Hur man drar fiber till huset.
Minns du hur det såg ut i december, då vi grävde för el- vatten- och det viktigaste av allt: internetanslutningen?
Här är en liten påminnelse.
Det där gula röret du ser vid mina fötter är det viktigaste av dem alla: INTERNET. Eller skyddsröret för fiber.
Och igår nämnde jag ju att då jag egentligen ba tänkt vila, men fick ett samtal och så var det full rulle resten av dan. Samtalet kom från BOB som skulle fixa fiber till oss, och det var en av alla gårdagens händelser.
En halvtimme efter att jag pratat i telefon var allting igång.
Jag hade ingen riktigt aning om hur allting skulle gå till, eller vilket rör som ens hörde till fibret. Det var som ändå ett av de tre rör som väntade på att få någon kabel i sig, som gick raka vägen under jorden till elskåpet. Och det är trots alt evigheter sen jag la ner de där skyddsrören, så hade ingen aning om vilket som var vilket.
Första försöket gick inte som vi tänkt oss, för den där slangen som skulle dra med sig internet, hamnade i tvättstugan. Det var alltså min idé att testa det första röret, så lät den proffesionella välja rör till andra försöket.
Och då gick det bra.
100 meter senare hittade den där slangen ut till elskåpet. Den hann bara dit för att vända, för på BOB's bild var en enorm rulle med fiberkabel som ville in till huset.
Så i ena änden av den som redan färdats 100 meter, kopplades fibret fast, och sen var det att springa tillbaka till huset för att se när experten skulle dra fibret till huset.
Jag fick beröm för att jag skött om skyddsrören bra till fibret i december, för allting gick så smidigt. Tydligen kan man hamna att gräva om, om något gått dåligt. Men inte här, halleluja och tack och lov. Allt var bra.
Allt som allt tog det en halvtimme för att få in internet till huset..
..eller, så småningom har vi internet. Men än så länge skulle det bara vara en distraktion att ha supersnabbt internet vid huset. Skulle väl bara sitta och blogga istället för att bygga.
Så än så länge får kabeln chilla på gipsväggen till elskåpet, tills den blir fastsvetsad.
Men ja. Det här var historien om då vi fick fiber till huset.
Jag är nöjd. Speciellt efter att själv ha fått komplimanger över allt arbete vi gjort på huset. :-)
Nu har vi bergvärme, halleluja.
I förrgår satt jag och fnissade, samtidigt som jag ritade en skattkarta till de karlar som skulle borra bergvärmen åt oss. Tänkte som så att om jag ändå inte hade möjlighet att närvara, för en gångs skull, då något händer vi tomten. Jamen, då ska jag åtminstone ha lite kul före.
Det här är alltså skattkartan jag ritade till krombi-karlarna.
"HEJ ni som fixar bergvärmen åt oss. På baksidan av huset ser ni en grop med rör i.
Här ritade jag då huset, en fyrkant. Runt huset for pilar som visar att man kan gå båda vägarna runt huset, om man inte märkte det tidigare. Ritade ut gropen och rören, som kan missuppfattas om man är på gott humör.
Terrassdörren är olåst *.
Ring mig om det är något ni undrar över.
Med varma hälsningar, **
Caroline XXX-XXXXXXX"
* Terrassdörren är annars alltid låst, så det var riktigt spännande att sova och veta att dörren varit olåst under nattens lopp vid huset. Allt hade gått bra, tack och lov.
** Ibland väljer jag att avsluta mina mejl med soliga hälsningar, ibland varma. Det beror lite på vilket humör jag är på. Hur avslutar du dina mejl?
Jag rymde lovligt iväg fram och tillbaka mitt i dagen för att se hur väl min skattkarta hade fungerat.
Det verkade ha gått bra. Borren och allt annat nödvändigt var installerat och på plats, de hade hittat el & vatten, och hunnit borra tre meter då jag dök upp vid huset.
Dock var det en typisk måndag, och de var i full fart med att svetsa borren. Man kan ju inte bara ha medgångar hela tiden, men de fick i alla fall fint väder.
