Exklusiv och ekologisk tapet.
De flesta har tagit för givet att jag och Fredrik skulle ha valt traditionellt kakel till köket, men så är det inte.
Istället valde vi en exklusiv och ekologisk tapet från det belgiska märket Omexco.
Och just det här med att välja tapet till köket var inte något som var självklart för oss. Fredrik hade redan från start velat ha en fototapet med en av mina norrskensbilder, och trots hur smickrad jag blev,
så spökade tanken i bakhuvudet "Tänk om man tröttnar snabbt på en fototapet, och tapet överlag?". Dessutom är det få tapeter bakom en glasskiva som jag sett och tyckt varit snygga.
Vi berättade detta dilemma för Ida vid Vasa Färg, och med hjälp av henne kom vi till en kompromiss som fick både jag och Fredrik att aldrig mer tänka en sekund på varken kakel eller fototapet. Detta var det som skulle bli pricken över i'et i vårt 70-tals inspirerade hem och kök.
Som jag redan skrev så är detta en exklusiv och ekologisk tapet från Omexco. Denna tapet heter Kami-Ito och är modell 102. På japanska betyder "Kami" papper och "Ito" remsa.
Det är en ljus bakgrund, som matchar vår väggfärg i huset, och istället för ett printat mönster så är det vass invävd i tapeten. Rör man försiktigt med fingret över tapeten känner man varje bit som står ut, och ingen av dem är den andra lik. Denna tapet är unik.
Efter att jag och Fredrik tapetserat den, försiktigt försiktigt försiktigt eftersom den var så ömtålig, så satt vi kvar en timme och bara glodde på slutresultatet. Om den var fin på nära håll, så var den ännu vackrare på längre håll.
Det blev verkligen en helhet, och gav hela rummet mer värme och känsla.
Varenda meter av tapeten som säljs är helt unik för sitt slag, och det betyder alltså att det finns ingen av samma tapet som har samma mönster. Trots att det är samma stil, men ni förstår vad jag menar.
Det finns olika färgalternativ till denna tapet, som gul, svartvit, röbrun med mera.. och vi valde beige.
För att skydda tapeten, som verkligen inte går att tvätta av eller klotta vatten eller annat på, ska få en glasskiva på sig. Efter att Fredrik hört av sig till olika glasföretag i stan, så fann han till sist Glasek som kunde göra en fullständig lång glasskiva, med hål för alla eluttag, som även transporterar och installerar skivan åt oss.
Igår var de och kontrollmätte väggen hos oss och jag väntar med spänning tills den är på plats.
Och nu när allt börjar bli så pass färdigt att man ser slutresultatet i varenda rum, så känns allting så lugnt i hjärtat. Det här är vårt hem, och det blir så fint.
Här kan du se lite hur vassen är försiktigt invävd (eller hur den nu är fast med alla fina trådar) i tapeten, och föreställ dig känslan av att röra vid tapeten. Varje dag nu sen vi tapetserade, så har jag försiktigt pajat om tapeten och beundrat den.
Den här tröttnar man inte på i första taget.
Sneak peak på det lyxiga badrummet.
Det du ser på bild är det stora badrummet i vårt hus, och även det som är ett av det mest eleganta och vackraste rummen vi har. Fortsättningsvis vill jag bara ligga ner på kaklet för att beundra alla vackra mönster på det italienska kaklet, men snart får jag göra det lite bekvämare. I vårt badkar.
Det var alltså förra veckan som rörmokaren började på med sin slutspurt av sitt arbete, och dit hörde alla kranar och arbete att få rinnande vatten och fungerande toa till huset (ventilation m.m..). Gud vad jag har saknat en åtminstone en toalett i huset! Har som svårt att ens tänka mig hur det var att behöva springa ut på utedass förr i tiden.
Skogen är inte heller så lockande, speciellt om det springer runt vargar här i trakten.
Just nu har vi dock ingen toa, och jag och Fredrik ska borra upp ett spegelskåp innan ni får se bild av hela vackra badrumet. Men vi har kranar i största delen av huset, och två vackra duschar som jag och Fredrik föll för. Alla kranar och duscharna hör till Oras Optima-serien, och vi valde att ha två duschar ifall en vill bada badkar och en annan duscha samtidigt.
Tillsammans med vår purus-drain ser det riktigt stiligt ut.
Tänk att det här är vårt badrum. Jag måste nästan nypa mig i armen för att tro det är sant.
Laminatgolv, smyglister och ett litet blodsockerfall.
Det är stora förändringar på gång vid huset. Ett av de största är att jag och Fredrik inte arbetar sida vid sida längre. Från att vi gjort allt tillsammans, från början, så är vi nu i skilda rum och arbetar. Och det beror inte på att vi nu, efter sju månader, fått lejdon av varandra. Nej, det beror på att vi nu klarar av att göra de sista momenten på egen hand.
Medan Fredrik fixar lister runt fönster så har jag börjat lägga golv. Och hade jag inte haft ett litet sammanbrott, som du kan läsa om längre ner, så hade jag känt till hundra procent att jag är skapad att lägga laminatgolv.
Pirrar det lika mycket i din mage när du ser golvet, som det gör i min? Det är Kronoswiss Swiss Infinity, Miami, som får pryda resten av allt golv som inte har kakel på sig. Trots att det är grått/vitt golv, så blir det mer värme och djup eftersom det är lite mörkare nyanser samt beige i golvet.
Alla mönster har struktur, så det ger en känslan av att röra vid äkta träplankor. Förutom stickorna i fingret då, som man nu tack och lov slipper.
Våra krav när det kom till golvet var enkelt: det ska vara så gott som omöjligt att se mina hårstrån på det.
Så när vi valde ut golvet vid Vasa Färg så testade jag lägga ett av mina hårstrån på golvet, och det var spårlöst försvunnen. Sen testade jag hur tålsäkert golvet var genom att skrapa lite på det, och det klarade även det testet. Så detta var en vinnande favorit för både mig och Fredrik.
Här har jag fotograferat sovrummet från klädkammaren (som även den har laminatgolv, tack Marika för att du höll mig sällskap i förrgår och visade mig hur man skulle göra <3). Det stora sovrummet, som är det största rummet av dem alla, tog endast två timmar för mig ensam att lägga. Det är ju ingen tid alls.
Jag längtar så till när vi får ta med sängen och placera den i rummet, för att sen sova ut ordentligt.
Eftersom det gick så bra att lägga golv i sovrummet, så fortsatte jag till det som förhoppningsvis och möjligtvis någon gång blir ett barnrum. Och det var här jag fick ett sammanbrott. Hade bara hunnit 1/3 del av det du ser på bild, men insåg att varenda jäkla laminatskiva behövde fixas om.
Då fick jag ett blodsockerfall, snyftade, torkade snoron, började om på nytt och råkade såga mig i fingret. Men efter det lilla missödet gick allt som på Strömsö igen, och jag fick nästan färdigt hela sovrummet.
Och medan jag lagt golv i två rum, fixade Fredrik smyglisterna till alla fönster, stora som små. Vi har ju enorma fönster från golv till tak i huset. Eftersom det lämnade så mycket kvar av takpanelen, så valde vi att använda den runt alla fönster, och det är det vita du ser på bild. Annars var det ju träfärgat runt alla fönster, som du kan se på sovrumsbilderna.
Skulle jag inte ha sagt att det är takpanel vi har runt fönstren kanske inte någon skulle märka det, så bra blev det. Och Fredrik har sånt otroligt tålamod som orkade såga ut alla i perfekt storlek.
Det blev otroligt snärtigt. På ändan av det här nu ska en vit list som pricken över i.
Så om någon undrar vad dagens planer är, så är det det här. Jag ska fortsätta lägga golv. Ska försöka vara mer aktiv på instagram-stories och kanske filma lite åt er via instagram, så följ mig där om ni vill följa med mig på min dag.
carloine heter jag på instagram.
Välkommen till vår tysta och mysiga tvättstuga.
Vad vore en måndagsmorgon utan en uppdatering om hur det går vid huset? Har det hänt något nytt?
Svar: jo. Det händer något nytt precis varenda dag. I detta nu är inte ens bloggen uppdaterad i det skick huset är i, men en sak i taget, eller vad brukar man säga?
Idag ska ni få följa med till tvättstugan.
Grovköket har varit färdigt länge, men varit ockuperad av rörmokaren denna vecka, som fixat med bergvärmen och alla rör som nu går längs med väggarna. Men igår, efter att jag arbetat färdigt vid huset, fann jag tid att fotografera det rum som jag kommer att spendera tid i när kläder ska tvättas eller handdukar ska vikas in i skåpen.
Detta var väl det rum som vi hade minst att säga till om när det kom till designen, och det beror inte på att Thomas vid Puustelli skulle ha kört över oss, utan att vi helt enkelt inte hade inspiration att tänka så långt till en tvättstuga. Är inte det bara ett halvt tråkigt men nödvändigt rum?
