bloggheader caroline

Nya utekläder, otroliga fynd!

Skrivet av Caroline Eriksson 07.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kan inte minnas när jag senast köpte nya utekläder åt mig. Utedressen från 80-talet härstammar från Fredriks familj, och min vardagsjacka från H&M har aldrig varit varm. Nu har den dessutom varit sönder länge, efter att ha blivit flitigt använd i flera år, men har aldrig kommit mig för att köpa en ny jacka.

Så när Fredriks vinterjacka gick sönder igår, efter att ha blivit använd i tolv år (!!!), bestämde vi oss för att åka ut på shoppingtur idag och unna oss nya och fina utekläder.

 

7.2.2019 1

7.2.2019 2

Varma, snygga och sköna utekläder.

 

Tror inte jag någonsin ägt en så dyr och fin jacka som denna. Inte heller utebyxorna för den delen. När det kommer till kläder, så är märket det sista jag tittar på. Istället vill jag att kläderna ska vara så bekväma som möjligt, och hålla mig varm.

Idag lyckades jag hitta de perfekta kläderna åt mig, samtidigt som jag gjorde otroliga fynd vid Stadium Outlet.

 

Jackan är från märket Cross Sportswear, samma märke som Fredriks gamla jacka var ifrån. Förhoppningsvis kommer den här att hålla mig varm i många år. Den har massor av fickor, och är så varm att man inte behöver bry sig om att ha extra tröjor innanför.

Byxorna är Ski Industries, och är vattenavstötande och tydligen något "tre lagers foder", som skulle vara någon häftig uppfinning (enligt byxans lapp). Supersköna är de i alla fall.

 

7.2.2019 3

7.2.2019 4

Fredrik ba: "Fuck this shit. I'm going snowarbete."

 

Till helgen ska vi ut och köra snöskoter, och vi kommer att vara så stiliga både jag och Fredrik. Fredrik lyckades också fynda ny jacka och utebyxor, från märket Cross Sportswear. Jackan är exakt samma som min, bara i herrmodell, så nu matchar vi varandra så ingen tar miste på att vi är ett lyckligt kärlekspar. 

 

Fredriks kläder kostade sammanlagt 400 €. Han köpte dem för 149 €.

Mina kläder kostade sammanlagt 270 €. Jag köpte dem för 109 €.

 


Huvudlösa priser och vad jag har gjort idag.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.02.2019

Fyra dagar in i semestern, och jag som trodde att dagarna skulle vara utan planer, har istället haft fullt upp varje dag.

Idag har jag till exempel blivit tvungen att spendera dyra pengar för ett nytt batteri till min bil. Allt har ett bäst före datum, och tydligen också bilens batteri, som var original. Det är så underligt hur det tar extra mycket emot att köpa något till bilen, speciellt då den är något man har användning av. Vare sig det är att köpa nya lampor, vindrutetorkare, besiktning eller fordonsskatt. Tråkiga utgifter jag gärna hade suttit och kramat om lite längre.

 

Visste du förresten att ett nytt batteri till min bil, kostar lika mycket som ett batteri till en Canon systemkamera? Helt huvudlöst. 

 

Hur som helst så är ett nytt batteri köpt, och medan Fredrik bytte batteri till bilen stod jag bredvid som moraliskt stöd och hejarklack på samma gång. Vi båda kom överens om att aldrig mer skruva på bilen utomhus i minusgrader. 

Det är fint att vara överens.

 

IMG 2139

Bild från häromdagen.

 

Och det var egentligen bara det jag hade på hjärtat. Passar på att njuta av det som är nu, och ta vara på ledigheten som jag längtat efter och behövt. Dricker gott te, äter god mat, får frisk luft och sover länge om morgnarna. Det här är livet.

 


Mer tankar om det här med barn, och så en video på min badande höna.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.02.2019

Kategorier:

När jag fick mejlet om att kvinnan bakom texten ”ofrivilligt barnlös” ville gästblogga, var jag så glad att någon annan kunde ta ordet för en stund. Att sätta ord på det jag tidigare skrivit om, och velat nämna igen. Men med rädslan för att kanske trampa någon på tårna, ge förhoppningar eller låta andra (utan att veta vem) komma allt för nära, så har jag låtit bli.

