med minken, så håller vi ett extra koll på katterna, även om den är infångad och aldrig mer kommer att komma hit.

 

23.1.2018 2

 

Glömde du något viktigt kvar i lägenheten den första natten?

Förutom öronpropparna så glömde vi duschkräm, som Fredrik hämtade. Dessutom glömde vi kaffeskopan, så det första morgonkaffet i huset blev att chansa lite hur mycket kaffe man skulle hälla i. Och tydligen har både jag och Fredrik lärt oss hur mycket kaffe det ska vara, för det var gott morgonkaffe.

 

Men om det är något man märker när man flyttar är att sist och slutligen är det inte så mycket materiella ting som är viktigt i sig. Så länge man har hälsan och de man älskar omkring sig så klarar man sig mer än väl.

 

Vad gjorde du första morgonen i ert nya hem?

Eftersom jag var mitt i en arbetsvecka så hade jag tidig väckning och det är först idag som jag fick vakna av mig själv i huset. Som för övrigt var hur behagligt som helst. I söndags däremot ringde alarmet 05:30 och jag smög mig ut ur sovrummet där Fredrik ännu fick sova flera timmar till. Jag la igång kaffekokaren han laddat åt mig föregående kväll och gick raka vägen till kontoret för att känna efter hur det skulle kännas att börja mina morgnar där.

 

Även om söndagsarbete inte låter så roligt, så är det en av de bästa dagarna att arbeta på enligt mig. Känslan av att vara den enda som är vaken i en mörk och tyst by, och dessutom nu ha en alldeles egen plats att gå runt på omfamnade mig.

Det var inte längre så chockartat att ha flyttat, nu var det bara mysigt. Men jo, den första morgonen i vårt nya hem gjorde jag inte så mycket än att dricka kaffe, klä på mig uniformen och åka iväg.

 

Kommer du att vilja bygga hus igen?

Nej. Vi har redan byggt det bästa hem för oss.

 

23.1.2018 3

tisdag 23 januari 2018 - 06:00

Ett år utan tobak.

Idag är det exakt ett år sen jag valde att göra en stor livsförändring som jag då gått och tänkt på i tre månader. Det var en dag då många trodde att jag skulle klara det, och en dag då tron inte var lika stark hos andra. Men när det kommer till att göra beslut som berör endast dig själv, så är det inte de andra du ska lyssna på.

Allt är ju sist och slutligen upp till en själv och man får bara lov att tro på sig själv, försöka och inte vara så hård åt sig själv om det inte skulle gå vägen på första försöket.

 

Idag är det exakt ett år sen jag valde att sluta röka cigaretter, och jag klarade det.

 

Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt som en plätt, men skulle även överdriva om jag sa att detta varit det svåraste jag gått igenom. Detta kommer inte ens upp på en ”topp fem lista”.

 

Jag tror det svåraste när det kommer till att göra livsförändringar är det här med att hålla motivationen igång och hitta nya rutiner i livet. Speciellt rutinerna, för det betyder att man helt plötsligt måste hitta på annat att göra när man annars bara hade tänt en cigarett. Och därför kan jag inte heller komma med några bra råd för hur du slutar röka, för det är nog som klyschan säger: det måste komma inifrån och du måste finna din egen väg att ta dig fram på i livet.

Dessutom är kanske mina rutiner och min väg inte något som passar dig, och då är det inte till någon hjälp.

Kanske är man rädd att ens kropp inte kommer att fungera som den har gjort, men i mitt fall har jag märkt att den har fungerat precis likadant som förr. Bara lite piggare. Kanske är man rädd för vem man blir om man inte fortsätter med sin (o)vana, men inte heller förändrades jag som person, för jag är fortfarande samma gamla vanliga Caroline.

 

Jag är bara rökfri,

och idag väljer jag att vara glad över att det gick vägen.

 

 

Psst... Kaffe smakar fortfarande gott, trots att man inte har en tobak i den andra handen.

 

cigarette 1271874 1280

måndag 22 januari 2018 - 19:54

Det blev lite väl dramatiskt nu.

Idag fick jag uppleva lite drama, vilket resulterade i att om någon fått för sig att gå förbi huset idag klockan 14:45, hade de sett mig stå och vifta med en järnspade samtidigt som jag ropade.

 

Även om jag talat om att katterna ska vara inne i två hela veckor så var alla ut en sväng igår. Är du kattägare så vet du ju hur nervösa katter kan bli av att bara vara instängda, när de annars är vana att vara ute. Resultatet efter gårdagen blev glada katter som sov gott hela natten, vilket betydde att när de ville ut i solen med mig idag, så fick de. De var glada, gjorde sina behov och skrapade som aldrig för i snön. De lekte tillsammans och myste med mig på trappan.

 

Och från att ena sekunden haft det mysigt blev det ba drama den andra. När detta hände hade Fantomen gått in, och Leila och Mohicana hade hållit sig nära varandra. Plötsligt hade Mohicana gått iväg, och jag gick efter för att se vart hon fick så bråttom. Mötte henne bakom husknuten lunkandes mot mig med något vitt bakom sig.

”Men vad Leila ser konstig ut” tänkte jag, men fick samma sekund fick is i magen när Leila strök sig efter mitt ben, och jag insåg att det var en mink Mohicana hade efter sig.

 

Sen hände allt och mer därtill på en och samma gång. Jag sprang efter en spade, på samma gång som jag nappade tag i Mohicana och kastade in henne i huset. Sprang tillbaka och ser hur Leila tror minken är en kompis. Jag ropar, ringer min vän och yrar om fällor samtidigt som jag ser till att få bort Leila.

Minken stod skräckslagen och glodde på mig.

 

Sen gömde sig minken och jag stod och kastade snö på den varje gång den tittade fram från gömstället. Leila hade vid det här tillfället tröttnat på mitt beteende och satt bara mest och tvättade sig. Fredrik kom hem från arbetet, funderade varför jag stod och viftade med en spade och ungefär samtidigt då anlände vännen med minkfällan.

 

mink 1
Mohicana håller vakt på minkfällan utanför fönstret.

 

Sen det här har det gått några timmar och jag har varit flyförbannad. Arg på hur nära det var att en av katterna skulle ha blivit skadade, samtidigt som jag hoppas att de minns att inte gå nära varje nytt djur de ser. Även om allt hör ihop i detta universum (jag skrev väl om något sånt i mitt harmoniska tillstånd i morse?) och denna mink är ett liv, så är inte alla snälla. Jag har varit arg på hur envisa minkar är, för även om den hade mat i fällan så förstod den att inte gå in i den, för då skulle det vara över.

 

Tills för en timme sen då den tröttnade.

 

mink 2
Liten men farlig.

 

Nu har vi en mink på verandan, i fällan, som verkar må bra, för den har somnat. Snart kommer en farmare efter den och jag får acceptera att från och med nu bor vi i naturen, där vilken måndag som helst kan bli ett äventyr.

Men det blev lite väl dramatiskt där ett tag.

 

 

(Uppdatering 22.01.2018 kl 20:14; Minken är upphämtad. Det var en hona.)

måndag 22 januari 2018 - 11:30

Vi har flyttat! (del 1)

Jag och Fredrik hade aldrig satt något fast datum för när vi skulle flytta, hur ofta än folk frågade när vi skulle ta och flytta.

Och inte visste jag på lördagsmorgonen att det var sista morgonen jag steg upp 05:30 för att dricka mitt morgonkaffe och åka iväg till arbetet. Hade jag vetat, hade jag kanske känt efter lite extra mycket hur allting kändes den morgonen.

De enda planerna jag lagt för dagen var att tömma lakan- och handduksskåpet efter arbetsdagen, men det gick ju så snabbt att jag fortsatte att packa. Vet inte vad det var i det där eftermiddagskaffet. Vdi det här laget hjälpte även Fredrik till att flyttpacka, och snabbt fylldes hela hallen av ikea-påsar, pafflådor och böcker radade i plastpåsar.

 

Till sist var det bara tv'n, datorn, sängen, en massa dammtussar och tre förvirrade katter kvar.

”Ska vi inte bara ta allt nu och fara?” frågade jag Fredrik, och han sa ”ja”. Ja, efter att han extracheckat att vi skulle ha tv-kanaler vid huset.

 

Jag och Fredrik hade aldrig satt något fast datum för när vi skulle flytta, men nu blev det uppenbart att idag var dagen.

Jag skulle fara före med Mohicana och så mycket som rymdes i lilla röda faran. Mohicana skrek de två ynka kilometrarna vi färdades. Tack och lov blev första mötet med huset för henne mindre dramatiskt. Hon inspekterade huset nyfiket och upptäckte till sin lycka att det fanns mat även här.

Sen följde det ett par resor fram och tillbaka med paketbilen och röda faran med saker, och på den sista resan fick även Leila och Fantomen följa med. Jämfört med Fantomen, som älskar att åka bil, hatar Leila både kattväskor och bilfärder. Hon trodde väl allt handlade om ett veterinärbesök, och inte lyssande hon heller när jag försöker säga att vi ska flytta. Att allt blir bra.

Mr Fantomen var det inga problem med. Han älskar att åka bil och anpassar sig snabbt.

(jag filmade så mycket jag kunde och sparade det bland "höjdpunkter" på min instagramsida, så in på carloine om du vill se hur katterna reagerade under dagen i filmformat)

 

Och när vi alla var inpackade i huset, placerade saker på sina rätta platser, när jag tog kvällsduschen, åt min första pizza på över fyra månader och gick för att sova så kändes det hela så overkligt, att jag var rädd att någon skulle väcka mig från en av de bättre drömmarna man kan drömma.

Kanske är det känslan man känner när man är så lycklig att man vill att det alltid ska vara så här.

 

 

Jag och Fredrik hade aldrig satt något fast datum för när vi skulle flytta, men lördagen var den första dagen av resten av vårt liv.

 

Skarmavbild 2018 01 21 kl. 21.38.39

 

Min första facebookstatus i det nyinflyttade hemmet. Höll på att snyfta av glädje där jag satt bredvid Fredrik på soffan och skrev detta.

 

Detta var del 1. I del 2 får du läsa om vad jag gjorde den första morgonen, vilka viktiga saker vi hade glömt att ta med och vad som väckte mig under första natten.

måndag 22 januari 2018 - 06:00

Nära möte med berguv!

Jag kommer aldrig att glömma den gången en pärluggla flög in i köksfönstret för många år sen. Hur förvirrad dejourerande veterinären var som fick svara på mina frågor om vad jag och Fredrik skulle göra med det vilda djuret. Om du någon gång behöver rädda en uggla, så tycker de tydligen inte om kattmat. Ge dem hellre en lugn plats att vila på, typ en kattväska i ett mörkt rum.

Jag kommer aldrig att glömma hur jag och Fredrik skrattade, mestadels av skräck, när ugglan ett par timmar senare, efter att ha fått vila i vår garderob, höll på att flyga rakt in i vår terrassdörr när den skulle bli släppt fri. Möjligtvis ville den mest attackera mig, som stod där, men pärlugglan ångrade sig, flög iväg och levde förhoppningsvis lycklig resten av sitt liv.

 

I helgen fick våra vänner uppleva ett liknande möte som de kommer att få minnas för resten av deras liv. Som jag även nu kommer att minnas, för det var ett av de häftigaste möten jag fått göra med en riktig vilding till djur. Berguven.

 

"Sii va vi hadd i föusi nu tå vi kom heim!" skickade min vän till mig nio på lördagskvällen. Bifogat en bild av en ståtlig berguv som satt och vaktade över alla hemmahörande djur. En av världens största ugglor hade sett chansen att kunna få sig ett riktigt vrakmål hos våra vänner, när den säkert istället för att fånga upp ett mindre djur råkat flyga in i ett stängsel.