Vi, jag & Fredrik, har ju varit säkra på att vi ska ha bergsvärme - även om det visst hade funnit möjligheten att använda sig av jordvärme. El- eller oljevärme var aldrig ens med på listan av möjligheter.
Men vi hade ingen aning om hur nära berget egentligen var. Så hur nära berget står vårt hus?
Fyra meter borrade de och så kom de till berget. FYRA METER! Vilket jag tycker låter väldigt lite, och lyckligt, eftersom huset nu verkligen står stadigt. De där mardrömmarna jag haft om att huset ska luta och halvt flyta iväg med universum, kommer aldrig ske.
Dessutom kom det knappt något slask eller skräp ur borrhålet, som andra varnat oss för. Vi äger alltså världens bästa plats på jorden, såheså.
När de mötte berget borrade de 130 meter till. 130 METER!
Och då kan ännu till borra ännu mer, men till vårt hus är 130 meter tillräckligt. Om jag inte minns riktigt fel så är hundratrettio meter typ sex såna där långa "pinnar" ni ser till höger på bilden.
Bergvärme är en säker, trygg och miljövänlig uppvärmningslösning till ett hus. Dessutom behövs det inte mycket arbete för att förbereda för bergvärmen. Borde väl jag veta, som lagt ner alla rör i marken.
Sen när de väl borrar är det inte alls stort hål, eller yta som behövs. Så länge man har åtminstone fyra/fem meter ifrån huset samt plats omkring så de kan borra. Och så el och vatten förstås, men nuförtiden har ju alla hus det.
Nu ska vi bara vänta några dagar och så kommer någon och kastar ner en låååååååång slang ner i hålet. Så småningom konkurrerar jag alltså med mitt eldas i tulikivin, med bergvärmen som värmer upp vårt hus när vi vill ha extra värme i tillvaron.
Även om jag tyvärr inte kunde närvara hela dagen igår, så är jag ändå glad med det lilla jag fick uppleva. Glada, och framförallt trevliga typer, som borrade bergvärmen åt oss.
HOUSE TOUR & VLOGG!
VLOGG HALLELUJA!
Idag är ingen vanlig dag, för idag är det dagen jag publicerar en vlogg. Eller, typ halvt vlogg eftersom det är även en ordentlig husesyn, för er allihopa. Jag går igenom alla rum med er, förutom kontoret, då Fredrik hade något projekt på gång och ingången var blockad med en stor hylla. Ser lite roligt ut då han syns på insidan av rummet, hehe.
Hoppas ni gillar videon, och skriv gärna en kommentar om ni vill ha fler! Vill ni ha mer såna här med musik, eller fler då jag bara pratar? Och ska jag prata dialekt eller försöka tala "finare"?
Hur som haver, det var riktigt roligt att göra denna video till er.
Vi har bara varandra.
Förutom igår, då vi hade en behövlig vilopaus efter en mycket rolig lördagskväll, så har jag och Fredrik haft ett otroligt flow vid huset. Huset som vårt liv har kretsat kring ett år nu. Ett hem, och en fast och trygg punkt, att fortsätta vår framtid tillsammans.
Första tiden spenderade vi med att först och främst finna den där platsen. Sen hitta huset som fyller våra behov och krav.
Jag har nästan förträngt evighetsarbetet med bygglovspappren. Hur jag satt vid kommungården och halvt fick spunk då jag upptäckte att ett papper ännu inte var ifyllt. Oron som dök upp inför undantagstillståndet, och det riktigt mötet som gav oss godkänt.
Sen den dagen vi fick godkänt, har vi bara tutat och kört. Inte tittat tillbaka. Förrän nu.
Det är som först nu vi faktiskt har vågat se tillbaka på den tid som gått, och gett varandra en klapp på axeln för att säga "Vad vi är duktiga". Man måste våga ge sig själv den där bekräftelsen.
För även om inte allting blev som vi tänkt oss, och livet ville lite annat, så har vi gjort det riktigt bra. Bara jag och Fredrik.
Vi har bara varandra.
Och det är inte så "bara" att få vara tillsammans med denna karl. Det är helt underbart.
Förutom en dörröppning vi glömt bort, så har vi gipsat fast alla väggar. Spacklat nästan alla väggar. Och så övar vi på lite kreativa lösningar för att få ett så funktionellt hus för våra behov.
Det du ser Fredrik göra på bild är att fixa till ett speciellt hörn till vardagsrummet, som vi ska hitta en snärtig list till, så vi har extra uttag för bakhögtalare till tv'n. För det tänkte vi inte på när vi gav det sista godkännandet på elritningen.
Det är så många tips jag skulle vilja dela med mig av, när det kommer till husbygge, men det här är i alla fall ett: rita ut mer eluttag än du tänker att du behöver - för du kommer ändå att behöva dem.
Vi löste detta problem på detta sätt. Även om det sist och slutligen aldrig var ett stort problem.
För om det är något jag har kommit fram till det här året, så är det är sist och slutligen ganska lite som är värt att stressa upp sig för. Har man inte makten över en skild sak, så är det att endera släppa taget och gå vidare. Eller så finner du lösningar som får dig att fortsätta framåt. Vara lite kreativ.
Jag har lärt mig att släppa taget.
Och när jag står där och målar väggarna vita, så tänker jag tillbaka på den tid som varit - och den som är på kommande, och jag är förväntansfull. Tacksam.
Tacksam att vi bara har varandra. Att vi har det så bra.
När vi skulle börja bygga hus sa många att "Oj vad ni kommer att gå varandra på nerverna!",
men saken är den att jag har blivit lite mera nykär. Hur bra är inte det?
Ett hem man längtar att komma hem till.
"Halloj en fråga, vad tycker vi om heltäckningsmatta i xxx (här censurerar jag lite, för lite överraskningar får ni tåla)?"
Hade det här varit jag, innan jag träffade Ida vid Vasa Färg, hade jag säkert fått kalla kårar och tänkt "hujedamej" när detta sms plingade till i telefonen. Men det här var jag, efter att jag träffat Ida. Förstod att hon hade full koll på vad hon pratade om. När det kommer till färger och inredning så vet hon precis vad vi vill ha.
Det är som en baktanke med att köksinredningen är relativt neutral med små överraskningar, eftersom resten av huset som verkligen kommer att spegla min och Fredriks personlighet.
Igår var det alltså andra dagen denna vecka jag och Fredrik var till Vasa. I morgon ska jag ensam igen, och sen har jag väl fyllt på all Vasa-energi för en god tid framöver. Det är som både positivt och negativt med att bo långt ifrån stan.
Gårdagens besök förde oss raka vägen till Vasa Färg. Såna besök är alltid positiva.
Möttes av en tjoande Ida som hade vår vackra pärm jag berättat om tidigare. En alldeles egen, med vårt namn på. Alla färger, allt material, ALLT som ska till huset.
Och igår fylldes den på med nytt.
Vårt möte tog sammanlagt tre timmar. Tre timmar som gick i ett huj. Det bästa med Ida är att vi inte bara pratade om färger, utan pausar med att prata om livet överlag. Efter att det här huset är klart så vill jag fortsätta umgås med Ida. Så pass härlig är hon.
Samtidigt satt jag och pajade om heltäckningsmattan mellan varven. Den, liksom mycket annat Ida erbjudit oss, får det att pirra i magen. Det blir så bra!
Även om vi i princip nästan bestämt oss klart för hela huset, så bevisade Ida än en gång igår att hon verkligen vet vad jag & Fredrik är ute efter. Vi vill ju ha ett hem som speglar våra personligheter, och hon lyckas ta vara på det i färgplaneringen. Hon vågar bryta mot norm-reglerna och kommer med idéer som kan verka halvt galna - men passar oss perfekt.
Vi vill inte ha ett "tråkigt" hem, och hon vill knappast heller hjälpa oss att planera ett tråkigt hem.
Det här kommer verkligen att bli ett hem som är vårat eget. Som man längtar efter att komma hem till.
Så här såg det ut där vi satt i tre timmar, förutom de gånger vi tog bensträckare för att springa och känna på material.
Hem åkte vi med flera spackel, akryl och flera burkar Coloria-färger.
Det enda negativa med denna process är att för tillfället känns det som att mycket av det vi kommer att göra med huset, vill jag hålla halvt hemligt. Bara så att ni får härma oss efter att allt är klart, och inte samtidigt. ;)
Jag vill att husvisningen ska vara något som folk faktiskt kör långa vägar för att se. För även om många tror man får se mycket via bloggen, så är det ingenting emot att uppleva det i verkligheten.
Men jag undrar en sak, som kanske går lite emot vad jag just skrev.
Hur känner ni för videobloggar?
Skulle ni vilja följa med en dag på bygget i videoformat, och hur lång ska en passlig video vara? Vad vill ni se? Mycket prat och funderingar av mig, eller mera arbete och musik? Personligen vet jag att jag gillar och är duktig på att filma och klippa, så det är inga problem att fixa mer videor om ni vill ha det.
3D-bild av vårt kök.
Vi sålde vår själ till Puustelli, och fick 3D-bilder på köpet. Även om jag tycker att jag besitter en väldigt bra fantasi, så kan det ändå behövas lite bilder för att få ett hum om hur det egentligen kommer att se ut när köket är på plats.
Som typ här. Nog vet jag ju, på ett ungefär, var alla skåp ska stå. Drömmer om hur jag sitter på en barstol och ser på när Fredrik lagar mat. Har Mr Fantomen som går runt och vill ha en fläskbit, när han nu inte badar i badkaret, som han börjat göra morgon & kväll.
MEN SE! Nu blev det ju lite lättare.
Det här är alltså vår senaste 3D-bild, med till och med köksön's skiva på plats.
Fantomen fick jag klippa dit själv.
SÅ VACKERT ALLTING ÄR!
Mikron är bortgömd i skåpet närmast, i vänstra hörnet. Diskmaskinen är i högra hörnet, vid fönstret bredvid diskon. Så nu vet ni alla det om ni tänkte komma till oss och äta. Dit ska disken.
Det är även massor av förvaring vid köksön, och det är just det här med förvaringen som jag längtar så mycket efter.
Vi har fortfarande lite oklarheter hur vi ska göra med området mellan nedre- och övreskåpen. Vilken färg? Vilket material? Men det lär klarna upp idag när vi får umgås med Ida från Vasa Färg.
Vasabladet & Pohjalainen på mellantaket.
Fick sms av en vän igår, och hon ba: "Nu kommer dom".
Skulle man ha vild fantasi och vara lite skraj av sig kunde man ju här ha målat upp en skräckbild vem som egentligen skulle komma. Men jag var förberedd på att det var Ekovilla som var på väg till oss. Men det känns tryggt att jag har spioner lite här och där i Petalax, som håller koll på omgivningen medan jag bygger hus vid skogsbrynet.
Ekovilla hittade fram på första försöket och backade utan problem lastbilen fram till huset.
Lämmin vihreä, grön värme. Vilket då ska innebära att Ekovilla är ett miljövänligt alternativ när det kommer till att isolera mellantaket. Även detta, som mycket annat, hörde till huspriset.
För oss var det bara att ringa ett samtal för att få hit karlarna - och räkningen far till Simons Hus. Härligt.
Varken jag eller Fredrik hade någon aning om hur det skulle gå till, när de skulle blåsa in den blåsbara lösullen. Det vi i alla fall visste var att det var framställt av massor för att ta vara på naturen och sånt. Typ gamla Vasabladet-tidningar som får nytt liv på människors mellantak.
Så här såg det i alla fall ut när de öppnade upp lastbilen. En lång slang och sedan var det massor, och då menar jag MASSOR, av papperspaket med innehållet.
Det stod en karl kvar i lastbilen som arbetade i nästan två timmar med att fylla på i den blåa maskinen, samtidigt som allt innehåll blåstes in i huset.
Det var ju tacksamt att vi hade en vindstrappa, så den andra karln som inte stannade i lastbilen hoppade upp på mellantaket för att börja blåsa allt på plats. Det gick verkligen undan när han nästan flög upp för trappan med den halvt kilometerlånga slangen efter sig.
