Att hantera skitsnack

Skrivet av Caroline Eriksson 25.01.2016 | 0 Kommentarer

Fick en fråga till! Yey! Innan jag svarar på den undrar jag av Er; Tycker ni en frågestund vore roligt? Ni frågar, jag svarar i en videoblogg. Till frågor som denna tar jag upp i ett alldeles egna blogginlägg. Skriv i kommentarsfältet vad ni tycker! :-)

"Karin: Hej gillar verkligen din blogg och tycker du skriver bra saker. Det jag funderar på är hur tycker du man ska vara eller tänka när man har på jobbet i personalen folk man helt enkelt inte går sams med som är falska, trycker ner andra eller att de snackar bara skit och man blir lite fundersan vad de tycker å tänker om mej."

Först och främst tack att du gillar bloggen min! Ska försöka hålla detta blogginlägg kort och koncist. Skitsnack följer ju med en i vuxenvärlden, så är det bara. Skillnaden är att man kan välja att hantera det lite bättre nu. 

På mitt arbete har vi inga problem med skitsnack. Skulle ni se oss en vanlig arbetsdag skulle ni tro vi är galna. Jag hade turen att träffa dessa människor som har lika sjuk humor som mig och vågar bjuda på sig själva.

Men, har arbetat på ställen där det en gång slutade med att jag lärde mig en lång ramsa på finska för att säga sanningens ord till hen som var jävlig åt mig. Kanske inte det bästa, men vi kunde vara sams på arbetstid efter det. Mycket handlade och handlar om missförstånd.

När skitsnack uppstår beror det mycket på arbetsmiljön. Dålig ledning, kommunikation och stora skillnader på yrkestitlarna (som t.ex att man rankar läkare som topp, sjukskötare andra plats, närvårdare på tredje och biträden som bara finns med som utfyllnad). Då uppstår det ju problem om man tror att vissa faktiskt är bättre än andra. I mina ögon handlar det bara om olika arbetssysslor och ansvar. Vi är ju alla sist och slutligen människor.

Det vi själva kan göra är att vara en god förebild, ha öppen kommunikation och bidra till god laganda. Att se varandra. Och häng inte på skitsnacket bara för att det skulle "hjälpa" att bli en gänget. Hellre vara den obekväma typen som vägrar bete sig på det viset.

Är du en vikarie som är där nån vecka eller månad. Då är mitt bästa tips att bita ihop och tänka att du aldrig mer behöver komma tillbaka. Uppstår det dock skitsnack på arbetet, och det är endast en person som är ansvarig för den dåliga känslan så är mitt tips att ta upp det med hen. Fråga lugnt "Varför säger du så?". Eller så sitter du bara tyst och glor på människan när hen säger en rasistisk, sexistisk eller fittig kommentar. Det får också tyst på dem för stunden. 

Var alltid dig själv, gör ingen illa men ta ingen skit och behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Skulle jag gå runt och fundera vad andra människor tyckte och tänkte om mig själv så skulle jag bli galen. På riktigt. Det viktigaste är att jag själv lever och beter mig på ett sätt som gör att jag klarar av att vara med mig själv. Att vara sann mot mig själv och kunna somna gott om natten. 

Är du dock rädd att någon ska prata skit om dig så vore ett tips att ta upp det med personen i fråga. Diskutera öppet om vad dina rädslor är och hör hens åsikt. Har du dock personer i ditt liv som snackar skit om dig så kanske det vore dags att fundera vem man väljer att ha delaktiga i sitt liv och lägger sin energi på.
Många av våra rädslor är egentligen spår från det förflutna, och har ingenting att göra med nuet. Eller så är det rädslor vi byggt upp själva på grund av egen osäkerhet, behov som inte är tillgodosedda eller liknande. Ta distans från rädslorna och fundera om de är "sanna". Folk tycker och tänker inte illa om dig bara för att du själv har den uppfattningen.

När folk pratar skit så har de oftast ganska tråkiga liv själva när de känner att en ryktesspridning är något som piggar upp vardagen. Oftast är det något hos den personen de talar om som väcker känslor hos dem och om inte annat så är det är sätt (även om det inte är det bästa) att få bekräftelse på. Dessa personer ger jag ingen energi åt. Inte ens att tänka hur tragiska de är, för det tar ju energi det också. Man får ju bara hoppas att de någon gång hittar ro i sitt liv också.

Det finns kurser att gå för hela arbetsgruppen om god arbetsmiljö, och det tycker jag alla arbetsplatser skulle få gratis en gång per år. Utvecklingssamtal där chefen enskilt pratar med arbetstagarna och hör arbetstagarens åsikt om hur hen tycker det fungerar på arbetet. 

Vare sig det handlar om arbetet eller fritiden så borde vi alla bli bättre på att se och höra varandra.

(och förlåt att detta blogginlägg blev långt ändå)