Tack och lov så lyckades Thomas få detta till ett rum som man ändå vill spendera tid i. Skåpen är i samma stil som de vi har i köket, så att hela huset följer en och samma röd tråd.
Trots att det inte ser ut mycket till förvaring, så är skåpen större än vad bilden vill avslöja, och det ryms allt och mycket mer. Vilket är lite farligt, eftersom man har en tendens att samla på sig så mycket onödigt om man har bra förvaring.
Vid mellanrummet mellan de lägre skåpen och de höga skåpen (som har korgar för vår tvätt), ska ett torn med tvättmaskin och torktumlare få plats. Till höger ser ni vår bergvärmepump som är så ljudlös att man knappt tror att det är igång. Men kyllä, den funkar och ger oss behaglig värme.
Gick även att ställa in den så att den skulle få betonggolvet att torka, men vårt golv är ju redan supertorrt.
Det är alltså i detta rum jag föreställer mig att åtminstone en katt kommer att spendera mycket tid vid. Där får katten vara ifred och mysa mot det varma kaklet. Trots att det är det tekniska utrymmet kombinerat med tvättstuga så är det ett så gott som ljudlöst rum.
Dörren går, liksom vår terrassdörr i vardagsrummet, ut till det som ska bli vår terrass och bakgård.
Och det var grovköket. Idag fortsätter jag att arbeta vid huset, så snart har jag mera nytt att visa er.
Ha en underbar dag, gott folk. <3
Taklister som ger en känslan av sekelskifte.
För en månad sen bloggade jag om när Fredrik och jag var till Vasa Färg för att välja våra taklister. En historia som kunde ha blivit lång tog bara några minuter när vi förälskade oss i två taklister.
Jämfört med de vi har nu i lägenheten, som är mörkbruna och helt raka, så blev de vi valde breda, ljusa och med mönster. De påminner lite om sekelskiftet och ger en känslan av att de skulle vara ännu högre upp till tak, än vi redan har. Och då har vi högt till tak.
Tadaa! Här är den taklist vi valt till nästan hela huset. Den har mönster i mitten och är bred och vacker.
Det var sist och slutligen inte så jobbigt som alla andra sa att få taklisterna på plats. Visst, det är inte det roligaste att arbeta uppåt, men det blev ju ett fint slutresultat.
Vi gick runt i varje rum och provtestade båda listerna, för att se var de skulle passa bäst. Och den här listen passade lika bra till den underbara tapeten, som mot de målade väggarna.
Den är så vacker.
Det är som nu när vi fått taklisterna på plats som jag börjar lägga märke till andras taklister i huset. Jag som aldrig förr ens noterat taklister i lägenheter eller hus, men ser dem överallt nu. Kanske jag som nästa steg börjar notera alla andras golvlister?
Det enda rummet som inte passade med den krumeluriga taklisten var grovköket. Här var det som att den andra taklisten vi förälskat oss i var skapt för att vara i. Grovköket blev behagligt och på något sätt så framhävdes den fina färgen från Jotun ännu mer.
Och som ni kanske ser en skymt av så har vi inredningen på plats även här. Det får ni se i ett annat blogginlägg.
Jämfört med den andra listen, som det inte är någon skillnad vilken väg man vrider och vänder den, så får man ha koll på vilken väg den här ska vara när man sätter fast den.
Den är något mindre neråt och bredare upp mot taket.
Och det var 2 av 3 taklister som vi ska ha i huset. I det hemliga rummet, som ingen får se en skymt av innan det är klart, så är det något helt annat uppe i taket. ;-)
Barnrummet är tapetserat och klart.
Jag tycker fortfarande det är lite halvt galet att inreda ett barnrum utan att ens ha barn i tankarna, men nu är det så att vi inreder alla rum. Även det rum som är tänkt att en annan människa ska flytta in i någon gång i framtiden. Och det blev den vackraste tapeten från Borås Tapeter.
Medan jag förtjänade söndagspengar genom att arbeta kvällsskift i söndags så var Fredrik ett hjärta och tapetserade rummet. Det såg ut så här fem minuter innan jag for i arbetet, och när jag skulle ha kommit hem flera timmar senare så var rummet klart.
Tapeten är från deras Wonderland kollektion och heter Hoppmosse 1450. En design av Hanna Werning, och jag älskar skapelsen. När jag såg tapeten fastnade jag för att den hade allt som finns vid husets omgivning. Svanar, växter och en glad varelse med jussipaita. Alltså Mr Fantomen.
