Aldrig mer ska jag tveka på mig själv.

Skrivet av Caroline Eriksson 29.10.2017 | 2 Kommentarer

För exakt ett år och en dag sen så fälldes en massa träd på marken vi köpt, och vår resa till vårt egna hem började. Då hade vi ingen aning om hur allting skulle gå, och jag tror vi inte ännu har greppat hur mycket vi klarat av på kort tid. 

Åtta dagar efter att vi fått bygglov, så började arbetet på tomten. Den 28 oktober 2016 regnade det. Inget nytt där inte. Däremot var marken vi köpt täckt av tallar och granar, och där du ser skogsmaskinen i bakgrunden är där vi har vår infart nu. 

Trots dåligt väder stod vi utomhus hela dagen för att se träd falla. Glädjen var total.

Från första början var det ju tänkt att vårt hus skulle ha anlänt i mitten av december, förra året, men snabbt ångrade vi oss för hur skulle vi hinna med allt markarbete? Så istället skuffade vi fram datumet till början av april, och samtidigt som det lugnade oss så gjorde det mig stressad.

"Dit for fyra månaders arbete, och vi kommer aldrig att hinna i tid", tänkte jag medan jag försökte verka cool inför andra som ba "Hinner ni verkligen i tid?" och "Ni ska inte ha något inflyttningsdatum, ni blir bara besvikna". Och det klassiska "Ni är amatörer". 

I slutet av juni, detta år, trollade jag och Fredrik fram mellanväggar på två dagar.

I mitten av juli höll vi på med gipsskivor.

I början av augusti drogs elen.

Nu har vi alla väggar klara, takpanel i hela huset och fungerande eluttag samt belysning i hela huset.

Det är som först nu när vi bläddrar bakåt i fotoalbumet som man inser hur otroligt mycket vi hunnit med på kort tid. Bara jag och Fredrik. Till och med elektrikern lyfte på hatten för oss, och det kan man ta som bekräftelse.

Kanske det är som någon kommentar sa att "inte alla kan bygga hus", men banne mig om inte jag och Fredrik kan. Vi kan. Och vi gör det jäkligt bra.

På ett år, eller egentligen bara fyra månader, har vi klarat av så mycket att framöver kommer jag ALDRIG att tveka på mig själv. Alla dumma kommentarer och människor kommer att framöver studsa ifrån mig som om jag vore en livs levande geleklump. Allt det fina ba klibbar fast och gör en ännu starkare.

Så dagens lärdom från mig blir att filtrera bort elaka kommentarer och de som inte lyfter dig, för att istället bara omge dig med kärlek och de som tror på dig.