Bloggheader Caroline3

Jag har börjat löpträna, och jag gillar det!

Skrivet av Caroline Eriksson 15.06.2021 | 2 kommentar(er)

Jag vet inte exakt hur länge det tar för en människa att skapa en vana, och enligt Google och psykologin bakom ett vanesätt kan tiden variera från person till person, men även vad det är för vana vi talar om. Det tar betydligt kortare tid att lära sig dricka ett dagligt glas vatten, jämfört med att få in träning i vardagen. Dessutom så slutar hälften av alla som börjar träna efter tre till sex månader. 

Men jag har i alla fall börjat träna, och har gjort det regelbundet nu i över en månad, och för mig är det en god bit på vägen att vara inne i en god vana.

 

I början av maj började jag löpträna, och jag föll med detsamma. Inte bokstavligen, tack och lov. Men jag förälskade mig i hur löpningen fick mig att känna, och att jag faktiskt orkade. Och jag som aldrig sprungit frivilligt tidigare i mitt liv, är så glad för att jag börjat på nu.

Som gravid kunde jag knappt röra mig, alls. Och trots att min återhämtning var över förväntan, trots infektioner och kejsarsnittet, så kom jag inte mer igång än med dagliga promenader och annan vardagsmotion.

Kanske för att jag aldrig riktigt motionerat, förutom yogan då, som jag inte heller kom igång med efter graviditeten.

 

Men när jag sprang så var det något som hände inom mig. Jag kände mig fri. Och även om jag inte orkade springa så långt i början så orkade jag. Och det var en så häftig känsla.

Även om jag de där första gångerna tyckte att det var pinsamt av någon orsak att springa där någon annan kunde se mig, så fortsatte jag. Och idag kunde jag inte bry mig mindre.

För vad tänker man egentligen om man ser någon springa? Absolut ingenting. På sin höjd att personen är hurtig och duktig. Och varför ska man egentligen bry sig vad andra tycker och tänker?

 

131631213 809973633218523 7721535357164829409 n

 

Även om löpning inte är så komplicerat, för det är ju bara att ta på sig skorna och springa, så slukade jag allt på internet och läste fler böcker om löpning för att minska risken för skador och öka möjligheten att utvecklas.

 

Och utvecklas. Det gör man.

För varje löprunda så märker jag hur jag orkar mer och springer längre på kortare tid. Även om det inte handlar om kilometrar eller tid. För det är hur löpningen får mig att känna som det handlar om.

Och jag mår så mycket bättre. Löpningen är min egentid, och det är viktigt för alla. Och enligt min pulsklocka får jag en så mycket bättre sömn och återhämtning.

 

Förutom löpningen tränar jag även styrka och rörlighet, eftersom det är lika viktigt som de där vilodagarna man måste få in.

 

Jag har kanske inte sprungit tillräckligt länge för att ha fått in en vana för livet, men tillräckligt nog för att veta att jag vill fortsätta och hålla fast vid det här. Det som får mig att må bra, fysiskt och psykiskt.

 

Löptränar du, eller tränar du med något annat?

 


Edvinsstigen - väl värt ett besök!

Skrivet av Caroline Eriksson 12.06.2021 | 1 kommentar(er)

Om det finns något jag önskar man gjorde mer av, så är det att vara på mer utflykter och upptäcka fler guldkorn i näromgivningen. Men om jag ska vara ärlig så är jag för hemmakär och bekväm, och glömmer för lätt hur kul det är att faktiskt fara ut på livet äventyr. 

Men förra veckan så tog jag och barnet med oss en vän, och åkte in till Vasa för en lite mer speciell vandringsled. Edvinsstigen.

 

Edvinsstigen.

På den knappt 1,5 km sträckan som Edvinsstigen är, kan du se över hundratals konstverk, skapade av Edvin Hevonkoski (1923 - 2009). Av trä, metall och skrot så blir man inbjuden till en magisk skogsstig med figurer och sagodjur man bara måste stanna för att beundra och ta in. Och det är därför det är bra att vandringsledet inte är längre än det är, för det kommer ändå att ta en god tid innan du tagit dig igenom Edvinsstigen, just på grund av alla konstverk längs med stigen och inne i skogen.

 

Du hittar dit genom att helt enkelt skriva in "Edvinsstigen" i din GPS, och sedan följa telefonens instruktioner. Vid stigens början möts du av ett konstverk som håller i en skylt som det står "Edvininpolku" på. Sen är det bara att börja följa vandringsleden / stigen. 

 

199779433 633598294226954 7119392893995949824 n

 

Jag hade med barnvagnen, eftersom det är en barnvagnsvänligt vandringsled, men största delen av sträckan gick Nova själv. Hur skulle man annars kunna komma nära och beundra konstverken på nära håll?

Det var nog lika roligt förr både barn och vuxna, och hit kommer vi igen, det är ett som är säkert. Men då ska vi ha med myggspray.

 

198052993 1431308493890262 4148577919401151949 n

 

Jag tycker är så intressant att få se och uppleva konst, eftersom man får se så mycket av en annan människa genom konsten. Både om konstnären, men även om sig själv och andra betraktare. Flera människor kan se ett och samma konstverk, men alla se och uppleva konsten på olika sätt. 

 

200553284 3006621802902350 3659904796980740678 n

 

Nova gillade alla konstverk. Speciellt de som såg ut som färgglada höns eller hundar. 

 

197499448 192580066106324 2781151870545963434 n199413161 4140225886039016 1183474106265443612 n199492824 340422997483253 8414493737162521486 n

 

Edvinsstigen är även en sträcka jag skulle vilja testa på att springa igenom. Som jag nämnde i förra blogginlägget, så har jag börjat löpträna. Och det finns ett par rejält branta backar som skulle kunna bli en fin utmaning att springa uppför och öva upp konditionen på.

Får bli till nästa besök. Då ska vi också leta upp lekparken som ska finnas intill Edvinsstigen (och mellan de två brantaste backarna). Tycker det är så roligt nu med en 1,5 åring som man kan faktiskt ta och göra såna här utflykter med, och där alla har lika roligt och får ut något av det. 

Hon är så klok och härlig, så det är så roligt att få upptäcka världen och nya platser med henne. 

 

200767399 395557241717806 1737161876801638031 n200227958 539334927244715 7612420281576903657 n200365805 512854943095344 2703951588000092867 n

 

Så ja, det var en liten introduktion till en fin pärla i Vasa. Man behöver liksom inte åka så långt för att uppleva nytt. Har du tips på flera barnvagns- och barnvänliga vandringsled; skriv en kommentar!

 

Vad? Edvinsstigen.

Hur lång sträcka är vandringsledet? ca 1,5 km.

Var? Vapenbrödrabyn, Vasa.

För vem? Alla, stora som små. 

Barnvagnsvänligt? Absolut!

Hur hittar du hit? Skriv in "Edvinsstigen" i din telefons GPS.


Söt sockerfri rabarbejpaj

Skrivet av Caroline Eriksson 11.06.2021 | 2 kommentar(er)

Okej, nu ska jag för kanske femhundraelfte gången försöka blåsa liv i den här bloggen. Den är ju mig så kär, och jag är inte redo på långa vägar att släppa taget om bloggen. Än. Men jag får väl lov att acceptera att det här med att blogga inte ser ut som det gjorde för några år sen, och att jag inte behöver prestera hundra och publicera minst lika många inlägg på en vecka, månad och år. Utan att det räcker minst lika mycket till att bara skriva när man verkligen vill och känner för. När det finns något man vill minnas lite extra mycket, eller något bra man vill dela med sig av.

Och det vill jag ju.

 

Jag har börjat löpträna, och det skulle jag gärna skriva mer om, för det är så roligt. Vi (läs: Fredrik) har börjat bygga en stor lekstuga åt Nova, som ser ut som vårt hus. Vi har dessutom byggt en sandlåda (även där, läs: Fredrik). Jag har under vårens gång gjort tre examensdelar + tre praktiker. Har lyckats utföra två yrkesprov med barn närvarande. 

Jag vill verkligen inte vara en "duktig flicka" denna gång jag studerar, och bryr mig ärligt inte om betygen, för det räcker med att vara godkänt. Men ändå känns det gott i själen när jag får mer än mycket fina vitsord och beröm av människor som faktiskt uppskattar att ha mig hos dem, att jag måste få ge mig själv en klapp på axeln och tänka att: "Jag klarade det här. Helt själv. Hemma med en 1 åring.".

 

Så ja, det finns massor jag vill dela med mig av och skriva om. Och nu har jag bestämt mig för sommarlov, så månne inte jag ska kunna dela med mig av ett eller annat blogginlägg. Och gör jag inte det så finns ju alltid instagram, där jag är dagligen aktiv. carloine heter jag där.

 

Men nu tänkte jag börja med att dela med mig av ett recept, som med stor sannolikhet blir en favorit till helgens godfika. Om du gillar kokos och sockerfria bakverk, vill säga.

 

keto sockerfri rabarberpaj smulpaj

 

Söt sockerfri rabarberpaj.

