måndag 18 mars 2019 - 10:56

Pedofil i Landet Ingenstans

”Det är aldrig barnets fel”, är något man ofta får läsa i sammanhang om övergrepp och pedofili. Ändå är det konstigt hur jag inom loppet av två dagar läste en artikel och såg en fyra timmars dokumentär som visar att verkligheten kan vara en annan.

 
Det var alltså förra veckan jag läste en artikel som både var tung att läsa, och högst troligt lika tung att skriva. En 60-årig man som blivit befriad från något straff alls, efter att först ha dömts till fängelsestraff på grund av sexuellt utnyttjande av barn.

Trots att det varit trovärdiga vittnesmål. Trots att hovrätten konstaterat att mannens beteende varit olämpligt, och överskridit en gräns för vad som kan anses vara acceptabelt.

 


Dagen efter såg jag den fyra timmars dokumentären ”Leaving Neverland”, och därefter den en timmes långa intervjun med Oprah "After Neverland". När de fem timmarna var över kände jag så mycket känslor, på en och samma gång. Jag var arg. Ledsen. Förbannad. Förvirrad. Illamående.

Michael Jackson hade alltid små pojkar i sin närhet. Folk skyllde ifrån sig att han själv var som ett litet barn. Att han älskade barn och ville deras bästa. Ibland låste han in sig i rum med barnen.

Vilken vuxen man vill spendera så mycket tid, sova i samma säng och låsa in sig på rum med andra barn?

 
Och jag mår illa att tänka tanken på vad han har gjort åt barnen, och hur hans offer blivit behandlade när de valt att träda fram och berätta sin historia.

Att små barn blivit misstrodda, och hur lätt MJ kunde betala bort anklagelserna mot honom i sin första rättegång.

 

 

Dokumentären ”Leaving Neverland” ger en inte svaret på hur någon kan våldta ett barn. Men dokumentären ger en klar bild över hur förloppet kan se ut och utspela sig. Dokumentären slår hål på myter och missförstånd, och visar att det inte alltid är en ful gubbe i skogen som är förövaren.

Det kan vara någon nära. Någon du tycker om och står nära. Den du minst skulle misstänka, och som är duktig på att manipulera.

Och det är där skon klämmer för de flesta, och där det blir svårt att välja sida att tro på. Svårt att tro på sanningen.


Hur kan en folkkär och begåvad artist våldta små pojkar? Hur kan en omtyckt präst förgripa sig på församlingens små barn? En morförälder, lärare och granne. Någon som står nära. Någon man litar på. Hur kan det pågå under så lång tid, utan att någon lägger märke till att något är fel? Hur kan någon bli utsatt för något så hemskt, utan att berätta åt någon annan?

 


"Michael told me it was love, that God brought us together. And Michael was God to me."

- Wade Robson, After Neverland.

 


Det är aldrig barnets fel, och ändå har många så svårt att tro på det de får höra, när barnet träder fram och berättar vad de varit med om. Många av de här barnen visste inte ens att något var fel, eftersom många av dem trodde att det var så där man visade kärlek. I fallet ”Leaving Neverland” skulle jag ha en hel del att säga till om föräldrarna, eftersom det var de som tillät sina barn sova med MJ, och det är förjävligt.

Allting.


Men det här och Leaving Neverland är så mycket större än Michael Jackson. Det handlar om barnen, om de som blivit tystade och de som lider av det någon annan gjort åt dem.

Är inte lagboken tillräcklig, när det är möjligt att man slipper straff för det man blivit dömd till? Det måste bli en förändring så fler vågar träda fram, utan att vara rädda för att bli misstrodda.

 


Det är aldrig ett barns fel,

och vi måste sluta dalta med män som går över gränser.

 

tisdag 12 mars 2019 - 15:30

Inga snuskgubbar spelar biljard.

Dagarna passerar, en dag åt gången, och jag njuter för fulla muggar. Det gör liksom inget att det blev en full vinter utomhus igen, eller att det fortfarande känns långt till en ordentlig vår och sommar. Jag har det bra. Just nu, och här. Och jag tar gladeligen en dag åt gången.

 
Först hade jag tänkt, liksom förra veckan, att den här veckan skulle bli veckan jag pausar lite grann. Av samma orsaker som förra veckan så har jag fortfarande mycket jag vill skriva om, men få saker jag vill dela med mig av. Jag vill inte heller skriva något, "bara för att".

Och än en gång så känner jag behovet av att blogga, fem före jag är redo att släppa taget.

