Så fotograferar du norrsken
En vanlig fråga jag oftast får är "Hur fångar man norrsken på bild?", så idag blir det en favorit i repris. Det här är tips och hur jag själv gör:
Norrskenet jag fotograferade i oktober.
Det var en mäktig känsla att stå ensam i mörktet på piren och se norrskenet dansa ovanför mig.
Vad behöver du?
- Stativ.
- Fjärrutlösare.
- Kamera och ljuskänsligt objektiv (till bilderna i detta blogginlägg och förra så använde jag mitt 24mm pancake objektiv)
- Varma kläder! Du vill inte förstöra en fin upplevelse med att frysa.
Okej, nu är det norrsken, hur ska jag få till en bild?
Se till att ha skärpan på manuellt och så skarpt som möjligt. Det kan vara svårt i mörkret att få till den bästa skärpan, men jag försöker hitta en ljuskälla långt bort och fokuserar in skärpan på den.
ISO har jag på 400, inte mer (men det beror ju på objektivet hur ljuskänsligt det är), bländaren så öppen den bara går och lång exponeringstid (testa dig fram!). Då får man med det dansande norrskenet och det är därför det är viktigt med stativ och fjärrutlösare så inte bilden blir skakig.
Medan kameran fotograferar så får du passa på att se upp mot himlen och njuta av det vackraste universum har att erbjuda. Lyssna om du hör norrskenet eller testa om du vågar vissla. Förr i tiden var folk rädda för att vissla under norrskenet, men jag är rebell och har provat på det! ;-)
Jag fotograferar alla foton utan blixt i RAW. Det ger mig mest möjlighet att arbeta med dem efteråt och få tillgång till allt i bilden. Dock behöver du se till att du har en dator och program som klarar av att öppna RAW-format.
Våga testa dig fram och ha roligt! Det finns inga rätt eller fel när det kommer till foto eller konst. Jag ser det som en möjlighet att vara kreativ och ett sätt att uttrycka mig på.
Jag fotograferar inte efter en instruktionsbok, utan med mitt hjärta.
Norrskenet jag fotograferade i oktober.
Underbara älskade norrsken
Ni som har följt med mig en lång tid på bloggen vet att jag inte missar ett enda norrsken. Inte igår heller.
Att stå under stjärnhimlen och det dansande norrskenet är ett av det bästa jag vet. Då samlar jag energi, mediterar och verkligen njuter av det mest magiska universum har att erbjuda.
Har skrivit det förr men skriver det igen: är så glad att jag flyttade till landet. I stan kunde jag knappt se stjärnhimlen och upplevde inte ett norrsken innan den veckan jag flyttade hit till landet. Det var som ett tecken när jag som nyinflyttat fick uppleva mitt första magiska norrsken. Och även om det gått några år så tröttnar jag inte. Det är lika magiskt varje gång.
På första bilden ser ni inte bara norrskenet, utan också ett stjärnfall! Just igår var det extra mycket stjärnfall som man kunde se. Då får man ju önska sig hur mycket som helst.
Julgransjakt
Det är nästan så man glömmer efter varje julgransjakt vilket äventyr det faktiskt är. Det är ju bara fakta att sambon har längre ben och bättre fart för samma sak sker varje år. Vi går in i skogen, jag kämpar för att hinna med och plötsligt ser något som MÅSTE fotograferas och så börjar jag på med mitt. Samma idag. Fast skillnaden var att idag såg jag älgkacka och spår och började följa dem. I motsatt riktning från kärleken.
När jag sen hör kärleken ropa "NU FÅR DU KOMMA TILL BILEN!", för vi är kräsna och nöjer oss inte med första bästa, så stiger jag upp på en sten och ser klart och tydligt bilen. Jag var inte långt ifrån och började trippa ditåt. Det som väntade nu var ett jäkla massa flåsande och jag som lyckas hitta två diken att hoppa över. När jag till sist följde ett dike och hittade vägen var jag 100 meter från bilen, åt helt fel håll! Hur lyckas man? Kärleken hade också sett mig när jag börjat gå mot bilen och plötsligt börjat gå åt fel håll. HAHA.
Men annars gick dagens äventyr riktigt smärtfritt och harmoniskt. Vår femte gemensamma julgran är perfekt, och som varje år tänker jag: Nääee, nu kan det inte finnas fler vackra granar i skogen när vi hittade en så här fin.
Stark är jag också.
Pepp inför julgransjakten
Idag är ingen vanlig dag, för jag och sambon är lediga på samma gång och vi ska ta vara på dagen på bästa sätt: med en traditionell julgransjakt! Varje år vid den här tiden klär vi på oss varma kläder, peppar oss mentalt (i alla fall jag) och åker iväg till en hemlig plats för att hitta den perfekta granen. Det kanske låter som att det brukar gå smidigt, men jag är inte den graciösaste människan så det kan se ganska komiskt ut när jag försöker hinna efter sambon i skogen.
Efter att ha gått bakåt i arkivet och sett bilder från vår andra julgran tillsammans, så märker jag av klimatförändringen. För tre år sedan, samma tidpunkt som i år, var det flera meters snö och jag lyckades försvinna i ett hål i marken. Det måste ha sett roligt ut när jag låg där och sprattlade med benen. I år kan jag ju inte lyckas med det, så lite snö som det är på marken.
Blir spännande att se hur vår femte gemensamma julgran kommer att se ut. Även om vi varje år försöker att inte granen ska ta upp halva lägenheten, så lyckas vi hitta den största granen i byn. För tillfället känner jag inte sån julkänsla, för vi har ju än ingen gran eller julskinka. Men efter idag kanske julfeelisen väcks till liv. Tänk att vakna på morgonen, tända led-lamporna till granen och känna den härliga doften av gran, det är härligt! (om man inte har astma förstås).
Brukar du ha en riktig gran, eller är det plast som gäller?
De två översta bilderna är från 2012. Det året jag fick hugga ner vår andra gemensamma julgran och samma år jag försvann i ett hål i marken. Ni ser också hur stor granen var det året. Vart ska granen med kaarn miin?
På andra raden är det julgranspynt från förra året. Tänk vad tiden går snabbt när det här blir den femte julen tillsammans.
Jultomten finns i Petalax
Ni kan aldrig tro vem jag träffade idag! Jultomten!
Får väl ta och äta upp det där med att tomten inte finns, för idag satt han och hade kaffepaus med "bruude siin" i byn.
Det är en underbar mamma som gjort detta för sina barn, och jag är lycklig över att tomten och hans brud fått vara ifred från vilda tonåringar.
MEN JESTAS vad jag hoppade till första gången jag såg tomtarna i mörkret. Som jag berättat förr så har jag fobi för tomten..
Är du utbränd eller bara stressad?
Stort tack för responsen till gårdagens inlägg om "stress och utmattning" och för att ni själva delade med er av era personliga historier. Har skrivit det förr och upprepar mig igen; det känns som en ära och det roligaste med att blogga är att få nå ut och få kontakt med er. Att ni vågar dela med er och känner tillit. Tack!
Ska idag fortsätta på samma bana, reda ut lite frågor och ge er lite tips i dagens blogginlägg. Ni får gärna fortsätta kommentera och dela med er av era egna tips. Vill försöka hålla detta inlägg "kort" (haha, nu i efterhand ser jag att det inte är kort, men ack så viktiga saker jag tar upp!) så då uppskattas om ni fyller i kommentarsfältet. Innan jag börjar så vill jag göra klart: att vara utbränd är inte samma som att vara deprimerad!
Men hur vet man om man redan är utbränd, på väg att bli utbränd eller "bara" stressad och ur balans? Berätta gärna hur det känns!
Det jag kände och känner är min personliga upplevelse. Vi upplever ju alla omvärlden på olika sätt, och ett stort misstag till exempel sjukvården gör att att gå efter en bok och se till enstaka symtom. Jag vill man ska se till helheten och människan, istället för bara symptomen.
För mig så kändes det faktiskt som att stå med näsan mot en vägg. Jag kände mig tom på känslor och orken att göra något eller ta hand om mig själv var borta. Minsta lilla dagliga uppgift kändes omöjlig att utföra och jag blev nästan gråtfärdig om jag fick en hemuppgift i skolan, en räkning eller bara det att jag hade extra mycket inplanerat på en vecka. Jag var extra glömsk och tankspridd. Den där konstanta tröttheten som inte försvann hur jag än sov. För vissa försvinner sexlusten, för andra inte. Som sagt, alla är vi olika!
Det svåra är ju att vi är en art som anpassar oss snabbt. Upplever vi stress så lär vi oss att anpassa oss till den och märker inte lika snabbt när det går överstyr.
Skillnaden på stress och obalans och att faktiskt vara utbränd är: Stressen och obalansen i ditt liv och hur din kropp reagerar är varningsklockan du måste lyssna på för att undvika bli utbränd. Du ska ha haft ett eller flera symptom under en lång tid. Alltså räknas inte stressen inför en deadline på jobbet eller studentskrivningar för att du ska bli utbränd. Det ska var flera faktorer och under en mycket längre tid.
Kortisol
Som jag skrev i förra blogginlägget så reagerar olika organ och binjurarna är ett av dem. Binjurarna utsöndrar vid stress kortisol som sätter vår kropp i "flykt eller kamp"-tillstånd. Läkaren ville under den tiden se mina kortisolvärden, och jag fick så lov att fara på blodprov. Det var minst tre gånger på en dag, från tidig morgon till sen kväll, som jag skulle vara på plats och ge blod.
Jag ba åt läkaren: "Janå, har jag inte varit stressad förr så blir jag det nu." (min överlevnadsmekanism är att skoja bort allting)
Kortisolet stjäl också från andra uppbyggande hormoner från binjurarna och kan därför påverka t.ex sköldkörteln. Jag har ju underproduktion av sköldkörteln sen länge tillbaka, men under den här tiden var mina sköldkörtelvärden åt helskutta.
Ett tips är att har du symptom på utmattning, kolla upp din sköldkörtel eftersom problem med den ger samma symtpom som depression och utmattning!
Hur må bra igen?
De här punkterna upplever man vid en cancerdiagnos, men i stort sett upplever man dem när hälsan för sig en törn, vad det än är:
1. Chock.
2. Reaktion.
3. Bearbetning.
4. Acceptans / Ny orientering.
Även om man misstänkt att något inte står rätt till så blir man chockad. Då reagerar man. Vissa blir ledsen, andra arga och jag blir extra envis. Efter de två första faserna så ställs man inför ett val. Och nu jag vill uppmana er att INTE se mig som hjärtlös. Okej?
Endera så stannar folk i fas två. De ser inget ljus, tror att livet kommer att vara så här för evigt och det finns ingenting i denna värld som kan få en att må bättre. De ger upp helt enkelt. Eller så fortsätter de leva som vanligt utan att dra ner på tempot eller göra livsförändringar. Det är det som vi inom vården kallar "när en människa inte har sjukdomsinsikt".
Det vi måste göra är att att börja bearbeta förändringen i vårt liv. Vad känner du? Acceptera alla känslor. Det finns inga rätt och fel och när vi accepterar och tar distans så kan vi se en större bild och ett ljus i mörkret.
När jag skriver acceptans så menar jag inte att vi accepterar att "det är så här vi ska leva". Det vi gör är att vi accepterar siutationen för att kunna gå vidare. Som jag skrev tidigare så blir jag extra envis när jag möter på motgångar med hälsan. Ett fananamma att bli frisk och vet ni vad? Det är möjligt!
VÅGA SÄGA NEJ. Att våga be om att återkomma innan du tackar ja till något och faktiskt fundera om det här är något du orkar eller faktiskt vill. Människor övergiver inte dig bara för att du säger "nej".
Du gör stora livsförändringar och får lära dig att leva på ett nytt sätt.
Men som många andra skrev i kommentarerna så blir det bättre. Man blir en ny människa, men det är okej, för man vill inte vara den man var innan man stod med näsan mot väggen.
Stress och utmattning
"Lär mig att få mod att ändra det jag kan, ro att acceptera det jag inte kan förändra och visdom nog att förstå skillnaderna." - Fransiscus Assissi
I mina studier till Hälsoinspiratör så har jag nyligen skrivit om stress. På bloggen har jag flera gånger skrivit om det ämnet och det är något som faktiskt står mig nära. Jag har varit utbränd och om det är något man lär sig efter att ha upplevt det, så är det att ta hand om och lyssna till sig själv.
Idag vill jag därför återuppta ämnet stress och förklara mer ingående vad egentligen stress är och vad man kan göra. Det talas om "positiv och negativ stress", och saken är den att kroppen egentligen inte ser skillnad på om stressen är positiv eller negativ. Kroppen märker att något är på gång och från hjärnan sänds det ut signaler till kroppen som endera producerar mer eller mindre av vissa hormoner och organ som reagerar på olika sätt. "Positiv stress" kan vara inför en föreläsning, då en idrottare måste prestera eller en blivande mamma förlösa sitt barn. "Negativa stressen" är då vi upplever stress för ofta och börjar känna oss orkeslösa och hjälplösa.
Ta kontroll över stressen innan den tar kontroll över dig.
Flykt eller kamp.
Våra kroppar beter sig på samma sätt som vid stenåldern om vi mötte en fara. Det är en överlevnadsinstikt om att ta till flykt eller kamp. Jag tror att alla sjukdomar utlöses av stress. Vid kortvarig akutstress kan immunförsvaret stärkas något, men pågår det längre och vi så gott som dagligen känner av stress så försvagas immunförsvaret. Matsmältningen går på sparlåga, för egentligen, om det handlar om liv och död så är inte maten i magen det första kroppen tänker på. Blodtrycket höjs, sömnbehovet minskas och musklera spänns. Problemet är ju bara att vi i dagens läge inte möter på grottbjörnar, utan det som utlöser denna reaktion i kroppen kan vara arbetslöshet, problem med ekonomin, prestationsångest, problem inom familjen och det faktum att vi inte umgås lika mycket med människor när det är lättare att logga in på facebook. Det är sorgligt egentligen.
Vad är symptomen på stress då?
Sömnsvårigheter (endera sover för mycket eller brist på sömn), magproblem (diarré eller förstoppning, magsår, magont), hudproblem, koncentrationssvårigheter och svårt att minnas saker (man känner sig lite dement), orkeslöshet, irritation, värk i nacke och rygg, blodtrycksproblem med mera. Vi alla människor reagerar olika och det kan vara svårt att själva märka när man är inne i stressen. Också ens gräns för stressen är individuell. Innan jag blev utbränd studerade jag fem dagar i veckan och jobbade varje helg. Jag körde på med gasen i botten och hann inte känna efter. Då var min stresstolerans hög jämfört med vad den är idag.
Hur ska vi hantera stressen då?
Först och främst, ta hand om oss själva. Om möjligt, gå ner i arbetstid. Fråga oss själva vad som är viktigt för oss och vad som egentligen har betydelse. Att arbeta med vår självbild och hur vi ser på oss själva och hitta något som ger oss energi. Rensa bort energitjuvar i din tillvaro och omge dig med människor du älskar och som älskar dig tillbaka.
Hitta något i livet som ger dig känslan av meningsfullhet.
Kom fram till vad det är som egentligen skapar stress i ditt liv. Har du svårt att se det så kan det lika väl vara det som ger dig andnöd och en klump i magen när du ska gå och sova. Det vi lämnar att tänka på under natten.
Att ändra sättet vi ser på en situation och omvärlden. Det här tar tid men är oerhört viktigt! Ät tillräckligt och få i dig vitaminer och frisk luft. Lätt motion kan hjälpa kroppen att producera glada hormoner och för mig funkar yogan som är lugn för kroppen och mig.
Det finns läkemedel att ta, men det tycker jag är endast en nödlösning. Läkemedel gömmer symptomen istället för att bota orsaken till symptomen! Hellre då att man träffar en proffessionell utomstående som kan handleda oss, men ta inte någon på allvar som skriver ut SSRI-läkemedel vid första besöket.
En utmattad människa kan behöva ta till binjureextrakt som tillskott. Jag har ätit det och kände att det hjälpte för att bli piggare och för att kroppen skulle orka återhämta sig. Binjurarna arbetar på övertid vid stress och orkar till sist inte. Till sist orkar inte kroppen hålla uppe alla väsentliga funktioner och "stänger av".
Hur är det med dig? Har du upplevt stress, kanske till och med varit utbränd? Vad är dina känslor och tankar inför ämnet?
Även om jag möter på stress i livet så kan jag hantera det något bättre i dagens läge. Allt fixar sig till slut och det måste finnas någon mening med allt.
Mr Fantomen gästbloggar
lk,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,kkkk9vg v asxzzXHEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRRRYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYHRRDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY DFFFFFHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHJHMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMTYGV G TTGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGVGVVVVVVVVVVV VCVVKF8 CCRKCOLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ RÖFFCÖ CC.KKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKKK ., MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMOLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Jag tycker om klyschor
Var till smultronstället idag igen för att ladda upp med bilder jag kan ha användning av till bloggen. Kommer inte att ha tid de närmsta dagarna att fotografera så mycket eller åka dit, så det var en himla tur att det var solsken och fint väder idag. Det behövs mellan att regn, rusk och mörker.
När jag började bli klar att åka hem igen släppte jag loss mitt inre barn. Hoppade runt i vattnet och skulle någon ha sett mig skulle de säkert ha tyckt jag blivit tokig på riktigt. Men mitt tips för er om ni verkligen vill få ny energi och glädje, hoppa runt! Dock kanske inte i vattnet, för det var otroligt kallt och jag fick bråttom hem för att värma mig med en varm dusch. Tur jag hade filtar i bilen.
Men även om jag blev våt och kall så tog det inte ner mitt humör. Men är lite rädd för att väldigt få människor vågar släppa loss sitt inre barn. Rädslan för vad andra ska tycka och tänka om en, att "man ska göra bort sig" eller kanske skada sig och bryta ett lårben tar över. När man bara kunde njuta, ha kul och riskera att se ut som en galning.
Jag tycker om klyschor för de innehåller ju sanning. Flera sanningar jag försöker leva efter dagligen. Att "älska dig själv" och "var dig själv". "Le" medans du "fångar dagen". Inte för att någon ber dig att le, utan för att du vill.
Och visst, det kan vara svårt ibland, men då gäller det att hoppa runt lite.
Den vackraste stunden på dagen
En halvtimme innan solen skulle gå ner fick jag plötsligt feeling och bråttom till mitt smultronställe. Böt om snabbt till varma kläder som är bekväma att fotografera i, samlade alla kameratillbehör, fyllde på vattenflaskan och hoppade i bilen.
Det är fortfarande högvatten vid mitt smultronställe, och från förra gången jag var dit hade jag nu gummistövlar på mig.
Stunden just förrän solen tackar för sig och går ner i horisonten är den vackraste på dagen. Havet skimrade i rosa och lila och det var helt lugnt och stilla omkring mig. Endast en nyfiken bil som stannade för att se vad jag pysslade på med men körde snabbt bort. Förstår att det kan se ganska lustigt och mystiskt ut när jag trippade runt där i havet.
Dock svinkallt i vattnet. Jag brukar klaga på att mina händer är torra, och inte undra på när jag envisas med att plocka upp stenar ur vattnet för att balansera dem.
Om ni undrar hur högt vatten egentligen är så kan jag meddela att den stenen som syns bakom mig på andra bilden är där jag vanligtvis brukar stå vid havsbrynet och balansera stenar. Stenarna jag sitter på i min bloggheader är långt under vattnet.
