bloggheader4

Att virka till bebis, världens sötaste bläckfisk!

Skrivet av Caroline Eriksson 14.10.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag är en kreativ människa som behöver få skapa. Gärna med något fysiskt som resultat. Minne från det man gjort. Problemet är bara mitt tålamod. Eller rättare sagt, bristen på tålamod.

Jag vill att det ska gå snabbt, och att allting ska bli rätt på första försöket. Och även om jag gärna skulle lära mig nya saker så är det det bekväma och trygga i att jag vet att jag kan något, som gör att jag inte testar på nya saker. Så under min sjukledighet / mammaledighet har jag gjort det jag varit bekväm med. Målat. Stickat. Boat inför bebis ankomst till vår familj.

 

"Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu?"

 

Och trots att bebis kommer att ha behov av stickade strumpor, så kan det bli rätt så enformigt att endast sticka sockor (jag har inte vågat mig på att sticka några andra plagg än strumpor och vantar). Så när jag förra veckan var i butiken fann jag mig själv köpa en virknål i storlek 4. 

Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu? (jo, jag tänkte att virknålen var så billig att det inte skulle märkas någonstans om den inte kom till användning.)

 

Men från babyfilten jag stickat lämnade det garn över, och jag tänkte ge det här med att virka en ärlig chans. Många skulle kanske börja med att virka en liten duk eller filt, om man nu är nybörjare. Men inte jag.

Jag skulle virka ett gosedjur åt bebis.

 

Crochet Virka Garnknuten Alfons Caroline 1

 

Och får jag lov att presentera Alfons. Skaparen av mönstret ALFONS är Garnknuten som jag följt länge på instagram. Trots att jag aldrig virkat tidigare, eller ens sett mig själv med en virknål i handen, så har jag alltid blivit så glad och inspirerat av att se hennes skapelser. Så när jag nu skulle börja på att lära mig virka så passade jag på att följa hennes mönster på urgulliga Alfons. 

 

Och samtidigt passa på att spamma henne med frågor och bilder under hela helgen. Hon har också tålamod, om man säger som så, hehe.

 

Crochet Virka Garnknuten Alfons Caroline 2

 

Mycket handlar väl om inställning när man gör något. Och tro mig, de där fyra första gångerna jag virkade och rev upp lika många gånger var en prövning för mitt tålamod. Men skam den som ger sig.

Garnknutens mönster var busenkelt att förstå sig på, och jag som inte vetat vad "fm" och "2i1", och allra minst HUR MAN GÖR, fann mig själv ganska snabbt göra dessa förkortningar och virktekniker utan att ens tänka.

 

Jag som ändå kan sticka och tycker det är roligt, fick erkänna att det här med att virka är snäppet roligare. Tänk vad man kan skapa; med endast en virknål! Det är ju nästan som magi!

 

Crochet Virka Garnknuten Alfons Caroline 3

 

Jag började på torsdagseftermiddag, och redan på fredagen var jag och handlade mer garn inför ett nytt projekt. Så roligt tyckte jag det var att virka att jag redan planerade nästa projekt. Alfons blev jag klar med på lördagskvällen, och ärligt talat har jag haft en av de roligaste helgerna på länge. 

Eftersom det här är det första jag någonsin virkar, så är min bläckfisk inte felfri, men däremot mer fylld av personlighet. Ögonen som skelar, och tentaklerna som har olika antal maskor, och bläckfisken är så söt att man bara vill krama om den. Vilket är liksom meningen.

Och jag är så stolt över bläckfisken.

 

Bläckfisken Alfons och Garnknuten fick mig att finna en ny hobby, och glädje i livet. Och det är jag så glad för. Nu ska jag virka vidare! (nästa projekt är mer färggrannt.)

 

Mönster på Alfons hittar du här.

 


Järnrik grön smoothie

Skrivet av Caroline Eriksson 09.10.2019 | 1 kommentar(er)

Ett vanligt problem, eller vad man ska kalla det, när det kommer till graviditet är att ens hemoglobin (hb) värde sjunker. Det är helt normalt att ens hemoglobinvärde sjunker under graviditeten, eftersom blodet tunnas ut. För vissa så är det lågt redan i början av graviditeten, medan för andra så kan det sjunka först i mitten och slutet av graviditeten.

Jag har alltid haft högt hb-värde, och även om mitt hb sjönk vartefter mina graviditetsmånader passerade, så har det alltid varit fina och normala värden. Det var först för två veckor sen som jag kände av att jag blivit tröttare, och blev inte heller förvånad då mitt hb-värde visade att det sjunkit ännu mer. 

 

Även om det inte var ett värde som kunde jämföras med anemi, så ville jag höja mitt hb-värde. Dels för att ingen vill gå runt och vara trött, men även för att jag ville ladda upp med extra järn innan förlossningen.

Istället för att med detsamma börja äta järntabletter och tillskott som bråkar med magen, så fokuserade jag på att få i mig järn och viktiga mineraler och vitaminer genom kosten. 

 

Och hur gick det?  

Visste ju redan att det finns andra vägar att gå, än att ta till mediciner med detsamma, men det är extra roligt att se det faktiskt fungerar att bara göra små förändringar i kosten för att få resultat. Två veckor med en daglig grön smoothie hade gett resultat! Mitt hb-värde hade gått upp igen, och jag fortsätter dricka min goda smoothie utan att ta till annan hjälp.

Ett annat plus, förutom att hb-värdet gick upp, är väl att bebis lär sig att tycka om grönt i matväg.

 

Här ska du få recept på vad jag druckit de sista veckorna.

 

Gron Smoothie 1

 

Järnrik och grön smoothie

Ingredienser: 

  • Grönkål
  • Spenat
  • Frusen mango i bitar
  • Dadlar 
  • Chiafrön 

(För att få variation har jag även haft i persilja och en halv banan nu som då.)

  • Vatten

 

Jag har inte följt några mått, utan sett till att få så mycket grönt som möjligt i min smoothie, och sedan mixat allt i min smoothiemixer tills allt blivit lent att dricka. Grönkål är gott att äta som den är, och mango och dadlarna gör smoothien härligt söt, så man inte känner så mycket smak av spenaten.

För att kroppen ska ta till sig av allt härligt järn, så är det viktigt att man även får i sig c-vitamin. C-vitamin förbättrar upptaget av järn, och är dessutom gott (frusna tranbär, nam!).

 

Och det var dagens nyttiga tips från mig, till dig. Nu ska jag fortsätta dricka min gröna smoothie. Ha det bra!

 


Packa BB-väskan!

Skrivet av Caroline Eriksson 08.10.2019 | 10 kommentar(er)

Det finns ju en tungvrickare där man ska tala om att "packa pappas kappsäck" (varför han nu inte skulle kunna packa den själv förstår jag inte). Och packa väskor, det gör vi här hemma nu. Fast BB-väskan. 

Nu är inte mitt beräknade datum för förlossningen riktigt här ännu, men om värkarna skulle sätta igång på riktigt (och inte luraktiga förvärkar) så skulle ingen försöka hindra en förlossning. Bebis räknas nu vara så färdig utvecklad med lungor och andra organ att h*n klarar sig fint på utsidan. Det enda h*n gör nu i magen är att tjocka till sig och sparka för fulla muggar, och jag kan meddela h*n har starka ben.

 

Så jag tänker att det är lika bra att vara förberedd med en väska så jag bara får fokusera på att ta värkar när det sen sätter igång på riktigt. Det vore ju "frissamt" om man kommer kommer på något man glömt, halvvägs till Vasa sen. Och idag ska du få veta vad vi tar med oss till BB när det väl är dags att vara med om något av det häftigaste vi kanske någonsin kommer att få uppleva. 

 

packa bb vaska 1

 

Jag och Fredrik var på samma not med att vi skulle ha en splitterny väska för detta tillfälle. En väska som är passligt stor för saker som tre personer behöver, samtidigt som den är smidig med massor av fack, lätt att bära med sig och framför allt; snygg. 

Denna väska har flera fack på utsidan av väskan, för saker man vill komma åt snabbt. Inne i väskan finns även fack med dragkedja för saker man inte vill ska försvinna, och fack för mobil. Så behändigt.

 

Materialet är i fejkläder, och känns som en tålig väska som kommer att vara med i många år (hörs det att väskoholicen inom mig väcks till liv?).

 

packa bb vaska 2

 

Jag vet att det är lätt hänt att man kanske packar med sig halva hemmet för att åka in till BB och föda, men vi har försökt hålla oss med båda fötterna på jorden och bara tagit med det nödvändigaste. Det mesta finns ju ändå att låna / få på BB, så vår röda tråd var att ta med sånt som får en att känna sig trygg, bekväm och fräsch.

 

packa bb vaska 3

 

I necessären har jag packat:

  • Läppomada, eftersom att läpparna kan bli torra av kombinationen sjukhus / förlossning / amma och så vidare. Använder redan nu läppomada eftersom mina läppar inte tycker om kylan, och så har graviditeten gett läpparna gratis läppförstoring, så det är skönt att smörja in dem.
  • Ansiktskräm: min absoluta favorit är ingen mindre än LV's ansiktskräm. Nästan den enda hudkräm som min känsliga hy accepterar, och som får huden att kännas fräsch.
  • Sminkborttagninglappar. Nu vet jag inte om och när förlossningen sker, eller hur uppiffad jag är när den väl sätter igång, men jag vill ha möjligheten att ta bort smink och tvätta upp ansiktet enkelt.
  • Shampoo och balsam i miniatyrstorlek.
  • Tandkräm och tandborstar. 
  • Amningsinlägg.
  • Hårband.
  • Hårborste.
  • Mjukt wc-papper. 
  • Och så har jag skrivit upp på en lista att ta med bb-cream (heheheh för namnet!) och concealer, om jag vill känna mig uppiffad på väg hem från BB. Dock tror jag inte att jag kommer att vara så sugen på att sminka mig när jag är nyförlöst, så det är inte hela världen om jag glömmer det.

 

 

packa bb vaska 4

 

Annat vi packar i BB-väskan:

  • Tofflor. Jag och Fredrik har köpt matchande innetofflor att ha på fötterna när vi är på avdelningen. 
  • Amningstoppar, trosor, amnings-bh och kläder att ha på sig vid hemfärd. Tänker att jag gärna kan använda BB's byxor och morgonrockar, men att det kan vara bra att ha med amningstopp om man vill ha det till. Jag har hört mycket gott om nättrosorna, men packar även med mig trosor och kläder att ha på mig vid hemfärd. 
  • Kläder för bebis att ha på sig vid hemfärd. På BB får bebis använda sig av avdelningens kläder, när vi inte ligger nästan nakna och har hud mot hud. Med oss har vi även den stickade "cocoonen" som bebis fick av sin mommo (länk till blogginlägget så du vet vad jag talar om), med tillhörande stickade strumpor och mössa, så det kan vi använda på avdelningen. Sovpåsen gör tydligen bebisar trygga.
  • Napp åt bebis. 
  • Vattenflaska. Köpte i somras när jag och Fredrik var till Kärkkäinen en vattenflaska som jag kan använda med en hand. Behändigt och bra vid förlossning och amning.
  • Kamera. Jag har varit i valet och kvalet om jag skulle behöva investera i en mindre kamera att ta med till förlossningen, men insåg snabbt att den bara skulle användas då, och aldrig mer, eftersom jag har så bra kamera från förr. Dessutom vill jag ha så fina bilder från första början av bebis, så jag nöjer mig inte med suddiga mobilbilder. Så även om en systemkamera är stor, så ryms den bra med i vår bb-väska. Skulle ångra mig om den lämnade hemma.
  • Ipad, för att föra över bilder till ipaden, för att underhålla oss och för mig att kunna dokumentera sånt jag vill dokumentera när man är på avdelningen.
  • Laddare och externa laddare, för vi lever i en tid där man inte kan vara utan batteri.
  • Babyfilt, för bebis att hålla värmen och gosa i på väg hem. Även om vi har tänkt lager på lager med kläderna, och har en supersöt overall att ha på bebis, så kan det vara bra att vara förberedd för kallt väder. Jag har stickat en babyfilt att använda vid babyskyddet och vagnen, som håller värmen med all säkerhet.

 

Sen skulle jag gärna packa ner en massa gott att äta, men vet till 100% att allt är uppätet innan en förlossning ens börjar om jag köper det redan nu. Sen vet man inte hur hungrig man är när man har ont och är fokuserad på att föda. Fredrik får ta med sig en godispåse att knapra på om han vill sen (slutar väl ändå med att jag äter upp den också).

 

packa bb vaska 5

 

Och det var vad vi har packat i vår bb-väska. Jag har sett listor där folk tipsar om att ta med minst tre ombyten till både bebis och mamma, eller där man ska ta med böcker, bärsele och vetekuddar. Det mesta finns att få och låna vid BB, så jag känner inte att det är nödvändigt att ta med mer än så här. En nyfödd bebis bryr sig knappast så mycket om en gosedjur heller, som jag såg på en lista vad man måste packa, så det lämnar också hemma.

Vi är nöjda.

 

Och så redo vi bara kan bli.

 


Män som hatar kvinnor och det som inte fick ske.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.10.2019

Två män greps tidigt igår morse i min hemstad, misstänkta för att ha dödat en ung kvinna.

Män som hatar kvinnor, och det som inte fick ske hade just skett.


Jag kunde ju börja veckan med att blogga om något trevligare och mer lättsmält, men det går inte. Sen nyheten nådde mig via nyhetssidor och sociala medier igår så var det som att hela världen stannade upp. Efter en vecka med mestadels skitnyheter i tidningarna, så var det här som grädden på moset. Den sista droppen som fick bägaren att rinna över.

Och kanske är det för att jag som gravid har ännu mindre tålamod. Och kanske är det för att just jag just nu skapar liv. Men att läsa om hur två män var inblandade i ett våldsbrott där en ung kvinnan mist livet till, fick blodet att koka inom mig.

 


Vem har rätten att ta någon annan människas liv?


Innan det stod något om att det var en man, och i det här fallet två män, som utfört dådet så var jag till 99,9% säker på att det var en man som bestämt sig för att ta en kvinnas liv.

Att bara insikten om att man är så van med dåd som dessa, och kan se en man bakom en kvinnas död eller fysiska och psykiska misshandel, är hemskt.

 

"Hur ska en kvinna veta om personen de möter är vänligt inställd,

eller kapabel till att ta livet av en?" 

 


Hur ska kvinnor idag våga träffa nya människor, män, och fortsätta känna sig trygga? Hur ska en kvinna veta om personen de möter är vänligt inställd, eller kapabel till att ta livet av en?

Och hur ska man föra över fokus på att det då inte heller är kvinnans ansvar ifall hon möter någon som vill skada henne, fysiskt eller psykiskt, för det är och var aldrig hennes fel. Ansvaret och skulden är alltid (och alltid, alltid, alltid!) hos förövaren, vännen och partnern som utsätter henne för våldet.

 

 stop 1131143 1280"Hur ska en kvinna träffa en person idag, och kunna känna sig trygg?". Bild: pixabay.

 

Jag tycker det är hemskt att man kan känna att ”man har haft tur”. Tur att man träffat en man som vill en väl. Tur att man träffat en man som aldrig skulle skada en. Att man har haft tur som ändå klarat sig.

För det ska ju inte få handla om tur ifall du möter en människa och får samtidigt behålla livet.

 

"Det ska ju inte få handla om tur ifall du möter en människa och får samtidigt behålla livet."

 


Sen vill jag inte ta diskussionen om att ”inte alla män” gör sånt här. Det vet vi ju redan. Och du som man blir inte en bättre man bara för att du ropar ut ”inte alla män”. Det blir du genom att visa med ord och hur du behandlar andra. Hur du står upp för andra och säger emot orättvisor och djävulskap som pågår i världen.

Men när det kommer till våldsbrott så är männen i gott försprång i statistiken, och bakom de flesta och mesta våldsbrott så hittar du minst en man. Och det är något vi inte kan blunda för.

Det är inte männen som i det här fallet går runt och känner sig osäkra. Som har nycklarna mellan knogarna på vägen hem, och som har telefon vid örat för att känna en trygghet på vägen hem.

 

Jag känner ingen mercy med att kamma män medhårs och försöka hitta en mening till att man bestämmer sig för att ta någon annans liv, innan det ens startat. Det finns ingen mening i det. Det är förjävligt och jag hoppas att rättssystemet för en gång skull skulle fungera, och att ordentliga straff delas ut. Även om det aldrig kan ge tillbaka ett liv.

 


Idag går alla mina tankar till de anhöriga och berörda. Världen över, för detta är ett världsproblem.

 


Att förbereda sig inför en förlossning.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.10.2019 | 6 kommentar(er)

När jag blev gravid så hade jag en föreställning om hur graviditeten skulle vara. Jag skulle må superbra hela graviditeten, läsa alla böcker som finns om graviditet och att föda. Anmäla mig och Fredrik till alla kurser, se alla youtube-videor och lyssna till alla poddar.

Jag skulle till och med gravidyoga. 


Men som man borde ha lärt sig vid det här laget så blir ingenting riktigt som man har tänkt sig. Jag har inte gravidyogat en enda gång, eftersom jag bara spydde och mådde illa de 18 första veckorna (med några veckors paus, och sedan illamående igen nu i slutet av graviditeten). Jag har läst tre gravidböcker, varav den tredje lånade jag och läste ut igår. Vi har inte gått en enda kurs, och kommer inte göra det heller.

Jag har sett lite youtube, men tyvärr somnat till de flesta poddar (förutom Momsplaining!). Kanske man ändå tagit till sig något under sömnen när man lyssnat på podd.

 

"Jag känner ingen stress, nervositet eller rädsla över att föda. Alls. Istället är jag lugn, pirrig och förväntansfull."

 

 
Jag har ju redan blivit bekant med BB-avdelningen, och vet hur ett undersökningsrum vid förlossningen ser ut, så eftersom det är bekanta miljöer så är det inget jag tar stress över. Nya platser brukar annars vara lite jobbigt för mig, men den här gången har inget känts jobbigt.

För att vara helt ärlig så känner jag ingen stress, nervositet eller rädsla över att föda. Alls.

Istället är jag lugn, pirrig och förväntansfull.

 

foda barn bokDen tredje och sista gravidboken jag läser denna graviditet.

 


Som jag nämnde tidigare, så lånade jag och läste ut en gravidbok igår. ”Föda barn” heter den, och är säkert en bra bok för de som vill lära sig mer om en förlossning och de olika stadier man kan uppleva. Den kan även vara bra för dig som är rädd för en förlossning, eftersom den verkar ha mycket fokus på just rädslan.

Och det var därför jag inte riktigt föll för denna bok, som jag gjort med de två andra jag läst.

Jag är ju inte rädd, men plötsligt blev jag rädd för att bli rädd för att föda, om jag läste en bok som räknade upp allt man som föderska kan bli rädd för. Katastroftankar är ändå något som man som gravid redan har lätt till, så jag ville inte att någon skulle räkna upp för mig allt som kan gå fel. Det vet jag redan.

Istället har jag hela gravidteten fokuserat på att finna ett lugn och en trygghet i att allt kommer att gå bra. Att lita på mig själv och kroppen.

 

"Det viktigaste är att man har grundläggande kunskaper i bagaget, så man inte tappar det helt när värkarna är som värst. Och att man känner tillit till att kroppen vet vad den ska göra, för det vet den."

 


I min kropp finns ingen plats för rädsla, och har jag inte varit rädd förr så är det inte läge för det nu heller. Jag tänker att hur man är försöker förbereda sig så blir ändå förlossningen unik och som den ska vara för den unika individen.

Att det viktigaste är att man har grundläggande kunskaper i bagaget, så man inte tappar det helt när värkarna är som värst. Och att man känner tillit till att kroppen vet vad den ska göra, för det vet den.

 


Och tillit, det är något jag verkligen känner till mig själv och min kropp.


Varje barns födelse ser olika ut för blivande föräldrar, och det finns ingen eller något sätt som är bättre än det andra på att föda. Det är jag som föder och det är jag som känner.

 

Så nej, jag är inte så förberedd som jag trodde att jag skulle vara. Jag är däremot lugnare än jag någonsin trodde jag kunde vara för att föda. Och det är den inställningen jag tar och packar med oss i bb-väskan.

 

 

Så här har jag förberett / förbereder jag mig inför förlossningen:

 

gravidbocker caroline vattnet gar


Böcker jag läst:

"Vattnet går", författare Gudrun Abascal och Nina Campioni. En bra och informerande bok som är lätt att ta till sig. Med bra informerande bilder, samt bra info om olika stadier av förlossningen och olika smärtstillande man kan till (och vad de gör med kroppen, dig och bebis).

"Ebbas Gravidbok", författare Ebba Kleberg Von Sydow. Kändes som att man satt med en bästa kompis när man läste denna bok, eftersom jag skrattade så tårarna sprutade flera gånger under boken. Vill du läsa en gravidbok som lämnar dig med en god känsla efteråt, så är det denna du ska läsa.

"Föda barn: Barnmorskornas guide till din förlossning", författare Hanne Fjellvang, Hanna Ulfsdottir, Linn Richter. Även den informerande och med få tecknade bilder.

(sen finns även ”Föda utan rädsla”, författare Susanna Heli, som jag gärna hade lånat och läst, men som inte finns i Malax biblioteken).

 


Youtube:

 

 

One Born Every Minute är programmet där man får ta del av helt vanliga människor som föder barn.

Jag har hunnit skratta och gråta till detta program.

 

 

Därför att andning är a och o. Speciellt när det kommer till förlossningar.

 

 

Nurse Zabe är den härligaste och roligaste barnmorskan på youtube.

Nästan så jag skulle vilja ta och flyga henne hit till den dagen då det är förlossning på gång. Hon har flera bra videor som tar upp allt från vaginal förlossning, kejsarsnitt, tekniker, vad man ska packa i bb-väskan med mera.

 

"We don't care if you poop. In fact, if you're pooping you're pushing well, so... go ahead and poop. Poop everywhere for all I care."

 

 


Poddar:

 

varttnet gar momsplaining podd

 

Vattnet går, med Nina Campioni och Gudrun Abascal. En podd jag lyssnat på i många år, och där man får ta del av unika förlossningsberättelser från riktiga livet.

Momsplaining, med Lisa 'Knivlisa' och Louise 'Hej hej vardag'. Skrattar ihjäl mig var tionde sekund.

 


Andra förberedelser:

  • Jag har beställt efter maxi-förpackning av större, mjuka och bekväma nattbindor att använda tills man slutat blöda efter förlossningen.
  • Äter dagligen dadlar och har nu även börjat dricka hallonbladste.
  • Jag och Fredrik har beställt en behändig BB-väska som vi kommer att ha användning av även efteråt. Lista på vad som ska packas har jag haft klart i evigheter.
  • Jag har varit noga med att berätta för och upprepa Fredrik hur jag vill ha det under förlossningen, så han kan förmedla viktiga saker ifall jag inte själv kan få fram min vilja. Även skrivit ner önskemål, även om jag är medveten om att man får och säkert kommer att ändra sig när dagen väl är här.
  • Gör dagligen knipövningar och såna övningar jag får göra i mitt tillstånd (ska helst inte göra mycket alls nu). Sitter på min gympaboll jag fick av Fredrik i födelsedagspresent, och den är guldvärd när man har ont av sammandragningar, förvärkar eller ba ett bäcken som är så sjukt av foglossningen.
  • Barnrummet är klart och alla babykläder är tvättade.
  • Isofixen är installerad i bilen.
  • Jag gör dagligen positiva affirmationer och ser framför mig och längtar efter den dagen vi får hålla vårt barn i vår famn och börja vårt nya liv med bebis i familjen.
  • Säkert annat också, men min gravidhjärna kommer bara på att räkna upp det här.

 

 

Så, det var "kort" och gott mina tankar inför förlossningen. Jag ska hålla kvar vid min positiva känsla. Är det något jag undrar över så kommer jag att ta reda på det, och jag känner tillit till att de tar hand om mig på bästa sätt vid Vasa Centralsjukhus (för det vet jag att de gör). Jag känner tillit att min kropp vet vad den ska göra, och arbetar aktivt med och för ett mål: att få möta och välkomna vårt barn i familjen. 

 

Det ska bli så otroligt häftigt att få uppleva det här tillsammans med Fredrik.

Jag längtar så.

 


Höstens första norrsken, så här fångar du norrskenet på bild!

Skrivet av Caroline Eriksson 01.10.2019

Har du läst min blogg ett tag, kanske rentav flera år (?), så vet du hur mycket jag uppskattar norrskenet. Att säga "uppskatta" känns även som ett fel ordval av de känslor jag känner för norrskenet. Det är så mycket mer. Vi namngav ju marken vi äger och platsen där vi byggde vårt hus efter norrskenet.

 

Dock har jag inte fotograferat eller upplevt norrskenet lika mycket de sista åren, med en viss sorg. Livet kommer emellan, och jag har inte haft lika mycket tid att jaga norrskenet. 

Därför var lyckan stor när Fredrik i fredags informerade mig om att det var norrsken på natthimlen. Rakt utanför vår terrass.

 

27.09.2019 1 aurora norrsken northern lightsNorrsken över Aurora.

 

När vi ännu bodde i radhus och mitt i byn så fick jag köra långa vägar för att fotografera norrskenet. Jag behövde mörker och en vackrare omgivning. Nu har vi allt det. Ingen belysning som stör och vad är nu vackrare än platsen man bestämt sig för att bo på? Vacker skog och en stjärnklar himmel.

Och så norrskenet.

 

Trots att det var kallt stod jag utomhus och njöt av den vackra himlen. Kände tacksamhet till livet och blev så där salig som man bara kan bli under norrskenet.

 

27.09.2019 2 aurora norrsken northern lightsVarje norrsken är lika magiskt.

 

Det här var de bilder av norrskenet jag fotograferade i fredags. Ser fram emot fler kvällar med möjlighet till norrsken. Om du vill se flera norrskensbilder jag har fotograferat så är det bara att skriva "norrsken" i sökrutan här till höger, eller klicka in dig på bloggkategorin "Aurora Borealis", som du även hittar till höger. 

 

Här hittar du två blogginlägg där jag ger mina bästa tips hur du själv fångar norrskenet på bild i höst. 

Så fotograferar du norrsken

Så här fotograferar du norrskenet 

 


Sötchock! Tillökning i flocken.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.09.2019

Om det är något jag har lärt mig av det här livet, så är det att ingenting blir riktigt som man har tänkt sig. Men att det inte behöver innebära att något skulle vara sämre, eller att man helt och hållet ska sluta planera en framtid. Bara att det blir helt enkelt bäst när man har någon slags koll på var man är, och vart man är på väg i livet, men sen bara låter livet ha sin gång och gör det bästa av allt vartefter. 

Och typ så har det varit med hönsen i år.

 

Först skulle jag inte ha några kycklingar alls i år, eftersom min hyperemsis gjorde att jag spydde med detsamma jag var nära hönsen (och allmänt bara existerade). Men när jag började må lite bättre, och Fredrik visat intresse för hönsen, och hönsen accepterade honom nästan mer än mig; jamen, då lät vi Gullefjun ruva fram kycklingar åt oss. Och det var så vi fick Houdini. Jag har inte ångrat mig en dag, och är bara glad och tacksam att Fredrik tycker om höns lika mycket som mig nu.

Även om det nu är höst, och inte alls bra tid (för oss) att ruva fram kycklingar (hallå, jag har ju själv ruvat klart snart), så planerade vi inför nästa år och de raser vi vill tillöka flocken med. Kom fram till att silkeshöns vore en rolig ras, och på grund av deras speciella utseende så passar de perfekt i vår blandade flock. 

 

Så jag sände iväg ett meddelande till en härlig kvinna jag vet har silkeshöns, om hon tror det finns befruktade ägg till våren att få köpa (bra att vara ute i god tid). Hon svarade att hon har kycklingar kläckta 8 juli som gärna får flytta hem till oss.

 

Silkeshons 29.09.2019 1

 

Och det var den korta historien om hur vi blev med silkeshöns. 

Vi bad om att få endast hönor, och även om silkeshöns kan vara svåra att könsbestämma, så går det att se vid 12 veckor vilka av hönsen vars kam och slör som börjats utvecklats. Ingen av dessa tre har varken kam eller haklapp.

En en beige, en är brun/beige med svart kalufs, och den tredje är heltvit. Supersöta.

 

Silkeshons 29.09.2019 2

 

Först trodde jag att det skulle bli svårt för mig att knyta an till dessa kycklingar (snart unghöns), eftersom vi inte kläckt fram dem själva. Men så fel jag hade. Med detsamma jag lyfte dem ur lådan de färdats i till oss, så var det kärlek vid första ögonkastet. 

Jag kramade om dem, och blev så tacksam att ingen av kycklingarna hade panik att komma ifrån mig. De accepterade min famn lika snabbt som mitt hjärta accepterat dem som en del av hönsflocken. Sen är det en helt annan känsla att få hålla om silkeshöns. DE ÄR SÅ MJUKA. SO FLUFFY. 

 

Silkeshons 29.09.2019 3

 

Vi har två surhönor som för tillfället tycker det är en bra tid att skaffa kycklingar på (de ligger inte på några ägg), och alla andra hönsen var utomhus och levde livet, så silkeshönsen fick bekanta sig med hönshuset i lugn och ro. Det var först vid läggdags, när resten av flocken kom in i hönshuset, som de upptäckte varandra.

Det var oerhört spännande, åtminstone för mig. Höns kan vara ganska elaka, och även om en rangordning ska göras upp, så önskar man ju att det skulle gå smärtfritt och smidigt.

 

Och det gjorde det. Gullefjun, som nu är högsta hönan efter att hon fått kycklingar i somras, tog sig an kycklingarna med detsamma. Innan det blev dags för natten så stod hon med de tre kycklingarna och åt och drack vatten, och visade på det viset åt resten av flocken att de här dunbollarna är helt okej typer. 

Det värmde mitt hjärta.

 

Silkeshons 29.09.2019 4

 

På grund av att silkeshöns inte har fjädrar på samma sätt som andra höns, utan man kan jämföra deras fjäderdräkt som en massa kycklingfjun, så kan dessa fåglar inte flyga. Därför är det extra bra att Fredrik anpassat hönshuset för silkeshöns, innan vi ens visste av att vi ville ha silkeshöns, med stegar och sånt som gör livet lättare för silkeshöns.

Nu har vi haft silkeshönsen två nätter med oss, och än har inte de vågat sig upp på pinnen med resten av flocken. Istället har de skapat sig ett bo och myser vid halmen. Fredrik la extra mycket halm åt dem i hörnet där de känner sig som mest trygga.

 

Tänker att det får ta sin tid för dem att bli riktigt hemmastadda hos oss. Inget jag vill eller kan tvinga fram.

 

Silkeshons 29.09.2019 5

 

Men det är roligt att se hur snabbt de anpassat sig till sitt nya hem, och hur pigga de är. I morse när jag öppnade hönsluckan såg jag alla tre silkeskycklingarna springa runt i ilfart. De har roligt, jagar småflugor, och de har redan vågat sig ut (men vi har dem ännu i hagen tills de är helt bekanta och trygga med platsen). Det var bara en av kycklingarna som blev lite rädd för riven morot vid kvällsmaten igår, höhö.

 

Nu gäller det bara att gnugga geniknölarna och fundera ut namn till de små liven. Våra andra höns heter ju Blondie, Fleur (även kallad Piff), Luna (även kallad Puff), Helmi, Gullefjun, Houdini - så det är ju inte riktigt som att vi följer ett visst mönster när vi namnger våra höns.

 

Och det var historien om hur vi blev med silkeshöns. En söt start på en ny vecka. Ha det underbart!

 

 


Du ska veta att du redan nu är så oerhört älskad.

Skrivet av Caroline Eriksson 29.09.2019

"At first you moved,
only a little.
I could always find you,
right in the middle."

 

Tänk att en hel graviditet har snart passerat. Att vårt liv kommer att få en helt ny mening, och att vi ska få välkomna en mycket härlig och redan så älskad människa till vårt liv.
Och det här med att älska - det är så magiskt. Hur man kan längta och älska någon man aldrig tidigare mött.

 

Varje morgon de senaste månaderna har jag vaknat upp 05:00, av bebis som bestämt sig för att det är en fin tid för morgongymnastik. Undrar om h*n kommer att fortsätta med den dygnsrytmen?
Jag undrar hur bebis kommer att se ut. Vilken hårfärg har du? Vilken färg kommer dina ögon att ha? Kommer du ärva din fars tålamod och vänlighet? Kommer du att ha lika lätt för att känna glädje (och alla andra känslor) som jag?

 

Vem du än är, så ska du veta att du redan nu är så oerhört efterlängtad. Så älskad, och ännu mer kärlek finns att ge.
Vi väntar och längtar efter dig, och när du väl är redo för denna värld, så har du fina föräldrar, tre katter och nio höns som kommer att vara vid din sida.

För alltid.

 

giphyFilm från några dagar sen. Vi såg på Fast and the Furious, och bebis tyckte om musiken i filmen.

 


3 bilder från naturfotograf Caroline

Skrivet av Caroline Eriksson 27.09.2019

27.09.2019 127.09.2019 227.09.2019 3


Födelsedag och ultraljud.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.09.2019 | 1 kommentar(er)

Idag vaknade jag upp ett år äldre, och med en mage som hade en obehaglig form. Verkar som att även bebis i magen sträckte på sig på morgonen, och halva magen blev formad som en kon. Det är inte första gången magen ändrar form, men det var första gången den lämnade så en bra stund. Jag passade på att fotografera en bild för att föreviga denna härliga morgonstund, innan bebis slappnade av och magen la sig "platt" igen.

 

71875297 1810355015984949 162243124045807616 nMin navel är i samma linje som födelsemärket längst bort, om man vill få ett hum om hur magen såg ut. :D


Att fylla år har alltid varit en favoritdag för mig, och någon ålderskris har jag ännu inte märkt av. Trots att jag nu har bara ett år kvar som 20+ någonting, och sen blir en 30+ are. Men det här året tar kanske priset i att känna ett lugn.

Jag önskade mig en lugn dag med god mat och mys, och det kommer jag att få. Behöver liksom inte mer, och orkar ärligt talat inte så mycket mer heller. 

 

Förra året hade jag satsat stort och skrivit 27 saker jag gjort på 27 år (länk till blogginlägget), för att fira att jag skulle bli 28 år. I år nöjer jag mig med att berätta om hur min dag har börjat och vad jag har fått vara med om. 

 


Födelsedagen till ära hade jag inplanerat ett rådgivningsbesök. Det var det sista besöket innan förlossning som jag fick träffa läkaren (ska nog träffa hälsovårdaren än), och jag är så glad att jag fick den bästa läkaren man kan ha. Alla blodvärden är fina, blodtrycket var lika fint som innan jag blev gravid. Förutom att jag nu får googla mat som ger mig lite extra järn (för det är först nu på slutrakan som hb sjunkit) så är jag enligt blodproven i toppskick. Bebis hjärtljud är som vanligt där vid 150, och det är mycket starka och fina galoppljud man hör via dopplern.

Jag får fortfarande inte städa (attans också, höhö) och måste ta det lugnt med promenader, men det gör mig inget alls. Fysiskt mår jag likadant, med foglossning, sammandragningar, förvärkar och illamående, men jag har liksom lärt mig att leva med det nu. Allt är övergående, och det viktigaste är att bebis växer och mår bra.

Det är inte så långt kvar nu, så jag kan bita ihop.

 


Och det bästa av allt med dagens besök? Jag fick ett oplanerat men mycket välkommet ultraljud!

För att se nu att bebis vänt sig rätt så rullade läkaren in en ultraljudsmaskin i rummet. Jag fick se bebis huvud som låg lågt ner i bäcken, och starka fina ben som sparkade för fullt. En perfekt bebis, helt enkelt, som mådde fint i magen.
"En fin födelsedagspresent att få se bebis", sa jag.


Och det var absolut det hittills bästa av den här födelsedagen; att få se bebis. 

 

Nu fortsätter jag min första dag som 29-åring. Den har börjat perfekt, och jag ser fram emot detta år som komma skall. Känner på mig att livet som 29 åring kommer aldrig mer bli som det varit; bara så mycket bättre och härligare.

Jag är redo.

 

999294 10151916998928880 1898698746 nHär är söta 1-års bilder av mig.