 

Det här är i alla fall lite vad som hänt de senaste dagarna.

 

blogg 1

blogg 2

Vår stringhylla med växter och bilder på oss.


Fredrik måste vara den enda på planeten som fortfarande använder programmet ”paint” när han ska fixa till en bild eller så. Han är för övrigt också en av de få som får en bild att se snygg ut i paint.

 
Vi firade ingen kvinnodag förra veckan, för vad är det att fira att var tredje kvinna har upplevt våld i ett parförhållande, eller att 50 000 kvinnor i Finland utsätts för sexuella trakasserier?

 
Regeringen och vårdreformen föll, och det firade jag. Tills jag kom fram till att det säkert finns maktgalna politik-gubbar kvar som inte har ett hum om något, och att allt som den förra regeringen ställde till med, måste någon nu städa upp.

 

blogg 3

blogg 4

Är tacksam för att jag fick allt att gro, och får fina och starka växter.


Mina odlingar växer och mår bra. Jag har planterat om vissa av plantorna ännu en gång, för att ge dem mer rum att växa sig starka vid.


Igår hade jag hand om Sevendays insta-stories, och bjöd på en husvisning. Är hemmet något du skulle vilja se mer av här på bloggen?

 

blogg 5

blogg 6

Hem och inredning, är det något du vill se mer av på bloggen?


Och samtidigt var gårdagen första dagen på evigheter som jag ska försökte mig på att göra glutenfri lasagne. Minns första gången jag gjorde lasagne, och en bekant som kom på besök frågade mig om jag gjort pizza. ”Bränd pizza”.

Det jag lagade igår var så långt ifrån bränd pizza man kunde komma. Jag vågar till och med säga att jag är duktig på att laga lasagne. Den var god.

 
Jag har börjat spela biljard. Över internet. Lugnaste så.

Är inte så speciellt bra på spelet, men man behöver ju inte vara bäst på allt heller. Huvudsaken är att man har kul. Jag får spela med människor från hela världen, och har insett att detta biljard-spel är mycket populärt i Indien.

Något annat som är positivt med spelet, förutom att jag får ett tidsfördriv och något att lägga tankarna till, är att man inte kan chatta med varandra.

Det finns några förvalda fraser man kan använda sig av, som ”Good luck”, ”Well played”, ”Thanks” och ”Oops”.

 

Men det är det. Och det är skönt. Jag har hunnit spela betapet tidigare, och även där lyckats råka ut för snuskgubbar som skriver snusk. Bättre då att få koncentrera sig på spelet och ha kul.

  blogg 7
Skönt att få blogga igen. 

 

Och det var den uppdateringen från mig.

 

Hur har du det?

Vad vill du se på bloggen?

 

Skriv en kommentar eller en liten hälsning, så blir det lättare för mig att skriva, när det känns som att inspirationen är ett minne blott.

 

fredag 8 mars 2019 - 05:00

En speciell dag

Jag är den som:

talar med mina katter, och ibland har vi riktigt fina diskussioner. 

Inte kan somna utan minst en katt i närheten. 

Tycker att mina katter är de mest smarta och speciella katter du kan finna på denna planet. Universum till och med.

Gjorde tassavtryck för... 10 år sen (?), av mina katters tassar i trolldeg. 

Tycker det är du som är konstig som inte leker med din katt. Vem leker inte kurragömma med sin katt?

Sjunger "ja må du leva" och firar katternas födelsedag.

 

Idag är det Mohicanas födelsedag. Grattis gumman, 11 år. 

 

Mohicana 11 ar 1

 

Mohicana som varit blyg hela sitt liv, men verkligen fått blomma ut och vara sig själv (och sprallig!) sen vi flyttade till huset för lite mer än ett år sen. Det är väl den där tryggheten och friheten hon känt av, och det har gjort henne gott.

Mohicana som alltid sover vid min sida. Som älskar mat mest av allt. Som går sina kvällspromenader runt huset, flera gånger varje kväll.

Som är helt enkelt speciell på sitt eget unika sätt, och är en underbar katt som aldrig skulle göra någon illa. 

 

Mohicana 11 ar 2

 

Tänk att den här bruden varit en del av mitt liv i elva år. 

Jag är så tacksam.

 

onsdag 6 mars 2019 - 17:44

Att hantera energitjuvar och inte dras med i precis varenda känsla

Om mitt mål för det här året var att bli ”coolheten själv”, så betyder det ju att jag måste börja i mig själv. Även om man gärna skyller sin stress och oro på utomstående faktorer som jobb, räkningar, eller andras beteende, så är det i dig själv förändringen börjar.

 
När det kommer till de olika grupperna så väljer jag att vid jobbet bara ta sekund för sekund. Att inte lova för mycket, och inte heller stressa över sånt som inte har (eller kommer att) inträffa.

När det kommer till pengarna så ser jag till att alltid ha räkningarna betalda, och att ta tag i dem så gott som med detsamma. Att planera en budget och hålla sig till den, underlättar för överraskningar.

Och när det kommer till andras beteende? Det är det jag kommer att blogga om nu.

 

1509751 10152557691823880 528584852720593212 n


Ända sedan jag var liten har jag känt in andras känslor och stämningar i rum. Låtit mig dras med i andras energier, och tagit alldeles för hårt åt mig, om någon tagit ut sin ilska eller problem på mig. Som kunnat grubbla över situationer, och om jag gjort något fel eller kunde ha gjort annorlunda, när det allt som oftast inte ens hade med en själv att göra.

 
Men är det så att du är en som känner in dig i alla situationer du är i, och påverkas kraftigt av andra känslor och beteenden, och vill ha en förändring? Att du kan möta och hantera negativitet, utan att dras med totalt. Att du inte låter någon annan förstöra din dag totalt, och kan försöka bibehålla något slags lugn även om det kan storma omkring en?

 
De här tipsen du kommer att få läsa ska inte förvandla dig till en oempatisk människa, som inte bryr sig eller lägger märke till andra. Men de kommer att hjälpa dig till att kunna fortsätta känna, utan att bli helt dränerad på kraft.

 


Du behöver inte ta ansvar över andras känslor.

Det kan vara både av en gåva och förbannelse att kunna känna sig in i andras känslor, och känna av stämningen i rummet samma sekund du går genom dörren. En gåva, eftersom det innebär att du kan känna av läget. En förbannelse, om du dras med i stämningen totalt.

Kom ihåg att du som vuxen människa inte behöver ha ansvar över andra vuxna människors känslor. Att du inte behöver anpassa dig och ta hand om andras problem.


Även om vi fått det inpräntat i oss från små att det är det som får oss att bli accepterade och bekräftade som människor. Bara det att du vågar säga nej ibland är så mäktigt och viktigt, än att du glömmer bort dig själv totalt.

Du behöver inte ta emot allt som kommer emot dig, och du har rätt att sätta dig själv i första plats de stunder du tvivlar på dig själv som mest. Speciellt då.

Alla väljer vi vår sinnesstämning, och alla göra vi våra egna val. Även du.

 


Föreställ dig att du är en anka.

Om det är så att någon skriver något elakt åt mig på internet, eller beter sig illa åt mig i verkliga livet, så föreställer jag mig att jag är en anka. Visst vore det mer till min natur att försöka anpassa mig och försöka åtgärda något hos den andra personen, som sist och slutligen knappast har med mig att göra. Men är det värt det? Nej. Att ödsla energi på att få ett godkännande från någon som redan har en förutsatt uppfattning, eller helt enkelt inte går att diskutera med för tillfället, är bara slöseri på energi.

 

Istället tar jag ett djupt andetag, känner de känslor man kan känna när någon är elak, för att sedan låta dem rinna av mig som vatten på en anka.

 

14125683 10154194292813880 8385215108992812226 o


Ta inte elakt beteende personligt.

För det här har jag skrivit om så många gånger tidigare: du kan göra alla rätt och vara världens härligaste människa, men ändå kommer du inte att komma överens med alla, och alla kommer inte vilja vara din vän. Lite hemsk insikt, men så skönt, då du då inte längre känner behovet att få bekräftelse av precis alla i din omgivning.

På det sättet hinner du bara tappa bort dig själv, lite snabbare.

 
Om någon är elak åt dig, helt utan orsak, så är det att inte ta det personligt. Alla har vi våra egna strider att möta, och jag tänker att de personer som har behovet att trycka ner andra, knappast har det så lätt just nu.

Andas och låt det vara. Umgås och ge din energi istället till människor som genuint gillar dig och vill dig väl.

 


Lär dig förstå hur du reagerar på andra.

Jag hade aldrig kunnat börja med dessa knep, om jag först och främst inte insåg hur jag själv reagerade och agerade på andras beteende. Lägg märke till när du börjar känna stress och oro. Vad och vem som orsakat de känslorna hos dig.

