Äntligen sker något nytt i huset!
Nu har egentligen inget stort hänt vid huset sen sist ni hörde något, och det börjar snart bli två veckor. Men i helgen fick vi nyenergi igen och möjlighet att fortsätta beta av vår "att göra-lista" för huset. Det är inte många punkter kvar, och nu börjar det bli pirrigt i magen.
Medan jag höll på med ett hemligt rum i huset, som ingen får se skymten av innan det är klart, så fick vi även igår fintbesök av kaklaren vår. Det var tack vare Thomas vid Puustelli som jag blev tipsad om Dahlskog. Dahlskog är från mina hemtrakter och förstår alltså min dialekt utan problem. Dessutom så var han den som utan att tveka vågade ge sig på vårt speciella badrumskakel. Vid första besöket kunde han räkna ut hur det skulle bli och verkade inte nervös, trots att det är 60x60 storlek på plattorna.
Så igår var alltså dagen äntligen något började hända med båda badrummen och grovköket. Trots att de är lika långt gångna som resten av huset, så har jag längtat extra mycket till den dagen man får börja förbereda för det vackraste kaklet på planeten.
Först började han att kolla igenom att golv och dess lutningar, så de är som de ska. Även om vårt golv blev bra gjutet, så var det även på vissa ställen det kom konstiga lutningar och då behövs det fixas med spackel (enkom för badrum, inte det vi lagt på väggarna).
Dessutom ritade han ut på golvet var plattorna skulle komma så det verkligen skulle bli bra. Vårt kakel är skuret på ett sånt sätt så det är extra viktigt att ytan under är så rak och bra som möjligt (med den naturliga lutningen förstås), och det var det han skulle fixa till igår.
Så på de ställen där det behövdes spacklas så la han ut primer. När jag frågade varför primer behövs, så tror jag det var något om att trots att man dammsugit (som han gjorde först av allt), så finns det även små små små damm kvar på ytan av golvet, och primern fäster allt samman så det blir bra yta att arbeta på.
Sen var det dags för spacklet. Det var bara på några få ställen som det behövdes spackel, och just det du ser på bild är det som behövde mest spackel.
Vilken dag som helst så kommer våra badrumskakel, och då kommer jag nog att visa bilder av hur det ser ut.
Nu är jag ba så glad och känner mig trygg att låta Dahlskog ta hand om badrummen, medan jag och Fredrik funderar på taklister och att få köket på plats.
Domen om golvet, hur gick det?
Har du någon gång varit så nervös att du svettats? Tittat på klockan var tredje sekund och räknat minuterna ner tills ditt nuvarande tillstånd av nervositet kommer att övergå till något annat. Besvikelse eller lycka. Alla känslor hängande på ett litet besked.
Nå, det här var jag idag.
I fredags var ju Polygon och borrade sex hål i vårt betonggolv och idag skulle domen ges om golvet var redo för kakel och laminat. Man kan ju använda sig av alla mätare som finns, men just att borra är det som ger det bästa svaret.
Jag visste ju att det enda som kan verkligen sätta stopp för våra drömmar att få flytta in någon gång är just om golvet fortfarande är fuktigt.
Dessutom visste jag om många andra som väntat i längre än fem månader och två veckor för att få ett golv torrt, och vi hade ju inte ens haft på avfuktaren så länge. Hur skulle detta gå?
Först så kopplade mannen som skulle mäta vårt golv in en några sladdar och extrakollade att inte golvet var för varmt. Vårt golv hade den perfekta temperaturen och vad jag kunde avsläsa av mätaren så var det dessutom torrt.
”Värdet kommer att stiga ännu, så vi måste vänta i en timme innan vi kan få slutgiltigt resultat” sa han, och jag bad till gudarna om att det inte skulle stiga mer än en grad, trots att jag såg siffrorna stiga som på en febermätare.
Det var typ här jag började svettas.
I en timme satt vi och väntade på att tiden skulle vara inne att se slutresultatet av mätningen. Ett betonggolv är ju inget man sist och slutligen har makt över och det värsta man kan göra är att skapa onödiga mögelproblem, bara för att man vill så snabbt som möjligt ha golv på plats.
När det var dags att mäta golvets RH-värde så var jag så peppad. Glodde som en tok på sifforna mätaren visade och...
HE VA TORRT! HÖÖNI HE. Typ en bra tid har det också vad jag kunde utläsa av siffrorna, men jag är ju ingen expert, höhö.
Hade svårt att gömma min lycka, och kände att det är helt onödigt att ens försöka behärska sig, när han tog bort rör efter rör. Det behöver inte mätas igen och nu mårar vi ba på.
Banne mig så skön känsla.
Efter denna glada selfie skickade jag whatsapp-meddelande till Fredrik och Ida från Vasa Färg. Jag ringde byggmästaren och därefter ringde jag och tjoade till kaklaren.
Åkte till vårt nuvarande hem och berättade för grannen. Även om de tycker det är tråkigt att vi ska flytta, så är de även glada för vår skull. Sen gick jag in och berättade för alla katter att golvet är torrt.
Och nu berättar jag det för er.
Nu blir jag hemlighetsfull.
Taklister är något jag aldrig förr lagt märke till eller brytt mig om. Tills nu. Det är som en hel djungel av olika mönster, storlekar, färger och hiblahaa, och vårt hus ska bara ha det bästa och det vi själva tycker om.
Så i torsdags var jag och Fredrik till Vasa Färg för att bestämma oss för nästa skede i bygget: tak- och golvlister.
Eftersom jag och Fredrik inte diskuterat lister så mycket så trodde jag det skulle bli en lång historia av velande innan vi betämt oss, men det gick i ett huj. Vi blev förälskade i två lister och tog hem dem för att prova hur det skulle passa huset.
Vi valde båda två.
Våra taklister är hemlisar nu.
Har som kommit till det stadiet av husbygget nu när jag vill hålla allting för mig själv. Vill som inte ens inspirera i misstag av att någon annan ska göra det till sin egen idé. Kanske det bara är en fas, men något måste man få ha för sig själv. Utan att ha dåligt samvete.
Annars, vad har hänt med mitt hår? Det är inte risigt, skitigt eller okammat. DET HAR BLIVIT HALVLOCKLIGT! Mitt spikraka hår som inte böjde sig för starka permanentmedel förr i tiden, har nu krullat till sig lite. Hormoner?
Hur som haver så kommer jag nu att inte bara ha mitt wc som en enorm hemlighet, utan även alla taklister. Tills de alla är fastspikade. Då får ni härma hur mycket ni vill.
Medan jag har jobbat hela helgen så har Fredrik skruvat fast dörrar på alla skåp och fixat lite till i köket. Dessutom så har han fixat nu så att alla våra lampor är uppe i taket. Man kan i alla fall inte klaga på belysningen i vårt hus, för de är bländande vackra och lyser starkare än... allt annat.
Det var även häftigt att få se att vår tanke om hur vi skulle ha lamporna blev minst lika perfekt som vi tänkt oss. Så snyggt är det.
Ska fotografera hur det blev med lamporna när det är dagsljus så är det lättare att se. Då lär ni alla som undrat varför vi sågat så stora hål i takpanelen förstå hur vi har tänkt. :)
Han borrade hål i mitt betonggolv.
Idag lät jag en man jag känt i tio minuter borra hål i husets betonggolv.
Nu vet jag inte om detta är ett måste för alla nybyggda hus, men vi är hellre på den säkra sidan än osäkra, och vägrar skapa mögelproblem i ett hus man inte flyttat in i ännu. Därför hade vi Polygon att komma och borra i vårt betonggolvet för att få ett riktigt exakt RF-värde.
Det var en typ som borrade och en annan som gick runt och bestämde var hålen skulle borras. Med hjälp av en värmekamera kunde man se var det var säkert att borra, för herrejee vilket liv det hade blivit om man borrade i ett av golvvärmerören.
För att se med värmekameran så behövde vi kyla ner golvet ett par dagar före idag. Annars skulle man inte kunna urskilja rören bra på kameran. En timme innan Polygon hittade till Petalax så var jag via huset och knäppte på golvvärmen och voilà! Nu syntes rören på kameran.
Jag har inte varit så insatt i det här, så trodde det bara skulle vara ett djupt hål de skulle borra. Visade sig att det var två hål, i två olika mått. Och det var viktigt att de blev perfekta.
Efter att de borrat så lämnade det här kvar. Ser ut som två provrör.
Även detta företag var trevliga, och fick komplimanger för hur fint huset kommer att bli. Jag tackar och bockar. Vi har gjort vårt bästa.
Nu har vi alltså sex hål borrade i vårt hus, på tre olika ställen. I vår klädkammare, köket och i mitt kontor. På måndag kommer de och mäter, så förhoppningsvis får jag svart på vitt då att golvet är redo för oss. Jag är lyckligtvis ledig då, så kan även då vara med och se hur det ser ut när man mäter golvet.
Och nu vet ni vad jag har gjort på eftermiddagen idag. Eller, inte jag, men någon annan. Nu ska vi alla meditera hela helgen lång att detta betonggolv är kruttorrt och redo för det vackraste kaklet och laminatet som finns på denna planet.
Okej?
Från ritning till verklighet.
Vanligtvis brukar jag ha mycket att visa och berätta för er om måndagarna, och även denna dag är det nio bilder med text som ni ska få ta del av.
Helgen som varit har varit en av de mest produktiva och effektiva helgerna. Speciellt gårdagen. Och det har varit så otroligt roligt.
Det såg ju lite kaosartat ut när Puustelli lämnat av all inredning till huset. Halva huset fylld av lådor, hyllor och maskiner som ska underlätta vardagen för oss (läs: diskmaskinen). Eftersom karln i bakgrunden, världens bästa älskling, lagt takpanel i det sista rummet på lördagen så var det fritt fram för oss att börja bygga ihop lite hyllor igår.
Jag var så taggad.
Bildbevis på hur mysigt vi hade igår. Jag tände eld i vår Tulikivi och serverade grillad korv. Trodde ju aldrig att jag skulle tröttna på korv, men vet ni vad? Så småningom börjar jag nog få fyllon av dem. Finns det något annat enkelt och gott jag kan laga i spisen?
Huvudsaken var i alla fall att vi blev mätta, belåtna och redo att börja söka efter rätt lådor och börja bygga inredningen till huset.
Vi började med farstun som blev klar i ett huj. Vi byggde skåpen i vardagsrummet och bar dem sedan på plats.
De där svarta benen alla skåp har (förutom de i badrummen & grovköket som har i metall) kommer att bli undangömda av en vit träskiva.
Vi mätte med två stycken vattenpass, och allting var perfekt. Bra byggt av oss och bra gjutet golv. Jag är så glad att vi fick vara en av de sista golven Malax Byggmaskiner gjöt, för det blev så rakt man bara kan få.
Syntolkning av bild: Fredrik mäter ut längden på benen till skåpen.
Vi lyckades ha gott humör hela dagen och kvällen, och eftersom det gick så bra i farstun, så fortsatte vi till nästa rum. Köket.
På bild ser du Fredrik som stansar fast bakskivan till vårt ena köksskåp som ska vara bredvid kylskåpet och frysen. Jag hade ju lovat en videoblogg när vi började på med att bygga ihop köksinredningen, men det var ungefär här jag kom på det. Då var det lite för sent.
Ska försöka att vlogga en ny dag.
Här är skåpet, färdigt och på sin plats. Eller ja, de är ju utan sina dörrar, men det lägger vi på sen.
Men det är något som inte syns på denna bild som jag vill visa er.
Det gömda uttaget för mikron! En mikro tar trots allt upp mycket arbetsyta i köket, och vad är nu inte bättre än att kunna gömma undan den i skåpet? Vi har många fiffiga lösningar i detta hus, och detta är en av dem.
På grund av vintertiden så hann vi titta på klockan flera gånger under dagen, och blev varje gång lika förvånade över hur lite klockan var. Så istället för att slöa så fortsatte vi ta fram skåp och rada dem på sin plats, samtidigt som det blev mindre kaos i huset.
Efter att taklisterna är på sin plats så tar vi och hänger upp alla köksskåp och fäster alla andra skåp så de hålls för evigt. Men tills vidare är det härligt att se att allting passar och kommer att bli så fint.
Allt detta var för länge sen bara en ritning. Nu blir det verklighet.
Jag har endast en att tacka.
Allt längre projektet Bygga hus framskrider, desto närmre kommer vi ett inflyttningsdatum. Som vi ännu inte spikat fast. Och även om vi närmar oss, så mister vi samtidigt mycket tid. Det är inte många timmar, knappt två, som vi ger av våra vardagar. För varje dag blir det mörkare om dagarna, och vi arbetar mot klocka och ljus.
Trots och mot alla odds, så ser huset ändå fem före inflyttningsklart. Även om jag tyckte det redan när vi inte ens hade upp gipsskivor, för redan det var stora framsteg och framgångar för oss. Men nu är det på riktigt.
Det är inte mycket kvar.
Nästan hela huset har takpanelen på plats, och det är endast en person jag har att tacka.
Fredrik.
Tack för att du dessa två helger jag arbetat, lagt takpanelen själv. För att du orkar byta om efter varje arbetsskift för att vara vid huset med mig. Tack för att du hade en gömd talang som takläggare på takpanel.
Tack för det du gör och den du är.
Speciellt för den du är, för du är bäst.
Jag hade ingen aning om hur länge det skulle ta att få takpanelen på plats. Men det här gick undan, som med allt annat. Tre rader takpanel och 5000 stift senare så är det nu endast ett och ett halvt rum som är utan takpanel. Allt annat är klart och väntar på taklister.
I helgen har dessutom största delen blivit klar; hallen, vardagsrummet och köket. Som i princip är ett enda stort rum.
Vanligtvis skulle man kanske städa innan man börjar fotografera sitt älskade hem, men jag blev så till mig då takpanelen blev klar att jag bara behövde fotografera med detsamma.
Städa gjorde vi senare i mörkret.
Välkommen till hallen. Vindstrappan är inte fullständigt färdigt, men det räknas inte nu. Det som räknas är allt annat.
Plötsligt blev allt ännu mer ljusare vid vårt hem. Vem trodde det var möjligt, i det som redan varit det ljusaste hemmet på planeten?
Vår helvita takpanel är så snygg och passar perfekt till vårt hem. Det kändes inte som att takhöjden blev snäppet lägre. Tvärtom. Alla ytor började kännas ännu större. Mer rum över huvudet och plats att röra sig på. Mer ljus.
Se bara hur snygg takpanelen blev runt vår Tulikivi!
Utsikten till köket..
..och utsikten från köket.
Det här var den absolut bästa avslutningen jag kunde få på förra veckan och helgen som varit.
Jag har världens vackraste hus som jag har lyckan att bygga tillsammans med världens bästa karl.
Fredrik, tack. <3
Det blir så grymt bra.
Några blev något förvirrade när jag i torsdags visade vår takpanel. Eller rättare sagt, hur vi lägger takpanelen. Nå, blev ni förvirrade då, så får ni fortsätta bli förvirrade idag. Jag har flera rum att visa er.
Vi fick klädkammarens tak färdigt redan på torsdagen, så vi fortsatte med detsamma till nästa rum.
Den stora högen av 700 kilo takpanel blir allt mindre för varje dag.
Medan jag arbetade kvällsskift på lördagen, så jobbade Fredrik för fulla muggar att lägga takpanel i "barnrummet". Han lyckades helt ensam få hela rummet färdigt innan mitt skift var över, och det blev så bra. Jag var inte alls förberedd på att han skulle ha fått ett helt rum färdigt medan jag var borta (det var ogjort när jag for i arbetet), och det var den bästa överraskningen jag kunde få efter en lite tyngre dag allmänt.
Nu är det bara golv, tapeter och lister så är rummet helt och hållet färdigt.
Den där stora fyrkanten ni kommer att få se i princip varje rum är för lampan, och lugn ba. Vi har allt på koll och det är meningen att fyrkanten ska vara så där stor. Ni lär se sen varför. Om inte någon nu lyckas lista ut det innan allt är klart. ;-)
Detta rum är helt och hållet klart.
Det här mitt blivande kontor. Även här är takpanelen på plats. Efter golv och lister så är detta rum färdigt, och redo att få skrivbord och dator på plats. Ska försöka hitta andra möbler också, men man kan ju börja med det viktigaste: datorn.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå att lägga takpanel. Hur lång tid skulle det ta? Skulle det vara svårt?
Nå. Visade ju sig att Fredrik är en mästare på att lägga takpanel, så det här går undan.
En dag i taget, och det blir så jäkla bra.
Det händer nya grejer vid huset!
Om he sku va na tak nu? JAA.
Äntligen är det dags för det moment av huset jag verkligen sett fram emot, näst efter färg, väggar och allt annat: takpanelen. Kanske huset börjar se mindre ut som en byggplats då, och mer som ett hem?
