bloggheader caroline

Att höra bebis hjärtljud

Skrivet av Caroline Eriksson 04.06.2019 | 4 kommentar(er)

Att endera vara gravid eller en blivande förälder innebär högst troligt att du kan börja oroa dig över det ena och det andra. Det är väl en naturlig reaktion när det enda man vill är att allt ska gå bra.

 
Nu är det kanske lättare sagt än gjort att säga åt någon att inte oroa sig, men ändå: oroa dig inte i onödan. Och med onödan menar jag något som inte pågår, har hänt eller ens kommer att ske.

Men ändå, försök att inte oroa dig. Tippar du kommer ha ett helt liv att oroa dig över barnet när barnet väl är i ditt liv.

 
Men med det sagt så hann även jag vara orolig. Speciellt i början, innan någon ens visste om vår hemlighet. Trots illamåendet som påverkade mina dagar dygnet runt, så önskade jag något mer konkret att lugna min nerver. Att om det inte var en ultraljudsbild man kunde röra vid, så ett ljud man kunde höra.

 
Vi hann vara på ultraljud innan vi fick höra bebis hjärtljud vid hälsovårdaren, och endera var det för att vår upplevelse vid ultraljudet var så häftig, eller för att hälsovårdscentralens dopplermaskin är så föråldrad, men jag fick inte samma känsla av att höra bebis hjärtljud som det var att få se bebis på en skärm.

Jag hade som föreställt mig att en tår skulle rinna ner för min kind, men istället fick jag kämpa för att känna igen något slags hjärtljud.


Men hjärtat slog, och allt var som det skulle.

 


Ändå lämnade den där händelsen kvar hos mig, och jag ville ha mer. Inte HVC's dopplermaskin, men min alldeles egen.

Sagt och gjort så beställde jag efter ett par veckors eftertanke min egen dopplermaskin, och nu så här i efterhand är jag tacksam att jag gjorde det.

 
För även om folk varnade mig att jag kunde bli orolig om jag inte fann bebis hjärtljud med dopplern, så ville jag testa själv. Och på första försöket hörde jag hjärtat. Så mycket starkare, och så mycket häftigare känsla än första gången jag hörde hjärtljuden.

Inte för att det föll någon tår ner för min kind, men det var inte långt ifrån.

 

AngelSounds doppler

Den här manicken är en dopplermaskin som heter AngelSounds. Men den kan du höra bebis hjärtljud och karatekickar.

 

Den här dopplern har jag haft mycket användning av sen jag fick den. Inte så att jag lyssnar i timmar på bebis hjärtljud, men någon minut nu som då räcker för att ge en kick. Och på tal och kickar. Man hör så tydligt när bebis sparkar på i magen, och det är en livlig bebis, så det är massor av sparkljud.


När man har mått dåligt, speciellt den där helgen innan jag hamnade in på dropp, så var det lugnande att veta att fastän jag själv trodde slutet var nära så var det ett starkt hjärta som slog inom mig.

 


Det går att koppla i två hörlurar i dopplern, så Fredrik har också kunnat lyssna på bebis hjärtljud. Dessutom kan jag koppla dopplern till min iPad för att spela in hjärtljuden, där en app också räknar ut bebis hjärtslag åt en.

Jag har som helt enkelt blivit en lite mindre orolig människa, tack vare denna apparat.

 

Det här är inte ett sponsrat blogginlägg, men jag vill passa på att tipsa alla havande typer som vill höra sitt barns hjärtljud mer än de rådgivningsbesök man gör, att söka upp en sån här liten manick. Det är så värt det.

 

 


Mästerfotografen

Skrivet av Caroline Eriksson 03.06.2019

Tack för all respons från blogginlägget "Bloggen, slutet av en era?". För era kommentarer, och alla ni som hört av sig privat för att meddela att ni tycker om min blogg, och vill se den fortsätta. Tack vare er känner jag mig mindre ensam i detta bloggande, och det blir lite lättare att fortsätta.

Handlar väl mycket om att sänka ens krav för att blogga, och att nog dela med sig av det man tycker är viktigt, men också det som man tycker är kul. Det där lilla i livet som gör ens dag.

 

Idag var det denna ekorre som gjorde min dag (okej, nog att jag idag också klarade läkemedelstenten som vårdare måste göra med jämna mellanrum, men är man ett mattegeni så är man, höhö).

 

ekorre 3.6.2019

Ekorrn satt i granen.

 

Vi bor ju i skogens början, eller slut (hur man nu ser på livet), och det innebär att vi har ett rikligt djurliv. Är det inte rådjur som tar en genväg förbi vår gårdsplan, så det söta ekorrar som denna som man får se. Fredrik uppmärksammade mig om att den här sötnosen satt och käkade en kotte idag, och för första gången på länge så pirrade riktigt i mina fingrar att få fotografera något. 

Fotografera för min egen skull.

 

Jag gick ut, fortfarande klädd i pyjamas,  med tofflor på fötterna. Smög så sakta och försiktigt jag bara kunde, och någon meter ifrån ekorren lyckades jag få till denna bild. 

Det var roligt. / Med vänliga hälsningar, Mästerfotografen.

 

 


Vår vackra oas i trädgården, växthuset.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.06.2019 | 2 kommentar(er)

Man brukar väl säga att par som är lite olika kompromissar varandra bra. Är det inte ett talesätt så inför jag det, nu. Även om jag och Fredrik är lika på många sätt (typ lika snygga, intelligenta och humoristiska), så är det på vissa plan vi är helt olika. 

Till exempel: när jag endast ser skog, ser Fredrik möjligheter till en vacker oas i trädgården. Jag har som lärt mig att bara låta Fredrik börja på, för det bli alltid bra. Även om jag kanske haft svårt att kunna se framför mig hur början av en skog kan bli något mysigt. Så han visualiserar och har tålamod att arbeta fram något, medan jag helst bara hade velat ha allt med detsamma.

 

Att ha ett växthus är kanske inte en dröm som någon av oss har haft så värst länge, men något som både jag och Fredrik känt vore bra att ha. Speciellt om man vill odla fram egna grönsaker, eller bara ha ett mysigt gömställe när sommarregnet öser ner. Så för några veckor sen började Fredrik gräva för hand upp ett område i skogen, där han såg framför sig hur vi skulle ha bärbuskar och växthus.

Som sagt; visualiserar. Han såg det framför sig. Jag såg skog.

 

I tre veckor försökte han ropa in ett splitternytt växthus på huutokaupat, men alltid har det varit någon som budat över. Så när Fredrik i fredags vann sitt bud (jag satt och mediterade hela morgonen) så mötte jag upp honom när arbetsdagen var slut, och så åkte vi iväg till Tervajoki för att hämta hem växthuset. 

Nu ska du få läsa och se helgens projekt.

 

Vaxthus 1

Allt det här har Fredrik grävt upp för hand, radat stenar och planerat för sitt växthus.

 

Under alla veckor som Fredrik försökt ropa in ett växthus på huutokaupat, så har han haft tid att gräva upp ett område vid skogens början, för att göra plats för växthuset. På vår mark är det så gott som endast sten, så det har tagit tid och säkert varit en prövning för tålamodet att gräva upp alla stenar och rada dem till en fin mur.

 

Runt muren har vi (läs: Fredrik) planterat vita vinbär, röda vinbär, svarta vinbär, krusbär, vildhallon, trädgårdshallon och plommonträd. I mitten av denna oas, där det är stenar i en cirkel, finns rabarber. Jag kommer att ha mycket gott att äta.

 

Vaxthus 2

Hönsen vill vara med.

 

Dessutom har vi tio odlingslådor som har nu jordgubbar i sig, majs, basilika och ärter. Hönsen vill vara med och tycker det är intressant att se oss (fortsättningsvis, läs: Fredrik) arbeta i trädgården. De håller sig nära Fredrik för de vet att de kan få en och annan daggmask att äta. Dessutom har hönsen fullt upp att gå runt i resten av skogen och sprätta omkring.

Ingen blir utan att göra på sommaren.

 

Vaxthus 3

Marktäckningsduk för att skydda mot ogräs i växthuset.

 

Trots att Fredrik hackat och grävt upp allt ogräs, så är det bra att skydda marken och golvet i växthuset mot ogräs med en marktäckningsduk. Eftersom vi hade grus övers, så valde vi att ha det som golvyta i växthuset. Lugn ba, vi fyllde på mer grus efteråt.

 

Vaxthus 4

Fantomen hittade en skuggplats.

 

Det var riktigt strålande väder i början av lördagsdagen, och Fantomen som ville vara med och montera ihop växthuset hittade en bra skuggplats.

 

Vaxthus 5

Fredrik monterar växthuset i ur och skur.

 

Vips, så såg det ut så här. Fredrik som står och monterar växthuset i regnväder, och man kunde ju nästan tro att det skulle vara lätt att montera växthus när jag inte fotograferat mer än så här. Men låt inte skenet bedra.

Jag har aldrig hört Fredrik svära så många svordomar på finska, och ritningarna verkade ha beslutsångest då de i ena stunden ville ha fast en sak, för att i nästa moment behöva ha den bortskruvad. Det var en hel massa järnbitar som var numrerade, och på något sätt skulle det bli ett stadigt växthus, även om vi fick ha räfsor och mina händer att hålla väggarna på plats i början.

 

Men här har vi också en stor skillnad mellan mig och Fredrik. Medan jag högst troligt kastat någon skruvmejsel till skogs och gått in för att sura, så fortsatte Fredrik att kämpa. Han gav sig inte, och trots att det började regna, och trots att det verkade hopplöst ett tag så fortsatte han. 

Man ska väl inte bara ge upp så lätt, för...

 

Vaxthus 6

Vår vackra oas i början av skogen.

 

..igår blev Fredrik klar med växthuset. Tog ju inte alls länge att montera växthuset.

Det som var två lådor med en hel massa järnbitar och miljontals muttrar och skruvar, förvandlades till ett stadigt växthus. Runt om växthuset, och vid vår lilla oas, ska vi lägga flis på marken. Men redan nu, och då i samma sekund växthuset blev klart, så blev det en plats jag ville spendera massor av tid vid.

 

Så mysigt.

 

Vaxthus 7

I växthuset har vi chilipaprika, paprika och tomat. Hit ska även gurka och annat gott.

 

Växthuset hann inte stå tomt länge innan vi fyllt det med allt jag odlat fram under våren, 

 

Vaxthus 8

Mohicana doftar på tomaterna.

 

Nio stycken tomatplantor bor nu ute i växthuset, och jag hoppas vi får massor av goda tomater. Mohicana väntar ivrigt.

Efter att vi skaffade höns så har alla våra katter börjat bete sig.... annorlunda. Från att tidigare inte brytt sig om sallad, så står de nästan och äter hönsen sallad tillsammans med hönsen. Kanske de är lite avundsjuka?

 

Vaxthus 9

Mohicana beundrar växthuset.

 

Det utlovas regnväder idag, så tänker kanske bära in en stol och sätta mig i växthuset och njuta av att höra regnet mot växthuset. Prata med plantorna så de blir stora och fina, och ba njuta av hur fint det blev och hur duktig Fredrik har varit.

 

Vaxthus 10

Så fint vi kommer att få det här.

 

Tidigare har vi haft en torkställning för kläderna just utanför terrassen, men den tog vi och flyttade till sidan av huset när växthuset började monteras. Istället för att se trosor på tork nu, har vi en vacker oas och ett vackert växthus som utsikt när vi går ut på baksidan av huset.

 

Det blir så fint i vår trädgård, och det kommer väl att vara ett projekt som tar flera år. Blir man någon gång klar med en trädgård? Men redan nu har vi en vacker oas på den vackraste plats vi vet. Vårt hem.

 

 


Bloggen, slutet av en era?

Skrivet av Caroline Eriksson 30.05.2019 | 7 kommentar(er)

Det känns nästan konstigt att logga in på bloggen för att ja, blogga. För sen mars-månad har det varit dåligt med bloggandet, och ser inte ut att bli bättre. Tretton inlägg i mars. Tio inlägg i april. Det här blir mitt nionde blogginlägg i maj. Ser du liksom vartåt det barkar?

Jag har bloggat i tretton år, minst. Mitt svar när någon frågat om jag kommer blogga för evigt, har alltid varit "Ja, för jag vet inte hur man gör annars". Men tydligen går det att leva utan att blogga om precis allt. 

 

Det är mycket på gång i mitt liv. Förutom att jag snart är halvvägs i min graviditet, och nu *ta i trä* inte spytt på ett par dagar (för första gången på över 12 veckor), så väntar vi ännu mer tillökning i vår familj. För ett par veckor sen så sa Fredrik att han skulle tycka det vore roligt om vi hade fler hönor, i andra raser, som också sprang runt på vår gräsmatta. Sagt och gjort. Har jag fått över Fredrik till den där sidan som tycker höns är ett av de roligaste djuren som finns, så hämtade vi hem sex ägg i tre olika raser, och la under Gullefjun.

Houdan, som ser ut som vilda punkare med sin vilda frisyr. Faverolle som är stora så de går till mina knän, och har gulligt skägg. Och så någon silkesblandning som är lika små som de vi har nu, bara mjukare och med en rolig frisyr.  Beräknad kläckning är nästa helg, och alla väntar ivrigt.

 

Och jo, på grund av att vi ska utöka flocken, så kommer vi även att byta ut lilla hönshuset till en större barack där de får bra med plats (och vi säkert får plats med ännu fler höns om vi vill).

 

Vår trädgård börjar ta sig, och vi har nu fler fruktträd, bärbuskar och en plats för ett växthus. Vi har även tio odlingslådor med gott att äta av i slutet av sommaren. Fredrik har arbetat i ur och skur, och det börjar bli riktigt fint med fina stenmurar han plockat för hand, och alla bärbuskar som jag längtar efter att gå och äta bär från.

Jag ser så fram emot denna sommar, och somrar efter denna, där man får njuta av en riktigt trädgård.

 

 

61432726 10156919784623880 3245995750986874880 o

Så här goda pavlovas med grädde, banan och jordgubbe har jag och Fredrik njutit av.

 

Fredrik fyllde också år häromdagen, och jag passade på att överraska med att baka goda bakelser. Jag hade bestämt mig för att pavlova lät gott, och trots att jag aldrig gjort det förr, och trots att många sa att det är svårt så gav jag mig in på det. Och vet du vad? Det var inte så svårt att baka goda pavlova-bakelser, som ryktet säger. Betyget blev full pott.

 

Jag har tagit på mig ett fotojobb för att fotografera en konfirmand, och ser så fram emot att få göra det jag verkligen tycker om. Att fotografera och fånga glada människors leenden på bild för evigt. Varje år är det minst ett par glada typer jag får äran att fotografera, och är glad att folk hör av sig till mig och vill bli fotograferade.

 

På grund av att jag spytt så mycket, och inte ville trigga igång mer illamående, så fick jag tack och lov skippa sockerbelastningen för gravida. Istället får jag nu mäta mitt blodsocker före och efter måltider i några dagar (helt slapp jag inte undan). Mitt socker är precis som det ska vara, så någon graviditetsdiabetes behöver inte sjukvården oroa sig för.

 

 

Och nu när jag rabblat upp allt detta så inser jag ju att kanske det inte är slutet av en era. Att kanske bloggen nog får hänga med ett tag till. Men att det kanske kommer att se lite annorlunda ut.

Vill du dock hjälpa mig på traven, och fortsätta läsa min blogg,

 

Vad vill du läsa om?

Har du några frågor?

 

Hjälp mig gärna, så blir det lättare för mig att sätta mig ner och skriva om allt mellan himmel och jord. Nu ska jag ut i solen och se vad hönsen har för sig. Följ mig på instagram (carloine heter jag där).

 


Bebis första saker och kläder.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.05.2019 | 14 kommentar(er)

Jag förstod att jag var gravid redan innan jag kissade på graviditetstestet. Eller ja, jag hade en känsla. Därför upplevde jag aldrig riktigt den där chocken man ser i tv och på youtube när folk kissar på graviditetstest och får positiva resultat. "Hur hände det här liksom?" samtidigt som de gråter hysteriskt, är alltså inte meningen som jag yttrade eller hur det gick till för oss.

 

Men trots att jag vetat från dag ett att jag är gravid så finns det vissa saker som får det att kännas mer verkligt (förutom att man spyr och mår illa som om man fick betalt för det). I början är det graviditetstesten, som jag kunde ha kissat hur många som helst på. Sen är det första besöket vid mödrarådgivningen. Första ultraljudet. Första gången man hör bebis hjärtljud.

Och så är det bebis första kläder.

 

bebis saker 1

En amningskudde och en stor papperspåse med babykläder.

 

Jag var ju till Jakobstad förra vecka, och jag har sagt det förr och säger det igen: Jeppis är loppisens mecka. Speciellt om du är ute efter barnkläder och saker. Mamma hade fyndat lite åt mig, med orden att jag inte behövde känna mig tvingad till att använda något av dem på bebis eller så. Men alla kläder var så fina och vissa av dem helt och hållet oanvända, så jag tror bebis kommer att ha nytta av dem i framtiden. 

 

När jag dessutom var på plats i stan så passade jag själv på att gå runt och se om det kunde finnas några fina fynd, och *spoiler alert*,

jag blev inte besviken.

 

bebis saker 2

Amningskudde från Rätt Start, ett av de bästa fynden.

 

Det som jag fyndade själv och tycker är ett av de bästa fynden någonsin, är vad som verkar vara en så gott som oanvänd amningskudde (fortfarande hel, ren och fast) från Rätt Start. Den är ljusgrå med elefantmönster. Nypris så kan du köpa denna för 50 euro (vem gör ens det?), och jag fyndade den för 2 euro. TVÅ EURO. 

 

Den är ekologisk och gjort av allergivänliga material.

 

bebis saker 6

Byxor i olika storlekar, mönster och färger.

 

Jag har lite krav på bebis framtida kläder (tills ungen får och kan bestämma själv): 

1. Det ska inte vara något typiskt könsbestämmande kläder. Alltså undanbedes rosa tyllkjolar eller tröjor där det står att man är "världens tuffaste kille". Jag vill hellre klä barnet i glada färger och mjuka material. 

2. För släktas barnet på mig och Fredrik (dah) så kommer barnet helst klä sig i mjukiskläder dygnet runt, året runt.

3. He va väl ba he.

 

Och här har bebis åtta par byxor och leggings som bebis kommer att kunna använda i olika åldrar.

 

 
bebis saker 3
 
bebis saker 4

Världens sötaste fickor på baken.

 

Jag har ingen aning om hur liten eller stor en bebis är, och hur små kläderna behöver vara, men tänker att de flesta kläderna kommer vi att köpa på loppis den första tiden av levnadsåret. Mest för att barn växer så otroligt snabbt. Det innebär att folk säljer så gott som oanvända kläder på loppis, som du kan köpa för billig peng, och sedan sätta pengar (eller spara) på annat roligt istället.

 

Mina favoritbyxor är dessa gråa med fickor på baken. Så mjuka, så söta.

 

bebis saker 5

Leggings som påminner om smurf-byxor.

 

Dessa leggings har som fastsydda sockor på sig, och såg hysteriskt roliga ut. Jag började nynna på "Smurf-låten" och skrattade så tårarna sprutade när jag såg dem. Fick lite blickar på loppiset, men vad gör det. 

 

bebis saker 7

bebis saker 8

Dregglisar från newbie.

 

För att skydda fina bodysar och tröjor från spyor och dregel, så kan bebis ha dessa "dregglisar" från märket Newbie. Mycket fina.

 

bebis saker 9

Två bodys i retrostil.

 

De här är för stora för att bebis ska kunna använda dem på många månader, men mycket fina. Speciellt den gula. Gul är en favoritfärg när det kommer till babykläder och saker.

 

bebis saker 10

bebis saker 11

Sist men inte minst, en halare med fint prickigt mönster.

 

Sist men inte minst lyckades mamma fynda en oanvänd halare från mammalådan från 2017. Mycket fint mönster, och den här kommer bebis att kunna ha när hen kan gå. 

 

Och det här var det som bebis har för tillfället. Även om jag kunde tycka att det var lite tidigt att köpa något åt bebis, så är det bara att inse att vi är över 40% gången i denna graviditet, och är nästan halvvägs. Helt otroligt. Underbart.

 

Vad har du haft absolut mest nytta av

i början av bebistiden?

 


Kropp, konst och motstånd. Stina Wollter.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.05.2019 | 1 kommentar(er)

Under åren har mitt flöde på instagram ändrat skepnad. Jag har följt, avföljt (obs, inte redan dagen efter som många sportar med, bara för att själva få någon extra följare på köpet) och fyllt upp tomrummet med konton som jag upplever ger mig mening med scrollandet.

Bland de jag följer finner du inte några typiska influencers som gör reklam i var och varannan post. Inte heller ser du hälsokonton som enbart fokuserar på kalorisnål kost, med målet att få en kropp där du kan räkna revbenen.


Förutom nära, kära och bekanta, så kan du hitta;

en och annan bröstvårta om du scrollar genom mitt instagram. Glada kroppar som dansar, simmar och springer – utan att bry sig om hur de ser ut eller vad de har på sig. Utan att bry sig om magen korvar sig. De bara är och lever, precis som de är. Du kan finna arga feminister, som har en god orsak att vara arga. Du finner humor, kärlek och Stina Wollter.


Trots att jag följt och avföljt konton genom åren, så är det ett som varit konstant bland de jag följer. Stina Wollter. Av alla konton så är det hennes som fått mig att känna mig okej, rent ut sagt perfekt som jag är, i en värld som annars arbetar bara på att nå perfektion. Där det gäller att passa inom en viss ram, när det i verkligheten är så mycket mer roligt och befriande att få gå utanför den där ramen. Måla utanför linjerna. Vara sig själv fullt ut. I kärlek.

Det är nu fem, fyra, år av Stina i mitt instagramflöde, och det har varit fina år.

 

"Var du än är i livet, var du än har varit och vart du än är på väg, så är det en bok som kommer att beröra och ge dig någonting, på något plan."

 


När jag tidigare i år fick reda på att Stina Wollter skulle föreläsa i Pedersöre, bara ett stenkast ifrån min hemstad, så blev jag lycklig. Ännu lyckligare när mamma ville bjuda mig på föreläsningen, så jag skulle få se min stora idol. Ungefär samtidigt köpte jag och beställde hem Stina Wollters bok, Kring denna kropp, och samtidigt som jag började läsa så blev jag gravid.

 
Har du inte läst boken ”Kring denna kropp” så ber jag dig att göra det. Var du än är i livet, var du än har varit och vart du än är på väg, så är det en bok som kommer att beröra och ge dig någonting, på något plan.

För mig gjorde boken den förändring min kropp skulle och kommer göra mer accepterande. Att ens behöva ha kroppshets medan man skapar liv är ju tokigt. Ännu tokigare att fortsätta med den kroppshetsen när du har ett litet liv vid din sida som tar efter dig. Tänker som att det är nya tider nu, och kroppshets har inte plats där.

Jag har skrattat, gråtit och skrattat lite till under tiden jag läst boken. Och jag såg så fram emot att se föreläsningen, som var förra tisdagen.

 

Stina Wollter 14.05.2019

Stina Wollter och föreläsningen "Kropp, konst och motstånd - om skapande och livslust"

Förra tisdagen spenderade jag sammanlagt 320 km bakom ratten, för att ta mig till hemstaden (och hem igen till byn när dagen var över). Jag umgicks med mamma, åt gott, fyndade på loppis (som jag visar i ett annat blogginlägg) och så åkte jag och mamma på Stina Wollters föreläsning.


Och föreläsningen då?

Jag skrattade, grät och skrattade lite till. En sån närvaro kvinnan har. En sån utstrålning hon utstrålar. Jag tror att varenda en ur publiken gick därifrån med kärlek och värme, speciellt till sig själv, efter föreläsningen.

En kväll lever länge på.

 


Dagens tips:

Följ Stina Wollter på instagram.

Läs hennes bok ”Kring denna kropp”.

Dansa till låten ”Leave my shame” och låt din kropp ha roligt.

Lev.

 

 


Ett dygn på Vasa Centralsjukhus

Skrivet av Caroline Eriksson 21.05.2019 | 6 kommentar(er)

Det är länge sen jag gråtit så mycket som jag gjorde igår.

Från att förra veckan , för första gången på tio veckor, varit spyfri i tre dagar, så avslutade jag veckan med att ta igen de dagarna. På lördagskvällen medan melodier från Eurovision Song Contest spelade från tv'n, låg jag på badrumsgolvet. Spydde, grät och spydde lite till. Jag trodde att det skulle vara övergående, och att nästa dag vore en bättre dag. Tvärtom, det fortsatte, och när jag räknade att jag inte fått i mig varken mat eller vatten på ett dygn så började jag känna mig uslig.

 
Minsta lilla vattenklunk spydde jag upp tillbaka, och lite till. På måndagsmorgonen var jag så ynklig att jag ringde till min hälsovårdare vid mödravårdspolikliniken och grät. Inte länge efter samtalet satt jag och väntade på läkaren.


Jag hann knappt öppna munnen åt läkaren innan jag grät igen. Känsligt det här med att inte fått mat i sig på flera dagar. När han dessutom tyckte det bästa för mig vore att bli inlagd på avdelning och få dropp, en dag eller fler, så sprutade tårarna.

”Neeeeej, jag vill inte!”, snyftade jag, samtidigt som jag förstod att det vore det bästa.

Fick remiss, gick gråtandes ut från HVC och när jag satte mig i bilen för att ringa Fredrik som var på jobb, så sprutade tårarna ännu mer.

 
Fredrik följde med mig till Vasa, och var vid min sida från att vi steg in på sjukhuset till att jag blev inlagd på avdelning. Utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Han var, och är, min trygga punkt när jag känner mig som mest sårbar. Jag är så otroligt tacksam att ha honom vid min sida.

 


Fick började med att träffa en kunnig läkare som gick igenom mina blodprov, som nämnde hyperemesis, informerade mig om att jag var väldigt uttorkad och lät oss sedan se bebis på ultraljud.

Trots att jag mått rent sagt förjävligt från start, så har bebis hållit takten och vuxit precis som hen ska. Perfekta mått. Perfekt ryggrad. Perfekta ben och armar som sparkade omkring i magen.

Jag fick en bild, och den bilden höll jag i min hand när jag rullades in på avdelningen.

 

IMG 20190520 161520 914

Samtidigt som jag smälte in i inredningen och fick dropp, så höll jag det värdefullaste i min hand.

 


I ett dygn har jag legat på avdelning. Fått dropp dygnet runt, och mediciner som hjälpt mig mot illamåendet. När jag spytt och gråtit lite till, så har underbara sjukskötare suttit vid min sida och hållit om mig. Tänk att vara på en avdelning där alarmen går i ett, och ändå ta sig tiden att sätta sig ner och hålla om någon. Inte någonsin kände jag mig vara till besvär. Jag har känt mig trygg, och börjat se ett ljus i mörkret.

Har fått träffa på så många kunniga sjukvårdspersonal, att jag vet med säkerhet att vi är i trygga händer när dagen väl är kommen att återvända till avdelningen för att få hem bebis.

 

Efter ett dygn fick jag färg tillbaka på kinderna, och fick åka hem med Fredrik. Till katterna. Till hönsen. Till huset, trädgården och lugnet. Är sjukskriven och kommer inte ha bråttom någonstans. Nu är det viktigaste hälsan, och att jag börjar sätta mig själv mer på första plats. Vågar söka och ta emot hjälp snabbare om detta återupprepas.

 


Och hej. Det är helt okej, och rätt så befriande, att gråta mellan varven. Släppa loss känslorna, du vet.


Tack Vasa Centralsjukhus, och tack underbara människor jag fått träffa det senaste dygnet. Ni är värdefulla.

 

 


NY FRISYR, över halva håret är borta!

Skrivet av Caroline Eriksson 15.05.2019 | 2 kommentar(er)

Igår spenderade jag sammanlagt 320 km bakom ratten, vilket var så värt det när jag elva på kvällen rullade in på egen tomt igen. Jag var alltså en heldag i min hemstad Jakobstad, för att umgås med mamma, äta gott, fynda på loppis och på kvällen få se min största idol Stina Wollter, där hon föreläste vid Sursik skola. Bilder från föreläsningen kommer sen, det är inte det jag ska blogga om nu.

 

Senast jag träffade mamma, i februari, så pratade vi om att mitt hår borde klippas. Mamma är frisör, och hon är den enda som har fått röra mitt hår under hela mitt liv, så jag kunde gott vänta tre månader i väntan på att få topparna klippta. För det var det vi första bara hade tänkt skulle göras. Topparna.

Jag har inte haft så här långt hår som jag haft nu, sen jag var 12 år. När jag var yngre kunde jag sitta på håret, och även hur vackert det är med långt hår, så är det inte bara solsken och glädje. Jag har haft ont i nacken, eftersom mitt hår är tjockt och tungt. Jag har vaknat flera nätter av att håret snurrat sig runt halsen, som en halsduk, och svettats. Jag har sett hårtvättning som ett stort projekt, eftersom det tar en evighet att få det torrt efteråt.

Och när Fredrik, som fått ta bort mitt hår från reningsverket ofantligt många gånger, kom med förslaget att det var snyggt när jag hade kort hår för ett par år sen tillbaka, så väcktes en idé.

 

Såklart håret ska bort. Ny tider, nytt hår.

 

Så igår började jag min Jakobstadsvistelse med att fara till mammas nya salong Style by Stina, och det tog inte länge innan jag hade en helt ny och snygg frisyr.

 

style by stina 14.5.2019 1

Känner mig så fräsch och snygg i mitt nya hår.

 

Det här är alltså slutresultatet. Från att ha håret ner till svanken, så har jag nu axellångt hår som känns fräscht och snyggt. Banne mig, hela jag känner mig fräsch och snygg. Som en ny människa. Vanligtvis brukar det kännas annorlunda när man gjort något nytt med utseendet, men jag blev förvånad över min egen reaktion igår. 

Trodde att jag skulle går och dra i håret konstant, bli chockad över att 30 cm fattades eller konstant spegla mig i skyltfönster,

men det kändes som att den här frisyren alltid varit på mitt huvud, och att det är så här jag ska se ut.

 

Bästa betyget alltså.

 

Det känns så luftigt och håret känns så friskt nu. Tack världens bästa mamma och frisör för den vackra frisyren. <3

 


Saker att tacka en feminist för.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.05.2019

Det var feministvecka på Sevendays förra veckan, men på grund av graviditetsillamående (som det så fint heter när man spyr så man tror att magsäcken ska följa med) fick jag satsa på att bara vila och ta en minut åt gången. Och då låg jag hellre och tittade på gamla serier än att sitta vid datorn.

Men jag är trots allt i fjärde graviditetsmånaden och det där illamåendet måste väl gå om någon gång, så jag tar nya tag, idag igen.

 
Men det var inte graviditet jag skulle skriva om i detta blogginlägg, utan det jag hade velat skriva förra veckan. Varför jag är feminist.

Låter kanske lite konstigt varför man inte skulle vara feminist, och kanske är det på grund av okunskap som många räds ordet. Som tror att feminismen endast går ut på att hata män och ha håriga armhålor. Och visst, jag kan hata de patriarkala strukturer som existerar (inte alla män!, höhö) och förstår inte vad normal kroppsbehåring ska beröra andra människor, men feminismen är ju så mycket mer.

Så mycket djupare.

 


Har man gått runt med rosaskimrande glasögon och tappar dem för tillfället, bara för att se hur det är ställt och fungerar i denna värld, så är det inte som så att man tar på dem igen och glömmer orättvisor och de strukturer som existerar.

Förhoppningsvis får det här blogginlägget dig att vara tacksam för att du är feminist. Kanske får det dig att tacka en feminist.

Som får dig att inse hur långt vi har kommit, tack vare eldsjälar, men även hur mycket vi har kvar att göra.

  

 Tacka en feminist om du är kvinna och kan rösta.

Tacka en feminist om du är kvinna och får studera.

Tacka en feminist om du är kvinna och får använda byxor.

Tacka en feminist och du är kvinna och får behålla din lön från jobbet.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan ha ett jobb.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan äga en bostad.

Tacka en feminist om du är kvinna och har rätt att läsa vilka böcker du vill.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan ta ut skilsmässa om du vill.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan använda preventivmedel.

Tacka en feminist om du är kvinna och inte mister ditt arbete på grund av att du blir gravid.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan gifta dig med vem du vill.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan bli president.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan anmäla sexuellt ofredande.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan ta lån från banken.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan idrotta.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan tala öppet om mens.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan göra en abort.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan tjänstgöra i militären.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan amma ditt barn till exempel på ett café.

Tacka en feminist om du är kvinna och kan välja om du villa visa din kropp eller inte.

 


Och du kanske tycker detta är självklara saker?

Men fortfarande är min euro inte lika mycket värd som Fredriks. Än idag blir folk tillfångatagna, torterade och mördade på grund av sin sexualitet och hudfärg. Små flickor blir bortgifta till gamla män, och blir bortskickade till hyddor där de dör, under tiden de har mens. Som får sina underliv vanskapta vid könsstympning. Som blir fängslade eller dör på grund av att de inte har rätt till säker abort. Som inte kan lämna ett förhållande där de blir misshandlade, på grund av att ”det är mannens rätt att göra vad han vill med kvinnan”.

 
Och jag skulle kunna fortsätta, men vill försöka få en fin start på veckan. Men du vet, det var ju de där rosaskimrande glasögonen. När du väl blir av med dem, så ser du inte världen på samma sätt. Och då är ett par håriga armhålor som en fis i rymden, jämfört med de verkliga problem som fortfarande existerar.

Närmre än du tror.

 

Källor:
21 saker som visar vad du kan tacka feminismen för.
Georgia håller på att kriminalisera abort. Nu. 2019.
Mansdominerande yrken har fortfarande högre lön, och har större chans till löneförhöjning.
Kvinna och två barn dog i "menshydda".
Finländska flickor utsätts för könsstympning.

I vår blivande drömträdgård

Skrivet av Caroline Eriksson 08.05.2019 | 6 kommentar(er)

Det här med tid är något man inte alltid kan förstå sig på. Hur den ibland går så långsamt, samtidigt som det finns stunder då man inte hinner med. Då tiden flyger iväg och du undrar hur det var möjligt. Så känner jag när det kommer till vårt hus och årstiderna. Det här kommer att bli vår andra sommar vid huset, även om det samtidigt känns som om det var igår vi flyttade in.

 

Det här med att skapa en drömträdgård har, kommer och ska få ta sin tid. Att plantera en massa växter och planera ens drömträdgård är inte något man gör över en dag. 

Förra sommaren monterade jag och Fredrik upp vår flaggstånd och sådde gräsmattan den första varma dagen. Trots att det inte regnade på över en månad så började gräset gro, och idag har vi en grön gräsmatta.

 

HEJ! Jag kommer att behöva din hjälp att identifiera en växt i detta blogginlägg.

 

tradgard 1

Vårt underbara hus, igår på eftermiddagen.

 

Nu börjar det dock kännas som att jag och Fredrik vågar göra lite mer med vår trädgård, och vi har planterat fruktträd, bärbuskar och mycket mer är på kommande. Så jag kände att det vore en bra idé att gå runt och fotografera igår, just innan regnet öste ner, för att fånga på bild hur det sett ut, för man glömmer så lätt.

 

tradgard 2

En massa stenar är vår röda tråd i trädgården.

 

Tänk att Fredrik frivilligt spenderade tid till att plocka och rada ut stenar vid vårt hus. Det bevisar bara vilket tålamod han har. Snyggt blev det.
Och ja, mellan vissa av dessa stenar växer det vildhallon. De finns lite här och där över hela gården.

 

tradgard 4

Hönsen njuter av att springa fritt på den stora gården.

 

Det här är alltså vad vi har att arbeta med, samt en gräsplätt på andra sidan huset. Vi som inte skulle ha så stor gräsmatta fick ändå en enorm en. Dock ingenting jag ångrar. Det ska finnas plats för djur, barn och mig själv att springa runt på.

Hönsen har dessutom fått börja springa fritt på gården dagtid (medan vi är hemma), och jag som varit nervös hur det skulle gå med katterna hade ingenting att oroa mig för. Katterna och hönsen är vänner, och hönsen håller sig inom tomtens gränser. De har så fullt upp med att sprätta runt att de inte hinner med något annat.

 

 

tradgard 5

tradgard 6

En dröm om en massa fruktträd håller på att bli verklighet.

 

En dröm jag haft är att ha en trädgård full med fruktträd och bärbuskar. Och som det ser ut nu så kommer den drömmen att bli verklighet. Jag och Fredrik har köpt och grävt upp flera olika fruktträd, och nu är det en fin samling på gården av det vi tycker är gott och som är fint.

 

Det vi har just nu är två äppelträd (två olika sorter), tre stycken körsbärsträd, ett plommonträd, ett päronträd, en syrenbuske, en brudspirea, en rödvinbärsbuske och något som vi inte riktigt har koll på vad det är. Bild på det lite längre ner.

 

tradgard 7

Mycket utrymme att göra vad man vill med trädgården.

 

Vi har även skaffat odlingslådor som vi ska måla med en ekologisk och snärtig färg, och sedan ha mina odlingar i och jordgubbsplantor. jag ser framför mig hur den här sommaren kommer att bli mysig där jag får gå runt som någon värre Ernst Kirchsteiger och äta frukt, samtidigt som hönsen springer efter en som en svans.

 

tradgard 8

Plommonträd på g.

 

Det ska bli så häftigt att få egna plommon, päron och äpplen. Och körsbär, som jag älskar körsbär.

 

tradgard 9

tradgard 10

Den mystiska växten.

 

Jag och Fredrik fick lov att åka till en plats och gräva upp lite körsbärsträd, och fann även någon som påminde enormt mycket om en bärbuske. Även om vi inte hade någon koll på vad det var, så fick den följa med hem, och är nu nere i marken planterad bredvid min rödvinbärsbuske.

 

Vad är det här för växt?

 

tradgard 11

Fantomen väntar på soliga sommardagar.

 

Och det var en "liten" uppdatering om hur vår trädgård ser ut just nu. Det kommer att vara så kul att om bara ett par veckor kunna fotografera nya bilder, och visa vilken förändring vår blivande drömträdgård fått vara med om.

 

Vad är din absoluta favorit i din egen drömträdgård?