blogghedaear

Så sentimental och lycklig man bara kan bli.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.11.2020

Det är barnets födelsedagsvecka, och som jag förutspådde så blir jag bara mer och mer sentimental ju närmre fredagen vi kommer. Minns tillbaka till förra året. De känslor jag kände. Väntan, längtan, illamående, nervositet, kärlek och ja.. alla känslor som man kan känna. Vad vi gjorde. Var till veterinären med katten som blivit biten av en annan katt, och hade ett sår på höften. Vädret. Det var snö. Dock skulle det regna bort över natten.

 

Jag var en dag ifrån att bli igångsatt. Men det visste jag inte då. Jag visste inte när, hur och om jag skulle få möta mitt barn. Det enda jag visste var att jag redan då kände en så stor kärlek för mitt barn, 

men ändå kunde jag aldrig förstå hur stor den kärleken skulle vara och fortsätta att växa. För varje dag som går. 

 

Om två dagar fyller Nova Liv 1 år. 

För ett år sen väntade och längtade jag som aldrig förr på att få möta mitt barn. Nu vill jag bara stanna tiden, eller åtminstone dra ner tempot lite, för att.. ja, tiden går alldeles för snabbt. Det har varit det finaste året för mig, samtidigt som det känns som igår jag stod där med stor mage och hade haft nog av graviditeten för länge sen.

Ett år har gått i ett ögonblick, och min lilla bebis har blivit ett barn. En underbar, smart, rolig och världens finaste. Bäst, helt enkelt! Älskar henne av hela mitt hjärta, och lite till.

 

 

Här får du se tre bilder från idag, från vår promenad.

 

11.11.2020 111.11.2020 211.11.2020 3


Att skola om sig och studera vidare, svar på fråga.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.11.2020

Kategorier:

"Kan du berätta mer om studierna, vilken skola ska du studera i? Jag har nämligen själv varit i samma tankebana och det skulle vara intressant att höra mera."

 

 

Som jag tidigare nämnt, så kommer jag att skola om mig till merkonom nu.

Ett halvt impulsivt beslut, även om det fanns år av tanke bakom. För trots att jag har flera utbildningar i bagaget (och efter varje utbildning sagt "ALDRIG MER"), så har jag inte känt mig klar. 

 

Mina studier kommer jag att genomföra vid YA, Yrkesakademin i Österbotten. Valet stod mellan YA och Vamia, som båda är bekanta skolor för mig, men det blev YA då det var endast de som hade en kontinuerlig ansökan öppen dagen jag gjorde mitt val.

Jag gjorde ba en ansökan, skrev in vad jag har för tidigare utbildningar och arbetserfarenhet, berättade varför jag vill studera, och några dagar senare fick jag ett telefonsamtal från hon som idag är min lärare. Efter samtalet (som jag inser nu var ett inträdesförhör), och ett Teams-möte ett par dagar senare via datorn, så fick jag reda på att jag var antagen och hade tillsammans med läraren gjort  upp min personliga studieplan, där jag samtidigt fick välja de tre examensdelarna jag ville ta examen i. 

 

Än har inte mina studier börjat, utan de börjar inom denna månad, så jag kan inte säga så mycket om studierna i sig. Men tänker att har man studerat tidigare så borde det inte vara några stora saker att studera vidare nu. Även om mycket är annorlunda idag. 

På grund av coronan, så kommer mestadels (förhoppningsvis typ allt) ske på distans. Hade det inte varit möjligt att studera på distans, så hade jag inte heller gjort valet att skola om mig. 

 

Är man en människa som kräver att någon annan pushar en, så är det kanske inte optimalt att studera eller arbeta på distans. Själv är det drömmen för mig, eftersom jag känner att det är det som passar mig bäst, för att kunna kombinera familjeliv och arbete. Jag vet vilket studiesätt och inlärningssätt som passar mig bäst, och tänker nu bara ta en dag i taget och se vad som blir av det här. 

 

Till skillnad från tidigare när jag har studerat, så har jag ju ett litet barn nu som kräver min fullständiga uppmärksamhet, och jag tänker inte låta utbildningen komma emellan. Alltså får det här ta den tid det tar. Och sist men inte minst; jag är kanske inte lika hård mot mig själv och känner att allting måste vara så himla perfekt, när jag studerar idag. Jag är liksom äldre, klokare och prioriterar annorlunda än jag gjorde tidigare. Prestationsprinsessan har helt enkelt checkat ut, för att inte återvända. 

Alltså kommer jag att ta det lugnt och försiktigt i mina studier.

 

Jag har än idag samma känslor som jag hade tidigare i höst när jag blev antagen, där jag tänker "ÅH NEEEEEJ. Vad har jag gett mig in i?". Samtidigt som jag kan tycka att det kommer att bli kul. Jag har inte facit i hand, men jag är inte rädd att kasta ut mig lite grann i det okända. Ibland är det det man behöver göra.

 

 

Så även om detta inlägg inte gjorde någon kanske klokare, så vill jag bara säga att:

Har du gått och funderat på att skola om dig, ta en kurs eller lära dig något nytt: GÖR DET. Man kan alltid ångra sig, om det är så, men hellre det än att du går och funderar över hur något skulle ha kunnat bli, utan att ha vågat prova på. 

 

123565517 2778662755794306 6561893713354002785 n

Den här vackra solnedgången är från igår.

 


Den som skulle förändra mitt liv för evigt.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.11.2020 | 1 kommentar(er)

För exakt ett år (och en dag) sen stod jag i köket. Fotograferade en bild av mig och magen. Tänkte att det nu var månaden som kommer att förändra mitt liv för evigt.

 

Nå, jag hade ju rätt. Till viss del.

 

Men det var ju Nova som skulle förändra livet.

 

123260081 646093549387283 551790692208404574 n copy

Jag, den 1 november, 2019.

 

Där och då var jag så pepp på livet. Fem dagar ifrån beräknat datum att föda. Tur att man inte vet på förhand hur något ska bli.

 

Kan säga som så att jag grät varje dag efter att jag gått över tiden, tills att jag blev igångsatt, och hade ett helskottas dygn innan jag äntligen fick hålla henne i mina armar. 

 

79113357 3346352222105065 2774895361112670208 n 1

 

Men lyckan och kärleken därefter väger upp precis allt. Jag skulle göra om allt tusen gånger om, för Novas skull.

Det finns ingen annan än hon. Hon är livet. Mitt allt. 

 

Och jag kommer säkert att vara extra känslosam nu de här kommande dagarna tills fredagen den trettonde, då mitt livs kärlek fyller ett år.

 

79091514 449187422660397 163740976710418432 n

Denna bild och föregående bild är fotograferade av Cecilia Calrén Photography, när Nova var 9 dagar ung.

 


Första snön, Jeppis suger och 1 års födelsedag

Skrivet av Caroline Eriksson 26.10.2020

Förra onsdagen föll den första riktiga snön hos oss, och det var nästan lika magiskt på morgonen som man fantiserar det ska vara att se sitt barn se livets första snö.

Eller okej. Snö har hon sett förr, men tror inte att ett spädbarn minns den snö som var då.

 

Så på onsdagsmorgonen  när jag vaknade och såg att det var vitt utomhus, så hämtade jag mitt barn. Lyfte upp henne från sängen, bar henne till köksfönstret och visade henne det vita landskapet utanför fönstret. Hennes yrvakna ögon kisade mot snön, och så pekade hon och mumlade bakom nappen.

Den första snön. Alltid lika magisk. I alla fall för ett barn.

 

122763068 815110002633738 6849089567032838137 n

 

Och det var väl i onsdags också som jag såg dokumentären "Jeppis suger - en film om min hemlängtan", och jag kastades tillbaka till min egen barndom och stad jag vuxit upp i. Eftersom jag flyttade hemifrån en två / tre månader innan jag skulle fylla sexton år, så har det gått ett halvt liv för mig sen jag lämnade stan bakom mig. 

 

När jag blev gravid med Nova så blev det nog mer tydligt för mig hur långt ifrån det man kallar hemstad och sin närmsta familj man är. Liksom regissören Anna-Sofia så tror jag att vi är många som flyttat från staden, vissa som flyttat tillbaka, och vissa som aldrig flyttade - utan stannade kvar, som har gått igenom alla tankar och känslor hon tar upp i sin dokumentär. Sån igenkänning, och så mycket känslor.

Och även om Jakobstad är min hemstad, så är det inte hemma för mig. 

 

Hemma är här, i Petalax av alla ställen på jorden, med min familj jag skapat här. 

 

 

Och annat då? Om två och en halv vecka så firar jag mitt barns första födelsedag. Det om något väcker känslor hos mig. Det är mäktigt, samtidigt som jag blir sådär sentimental man bara kan bli när sitt barn fyller ett år. Vill typ gråta, skratta och gråta lite till. 

Ett år med världens bästa, underbaraste, roligaste, finaste och smartaste människa. Underbart.

 


Hjälp! Plockmat, hur göra?

Skrivet av Caroline Eriksson 20.10.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Att börja med plockmat till sitt barn kan vara skrämmande. En stor milstolpe i barnets liv, och något som är fyllt av så mycket känslor. Allt från glädje, till farhågor om det skulle gå knasigt.

Till mitt blogginlägg med bästa tipset för grötvägrande bebisar, fick jag en kommentar, och nu ska jag göra mitt bästa för att svara på den.

 

"Kan du skriva lite om När ni började med plockmat, vilken ålder, vad gav ni, hur ofta osv.. min bebis är 6mån o jag är såsåså rädd att hon ska sätta i halsen så jag har ångest av att Änns tänka på plockmat. Känns som barnet kmr få äte pure tills hon blir 18... hon hulkar mycket, jag förstår att kräkreflexen sitter ”ytligt” men hon hulkar och kan inte ens svälja magsbågar som ändå blir mjuk i munnen, elr hon äter nog majsbågar bra men några gånger har det hänt att en bit ”fastnat” så hon börjat hulka så jag har drabbats av TOTALpanik. Nej jag vet inte hur jag ska ta mig till väga, detta är verkligen ett stort problem för mig. Jag är med i plockmats gruppen på fb och jag tkr alla verkar så modiga. Kanske mitt barn inte är redo? Eller mamman är ju uppenbarligen inte redo.. som du hör. nemen lite tips o så av dig skulle jag uppskátta."

 

När börja med plockmat? 

Vi började med plockmat när Nova var 5 månader. I samband med att vi introducerade smaksenstioner (som i samma stund blev till smakportioner, för hon var tydligen hungrig och magen klarade av barnmaten), så gav vi även plockmat.

När hon var 5 månader så hade hon inga tänder än, så man tänker ju kanske att det inte går att ge fast föda, men så  är inte fallet. Ett barns käkar är så hårda att de klarar av att tugga maten. Det ser ju kul ut när en liten bebis sitter och tuggar utan tänder, men det går, och det går bra.

 

"Food before one,

is just for fun."

 

Vi började ganska med detsamma att ge i princip all mat en liten bebis kan och får äta. Majoriteten av all fast föda var puré, men minst en gång om dagen lät jag henne få plockmat. Det kunde vara ägg*, smörgås, ost, leverpastej, broccoli, potatis. Ja, allt. Majsbågarna har varit, och är än idag (men inte i lika stor utsträckning), en favorit. Speciellt bra är de för barnen att öva på att bita och tugga, och de smälter i munnen så du behöver inte vara rädd. Dock tröttnade vårt barn snabbt på sina egna majsbågar och egen mat, då hon såg att vi åt annat, och därför har det blivit naturligt att hon äter samma mat som oss.

 

Vi har inte saltat maten något extra, och följer de rekommendationer som råder. Vi följer även hjärtat och magkänslan, och har inte tagit någon stress. Matstunden har jag velat vara en stund som kan förknippas med goda känslor, och ett mantra jag upprepat är:
"Food before one, is just for fun". Förutom plockmat och puré, har hon och dricker ännu ersättning, och jag har inte tagit stress över maten  på det viset. 

 

I perioder, i samband med en fas eller tandsprickning, har hon matvägrat, och då har det varit tryggt att veta hon ändå får i sig tillräckligt, och att man inte behöver stressa i onödan.

 

* Ägg ska du vara varsam med om du är medveten om att det finns allergier hos er föräldrar eller om barnet reagerat på något tidigare. Dock ska man inte utesluta sånt som man kan vara allergisk mot, typ ägg och nötter, utan introducera försiktigt till barnets kost för att vänja barnet. 

Kontakta din rådgivning / läkare / dietist om du har flera frågor om allergi, kost och barn.

 

Nova 18.10.2020 2

 

Är det farligt när barnet hulkar /  "sätter i halsen"?

Det kan se läskigt ut när barnet hulkar eller få kväljningar, och man kan tro att barnet tycker maten smakar äckligt eller håller på att sätta i halsen. Det ser värre ut än vad det är, för det är egentligen en naturlig process för barnet att lära sig hantera maten i munnen.

I början sitter barnets kräkreflex långt ut på tungan, men vartefter förflyttas den längre bak i munnen.

 

Viktigt att barnet sitter stadigt och upprätt när hen äter, i en matstol, och under uppsikt.

Ifall det skulle handla om stopp i luftvägarna på riktigt så ska man som förälder självklart ingripa. HÄR HITTAR DU EN BRA VIDEO på hur du kan göra om barnet skulle sätta i halsen.

 

 

Nova 18.10.2020 5

 

 

Är mitt barn redo?

Jag kan inte säga om ditt barn är redo. Vi själva började försiktigt, och tar än idag det i barnets takt. Vill inte stressa eller pressa fram något, och tänker att så länge jag erbjuder en varierad kost, och ser till att det är säkert för barnet så får hon bestämma själv takten. 