Det var alltså igår kväll dags att börja beta av den 700 kilos högen av takpanel vi fått levererat till huset. Vi tänkte börja försiktigt i vår klädkammare, samtidigt som man fick all övning man behövde för lampa och ventilationsrör. Dessutom behövde varenda takpanel kapas, så nu kan vi det.
Som med allt annat, så ska första momentet dokumenteras noga. Vi mätte ut längden på bredden av klädkammaren, och tog någon centimeter kortare, så att panelen får andas och leva sitt eget liv.
Det här med att allt i huset ska kunna leva, andas och röra sig skrämmer mig lite. Kan inte allt ba stå still?
Efter fyra takpanel-bitar var det dags att mäta ut vart strömdosan skulle komma. Jag måste riktigt lyfta på hatten för oss båda som lyckades pricka precis på första försöket..
..för den panelen passade som glasskon på Askungens fot. Alltså perfekt.
Sen var det bara att måra på. Stifta fast varje panel med stiftpistol, som sedan gömdes bort av följande takpanel.
Nästa stopp blev att mäta ut var vår lampa skulle placeras, och såga ut den i panelen. Lampan kom mellan två takpanel-skivor, men inte heller det var problem.
Fredrik hade ritat ut i paff en mall av lampan, och tack vare den mallen så kunde man såga ut formen.
Och tadaa! Så här ser det ut för tillfället.
Jag blev hungrig, och idag är faktiskt en ny dag.
Jag är nöjd med taket.
Rum som väcker känslor.
Nu när huset är färdigt målat, så kanske ni är nyfikna på att se hur det ser ut? Nå, isåfall är detta er lyckodag. Även om vi valt att måla största delen av huset i en behaglig ljus färg, så är det några rum som blir färgglada. Och det är de ni får se idag.
Vi börjar med tvättstugan, som är det rum som jag var minst inspirerad för att inreda när det kom till möbler och färg. Även det rum vars färger gett oss mest blandade känslor.
Och när jag skriver färger, så betyder det att jag har hunnit målat om det här rummet ett par gånger. Började med grundfärgen och fortsatte måla med en färg vi hade egentligen tänkt ha.
Men Fredrik tyckte färgen såg kackabrun ut.
Och hade jag älskat färgen skulle jag säkert ha kämpat för att ha kvar den, men det gjorde jag inte. Färgen var ju fin, men väckte inga känslor. Så i lördags åkte vi till Vasa Färg och köpte ny färg, och kom hem med den som är på väggarna nu.
Och jestas vilka känslor den här färgen har gett mig.
Det är en splitterny färg från Jotun, och heter Blåis. Namnet låter som något från Games of Thrones, och finns nu i vår tvättstuga. Rummet som var mest ointressesant att ägna energi åt, blev helt plötsligt lite mer spännande.
Det är en gråblå färg som är behaglig att se på, och som lever sitt eget liv.
I vissa ljus är den ljusare och gråare, medan den i andra är mörkare och blåare. Och det är väl det som skapar känslor hos oss, eftersom vi inte riktigt kunnat lägga fingret på vad det riktigt är för färg. Men den är behaglig, och i slutet av gårdagen kände vi oss helt nöjda med färgen. Tog ett dygn att komma överens med den.
Den är snygg, och när vår inredning kommer på plats blir det riktigt perfekt.
Så tar vi oss vidare till det rummet jag bara känt kärlek för.
Sovrummet.
Det här rummet har skapat blandade känslor hos så många. Vilken tur att det är jag & Fredrik som ska bo i det här huset, för vi älskar färgen och hur vi har målat rummet.
På bild ser man den blågröna färgen, medan i verkligheten är det så mörkblått att det nästan ser svart ut. Jag brukar säga att om man vore en kunglighet skulle ens färg på blodet vara denna. Så vackert.
Och det är som kungligheter vi kommer att sova i detta rum. Det kommer att bli så otroligt vackert när allt är klart, för vi har lite mer planer på vad vi vill och ska göra med det här rummet.
Men hur som haver. Av alla färger som finns, så måste denna vara min favoritfärg. Men jag håller namnet på färgen för evigt hemlig, eftersom något vill man ha för sig själv.
Man blir som lite egennyttig när det kommer till hur man väljer att bygga och inreda sitt hem.