Några saker som är bra med Ekovilla:
- Kräver ytterst lite energi vid tillverkning.
- God värmeisoleringsförmåga.
- Miljövänligt.
- Binder kol samt minskar kolfotavtrycket.
Det var så pass lång slang att de fick hjälpas åt alla för att få slangen utredd.
Sen var det bara att vänta och se på slutresultatet.
Jag hade som hoppats på att jag kunde ha fått en bild av typen på taket som blåste lösullen på plats, men bara efter en liten stund blev allting kolsvart och dammigt och jag såg bara en liten pannlampa som gick runt på mellantaket.
Men nu är det isolerat och allt är bra. Nu har vi ett supertätt hus som dessutom kommer att hålla värmen bra. Härligt!
Sålt vår själ till Puustelli.
"Ni vet väl att när ni skrivit på dessa papper, så har ni sålt er själ till Puustelli?", sa Thomas och log.
Och så skrev vi på. Superlyckliga.
Och ni kanske undrar hur vi hamnade här? Nå, så här gick det till.
Det hela började med att Linn fixade om sitt kök. Vid den här tidpunkten hade vi inte stora planer på att bygga hus, men jag halvt förälskade mig i bilderna av hennes kök och förstod hastigt att det var Thomas Berglund, vid Puustelli, som designat hennes.
Började följa honom på instagram, och sen dess visste jag att vårt kök skulle bli ett Puustelli. Visst hade vi kunnat köra på Ikea, som första tanken var, men efter att ha byggt hus i ett halvt år så är det sista man vill att börja skruva ihop ett kök.
Istället levereras vårt kök färdigt monterat. Bara att lyfta upp på väggarna och skruva fast.
Dessutom är det 30 års garanti och nästan giftfritt. Ett plus i hörnet.
Som jag tidigare nämnt så uppfyllde Thomas alla mina (och Fredriks också) krav på hur köket skulle se ut. Och det var inte några. Jag hade skrivit upp allt på en lapp och rabblade upp allt i telefon åt honom, så vid vårt första möte tappade vi halvt hakan över hur vacker 3D-ritningen var.
Även om jag försökte behålla mitt pokerface.
Nu bor vi i ett orginalkök från 70-talet, och vi älskar alla luckor och lådor utan handtag. Så i vårt alldeles egna kök skulle minsann inte ha några knoppar som stör, utan vara stilrena. Mattvita, för även hur fint det kan vara med saker som blänker, så är det inget för oss.
Diskmaskinen ska gömmas undan, och gärna inte den heller ha något handtag.
Så vår diskmaskin, som även den som alla andra köksmaskiner, som levereras från Puustelli är integrerad och göms undan. Enda negativa med det är: hur ska då gästerna veta vart de ska stoppa disken? Får man göra en skattkarta till dem?
Både jag och Fredrik behöver få se och känna på allt vi ska ha till huset, innan vi kan bestämma oss, så därför har vi hunnit vara en eller flera gånger till butiken.
Jag har fått smälla hårt i alla köksskåp, bara för att se att hur mycket jag än försöker, så stängs varje lucka lugnt och harmoniskt. Ingen har ännu sagt åt mig att jag inte får göra så, så jag fortsätter. ;-)
Vi funderar på vilken slags belysning vi vill lysa upp köket med (förutom spottarna i taket). En ledslinga under skåpen, eller spottar som dessa?
Vi har vänner som byggde hus just före oss, och ett par andra vänner som bygger samtidigt, och alla vi har valt Puustelli. Inget av alla kök liknar varandra, utan alla är unika och specialanpassade enligt varje hus.
Vårt är självklart snyggast, hehehehehe.
Fick halvt en chock igår när jag upptäckte att vår NUVARANDE bänkskiva finns vid affären i stan. DET HÄR ÄR RETRO, GOTT FOLK.
Även om vi gillar annars det nuvarande köket, är det kanske inte något vi vill ha med oss till huset. Hurudan skiva vi valt får ni se efter nästa bild.