Färgerna i grönt, rosa, orange, gult och blått är så harmoniska. Det här är för övrigt det närmsta jag kommer att komma en blommig tapet tror jag. Men man ska aldrig säga aldrig.
Vi valde att tapetsera två av fyra väggar, för att balansera upp allt och inte av misstag göra en framtida unge mer förvirrad i ett rum som annars snabbt kunde bara bli psykedeliskt med en fun house-effekt.
Istället blev det här ett rum som man vill vara i länge och som det finns mycket att utforska i.
Det är så vackert, nästan så jag själv vill flytta in i rummet om det inte vore så att jag hade världens mysigaste rum till sovrum. Jag tycker att barnrum ska vara färgglada med naturens färger, och det har vi lyckats med här.
Och Fredrik var så otroligt duktig att tapetsera. Han lyckades matcha alla mönster så man knappt ser var tapeten börjar och slutar.
Det är knappt så man ser eluttagen, och det är ett plus. Eluttag är en nödvändighet man inte vill märka av.
Nu är alla rum som ska tapetseras tapetserade, och jag är så nöjd och tacksam.
Tack till Ida vid Vasa Färg som tog fram denna tapet när hon lyssnat till mina önskemål hur ett barnrum skulle se ut. <3
Välkommen till vårt kök!
Vad ska jag skriva om helgen? Det finns så mycket jag kan berätta och så många ord jag kan välja mig av, men om det bara är ett endaste ord jag kan välja mig av så är det: tacksamhet.
Jag är tacksam för att jag och Fredrik har lyckats bygga detta hus utan att vilja skiljas, innan vi ens gift oss. Istället för att bli irriterade eller känna negativa känslor, så har detta bygge bara fört oss närmre varann. Om man tar och bygger ett hus tillsammans så lär man verkligen känna varann, och vi har lärt oss att vi fungerar perfekt tillsammans som ett team. Dessutom handlar ju mycket om val, och vi väljer ju att behandla varandra med respekt och göra detta tillsammans.
Jag är tacksam för alla framsteg som sker i huset, samtidigt som vi utvecklas som människor. I början var vi så nervösa för varje ny process, och kunde ta dagar på oss att fundera innan vi vågade skruva en skruv eller limma fast en mellanvägg på golvet. Nu gör vi ba, för vi har lärt oss att lita på vår egen förmåga.
Och så är jag tacksam för att vi kommer att ha det snyggaste huset i universum. Lite ytligt, men ba sanning.
Vi har alltså monterat köket i helgen. På lördagen fick vi hjälp av Fredriks kollega med man att montera vår nästan två meters köksö. Igår så monterade jag och Fredrik resten av skåpen, förutom bänkskivan på skåpen + skåpluckorna.
Men hej! Välkommen till vårt kök!
Det här är alltså vår två meters köksö, med bänkskivan i keramik som kört tre varv runt Österbotten innan ett företag vågade ta in den i huset. Den vägde närmare 100 kilo och man fick vara ytterst försiktigt med den, så den inte skulle gå sönder. Thomas från Puustelli, som alltid oberoende på tid och dag hjälper oss med att svara på frågor, fixade även denna gång att skivan till sist hittade in i huset.
Namnet påminde ju om låten "Drive my taxi in Calcutta", och heter Velvet Marble Calacatta A. Tänk att vi först bara hade tänk ha en helt vanlig vit skiva till köksön. Jag är så glad att Ida från Vasa Färg fick oss att fundera på annat material till köksön, för det gjorde så stor skillnad!
OCH GUD VAD SKIVAN ÄR SKÖN. Mjuk, härlig och så otroligt vacker. Sen tror jag inte det var meningen från fabriken, men det är mer marmorstruktur mot väggen än vad det är mot andra ändan av köksön. Men jag gillar effekten, som påminner lite om ombré.
Man behöver inte bry sig om grytunderlägg eller liknande, för den här skivan ska klara av att vi lägger varma kastruller på den. Dock har jag inte planerat att bränna sönder skivan, utan ser bara framför mig hur jag sitter framför spisen (som är utskärd) och ser på när Fredrik lagar mat.
Kanske dricker jag ett glas rött, eller citronvatten om vi ska vara riktigt realistiska. Behöver bara hitta snygga barstolar som matchar vårt köksbord, så man har något att sitta på.
