Att bygga upp sig själv och möta inre demoner
Oj jestas vilken respons på blogginlägget igår. Tänk vad många fina människor ni är som ger en lyckönskningar på nätet och i verkliga livet. Hoppas ni alla fortsätter följa med på det som bara är början av vår byggresa. Denna vecka har vi redan flera möten att fara på och det är mycket att tänka på. Men bara roligt.
Jag och kärleken har speciella planer och idéer hur vi ska, förutom bloggen, dokumentera detta stora projekt i vårt liv. Ni kommer att få se, men det blir hur bra som helst.
Har ni frågor angående bygget eller bara annars om vad som helst får ni gärna kommentera.
Jag svarar på allt. :-)
Under denna bild pratar jag om något helt annat än att bygga hus. Utan hur man bygger upp sig själv.
Idag tänker jag på Ellen och hennes blogginlägg om självförtroende. Kände speciellt igen det om att man tar mindre selfies. För det en selfie handlar om så mycket mer än att man älskar sig själv och sitt utseende. Man möter sig själv. Endera håller man fast eller så släppet man taget om den felaktiga bilden man har av sig själv.
Från år 2012 finns det inte många fotografier av mig. Det var året mitt självförtroende var som sämst. Dessutom var jag som magrast då. Det finns inte heller lika många bilder av mig heller 2013, men det var året jag arbetade med mig själv som mest psykiskt. På samma sätt som jag satt en sommardag på terrassen och mötte alla spindlar, min fobi, fick jag ta och möta inre demoner och felaktiga tankeställningar om mig själv. Försöka förstå varför och vad det är inom mig som fick mig att se mig själv på fel sätt. Vilka behov som inte blev bekräftade.
För det är det som det handlar om. Vi tänker fel om oss själva. Och när vi då har ett självförtroendet på vift, så kan det vara svårt att se se en bild av oss själva. För det vi ser, speglar inte den bild vi har av oss själva i det inre.
Har vi dessutom behov som inte är bekräftade, och inte inser vad det är vi behöver, då blir det svårare att möta oss själva. Kanske behöver vi mer kärlek, trygghet eller kontroll.
När vi skulle på bröllop förra månaden testade jag en klänning jag hade på ett bröllop 2013. Blev lite förvånad när den inte kom över rumpan och efter lite matematik så kom jag fram till att mycket har hänt på tre år.
Inte bara har rumpan blivit större, utan även självförtroendet och självkänslan. Klänningen kastade jag.
Idag så vet jag mitt värde. Vågar för det mesta göra saker som är bra för mig. Och jag tar fler bilder än någonsin på mig. Möter mig själv. Är medveten om att min inre lycka inte kommer utifrån. Att ingen annan än jag kan ”fixa” mig själv eller få bort inre felaktiga föreställningar.
Och visst finns det fallgropar nu som då. För självkänslan är något stabilare medan självförtroendet kan variera. I fredags hann jag halvvägs till bloggfesten när jag insåg vad jag hade på mig.
SHIT! En spänd klänning som dessutom visade klyfta (okej, klyftan brydde jag mig inte om för jag gillar mina bröst). Men vi skulle ju äta mat och då skulle magen bete sig normalt och gå upp i storlek.
När jag sen åkte hem från bloggfesten insåg jag att jag inte ägnat en tanke åt min mage på hela kvällen. Sist och slutligen har en mage eller det yttre ingen betydelse när det kommer till att vara glad och njuta av livet. Hur vi mår i själen.
Och var börjar man för att bygga upp ett självförtroende eller självkänsla? Vi börjar med oss själva.
Och låter kanske som jäkligt tråkiga nyheter, men detta är något vi måste arbete med resten av vårt liv. För vår egen skull.
Hoppas ni alla som läser detta inser hur underbara och älskvärda människor ni är. Skulle jag kunna, skulle jag krama om er alla. Sända er kärlek och healing. Men även om det vore en hjälp på traven så måste ni själva inse ert eget värde och hur fina ni är. Precis som ni är.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar