blogghedaear

Är smalt bra?

Skrivet av Caroline Eriksson 07.12.2015 | 4 Kommentarer

Kategorier:

Dagens blogginlägg är ett komplicerat samtalsämne och det som människor har mest komplex för. Vikten.

Inte vikten av hur vi känner oss eller hur vi värderar oss själva, utan siffran på vågen som visar vår vikt.

 

Det räcker inte med att det bara är en siffra. Det verkar som att människor inte nöjer sig med den, utan börjar att vidareutveckla siffran och identifiera sig med den. Vi låter en siffra berätta hur vi är som människor, och tyvärr är det ett faktum att många värderar andra människor utifrån utseende. Och hit hör vikten.

 

Allt fler yngre får ätstörningar. Barn i dagis matvägrar för att de ser deras mamma stå och tala illa om sig själv framför spegeln. Sluta snacka skit om er själva, snälla! Det har inte lyfts fram lika mycket som man lyfter fram kvinnorna och deras ätstörningar, men män drabbas mer och mer av det. Män som tränar flera timmar av sin vakna tid på gym, äter proteinpulver och aldrig riktigt blir nöjd med den kropp de byggt upp. "Man kan alltid bli bättre, starkare och slimmare".

 

Jag blir illamående av det som klassas till "bra" är att vara smal, och det som inte hör dit är "dåligt". Smala människor är hälsosamma medan allt annat räknas till ohälsosamt och lättja, det är ju en av dödssynderna. Allt fler människor känner att de inte räcker till som person eller vågar ta för sig, enbart på att en siffra påverkar deras psyke negativt.

Jag har hunnit vara i storlek från XL till XS och tro mig nu: Du blir inte lyckligare av att gå ner fem kilo eller mer. Den bild du har byggt upp av dig själv följer med vad vågen än säger till dig. Om du känner att du vill jobba med ditt yttre så är det ännu viktigare att du jobbar med det inre. Din självkänsla och sättet du ser och värderar dig själv.

 

Det är flera månader sen jag vägde mig. Eftersom jag har behövt köpa nya byxor så förstår jag att det är mer kött på rumpan, men det gör mig inget. Det har ingenting med utseendet eller min vikt att göra, men jag känner mig sexig. Jag känner mig stark, till det yttre och i mitt inre. Vågar njuta av mig själv och livet utan att låta tanken "tänk om magen putar lite här eller där" förstöra en rolig stund.

 

Så sluta snacka skit om dig själv och trycka ner dig själv med en felaktig självbild. Stig inte på den förbannade vågen och ta en funderare vad som egentligen har betydelse eller vad som gör dig till just DIG?

Är det vikten? Nääee.. trodde inte det.

 

Photo 20150930162636942

En påklädd yogabild från 30 september.

Kommentarer

  • Sandra 07/12/2015 3:40pm (5 år sen)

    Enda orsaken att jag vill gå ner i vikt är att ryggen börjar ta sånt stryk av min övervikt, annars kunde jag inte bry mig mindre! Visst har en dåliga dagar fast en väger 20kg mindre också! Saker jag tror att många inte tänker på...

    • Caroline Eriksson 07/12/2015 5:44pm (5 år sen)

      Ja, folk glömmer det att man fortsätter vara mänsklig även om man går ner i vikt. Alltså kommer skitdagar att förekomma.
      Men också en viktig grej att minnas att man inte blir mer omtyckt bara för att man går ner i vikt, eller automatiskt börjar tycka bättre om sig själv..

  • Pernilla Bergman 07/12/2015 4:34pm (5 år sen)

    Jag förstår inte heller det där med att folk kan fixera sig på vikt. Vikten är nog en jätte dålig måttstock annars också eftersom den varierar beroende på vad man stoppar i sig. Kolhydrater binder ju vätska och när man har mens är man ju också mera vätskefylld. I så fall är midjemåttet ett mycket bättre sätt om man vill mäta åt vilket håll vikten är på väg. Själv väger jag mig aldrig. Undantag då jag har försökt få ner lite av min övervikt som kommit p.g.a. mediciner och depression. Förstår inte hur man kan använda just vikten som någon sorts jämförelsetal eftersom den ju varierar så mycket från person till person beroende på hur lång man är, hur mycket muskelmassa man har o.s.v.