Och då blivit lika chockad som den där lilla pärlugglan jag och Fredrik mött för...

 

Berguv 1

 

Nästa dag, alltså igår, satt den fortfarande kvar i fähuset. Innan Nordic Wildlife Care skulle komma och hämta berguven fick jag och Fredrik möjligheten att se den i verkligheten, och det var mäktigt.

 

Berguv 2

 

Den satt där, mitt i föusi, och tittade runt sig. Var inte rädd för varken djuren eller vi fyra människor som stod och tittade på den. Efter att ha fått en sista blinkning av berguven och fotograferat denna bild, lämnade vi den ifred.

 

Det mäktigaste med dessa möten med vilda djur, vare sig det handlar om örnar, spåren av lodjur eller de två älgarna jag fick se i skogen i lördags, är känslan jag känner inom mig. På något sätt får livet, om möjligt, mer färger i sig. Det blir så mer klart allt allting sist och slutligen hänger ihop här i livet. 

Att allt inte bara kretsar om det vi ser framför oss, för det finns även så mycket mer. 

 

Och så är det rätt så mäktigt hur lugn jag blir av dessa vackra djur. 

 

söndag 21 januari 2018 - 17:39

Jag vill ha fina händer! (+ frågestund till dig och mig)

Gissa vem som skriver denna text från samma gamla dator MEN från sitt nya arbetsbord, sittandes på sin nya skrivborsstol i sitt nyinflyttade hus? JAG.

VI HAR FLYTTAT.

 

Men det var inte det den här texten skulle handla om. Jag känner så mycket känslor nu över det faktum att vi faktiskt har flyttat och innan chocken hunnit lägga sig så ska jag printa ner lite text om alla mina känslor.

Men det jag känner för stunden är att jag vill ha finare händer.

 

Varenda evigaste vinter blir det samma visa, och åter igen sitter jag nu med kruttorra och sönderspruckna händer. Det tar förjäkligt ont, och hur jag än har smörjt mig (även i förebyggande syfte) så hittar jag ingen salva som ger mig händer som inte ska vara en plåga att använda. Det var helt okej ändå, ända tills igår då vi tog vårt pick och pack och flyttade. Tydligen var det droppen för händerna som inte gillade att bära på livsnödvändiga ting som säng, yogamattor och dator.

 

Så nu behöver jag alla era tips på hur jag kan få ha fina händer, även på vintern. Skriv i kommentarsfältet!

Dessutom ger jag dig möjligheten att fråga mig om VAD SOM HELST just nu. Typ av frågor kan ju vara:

Hur känns det att ha flyttat? 

Sov du alls något första natten? 

Hur reagerade katterna?

Glömde du något viktigt kvar i lägenheten den första natten?

Kommer du att vilja bygga hus igen?

 

Typ så. Nu slutar jag ställa frågor till mig själv och låter er ställa. Vill ni ha svar på något av det jag just skrev, säg ba "hepp".

fredag 19 januari 2018 - 11:28

En riktig FEEL GOOD dag.

Om det i förrgår var en sämre dag, så fick jag uppleva en betydligt bättre dag igår. Det här är några av alla positiva saker jag fick vara med om.

 

Under arbetstid fick jag mysa med en golden retriever, som tydligen kände på sig att jag behövde en kram, för hunden var bara nöjd när jag slängde mig över den och älskade att bli pajad över hela kroppen. Även om man ska ha stor respekt för djur, så tror jag även att de känner på sig vilka människor som är okej att låta en komma nära. Det är väl som med människor. Inte går man nära någon som spottar, fräser och visar tänderna. Det handlar om kemi, och man vill hålla sig nära snälla typer.

 

Efter arbetet åkte jag raka vägen till huset för att fixa till föregående dags motgång. Jag slipade, målade, väntade lite och målade ett andra varv och sen var mitt kontor redo för gardiner. Samtidigt var Simons Element på väg till huset för att fotografera inför husvisningen, och jag var rädd för att det skulle skita sig än en gång med gardinerna och jag skulle åter igen få spackla och gråta.

Men det gick bra.

 

Nästan samma sekund som gardinerna var på plats körde Simons Element in på gården, och jag fick inspiration för hur jag själv kan fotografera mitt hem till bloggen. Fick så mycket komplimanger över det arbete jag och Fredrik har gjort att det fyllde mitt självförtroende en bra tid framöver. Dessutom fick jag och Fredrik världens bästa gåva från Simons Element, att jag hade kunnat gråta igen om det inte var så att jag inte vill gråta två dagar i sträck.

 

När jag fick min bättre hälft hem monterade han led-slinga vid köket så allt blev så mycket snyggare, medan jag tog en timmes tupplur på soffan. Det var den första tupplur jag tagit på ett år, och den första vid huset. Så behövligt och skönt.

Efteråt började vi på med sängstommen, och allt gick bra tills en skruv försvann inne i järnstommen. Det var ingen stor motgång, för det finns ju fler skruvar i världen, och nu fick sängen bara extra klingande ljudeffekter.

 

 

Sen fortsatte kvällen med god mat, en lång varm dusch, mys och en Beck-film. Gjorde precis allt jag ville och kände för igår, och det är så jag tar hand om mig själv efter en sämre dag.

 

IMG 0491

 

Där borta i hörnet tog jag min tupplur efter att jag fotograferat denna bild. Mitt kontor får ni se en ny dag.

 

torsdag 18 januari 2018 - 06:00

Jag känner så mycket nu.

Vet att jag brukar säga att jag kan allt jag vill, och flera gånger har jag bevisat det. Men igår gick det inte som jag tänkt mig, och samma känsla fyllde min kropp som den gången jag fick göra om halva vardagsrummets laminatgolv och en tår (läs: niagrafallen) föll nerför min kind.

 

Dagen började ju egentligen ganska bra. Jag slutade arbetet tidigt, åkte med detsamma till huset för att börja montera sängstommen och insåg ganska hastigt att det var mission impossible att göra det ensam. En tung sängstomme av järn, utan några instruktioner alls, gjorde att jag behövde lite hjälp av Fredrik.

Men istället för att ligga och glo tills han slutade arbetet började jag på med mitt arbetsbord. Möbler från IKEA är aldrig roliga, men då följer åtminstone en instruktionsbok med. Det tog ett par timmar, men sen fick jag ihop ett vacker arbetsbord jag längtar efter att sitta och blogga ifrån. Så pass att jag ville ha upp gardinerna med detsamma, och tänkte skruva upp dem själv.

 

Och det är här det inte gick bra alls.

 

Jag har aldrig tidigare skrivat fast gardinstänger, men upp fick jag den. Insåg dock att jag skruvat den alldeles för långt ner och för nära fönstret för att det skulle gå att få det snyggt på något sätt. Så det behövdes göras om och göras rätt. Och då mitt i allt lyckades en gipsankare försvinna in i väggen och jag fick fula hål att spackla och måla om.

Och det var här allt kändes tungt.

Jag ville ju bara ha upp mina häftiga gardiner. Inte vänta en dag tills allt var slipat och målat.

 

 

Och jag tänker att även hur härligt det är att få flytta, att huset är klart och detta var ju bara ett hål i väggen som var lätt att fixa med lite spackel, så måste man få känna sig lite frustrerad mellan varven.

Det är till och med okej att gråta, om det är det som behövs. Om det är det man känner för. För alla känslor vi känner, känner vi av någon orsak. Man kan tillåta sig att känna dem, vilket är bättre än att trycka undan allt. Men det blir farligt om man stannar kvar i känslan alldeles för länge.

Jag tänker i alla fall inte sura idag. Det kunde ha varit värre och det är en ny dag.

 

Men dagens visdomsord från mig är; vill du gråta, så gråt. Det är helt okej. Förminska inte dig själv genom att hålla tillbaka.