 

Rabarber / botten: 

200 gram rabarber (skalade, tvättade och i bitar)

Kanel (hur mycket du själv vill ha)

Sötströ (valfritt på mängd och sort)

 

Smuldeg:

2 dl mandelmjöl

1 dl kokosflingor

50 gram smör

4 msk sötströ

Pikolite vaniljpulver (valfritt)

 

Smöra kakform / ugnsform och sprid ut rabarbern. Strö över kanel och sötströ enligt smak och tycke. Blanda ihop alla ingredienser i en bunke och tillsätt sedan smöret. Knåda ihop tills det blir en fin deg och smula sen över rabarbern.

Jag valde att göra lite extra smuldeg, för det är ju så gott.

 

In i mitten av ugnen (175° c) i 25 minuter / tills pajen fått lite färg och rabarbern är mjuk. 

Servera med grädde / vaniljsås.


Vi har skaffat kattunge!

Skrivet av Caroline Eriksson 07.05.2021 | 1 kommentar(er)

Den här veckan har varit en händelserik och kärleksfull vecka. I måndags fick vi tillökning i familjen:

får jag lov att presentera Fina!

 

181161450 10158841618803880 8297938791117499482 n

Bild från samma dag vi fick hem Fina. Kärlek från första ögonkast.

 

Ända sedan Mohicana somnade in, så har det fattas oss alla någonting. Hemmet har inte haft samma känsla, och vi har saknat en fjärde familjemedlem något enormt. Vi har länge varit öppen för att skaffa kattunge, och jag har alltid sagt att man känner på sig när den rätta dyker upp. Och det blev Fina som fick hjärtat att slå extra slag av glädje. 

 

Nova skrattar hela dagarna, och har sån glädje av Fina. Och Fina har så roligt med Nova. Älskar att se den relation de har tillsammans. Nova är så försiktig och snäll, och leker med kattungen på bästa sätt. De kommer att få växa upp tillsammans.

 

183112586 10158846003313880 512783074234138142 n

En målbild jag hade under de veckor vi väntade på att få hämta hem henne, var att ha henne vid min sida när jag läser bok.

 

Och jag vet att alla föräldrar tycker sina barn är de bästa på planeten, men undrar ändå inte om vi fick den bästa kattungen man kunde få. Hon är så lugn, snäll och rolig. Sällskaplig. Hon tycker om att mysa och vara nära, och sover mellan mig och Fredrik varje natt. Hon tycker om all mat, och till skillnad från när Fantomen och Mohicana (mina två första katter) var små, så är Fina den enda som faktiskt har lekt med kattleksakerna jag köpt till henne. Och så är hon så fin, självklart. 

 

Katten Leila, som är 11 år, är så där halvt skeptiskt till kattungen. Men på håll går det riktigt bra att ha dem tillsammans, och hon är inte elak även om hon har en busig kattunge som springer efter henne. Så det tar nog inte länge innan även de är bästa vänner.

 

Så ja. Det var min presentation om senaste tillskottet i vår familj. Hon gör vår familj komplett.

 

Och ja! Jag är mer aktiv på instagram, där du kan få dagliga uppdateringar från mig. Carloine heter jag där. Följ mig!

 


Allt jag önskar och vill ha från bjud.fi

Skrivet av Caroline Eriksson 04.05.2021

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det första dagen av bjud.fi’s auktion!

Det är inga konstigheter att använda sig av auktionen. Säg att du är intresserad av en jättelastare från Robbis Hobby Shop. För tillfället är högsta budet på 84 euro, och du kan tänka dig att kunna betala 140 euro som max. Då låser du din summa på 140 euro, och bjud.fi sköter budgivningen åt dig, så du bara kan luta dig bakåt (eller pyssla i trädgården, ta en promenad eller sova). Om någon bjuder över dig, så bjuder bjud.fi tills du vinner eller når ditt maxbud.

Så vad är jag suger på denna auktion?

Jo.

e3e37a32457bb00bb86dbc9af4f6d242 crop10 x valfritt plåtbröd från Niska.

Tidigare i vår så besökte vi Niska, och det var ett så kärt besök att jag vill återvända. Igen, igen och åtta gånger till. De har världens bästa pizza / plåtbröd, och den godaste glutenfria jag någonsin smakat. Servicen var på topp och vi alla (jag, Fredrik, Nova och min mamma) hade en sån trevlig stund.

51cb9c79112c14cf14d32c64b1b96444 cropKattklösmöbel från Vasa Djurcentrum.

