Att virka till bebis, världens sötaste bläckfisk!

Skrivet av Caroline Eriksson 14.10.2019 | 2 Kommentarer

Jag är en kreativ människa som behöver få skapa. Gärna med något fysiskt som resultat. Minne från det man gjort. Problemet är bara mitt tålamod. Eller rättare sagt, bristen på tålamod.

Jag vill att det ska gå snabbt, och att allting ska bli rätt på första försöket. Och även om jag gärna skulle lära mig nya saker så är det det bekväma och trygga i att jag vet att jag kan något, som gör att jag inte testar på nya saker. Så under min sjukledighet / mammaledighet har jag gjort det jag varit bekväm med. Målat. Stickat. Boat inför bebis ankomst till vår familj.

"Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu?"

Och trots att bebis kommer att ha behov av stickade strumpor, så kan det bli rätt så enformigt att endast sticka sockor (jag har inte vågat mig på att sticka några andra plagg än strumpor och vantar). Så när jag förra veckan var i butiken fann jag mig själv köpa en virknål i storlek 4. 

Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu? (jo, jag tänkte att virknålen var så billig att det inte skulle märkas någonstans om den inte kom till användning.)

Men från babyfilten jag stickat lämnade det garn över, och jag tänkte ge det här med att virka en ärlig chans. Många skulle kanske börja med att virka en liten duk eller filt, om man nu är nybörjare. Men inte jag.

Jag skulle virka ett gosedjur åt bebis.

Och får jag lov att presentera Alfons. Skaparen av mönstret ALFONS är Garnknuten som jag följt länge på instagram. Trots att jag aldrig virkat tidigare, eller ens sett mig själv med en virknål i handen, så har jag alltid blivit så glad och inspirerat av att se hennes skapelser. Så när jag nu skulle börja på att lära mig virka så passade jag på att följa hennes mönster på urgulliga Alfons. 

Och samtidigt passa på att spamma henne med frågor och bilder under hela helgen. Hon har också tålamod, om man säger som så, hehe.

Mycket handlar väl om inställning när man gör något. Och tro mig, de där fyra första gångerna jag virkade och rev upp lika många gånger var en prövning för mitt tålamod. Men skam den som ger sig.

Garnknutens mönster var busenkelt att förstå sig på, och jag som inte vetat vad "fm" och "2i1", och allra minst HUR MAN GÖR, fann mig själv ganska snabbt göra dessa förkortningar och virktekniker utan att ens tänka.

Jag som ändå kan sticka och tycker det är roligt, fick erkänna att det här med att virka är snäppet roligare. Tänk vad man kan skapa; med endast en virknål! Det är ju nästan som magi!

Jag började på torsdagseftermiddag, och redan på fredagen var jag och handlade mer garn inför ett nytt projekt. Så roligt tyckte jag det var att virka att jag redan planerade nästa projekt. Alfons blev jag klar med på lördagskvällen, och ärligt talat har jag haft en av de roligaste helgerna på länge. 

Eftersom det här är det första jag någonsin virkar, så är min bläckfisk inte felfri, men däremot mer fylld av personlighet. Ögonen som skelar, och tentaklerna som har olika antal maskor, och bläckfisken är så söt att man bara vill krama om den. Vilket är liksom meningen.

Och jag är så stolt över bläckfisken.

Bläckfisken Alfons och Garnknuten fick mig att finna en ny hobby, och glädje i livet. Och det är jag så glad för. Nu ska jag virka vidare! (nästa projekt är mer färggrannt.)

Mönster på Alfons hittar du här.