 

17.01.2018

Huset igår eftermiddag. 

 

Trots att man kan snyfta, vara frustrerad eller vilken känsla som kan fylla en mänsklig kropp så betyder det inte att man skulle vara mindre lycklig eller tacksam över det man har. Det här huset betyder så mycket för mig, och jag längtar så tills man ba får stanna kvar där och inte behöva åka till lägenheten för att sova. 

Kanske är det därför jag känner så mycket extra just nu.

 

ps. Vi har världens mysbelysning i huset nu efter att Fredrik lagt fönsterlamporna på plats. Det blev så vackert med våra retrolampor i äkta kristall och förgyllt guld.

 

onsdag 17 januari 2018 - 12:43

5 orsaker varför du ska yoga.

Jag sitter med mina nya träningskläder på mig och känner mig lite halvt frusen och och fundersam. 1. Träningskläderna passade perfekt, så jag får lov att behålla dem. 2. Är det nu jag ska börja min trettio dagars yoga-challenge, där jag gör minst 30 minuter av yoga varenda dag?

 

Förutom husbygget och mitt arbete som vårdare, där jag ändå rör på mig något, har jag inte aktivt tränat på ett år. Knappt något heller tidigare i mitt liv, om jag ska vara ärlig. Visst har jag haft mina stunder jag gått ut och sprungit, men har kommit hem lika snabbt för att sen spendera min tid på soffan. Har man varit aktiv en dag så räknas väl det för en hel vecka, eller? Dessutom, nu efter en arbetsdag då jag egentligen bara vill upp till huset för att montera ihop sängstommen, tänker jag:

”Njäää, det är en ny dag i morgon. Jag kan börja träna då.”

Och det är väl det som är det svåraste momentet i att börja göra livsförändringar som förhoppningsvis bara får en att må bättre – det här med att börja. Starten är det tyngsta, för sen när man väl är inne i det så rullar det på och man tycker bara det är kul.

 

Men, för att peppa min start och förhoppningsvis få en smidigare kropp som kan mer än stå på huvudet och lyfta tungt, så gjorde jag som vilken annan modern människa som helst; jag googlade: ”Varför ska man yoga?”. Det här är 5 anledningar jag hittade, så nu ska vi se om jag blir övertalad att börja redan idag.

 

1. Din kropp blir starkare och smidigare.

Själv är jag inte och har aldrig varit speciellt graciös av mig. Men jag vet att det yogan har gjort åt mig tidigare är speciellt starkare, och smidig är det alltid något fel på att vara.

 

2. Du sover bättre.

Efter den här natten, då jag sovit oroligt och drömt mardrömmar, så skulle det vara rätt så fint att kunna sova gott alla nätter.

 

3. Yoga hjälper vid ryggproblem.

Det enda negativa med husbygget är att jag nu verkar ha fått korsryggen i lås. Ligger jag ner på mage så får jag endera ligga kvar, eller plåga mig själv till sittande ställning – för det tar så jäkla ont. Visst kunde jag börja gå på massage och sånt, men kan gratis yogaträning via youtube hjälpa min rygg – så gör jag hellre det. Med en starkare rygg får man dessutom mindre ryggproblem, kan jag tänka mig.

 

4. Du blir med koncentrerad.

Om det är något Fredrik kan klaga på med mig, så är det mina koncentrationsförmåga som är mer frånvarande än närvarande. Jag kan som hålla på med något ena sekunden för att andra sekunden vara på en helt annan plats och påbörjat något helt nytt. Även om jag ser mig själv vara en närvarande person, i stunden, så kunde det vara ganska praktiskt att faktiskt koncentrera sig på en sak åt gången. Man behöver inte alltid multitaska.

 

5. Du får snyggare hållning.

Dagens ungdomar och vuxna kommer säkert att minska en halvmeter i kroppslängen när vi blir äldre, och det beror inte på osteoporos eller annat – utan att vi redan nu förstört våra ryggar med att sitta vid datorn. Jag vill gärna vara lång och ståtlig även när jag är åttio, så jag får redan nu börja sträcka på mig.

 

Googlar man lite mer hittar man säkert fler orsaker till varför man ska börja yoga, men jag är såld redan nu.

Ikväll står jag på huvudet och för kroppen i krigarens position. Nu ska jag montera ihop sängstommen.

 

resizedimage800533 IMG 9476

 

Den här bilden är från två år sen tillbaka. Idag är det alldeles för kallt att utomhusyoga (hehe, ser du vilka undanflykter jag lyckas hitta?).

onsdag 17 januari 2018 - 06:00

Sista veckan i lägenhet.

Eftersom det förhoppningsvis är sista veckan jag bor i lägenheten, kommer jag att ta farväl genom att svara på alla frågor från en någon veckas gammal Sevendays-lista. För även om det är flytten vi arbetet för och längtat efter, så är det inte så bara att ta sitt pick och pack. Det har varit en bra lägenhet och plats att bo på, och jämfört med hus så är det bekvämt att bo i lägenhet på hyra. 

Tänk alla känslor man känt i denna lägenhet. Allt man fått vara med om. Varje avslut, separation, vare sig det handlar om en plats eller människa - tar fram känslor hos en.

 

Så här bor jag:

Sedan 2013 har jag bott tillsammans med Fredrik i denna tvåa på 64 kvadrat. Trots sina kvadratmeter känns den rymlig. Vi hade gavellägenheten i ett radhus, vilket gör att gårdsplanen känns så mycket större än den lilla gräsplätten egentligen är. Dessutom bor vår granne intill inte hela tiden i lägenheten, vilket betyder att vi har det tyst och skönt här.

Det bästa med mitt hem:

Att man inte behöver bry sig om snöskottning eller gräsklippning. Bor man i lägenhet eller radhus så blir man lätt bortskämd med att allt ordnar sig. Går något sönder, som t.ex kylskåp eller spis, så är det bara att ringa ett samtal till hyresvärden.

Här har jag bott tidigare i mitt liv:

Jag har bott på Åland, där jag är född. I Jakostad där jag är uppvuxen och i Vasa där jag arbetade och studerade tills jag fann kärleken i Petalax.

 

resizedimage800533 8farggladabilder 1

Jag längtar tills våren då den vackra stenmuren vid huset börjar synas igen, efter att all snö smält. 

 

Mitt drömhem:

är huset som vi byggt och nu får flytta in i. Inte för stort, men ändå rymligt. Ljust, inbjudande och funktionellt hus.

Så här skulle jag beskriva min inredningsstil:

Just nu är det mestadels mörka möbler 

En plats jag ännu vill bo på:

Tycker att jag har flyttat tillräckligt, och har nu funnit min plats i livet. Jag trodde aldrig att det vore Petalax som skulle vara den platsen, men man vet aldrig vart livet för en och bra blev det.

Lägenhet eller hus:

hus. :'D

 

resizedimage800533 14
Alla fester man har ordnat här i lägenheten. Även om det inte varit stort så har det alltid funnits plats för många människor.

 

Sambo eller ensamboende:

I sju år bodde jag ensam innan jag flyttade tillsammans med Fredrik, och att vara ensamboende och sambo har båda sina fina sidor. Däremot skulle jag aldrig byta bort det jag har nu, där jag får bo tillsammans med min bästa vän. Det är det bästa. <3

Då flyttade jag hemifrån:

Jag var femton år, skulle fylla sexton två / tre månader senare.

En person med ett vackert hem:

Jag inspireras av många som delar med sig av bilder av sina hem. Det finns väl inget hem jag skulle vilja ha själv, helt och hållet, för de vackraste hemmen är även de som är mest personliga. Man måste följa sitt eget hjärta och personliga stil, än senaste modetrenden, när det kommer till att skapa sitt hem.

 

IMG 6391
Det var här jag upplevde norrskenet för första gången i mitt liv. På bild har du dock jag som står i augustinatten och njuter av kornblixtar.