 

När det kommer till purémat så klarar hon än idag inte av puré som har bitar i sig, och det handlar inte om att hon inte skulle vara redo, utan att det högst troligt är en obehaglig upplevelse att äta något där det mitt i allt dyker upp en stor bit man inte vet vad det är. För när det kommer till plockmat och fast föda så äter hon i princip allt det vi äter. 

Du känner ditt barn bäst. 

 

(edit: typ med detsamma jag skrev denna text testade jag ge puré med stora bitar i, och det åt hon utan problem. Barn ändrar sig och utvecklas så snabbt, och det är nog bara att följa barnet och vad hen vill.)

 

 

"Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med grupper på Facebook:

avfölj, och följ ditt hjärta."

 

 

Hur ska jag göra för att inte drabbas av panik? 

På samma sätt som du gör med ditt barn, så kan du försöka börja försiktigt. Att ha förståelse för att kväljningar är helt normalt, och en bra funktion barnen har (just för att inte sätta i halsen), och att barnet inte kommer att äta puré tills hen är 18.

Är du riktigt orolig och får panik skulle jag rekommendera att diskutera dina rädslor med rådgivningen / läkare / dietist. 

Forum och grupper om t.ex plockmat på Facebook kan vara bra, i viss mån, men för mig själv personligen så försöker jag ta såna grupper med en nypa salt. 

 

Ta till exempel: en förälder delar en bild av barnets  mattallrik, för att kunna ge andra inspiration till lunch åt sina barn, det är BRA. Det som är sämre då, och som jag ser under majoriteten av såna bilder är frågan: "Är du inte rädd att barnet ska sätta i halsen?". Det inspirerar ingen eller gör någon lugnare.

 

Jag vill tro att alla föräldrar nog är rädda i viss hälsosam mån, och därför läser in sig så gott de kan om ALLT som kan ha av betydelse för en som förälder, för att kunna ge sitt barn en sån trygg uppväxt som möjligt. 

Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med i mammagrupper, amningsgrupper eller plockmatsgrupper på Facebook: avfölj, och följ ditt hjärta.

 

 

Så summa summarum. Jag tror det är viktigt att läsa på i viss mån innan man börjar med något. Komma ihåg att man får ändra åsikt. Blanda puré och plockmat om det funkar. Helt enkelt ba göra det som funkar för en själv. 

Ha is i magen, och aaaaaaandas. Det här med att andas och ha tålamod är något jag lärt mig nu när man har barn. Speciellt vid matvägran. Sluta jämför dig som förälder med andra, eller ditt barn med andra barn. Alla är unika och olika, och inget sätt är bättre än det andra. 

Och hej, smaklig måltid. Det viktigaste är att ni får en fin stund tillsammans (eller framför ipaden om det är det som ibland är det enda som får barnet att orka fokusera på maten).

Du duger och är okej. 

 

 


Nova Liv, 11 månader

Skrivet av Caroline Eriksson 19.10.2020 | 2 kommentar(er)

Har som inte mycket på hjärtat att skriva idag. Eller, mycket har jag väl alltid, men tiden är knapp. Eller. Det stämmer inte heller. Jag prioriterar andra saker. Som till exempel min nyblivna 11 månaders bebis, och allt roligt vi gör tillsammans. Full fart från morgon till kväll, och jag har sagt det förr, men tåls att säga igen:

Det blir bara roligare för varje dag som går.

 

Min lilla bebis blir ju ett år om en månad, och det är ju otroligt mycket som händer på ett år. Från att vara helt ny, så är hon nu en helt egen person som går, springer, försöker skutta / hoppa i farten, äter själv med sked (när hon vill), har sån humor och skrattar för det mesta. 

Som säger några ord, och förstår massor vad man själv säger. Även den selektiva hörseln fungerar fint, speciellt om det är något som man inte får göra. Då skrattar hon, säger "nej nej" och springer ifrån en. 

 

Hon är den bästa jag vet av, och kanske (högst troligt) kommer det en tid då jag hinner sätta mig ner vid datorn för att blogga, men den tiden är inte nu. Dock är det en skön undanflykt en eller tre gånger per vecka. Och nu när jag ser hur mycket text jag fått ihop på kort tid, så inser jag nog att jag kanske behöver bloggen. Men.

Vill du ha daglig uppdatering av mig så är det att följa mig på instagram. Carloine heter jag där. Idag till exempel har det varit hysteriskt roligt i mina stories, då både jag och härliga människor fått skratta så tårarna sprutat av ett litet missförstånd i dagens första storie. 

 

Nåja, nu ska jag återgå till livet. 

Här är tre bilder jag fotograferade igår av det underbara och bästa barnet, med den roligaste humorn. Älskade Nova Liv.

 

 

Uppdatering: jag har fått önskemål om att skriva om barn och plockmat, samt om mina (kommande) studier när jag ska skola om mig till merkonom. De blogginläggen är på kommande! Är det något du önskar läsa om, så är det bara att skriva en kommentar. Det hjälper mig att hålla bloggen i liv, och kul med extra inspiration. :)

 

Nova 19.10.2020 4Nova 18.10.2020 8Nova 18.10.2020 10


Tips nr. 1 för grötvägrande bebisar!

Skrivet av Caroline Eriksson 14.10.2020 | 1 kommentar(er)

Ända sedan jag introducerade mat för barnet vid 5 månaders ålder (pyttesmå plockbitar och puré) har vi dagligen övat på det här med mat. Roligaste är det att få äta själv, och då låter jag henne äta själv. Så smidigt även då man själv får båda händerna lediga för att själva äta, så på kvällen äter vi alla middag tillsammans. 

 

Idag äter Nova i princip allt (som jag bjuder på och lagar) och även om vi har (som alla andra föräldrar med bebisar) matvägrande stunder i samband med tandsprickning eller faser av olika slag, så ska jag inte klaga över vår matsituation. 

Jag fick det som jag önskat: att matstunden blir en rolig stund tillsammans, där man får utforska alla sina sinnen och känna matglädje när den är som bäst.

 

Men om det är något som jag hade velat få en ändring på, så är det gröten. Den har behövt bara så len och fin som möjligt. Absolut inga småbitar eller gryn i gröten som får barnet att spotta ut allt och totalvägra mer. Och så har det varit med all "vanlig gröt" eller puré med bitar i. Hon har totalvägrat. Förstår inte, eftersom det inte är problem med bitar annars då hon äter all annan mat hur bra som helst (pizza, bröd, rågknappar, kött). Allt gott går ner.

Vilket innebär att det enda som funkat i grötväg är de där färdiga pulvergrötarna eller klämmisarna, och det blir ju inte hållbart i längden. Speciellt nu när hon äter stora portioner. 

 

Men *ta i trä*, nu verkar jag ha hittat en lösning på vårt problem!

 

GRÖT PÅ HAVREMJÖL
 

121459500 340523623713890 8457292345888353148 n 

 

Innan jag delar med av tipset nr. 1 för grötvägrande bebisar, så ska jag förtydliga att jag har testat ALLT. Jag har mixat och till och med använd mortel på havregryn och pulvergröt (sån som är mer grynig), och det har inte gått hem hos barnet.

 

Okej. om ditt barn tycker att "vanlig gröt" är för stabbig och obehaglig i konsistensen, så kommer här mitt bästa tips: gör kvällsgröten på havremjöl!

 

Från att Nova har totalvägrat "vanlig gröt", så har hon flera kvällar nu ätit den gröt jag lagat åt henne. Igår kväll åt hon till och med en vuxenportion, så god tyckte hon den var! Från att ha haft "problem" med kvällsgröten (supervanligt att just bebisar inte tål konsistensen av gröt eller puré med bitar i), så äter hon min gröt med god aptit.

Och det viktigaste är ju att barnet äter.

 

 

Så här kokar jag gröten:

Har under dagen 2 dadlar (eller plommon) i bitar i ett glas med lite vatten. När man sen kokar gröten på kvällen är frukten mjuk och typ färdigt mosad.

När jag kokar gröten så har jag i typ 4 dl vatten, dadlarna och en halv banan i små bitar. Låter det koka och rör runt tills all frukt är mosad.

 

Häller i lite havremjöl vartefter (man behöver inte alls lika mycket som om det vore fulla havregryn), och rör konstant runt i kastrullen tills gröten börjar få den konsistens jag vill ha. 

Låter gröten puttra lite, och lägger den sen över på ett fat.

Gröten får svalna något innan den är redo för barnet att äta.

 

Den är så uppskattad, och jag är glad att se mitt barn äta sig mätt och nöjd på mat jag lagat.


8 saker du kan göra med familjen under höstlovet

Skrivet av Caroline Eriksson 12.10.2020 | 2 kommentar(er)

***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Vasa Stad
*** 



Det har varit minst sagt ett annorlunda år. Det är ett som är säkert. Pandemin har påverkat oss alla på ett eller annat sätt, och vi har fått hitta nya sätt att leva på. Och om jag får säga det själv så tycker jag att vi alla har gjort det bra.

 

Det här är året då mycket kanske inte gick enligt plan, men istället har människor bara bevisat hur otroligt fina och uppfinningsrika de är. Som visar omtanke till varandra. Som erbjuder en hjälpande hand till nära, kära och människor som man kanske inte känner. Som inte bara sätter andra i första plats, utan även ser till sitt eget mående. Kanske tar det här som en chans att för en gångs skull fånga sina drömmar. Förverkliga sig själv.

Är ute i naturen, uppskattar mer det man har och framför allt övar upp sin tacksamhet.

Helt enkelt tagit sig tiden att våra relationer med andra, och sig själv.

 


Och vi har tagit oss igenom en vår och sommar, och nu är vi här med hösten och höstlovet.

 

10.10.2020 13

 

När vi detta år har fått mera tid för familjen, speciellt de som studerat och arbetat på distans, och är nära varandra så gott som dygnet runt, vill man gärna ha en paus från vardagen. Komma iväg. Drömma lite. Ba helt enkelt leva som vanligt.

Men hur lätt är det att göra det med alla restriktioner och rekommendationer? Hur kan man ge sitt barn ett speciellt och minnesvärt höstlov, när man ändå ska bara hållas i hemmatrakterna?

 


Jo, här kommer jag med några samlade tips som ger dig och din familj ett fint höstlov. Passar för stora och små.

 

Alla bilder är fotograferade i helgen, då vi var ut till Kajane för att grilla. Det var en helt underbar dag, och Nova njöt som fick springa runt och upptäcka. På grund av årstiden så rekommenderar jag vattentäta skor om du är intresserad att fara dit och vandra. 

 

 

8 SAKER DU GÖRA MED FAMILJEN UNDER HÖSTLOVET 

 

10.10.2020 1 


LÄSA OCH LYSSNA TILL BÖCKER

Ända sedan mitt barn var nyfödd har jag läst för henne. Inte för att en nyfödd kräver en godnattsaga, men det blev lite lättare för mig att kunna hålla igång en diskussion med någon som inte svarade tillbaka, och jag tänker att det är bara hemåt att tidigt få lära sig läsglädje och att få hjälpmedel att kunna sätta ord på sina känslor.

Idag kommer hon till mig dagligen, med en bok i sin hand, och kryper ner i min famn. Och då njuter jag, när vi tar oss tiden att läsa tillsammans.

 


Känner du att du vill läsa mer, men inte har tid att läsa en fysisk bok? Idag finns det massor av appar som erbjuder dig titlar på många olika språk. Storytel, Nextory och BookBeat är endast några av dem.

Biblioteken har även en egen app, Biblio, där du kan gratis ladda ner e-böcker och ljudböcker att läsa och lyssna till.

 

 10.10.2020 10

 

BESÖK NYA LEKPARKER

Om det lätt blir så att man besöker en och samma lekpark, kanske av gammal vana eller för att det helt enkelt är närmast ens hem, så kan det vara uppskattat att besöka nya lekparker.

 

 

CYKLA, PROMENERA OCH UPPTÄCK NÄROMRÅDET

Och på samma sätt som man kan upptäcka nya lekparker, varför inte ta och upptäcka närområdet där du bor? Går ut på en promenad i den friska höstluften. Hoppa upp på cykeln och känn vinden i ditt hår.

Jag personligen märker av hur mycket våra dagliga promenader gör för humöret. Med ens blir jag gladare. Är tacksam att jag har fått in en så god vana att gå minst en promenad per dag.

 

 10.10.2020 810.10.2020 16

 

GRILLA OCH PICKNICKA I NATUREN

Om det är något jag själv minns från min barndom, så är det alla gånger mamma tog med mig på picknick. Aldrig smakar maten så god som när man äter den utomhus, och det är något speciellt och mysigt med att få packa matsäck och bre ut en filt på marken för att sen sätta sig ner och äta tillsammans.

 

Här finns allmänna brasplatser, om du är som jag och gillar att grilla.

Obs! Lika självklart som det är att hålla avstånd och tvätta händerna: städa upp efter er i naturen!

 

 

10.10.2020 17

 

 

GÅ VANDRINGSLED

Det var inte förrän jag fick barn själv som jag upptäckte hur kul det kan vara med vandringsled. Vi kan säga som så att jag inte varit någon hurtigpelle någongång, och är det inte än. Men när man får barn så är det något som händer med en. Man börjar se världen med nya ögon, och man vill upptäcka världen på nytt, tillsammans med sitt barn. Och vad är nu bättre än att ta med sin familj på en dagsutflykt?

Runt om i Vasa finns det massor av fina vandringsleder och motionsstigar. Vissa som till och med går att ha med barnvagnen på! Här har jag samlat ett par fina stigar. Här (länk) kan du hitta fler vandringsleder att upptäcka.

 


Edvinsstigen, 1,3 km, Aleksis Kivivägen 59, Vasa.

Molnträskets naturstig, de olika stigarna har olika längder på sina rutter, Kapellbacksvägen 215, Vasa.

Iskmo – Jungsund vandringsled, du kan välja sträckor från 1,8 km upp till 12 km, Jungsundvägen 641, Korsholm.

Öjbergets naturstig, 2,5 km, Öjbergsvägen, Vasa.

Kunileden, Norra slingan (6,4 km), Södra slingan (7,9 km), Hela leden är 12,5 km. Kunivägen 100.

Björköby-Panike vandringsled, 12 km, vandringen startar i Svedjehamn (Björköby).

Risöleden, 4,9 km, Skyttevägen, Vasa.

Öjens naturstig, 4,5 km, Myrgrundintie 163, Vaasa.

 

 

10.10.2020 2

 

 

PLOCKA LÖV OCH PYSSLA KONSTVERK

Fortfarande är nog mitt barn lite för liten för att ha tålamod med att pyssla, men det betyder inte att jag ändå försöker och skapar minnen att kunna ta fram under årens lopp. Till exempel kan ni gå ut nu när höstens vackra och färggranna löv börjat falla mot marken, plocka ihop några fina löv och göra konstverk av dem.

Kanske bjuda in till vernissage, skåla i muminlimsa och beundra era vackra konstverk?

 

 

BAKA EN GOD KAKA

Gör middag tillsammans från grunden. Baka tillsammans. Och bästa av allt: njut av go fika! Kanske till picknicken?

 

 

SPELA SÄLLSKAPSSPEL TILLSAMMANS

När dagarna blir kortare, och kvällarna mörkare, så är det mysigt att få koppla av tillsammans. För att minska på skärmtiden, som annars lätt tar över, kan man investera i ett sällskapsspel och spela tillsammans. Dricka varmt te, äta en kakbit ni bakat tillsammans och ha en stund tillsammans när ni fokuserar på varandra och spelet.

Det, om något, är kvalitetstid.

 

 10.10.2020 19

 

Jag tror inte att det sist och slutligen är VAD man gör som har betydelse för att få ett minnesvärt höstlov. Det behöver i alla fall inte vara dyra eller lyxiga tillställningar, för det lyxigaste och dyrbaraste man kan få är tiden tillsammans. Hur klyschigt det än må låta.


Barnet kommer att vara lycklig att få bli sedd och att ni tar er tid för varandra, och det är känslan av hur mysigt och roligt man har haft det tillsammans som man kommer att minnas längst.

  

10.10.2020 12

 

Så även om det har minst sagt varit ett annorlunda år, och det blir ett höstlov som man inte kanske tänkt sig, så finns det mycket man ändå kan göra tillsammans för att ha ett säkert och minnesvärt höstlov.

Allt vad vi gör hjälper samtidigt andra, och tillsammans och med gemensamma insatser kommer vi att klara av denna situation.

 


Ta hand om varandra, och ha en underbar start på veckan.

 

 Vad är dina planer för höstlovet?

 


En fin helg och en annorlunda start på veckan.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.10.2020 | 1 kommentar(er)

Det har varit, för oss, en fin helg. 

Igår åkte jag, sambon och världens bästa bebis till min hemstad.

 

Vårt första stopp blev i Nykarleby, där vi köpte en till bilstol åt Nova. Samtidigt passade vi på att besöka Sandra och hennes underbara familj. Det var så kul att få träffa Sandra en gång till den här sommaren / hösten. Hon är en, med familj, höns, katter och Floristgaraget, jag gärna skulle ta med mig och placera i Petalax. 

I alla fall närmare mig än det avstånd vi har nu mellan varann.

 

Sen fortsatte vår färd till hemstaden, där vi träffade mamma. Åt god mat, och Nova fick mysa med sin mommo. 

Innan vi startade hemåt igen hann vi med kaffe med min syster och hennes fästman, och det var typ dit all tid for. Skulle behöva flera dagar för att kunna träffa alla man vill hinna se. 

 

120765365 369552084251258 5804044726251354428 n

Nova och katten vid Floristgaraget.

 

Idag vaknade vi upp till en helt ny vecka, med en lite annorlunda vardag framöver.

 

Redan i helgen, då man fick se Vasabladet skriva om hur många nya fall av corona det var för varje dag i Vasa, så visste jag nästan att den här måndagen inte skulle vara vilken måndag som helst.

Och så rätt jag hade. 

Under helgens lopp har det konstaterats 109 nya fall av corona, varav 104 av dem bor i Vasa. Hur stort är mörkertalet av människor som ännu inte varit och testat sig?

 

Redan när det endast var några få fall så bestämde vi oss för att inte ta oss till Vasa, om det inte var nödfall. Inte för att vi annars heller är till stan så ofta, men helgen som varit var droppen. Typ. Även om jag tror det bara är toppen på isberget.

 

 

Idag behövde jag posta iväg brev, hämta paket och barnet skulle sova, så jag slog flera flugor i en smäll och tog en förmiddags- / morogonpromenad ner till byabutiken. I öronen hade jag en ljudbok, och i fickan en ansiktsmask. 

 

Vi har flera engångsansiktsmasker som vi kommer att använda nu varje gång vi handlar, och jag passade samtidigt på att beställa efter ansiktsmasker av tyg från Moomin, som ser lite trevligare ut för Nova att se sina föräldrar i. 

 

 


Polar Vantage M, mina 5 första tankar.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.09.2020

Inför min 30 års födelsedag så funderade jag över vad jag ville ha till födelsedagspresent. 30 är ju ändå något stort att fira, och jag kände att jag ville och förtjänade att få unna mig. Men vad? 

Har ju inte precis någon hobby som jag gör regelbundet. Jag har (för tillfället) mer garn än jag kommer hinna sticka upp, och jag är väl lite av en som gör saker i perioder. Vissa stunder har jag energi och inspiration för att sticka, andra för att läsa. Och däremellan har jag ett barn och liv att ta hand om. 

 

Men något som jag mer och mer tänkt på att jag skulle vilja ha, var en sportklocka. Men jag? Skulle jag, som inte sportar eller ser mig själv som något aktiv människa, ha nytta av en sportklocka?
Dagtid kändes det självklart att jag skulle ha en sportklocka, medan jag andra stunder kunde tveka och tänka om jag inte kunde lägga pengarna på annat.

Men dagen innan min födelsedag så köpte jag mig en sportklocka, och i en vecka nu har jag dagligen varit tacksam för att jag gjorde det valet. Jag har sån nytta av klockan och den är så fin. Och det här är mina 5 första tankar om min sportklocka.

 

5 första tankar om min Polar Vantage M

 

1. Den är så skön. Alltså på sant. Den känns som sammet mot min handled, och jag som aldrig tidigare använt klocka så känner inte någonstans att den skulle vara i vägen eller vara obekväm. Den är på dygnet runt och jag tycker min röda klocka är så fin.

2. Batteriet är otroligt bra. På en vecka så har jag bara laddat den en gång (typ i förrgår), och då har jag på pulsmätaren dygnet runt och använder mig av GPS-funktionen flera gånger om dagen. GPS'en är för övrigt så exakt den kan vara. Häromdagen syntes det till och med på kartan efteråt hur vi vikt undan en potatiströska under promenaden. Desssutom laddas den från 0 till 100 på en timme.

3, Trots att man får med sig en liten instruktionsbok (som egentligen är en liten lapp), så är det inte något du kommer ha användning av. Klockan är lätt att förstå sig på, och via telefonen eller datorn så kan du lätt anpassa de funktioner och träningsformer du känner att du kommer ha nytta av.

4. Det viktigaste för mig var inte att ha hundratals träningsformer att välja på klockan, utan att kunna få statistik över hur mycket steg jag tar på en dag, och få se hur (lite) jag sover.

Polar Vantage M räknar alla mina steg, trots att jag är ute på barnvagnspromenad och håller i vagnen. Även om klockan visar dagens alla framsteg och statistik, så sparas det även och går att se på appen på sin telefon. Statistiken är noggrann och väl utförd, och intressant att följa med. Jag har en Huawei och den synkroniserar fint med min sportklocka.

5. Skärmen är interaktiv och lyses upp när man se på den / vinklar handleden mot sig. Nattetid, eller när man sover, så är den mörk.

 

120421580 385392715961620 5538777313462619346 n

Min fina sportklocka, och vackra naglar.

Har även ett nytt nagellack som glänser som ba va, och ändrar färg från rödorgange till rosa, beroende på solskenet. Love it!

 

Så, nu en vecka med sportklocka så kan jag konstatera att det nog var ett bra val, och ingenting att ligga sömnlös över, att skaffa sportklocka. Trots att jag inte är en som håller på med någon speciell sport, så är jag en aktiv människa som har fullt upp med att spring efter en bebis. Och jag som gillar statistik gillar att få svart på vitt hur jag sovit, och att få det utritat på en karta hur vi har promenerat.

 

Jag känner att rörelse ska vara endast glädje, och var lite rädd att klockan skulle ge mig prestationspress, men det har jag inte fått. Däremot så är det kul att få se att jag nog är aktiv redan som jag är, som hemmamamma. 

Och ja! Som ett extra plus så säger även klockan åt mig om jag sovit sämre en natt, och då faktiskt ska fokusera på att återhämta mig. Snälla klockor tycker jag om.