bloggheader copy

Att ta farväl av en kär vän

Skrivet av Caroline Eriksson 18.08.2020 | 2 Kommentarer

Ett par månader innan jag skulle fylla sjutton år så fick jag en kompis att dela mitt liv med. Det var sommaren 2007 och jag minns det fortfarande som igår, då jag och min vän körde från min mamma i Jakobstad, till min lägenhet i Vasa. På min nacke vilade världens mjukaste och finaste kattunge;

Mr Fantomen.


Han föddes ur en av min mammas dåvarande katts kullar. Från att han föddes hade jag bestämt mig att han var min, för jag var hans. Vi hörde samman.

Och så blev det.

 


I tretton år har han varit en del av mitt liv. Tillsammans har vi upplevt sex boenden, tre städer (om man vill räkna Petalax som en stad, höhö), två utbildningar, min tonår som blev till vuxen ålder, Fredrik och en graviditet. Och så mycket där emellan, men du förstår vart jag vill komma.

Fantomen har alltid varit med, och charmat alla som varit i hans närhet. Alla tycker ju sina djur och barn är speciella, men han är speciell.

 

 

 

På grund av att han alltid tyckt om andra människor, stora som små, så tog jag för givet att det var han som skulle acceptera förändringen bäst när Nova föddes.

Men så blev det inte.

 

Från början visade Fantomen att han blev nervös om Nova grät som nyfödd. Men vartefter tiden har gått och hon blivit äldre, så har även en svartsjuka vuxit fram hos honom. Om man jämförde med de andra katterna Leila (som inte bryr sig alls / håller sig undan) och Mohicana (som älskar Nova, och går iväg om hon får nog) så har jag inte fullt ut kunnat lita på Fantomen.

 


OBS OBS OBS!

Viktigt att understryka här att Nova har inte gjort något åt Fantomen så han ska hysa agg mot henne. Hon älskar alla sina djur, och säger bara ”aaah” när hon får se sina katter och höns. Det här har varit sen hon föddes, och han klarade helt enkelt inte av att inte vara den enda bebisen i huset.

  

Även om vi försökte det mesta, allt, så insåg jag att jag kanske behövde ta ett beslut som fick mitt hjärta att värka. För ett par veckor sen blev det ett faktum, och jag gjorde en annons på facebook.

Fantomen sökte nytt kärleksfullt hem.

 


Att skiljas från Fantomen var det allra sista jag ville göra. Men om inte förr så när man bli förälder får man sätta sitt ego till sidan. Se till och göra vad som är bäst. Och det bästa för Fantomen vore om han fick bo på en plats där han fortsättningsvis fick vara den bebis och kunglighet han är, och få all uppmärksamhet.

 

118143611 620929628616909 1883928262268039239 n

Sista bilden tillsammans med Mr Fantomen.

 


I fredags flyttade han. Till en trevlig kvinna som bor i naturskön miljö. Hon hade andra katter från förr, men jag visste att det inte skulle bli något problem från Fantomens sida.

Även om jag var nära till tårarna, de där sista minutrarna jag höll om honom, så kände jag att allt skulle bli bra. Och så rätt jag hade.

 


Redan samma kväll som Fantomen flyttat fick jag bild av den nya ägaren som visade att Fantomen satt och åt god mat tillsammans med sin nya kattkompis. Så fint betyg.

 

Skarmavbild 2020 08 18 kl. 09.30.36 

 

Hörde även av mig på söndagskvällen för att se hur helgen gått, och han mår så gott. Precis vad man vill höra.

 

¨
Det känns tomt nu efter honom. Jag väntar fortfarande på att höra Fantomens tassar, och kommer lyssna efter det ljudet länge. Jag kommer alltid minnas honom, och ha en plats i mitt hjärta för honom. Men samtidigt som jag fortfarande sörjer, så gläds jag, för jag vet att han nu mår bra.

 

Han får fortsätta sitt pensionärsliv i vacker miljö, med andra katter och snäll människa. God mat, och mys inomhus (och utomhus) hur mycket han vill.

 

I 13 år, nästan halva mitt liv, var han en del av mitt liv. Det är en stor del av mig som flyttat nu.

Kommentarer

  • Sofia Donner 18/08/2020 7:24pm (42 dagar sen)

    Vilket starkt och fint beslut av dig. Det är absolut inte lätt, men det verkar som det blev rätt för er alla! <3

    • Caroline Eriksson 18/08/2020 7:58pm (41 dagar sen)

      Tack för din kommentar. Ja, det var nog svårt att ta beslutet, men jag tror samtidigt att jag hinn sörja långt innan och ta ordentligt farväl innan han flyttade, och därför känns det helt okej nu. Visst, han fattas, men jag vet att han har det så bra dit han flyttade. :)

  • PJ:s byffé - Från by till fé 19/08/2020 9:11am (41 dagar sen)

    Åh, så tråkigt att Mr Fantomen måste flytta men ni vet naturligtvis bäst vad som gäller. Först när jag började läsa trodde jag han hade fått åka till de sälla jaktmarkerna av någon orsak men bra att han fått ett annat kattvänligt hem. Han var faktiskt det som gjorde att jag fick ögonen på din blogg.

    • Caroline Eriksson 19/08/2020 9:29am (41 dagar sen)

      Ja, det är inte det lättaste att omplacera en 13 årig frass, då de flesta ba vill ha en söt kattunge. Men jag vägrade avliva en fullt frisk och mysig frass. 🙂
      Tur att det finns så många videor och bilder att minnas honom med. ❤️

Skriv en kommentar