Jag har skapat min egen konst. Igen.
Jag har skapat min egen konst. Igen. Jag tyckte det var så roligt när jag målade min första tavla, "Vibemode", att jag visste att jag snart ville måla igen. Så när sambon åkte till nattskiftet i helgen, och barnet sov, så började jag att måla.
Efter en vecka med mycket jobb och skolarbeten så var det riktigt skönt att få koppla av och måla. Bara låta kreativiteten flöda. Och jag somnade sen riktigt nöjd.
Och här är hon. "Let it Flow" har jag namngett tavlan.
Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Du kan inte se på någon annan hur hälsosam hen är.
Hur mycket hen tränar.
Vad hen äter.
Hälsa är inte ett utseende.
Du har rätt att finnas och existera i din kropp.
Precis som du ser ut. Precis som du är.
Utan att bli dömd. Utan att bli diskriminerad.
Utan att bli förlöjligad. Utan att bli utstött.
Du är mer än din kropp.
Du är en själ,
som längtar och väntar
på att få bryta sig loss.
Få vara sann mot sig själv.
Att vara fri.
Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Och någon annan kan aldrig säga åt dig hur du ska må,
hur du ska känna,
hur du ska vara,
hur du ska klä dig,
hur mycket plats du får ta,
vem du får älska,
vem du vill vara,
vad du vill göra.
Men hej, om jag får säga något, så vill jag ba säga att:
Du är värdefull.
Och låt inte någon annan få dig att tro annat.
Orginalinlägget hittar du på min instagram: carloine
Att skapa sin egen konst
I söndags var jag kreativ och gjorde något som jag annars inte brukar göra. Jag målade.
Jag hade köpt min en canvasduk och akrylfärger och lät fantasin flöda samtidigt som jag hade roligt. Hade som inget riktigt mål med slutresultatet, och gick på känsla. Och känslan gav mig det här.
Får jag lov att presentera: "Vibemode".
Det var så roligt, så det här gör jag absolut igen.
Att mista en kär familjemedlem
På fredagskvällen förlorade vi världens snällaste katt. Du är så saknad Mohicana. Du fattas oss.
På kvinnodagen 2008 fick jag vara med när Mohicana föddes. Sen dess har det varit hon och jag. Vi har vuxit upp tillsammans. 13 år tillsammans.
När jag var på BB efter att ha fött Nova gick Mohicana och sökte mig i dagarna tre, och sen vi kom hem har hon varit vid Novas sida. Sovit utanför hennes dörr alla nätter, och alltid varit nära.
Hon var Novas första bästa vän, och alltid så snäll. Helt underbar och mjuk.
Hon behövde inte vara ensam, och fick vara hemma med oss där hon kände sig trygg.
Det var väntat, för hon var ju trots allt 13 år. Men ändå kom allting för hastigt på. Hennes kropp orkade helt enkelt inte mer. När jag och Fredrik satt med henne i ett mörkt rum och pajade henne, grät jag och kände hur en del av mig höll på att försvinna.
Jag gråter än.
Hon fick en värdig och fin begravning, där till och med katten Leila var med och tog avsked. Märks så tydligt att något, någon, saknas här i hemmet nu.
Nu får du vila på evigt mjuka soffor och äta god mat.
Du fattas mig.
Mohicana
8.3.2008 - 2.4.2021
Iv-antibiotika och den längsta veckan i mannaminne.
Förra veckan var kanske den längsta och tyngsta i mannaminne. Förra måndagen mådde jag redan dåligt, men det skulle ta till onsdag innan jag fick hjälp. Och lång historia kort: jag har njurinfektion. Misstanke om blodförgiftning, men tror nog den faran varit och farit redan. För sedan i onsdags har jag nu fått stark antibiotika intravenöst tre gånger per dag.
Det tyngsta förra veckan, förutom att ha såna smärtor så jag trodde att jag skulle gå itu (Har du inte haft njurinfektion eller kraftiga smärtor, så kan jag säga att när det var som värsta hade jag hellre fött barn), med hög feber och frossa, och att behöva köra tre gånger per dag in till Malax för att få iv-antibiotika, så är att inte ha orkat lika mycket. Det där dåligt föräldrasamvetet tror jag man aldrig riktigt kommer ifrån, men inte blir det ju bättre precis när man är sjuk. Att inte vara lika hurtig mamma som orkar busa eller hoppa runt ute i snön med Nova.
Men hur jag ändå försökte och gjorde mitt bästa. Samma dag som jag fick hjälp, så hade Nova plockat fram utekläderna själv och sa "mössa" och "socka". Och så gick vi ut på en liten promenad, för att någon timme senare vara på akuten.
På akuten blev det ju konstaterat, njurinfektion, och jag bröt lite ihop på. Nog på grund av alla smärta och hela situationen som var tungt för mig, men också för att jag visste vad det skulle innebär. Velade jag mellan att stanna på avdelning, som blev rekommenderat åt mig, eller åka hem. Och mitt hjärta ville verkligen inte vara ifrån Nova. Vi har ju aldrig varit ifrån varann så pass lång tid. Så jag gjorde själv beslutet att vara hemma, för att istället åka in tre gånger per dygn för att få antibiotika.
Att vara hemma med en kanyl i armen och handen har varit en utmaning i sig, men det gjorde nog gott åt både mig och Nova att få fortsätta vara tillsammans. Tror nog den bästa miljön för en, i mån av möjlighet, är där man känner sig trygg. Och jag är trygg och lugn hemma, och Nova är trygg med mig.
Och en sån kämpe hon har varit. Fredrik fick inte fick ledigt från jobbet, på grund av att både han och Nova är ju friska, så Nova fick helt enkelt följa mig mig alla gånger på alla blodprov och besök där jag fått iv-antibiotika, förutom den dos jag fick 21:30 på kvällen (fick hemsjukvård ett besök, men det var det enda som kunde erbjudas åt mig förra veckan).
Men Nova har bara varit nöjd, och haft ett sånt tålamod som nog inte 15 månaders barn ska ha. Med en ömhet och kärlek som bara hon kan ha. Hon är bäst.
Och även om jag inte orkat busa lika mycket, så har vi myst desto mer. Läst böcker. Ritat. Varit tillsammans. Och det är väl det som har betydelse. Att få vara trygg och tillsammans.
I morse igen åkte hon och jag iväg för att jag skulle få medicin och nya blodprov skulle tas. Åter en gång var hon lika snäll och exemplarisk att ha med. Fick glädjebesked att jag nu får slippa kanyl, och att åka in tre gånger per dag, och nu får fortsätta min antibiotikakur med tabletter. Sån frihet!
Firade med att kunna röra händerna och armarna fritt när vi kom hem, genom att gå ut på en promenad i strålande sol. Nova sprang runt, hoppade i snöhögar, skrattade, och vi hade det precis som jag hade önskat att förra veckan var.
Ta hand om dig!
Nervös inför operation
I några veckor, kanske rentav över en månad, så har jag haft problem med munnen. Eller rättare sagt. Det var och är något som inte riktigt är som det ska under min tunga.
Det som började som en liten svullnad blev plötsligt stor. Sjukt tog och tar det hela tiden. Sen har den ändrat storlek från och till, och ser inte så härlig ut. Besparar dig bild.
Nå, nu har jag sökt och fått hjälp, och det visade sig att en spottkörtelgång har gått sönder. Den som är under tungan. Jag är i kö till operation, och jag är så himla nervös. Mer nervös nu, än innan jag insåg att jag skulle föda med kejsarsnitt (hade förvisso inte många minuter på mig att bli nervös på, då allt skedde så snabbt på slutet). Men kan inte minnas att jag för en sekund var rädd när Nova skulle födas (mest ba lättad), och jag låg vaken och hörde henne ta och gråta för första gången.
Men nu. Nu blir det ju ingen bebis som resultat av operationen, och inte gjorde det bättre när tandläkaren prata om blod som sprutar, för det blöder bra i munnen (tack, det vet jag). Dessutom förväntas operationen göras under lokalbedövning, där jag ligger klarvaken och gapar.