Så här ser ett av alla våra köksskåp ut, i annan storlek dock + med heldörrar. Om du ser i vänstra hörnet kan du skymta eluttag, och det var en riktigt fiffig lösning som vi också nappade på. Vi tänker gömma undan mikron, för att skapa mera arbetsyta.
Det enda vi egentligen har ändrat i den första planen av köket är köksön och dess bänkskiva.
Vi hade börjat säkert med en mattvit yta, som skulle vara lika som resten av resten av köksinredning. Men efter att ha fått mer på klart med färger och resten av inredning, med hjälp av Ida vid Vasa Färg, så vågade vi chansa på en annan typ av skiva till köksön.
Även om det innebar att det skulle kosta lite mer.
Och det är den här som kommer att bli vår darling.
Valet stod mellan sten och detta, som är keramik. Den enda skillnaden var att den av sten hade lite guld i sig, som vi älskade, men var mera kall och blank. Så denna var mera skön att ta på, matchar resten av våra färger perfekt och heter något som får mig att vilja sjunga "Calcutta, taxi, taxi, taxi".
"Velvet Marble Calacatta A".
Så här såg det ut alltså när vi sålde vår själ till Puustelli. Mycket gemytligt måste jag säga.
Man bygger hus bara en gång, så då ska man ta det man vill ha.
Om två månader och någon vecka får ni se vårt kök IRL, speciellt om ni kommer på husvisningen. Annars får ni se allt på le bloggen.
SPÄNNANDE!!!
Vi e så tåff!
Även om det händer något i princip varje dag, endera i det personliga livet eller ba vid huset, så är det sällan veckor är så fullproppade av massor av olika händelser, som denna vecka.
Jag som annars inte tycker om att ha mycket inplanerat på en och samma gång, är ändå rätt så lugn inför denna vecka. Det är bara roliga saker på gång.
Av allt som är på gång, så börjar vi med huset. Vad har hänt där sen sist?
Nå, det var ju lätt som en plätt att isolera väggarna, så det var bara dags att ta tag i "Projekt Gipsskivor", del två. Halva huset var ju färdigt gipsat, bara halva kvar då.
Men först och främst var det något annat viktigt som vi först behövde ta tag i.
FREDAG 11 AUGUSTI
Vinden.
Här ser du karln jag lever tillsammans med som står i vår lilla vindstrappa. Du kanske funderar vad han sysslar med?
Nå, han fixade bara extra skydd så inte blåsullen ska rymma och falla nerför vindstrappan.
Vi ringde förra tisdagen för att beställa blåsull från Ekovilla, och blev nästan förvånade över hur snabbt de kunde hitta till Petalax; DE KOMMER REDAN I MORGON EFTERMIDDAG.
Därför var det lite viktigare att fixa detta, innan vi kunde gipsa vidare.
Ekovilla hörde till vårt huspris, som mycket annat. Blir spännande att se dem blåsa allt på plats i morgon. För vi kommer absolut att stå och övervaka dem, så nyfikna som vi är.
SÖNDAG 13 AUGUSTI
Dock tog det inte så länge att fixa till det där på vinden, så vi fick nog börja gipsa vidare samma dag.
Fredagen började vi lugnt med barnrummet.
Lördagen fortsatte vi med att gipsa resten av nästan alla väggar i vardagsrum / hall / kök, och
igår söndag, fortsatte vi vidare i samma rum och fortsatte till mitt kontor.
Det svåraste nu, för egentligen är det inte så svårt att kasta upp en gipsskiva, är att räkna ut alla eluttag.
De hänger liksom halvt ner från taket och vi får tänka ut var vi ska borra hålen åt dem. Speciellt hålla koll på att det inte är ett eluttag på precis samma ställe på andra sidan väggen. För då får man inte fast gipsskivan.
Det har vi redan hunnit testa på, och jestas vad vi fick börja spackla bort vårt misstag.
Här i mitt kontor har jag tydligen velat ha fyra extra uttag (för dator och alla manicker), och det var sådär halvt roligt att få på plats. Men allt går, bara man har lite tålamod och långärmad tröja så inte mineralullen sticker en i huden.
