torsdag 14 december 2017 - 12:50

Kräver bättre svenska service i Finland!

Är det inte gånger som då jag fick vänta i över en minut på att få tala svenska med någon på nödcentralen, eller hör historier om de som ringt i panik till giftcentralen och fått börja tala knacklig engelska för att få hjälp – så är det situationer som idag, då jag fick vänta i över 10 minuter för att få kundbetjäning på svenska, som får mig att fundera hur livet vore enkelt om man bara var helt och hållet finskspråkig. Eller levde i ett land där man inte nedprioriterade svenskan.

 

Det är ju som inte som att svenskan bara är här på semester, utan det är ett av Finlands två nationalspråk. Om någon vill påstå annat så hänvisar jag till grundlagen.

Ändå verkar det som att läget blir värre och värre för varje år.

 

I början av oktober så bytte jag alltså telefonabonnemang. Jag hittade ett företag som hade bra service på svenska, bra pris och framförallt en täckning som fungerar även långt ute i Petalaxskogarna. 

Samtidigt som jag bytte abonnemang började mitt tidigare ringa och skicka sms, i hopp om att få mig att stanna kvar. Det kändes som att ha dumpat någon som inte riktigt förstod vinken eller ett nej.

Nej. Jag ville avsluta allt.

 

Ändå fick jag igår en räkning på något jag inte använt sen 13 oktober. På något som de i en veckas tid i oktober skickat sms och ringt om, på finska, ifall jag äääändå ville stanna kvar. Och man kan inte skylla på kommunikationsproblem om jag valt att vänta tio minuter för att tala mitt eget språk. Dessutom låter ”Nej” ganska likt finska motsvarigheten ”Ei”, så hur kan det misstolkas?

Inte för att det handlade om många euro, men jag blev frustrerad över hur många gånger jag sagt nej och hur få gånger (noll) det gått fram hos företaget.

 

 

Om det är något jag kommer att bli mer envis på nästa år, så är det att tala mitt eget modersmål. Tänker inte byta till finska för att göra det mer bekvämt för någon annan. Speciellt inte om jag betalar för kundbetjäningen.

 

 

Fick efter dagens samtal ett mejl från telefonföretaget, på finska, om att abonnemanget blivit uppsagt på kundens begäran. Två månader för sent ba.

onsdag 13 december 2017 - 12:18

Vad gör jag idag?

Dagens planer är som de andra tidigare dagarna: golvläggning. Men det är så roligt. På två dagar fick jag halva huset lagt själv, och nu är det som inte mycket kvar. Dessutom slapp jag ha blodsockerfall igår och sågade inte mig i fingren, så det gick smärtfritt att lägga golv i mitt kontor. 

Kanske det är så att jag är ämnad för att lägga golv?

 

12.12.2017

 

Men ja. Om någon undrar vad jag gör idag, så är det det här. 

 

Den där stora rullen är vår supermysiga heltäckningsmatta som ska ovanpå laminatgolvet i klädkammaren. Namnet är till och med passande för mattan, för det heter "Favorit". <3

 

onsdag 13 december 2017 - 06:00

Det osynliga barnet.

Oj jestas. Det närmar sig verkligen slutet av ett år. Det är nu två och en halv vecka tills jag poppar lite skumpa, tänder en sprakasticko och säger "Gott nytt år". Jag håller verkligen alla tummar och tår att 2018 blir ett superår. Ett år då jag får utvecklas ännu mer, göra nya saker och fortsätta göra det jag tycker om.

 

Har funderat på att göra en "Bucket list" i min Bullet Journal inför det nya året. En lista med realistiskt många olika saker jag vill göra under 2018. Har som inte kommit fram till ett visst antal på min Bucket List, men tänker att det löser sig. Det som är meningen med en Bucket list är väl att man får sitta och fundera vad man egentligen vill och det som man längtar efter. 

Att puscha sig själv att våga lite mer.

 

Vad skulle du skriva upp på din Bucket List?

 

bulletjournal vecka51 1

 

Men som sagt är det ännu två och en halv vecka innan jag kan börja bocka av drömmar och mål på ett papper. Så det ni kommer att få se nu är min design inför julaftonsveckan. Jag hade kunnat vara fiffig och lagt hela Mumindalen mitt i julfirandet, men valde istället att rita Det Osynliga Barnet. 

 

En av de karaktärer som jag minns mest från barndomen, och som är mig nära hjärtat.

 

bulletjournal vecka51 2

 

Och kanske Ninni passade perfekt inför julveckan. Julen som är känslosam för många, för på något sätt förstärks alla känslor. Om det är något jag vill är att alla ska få uppleva värme, kärlek och bli sedda. Att ingen ska behöva känna sig osynlig. 

Sen är det ju lite underligt hur det ska vara så sentimentalt just med julen. Varför inte någon annan högtid på året? Har man lagt julen på en piedestal eller är man själv rädd för att bli ensam? 

 

Det var morgonens tankar, som fick fara fritt till höger och vänster, och nästa veckas design i min Bullet Journal. Nu ska jag fundera på vilka drömmar och mål jag vill nå nästa år. 

Kram på er.

"Ni vet ju att folk lätt blir osynliga

om man skrämmer dem

tillräckligt ofta."

Tove Jansson

tisdag 12 december 2017 - 06:00

Laminatgolv, smyglister och ett litet blodsockerfall.

Det är stora förändringar på gång vid huset. Ett av de största är att jag och Fredrik inte arbetar sida vid sida längre. Från att vi gjort allt tillsammans, från början, så är vi nu i skilda rum och arbetar. Och det beror inte på att vi nu, efter sju månader, fått lejdon av varandra. Nej, det beror på att vi nu klarar av att göra de sista momenten på egen hand. 

 

Medan Fredrik fixar lister runt fönster så har jag börjat lägga golv. Och hade jag inte haft ett litet sammanbrott,  som du kan läsa om längre ner,  så hade jag känt till hundra procent att jag är skapad att lägga laminatgolv.

 

11.12.2017 1

 

Pirrar det lika mycket i din mage när du ser golvet, som det gör i min? Det är Kronoswiss Swiss Infinity, Miami, som får pryda resten av allt golv som inte har kakel på sig. Trots att det är grått/vitt golv, så blir det mer värme och djup eftersom det är lite mörkare nyanser samt beige i golvet. 

Alla mönster har struktur, så det ger en känslan av att röra vid äkta träplankor. Förutom stickorna i fingret då, som man nu tack och lov slipper.

 

Våra krav när det kom till golvet var enkelt: det ska vara så gott som omöjligt att se mina hårstrån på det. 

Så när vi valde ut golvet vid Vasa Färg så testade jag lägga ett av mina hårstrån på golvet, och det var spårlöst försvunnen. Sen testade jag hur tålsäkert golvet var genom att skrapa lite på det, och det klarade även det testet. Så detta var en vinnande favorit för både mig och Fredrik.

 

11.12.2017 2

 

Här har jag fotograferat sovrummet från klädkammaren (som även den har laminatgolv, tack Marika för att du höll mig sällskap i förrgår och visade mig hur man skulle göra <3). Det stora sovrummet, som är det största rummet av dem alla, tog endast två timmar för mig ensam att lägga. Det är ju ingen tid alls. 

 

11.12.2017 3

 

Jag längtar så till när vi får ta med sängen och placera den i rummet, för att sen sova ut ordentligt.

 

11.12.2017 4

 

Eftersom det gick så bra att lägga golv i sovrummet, så fortsatte jag till det som förhoppningsvis och möjligtvis någon gång blir ett barnrum. Och det var här jag fick ett sammanbrott. Hade bara hunnit 1/3 del av det du ser på bild, men insåg att varenda jäkla laminatskiva behövde fixas om. 

 

Då fick jag ett blodsockerfall, snyftade, torkade snoron, började om på nytt och råkade såga mig i fingret. Men efter det lilla missödet gick allt som på Strömsö igen, och jag fick nästan färdigt hela sovrummet. 

 

11.12.2017 5

 

Och medan jag lagt golv i två rum, fixade Fredrik smyglisterna till alla fönster, stora som små. Vi har ju enorma fönster från golv till tak i huset. Eftersom det lämnade så mycket kvar av takpanelen, så valde vi att använda den runt alla fönster, och det är det vita du ser på bild. Annars var det ju träfärgat runt alla fönster, som du kan se på sovrumsbilderna.

 

Skulle jag inte ha sagt att det är takpanel vi har runt fönstren kanske inte någon skulle märka det, så bra blev det. Och Fredrik har sånt otroligt tålamod som orkade såga ut alla i perfekt storlek.

 

11.12.2017 6

 

Det blev otroligt snärtigt. På ändan av det här nu ska en vit list som pricken över i. 

 

Så om någon undrar vad dagens planer är, så är det det här. Jag ska fortsätta lägga golv. Ska försöka vara mer aktiv på instagram-stories och kanske filma lite åt er via instagram, så följ mig där om ni vill följa med mig på min dag. 

carloine heter jag på instagram.

 

måndag 11 december 2017 - 12:21

Några saker 2017 lärde mig.

Det börjar så småningom närma sig ett slut på det här året, och jag är redo. Inte för att det har varit ett pissår igenom, men livet har verkligen haft sina stunder, på gott och ont. Det har varit som en berg och dalbana där man ena stunden skrattar så tårarna sprutar och den andra är livrädd. Sen lugnar allt ner sig, tack och lov, tills man är igång igen.

Vid min sida i karusellen har jag haft Fredrik, och allt som vi mött på vägen har bara fört oss närmre varann. Och det är jag evigt tacksam för. 

 

För en tid sen skrev jag att jag kommer att ta upp några saker jag lärt mig under 2017, och det här får bli början på något som kan bli flera delar. För om det är något som är säkert är att man lär sig av allt.

 

 

Du lär känna en person på djupet vid husbyggen och sorg.

Och det är ju lite sorgligt hur det just är sorg eller stora förändring som endera särar på människor eller svetsar dem närmre varann. Men kanske är det så att vid såna här situationer lär man sig hur man hanterar ens egna och andras känslor.

Man lär känna sig själv genom andra, och även om man inte alltid har samma åsikter eller hanterar situationer på samma sätt, så har jag lärt mig att man kan möta varandra ändå.

 

 

Njut av livet.

Den tid vi har på jorden är inte sådär fasligt lång. Tiden har ju en tendens att rusa iväg, och plötsligt funderar man vad som hände, vem man är och hur den där rynkan hamnade mitt emellan ögonbrynen. Dessutom vet man aldrig vad som kan hända, och det säger jag inte för att skrämmas. Det säger jag som en påminnelse att man ska då istället leva istället för att vänta på och vara rädd för det som kan  (aldrig)  hända.  När  det  är  nu  som  gäller.  Istället för att leva ett liv där jag begränsar mig själv, är rädd eller inte är tillfredsställd med det jag gör och de jag är med – tänker jag leva fullt ut.

 

Kanske betyder det att man är mer ensam,  eller om man vill se det med glaset halvfullt,  får mer plats för positiva energier i ens liv. Kanske betyder det att man får ta och flytta, byta jobb, vända upp och ner på sitt liv totalt – så länge man gör det för att nå det man verkligen vill ha i sitt liv. Balans, harmoni, kärlek och glädje.

 

 

Oönskade goda råd skapar stress hos mig.

Vare sig det har handlat om husbygge, hur man slutar röka, hur man äter sockerfritt, stressar mindre eller vad som helst – så är det alltid minst en person som ska komma med oönskade goda råd om hur jag ska leva mitt liv eller hantera mina känslor.

Jag förstår att det är med god tanke bakom människor gör så här, och jag har säkert gjort det själv. Men om jag nu har haft en panikattack och delar med mig av det. så är det det här som händer. Jag kan knappt arbeta, handla mat eller tapetsera vid huset innan någon säger: ”VILA! ANDAS! STRESSA INTE! GÖR INGET!". Och ibland undrar jag om den där panikattacken har skrämt andra mer än den gjorde mig? 

Jag vilar, stressar inte mentalt, måste göra något (annars blir jag rastlös) och andas – för annars skulle jag inte leva. 

 

Ber jag om råd, tar jag tacksamt emot råd. Vill du ändå känna dig som att du är till hjälp och stöd, fråga: ”Hur är det? Är det något jag kan hjälpa dig med?”. 

 

 

Jag kan mer än jag trodde.

Om ni visste vad rädslor har hindrat mig. Jag har haft så lätt att måla upp skräckscenarior i mitt huvud, som det ändå är 1/1000 chans att det skulle inträffa, men låtit det hindrat mig. Jag har inte vågat prova på nya saker, för tänkt om jag inte kan. Jag har varit rädd att gå på events, för tänk om jag får panik? Jag har varit rädd att använda mig av elverktyg, för tänk om jag mister ett eller två finger? Tänk om jag gör fel? Tänk om jag blir sjuk? Tänk om mina nära och kära blir sjuka? Tänk om?

 

Tänk om man skulle sluta tänk om, och bara göra. Går det inte som tänkt så är det bara att prova ett nytt sätt tills man finner något som passar en. Man behöver inte fixa och förbereda händelser som ännu inte hänt eller kommer att hända.

 

Tänk om man bara skulle njuta av det liv vi lever nu, sluta bry sig så hårt om vad andra tänker om en och mer fokusera på hur vi ser på och behandlar oss själva och andra? Livet är så kort att det gäller att göra det bästa av det, även om det inte alltid är stora saker och förändringar man gör.

Umgås med de du älskar, gör det du mår bra av och var snäll mot dig själv. För det är du värd. <3

 

12309994 10153553747128880 871357805455541617 o

För två år sen såg jag ut så här. Har även lärt mig att jag är fin i minriktiga hårfärg, så jag behöver inte bleka håret. 

 

 

måndag 11 december 2017 - 06:00

Välkommen till vår tysta och mysiga tvättstuga.

Vad vore en måndagsmorgon utan en uppdatering om hur det går vid huset? Har det hänt något nytt?

Svar: jo. Det händer något nytt precis varenda dag. I detta nu är inte ens bloggen uppdaterad i det skick huset är i, men en sak i taget, eller vad brukar man säga?

 

Idag ska ni få följa med till tvättstugan.

 

10.12.2017 1

 

Grovköket har varit färdigt länge, men varit ockuperad av rörmokaren denna vecka, som fixat med bergvärmen och alla rör som nu går längs med väggarna. Men igår, efter att jag arbetat färdigt vid huset, fann jag tid att fotografera det rum som jag kommer att spendera tid i när kläder ska tvättas eller handdukar ska vikas in i skåpen. 

 

10.12.2017 2

 

Detta var väl det rum som vi hade minst att säga till om när det kom till designen, och det beror inte på att Thomas vid Puustelli skulle ha kört över oss, utan att vi helt enkelt inte hade inspiration att tänka så långt till en tvättstuga. Är inte det bara ett halvt tråkigt men nödvändigt rum? 

 

Tack och lov så lyckades Thomas få detta till ett rum som man ändå vill spendera tid i. Skåpen är i samma stil som de vi har i köket, så att hela huset följer en och samma röd tråd.

 

Trots att det inte ser ut mycket till förvaring, så är skåpen större än vad bilden vill avslöja, och det ryms allt och mycket mer. Vilket är lite farligt, eftersom man har en tendens att samla på sig så mycket onödigt om man har bra förvaring.

 

10.12.2017 3

 

Vid mellanrummet mellan de lägre skåpen och de höga skåpen (som har korgar för vår tvätt), ska ett torn med tvättmaskin och torktumlare få plats. Till höger ser ni vår bergvärmepump som är så ljudlös att man knappt tror att det är igång. Men kyllä, den funkar och ger oss behaglig värme.

 

Gick även att ställa in den så att den skulle få betonggolvet att torka, men vårt golv är ju redan supertorrt.

 

10.12.2017 4

 

Det är alltså i detta rum jag föreställer mig att åtminstone en katt kommer att spendera mycket tid vid. Där får katten vara ifred och mysa mot det varma kaklet. Trots att det är det tekniska utrymmet kombinerat med tvättstuga så är det ett så gott som ljudlöst rum. 

 

Dörren går, liksom vår terrassdörr i vardagsrummet, ut till det som ska bli vår terrass och bakgård.

Och det var grovköket. Idag fortsätter jag att arbeta vid huset, så snart har jag mera nytt att visa er. 

 

Ha en underbar dag, gott folk. <3

 

söndag 10 december 2017 - 21:04

Vad som fick min värld att stanna idag.

Det finns mycket, och ändå ingenting, jag har att skriva efter den här helgen. Har i princip spenderat all vaken tid vid huset, och när jag inte varit där så har jag läst ut boken "Det" av Stephen King. 1340 sidor och jag vill ha mer. 

Har åter en gång fått upptäcka och inse att jag klarar av mer än jag trodde, och sånt är alltid positivt. Tänk hur mycket ens felaktiga föreställningar och tankar kan hindra en, innan man ens hunnit testat på att göra något nytt. Så, jag har gjort något nytt och jag gjorde det jäkligt bra. 

 

Annat då? Nå, ingenting särskilt, förutom att.... 

IDAG  FICK  JAG  ÅTER  IGEN  I  MITT  LIV  NÄRKONTAKT  MED  EN  ÖRN.  Och liksom alla andra gånger  (det är bara att skriva in "örn" i sökrutan här till höger för att se alla mina blogginlägg om de örnar jag mött)  så var det som att hela världen pausade,  på  ett  bra  sätt. Stunder som den idag känns det som om de enda som kan röra sig är jag och örnen.

 

Jag var alltså på väg till huset och hann svänga in till den väg som leder till huset, när jag ser något stort komma via talltopparna. Det tog tre sekunder och innan jag insåg att det var en örn. Och visst är alla örnar maffiga fåglar, men den här var extra stor.

Eftersom hela världen hade vid den här stunden pausat, så hann jag hoppa ut ur bilen, se fågel nästan röra vid grannens hus med sina vingar, när jag inser att  "jag har ju för böveln kameran i väskan". Hoppar in i bilen igen, tar fram kameran och ser örnen fortsätta vidare mot åkrarna. 

 

Och typ här hade världen börjat röra på sig igen, grannarna ville köra iväg med sin bil och jag fick så lov att köra vidare till mitt framtida hem. Men ändå, det var en mäktig upplevelse och jag är så otroligt lycklig och tacksam att jag kommer att bo typ  mitt  ute  i  ingenstans,  för där finns det vackra varelser som örnar, ugglor och såna djur.

Igår kväll lät t.ex något  "ååuuuuuuuu"  i skogen. Jag tjoade "ååååuuuu" tillbaka.

 

resizedimage800533 IMG 8665

På bild ser du en av alla örnar jag fått närkontakt med. Den jag såg idag hade betydligt längre vingar.

 

Inför nästa år så har jag tänkt göra upp en bucket list med saker jag vill göra, och ett av de kommer verkligen att vara att få vara så nära en örn att jag kan röra vid den. He måst ga.

torsdag 7 december 2017 - 14:00

Taklister som ger en känslan av sekelskifte.

För en månad sen bloggade jag om när Fredrik och jag var till  Vasa  Färg  för att välja våra taklister. En historia som kunde ha blivit lång tog bara några minuter när vi förälskade oss i två taklister.

 

Jämfört med de vi har nu i lägenheten, som är mörkbruna och helt raka, så blev de vi valde  breda, ljusa och med mönster.  De påminner lite om  sekelskiftet  och ger en känslan av att de skulle vara ännu högre upp till tak, än vi redan har. Och då har vi högt till tak.

 

6.12.2017 1

 

Tadaa! Här är  den  taklist  vi valt till nästan hela huset. Den har mönster i mitten och är bred och vacker. 

Det var sist och slutligen inte så jobbigt som alla andra sa att få taklisterna på plats. Visst, det är inte det roligaste att arbeta uppåt, men det blev ju ett fint slutresultat.

 

6.12.2017 2

 

Vi gick runt i varje rum och provtestade båda listerna, för att se var de skulle passa bäst. Och den här listen passade lika bra till den  underbara tapeten,  som mot de målade väggarna.

 

6.12.2017 3

 

Den är så vacker. 

Det är som nu när vi fått taklisterna på plats som jag börjar lägga märke till andras taklister i huset. Jag som aldrig förr ens noterat taklister i lägenheter eller hus, men ser dem överallt nu. Kanske jag som nästa steg börjar notera alla andras golvlister? 

 

6.12.2017 4

 

Det enda rummet som inte passade med den krumeluriga taklisten var grovköket. Här var det som att den andra taklisten vi förälskat oss i var skapt för att vara i. Grovköket blev  behagligt  och på något sätt så framhävdes den fina färgen från Jotun ännu mer. 

 

Och som ni kanske ser en skymt av så har vi inredningen på plats även här. Det får ni se i ett annat blogginlägg.

 

6.12.2017 5

 

Jämfört med den andra listen, som det inte är någon skillnad vilken väg man vrider och vänder den, så får man ha koll på vilken väg den här ska vara när man sätter fast den.

Den är något mindre neråt och bredare upp mot taket. 

 

Och det var 2 av 3 taklister som vi ska ha i huset. I det hemliga rummet, som ingen får se en skymt av innan det är klart, så är det något helt annat uppe i taket. ;-) 

 

torsdag 7 december 2017 - 06:00

Mumindalen och luciatåget.

Till alla er som älskar Mumin, att planera eller har er alldeles egna Bullet Journal; här är lite inspiration inför nästa vecka.

 

BulletJournal vecka50 5

 

Eftersom det är Lucia nästa vecka så gjorde jag mitt alldeles egna Luciatåg av några karaktärer från Mumindalen. De ser ut att ha det ganska roligt om jag får säga det själv.

 

BulletJournal vecka50 6

 

Jag själv hade roligt medan jag gjorde denna design. Från att ha vaknat upp med en liten känsla av stress i magen, som vägrade försvinna utan fortsatte gro, så förvann den under tiden jag gjorde denna design. 

Kanske fungerar det lika bra att skriva upp det som stressar en dagtid, som för de som skriver ner sina bekymmer innan de ska somna. 

 

Sen har jag sist och slutligen ganska lite att stressa över, för mitt liv är i princip coolare är den där röda pricken "Cool Spot" som jag spelade på mitt SEGA som liten, men jag är väl mänsklig som alla andra. Men dagens tips från mig är att vare sig du har en bullet journal eller bara ett blankt papper: 

lista upp allt du funderar på, så försvinner förhoppningsvis minst 20% av de oroskänslor du känner. Det blir lättare att organisera i kaoset och skönare att pricka av alla måsten. 

 

Hoppas ni får en alldeles underbar dag. Ta hand om er. <3

onsdag 6 december 2017 - 06:00

Min första intervju någonsin.

Jag hade egentligen tänkt visa er ett tidningsurklipp där man kan se en liten flicka, med blont hår som var så långt att hon kunde sitta på det, som stod tillsammans med ett femtiotal andra ungar och viftade med Finland flagga. Det var 1997 (eller tidigt 1998), vinter och president Martti Ahtisaari körde runt i Jakobstad och det var riktigt högtidligt. Jag var en av de där femtiotals ungarna, och när jag kom hem ritade jag en bild av en gubbe och en kvinna i min dagbok och skrev ”Martti Ahtisaari och hans fru”.

 

Men jag hittade varken någon gammal dagbok och inte heller något tidningsurklipp från Jakobstads tidning, som det hette på den tiden. Istället fann jag det som hände tidigare under året, när det fortfarande var sommar och jag ännu inte hade en aning om att jag skulle få se en skymt av finlands president.

 

Min första intervju någonsin.

 

Jag var och hälsade på släkten till Åland och var med i simskolan, trots att jag redan kunde simma. Men det var ju roligt och man fick lära känna andra barn, samtidigt som man blev lokalkändis för en dag. För tydligen gjorde Ålandstidningen ett reportage, och jag var inte blyg utan svarade på deras frågor.

 

minforstaintervju 1

Lägg märke till den härliga gluggen när jag tappat mina framtänder, som jag visar upp stolt.

 

"Varför  är  det  bra  att  kunna  klädsim?

- Om någon katt, hund, människa eller bebis håller på att drunkna måste man kunna hoppa i och rädda, förklarar Caroline."

 

Efter de kloka orden så spurtade jag tydligen raka vägen ner till vattnet. Men jag tror på riktigt att sexåriga Caroline hade hoppat i havet för att rädda vem som helst, för vid den åldern bryr man sig inte om det man säger är politiskt korrekt eller riktigt utfunderat. Man talar fortfarande från hjärtat.

 

minforstaintervju 2

 

Det var så pass kloka ord att de valde att göra det till inledningen på artikeln. :'D

 

Så ja. Jag har sett presidenten och hans fru, och jag har fått femton minuter kändisskap på Åland.

Hoppas ni får en alldeles förträfflig dag. Puss och kram.