 
Första gången jag nämnde på min blogg att någon frågat när och om jag och Fredrik kommer att skaffa barn, var jag tjugofyra år. Så ung, och redan pressad av allmänheten att "skaffa barn".

Så här skrev jag då i min blogg:

 

”.. //.. om det vore så att jag och kärleken faktiskt försökte att göra mig gravid, och jag hade fem missfall i bagaget och år av prövningar så skulle jag vara ganska slut och trött att ständigt få höra NÄR vi ska skaffa barn.

 

Men det är ju inte sånt man pratar om. Missfall och hur svårt det kan vara att bli gravid, när det är det enda man vill.”

 


Det verkar som att människor inte lär sig. Eller glömmer så lätt. Glömmer att den mening man har i livet, inte behöver vara någon annans mening. Att de vägar vi går inte ens kommer att korsa andras. Att vi alla hanterar livet på olika sätt. Att vi alla har egna mål, drömmar och förutsättningar,

och att vissa saker är bättre att lämna ofrågad.

 
Det betyder inte att vi ska sluta lyssna och lära av varandra.

 

 

 

För att lätta lite på stämningen här på bloggen, så vill jag visa vad jag gjorde igår kväll. Min fina dvärgkochin Helmi, som jag kläckt fram själv, har smutsat ner sig igen. Inte alltid lätt när man har mer fjädrar än en samba-dansare att hålla koll på.


Helmi fick komma in i huset (förstår ännu inte hur Fredrik inte ens rörde en min första gången hon fick komma in) och så hade vi än en gång SPA, med bubbelbad och hårfönen att torka upp fjädrarna. Hon njöt för fulla muggar, och jag njöt av att få vara i nuet och verkligen ta hand om min höna.

Vill du se när sånt här händer med detsamma så kan du följa mig på instagram, carloine heter jag där.  

 

Nu önskar jag dig en helt underbar dag. 

 


Ofrivilligt barnlös.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.02.2019 | 6 kommentar(er)

Det bästa med att blogga är inte att skriva några välvalda ord och sedan trycka på publicera. Det är inte heller den där uppmärksamheten som vi alla innerst inne längtar efter. Det bästa är alla möten. Kontakten med människor man kanske annars aldrig hade mött. Den där insikten då man inser att det kanske finns ett hopp ändå här i världen. Att vi människor borde bli bättre på att tala med varandra. Möta varandra. Behandla varandra med vänlighet och respekt.

För vi vet aldrig vad som pågår i en annan människas liv. 

 
Häromdagen fick jag ett mejl som tillät mig få ta del av en annan människas liv. Det öde jag läste om berörde mig på så många plan. Den här kvinnan tog upp ett ämne som är så viktigt att tala om, och de ord du kommer att få läsa är hennes egna ord. 


Och innan jag låter dig ta del av en viktig text, så vill jag bara säga tack.

Tack för att du klickat in dig på min blogg idag. Tack för att du ger av din tid. Tack för den styrka det krävs för att dela med dig av dina erfarenheter. Och tack för att jag får den tilliten.

Tack.

 

 

Ofrivilligt barnlös.

 

"Ända sedan Maija gästbloggade om att vara frivilligt barnlös har en tanke gnagt i mig. En vilja att berätta om det andra livet, livet som ofrivilligt barnlös.

 

Resan att bli föräldrar låter ju som en underbar tid. 9 månaders väntan och sedan är livet förändrat för evigt, sedan börjar det på riktigt. För mig är resan det värsta jag har varit med om.

Det hela började när jag och mannen kände att nej nu - nu vill vi ha barn. Nu vill vi bli föräldrar. Eftersom vi gärna tänker genom saker ordentligt, bestämde vi oss för att vänta några månader. Jag tröstade mig med att ”om ett år har vi ju mer eller mindre fått vårt barn, så då spelar det här ingen roll”. Det var sommaren 2017.

 

summerfield 336672 960 720

"Jag har nu försökt bli gravid i snart ett och ett halvt år."
Bildkälla: pixabay.

 

Jag har nu försökt bli gravid i snart ett och ett halvt år. Vår läkare sa att det är vanligt att det tar två år, utan att det är något mer med det. Under tiden vi har försökt har jag hunnit bli deprimerad och jag har saknat mening med livet.