Att börja undvika situationer eller människor går, men blir svårt i längden. eftersom det genom hela livet kommer att existera situationer och människor som kan orsaka stress och oro inom en. Men att du lär dig att välja att behålla ditt lugn, istället för att helt och hållet kasta dig in i situationen och känna stressen i dina blodådror.

 


Kom ihåg:

så länge du inte skadar någon annan, så får du vara precis som du vill.

Du behöver inte ta emot all skit, så förutom att ignorera dåligt beteende: säg även till när du fått nog. Att du inte vill ha eller förtjänar det beteendet.

Du är värd endast det bästa.

 

onsdag 6 mars 2019 - 05:00

Gör egen chips i micron!

Jag utsåg mig själv till en mästerkock, då jag insåg att det gick att laga ägg på en minut - i micron! Nu har jag testat på något nytt:

att göra chips i micron!

 

Jag föredrar salt före sött, och har älskat chips sen jag knappt kunde stå själv på egna ben. Och en av mina största drömmar vore att bli sponsrad av ett chipsföretag, som tryggade mitt årsförbrukning av chips. Men (än så länge) har inget företag kommit på den idén, och jag får ta och göra min egen chips.

Och gott blev det minsann!

 

DIY CHIPS 1

Gör egna chips i micron!

 

Vad du behöver:

Potatis (jag har potatis från Petalax)

Olja

Osthyvel

(ett fat)

(kryddor enligt smak och tycke)

 

Gör så här:

Lägg lite olja på fatet, och smeta ut det så det blir jämnt fördelat. Skiva potatisen, och var försiktig om dina fingrar. Rada ut potatisen på fatet, salta lite och ställ in i micron på 3 minuter. Nu är allas micro olika, och du får känna efter lite hur länge de ska vara i.

Efter att de varit i 3 minuter, så tog jag ut dem (akta! fatet är varmt!), rörde om chipsen, och la i dem en stund till. För att få dem riktigt knapriga.

 

Om du har tålamod så låter du sen chipsen torka på papper, så överflöd av olja rinner av. Annars äter du ba med detsamma.

 

DIY CHIPS 2

Knapriga och goda chips.

 

Tadaa! Så här vackra blev mina chips. Fredrik trodde första att jag hade nappat hans chips och lagt i egen skål, men tji fick han. Och ja. Han fick provsmaka också. Chipsen fick godkänt.

 

De blev otroligt nog riktigt knapriga. Smakar som "riktiga" chips, bara utan en massa extra tillsatsämnen. Nu saltade jag med salt, men kommer att bli lite äventyrlig och testa dillchips, grillchips och.. ja, allt! 

 

Skulle jag vara en matbloggare skulle jag kalla mig microkocken. He he he.

 

 

Jag tvättade endast potatisen, och behöll skalet. Du får göra som du vill, men skalet är gott. Ba så du vet.

tisdag 5 mars 2019 - 05:00

Kuk i vin

Jag rekommenderar att vi alla ska ta och börja kommunicera mer med varann. Så mycket missförstånd man skulle kunna lösa. Så många nya vänner man skulle få. Möjligheter och du kanske börjar förstå vart jag är på väg. 

Men ibland blir det lite fel. 

Inte medvetet. Men ändå. 

 

Såg på facebook en bild som fick mig att fnissa till igår. På ett sjukhus, någonstans i Finland, serveras en väldigt exotisk meny med lite vågade rätter. Får det smaka med lite kuk i vin?

 

Skarmavbild 2019 03 04 kl. 21.09.10

Bon Appétit!
(printscreen från en grupp på facebook)

 

Så många gånger jag gjort samma misstag, och litat fullständigt på Google Translate. Och så många gånger jag skrattat så tårarna sprutat av då det inte riktigt gått som man velat. 

 

De händelser jag dock jag minnas som färska minnen, är då jag försökt tala finska med en fullständigt finsktalande typ, och det inte blev som jag ville. 

 

Situation 1: Står och dansar på krogen med min tjejkompis, för ett decennium sen, när en kille går fram till mig och försöker småprata. Eftersom min finska verkligen inte var den bästa då, såg jag väl mest nöjd ut. Men jag kunde lite små fraser som man lärt sig i lågstadiet, och förstod att typen var intresserad att veta hur gammal jag var. 

"Nittio" svarade jag glatt på finska, och dansade vidare i natten, obrydd om typen som ställt mig frågan (och nu gått vidare).

 

Situation 2: Jag var ny på en arbetsplats, och hade mestadels finska kollegor. Som för övrigt är kanske det bästa sättet att lära sig finska på, om du inte går och faller för en finne. Att utsätta sig och hamna i situationer där du inte kan språket, gör att du helt enkelt observerar, lär dig och till sist vågar prata själv.

Hur som helst hade jag gjort undan mina arbetssysslor, och tänkte kolla om min kollega behövde lite hjälp. Jag hade övat upp frasen i mitt inre, och gick fram till henne med självsäkra steg.

"Behöver du en bil?" frågade jag henne på finska, log stort och fick se ett ett stort frågetecken i min kollegas ansikte. Min hjärna hade det på klart att det var ordet "apua" jag skulle använda. Min tunga formade istället ordet "auto".

 

Har en tendens att kanske göra sånt som skulle få många att sjunka igenom golvet, men det är sist och slutligen väldigt få saker som skulle få mig att skämmas. Istället skrattar jag högt och hjärtligt, gärna åt mig själv och med andra. Livet är så mycket roligare då. 

 

 

Har du varit med om en situation då det blivit lite miss i kommunikationen?

Dela med dig! 

 

måndag 4 mars 2019 - 11:30

6 tips att bli positivare

Jag försöker att inte ta illa upp när någon hintar om att det skulle vara fel att vara positiv. Att man skulle ses som ignorant, i en värld som denna, när man uppskattar det man har omkring sig. Till och med har mage att uppskatta det liv man lever.

Istället kan det i vissa fall anses vara ”finare” att inte kunna ta emot en komplimang, eller att trycka ner sig själv dagligen. Det vill jag ha en förändring på.

 
Har hunnit vara på båda sidorna av vägen, och tagit del av varje sida av myntet. Jag vet hur det är att säga ”Äh, den här gamla trasan”, när något gett mig en komplimang för vad jag har på mig. Även om jag innerst inne känt mig fin, och valt kläderna med omsorg.

Som avfärdat en komplimang med ”Nej, inte är det här fint”, när någon endera sagt att jag målat eller sjungit fint. Som inte bara tryckt ner mig själv, frivilligt, utan även hintat om att den person som varit snäll åt mig haft fel, eftersom jag inte kunnat godkänna vänlighet, positivitet och komplimanger.

 
Att ändra sitt tanke- och levnadssätt innebär att du kommer att programmera om dig själv och din hjärta. Börja om från ruta ett, och verkligen bli uppmärksam på hur du tänker och talar om dig själv och andra.

Skulle, och kommer säkert, spinna vidare på detta längre fram, men nu tog tiden slut för mig.

Därför tar jag och kopierar in sex goda råd från mig till dig, från 2016, "hur du blir en positivare människa".

 
För det är rätt så fint och härligt att vara tacksam.

 


1. Det är ett dagligt äventyr det här med att vara fridfull. Har mina stressiga stunder också, för skrev jag annat så skulle jag ljuga. Man får ha tålamod och inte vara för hård på sig själv.

2. Var närvarande och känn efter hur din kropp mår och reagerar. När man känner sig stressad, arg och ledsen att man samtidigt funderar över vad det är som tar fram de känslorna hos en. 

Fortsättningsvis med att vara närvarande är att vi känner, doftar och lyssnar till oss själva och omgivningen. Hur smakar maten, på riktigt? Hur doftar din partner (gott!) och hur känns kattens päls mot dina fingrar (mjuuuuukt, varmt och gosigt). Känn hur dina fötter känns när du går, hur ryggen mår bra av att sträcka på sig... du förstår. :-)

3. Att rensa bland energitjuvar betyder inte att man undviker vissa människor eller tittar upp mot himlen om man möter dem på gatan (även om det kan vara roligt det också). Utan att man släpper taget om att låta sig påverkas negativt av de man tydligt inte kommer överrens med eller som får en att må dåligt.

För saken är den att en människa kan vara ett riktigt "dumhuvud", men det är du själv som tillåter dig att bli arg över det. Samma som i förra punkten så är det ändå något hos de här människorna som man kan lära sig av. Någon egenskap med dem mste ju finnas för att framkalla en reaktion hos dig, men att man accepterar det och släpper det sedan utan att lägga extra energi på det/m.

4. Andas. Man kan lura kroppen att tro man är lugn genom att andas rätt, samtidigt som andningen kan funka som smärtlindring och sänka blodtrycket. När vi andas rätt så händer mycket positivt i vår kropp. Kvinnor som ska föda sitt barn eller de som har otrolig smärta kan för stunden må bättre och överleva bara med hjälp av andningen.

