bloggheader6

Är du i duktighetsfällan?

Skrivet av Caroline Eriksson 09.06.2016 | 2 Kommentarer

Kategorier:

Försöker du bevisa ditt värde genom att vara duktig? Måste du alltid vara lite bättre än andra, för att duga inför dig själv? Stärks din självkänsla av det du gör? Har du orimliga och hårda krav på dig själv? Blir du aldrig riktigt nöjd med det du åstadkommit?

 

Har du svarat ja på de flesta av frågorna. Grattis, eller vad man nu ska säga, kanske du har hamnat i duktighetsfällan. Nu kan du göra valet själv att bryta dina vanor och tankesätt. För det är egentligen det duktighetsfällan handlar om. Hur vi själva ser och värderar oss själva. Det handlar inte om arbetet, skolan eller familjen. För ingen kan få dig att känna på ett visst sätt, om du inte själv tillåter det.

 

Sa i Myteriet igår att jag är glad jag blev utbränd som 18-åring, istället för att vara 40 år och stå med näsan mot väggen. Det jag fick ut av allting var att jag blev tvungen att tidigt ändra hur jag värderade mig själv.

 

När jag våren 2009 blev utbränd insåg jag inte 1. att jag var utbränd och 2. varför jag var det. Det var inte viktigt för mig att vara duktig i skolan. Var nöjd bara jag fick godkänt i ett ämne. Men när det kom till arbete och sociala sammanhang, då var det viktigt. Missade jag något kändes det som om jag missat ett helt liv. På arbetet skulle jag vara snabbast och bäst av alla. Det gick så långt att jag nästan identifierade mig som en lyckad människa, om jag fick beröm för mina prestationer. När folk tänker tillbaka till tonåren och hur härligt det var då, så förstår jag inte. Adertonåriga Caroline hade inte samma självkärlek. Visst, jag var en rolig människa redan då, men det som pågick inombords var förjävligt. Att ha svårt att sitta ensam en lördagskväll är tecken på att man måste bli vän med sig själv.

 

I mina studier till närvårdare hade jag klasskompisar som grät och bad läraren att få ta om ett prov, för de hade inte fått full pott. De var godkända, men i deras ögon var de inte godkända som människor. Det är duktighetsfällan.

 

 

Hur kommer man ur duktighetsfällan då?

Bakom allt du gör så finns det ett behov som vill bli tillgodosett. Bli medveten om ditt sätt att tänka, och varför du gör som du gör. Sänk alla krav du har på dig själv och andra. Du behöver inte prestera bättre än vad som krävs.

Gör medvetna val och det som är bra för dig. Sluta jämföra dig själv med andra, och fokusera inte på andras prestationer. När man är mitt i duktighetsfällan så är det svårt, eftersom det enda man ser då är det man gör och vad andra borde göra.

Känn istället kärlek för dig själv och andra, och inse att allt vi gör är det bästa vi kunde. Just nu. När någon ber dig att göra något, vare sig det handlar om en intervju eller ett extra arbetspass. Be om att få återkomma.

 

Och förstå att man är inte misslyckad som människa för att man trillar tillbaka lite ibland. Eller för att man säger ja och nej. Det här med att få återkomma och faktiskt fundera över om man vill och om det ger någon mening att göra en sak, det övar jag på dagligen. Men ju mer du kommer i kontakt med dig själv, ju lättare är det att lyssna till kroppen vad den vill och behöver.

 

Du är inte det du presterar. Du är så mycket mer.
Puss och kram, all kärlek till er!

 

carolineerikssonselfie

Kommentarer

  • Mi 09/06/2016 3:54pm (7 år sen)

    Håller med om allt! Blev själv utbränd för fem år sedan då jag studerade heltid samt jobbade deltid + tog hand om vår 1-åring. Jag krävde så mycket av mig själv; vara bäst på jobbet, få full poäng i tenterna och det som tillsist blev min vägg var mammasamvetet för jag ville ju vara den perfekta mamman också.

    Det jag håller på att lära mig är att vara snäll mot mig själv. Kräv inget av dig själv som du inte skulle kräva av någon annan. Och som förälder; beröm barnen för annat än bara prestationer

    • Caroline Eriksson 09/06/2016 4:18pm (7 år sen)

      Tack för din kommentar och att du delade med dig. Goda råd hade du också. Allt gott till dig! :-)

  • Jenny 09/06/2016 5:08pm (7 år sen)

    Det är så viktigt att du tar upp det här. För det går lätt att tänka att unga inte kan bränna ut sig. Men det kan man och jag har också själv varit där. Jag belastade mig ofta med positiv stress, gjorde för mycket roligt och så var jag där. Ville göra livet så effektivt och bra som möjligt. Nej ho ho :)

    • Caroline Eriksson 09/06/2016 8:17pm (7 år sen)

      Tack för din kommentar och att du delade med dig! :) Jag tror inte kroppen riktigt vet skillnad på positiv och negativ stress när man är i det en lång tid, för sen står man ju där med näsan i väggen :D Allt jag gjort i mitt liv har jag ju ändå tyckt varit roligt, även om orsaken till varför jag kanske ville prestera så bra var en annan ;)
      Allt gott till dig!

Skriv en kommentar