VI HAR KAKEL PÅ PLATS!
HERREJEEE vad det går undan nu vid huset. Jag och Fredrik har nästan listat hela huset klart med taklister. Eftersom "alla", även denna gång, berättat om hur jobbigt det är att lista så var jag lite fundersam hur det egentligen skulle gå. Men det går bra, och det är en annan historia att ta i ett annat blogginlägg.
Som jag har sagt förr, och säger igen nu; man ska inte lyssna så mycket på andra innan man testat på något själv.
Nu är det hur som havet den här typen jag ska blogga om idag.
Vår kaklare Dahlskog! Han har arbetat på med våra badrum, och nu är 3 av fyra rum kaklade och färdiga! Bara stora badrummet kvar, som ska ha specialkaklet från italien i sig.
Jag får liksom nypa mig själv i armen för att förstå hur snabb och duktig han är på att arbeta och skapa badrum.
Han arbetar så effektivt, är noggrann och arma duktigt, vår kaklare. Efter att ha lagt primer, spacklat på några ställen och lagt så många varv som behövs av fuktspärr, så var det dags att börja kakla.
Äntligen, även om väntan inte var så lång.
Vi hade först tänkt ta samma italienska kakel till både bastun och grovköket som vi valt till stora badrummet, men tydligen var det problem i Italien att få skuret 10x10 plattor, så vi fick gå på alternativ b: ett liknande, med lite mindre struktur och mönster. Men betydligt billigare.
Dessutom är det inte skuret med raka kanter, som vårt 60x60's kakel har, så det blev lättare att arbeta med.
Ser du mina skor? :'D
Detta kakel hade alltså lite mjukare kanter och var "bara" att placera ut på golvet. Eller vad vet nu jag, för jag har aldrig kaklat. Men han får det att verka så lätt att skapa badrum, trots att jag förstår att det är mycket tanke och räkning bakom. Och tålamod.
Han ska ännu placera plattor 10 centimeter upp efter väggen, där du kan se fuktspärren, som är det gråa. Dessutom ska det fogas ännu, men jag kan som inte hålla mig.
JAG VILL VISA ER GROVKÖKETS GOLV NU! Så här är det:
TADAA!
Det är så otroligt vackert och skönt att gå på. Jag kan se framför mig hur åtminstone en av våra tre katter kommer att hitta sin favoritplats i grovköket på det varma kaklet efter att golvvärmen är på.
Och som jag ser fram emot att få lägga grovkökets inredning från Puustelli på plats, så snabbt golvet är färdigt kaklat och fogat, så blir allt blir en mer helhet. Som du ser så har vi inte ännu golvbrunnen på plats, eftersom jag och Fredrik valde två specialgolvsilar. Men de borde vara på plats idag, när du läser detta blogginlägg.
På den där plattan som är uppgjuten ska vår bergvärmepump stå. Vi ska gömma undan hela den där tekniska ytan med ett vackert tyg. Vi kunde ha gjort skjutdörrar, men hade behövt förlänga väggen lite då, så tills vidare så kommer vi att leva utan skjutdörr för att se hur det känns.
Tänk dig en guldstång och ett vackert tyg, minst lika bra.
Sist men inte minst så vill jag åter igen skriva hur tackam jag är över vår kaklare. Så otroligt bra och fint arbete, och så är han lugn och snäll, så det är fortsättningsvis bara goda energier i huset.
En oinbjuden gäst (och det vackraste kaklet)!
Minns ni den där postiljonen som fick mig att fundera om det enda som behövs för mer fred på jorden är katter? Nå...
..igår möttes vi igen. Den här gången pratade han ingen svenska, men kan bero på att jag inte hade några katter vid min sida. Men igår var det för en gångs skull inte svenskan som var det viktigaste. Det viktigaste var att få hem vårt ljuvliga kakel som färdats från Italien till lilla Petalax.
Hela historien vägde över 1000 kilo och det är inte illa.
Och förutom kaklet så fick jag även en oinbjuden gäst, som vägde lite mindre.