5. Dansa! Naken, påklädd, ensam, med andra, utomhus eller inomhus. Sak samma, bara man dansar och har roligt. 

6. Sist men inte minst: DU MÅR SOM DU TÄNKER. Destruktiva tankar, de som inte har någon sanning i sig eller de som inte är produktiva tar oss ingenstans. Det är bara att bestämma sig. För finns det egentligen någon fel sida att vakna upp på, eller är det bara vi själva som bestämmer oss för det? Och är måndag verkligen en sån otursdag? Om man lägger energi på allt negativt så är det ju självklart att man lättare ser det och drar till sig det. Så varför inte välja glädje?

 

Istället för att upprepa för dig själv hur (valfritt negativt ord) du är; byt ut det till något positivt om dig själv. Upprepar vi något tillräckligt mycket, så tror vi till sist att det är sanning. 

Välj och behandla dig själv och andra med omsorg.

 

52480974 10156679223048880 6358092447662211072 o

 

måndag 4 mars 2019 - 05:47

Jag vill tacka livet.

”Tror att jag tar en paus från bloggen nu.”

Det var igår kväll när jag insåg att jag inte hade och inte skulle få någon inspiration till blogginlägg, som jag sa högt åt Fredrik att jag skulle ta en paus från bloggen. Att det finns mycket jag vill skriva om, men få saker som jag vill dela med mig av. Hur länge den där pausen skulle vara hade jag ingen aning om. Onödigt att planera när man ska tillbaka till gamla rutiner, om det är något nytt man längtar efter att prova på. Att få fokusera på annat mellan varven.

Och jag var nöjd med mitt beslut. Såg till och med fram emot det.

 
Men ändå sitter jag här idag. Bloggar. Med fler än en idé på lager, och inga problem att låta fingrarna fara över tangentbordet. Vi får se hur länge det varar. Fortsätter jag som förr så är det bara att följa med. Blir jag tyst så är det inget värre än att jag högst troligt fokuserar på annat. 

 


I slutet av januari så listade jag upp det bästa och sämsta med månaden. Tanken var att göra det till en återkommande grej, men i ett ögonblick hann det bli marsmånad, och jag har redan hunnit njuta av tre härliga dagar av den första månaden. Ser fram emot denna fjärde dag.
Även om jag helst blickar framåt och för det mesta fokuserar på nuet, så kan jag ändå ta och ta en tillbakablick på hur februari var, för att riktigt på riktigt ta farväl av vintern. Bli redo för förändringens tid och våren.

 

 

Tänkte först räkna upp det sämsta och bästa med månaden, men stötte på lite problem. Problem av den bättre sorten. Jag kan ärligt inte komma på något som var dåligt under förra månaden. Personligen hade jag den bästa månaden på länge.

 

Och det här några av de bästa från månaden som varit:

 

LEDIG MED LUGN OCH RO

Jag hade semester första halvan av månaden, och hade bestämt mig för att på riktigt slappna av. Att inte ta någon stress. Låta kroppen och sinnet återfå någon slags originalläge av avkoppling. Det kan man säga att jag lyckades med bra.

Känner mig fortfarande lugn och harmonisk, och tänker att jag kan fortsätta med såna fasoner. Det handlar sist och slutligen mycket om att perspektiv när det kommer till att stressa och det gånger man själv väljer att stressa upp sig.

 
Allt som oftast är det onödigt att ens låta blodtrycket stiga lite. Hakuna matata och så vidare.

 
UT I NATUREN

Jag hade en dröm om att jag skulle vara ute i naturen under hela semestern, och även om jag var ute mycket, så var jag kanske inte så äventyrlig jag hade hoppats. Ångrar inget ändå. Någon måste ju ha förstånd att ta det lugnt på vintern.

 
LJUS OCH VÄRME

Jag gjorde ett litet kollage av bilder av vad jag önskade mig av februari månad, och precis allt (förutom att det inte blev något snöskoterföre) gick i uppfyllelse. Så mäktigt.

Till och med de tre orden ”ljus och värme” slog in och blev verklighet.

 

Det blir ljust tidigt på morgonen, och ljuset hänger med sent in på kvällen. Innan man ens hinner blinka kommer det att vara ljust dygnet runt, och jag är så tacksam. Tacksam för den känsla ljuset ger. Låter kanske lite halvt religiöst, men ljuset bringar lite hopp om att det inte är vinter för evigt, och det kommer att bli en fin vår och sommar.