Så här ser det ut när man kommer in till huset nu. Bara en halv vägg som är utan gipsskiva, så vi väntar tills vi lyckas få en passlig bit av en gipsskiva vi behövt skära av bredden på, för att få den på plats.
Den där enorma gipshögen vi först började med har minskat drastiskt, och jag vill ta vara på varje gipsskiva. Ändå har vi inte mokat oss ordentligt, så vi behövt kasta en full skiva. Det är bra.
Och förstås alla små gipsskivor som ska ovanför dörrarna, men det känns inte så roligt att börja skära sönder fullt stora gipsskivor för det nu. De går så pass snabbt att få på plats, att man kan spara det till sist.
Det här var den första väggen vi fixade på andra varvet "Projekt Gipsskivor". Den gick otroligt bra att få på plats.
Det är extra mycket uttag på grund av att vi har tänkt ha tv'n här om några månader.
OM NÅGRA MÅNADER.
HUHHU. <3
Det är så många som sagt åt oss att "Ni e no tåff som e så dukti å ba e själva", och jag får lov att hålla med. Det hjälper ju att detta är roligt att hålla på med, och jag arbetar sida vid sida med världens bästa människa.
Isolera mellanvägg - lätt som en plätt!
Nu ska ni få se huset som ni aldrig har sett det förr. Det är som sagt hastiga ryck när jag och Fredrik bygger hus, och igår råkade det här hända.
Man kan ju fråga sig varför jag har så här snygga arbetshandskar på mig? Nå, det är för att vi började isolera husväggarna igår. Supersöta! Fredrik fick ett par svarta och neutrala, eftersom nyckelpigs-handskarna inte fanns i hans storlek.
Vi isolerar husväggarna med mineralull, vilket är lätt att arbeta med men HERREJEE vad det pickas! Därför var det speciellt bra att ha på sig handskar igår och kanske inte krama om ullen så pass mycket.
Som vanligt började vi i "försökskanins-rummet" aka. barnrummet.
Och plötsligt gick det så hastigt undan att vi kunde ta denna bild. Jag och Fredrik som isolerat alla väggar på en väldigt kort stund. Hur gick det till?
Fredrik har alltid sagt att "när vi bygger hus ska vi ha ljudisolerade badrum", och nu är vi förhoppningsvis så nära ljudisolerat vi kan komma när det kommer till väggar. Man kan ju inte få hur mycket mineralull i väggarna, för gipsskivan ska ju få plats, men på varje vägg mot ett badrum la man ändå liiite extra dit.
Det är alltså inte främst pga någon värme eller liknande som man gör detta, utan på grund av att ljudisolera rummen. Och det märktes nästan med detsamma att det blev behagligare ljud i huset efter att allt var klart.
Det enda negativa är att det där härliga ekot när man sjunger försvann.
Hallen och ena väggen av mitt kontor (t.v).
Förutom att det pickades och kliades på huden av materialet, så var det oerhört smidigt att arbeta med. Speciellt om man vill få något gjort snabbt.
Jag hade ju skrivit i min kalender att vi idag skulle börja på att isolera väggarna, men fick ändra om det till att vi började på och BLEV KLARA!
Nu är vi inne i mitt kontor och tittar på den vägg där jag någon gång i framtiden kanske vill ha ett mini-bibliotek. Det är även en vägg mot stora badrummet, så det är extra noga isolerat här.
Vi har tagit bild och mått på varje rör och elkabel som går mellan väggarna så vi inte i misstag skulle borra i dem när vi i morgon börjar lyfta de sista gipsskivorna på plats.
När jag tittade på den här bilden tog det en alldeles för lång stund för mig, för att inse var jag riktigt har fotograferat. Allt började se så annorlunda ut med mineralullen. Men det är ju i sovrummet, och det lilla rummet bakom mineralullen är vår klädkammare.
Till höger om klädkammaren är "mitt" wc, och därför kanske ni ser skillnad på hur vi har isolerat. ;-)
Och här är vi i barnrummet, där allt startade, som för första gången faktiskt en arbetssyssla gick utan problem.
Att isolera väggar var ju hur enkelt som helst. Lätt som en plätt skulle man kunna säga.