Det har hänt mycket under den tid jag inte bloggat, och senaste nytt är att vi blivit med kattunge. Så nu vill jag boa och göra fint och roligt för kattungen, och ge henne ett kattklösmöbel som är hennes alldeles egna möbel.

91fd7aad2d65d4a8076911f42168a866 cropEn grön gräsmatta från Oravais Turf.

Nu har så gott som all snö smält här på gården (vintern är lång här i skogsbrynet), och som varje vår så inser jag att jag vill ha en grönare och skönare gräsmatta. Det är som underligt hur vi gödslar och kalkar och försöker ta hand om gräsmattan, så är den ändå grönare och frodigare på baksidan av huset. Inte där man vill vara om dagarna.

Så jag villhöver en grön gräsmatta från Oravais Turf. 

0045fcebf52f7133d6dc67885fae7789 cropRuskaresa till Raitismaja.

Det kommer kanske bli den sista lediga sommaren någonsin nu, och jag vill göra något roligt med min familj. Så varför inte en ruskaresa till vackra vyer och renar?

6d257a18436b0fd2d38fa90c2135f100 cropSvit för en natt.

Och så hemmakär som jag är, så funkar det lika bra med en svit på Hotel Red & Green. Tänk att få bara koppla bort allt för ett dygn och njuta av god frukostbuffé. Ja tack!

 

 Vad väljer du att bjuda på?


Jag har skapat min egen konst. Igen.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.04.2021 | 2 kommentar(er)

Jag har skapat min egen konst. Igen. Jag tyckte det var så roligt när jag målade min första tavla, "Vibemode", att jag visste att jag snart ville måla igen. Så när sambon åkte till nattskiftet i helgen, och barnet sov, så började jag att måla.

Efter en vecka med mycket jobb och skolarbeten så var det riktigt skönt att få koppla av och måla. Bara låta kreativiteten flöda. Och jag somnade sen riktigt nöjd.

 

Och här är hon. "Let it Flow" har jag namngett tavlan.

 

Webb Caroline Tavla Let it flow 1Webb Caroline Tavla Let it flow 2


Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.04.2021 | 2 kommentar(er)

Du kan inte se på någon annan hur hälsosam hen är.
Hur mycket hen tränar.
Vad hen äter.
Hälsa är inte ett utseende.

Du har rätt att finnas och existera i din kropp.
Precis som du ser ut. Precis som du är.
Utan att bli dömd. Utan att bli diskriminerad.
Utan att bli förlöjligad. Utan att bli utstött.

Du är mer än din kropp.
Du är en själ,
som längtar och väntar
på att få bryta sig loss.
Få vara sann mot sig själv.
Att vara fri.

Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Och någon annan kan aldrig säga åt dig hur du ska må,
hur du ska känna,
hur du ska vara,
hur du ska klä dig,
hur mycket plats du får ta,
vem du får älska,
vem du vill vara,
vad du vill göra.

Men hej, om jag får säga något, så vill jag ba säga att:
Du är värdefull.

Och låt inte någon annan få dig att tro annat.

 fina magen 2

Orginalinlägget hittar du på min instagram: carloine 


Att skapa sin egen konst

Skrivet av Caroline Eriksson 06.04.2021

I söndags var jag kreativ och gjorde något som jag annars inte brukar göra. Jag målade.

Jag hade köpt min en canvasduk och akrylfärger och lät fantasin flöda samtidigt som jag hade roligt. Hade som inget riktigt mål med slutresultatet, och gick på känsla. Och känslan gav mig det här.


Får jag lov att presentera: "Vibemode".

 

Det var så roligt, så det här gör jag absolut igen.

 

Caroline Tavla Vibemode 1Caroline Tavla Vibemode 2Caroline Tavla Vibemode 3Caroline Tavla Vibemode 4Caroline Tavla Vibemode 5


Att mista en kär familjemedlem

Skrivet av Caroline Eriksson 05.04.2021 | 1 kommentar(er)

På fredagskvällen förlorade vi världens snällaste katt. Du är så saknad Mohicana. Du fattas oss.⁣


På kvinnodagen 2008 fick jag vara med när Mohicana föddes. Sen dess har det varit hon och jag. Vi har vuxit upp tillsammans. ⁣13 år tillsammans.
När jag var på BB efter att ha fött Nova gick Mohicana och sökte mig i dagarna tre, och sen vi kom hem har hon varit vid Novas sida. Sovit utanför hennes dörr alla nätter, och alltid varit nära. ⁣
Hon var Novas första bästa vän, och alltid så snäll. Helt underbar och mjuk.