Samtidigt har många människor frågat mig om jag är gravid. Många människor har påpekat för oss att barnen är meningen med livet. Många människor har frågat både mig och mannen om vi inte ska skaffa barn snart. 

 

Barn är ingenting man skaffar, de är något man får. Om man har tur. 

 

baby 1512014 960 720

"Barn är ingenting man skaffar, de är något man får."
Bildkälla: pixabay

 

Bloggen, 20.12.2018

 

”Det är tungt att vänta”, säger gynekologen och sticker in det kalla, näbbformade metallföremålet i mig.

Tungt? Är "tungt" verkligen det bästa ordet? Är det "tungt" att varje månad tappa allt hopp och all tilltro och bara vilja ge upp allt? Är det "tungt" när allt känns meningslöst och onödigt? Är det "tungt" att försöka igen månad efter månad, bara för att bli besviken?

 

I så fall ja ­- det är "tungt" att vänta.

 

Kommer att tänka på den finska grammatiken - odottaa jotakin - eftersom resultatet är osäkert. Det är kanske det värsta, att inte veta om det finns något slut, någon guldgryta i slutet av regnbågen.

 

I gårdagens podavsnitt berättade Schibbye hur han dömdes till 11 års fängelse och alla blev upprörda, men för honom var det en lättnad. Då visste han. Han behövde inte längre undra om han skulle avrättas, få livstidsfängelse eller slippa ut imorgon, han visste.

 

Jag vill också veta. Kommer allt lösa sig och bli bra, är vi chanslösa och det är onödigt att hoppas? Det är tungt att hoppas och försöka när man hittills bara har misslyckats. Det är tungt att ta nya tag gång på gång utan att gå sönder som människa. Kanske det bara inte är för oss, kanske vårt liv inte innehåller några barn. Det vore lättare att veta."

 

sports 1452965 960 720

"Det är tungt att ta nya tag gång på gång utan att gå sönder som människa."
Bildkälla: pixabay.

 

Kan vi alla komma överens om en sak nu direkt? Kan vi alla bestämma att vi aldrig ska fråga någon, varken kvinna eller man, om de snart ska skaffa barn och varför de inte ännu har gjort det? Tack."

 


Jäklar vad mycket snö

Skrivet av Caroline Eriksson 03.02.2019

Vet inte om det är något nytt mode, men det verkar som om vädret verkligen vill ta allt till det extrema och visa vad det går för. Jag kommer aldrig att glömma den extrema hetta vi fick uppleva i somras, eller den mängd snö vi har fått denna vinter.

Och fortsätter att få, eftersom det inte verkar sluta snöa.

 
Jag vaknade upp idag till vintersemesterns första dag, och fick klä på mig ordentligt med kläder bara för att komma ner till hönshuset. Redan i somras var jag förvånad över mig själv som gick ut innan jag ens hunnit tänka tanken "morgonkaffe", på grund av hönsen. Nu blir jag förvånad över hur mycket kläder jag orkar klä på mig, och sedan gå ut i ur och skur.

Hur som helst hade det börjat snöa igår, och verkar ha kommit en hel del snö under natten. Det som dagen före varit en gång ner till hönshuset, existerade inte längre, och jag fick chansa var jag la mina fötter.

 03.02.2019 1

Jag och det senaste modet. Från 80-talet.


Hönsen hade det varmt och gosigt i sitt hus, kanske på grund av att bara snön i sig isolerar bra, och jag fick ta mig upp till mitt eget hus för morgonkaffe. Sen, för att göra en lång historia kort, så spenderade jag sedan en timme med att skotta snö.

 
Blev svettig, fick snö upp till knäna och in i skorna, försökte sopa bort snö från hönshusets tak, fick snö i ansiktet och innanför halsduken. Fotograferade, insåg att den där gången jag skottat upp redan hade mycket snö på sig, plumsade genom all snö till terrassen och stod där och såg eländig ut tills Fredrik släppte in mig till grovköket så jag kunde byta om till torra och varma kläder.

 

03.02.2019 2

Står vid ett av våra trappsteg. Syns det?

 

Till alla er som behövt färdas på vägarna i detta väder, förlåt nu men,

jag valde nog att ha semester på bästa tiden. Nu kanske jag till och med hinner bli bekant med vintern. Typ känna att det inte är hela världen med lite (eller mycket) snö, och att det kan rentav vara ganska vackert.

 

03.02.2019 3

Jäklar vad mycket snö det fallit.
Fick i alla fall lite motion och färg på kinderna efter att ha skottat fram trapporna.

 

Nu får gärna vädret hålla sig lite mer stabilt, hur mycket det än vill vara extremt, eftersom jag vill hinna andas lite också under min semester.

 


De här besöker vårt hus om natten!

Skrivet av Caroline Eriksson 02.02.2019 | 1 kommentar(er)

Natten till torsdagen vaknade vi upp mitt i natten av att katten Fantomen såg något utanför terrassdörren. Han skrek som om han var både livrädd och svinförbannad på samma gång, och vad det än var som hade varit på andra sidan glasdörren var spårlöst försvunnen när jag hann till dörren.

Eftersom det inte var första gången som vi (läs: Fredrik, för jag vaknar inte av någonting alls, typ) vaknat av att något skrämt upp katterna mitt i natten, så bestämde jag mig för att ha kameraövervakning vid terrassdörren natten till fredagen.

 
Det här är vad jag fick se.

 
Eftersom Fredrik jobbat natt nu två nätter så visste jag att det inte fanns en chans att jag skulle vakna av att Fantomen skrek, men jag ville ändå veta vad det var som skrämt Fantomen, så jag la en kamera att övervaka terrassdörren hela natten.

Tänkte att vare sig det var ett spöke eller någon katt som stryker på här om nätterna, så är båda två alternativen typer som gillar rutiner, och som skulle återvända.

 
Jag somnade gott och var ivrig att på morgonen få se vad kameran fångat upp.

 


20:49 Jag installerar kameran.

22:31 Katterna går ut för att kissa innan natten.

22:37 Fantomen och Mohicana sitter och glor in i huset.

22:55 Katterna får komma in igen.

01:59 Ser en nos och morrhår som tittar fram från höger hörn av kameran.

01:59 På andra bilden ser man hur något djur går till terrassdörren och tittar in. Ser inte huvudet.

01:59 På den tredje bilden ser man att djuret har en stor och tjock svans, sen är det som om djuret försvunnit spårlöst, eftersom kameran inte tog fler bilder.

02:13 Rakt framför kameran stiger nu en okänd frass med kort päls fram, och tittar rakt in i kameran. Han går fram till terrassdörren.

02:15 Den okända frassen går från terrassdörren och lämnar vår terrass.

02:35 En ny frass syns till, och går raka vägen till terrassdörren. Efter att ha först sett in till huset, så upptäcker han kameran och glor rakt in i den. Sen gör han det bekvämt framför terrassdörren och glor in i huset.

03:54 Frassen får nog och går hem igen. Bra tålamod hade han i alla fall som spenderat en och en halvtimme vid huset.

10:08 Fantomen, Leila och Mohicana samlas alla vid terrassdörren för att dofta på alla nya dofter från nattens besökare.

 


Det är alltså inte bara en, utan minst två olika katter som tittar till vårt hus om nätterna. Jag blev minst sagt förvånad när jag upptäckte det, eftersom jag knappt trodde det skulle fångas någonting på bild.

 

Superman Fantomen

Fantomen som vaktar huset.

Det bästa och sämsta med denna månad

Skrivet av Caroline Eriksson 31.01.2019

Och vips så var första månaden av det nya året över. Hann du med? Eller känner du som jag, att det känns som om tiden har gått något oerhört snabbt, samtidigt som det känns som om det varit den längsta tiden någonsin. Även om jag har mest positiva och härliga känslor från denna månaden, så tänkte jag dela med mig av det bästa och sämsta från årets första månad.

Om jag kommer på mig själv nästa månad med att reflektera över tiden som varit, så blir det här en återkommande grej på bloggen. Annars får du ba ta och njuta av denna lista med "highs and lows" från månaden som varit.

 

Länkarna i blogginlägget (3 st) tar dig till blogginlägg jag skrivit och som är relaterade till det jag skriver om nu. Okej. Nu börjar jag berätta vad jag har tyckt om och inte tyckt om denna månad.

 

 

DET SÄMSTA DENNA MÅNAD

Strömavbrottet som varade i 44 timmar.

Känns helt otroligt att det faktiskt var denna månad som vi fick testa på att leva utan el i 44 timmar. Känns mer som om det var en mer avlägsen tid sen. Typ, för flera år sen. Tror dock inte att det strömavbrottet som året började med är något som någon kommer att glömma i första taget.

Min hälsa.

Inte psykiskt, men fysiskt har jag varit helt dränerad på energi. Trött och snorig. Tack och lov så har det inte påverkat humöret, och jag har varit lika glad som jag velat vara. Sen tänker jag att det har väl varit kroppen sätt att försöka säga något åt mig, typ att ta det lugnare, och jag känner mig i frid med att det kommer och blir bättre. Det kunde alltid vara värre.

Dumma typer.

Därför det är så ute att vara elak 2019. 

 

"Bara det att jag har lyckan att få bo just här,

med kärleken i mitt liv,

är det bästa som finns." 


DET BÄSTA DENNA MÅNAD

Det vackra vädret.

Jag har blivit medveten om mig själv att jag av någon anledning gärna minns det där skitvädret. Och det får en att minnas tillbaka med en lite snedvriden bild av hur vädret faktiskt har varit. Men nu ska det bli ändring! Trots att det varit kallt ett par dagar denna månad, så kommer jag inte att minnas de dagarna, utan istället dagarna som denna. Med sol, perfekt temperatur (runt 7 grader på minus är helt okej) och en vindstilla dag då man vill gå ut frivilligt. Det är det vädret jag minns från den här månaden.

Våra nya gardiner.

Efter julen med våra röda gardiner, så längtade min kropp och själ efter mer färg i tillvaron. Beställde efter ett par guldiga gardiner från Jotex, och känner att de ger och gör så mycket för känslan i hemmet.

Hemmet och kärleken.

Bara det att jag har lyckan att få bo just här, med kärleken i mitt liv, är det bästa som finns.

Lugn och ro.

Vet inte om det har med åldern att göra, men jag har blivit så cool. Känner mig lugn i kroppen och sinnet, och tänker att de mesta löser sig till sist.

God sömn.

Tack vare att jag har varit så slut fysiskt har jag sovit som en kunglighet. Gott alltså.

Ljuset.

I skrivande stund är klockan är halv fem, och det är fortfarande så ljust och härligt utomhus. Det är underbart.

 

caroline.31.01.2019 01

Idag har jag kastat snö omkring mig.

 

Nu ser jag fram emot att se vad februari har för överraskningar med sig. Känner mig *ta i trä* piggare och mer redo än någonsin för detta år. Nu ska jag pussa på min kärlek, och laga god mat. Ha en underbar kväll.

 

Vad är dina bästa minnen från denna månad?

 


Något väckte oss 02:00 inatt!

Skrivet av Caroline Eriksson 31.01.2019 | 1 kommentar(er)

Vanligtvis brukar jag vakna av att Fredrik vill att jag ska svänga på mig, i hopp om att jag ska sluta snarka eller att han ska hinna somna innan jag drar igång med snarkandet igen. Inatt vaknade jag av att han sa något till mig, men reagerade på att det var längre än meningen ”sväng på dig”.


Vad det var Fredrik ville ha sagt var obegripligt, eftersom jag hade i öronproppar. Kanske inte det bästa att starta en konversation med någon som har öronproppar mitt i natten, men Fredrik verkade på hugget att tala och han fick en reaktion från mig.

”Va?”, sa jag yrvaket och tog ut en öronpropp.

”Någon katt är arg vid dörren” upprepade sig Fredrik, och jag steg upp ur sängen per automatik. För bara några nätter sen hade Fredrik sagt åt mig på morgonen att han hört nån av våra katter vara riktigt arg åt någonting mitt i natten, och jag hade tänkt att det bara var spöket eller någonting annat. Nu skulle jag ha en chans att se vad det var som väckte katterna och Fredrik mitt i natten.

 
Gick först till framdörren och muttrade att ”här är ju ingen katt”, tills jag insåg att vårt hus har fler än en dörr. Det som var den ”arga katten” var Mr Fantomen som satt vid terrassdörren.