Ännu en till bild av köksön, för den är helt fabolous. Har redan börjat fara till huset för att ta stillbilder av min bullet journal och andra saker, bara för att det blir så snygg bakgrund med marmorn.
Nu får dessutom elektrikern hälsa på för sista gången och fixa de sista uttagen som han inte slapp till, när halva huset var fyllt av inredning från Puustelli. Det är så härligt att se stora lådor försvinna och få mera yta att röra sig på.
Och här är resten av köket. Ovanför kylskåpet och frysen ska det ännu någon bräda, och alla skåpluckor ska på plats, men så här ser köket ut. Diskmaskinen som du kan se i högra hörnet så har samma skåpluckor som resten av skåpen, så den kommer att gömmas bort.
Även om jag nog visste att vi är på god väg att bli riktigt färdiga med huset, så blev det ännu mer verkligt igår. Svävar nästan på rosa moln av hur fint allt kommer att bli, och hur duktiga jag och Fredrik är som orkar.
Dessutom är nu även alla badrum klara, men det får ni se bild av i morgon. Gudomligt vackert blev även det!
Stort tack till Fredriks kollega med man som hjälpte oss med köksön. <3
Det största badrumskaklet jag sett.
Igår var det dags för vår kaklare Dahlskog att fortsätta kakla i huset, och det enda rummet som är kvar är det stora badrummet. Det som kommer att ta mest tid och vara nervpirrande, eftersom det är ytterst viktigt att alla plattor blir perfekta, för annars är risken stor att man skär upp fötterna, då kaklet är 60 x 60 cm och rakt avskurna.
Nu kanske det låter som att jag sätter stor press på typen, men..
..se bara hur lugn och glad han är. På bild så blandar han ihop den där sörjan som fäster plattorna mot golv och väggar.
I vänstra hörnet ser du en liten bit av vår bastu.
Han började med golvet. Det är så stora plattor att det endast behövdes 18 plattor för att täcka golvet, men var ett heldagsarbete, just på grund av hur noggrann man ska vara. Det är viktigt att kunna behålla någon slags lutning i badrummet, samtidigt som plattorna ska vara säkra och fina att gå på.
Det första jag sa när jag såg golvet (även i detta skicka som det var på bilden) var: "HERKULES SÅ FINT!". Det andra jag sa var "Är det så rakt och bra nu så vi inte skär upp fötterna?", varav han svarade att "Ja, så pass att om ni skulle råka skära upp er så kommer jag personligen och syr ihop såren". Tur han har humor och är säker på sig själv.
Som den gången jag sa åt elektrikern att han gjort ett bra arbete, varav han svara "japp". HAHA.
Fick även vara med och se hur det gick till när man skär till kaklet. En effektiv maskin som skärde till plattorna mot väggarna så allt flyter ihop vackert sedan. Finns inte något som kanske stör oss mer, när det kommer till kakel, är om man börjar med en hel platta men sen kanske bara har en tredjedel i andra hörnet av rummet.
Med Dahlskog behöver vi i alla fall inte vara rädd för det, eftersom han har räknat ut allt precis innan han la ut plattorna. Han såg dessutom till att en platta kom precis vid dörren till badrummet, så det inte skulle ha blivit en konstig fog där mitt i.
Det är lite klottigt att skära till kakel, så därför hade han plastat in väggen som maskinen stod vid, för att inte förstöra mitt mästerverk då jag målat väggen.
Och här läggs sista plattan på plats på vårt stora badrumsgolv.
Idag ska han fortsätta, och nu är det väggarna som ska täckas.
Det värsta (golvet) är över, och nu har vi snart ett hela badrum med kakel från golv till tak. Det kommer att bli så otroligt snärtigt.
VI HAR KAKEL PÅ PLATS!
HERREJEEE vad det går undan nu vid huset. Jag och Fredrik har nästan listat hela huset klart med taklister. Eftersom "alla", även denna gång, berättat om hur jobbigt det är att lista så var jag lite fundersam hur det egentligen skulle gå. Men det går bra, och det är en annan historia att ta i ett annat blogginlägg.
Som jag har sagt förr, och säger igen nu; man ska inte lyssna så mycket på andra innan man testat på något själv.
Nu är det hur som havet den här typen jag ska blogga om idag.
Vår kaklare Dahlskog! Han har arbetat på med våra badrum, och nu är 3 av fyra rum kaklade och färdiga! Bara stora badrummet kvar, som ska ha specialkaklet från italien i sig.
Jag får liksom nypa mig själv i armen för att förstå hur snabb och duktig han är på att arbeta och skapa badrum.
Han arbetar så effektivt, är noggrann och arma duktigt, vår kaklare. Efter att ha lagt primer, spacklat på några ställen och lagt så många varv som behövs av fuktspärr, så var det dags att börja kakla.
Äntligen, även om väntan inte var så lång.
Vi hade först tänkt ta samma italienska kakel till både bastun och grovköket som vi valt till stora badrummet, men tydligen var det problem i Italien att få skuret 10x10 plattor, så vi fick gå på alternativ b: ett liknande, med lite mindre struktur och mönster. Men betydligt billigare.
Dessutom är det inte skuret med raka kanter, som vårt 60x60's kakel har, så det blev lättare att arbeta med.
Ser du mina skor? :'D
Detta kakel hade alltså lite mjukare kanter och var "bara" att placera ut på golvet. Eller vad vet nu jag, för jag har aldrig kaklat. Men han får det att verka så lätt att skapa badrum, trots att jag förstår att det är mycket tanke och räkning bakom. Och tålamod.
Han ska ännu placera plattor 10 centimeter upp efter väggen, där du kan se fuktspärren, som är det gråa. Dessutom ska det fogas ännu, men jag kan som inte hålla mig.
JAG VILL VISA ER GROVKÖKETS GOLV NU! Så här är det:
TADAA!
Det är så otroligt vackert och skönt att gå på. Jag kan se framför mig hur åtminstone en av våra tre katter kommer att hitta sin favoritplats i grovköket på det varma kaklet efter att golvvärmen är på.
Och som jag ser fram emot att få lägga grovkökets inredning från Puustelli på plats, så snabbt golvet är färdigt kaklat och fogat, så blir allt blir en mer helhet. Som du ser så har vi inte ännu golvbrunnen på plats, eftersom jag och Fredrik valde två specialgolvsilar. Men de borde vara på plats idag, när du läser detta blogginlägg.
På den där plattan som är uppgjuten ska vår bergvärmepump stå. Vi ska gömma undan hela den där tekniska ytan med ett vackert tyg. Vi kunde ha gjort skjutdörrar, men hade behövt förlänga väggen lite då, så tills vidare så kommer vi att leva utan skjutdörr för att se hur det känns.
Tänk dig en guldstång och ett vackert tyg, minst lika bra.
Sist men inte minst så vill jag åter igen skriva hur tackam jag är över vår kaklare. Så otroligt bra och fint arbete, och så är han lugn och snäll, så det är fortsättningsvis bara goda energier i huset.
En oinbjuden gäst (och det vackraste kaklet)!
Minns ni den där postiljonen som fick mig att fundera om det enda som behövs för mer fred på jorden är katter? Nå...
..igår möttes vi igen. Den här gången pratade han ingen svenska, men kan bero på att jag inte hade några katter vid min sida. Men igår var det för en gångs skull inte svenskan som var det viktigaste. Det viktigaste var att få hem vårt ljuvliga kakel som färdats från Italien till lilla Petalax.
Hela historien vägde över 1000 kilo och det är inte illa.
Och förutom kaklet så fick jag även en oinbjuden gäst, som vägde lite mindre.
Märkte snabbt när jag öppnade det dyrbara paketet att det fanns något som inte alls hörde hemma där: EN INSEKT. EN ITALIENSK FLUGA. Den var innanför allt skyddsplast, och den här typen har gjort en av de största resorna i sina liv.
Jag trodde först att den var död, men ville som peta bort den från tejpen. När jag gjorde det så började den surra och flaxa med vingarna. En envis typ. Så jag gjorde det som en god själ ska göra: räddade den.
Sen tror jag stackarn hade jetlag, för den flög rakt ner på marken och lämnade chockad där. Jag förstår den, för det är så jag känner mig varje gång den första snön faller eller det blir kallare än åtta plusgrader.
Men om någon ser en italiensk fluga, så är det tack vare mig. Nu vill jag ta tillbaka fokus till det som inlägget egentligen var tänkt att handla om. BADRUMSKAKLET. Det här speciella kaklet är från Pastorelli, och heter Denverstone De White.
Denna är i storleken 60 x 60, och är skuret på ett sånt sätt att det knappt syns någon fog.
Ytan är matt och det känns av lite struktur när man drar fingrarna över kaklet. Det är ett konstverk i sig själv, och jag och Fredrik föll för den första gången vi såg den för flera månader sen. Nu är det vårt.