    • Caroline Eriksson 07/12/2015 5:46pm (5 år sen)

      Tack för kommentaren! :)
      BMI är ju helt åt helskutta eftersom den kan visa samma siffra men alla människor ser ändå olika ut, fastän BMI är samma.
      Jag vet inte vad du äter för mediciner, men då jag åt kortisontabletter förr gick jag upp 10 kilo på en månad. All vätska försvann sen när jag slutade med dem (när jag fortfarande var sjuk i SLE så fick jag kortision-spruta sen som inte gjorde att jag samlade vätska, som tabletterna gjorde).

  • Maria 07/12/2015 9:31pm (5 år sen)

    Nej att smal automatiskt är samma som hälsosam är ju så fel det bara kan bli. När jag var som smalast (alltså underviktig-smal) i 18-års ålder var jag i uruselt skick rent fysiskt, hade ingen styrka alls och kunde knappt springa 100 meter (det kunde jag inte före undervikten heller iofs). Sen är det ju ett faktum att en del "mulliga" är i betydligt bättre fysiskt skick än en del supersmala! Man kan t.o.m se smal ut, men ändå ha en del dolt (och eventuellt farligt) fett för att man inte alls tar hand om sin kropp - nu vill jag ju inte bidra till "träningshets", men kroppen tål ju samtidigt inte hur mycket soffhäng och svullande som helst heller. Och nu syftar jag alltså inte på vikten, utan hur man mår i övrigt av att inte aktivera kroppen och äta sådant som hjälper kroppen att funka som den ska :) Vem som helst kan ju t.ex. få diabetes, oavsett vikt, om vi skulle dra in hälsoaspekten istället för utseendeaspekten :) Så folk borde sluta stirra på vågen, för den säger ibland inget alls om ens hälsa..

    • Caroline Eriksson 08/12/2015 6:20am (5 år sen)

      Riktigt smala människor har nog inget "farligt" fett som gömmer sig, utan det är nog mer organ som tar skada.
      Har läst om massor av olika fett och hur man ska äta vid träning samt övervikt nu när jag studerar till kostrådgivare. Det som förvånade mig med näring- och hälsan boken är att det fanns hur många sidor som helst om övervikt och hur man går ner, men endast en liten ruta om undervikt. Som om inte det var ett problem för många. ;) Jag vet personligen att jag inte är den hälsosammaste människan som äter sallad eller promenerar varje dag (alls) men det gäller för människor att hitta något som passar dem, utan att det blir för mycket eller för lite av något. Att hitta istället balans i livet och det man gör :)

      • Maria 08/12/2015 4:17pm (5 år sen)

        Precis, balans i allt :) Vad säger att en människa ens mår bäst av att följa en enbart hälsosam livsstil och ALDRIG någonsin äta eller göra något ohälsosamt? De som mår bäst av det får ju göra det, men jag tror inte att jag själv skulle må bäst av det :) Nej, om de flesta ben i kroppen sticker fram finns det ju knappast något dolt fett, förutom de procent som krävs för att man alls ska hållas vid liv och fungera något sånär.

  • Soulmama 10/12/2015 1:00pm (5 år sen)

    Tack för ytterligare ett fint inlägg om att vi alla duger som vi är :) Allt annat är underligt!
    Jag har varit överviktig, och ganska mycket så, i hela mitt liv. För några år sedan började jag gå ner i vikt och gick ner 30kg utan att egentligen göra något. Eller... Det jag gjorde var att jag började må bättre i mig själv, åt lite nyttigare, och rörde mig lite, lite mer (jag hade väl mer sex :P). Min kärlek till mig själv gjorde att skyddsmuren jag byggt upp föll.
    Nu är det lättare att vara, men jag prioriterar inte att arbeta för att få bort 10kg till som jag har som mål. Jag mår ändå bra såhär, och livet bjuder på annat än att jag ska fokusera på vikten.
    Sedan de 30 kilona försvann så har jag pendlat på 5kg hit och dit beroende på hur jag har mått psykiskt, men jag går inte ner lika "lätt" som innan. Alltså har jag väl nått en vikt jag trivs i, och allt jag kunde går ner utöver det vore bara bonus för hälsan.
    Den finaste kommentaren jag har fått var då någon jag älskar låg och smekte mig över kurvan mellan höft och midja, och konstaterade att inte vill man ju ha någon planka. "Den här formen skulle jag kunna känna på hur länge som helst".
    Älska kurvor!

Skriv en kommentar