bloggheader6

Är livet slut efter 30 (och andra tankar om livet just nu)?

Skrivet av Caroline Eriksson 07.07.2021 | 1 kommentar(er)

Ett av det bästa med att springa och gå långpromenader är att man har tid att tänka. Reda ut sina tankar, och bli klarare i sinnet. Nu har jag inte, tack vare den härliga sommarvärmen, varit ute och sprungit. För orkar faktiskt någon göra det när det är 30 grader i skuggan? Inte jag i alla fall, så jag har legat i poolen och svalkat mig. Men tänkte dela med mig idag av tre tankar jag tänkt på (innan det blev så där varmt) när jag varit ute och rört på mig. 

 

1.     Man behöver inte sänka andra för att höja sig själv (eller andra).

Såg hur någon bad om röster i en tävling, och där någon annan kommenterade att hen hade röstat, men kände det var nödvändigt att påpeka att de andra bidragen nog var så gräsliga. Det hade inte varit nödvändigt. Det hade räckt med att säga att man hade röstat.

 

Det säger sig själv, även om den kanske tåls att upprepa om och om igen. Du blir inte sämre eller mindre värd lycka, bara för att någon annan också kan vara duktig och lyckas med något i livet. Du kan ha samma dröm och mål i livet som en annan människa, det betyder inte att någon ska ta din glädje ifrån dig.

 

Man behöver inte sänka andra för att höja sig själv.

 

2.     Livet är inte slut för att du är 30+. Eller betydligt äldre. Livet har just börjat. Du har all tid att göra det du verkligen vill (även om du inte vet VAD nu). Allt du tidigare gjort har INTE varit förgäves.

Kanske går du runt och drömmer om en förändring. Kanske har du redan gjort det i tio år, samtidigt som du för varje år känner att tiden blir knappt och det är för sent att testa på något nytt, lära sig en ny hobby eller hitta ny glädje i livet? Det är inte för sent. Ja, såvida du faktiskt aldrig tar och gör något, utan bara väntar på bättre tider.

 

Dessutom verkar det som att 30 är någon helig ålder där livet automatiskt bara tar slut. Att allt du åstadkommit hittills är det enda du får uppleva.

Så fel.

Livet har ju bara nyss börjat. Du har all tid. Du hinner påbörja, avsluta och ångra dig fler gånger om. Bara ta och våga lite, för din egen skull. Var nyfiken.

 

Och allt du tidigare har varit med om och gjort, har endast gjort dig rikare. Ingenting har varit förgäves.

 

3.     Att vara ärlig med hur du mår hjälper andra att förstå dig bättre. Du behöver inte försöka vara någon annan än den du är.

Jag tror, vågar nästan säga vet, att många har vi egna utmaningar här i livet. Det är stort och smått, högt och lågt, och mycket bär vi själva på våra axlar. Rädda för att belasta andra med våra problem. Att inte bli tagen på allvar. Att bli sedd som överdriven. Att vilja vara ensam och stark, när vi egentligen kanske bara skulle kunna ta och be om hjälp. För folk vill hjälpa, och man kan inte alltid dra hela lasset själv.

 

Med att vara ärlig om hur du mår, så kan du samtidigt hjälpa andra att förstå dig bättre. Det blir lättare att vara när du inte behöver leva upp till en fasad, och det kan blir lättare att se någon klarhet i problemen om du får bolla tankarna med en (eller flera) person(er) du känner tillit till.

 

210800338 109598907959445 1312210533289233035 n

Så. Nu ska jag plaska vidare. Ha det underbart.


Jag har startat firma!

Skrivet av Caroline Eriksson 05.07.2021

Det är med skräckblandad förtjusning jag nu gjort verklighet av en av alla mina drömmar, och grundat min alldeles egna firma.

Beslutet var kanske lite impulsivt, eftersom jag inte riktigt hade planerat det på den dagens agenda. Men att kalla det impulsivt är även fel, för det var det inte. Tanken på att ha egen firma hade legat och grott inom mig i flera år. Det var något jag visste att jag ville testa på. Så beslutet i sig var inte något jag tvekade på. Det var bara svårt att bestämma sig.

Men nu är det gjort, och det känns bra.

30.06.2021 1


Kommer att erbjuda lite ett som annat, men med fokus på det jag tycker är kul. Fotografering, grafisk formgivning, innehållsproduktion, konst och så vidare.⁣ Har redan fått offertförfrågningar, och känner att det är så kul att få bolla idéer och få förverkliga andras visioner. 

När jag delade med mig av detta på instagram så fick jag så många lyckönskningar, och jag blev om möjligt ännu mer tacksam. Tacksam över hur många fina människor som bryr sig. Tacksam för offertförfrågningar. Tack för värmen och vänligheten. Tack för tillliten. Tack för allt.


Så ja. Vill du ha vackra fotografier av dig och dina nära och kära, eller känner att dina sociala medier behöver lite hjälp, så vet du vart du ska höra av dig.⁣

 

30.06.2021 2

Kommer försöka vara mer aktiv och dela med mig av många fina bilder, lite tankar jag tänkt på under tropiskt varma promenader och bilder av barnets lekstuga som är nybyggd. Vi hade första lekstugefikat igår, och det är nog där (förutom poolen) som vi kommer spendera våra sommardagar vid.

 

Hoppas att du hade en fin föregående vecka, och får en lika fin start på denna vecka.

 


Att vaccinera sig och finna fint loppisfynd

Skrivet av Caroline Eriksson 21.06.2021 | 1 kommentar(er)

Förra veckan var en händelserik vecka, på många sätt och vis. Idag tänkte jag visa ett av alla fina loppisfynd jag gjorde förra veckan, och visa upp mitt plåster som jag fick när jag fick coronavaccin.

 

202068856 500248144616579 5091767314547536509 n

 

Vi kan börja med ett av mina alla fina loppisfynd. Kan visa alla andra fynd en annan dag, men idag vill jag fokusera på detta.

I början på förra veckan blev jag lite rastlös en dag, och åkte iväg med barnet på loppis. Jag hade som egentligen ingen annan mission än att slippa hemifrån lite, och på grund av stormigt väder så passade en kort resa in till stan och loppis ypperligt bra.

Gick runt och sörjde lite att så många loppishyllor var lika stormiga som vädret utanför. När människor inte orkar vika eller lägga tillbaka saker och kläder fint de tittat på, men inte vill köpa, så blir det till sist en hög av kläder och saker som skulle passa bättre i ett tonårsrum.  Och det är ju trist. För jag tror ju verkligen att det kan finnas ett och annat guldkorn i de där högarna, men när ska man orka gå igenom allt? Ledsamt för de som betalar dyra pengar för loppisbord, om det ändå inte hålls ordning länge.

 

Nåja. På ett bord där det var mer ordning så hittade jag en jeansjacka. Jag kan inte minnas när, eller om jag någonsin, ägt en jeansjacka. Men det var kärlek vid första ögonkastet. Eftersom jag ändå mestadels endast går runt i svarta kläder, så kommer den här att pigga upp många av mina framtida outfits. Samtidigt som jag känner mig cool. 

 

203708028 832074124371183 6179801643886888856 n

 

Medan jag gick runt på loppiset så ringde min telefon. Fick en tid till vaccination, redan nästa dag, så det var hastiga ryck. Men nu är det gjort. Det kändes ingenstans, ja, förutom bra i själen. Kände lite på kvällen efter vaccinationen att min arm var lite öm, så där som den kan bli efter en spruta, men jag gjorde lite yoga och så gick det om.

Har mått bra efteråt, och känns nu som att man är ett steg närmre ett nytt normalt. 

 

He va ba he. En ny dag kan jag visa upp fler loppisfynd. Eller skriva om min och barnets lilla resa över helgen. Eller annat. Ha det så bra i alla fall.


Jag har börjat löpträna, och jag gillar det!

Skrivet av Caroline Eriksson 15.06.2021 | 2 kommentar(er)

Jag vet inte exakt hur länge det tar för en människa att skapa en vana, och enligt Google och psykologin bakom ett vanesätt kan tiden variera från person till person, men även vad det är för vana vi talar om. Det tar betydligt kortare tid att lära sig dricka ett dagligt glas vatten, jämfört med att få in träning i vardagen. Dessutom så slutar hälften av alla som börjar träna efter tre till sex månader. 

Men jag har i alla fall börjat träna, och har gjort det regelbundet nu i över en månad, och för mig är det en god bit på vägen att vara inne i en god vana.

 

I början av maj började jag löpträna, och jag föll med detsamma. Inte bokstavligen, tack och lov. Men jag förälskade mig i hur löpningen fick mig att känna, och att jag faktiskt orkade. Och jag som aldrig sprungit frivilligt tidigare i mitt liv, är så glad för att jag börjat på nu.

Som gravid kunde jag knappt röra mig, alls. Och trots att min återhämtning var över förväntan, trots infektioner och kejsarsnittet, så kom jag inte mer igång än med dagliga promenader och annan vardagsmotion.

Kanske för att jag aldrig riktigt motionerat, förutom yogan då, som jag inte heller kom igång med efter graviditeten.

 

Men när jag sprang så var det något som hände inom mig. Jag kände mig fri. Och även om jag inte orkade springa så långt i början så orkade jag. Och det var en så häftig känsla.

Även om jag de där första gångerna tyckte att det var pinsamt av någon orsak att springa där någon annan kunde se mig, så fortsatte jag. Och idag kunde jag inte bry mig mindre.

För vad tänker man egentligen om man ser någon springa? Absolut ingenting. På sin höjd att personen är hurtig och duktig. Och varför ska man egentligen bry sig vad andra tycker och tänker?

 

131631213 809973633218523 7721535357164829409 n

 

Även om löpning inte är så komplicerat, för det är ju bara att ta på sig skorna och springa, så slukade jag allt på internet och läste fler böcker om löpning för att minska risken för skador och öka möjligheten att utvecklas.

 

Och utvecklas. Det gör man.

För varje löprunda så märker jag hur jag orkar mer och springer längre på kortare tid. Även om det inte handlar om kilometrar eller tid. För det är hur löpningen får mig att känna som det handlar om.

Och jag mår så mycket bättre. Löpningen är min egentid, och det är viktigt för alla. Och enligt min pulsklocka får jag en så mycket bättre sömn och återhämtning.

 

Förutom löpningen tränar jag även styrka och rörlighet, eftersom det är lika viktigt som de där vilodagarna man måste få in.

 

Jag har kanske inte sprungit tillräckligt länge för att ha fått in en vana för livet, men tillräckligt nog för att veta att jag vill fortsätta och hålla fast vid det här. Det som får mig att må bra, fysiskt och psykiskt.

 

Löptränar du, eller tränar du med något annat?

 


Edvinsstigen - väl värt ett besök!

Skrivet av Caroline Eriksson 12.06.2021 | 1 kommentar(er)

Om det finns något jag önskar man gjorde mer av, så är det att vara på mer utflykter och upptäcka fler guldkorn i näromgivningen. Men om jag ska vara ärlig så är jag för hemmakär och bekväm, och glömmer för lätt hur kul det är att faktiskt fara ut på livet äventyr. 

Men förra veckan så tog jag och barnet med oss en vän, och åkte in till Vasa för en lite mer speciell vandringsled. Edvinsstigen.

 

Edvinsstigen.

På den knappt 1,5 km sträckan som Edvinsstigen är, kan du se över hundratals konstverk, skapade av Edvin Hevonkoski (1923 - 2009). Av trä, metall och skrot så blir man inbjuden till en magisk skogsstig med figurer och sagodjur man bara måste stanna för att beundra och ta in. Och det är därför det är bra att vandringsledet inte är längre än det är, för det kommer ändå att ta en god tid innan du tagit dig igenom Edvinsstigen, just på grund av alla konstverk längs med stigen och inne i skogen.

 

Du hittar dit genom att helt enkelt skriva in "Edvinsstigen" i din GPS, och sedan följa telefonens instruktioner. Vid stigens början möts du av ett konstverk som håller i en skylt som det står "Edvininpolku" på. Sen är det bara att börja följa vandringsleden / stigen. 

 

199779433 633598294226954 7119392893995949824 n

 

Jag hade med barnvagnen, eftersom det är en barnvagnsvänligt vandringsled, men största delen av sträckan gick Nova själv. Hur skulle man annars kunna komma nära och beundra konstverken på nära håll?

Det var nog lika roligt förr både barn och vuxna, och hit kommer vi igen, det är ett som är säkert. Men då ska vi ha med myggspray.

 

198052993 1431308493890262 4148577919401151949 n

 

Jag tycker är så intressant att få se och uppleva konst, eftersom man får se så mycket av en annan människa genom konsten. Både om konstnären, men även om sig själv och andra betraktare. Flera människor kan se ett och samma konstverk, men alla se och uppleva konsten på olika sätt. 

 

200553284 3006621802902350 3659904796980740678 n

 

Nova gillade alla konstverk. Speciellt de som såg ut som färgglada höns eller hundar. 

 

197499448 192580066106324 2781151870545963434 n199413161 4140225886039016 1183474106265443612 n199492824 340422997483253 8414493737162521486 n

 

Edvinsstigen är även en sträcka jag skulle vilja testa på att springa igenom. Som jag nämnde i förra blogginlägget, så har jag börjat löpträna. Och det finns ett par rejält branta backar som skulle kunna bli en fin utmaning att springa uppför och öva upp konditionen på.

Får bli till nästa besök. Då ska vi också leta upp lekparken som ska finnas intill Edvinsstigen (och mellan de två brantaste backarna). Tycker det är så roligt nu med en 1,5 åring som man kan faktiskt ta och göra såna här utflykter med, och där alla har lika roligt och får ut något av det. 

Hon är så klok och härlig, så det är så roligt att få upptäcka världen och nya platser med henne. 

 

200767399 395557241717806 1737161876801638031 n200227958 539334927244715 7612420281576903657 n200365805 512854943095344 2703951588000092867 n

 

Så ja, det var en liten introduktion till en fin pärla i Vasa. Man behöver liksom inte åka så långt för att uppleva nytt. Har du tips på flera barnvagns- och barnvänliga vandringsled; skriv en kommentar!

 

Vad? Edvinsstigen.

Hur lång sträcka är vandringsledet? ca 1,5 km.

Var? Vapenbrödrabyn, Vasa.

För vem? Alla, stora som små. 

Barnvagnsvänligt? Absolut!

Hur hittar du hit? Skriv in "Edvinsstigen" i din telefons GPS.


Söt sockerfri rabarbejpaj

Skrivet av Caroline Eriksson 11.06.2021 | 2 kommentar(er)

Okej, nu ska jag för kanske femhundraelfte gången försöka blåsa liv i den här bloggen. Den är ju mig så kär, och jag är inte redo på långa vägar att släppa taget om bloggen. Än. Men jag får väl lov att acceptera att det här med att blogga inte ser ut som det gjorde för några år sen, och att jag inte behöver prestera hundra och publicera minst lika många inlägg på en vecka, månad och år. Utan att det räcker minst lika mycket till att bara skriva när man verkligen vill och känner för. När det finns något man vill minnas lite extra mycket, eller något bra man vill dela med sig av.

Och det vill jag ju.

 

Jag har börjat löpträna, och det skulle jag gärna skriva mer om, för det är så roligt. Vi (läs: Fredrik) har börjat bygga en stor lekstuga åt Nova, som ser ut som vårt hus. Vi har dessutom byggt en sandlåda (även där, läs: Fredrik). Jag har under vårens gång gjort tre examensdelar + tre praktiker. Har lyckats utföra två yrkesprov med barn närvarande. 

Jag vill verkligen inte vara en "duktig flicka" denna gång jag studerar, och bryr mig ärligt inte om betygen, för det räcker med att vara godkänt. Men ändå känns det gott i själen när jag får mer än mycket fina vitsord och beröm av människor som faktiskt uppskattar att ha mig hos dem, att jag måste få ge mig själv en klapp på axeln och tänka att: "Jag klarade det här. Helt själv. Hemma med en 1 åring.".

 

Så ja, det finns massor jag vill dela med mig av och skriva om. Och nu har jag bestämt mig för sommarlov, så månne inte jag ska kunna dela med mig av ett eller annat blogginlägg. Och gör jag inte det så finns ju alltid instagram, där jag är dagligen aktiv. carloine heter jag där.

 

Men nu tänkte jag börja med att dela med mig av ett recept, som med stor sannolikhet blir en favorit till helgens godfika. Om du gillar kokos och sockerfria bakverk, vill säga.

 

keto sockerfri rabarberpaj smulpaj

 

Söt sockerfri rabarberpaj.

 

Rabarber / botten: 

200 gram rabarber (skalade, tvättade och i bitar)

Kanel (hur mycket du själv vill ha)

Sötströ (valfritt på mängd och sort)

 

Smuldeg:

2 dl mandelmjöl

1 dl kokosflingor

50 gram smör

4 msk sötströ

Pikolite vaniljpulver (valfritt)

 

Smöra kakform / ugnsform och sprid ut rabarbern. Strö över kanel och sötströ enligt smak och tycke. Blanda ihop alla ingredienser i en bunke och tillsätt sedan smöret. Knåda ihop tills det blir en fin deg och smula sen över rabarbern.

Jag valde att göra lite extra smuldeg, för det är ju så gott.

 

In i mitten av ugnen (175° c) i 25 minuter / tills pajen fått lite färg och rabarbern är mjuk. 

Servera med grädde / vaniljsås.


Vi har skaffat kattunge!

Skrivet av Caroline Eriksson 07.05.2021 | 1 kommentar(er)

Den här veckan har varit en händelserik och kärleksfull vecka. I måndags fick vi tillökning i familjen:

får jag lov att presentera Fina!

 

181161450 10158841618803880 8297938791117499482 n

Bild från samma dag vi fick hem Fina. Kärlek från första ögonkast.

 

Ända sedan Mohicana somnade in, så har det fattas oss alla någonting. Hemmet har inte haft samma känsla, och vi har saknat en fjärde familjemedlem något enormt. Vi har länge varit öppen för att skaffa kattunge, och jag har alltid sagt att man känner på sig när den rätta dyker upp. Och det blev Fina som fick hjärtat att slå extra slag av glädje. 

 

Nova skrattar hela dagarna, och har sån glädje av Fina. Och Fina har så roligt med Nova. Älskar att se den relation de har tillsammans. Nova är så försiktig och snäll, och leker med kattungen på bästa sätt. De kommer att få växa upp tillsammans.

 

183112586 10158846003313880 512783074234138142 n

En målbild jag hade under de veckor vi väntade på att få hämta hem henne, var att ha henne vid min sida när jag läser bok.

 

Och jag vet att alla föräldrar tycker sina barn är de bästa på planeten, men undrar ändå inte om vi fick den bästa kattungen man kunde få. Hon är så lugn, snäll och rolig. Sällskaplig. Hon tycker om att mysa och vara nära, och sover mellan mig och Fredrik varje natt. Hon tycker om all mat, och till skillnad från när Fantomen och Mohicana (mina två första katter) var små, så är Fina den enda som faktiskt har lekt med kattleksakerna jag köpt till henne. Och så är hon så fin, självklart. 

 

Katten Leila, som är 11 år, är så där halvt skeptiskt till kattungen. Men på håll går det riktigt bra att ha dem tillsammans, och hon är inte elak även om hon har en busig kattunge som springer efter henne. Så det tar nog inte länge innan även de är bästa vänner.

 

Så ja. Det var min presentation om senaste tillskottet i vår familj. Hon gör vår familj komplett.

 

Och ja! Jag är mer aktiv på instagram, där du kan få dagliga uppdateringar från mig. Carloine heter jag där. Följ mig!

 


Allt jag önskar och vill ha från bjud.fi

Skrivet av Caroline Eriksson 04.05.2021

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det första dagen av bjud.fi’s auktion!

Det är inga konstigheter att använda sig av auktionen. Säg att du är intresserad av en jättelastare från Robbis Hobby Shop. För tillfället är högsta budet på 84 euro, och du kan tänka dig att kunna betala 140 euro som max. Då låser du din summa på 140 euro, och bjud.fi sköter budgivningen åt dig, så du bara kan luta dig bakåt (eller pyssla i trädgården, ta en promenad eller sova). Om någon bjuder över dig, så bjuder bjud.fi tills du vinner eller når ditt maxbud.

Så vad är jag suger på denna auktion?

Jo.

e3e37a32457bb00bb86dbc9af4f6d242 crop10 x valfritt plåtbröd från Niska.

Tidigare i vår så besökte vi Niska, och det var ett så kärt besök att jag vill återvända. Igen, igen och åtta gånger till. De har världens bästa pizza / plåtbröd, och den godaste glutenfria jag någonsin smakat. Servicen var på topp och vi alla (jag, Fredrik, Nova och min mamma) hade en sån trevlig stund.

51cb9c79112c14cf14d32c64b1b96444 cropKattklösmöbel från Vasa Djurcentrum.

Det har hänt mycket under den tid jag inte bloggat, och senaste nytt är att vi blivit med kattunge. Så nu vill jag boa och göra fint och roligt för kattungen, och ge henne ett kattklösmöbel som är hennes alldeles egna möbel.

91fd7aad2d65d4a8076911f42168a866 cropEn grön gräsmatta från Oravais Turf.

Nu har så gott som all snö smält här på gården (vintern är lång här i skogsbrynet), och som varje vår så inser jag att jag vill ha en grönare och skönare gräsmatta. Det är som underligt hur vi gödslar och kalkar och försöker ta hand om gräsmattan, så är den ändå grönare och frodigare på baksidan av huset. Inte där man vill vara om dagarna.

Så jag villhöver en grön gräsmatta från Oravais Turf. 

0045fcebf52f7133d6dc67885fae7789 cropRuskaresa till Raitismaja.

Det kommer kanske bli den sista lediga sommaren någonsin nu, och jag vill göra något roligt med min familj. Så varför inte en ruskaresa till vackra vyer och renar?

6d257a18436b0fd2d38fa90c2135f100 cropSvit för en natt.

Och så hemmakär som jag är, så funkar det lika bra med en svit på Hotel Red & Green. Tänk att få bara koppla bort allt för ett dygn och njuta av god frukostbuffé. Ja tack!

 

 Vad väljer du att bjuda på?


Jag har skapat min egen konst. Igen.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.04.2021 | 2 kommentar(er)

Jag har skapat min egen konst. Igen. Jag tyckte det var så roligt när jag målade min första tavla, "Vibemode", att jag visste att jag snart ville måla igen. Så när sambon åkte till nattskiftet i helgen, och barnet sov, så började jag att måla.

Efter en vecka med mycket jobb och skolarbeten så var det riktigt skönt att få koppla av och måla. Bara låta kreativiteten flöda. Och jag somnade sen riktigt nöjd.

 

Och här är hon. "Let it Flow" har jag namngett tavlan.

 

Webb Caroline Tavla Let it flow 1Webb Caroline Tavla Let it flow 2


Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.04.2021 | 2 kommentar(er)

Du kan inte se på någon annan hur hälsosam hen är.
Hur mycket hen tränar.
Vad hen äter.
Hälsa är inte ett utseende.

Du har rätt att finnas och existera i din kropp.
Precis som du ser ut. Precis som du är.
Utan att bli dömd. Utan att bli diskriminerad.
Utan att bli förlöjligad. Utan att bli utstött.

Du är mer än din kropp.
Du är en själ,
som längtar och väntar
på att få bryta sig loss.
Få vara sann mot sig själv.
Att vara fri.

Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Och någon annan kan aldrig säga åt dig hur du ska må,
hur du ska känna,
hur du ska vara,
hur du ska klä dig,
hur mycket plats du får ta,
vem du får älska,
vem du vill vara,
vad du vill göra.

Men hej, om jag får säga något, så vill jag ba säga att:
Du är värdefull.

Och låt inte någon annan få dig att tro annat.

 fina magen 2

Orginalinlägget hittar du på min instagram: carloine