Alltså, högst troligt så låter allt detta värre än det är. Och jag vet ju att en operation är nödvändig, för det kan ju knappast vara bra att gå runt med en trasig spottkörtelgång. Och någon slags tillit måste man ju känna till sjukvården.
Men har någon annan varit med om samma? Kan någon lugna mig med solskenshistorier?
Ser jag lugn ut på bilden, så är det nog bara för att jag har ett pokerface utan dess like.
Att leka tillsammans med sitt barn
Det blir som bara roligare och roligare för varje dag att vara förälder, även om jag för ett år sen inte kunde tro det. För redan då var livet bättre och mer än jag någonsin kunnat föreställa mig. Och det är det nog än idag, men på ett annat sätt.
För roligare, det blir det minsann. Nu är Nova 15 månader, och talar flera ord. Så klok och fin, som fortsättningsvis gillar att busa och vara igång, men som finner ro att mysa och läsa bok tillsammans med mig.
Även om hon kan leka själv, och är nöjd med det, så vill jag gärna vara med också.
Och nu blir det ännu lättare att hitta på lekar som är roliga för både stora och små, för vi har blivit med duplo.
Rättare sagt 8 kg duplo, som jag fyndade begagnat. Från första ögonkast var det kärlek, och tillsammans har vi nu hela familjen suttit och byggt och lekt med legot. Att fantisera ihop en drömvärld, och fler lär det bli.
Tycker du om att leka tillsammans med ditt barn?
Jag ska gå en kurs i privatekonomi!
Om någon har missat det, så har jag ju börjat studera. Jag som ”aldrig mer skulle studera igen”, efter att jag blev utexaminerad närvårdare år 2014.
Att studera till merkonom är något helt nytt, och inte något som påminner om mina tidigare yrkesexamen (medieassistent och närvårdare, som inte de heller har så mycket gemensamt). Men det är så intressant! Hade nog inte kunnat tro själv att det skulle vara så intressant som det faktiskt är, men kan relatera till så mycket från det ”riktiga livet”, och de erfarenheter man hunnit samla på sig.
Hur som helst har jag börjat bli mer och mer intresserad av ekonomi, och speciellt privatekonomi, eftersom det är något som man har att göra med så gott som dagligen.
Nu är jag ju vårdledig, vilket betyder att det inte är mycket pengar som man får in varje månad. Men jag har blivit en hejare på att spara in (säger bara: veckohandla!). Och bättre kommer jag bli.
Tror en stor rädsla många har när det kommer till privatekonomi, är just att de behöver ha en stadig och bra ekonomi från tidigare för att komma igång. Men inte alla har möjligheten att spara (i alla fall inte till en början), men vi alla kan börja någonstans. Man vet aldrig vad livet för med sig, och såna gånger är det ekonomin det sista man vill stressa över.
Mycket handlar också om okunskap, att man tycker det verkar främmande och skrämmande, och därför inte intresserar sig mer än man kanske borde göra.
Men nu måste jag få tipsa om en kurs som kom riktigt passligt till där jag är idag i livet, och som jag tror att du också kan känna igen dig i och behövs. En onlinekurs som gör det här med privatekonomi lite mindre skrämmande.
Bild från Unsplash.
Underbara Michaela, stjärnan bakom Frukostflickorna, har fixat ett onlineevenemang där man under tre kurser får lära sig mer om privatekonomi. När jag såg kursens upplägg så tjoade jag ”det är ju precis vad jag vill lära mig mer om nu!”.
Under datumen 23.2, 25.2 och 2.3 kommer få lära mig om att prata om ekonomi i parförhållandet (superviktigt tycker jag!), hur man får sina pengar att växa (underbart låter det som) och hur man tar sin in på bostadsmarknaden (kanske inte riktigt det jag behöver just nu, men tänker man kan lära sig massor ändå). Allt bandas in, och det kommer jag dra nytta av, som inte kommer ha möjlighet att ”vara på plats” vid något tillfälle.