 
UMGÅS MED FAMILJEN (och nära och kära)

Jag har fått träffa mamma. Ätit god mat, fyndat på loppis och haft det bra. Skrattat så tårarna sprutat med vänner. Och det bästa av allt: haft underbara dagar tillsammans med Fredrik.

 

FIN HY

Inte något jag skrev upp i mitt kollage för drömmar och mål för februari, men det kom till som ett extra plus i kanten. Hela vintern har min hy varit upp och ner, och innan jag for på semester var det nästan som värst. Det kan bero på mörkret, kylan och mestadels stress.

Idag syns det spår av den stress min hud känt av, men den känns bättre och ser så mycket finare ut. Låter huden vila genom att inte använda mycket smink, och tar hand om den genom att återfukta den noga.

 


Februari var en fin månad, och mars började på ännu bättre sätt.

Som jag skrev på instagram igår: ”Jag vill tacka livet. Ljuset. Slöa söndagseftermiddagar. Fluffiga täcken. Och mysiga katter.”

 

IMG 20190303 163108 662

Är inte heller så lika mycket perfektionist längre, så jag tål att dela med mig av en grynig mobilbild.
Från igår.

torsdag 28 februari 2019 - 13:24

Som man sår får man skörda.

Vill börja med att understryka att jag inte har gröna fingrar. Har aldrig haft. Det enda jag haft lycka med i plantväg är gullrankor. Därav orsaken att de är mina favoritväxter. Men jag vill även påminna om att jag är en drömmare. En fantasifull envis typ, med massor av fananamma, som inte ger upp i första taget.

Som gärna gör saker och ting för att det är roligt. Som vill lära mig nya saker, med öppet hjärta och sinne.


I söndags kände jag det som ett kall i mitt liv att börja odla. Helst med detsamma. Men hade varken frön, jord eller lust att åka in till stan, så jag fick ta till näthandeln och vänta ett par dagar för att få så.

Och som jag har väntat. I tre dagar. Herregud så lång tid. (Obs obs obs. Sarkasm. Det var snabb leverans. Jag var nöjd.)

 


Igår fick jag hem ett paket med olika fröpåsar, små miniväxthus och odlingsburkar. Jag hade till och med köpt glasspinnar, eftersom vi tydligen inte äter tillräckligt med glass här hemma. Trots att klockan närmade sig middagstid så började jag plantera med detsamma, och ganska snabbt var köket ett härligt kaos, och köksbordet fylldes av det jag sått. Någon nytta ska bordet, som vi aldrig äter vid, ha.

 

sa fron 1

 

1. Dill (kan vara bra att ha)

2. Basilika (har en idé att börja göra egen pesto)

3. Frilandsgurka (ser framför mig hur jag lägger in gurkor i olika goda smaker)

4. Paprika

5. Chilipaprika

6. Vattenmelon (vet inte hur jag tänkte här, eftersom vi kanske inte har förutsättningarna att få till stora fina meloner)

7. Sockermajs

8. Bladkål

9. Borstnejlika

10. En påse borstnejlika till. Tycker verkligen om nejlikor.

11. Vit solros

12. Spenat

13. Isbergsallat

14. (busk)Tomat (den hetter "amatör", så tänker mig att jag måste ju få fram en tomat i alla fall)

 

sa fron 2

Jag har lagt plastfolie över alla burkar nu efteråt.

 

När jag i söndags beställde efter alla mina fröpåsar, hade jag ingen riktig plan med det hela. Jag bara beställde det jag tyckte såg gott ut, och som jag inbillade mig var enkelt att odla fram. 

Örter, till exempel, måste ju vara superenkelt. Eller?

 

sa fron 3

 

Egentligen drömmer jag ba om plusgrader dygnet runt, och att all snö ska smälta, så jag får gräva sönder en del av gräsmattan och göra odlingsland vid husknuten. Jag vill odla rödbetor, morötter och lökar, 

men får börja smått med sånt jag tycker är gott och som kan bli fina plantor.

 

Som paprika, gurka, tomat och.. ja, läs hela listan under föregående bild.

 

sa fron 4

En köpsnejlika.

 

Vet inte vad det är med nejlikor som gör att jag känner så varmt för dem. Om det är för att de tar sin tid på sig att blomma ut. Att de är så härligt imperfekta. Som kanske ser lite försiktiga ut, men är en av de tuffaste blommorna som finns?

 

Denna köpisnejlika får vara substitut för min längtan att fylla hemmet med nejlikor, tills det förhoppningsvis kommer fram några plantor bland mina odlingar.

 

sa fron 5

Ser ditt köksbord också ut så här?

 

Jag och Fredrik äter så gott som aldrig vid köksbordet, och någon nytta måste bordet ha. Nu är en halvan av bordet fylld av sticklingar, odlingar och växter vi vill ge extra solsken till.

 

Och även om jag kanske inte har så gröna fingrar som jag önskar, så felas det ingenting på viljan. Jag tyckte det var riktigt avkopplande att få så, och ser fram emot att se vad det blir till.

 

Ska du så något i vår? Vad?

 

onsdag 27 februari 2019 - 15:06

Självacceptans och kärlek.

Jag har hunnit ha komplex över det mesta med min kropp. Minns inte när det började, eftersom jag som de flesta barn föds oförstörda och med endast kärlek i kroppen. Men någonstans på vägen började jag se på min kropp med andra ögon. Och de var inte alltid så kärleksfulla.

Ser ingen vits idag i att nämna vad på min kropp som jag varit obekväm med. Mest för att jag vill inte tala ner om mig själv, eller andra kroppar som kan känna igen sig i min.

Dessutom. Det handlade aldrig om min kropp. Det handlade om mig och det sätt jag såg världen på. Det sätt jag värderade mig själv på.

 
Jag kan känna en sorg för all tid och engagemang jag lagt på att se ner på mig själv och min kropp. Så många gånger jag valt bort vissa kläder, på grund av rädslan hur de ska sitta på min kropp. Som jag fokuserat på att hålla in magen, istället för att njuta av sällskapet. Gömt mig bakom tyger. Täcken. Mörker. Tryckt ner mig själv för saker jag gjort och sagt. Små saker som ingen annan än jag lagt märke till, och lagt värde på.

 
Till sist kommer man till ett vägskäl. Där du kan välja att fortsätta på samma gamla bekväma banor, eller bestämma dig för att du vill och behöver en förändring. Ett nytt sätt att leva och se dig själv på. En tillvaro där det inte existerar någon skam eller självhat. Endast kärlek och glädje.

 

"Jag kan känna en sorg i all tid jag lagt ner

på att se ner på mig själv."


Det här är inget som sker över natten, och är något man får arbeta med så gott som varje dag. Det tar liksom tid att omprogrammera ett tankesätt, och vanor man levt efter. Men som en morot kan jag avslöja att det blir så mycket bättre och härligare för varje år. För varje år inser jag att jag tycker om mig själv mer och mer. Att de ögon jag ser mig själv med, börjar bli så nära de ögon mitt inre barn såg på sig själv med.

Glädje. Kärlek. Humor. Att ta saker, livet och en själv för vad man är, och känna att man är värd den kärlek och lycka världen har att erbjuda.

 
Och det är självacceptans för mig.

sjalvportrattAtt fotografera sig själv kan hjälpa en bit mot självacceptans. 

 

Det sägs att vi är vår egen största kritiker, och jag kan hålla med till en viss del. Men den där kritikern har fått ta semester på heltid från mig, för det fanns inga tjänster lediga.

Skulle den där kritikern ha varit lite realistisk kunde hen ha fått vara en liten rådgivare. Men när man ligger vaken om nätterna, överanalyserar och tar itu varje del av en själv för att trycka ner sig själv, då är det ingen vits att fortsätta. Bara ta och bryta upp, istället för att bryta ihop.

 
Att känna kärlek till sig själv och självacceptans är inte fult. Det är dessutom långt ifrån att vara upp i det blå. Tvärtom. Att se mig själv för den jag är, och vara i frid med det, har fått mig att bli jordad och trygg. Som ett barn ska få känna sig, och som jag önskar alla kunde känna om sig själva idag.

 

"Jag gjorde det bästa jag kunde, 

just då."


Det största problemet med att kunna hållas kvar på den nya banan, och ha fokus på att se mig för den jag är och acceptera det, var att jag höll kvar i det förflutna så hårt att mina fingrar värkte. Att istället för att tänka ”Jag gjorde det bästa jag kunde, just då”, tänka ”Varför gjorde jag så?”.

När du släpper tag om illusionen om perfektion och aktivt arbetar med dig själv, istället för emot dig själv, kommer du lägga märke till hur mycket lättare det blir att vara.

 
Att du inte ältar sånt som skett lika mycket. Att den kropp du ser i spegeln inte är så illa trots allt.

 

Jag är värd att vara här. Jag är värd att älska och älskas.

Du är värd att vara här. Du är värd att älska och älskas.

 

Du kanske även gillar: "Bli tryggare i dig själv".