 

fantomen.31.01.2019 01


Eftersom det här var prick två på natten så var det ganska mörkt, men jag kunde urskilja Fantomen som satt uppburrad och glodde ut genom glasdörren till terrassen. Han skrek som en katt som var fem före att attackera, och jag visste att vad det än var, så var det något eller någon på andra sidan glasdörren som hade skrämt upp katten ordentligt.

Han skrek trots att jag stod bredvid honom och han fortsatte att låta om sig när jag la på terrasslampan.


Ingenting.

 
Högst troligt är det en av de frassar som springer runt här i området, och som inte får ha lyxen att vara inomhus om nätterna, som har suttit och glott in i vårt hus som någon värre obehaglig typ. Och som högst troligt sprungit sin väg när den har sett mig yra på från dörr till dörr inatt.

Jag förstår att Fantomen blir arg av att ha typer som inte hör hemma här på gården.

 
Fantomen lugnade ner sig till sist efter att han insett att vad det än var som skrämde upp honom hade gått sin väg, och somnade sedan gott om. Spännande tider på landet.

 


Om veganism, snön och vården som inte räcker till

Skrivet av Caroline Eriksson 30.01.2019 | 1 kommentar(er)

Dagarna rullar på, och innan man ens hinner blinka så har första månaden av året passerat. Istället för att tiden gör mig stressad över att inte hinna med, så känns det som en lättnad att det en dag kanske blir vår. Med sol, värme, grön gräsmatta och någon fjäril som flyger omkring.

Och samtidigt som jag drömmer om våren så inser jag att det enda som är självklart är det vi har nu, och att det enda jag borde känna glädje för är det jag upplever just nu. Du vet, vara närvarande i livet. 

 

Medan jag försöker vara närvarande och uppskatta vintern, så tänkte jag dela med mig av tre tankar jag har haft de tre senaste dagarna. Det är allt från mat, snö och vården som det fortsätter att storma om.

Hoppas du har och får en vacker dag.

 

 

VEGANSK MAT

Den här veckan försöker jag äta så vegetariskt som det går. Att gå och bli vegan när jag har höns som ger mig ägg varje dag, och den där gräddskvätten i mitt morgonkaffe som är så god, gör att jag inte vill testa på att äta en fullt ut växtbaserad kost.

Och ja, du läste rätt. Jag vill inte.


Men det betyder inte att jag äter kött precis varenda dag bara för att jag inte vill äta vegansk kost till hundra procent. Hela mitt frysfack är fyllt med veganska alternativ. Jag äter mycket sällan rött kött.

Men mycket av de veganska alternativen som finns att ta till passar inte för mig som har celiaki och en känslig mage. All vegansk kost passar inte för alla, och jag har inte hittat det som passar för mig. Än.

 
Det är superviktigt att vi alla börjar bry oss mer om planeten, och med det innebär det också att vi blir medvetna om våra sätt att leva och äta. Men jag tror inte att veganismen är svaret på alla världens problem. Till en viss del, ja. Men inte allt.

 
Igår åt jag en mycket god vegetarisk pasta, och kommer att äta det idag igen.

 

30.01.2019 1

 

SNÖN

Har någon i Petalax mätt upp hur mycket snö det fallit? Syns knappt att Fredrik körde runt med traktorn och snöslungan igår, eftersom det verkar ha fallit minst lika mycket snö sen dess. Kanske det börjar bli de där vintrarna igen som man hade som barn. Och kanske får dagens barn även bygga stora snökojor som man själv byggde när man var liten. Uppleva ”riktiga” vintrar och ”riktiga” somrar.

 

Själv försöker jag intala mig själv att det kommer att bli en vår, och att all snö hinner smälta innan sommaren. Även om det just nu känns som att det är så gott som omöjligt, när snön nästan går över fönstret i vardagsrummet. Det är väl tur att det är magiskt vackert.

 

30.01.2019 2

 

VÅRDEN

Det har stormat hårt om vården och privatisering av boenden, eftersom det sket sig rejält 80 kilometer härifrån. Man undrar om det är så här framtidens äldrevård kommer att se ut, i och med regeringens nya bestämmelser och drömmar.