Så tacksamt när det ordnas utbildning, kurser och föreläsningar online. Trots att det kanske inte är så trevligt annars med pandemi och så vidare, så har jag nog inte tidigare varit så inspirerad att lära mig nytt som jag är nu. Och att ha kunskap så tillgängligt som det är just nu, det har det nog inte varit tidigare. Hoppas det håller i sig med onlinekurser och utbildining, även om och när vi återgår till något nytt normalt sätt att leva på.
Och ja. Jag ser så fram emot dessa tre kortkurser i privatekonomi.
Kunskap är en rikedom, och jag känner mig så pepp på att bli ännu rikare på alla sätt och vis.
Är du intresserad av privatekonomi?
Vad är ditt bästa spartips?
Mina 10 tips till att spara pengar
10 sätt att spara pengar (utan att det påverkar ditt liv)
Hej från hönshuset och kycklingarna.
Förutom att hönsmamman Beige ser ut som de flesta nyblivna föräldrar känner sig, så går det riktigt bra med att ha kycklingar mitt i kalla vargavinter.
Den första tiden fick de vara i en stor bur i hönshuset (även jag är lite av en hönsmamma), men sen i fredags har de varit fria med resten av flocken, och det gick över förväntan. Nu har de inte bara en mamma, utan 9 stycken som hjälper till att visa var maten är.
Men under sin mamma är de för att värma sig.
Idag är de tre veckor, och det är otroligt hur snabbt de växer. Kycklingar vintertid är nog något vi bra kan testa på igen.
5 fördelar med att läsa för barn.
Det roligaste just nu att får göra tillsammans med mitt barn, förutom att åka pulka ute i snön och dansa på vardagsrumsgolvet, är att få läsa böcker. Hon har varit intresserad av böcker ända sen hon lärde sig att greppa tag i saker, och när hon ålade sig fram över golvet hade hon ofta en bok efter sig på släp.
Idag kommer hon dagligen med en bok till mig. Från sitt rum har hon då hämtat en speciell bok hon vill läsa, och det är varje dag en ny bok. Vi läser samma bok flera gånger efter varandra, skrattar och utforskar illustrationerna.
För tillfället är hon extra förtjust i texter på rim, och då är den här superfina boken perfekt för oss. ”Mumindalens alfabet”, från Förlaget M är en introduktion till alfabetet, på samma gång som du får en rundvandring i Mumindalens magiska värld.
För varje bokstav finns en vacker dikt, skrivna på rim, skrivna av Annika Sandelin, och illustrationerna, Tove Jansson, är så otroligt vackra att man bara vill stanna lite längre på varje sida för att beundra dem.
Den här boken passar för alla åldrar, och jag kommer läsa den högt för Nova Liv i många år framöver. För dem som gillar ljudböcker så kommer den även som ljudbok!
5 fördelar med att läsa för barn:
1. Det ökar inlärningsförmågan. När du läser högt för ditt barn så ökar barnets ordförråd. Detta ökar förståelsen och inlärningsförmågan hos ett barn.
2. Ökar anknytningen och blir en fin stund tillsammans.
3. Böcker lär oss och hjälper oss hantera känslor, vardagliga situationer och problemlösning. Barnet får även möjlighet att identifiera sig med olika karaktärer och uppleva känslor ur boken. Boken tränar även upp vår förmåga till medkänsla.
4. Det är nyckeln till framgång. En australiensk studie visade att 4-5 åriga barn vars föräldrar som läste för dem 3-5 gånger i veckan, låg ett halvår före i läsningen, jämfört med sina jämnåriga skolkamrater när de började. Om de lästes för varje dag så låg de i stället ett år före, och forskning tyder på att försprånget håller i sig eller utökas med åren.
5. Boken hjälper oss att förstå oss själva. Det stärker vår självkänsla att upptäcka att det finns andra som tänker och känner likadant som vi.
Källor:
Proof of benefits of reading to children
8 fördelar med att läsa för ditt barn
10 fördelar med högläsning
Brukar du läsa för ditt barn?
Vilken är er favoritbok just nu?