 

Hon behövde inte vara ensam, och fick vara hemma med oss där hon kände sig trygg. ⁣
Det var väntat, för hon var ju trots allt 13 år. Men ändå kom allting för hastigt på. Hennes kropp orkade helt enkelt inte mer. När jag och Fredrik satt med henne i ett mörkt rum och pajade henne, grät jag och kände hur en del av mig höll på att försvinna. ⁣
Jag gråter än. ⁣

Hon fick en värdig och fin begravning, där till och med katten Leila var med och tog avsked. Märks så tydligt att något, någon, saknas här i hemmet nu.

Nu får du vila på evigt mjuka soffor och äta god mat. ⁣

⁣Du fattas mig.⁣


Mohicana⁣
8.3.2008 - 2.4.2021

168405525 10158778333053880 7057315756781562933 n168818133 10158778333038880 2423321666611304619 nY5A3829 2


Iv-antibiotika och den längsta veckan i mannaminne.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.03.2021 | 4 kommentar(er)

Förra veckan var kanske den längsta och tyngsta i mannaminne. Förra måndagen mådde jag redan dåligt, men det skulle ta till onsdag innan jag fick hjälp. Och lång historia kort: jag har njurinfektion. Misstanke om blodförgiftning, men tror nog den faran varit och farit redan. För sedan i onsdags har jag nu fått stark antibiotika intravenöst tre gånger per dag.

 

Det tyngsta förra veckan, förutom att ha såna smärtor så jag trodde att jag skulle gå itu (Har du inte haft njurinfektion eller kraftiga smärtor, så kan jag säga att när det var som värsta hade jag hellre fött barn), med hög feber och frossa, och att behöva köra tre gånger per dag in till Malax för att få iv-antibiotika, så är att inte ha orkat lika mycket. Det där dåligt föräldrasamvetet tror jag man aldrig riktigt kommer ifrån, men inte blir det ju bättre precis när man är sjuk. Att inte vara lika hurtig mamma som orkar busa eller hoppa runt ute i snön med Nova.

Men hur jag ändå försökte och gjorde mitt bästa. Samma dag som jag fick hjälp, så hade Nova plockat fram utekläderna själv och sa "mössa" och "socka". Och så gick vi ut på en liten promenad, för att någon timme senare vara på akuten.

 

158288964 4067952469916259 7754727747674003476 n

 

På akuten blev det ju konstaterat, njurinfektion, och jag bröt lite ihop på. Nog på grund av alla smärta och hela situationen som var tungt för mig, men också för att jag visste vad det skulle innebär. Velade jag mellan att stanna på avdelning, som blev rekommenderat åt mig, eller åka hem. Och mitt hjärta ville verkligen inte vara ifrån Nova. Vi har ju aldrig varit ifrån varann så pass lång tid. Så jag gjorde själv beslutet att vara hemma, för att istället åka in tre gånger per dygn för att få antibiotika. 

Att vara hemma med en kanyl i armen och handen har varit en utmaning i sig, men det gjorde nog gott åt både mig och Nova att få fortsätta vara tillsammans. Tror nog den bästa miljön för en, i mån av möjlighet, är där man känner sig trygg. Och jag är trygg och lugn hemma, och Nova är trygg med mig.

 

Och en sån kämpe hon har varit. Fredrik fick inte fick ledigt från jobbet, på grund av att både han och Nova är ju friska, så Nova fick helt enkelt följa mig mig alla gånger på alla blodprov och besök där jag fått iv-antibiotika, förutom den dos jag fick 21:30 på kvällen (fick hemsjukvård ett besök, men det var det enda som kunde erbjudas åt mig förra veckan).

Men Nova har bara varit nöjd, och haft ett sånt tålamod som nog inte 15 månaders barn ska ha. Med en ömhet och kärlek som bara hon kan ha. Hon är bäst.

 

Och även om jag inte orkat busa lika mycket, så har vi myst desto mer. Läst böcker. Ritat. Varit tillsammans. Och det är väl det som har betydelse. Att få vara trygg och tillsammans.

 

I morse igen åkte hon och jag iväg för att jag skulle få medicin och nya blodprov skulle tas. Åter en gång var hon lika snäll och exemplarisk att ha med. Fick glädjebesked att jag nu får slippa kanyl, och att åka in tre gånger per dag, och nu får fortsätta min antibiotikakur med tabletter. Sån frihet! 

Firade med att kunna röra händerna och armarna fritt när vi kom hem, genom att gå ut på en promenad i strålande sol. Nova sprang runt, hoppade i snöhögar, skrattade, och vi hade det precis som jag hade önskat att förra veckan var.

 

Ta hand om dig!