Märkte snabbt när jag öppnade det dyrbara paketet att det fanns något som inte alls hörde hemma där: EN INSEKT. EN ITALIENSK FLUGA. Den var innanför allt skyddsplast, och den här typen har gjort en av de största resorna i sina liv.
Jag trodde först att den var död, men ville som peta bort den från tejpen. När jag gjorde det så började den surra och flaxa med vingarna. En envis typ. Så jag gjorde det som en god själ ska göra: räddade den.
Sen tror jag stackarn hade jetlag, för den flög rakt ner på marken och lämnade chockad där. Jag förstår den, för det är så jag känner mig varje gång den första snön faller eller det blir kallare än åtta plusgrader.
Men om någon ser en italiensk fluga, så är det tack vare mig. Nu vill jag ta tillbaka fokus till det som inlägget egentligen var tänkt att handla om. BADRUMSKAKLET. Det här speciella kaklet är från Pastorelli, och heter Denverstone De White.
Denna är i storleken 60 x 60, och är skuret på ett sånt sätt att det knappt syns någon fog.
Ytan är matt och det känns av lite struktur när man drar fingrarna över kaklet. Det är ett konstverk i sig själv, och jag och Fredrik föll för den första gången vi såg den för flera månader sen. Nu är det vårt.
Äntligen sker något nytt i huset!
Nu har egentligen inget stort hänt vid huset sen sist ni hörde något, och det börjar snart bli två veckor. Men i helgen fick vi nyenergi igen och möjlighet att fortsätta beta av vår "att göra-lista" för huset. Det är inte många punkter kvar, och nu börjar det bli pirrigt i magen.
Medan jag höll på med ett hemligt rum i huset, som ingen får se skymten av innan det är klart, så fick vi även igår fintbesök av kaklaren vår. Det var tack vare Thomas vid Puustelli som jag blev tipsad om Dahlskog. Dahlskog är från mina hemtrakter och förstår alltså min dialekt utan problem. Dessutom så var han den som utan att tveka vågade ge sig på vårt speciella badrumskakel. Vid första besöket kunde han räkna ut hur det skulle bli och verkade inte nervös, trots att det är 60x60 storlek på plattorna.
Så igår var alltså dagen äntligen något började hända med båda badrummen och grovköket. Trots att de är lika långt gångna som resten av huset, så har jag längtat extra mycket till den dagen man får börja förbereda för det vackraste kaklet på planeten.
Först började han att kolla igenom att golv och dess lutningar, så de är som de ska. Även om vårt golv blev bra gjutet, så var det även på vissa ställen det kom konstiga lutningar och då behövs det fixas med spackel (enkom för badrum, inte det vi lagt på väggarna).
Dessutom ritade han ut på golvet var plattorna skulle komma så det verkligen skulle bli bra. Vårt kakel är skuret på ett sånt sätt så det är extra viktigt att ytan under är så rak och bra som möjligt (med den naturliga lutningen förstås), och det var det han skulle fixa till igår.
Så på de ställen där det behövdes spacklas så la han ut primer. När jag frågade varför primer behövs, så tror jag det var något om att trots att man dammsugit (som han gjorde först av allt), så finns det även små små små damm kvar på ytan av golvet, och primern fäster allt samman så det blir bra yta att arbeta på.
Sen var det dags för spacklet. Det var bara på några få ställen som det behövdes spackel, och just det du ser på bild är det som behövde mest spackel.
Vilken dag som helst så kommer våra badrumskakel, och då kommer jag nog att visa bilder av hur det ser ut.
Nu är jag ba så glad och känner mig trygg att låta Dahlskog ta hand om badrummen, medan jag och Fredrik funderar på taklister och att få köket på plats.
Från ritning till verklighet.
Vanligtvis brukar jag ha mycket att visa och berätta för er om måndagarna, och även denna dag är det nio bilder med text som ni ska få ta del av.
Helgen som varit har varit en av de mest produktiva och effektiva helgerna. Speciellt gårdagen. Och det har varit så otroligt roligt.
Det såg ju lite kaosartat ut när Puustelli lämnat av all inredning till huset. Halva huset fylld av lådor, hyllor och maskiner som ska underlätta vardagen för oss (läs: diskmaskinen). Eftersom karln i bakgrunden, världens bästa älskling, lagt takpanel i det sista rummet på lördagen så var det fritt fram för oss att börja bygga ihop lite hyllor igår.
Jag var så taggad.
Bildbevis på hur mysigt vi hade igår. Jag tände eld i vår Tulikivi och serverade grillad korv. Trodde ju aldrig att jag skulle tröttna på korv, men vet ni vad? Så småningom börjar jag nog få fyllon av dem. Finns det något annat enkelt och gott jag kan laga i spisen?
Huvudsaken var i alla fall att vi blev mätta, belåtna och redo att börja söka efter rätt lådor och börja bygga inredningen till huset.
Vi började med farstun som blev klar i ett huj. Vi byggde skåpen i vardagsrummet och bar dem sedan på plats.
De där svarta benen alla skåp har (förutom de i badrummen & grovköket som har i metall) kommer att bli undangömda av en vit träskiva.
Vi mätte med två stycken vattenpass, och allting var perfekt. Bra byggt av oss och bra gjutet golv. Jag är så glad att vi fick vara en av de sista golven Malax Byggmaskiner gjöt, för det blev så rakt man bara kan få.
Syntolkning av bild: Fredrik mäter ut längden på benen till skåpen.
Vi lyckades ha gott humör hela dagen och kvällen, och eftersom det gick så bra i farstun, så fortsatte vi till nästa rum. Köket.
På bild ser du Fredrik som stansar fast bakskivan till vårt ena köksskåp som ska vara bredvid kylskåpet och frysen. Jag hade ju lovat en videoblogg när vi började på med att bygga ihop köksinredningen, men det var ungefär här jag kom på det. Då var det lite för sent.
Ska försöka att vlogga en ny dag.
Här är skåpet, färdigt och på sin plats. Eller ja, de är ju utan sina dörrar, men det lägger vi på sen.
Men det är något som inte syns på denna bild som jag vill visa er.
Det gömda uttaget för mikron! En mikro tar trots allt upp mycket arbetsyta i köket, och vad är nu inte bättre än att kunna gömma undan den i skåpet? Vi har många fiffiga lösningar i detta hus, och detta är en av dem.
På grund av vintertiden så hann vi titta på klockan flera gånger under dagen, och blev varje gång lika förvånade över hur lite klockan var. Så istället för att slöa så fortsatte vi ta fram skåp och rada dem på sin plats, samtidigt som det blev mindre kaos i huset.
Efter att taklisterna är på sin plats så tar vi och hänger upp alla köksskåp och fäster alla andra skåp så de hålls för evigt. Men tills vidare är det härligt att se att allting passar och kommer att bli så fint.
Allt detta var för länge sen bara en ritning. Nu blir det verklighet.
En lastbil kommer lastad med: PUUSTELLI.
Jag bloggade ju om då vi sålde vår själ till Puustelli, och igår fick vi det vi skrivit under papper på. All inredning till huset.
Det var ju inte bara kök vi köpte från Puustelli, utan även inredning till grovköket, båda badrummen och tamburen.
Så här såg det ut på eftermiddagen efter alla möbler var inlastade. Mitt i ett organiserat kaos satt jag och log, för nu var allting här.
Men vi tar och backar bandet lite till hur det såg ut innan hela huset fylldes med välpackade inredningar.
Tadaa! Rent och fint hem. Man skulle nästan ha kunnat bjuda in till dans i huset, av vad ytorna var rena och redo för inredning. Jag visste inte hur mycket det sist och slutligen skulle bli, med all inredning, men det var trots allt fem rum som skulle ha flera skåp och hyllor, så förstod att det behövdes lite plats.
När lastbilen körde in på gården så pirrade det till i magen. Där inne var vår diskmaskin! