4 impulser jag har nu, och 4 impulser som jag har gjort.

Skrivet av Caroline Eriksson 26.06.2018 | 0 Kommentarer

Även om jag lever ett tryggt och fint liv, så ser jag mig själv som en impulsmänniska som gör det mesta efter känsla, och som kanske tänker efter efteråt. Eller så är det bara sån jag var förr, och nu har jag fått bättre självkontroll och lärt mig att behärska 70% av mina impulser.

För även om mycket av det man gör kan vara det bästa man någonsin gjort, så är det ändå det mest vettiga att sova på saken. För att se om det känns lika pirrigt och härligt dagen efter, som det gör för stunden.

4 impulser jag ibland kan ha:

Tatuera en sleeve.

Om det är något som jag tycker är riktigt snyggt, så är det tatueringar. När jag skaffade min första tatuering var det många som sa ”Vänta bara, nu kommer du bara att vilja ha mer!”, och ett år senare hade jag min andra tatuering på kroppen.

Sen tog det stopp. Inte för att jag inte skulle vilja ha mer, för det vill jag, men för att jag har börjat sova på saken. Dessutom låter det väldigt dyrt att tatuera en hel arm.

Raka av mig håret.

Att klippa kort kort kort hår skulle inte vara något nytt för mig. Jag har haft en ”pixie haircut”, och var riktigt nöjd med det. Dessutom var det betydligt skönare för nacken, än att ha långt och tungt hår att bära. Så vad är det som hindrar mig att raka av mig håret idag? Utväxten. Att låta hår växa ut från en kort kort kort frisyr är jobbigt, och man får uppleva situationer då man vill raka av allt igen, bara för att slippa det där stadiet där håret inte riktigt har någon frisyr alls.

Färga håret i en färggrann färg.

Förr i tiden ändrade jag hårfärg oftare än jag kunde hålla räkning på. Ena dagen brun, andra vitt, tredje rosa och på den fjärde dagen var det blått.

Idag skulle jag gärna ha håret i en enhörningsfärg, eller ba pastellrosa. Det som hindrar mig nu är att då skulle jag behöva bleka mitt hår, och eftersom jag inte färgat håret sen 2016 så har jag nu min riktiga hårfärg och trivs bra i den.

Lära mig teckenspråk.

Det här är något jag verkligen kommer att göra. Någon gång.

När jag gick i lågstadiet var jag en flickscout, och där fick vi lära oss lite basic teckenspråk, och hela alfabetet. Det kan jag än idag, och tycker det ser så vackert och graciöst ut med teckenspråk. Dessutom vet man aldrig när det kan vara bra att kunna teckenspråk, så nu väntar jag bara på första bästa MI-kurs så jag kan lära mig teckenspråk.

Förra årets impuls, som försvann efter x-antal tvättar.

4 impulser jag har gjort, som jag är nöjd med efteråt.

Köpa hus.

Även om jag och Fredrik hade planer på att bygga hus och vi var på jakt efter ett husföretag, så var aldrig tanken att köpa hus den dagen vi gjorde det. Det var dock det bästa impulsköpet vi någonsin gjort, och vi har inte ångrat oss en sekund efteråt.
Har jag förresten berättat om historien då vi köpte huset? (mitt minne är bra, men kort)

Tatuerat mig.

Tatueringen jag har från mitt nyckelben ner till bröstet är från en skiss min mamma ritat. Det hon inte visste var att jag hade planer på att tatuera in det på kroppen, och jag sparade teckningen för att visa det åt typen som skulle tatuera mig.

Även om den är synlig och inte går att gömma så bra (om man inte använder polotröjor) så har jag inte ångrat den. Det är över 10 år sen jag tatuerade mig första gången, och den är en del av mig nu.

Börjat studera.

Jag har flera utbildningar i bagaget, och en av dem (närvårdare), bestämde jag mig för klockan 06:30 en morgon. Även hur läskigt det kan vara att sadla om och starta något nytt, så var det en rolig utbildning som gav mig ett arbete jag trivs med.

Sjungit i Idol.

Sen jag var liten så har talangshower varit en del av uppväxten. Det började med ”Sikta mot stjärnorna”, ”Småstjärnorna” och fortsatte med Idol och Talang. När jag såg att Idol även hittat till Finland, och jag skulle ha möjlighet att ansöka, då tog jag chansen.

Dock gick det inte så bra. Eller hur man nu ser på saken.

Jag sjöng en låt. Fick sjunga en till. Undrade vad juryn funderade på och fick snabbt reda på det: De undrade om jag ens var finsk medborgare, för det behöver man vara för att vara med i Idol.

Så jag är glad att jag inte slapp vidare, för ärligt talat var mina finska kunskaper icke existerande på den tidpunkten i mitt liv. Dessutom så är program som Idol och Talang så mycket mer än vilka talanger vi besitter. Det är tv, och det kan vara tufft.

Hur som helst är jag glad att jag inte gav upp efter ett nej, och verkade som trubadur efteråt och hade det så roligt.