Det här kommer att vara vår utsikt innan man går och sova. Dörröppningen närmast fönstret är till vår klädkammare, den andra går ut till hallen.
Jag gillar effekten vi fick till med den vita färgen ovanför rummets egentliga färg. Det känns mäktigt, och rummet ger mig ett sånt otroligt lugn. Precis vad man behöver i ett sovrum.
Nu har vi en strukturvägg i huset!
I fredags skrev jag om den icke existerande talkoandan som vi inte fått uppleva, fram till fredagen då. För i fredags fick jag guld värd hjälp av Ida, som jag lärt känna via Vasa Färg.
Hon kom hela vägen från Vasa med bilen lastad av färger, spacklor, penslar och allt material man behöver för att skapa ett mästerverk.
Det här är före-bilden av den långa väggen som går genom hela huset. Som Fredrik har spacklat och slipat denna vägg tills den var helt och hållet perfekt. Bara för att den sen skulle förvandlas till en strukturvägg, där man kan inte behövt vara så otroligt noga.
Här igen, före bild av väggen.
Först hade jag & Fredrik funderat på att använda oss av kalklitir-färg, men kom snabbt fram till att det inte är något för oss. Vi ville att hela huset ska vara så att man vågar leva i det, och att vi inte ska behöva anpassa oss efter vare sig färger eller deras egenskaper.
Och även om vi inte planerat att kasta vatten på väggarna, så vill vi kunna tvätta väggarna när det är nödvändigt utan att behöva måla om.
Och Ida hittade de perfekta alternativen för oss.
Jag hade aldrig i hela världen kunnat tro att jag & Ida skulle lyckas få hela väggen målad på endast ett par timmar. Knappt det, eftersom vi åt korv och pratade mestadels av tiden.
Men hon är så extremt duktig, och efter att jag sett hur hon arbetade för att få till strukturväggen gjorde jag mitt bästa för att hinna ikapp henne.
Vi använde oss av rullar och spacklor för att få till strukturväggen. Färgen, som jag introducerar två bilder ner, är en väldigt snabbtorkande färg så man kunde bara arbeta en kvadrat åt gången för att få bästa resultat.
Som ni ser är det inte stor färgskillnad från den vita grundmålfärgen. Denna är en mycket ljusgrå färg, som ger en mer jordnära och värme till hemmet, utan att bli "för" varm.
I ett ögonblick hade vi fått hela långa väggen färdig, och vi testade med att lägga lite golv, bara för att se hur det gick ihop. Och vet ni vad? Det blev helt underbart. Vårt golv är från Kronoswiss, Swiss Infinity, och namnet är Miami.
Rakt framifrån ser man knappt att det är en strukturvägg, men låt dig inte luras. Denna vägg lever sitt eget liv.
Beroende på var man står eller hur ljuset är så ser man klart och tydligt att det är en levande och vacker strukturvägg.
Vi har använt oss av Teknos, Kolibri Sand. Det är en helmatt och extremt täckand dekorationsputs som man kan måla på princip ALLT och alla torra ytor. Konsistensen hade jag kunnat jämföra med ett tunnare spackel, och den var så fint blandad att man behövde inte ens söka efter en pinne att röra runt i burken med.
Den här färgen är dessutom DRYG. Det är trots allt en lång vägg som går genom hela huset, och vi klarade oss fint med en burk färg, även om jag behöll den andra för att fixa till lite mer struktur och områden man missat dagen efter.
Som jag redan skrev så torkade färgen snabbt, så för att få till den perfekta strukturen var det att arbeta litet område åt gången. Man målade alltså ett tjock lager med rullen, för att sen ta till spacklan och dra försiktigt fram och tillbaka tills man fick till det mönster man gillade.
Och det här är efter-bilden.
Jag ska försöka denna vecka att fotografera mer av väggen, eftersom en liten bit inte säger något. Men detta är en vägg man måste uppleva för att verkligen ta till sig den. Även om detn bara är i en och samma färg, så lever den så pass mycket, att man tror det är målat med åtminstone två / tre olika färger.
Jag går bara runt och kramar om väggen. Vår jordnära vägg i mittpunkten av vårt vackra hem. <3
ps. Tack Ida ännu en gång för att du hjälpte mig. Jag är evigt tacksam och du är en härlig människa.