 

Jag tror inte det sist och slutligen handlar så mycket om det är ett boende som är privat ägt, eller som sköts av kommunen. Jag tror att det handlar om de omänskliga krav på människan som ska vårda, personalbristen och det faktum att folk inte kan anställas eftersom det inte finns pengar att ta till. Och då ska fortfarande mer pengar sparas in på vården. Jag tror det handlar om högre chefer som bor utomlands, och som inte har något aning om hur läget är på avdelningen.

Jag tror det handlar om att det sist och slutligen är människor allt handlar om, och som ensam klarar man inte av allt.

 
Det är så sorgligt, och jag önskar att alla vårdare som just nu är i en situation där arbetsförhållanden är omänskliga, och där det är fara för ert och andras liv, vågar sätta ner foten. Jag önskar att alla politiker som nu vill fiska röster och ”åka ut på praktik” till ”vanliga människor” verkligen tar sig tid att besöka boenden. So klär på sig en uniform, arbetar minst en dag och se hur det är en dag i verkligheten. Det är inte så eländigt som man kunde tro nu efter de senaste dagarnas artiklar, men är en verklighet att något måste få en ändring. Åtminstone en liten glimt av solsken.

Att politikerna börjar inse hur viktigt det är att man verkligen börjar satsa på vården, istället för att spara in mer på något som redan har det fattigt.

 
De flesta av oss kommer att bli ”gamla” en dag, och vi blir bara äldre. Vilket ju är positivt, men innebär också att listan på de krav man ställer på en vårdare, och hens arbetsförhållande, måste uppdateras. Ska vi klara oss till hundra och lite till, vare sig vi är förväntade att bo ensam hemma eller på ett gruppboende den dagen, så måste det finnas pengar för resurser för en fortsatt god livskvalité.

 
Vårdare gör det bästa av det de har, men ensam kan verkligen inte göra allt. Pengarna ska inte få betyda mer än liv.

 


Ska vi rädda planeten?

Skrivet av Caroline Eriksson 28.01.2019

Jag hade tänkt döpa detta blogginlägg till ”5 sätt att rädda världen på”, men insåg snabbt att det skulle bli svårt. Hur väljer man endast fem punkter att rädda världen på, när det finns så mycket mer man kan göra?

 
Vare sig du tror att det fortfarande finns hopp för denna värld, eller är cynisk (eller realist om du så vill kalla dig det) och tror det är ute för oss alla, så behöver det inte betyda att vi alla ska kasta in skjortan och fortsätta misshandla denna planet.

En kan inte göra allt, men alla kan vi göra någonting. Det gäller bara att börja. Nu.

 


HEMMA

Se över hur du använder ditt vatten. Duscha kortare stund, använd mindre varmvatten, låt inte vattnet rinna i onödan.

Sänk temperaturen.

Använd energisnåla lampor.

Välj miljövänliga alternativ, när det kommer allt från material när du bygger eller till inredningen.

”Ingen reklam” skylt.

Minska på plasten. Plastbanta.

Släcka lampor efter dig.

 

radda varlden 2


I MATVÄG

Ät mer vegetariskt.

Kasta mindre mat. Helst ingen mat alls ska gå till spillo.

Köp mat som inte är förpackad i plast / skippa plastpåsen till frukten.

Gör din egen lunch till arbetet.

Ta med eget vatten / kaffe.

 

radda varlden 3


UTANFÖR HEMMET

Lämna bilen hemma. *

Vägra plastpåsen.

Shoppa mindre. 

Res mindre.

Låna böcker från biblioteket istället för att köpa nytt. Och försök lämna tillbaka dem i tid.

Stöd företag som är lokala och schyssta mot naturen.

 

radda varlden 4

 
I NATUREN

Plantera ett träd.

Städa. Senast idag tog jag upp en ölburk som någon kastat på vägen. Det kunde ha tagit 200 år innan en sån burk  bryts ner av naturen. 200 år.

Skaffa en kompost.

Skaffa dig en cykel.

Kaffesump och äggskal gör sig gott i rabatten.

 

  • Önskar att jag inte var så beroende av bil, men då jag bor på landet och då mitt arbete kräver att jag har bil, så behöver är det lättare sagt än gjort. Kör dock inte så mycket på fritiden, och kör inte ”för skojs skull”.

 

Kom gärna med dina egna tips om hur man kan

vara mer snäll mot planeten.

 

radda varlden 5

Alla bilder är fotograferade av mig.