bloggheader copy

Att se främlingar gå runt i ens hem.

Skrivet av Caroline Eriksson 29.01.2018 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Hur kändes det att se massa okända typer gå omkring i huset?
- Johanna

 

Nu ska jag svara på frågan som jag inte själv visste hur jag skulle reagera på i lördags; att se en massa främlingar gå runt i vårt hus i lördags. Ju närmre vi närmade oss ett inflyttningsfärdigt hus, desto mer bävade jag inför husvisningen. Herregud, vad hade vi gett oss in på?

 

Försökte dock intala mig själv att det är som jag fått höra att det är på de flesta husvisningar. I början är det en klunga människor, och sen är det bara lugnt. 

Nå, så blev det inte i det här fallet.

 

husvisning 1
När det var lugnare för fem sekunder vågade jag ta fram kameran.

 

Husvisningen började 12 och skulle hålla på till 14, men redan 11 då jag ännu stresstädade det sista, kom första gänget. Sen höll det på, och under hela husvisningen var huset fyllt av människor. Kända och okända, men alltid proppfullt.

Det var så pass många att jag hann knappt säga mer än ”hej” och några ord, det ber jag om ursäkt för och hoppas folk förstår. Men då till och med husförsäljarna sa att det var ovanligt mycket folk, då är det mycket.

Mest hade jag bara tankarna på alla katter som var inne i huset, och på kaoset som pågick utomhus. Det var bilar överallt och folk parkerade längs vägen så långt ögat kunde nå.

 

Mohicana fann sitt gömställe under soffan och låg där tills sista personen gått hem. Leila var ut en sväng, och gömde sig sedan under sängen. Fantomen däremot älskade husvisningen och alla som ville paja på honom. Speciellt uppskattade han alla som hade med sig sina barn, för han ÄLSKAR barn.

Fick på lördagskvällen ett videoklipp sänt till mig av en förälder som fått höra om ”Fantomen” hela kvällen av sin treåring, och det värmde mitt hjärta att se det lilla barnet fått världens roligaste dag tack vare frassen.

 

husvisning 2
Fantomen välkomnar Maria och hennes Mikael som tog sig tiden att komma och titta till huset, även om vi bor superlångt ifrån varandra. Tack för pratstunden efteråt. <3

 

Annars, förutom att det var så mycket folk att jag knappt kunde tänka, så gick det bra. Kanske för att det hände så mycket att jag inte hann känna efter. Jag hade valt att lägga rött band för varje rum, så folk fick nöja sig med att kika in. På det sättet kunde man ha bättre koll på vem som var i huset, och vad de gjorde. 

Vi fick fina gåvor, och en granne hade till och med bakat sodabullar, och det gjorde mig så glad.

 

När husvisningen var över upptäckte jag att jag hade världens huvudvärk, och det var väl den sista stressen som släppte. Nu fick jag slappna av, på riktigt.

 

 

Så här i efterhand så är jag bara glad att allt gick så smärtfritt. Även om det var lite läskigt med så mycket människor i huset, så är det samtidigt häftigt och härligt hur många som faktiskt gav av sin tid att se vårt hem.

Och om några timmar, gott folk, ska ni få en alldeles egen husvisning av mig. Jag har filmat en vlogg och fotograferat det "hemliga rummet" åt er. <3

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar