24 timmar utan att klaga, hur gick det?

Skrivet av Caroline Eriksson 19.02.2018 | 0 Kommentarer

Jag gjorde ju en utmaning igår, som jag samma sekund gjorde offentlig tänkte ”Vad tusan ger jag mig in i?”. Att inte klaga på tjugofyra timmar betyder ju att man verkligen måste bli medveten om sig själv, sina tankar, ord och handlingar. Och att ständigt vara närvarande är redan det en stor utmaning. Tänk om något verkligen händer som gör att jag bara bubblar av att få klaga?

Nå, dagen började 05:30 då alarmet väckte mig och jag hade en katt tryckt i ansiktet. Mohicana hade krupit upp bredvid mig under natten, och mitt hjärta blev med detsamma varmt av att hon ville vara nära mig. Jag steg upp, tryckte på kaffekokaren och gjorde en snabb syn över huset.

Morgonen före hade Fantomen spytt lite här och där, och jag ville bara säkerställa att det inte fanns överraskningar denna morgon heller. Allt lugnt och jag fick dricka mitt morgonkaffe utan extra motion.

Att börja dagen i sig själv är ju ingen utmaning, men jag visste att med detsamma jag steg utanför dörren skulle jag få bli mer medveten och närvarande.

Utomhus var det minus 10 grader, och jag konstaterade att det i alla fall inte är halt och att bilen behöver få rutorna skrapade. Från tidigare äger jag en blå vante som har en inbyggd skrapa i sig, och till julklapp fick jag en till från min bror – fast i färgen rosa. Så där stod jag, tio minuter före sju på morgonen, och skrapade med båda händerna bilens alla rutor. Det var förvånansvärt roligt.

Åkte till arbetet och mötte kollegan. ”Det är kallt idag” sa han, och vanligtvis hade jag svarat: ”Ja fy, tycker inte om vintern”, men istället svarade jag ”Det är friskt idag!”. Tror både han och jag såg lika chockade ut.

Arbetsdagen gick bra. Jag och alla jag fick möta hade roligt. Lugna och fina kollegor som tar dagen som den kommer. Kaffe serverat när jag kom hem. Ut på en liten fintur med Fredrik till sjön,

och det var kanske här som Fredrik menar var den enda gången jag klagade under hela dagen. Men egentligen.. Hur mycket är det att klaga att ha säkerhetstänkande och be om lite saktare fart (även om han inte körde som en rallychaufför och jag borde verkligen arbeta mer på att lita på andra, men även här är jag ju medveten om det själv)?

Det som förvånade mig mest var hur enkelt det var att inte klaga. Hur lätt det är att bli medveten om sina tankar och hur man uttrycker sig, bara man är närvarande. Hur det smittar av sig, för kollegan som tidigare påpekat att det var kallt informerade mig under morgonskiftet om att det blivit en grad varmare. Då skrattade vi och det är alltid roligare att vara glad än att att vara bitter.

Och kanske den viktigaste lärdomen från gårdagen: vi har alltid ett val.

Vi kan själv bestämma hur vi väljer att bemöta en situation.

och även samma sätt vi väljer påverkar de omkring oss.

24 timmar utan att klaga gick i ett huj, och resultatet blev en bra dag utan stress eller omedveten negativitet. Kanske jag tar och fortsätter idag?

Och istället för att säga "fan" till precis allting, så kanske jag ba säger... fantastiskt?

På instagram kan du även se så här glada bilder av mig.

ps. Vill du se något som gjorde mig ännu gladare igår så kan du gå in på min instagram (carloine heter jag där). Jag filmade Fredrik som instruerade hur vår braskaminfunktion på ventilationsmaskinen fungerar, och jag kunde inget annat än fnissa.

Svårt att vara sur när man bor tillsammans med en som får mig att fnissa minst en gång om dagen.