bloggheader4

Om julen vore en gif

Skrivet av Caroline Eriksson 09.12.2015

Taggar:

Nu när jag har slagit in de första julklapparna så känner jag för att sprida lite julglädje. Pigga upp denna blogg och er lite.

 

Den här julen blir ju lite annorlunda. Julafton firar jag och kärleken ensamma. God julmat som vi lagat och massor av mys. Än är det mycket kvar innan man väl kan sitta ner och se på Kalle Anka medans man mumsar i sig julskinkan. Julgransjakt och de sista julklapparna som ska hittas och köpas.

 

Efter julgransjakten: Granen står så grön och grann i stugan, men inte stilla.

giphy1

 

Katterna som är i extas över discogranen

giphy2

 

Då ALLA i huset har tomteluva på sig.

giphy6

 

När man julhandlar i sista minuten. Jepp, det händer i år igen..

giphy7

 

Ungefär så här brukar mina julklappar se ut om jag inte riktigt anstränger mig.

giphy3

 

När jag egentligen bara borde ha sett denna gif innan jag började paketera in julklapparna.

giphy4

 

Efter att julen och alla fester är över, och det är dags för nyårslöften.

giphy5

 

Och det var min julhistoria i GIF's. Källan till alla bilder hittar du om du klickar på bilderna.


Rädd för fula gubbar

Skrivet av Caroline Eriksson 09.12.2015 | 5 kommentar(er)

Kategorier:

Den femte augusti i år skedde ett obehagligt övergrepp som ledde till död i grannlandet. Inte det första och sorgligt nog knappast det sista. En ung kvinna var ute och sprang sin löprunda. Det var andra människor omkring och en av dem skulle förändra hennes liv för gott. Avsluta det. Kallt och omänskligt. 

 

Vi lär oss att vara rädda för fula gubbar. Att inte ta emot godis från främlingar och absolut inte hoppa in i bilar. Gå inte ensam i mörkret. Ju äldre vi blir så lär vi oss om varför. Ondskan. Räck upp en hand vem som gått hem från krogen med nyckelknippan mellan fingrarna och tjejkompisen i andra sidan telefonluren. Hur öronen är på spänn ifall någon skulle följa efter en och ögon som skannar efter faror i varje knut. Också det faktum att man tänkte efter vad man hade på sig innan man for ut för att ha kul med sina vänner. Skor som går att springa i. Kläder som inte är för avslöjande. Vad som helst som inte kan säga emot en eller uppmuntra andra till att närma sig. 

För ett nej räcker tydligen inte alltid.

 

När jag för många år sen arbetade på krog var det så gott som efter varje arbetsskift en kollega som följde mig hem till dörren. Efter 3 på natten var jag inte trygg att gå hem ensam, även hur nykter och klar i tankarna jag var. Jag var ensam. Kvinna. 

Det som dock förvånade mig och än idag kan påminna mig är det som hände en vardagskväll.

 

År 2008.

Klockan var runt halv åtta på kvällen och jag  var på väg hem efter att varit till butiken på andra sidan gatan. Eftersom det var mitt i veckan och rätt tidigt så var jag inte lika på vakt.  Även om det var tidig höst och mörkt.

I huset jag bodde i behövdes en kod för att slippa in i trapphuset, och jag var snabbt in och trippade upp för trapporna. Lycklig att få äta det jag fått craving på kvällskvisten, det var det enda jag tänkte på. Inne i lägenheten hann jag knappt lägga varorna på diskbänken innan jag hör hur det ringer på dörren. Sedan knackningar.

 

Jag gick sakta till dörren. Väntade inte besök, och var nån vän på väg så brukade de ringa före.

Tittade i kikhålet och ser att trapphuset är fortfarande mörkt, men utanför min dörr står en okänd man med mörka kläder, huva/mössa och ett ansikte jag inte kunde urskilja. När jag är på väg att backa bakåt öppnar mannen brevinkastet och ser mina fötter. Knackningarna blir mer intensiva och jag får panik. Vad tusan gör man?

 

I efterhand förstår jag att skulle ha ringt polis (eftersom de redan jagade en man som antastade och misshandlade kvinnor vid samma tidpunkt), vänner och familj. Inte stå och trycka emot brevinkastet med all min kraft och uppleva sekunder kännas som minuter. Tankarna for runt. Vad hade jag missat? Var hade han stått för att se mig trycka in koden. Var jag inte lika försiktig? Efter en stund gav han upp. Kanske blev störd av en granne eller förstod att han skulle bli upptäckt när han bankade på dörren och ropade att han skulle in. Själv lämnade jag att sitta på hallgolvet och ringde min mamma med skakiga fingrar. Varorna fortfarande kvar på diskbänken och i dagsljuset nästa dag köpte jag ett säkerhetslås till dörren.

 

 

Jag vill inte vara rädd. Men jag har lärt mig från liten att vara på vakt för främlingar, upplevt sånt som bevisar att alla inte är godhjärtade, för det finns de som vill andra illa. 

Dock tänker det inte hindra mig från att springa, sjunga, dansa, lära känna nya människor och våga leva. 

Att vägra låta rädsla eller ilska ta över eller äta upp mig. 

 

IMG 6354


Dagens egoboost

Skrivet av Caroline Eriksson 08.12.2015 | 2 kommentar(er)

För några veckor sen så var jag riktigt ur min komfortzon. En tidigt lördagsmorgon åkte jag iväg in till Vasa, befann mig i en byggnad med massor av okända människor och vi hade endast en gemensam sak (vad jag vet av). Den allmänna språkexamen.

 

I många år av min barndom skyllde jag på mitt åländska ursprung varför jag inte kunde eller någonsin skulle lära mig finska. Gråtit igenom mig läxor och prov under hela skolgången och med nöd och näppe klarat av min första yrkesutbildning, på grund av finskan. Men eftersom jag fick fast tjänst för kommunen så innebar det också att jag skulle visa intyg på att jag faktiskt kan finska. Ja ba "Oj huhhu!". Men jag tycker om kommunen och mitt arbete så jag ville verkligen klara detta, på första försöket, för det kostade ganska mycket att göra detta examensprov.

 

Hade en föreställning att jag skulle gå en förberedande arbis-kurs innan egentliga provet, men det fanns ingen sån i närheten att anmäla sig till, och svindyrt att betala för individuell skolning. Istället testade jag på att läsa finska skvallertidningar, men tittade mest på bilderna. Dagen före den allmäna språkexamen laddade jag ner en app till iPad'en där jag upprepade ord som "kissa", "koira", "ruoka", "äiti", "talo"... ja ni fattar. Det hjälpte mig inte mycket.

 

Förstår inte ibland på hur jag är funtad. Ser mig själv som en introvert typ som faktiskt är blyg, innerst inne. Men när jag hamnar i situationer med främlingar, där det gäller att prestera eller liknande så är jag plötsligt extrovert, tar för mig och vågar bjuda på mig själv. Kanske därför jag passar bra inom vården. Då måste man tro på sig själv och våga.

Den där lördagen gav jag allt. Babblade på, skrev som om jag fick betalt för det och förstod allt.


Och idag fick jag ett stort kuvert i brevlådan från självaste Examenskomissionen i Jyväskylä.

JAG KLARADE DET och har nu intyg på att jag KAN finska. Och inte bara det... utan med HÖGSTA BETYG.

 

Jaaa, jag vet att jag har skrivit det förr att betyg inte är allt och att man duger ändå vad än en siffra säger. Men förbanne mig vilken egoboost det var att få svart på vitt att jag kan finska. Att få det motbevisat det jag tryckt ned mig själv med i stort sett hela livet.
(sen fortsatte lyckodagen med att katterna vunnit en stor kattmatspåse som också fanns i postlådan)

 

De fyra delarna var talförståelse, muntlig framställning, textförståelse och skriftlig framställning. 2:a var högsta betyg.. ;-)

 

jagklaradedet


Frågestund

Skrivet av Caroline Eriksson 08.12.2015 | 1 kommentar(er)

Det är inte ens en vecka jag har varit här på Sevendays, men vad säger ni om en frågestund?

Här får gamla och nya läsare samlas för att fråga mig om det är något ni undrar över, eller önska "önskeinlägg" av mig om något ämne vill se mig ha åsikter på. Eller bara säga hej, för jag tycker det är roligt när ni lämnar kommentarer efter er!

 

Det är ju inte så länge sen jag gjorde en videoblogg, men det var så kul, att alla svaren i frågestunden får ni se i en film.

Hoppas nu att ni orkar ta en sekund eller två för att skriva en kommentar. :-)

 

Moderarar alla frågor så snabbt som möjligt.

IMG 7493

 


Är smalt bra?

Skrivet av Caroline Eriksson 07.12.2015 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Dagens blogginlägg är ett komplicerat samtalsämne och det som människor har mest komplex för. Vikten.

Inte vikten av hur vi känner oss eller hur vi värderar oss själva, utan siffran på vågen som visar vår vikt.

 

Det räcker inte med att det bara är en siffra. Det verkar som att människor inte nöjer sig med den, utan börjar att vidareutveckla siffran och identifiera sig med den. Vi låter en siffra berätta hur vi är som människor, och tyvärr är det ett faktum att många värderar andra människor utifrån utseende. Och hit hör vikten.

 

Allt fler yngre får ätstörningar. Barn i dagis matvägrar för att de ser deras mamma stå och tala illa om sig själv framför spegeln. Sluta snacka skit om er själva, snälla! Det har inte lyfts fram lika mycket som man lyfter fram kvinnorna och deras ätstörningar, men män drabbas mer och mer av det. Män som tränar flera timmar av sin vakna tid på gym, äter proteinpulver och aldrig riktigt blir nöjd med den kropp de byggt upp. "Man kan alltid bli bättre, starkare och slimmare".

 

Jag blir illamående av det som klassas till "bra" är att vara smal, och det som inte hör dit är "dåligt". Smala människor är hälsosamma medan allt annat räknas till ohälsosamt och lättja, det är ju en av dödssynderna. Allt fler människor känner att de inte räcker till som person eller vågar ta för sig, enbart på att en siffra påverkar deras psyke negativt.

Jag har hunnit vara i storlek från XL till XS och tro mig nu: Du blir inte lyckligare av att gå ner fem kilo eller mer. Den bild du har byggt upp av dig själv följer med vad vågen än säger till dig. Om du känner att du vill jobba med ditt yttre så är det ännu viktigare att du jobbar med det inre. Din självkänsla och sättet du ser och värderar dig själv.

 

Det är flera månader sen jag vägde mig. Eftersom jag har behövt köpa nya byxor så förstår jag att det är mer kött på rumpan, men det gör mig inget. Det har ingenting med utseendet eller min vikt att göra, men jag känner mig sexig. Jag känner mig stark, till det yttre och i mitt inre. Vågar njuta av mig själv och livet utan att låta tanken "tänk om magen putar lite här eller där" förstöra en rolig stund.

 

Så sluta snacka skit om dig själv och trycka ner dig själv med en felaktig självbild. Stig inte på den förbannade vågen och ta en funderare vad som egentligen har betydelse eller vad som gör dig till just DIG?

Är det vikten? Nääee.. trodde inte det.

 

Photo 20150930162636942

En påklädd yogabild från 30 september.


Balansera stenar

Skrivet av Caroline Eriksson 06.12.2015 | 1 kommentar(er)

Åh, sköna söndag. Jag sov länge idag. Vaknade utvilad och lycklig för det vackra vädret. Tänk vad lite solsken kan göra gott åt själen. 


För att riktigt ta vara på dagen så åkte jag ner till mitt smultronställe. Även om sambon förklarade att det kan bli svårt att balansera stenar idag, på grund av högvattnet, så trodde jag inte riktigt på hur högt vattnet kan stiga. När jag kom till platsen så insåg jag att det fanns ingen chans att stenar kunde balanseras. På den plats jag vanligtvis brukar sitta var minst en meter under vattnet. Istället gick jag en liten promenad för att hitta en passlig plats att åtminstone balansera en sten. 

 

Det är ju en liten by jag bor i, där "alla känner alla". Medan jag satt och balanserade stenen så hade jag plötsligt räddningsverkets bil en bit ifrån. Han ville bara påminna mig att "inte ställa till med något". Haha.

 

Hoppas ni får en fin söndag, gott folk.

Det här är två bilder från idag.

IMG 7816 sevendaysIMG 7801 sevendays

 


Vad är kärlek?

Skrivet av Caroline Eriksson 05.12.2015 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Igår efter mitt "hora"-blogginlägg så nämde jag ju att det kanske var lika bra att inga lärare var närvarande då jag som tolvåring fick höra för första gången i mitt liv att jag var en hora. För vad skulle de ha sagt? Troligtvis att "han tycker nog bara om dig", för hur är det nu, börjar kärlek med bråk?

Det enda den meningen gör är att bädda för framtiden att människor får en fel bild av kärlek. Män som tror att det är ett okej beteende, för som barn har de fått höra att de tyckte egentligen bara om den flickan de bråkade med, och kvinnor som tror att de är värda att bli behandlade på ett sätt som till sist blir till psykisk misshandel. 

 

Kärlek är inte svartsjuk, destruktiv eller kontrollerande. Och är du i en sån situation så ber jag dig att våga svänga ryggen till och gå din egen väg. Det tar en tid att hitta tillbaka till dig själv eller bygga upp en självkänsla som är rättvis mot dig själv, men det är det enda man kan göra.

 

 

Kärlek för mig är det jag känner för min sambo. Att finna någon som accepterar och respekterar en fullt ut, som man gör tillbaka till personen. Någon man kan vara sig själv med. Att utvecklas tillsammans med, istället för att bara utvecklas med någon vid sin sida. Att stöda varandra till de mål och drömmar man har i livet.

När jag träffade honom hade jag inga planer på att träffa någon. Jag sökte inte och var inte beredd på att just den kvällen möta den viktigaste personen för mig och han som skulle bli min bästa vän. Vi fick ögonkontakt en längre stund, han frågade om jag ville ha något och dricka, och när jag som svar sa "VATTEN!" hämtade han ett litersstop till mig.

 

När vi började umgås släppte jag alla krav på mig själv eller känslan att behöva vara någon annan för att bli omtyckt. Att inte behöva ändra på sig, anpassa sig eller hålla tillbaka av rädslan att bli ensam.

 

Det viktigaste är att man släpper osäkerheten och den bild vi byggt upp oss själva, som vi tror att vi måste vara för att bli älskade. Det blir tungt att leva ett liv där vi inte kan vara oss själva fullt ut. Saken är den att vi kan aldrig bli omtyckta av precis alla, men när vi är och mår bra i oss själva så gör det inget om någon enstaka inte tycker om oss.

 

 

När du vågar ge av dig själv så får man så mycket mer tillbaka.

10516752 10152452953443880 5861617421734688783 n

Bild av mig och kärleken, 2014.


Ett vardagligt blogginlägg

Skrivet av Caroline Eriksson 05.12.2015

Taggar:

Godmorgon, gott folk. Även om det är över en timme sen jag steg upp. Det är ledig helg halleluja och jag njuter för fulla muggar. Som vanligt på lediga dagar satt jag i en timme och drack måriskaffi, bara för att få en riktigt lugn start på dagen. 

Det här kommer att bli ett lite vardagligt blogginlägg. Mitt i allt så är ni lite intresserade av sånt också. Eller?

 

Igår kväll myste jag med chips, dipp och Idol på tv. Blev sur över att jag inte fick höra Simon Zion framföra "Smells like teen spirit", men tänker så här i efterhand att det kanske var det bästa för hans karriär att han inte vann finalen. Nu får han välja och vraka bland alla skivkontrakt och framförallt göra sin egen grej.

Drömde att jag hade en "Simon-fläta" och kanske är det så jag stylar mitt hår ikväll när jag ska på fest. Min och sambons vän fyller 30 år och det ska firas. Badtunna, bastu och trevliga vänner. 

 

Annars då? Julen närmar sig med stormsteg. 19 dagar tills det är julafton. Det blir en annorlunda jul för mig och kärleken. Vanligtvis så firar vi med hans föräldrar och systerfamilj, men i år blir det "bara" han och jag. Försöker redan nu ta fram i mitt minne hur man gör en jäkligt god och mör julskinka, så har ni tips så är det fritt fram att kommentera. 

 

Dagens måriskaffi

 

IMG 7695


Hora

Skrivet av Caroline Eriksson 04.12.2015 | 5 kommentar(er)

Första gången i mitt liv som någon kallade mig för hora så var jag 12 år, en månad ifrån att fylla 13. Jag stod i korridoren i den nya skolan. Terminen hade just börjat och det skulle bli det första av de tre åren i högstadiet. Jag minns hur jag tittade på pojken som slängt ur sig ordet till mig, i hopp om att förminska och förnedra mig. Tittade på mina vänner och sen till pojken igen.

Även om det var rast så var inga lärare närvarande. De kanske drack kaffe eller hade fullt ut ute på gården. Vem vet, kanske det var lika bra att de inte var nära, för de skulle väl bara ha sagt "Men han tycker väl bara om dig och därför bråkade han lite" (tro mig, det har jag också fått höra i lågstadiet och högstadiet).

Så jag kände väl någonstans att jag ensam behövde göra något. Inte kunde pojken få stå kvar, hånflina och tro att det var okej att behandla tjejer på det viset. 

 

Jag tillät inte att någon behandlade mig på det viset.

 

Jag tog i honom och förklarade vad en hora är. En person som uför sexuella handlingar mot betalning. En sexarbetare. Endera är det personen i sig som får pengarna i handen eller så är det en annan, oftast en man, som organiserar prostitutionen som får pengarna och ger en ynklig del till kvinnan. 

 

Tror ni det hjälpte? Nej.

Förstås, det var första och sista gången just han kallade mig hora, för han blev väl trött att höra på min lektion. Men tyvärr var han inte den enda som använt ordet med budskap att såra. Sen den dagen har jag upplevt människor som kallar personer de inte tycker om, för hora. Endera har jag blivit kallad det eller så har jag hört andra människor kalla folk för ordet. Både män och kvinnor.

 

Jag behöver bara gå in på instagram, någon nyhetssida eller youtube. Är det en framgångrik och vacker kvinna så behöver jag bara läsa i kommentarsfälten människor som kallar henne för slyna, slampa och hora. Det är lättare idag att kalla något för skällsord. Vi behöver inte känna dem, se dem eller ens vara i samma stad, land eller tidszon. Åldersgruppen är allt från 10 år upp till 65+. Och jag undrar. Vad tusan felas folk? Mår de bättre i sig själva av att nedvärdera och förminska andra människor. Varifrån lär sig så unga barn som 10 år att kalla någon för hora? Kommer det hemifrån och de själva växer upp med en pappa som kallar mamman för slyna? 

 

Vi måste sluta döma människor utifrån deras utseende, vad de har på sig eller vad de gör. Eller som i dagens läge, sluta döma människor enbart från deras bilder. Det är ju skrattretande.

 

Respektera dig själv och låt ingen behandla dig illa. Håll dig borta från sjuka människor som har en sån syn på kvinnor.

Och du som har ordet hora som hälsningsfras till andra människor: Skärp dig.

 

IMG 6035

 


Att göra slut

Skrivet av Caroline Eriksson 03.12.2015 | 4 kommentar(er)

Taggar:

Även om jag är pirrig och glad för att få börja blogga här på Sevendays, så behövs det ett riktigt avslut nu när jag gör slut med gamla bloggen. Eftersom inga av mina gamla blogginlägg följde med så tänker jag i detta blogginlägg lyfta fram de blogginlägg som enligt statistiken varit mest uppskattade. 

Sen känns det inte tråkigt att de gamla inläggen lämnade kvar, för vet ni vad? Ibland är det bara det bästa att lämna det gamla bakom sig och rensa lite, för att göra plats för nytt och härligt.

 

Mest klickade blogginlägg 

Idag: Är julen förstörd nu?  Här skrev jag min egen åsikt om tomtedebatten och den stackars maxmo-predikanten. Fick också in en tankeställare och en liten twist.

Denna vecka: Jag är med på Nyheter 24! Gissa om jag blev förvånad när jag fick mejl från Nyheter 24 och de ville vidarepublicera mitt blogginlägg om lärare som betett sig fel och hur det går till när en lucia ska utses i lågstadiet. Kul att påverka grannlandet också.
Denna månad: Galan 2015! Det var kul att så många tittat på videon jag filmat från galan och velat låna många bilder av mig. Det är helt OK att låna bilder från bloggen, så länge man länkar och skriver tydligt vem som är fotografen. Galan i sig var en minnesvärd upplevelse, och det är länge sen jag känt mig så vacker som den kvällen.

Hela tiden: Min historia 2007-2009 blir personlig. Kanske det mest personliga blogginlägget jag skrivit, i och med att jag efter några års paus skrev om den tiden då jag hade SLE. Från den stunden att jag bestämde mig för att bli frisk så slutade jag skriva om sjukdomen och fokuserade istället på annat. Men i dagens läge känns det som att jag kan ta distans från den tiden och att om något gott ska komma ur de åren jag var sjuk, så är det att jag kan lära ut och dela med mig av mina erfarenheter.

Idag är jag tack och lov friskförklarad, och är dagligen tacksam över att jag lever och har hälsa. Något som många tar för givet. Och responsen till inlägget? Den var underbar.

 

Och det var de blogginlägg som fått mest klick. Nu är jag redo för nya äventyr här på Sevendays, och det ska bli så roligt!

carolinesevendays2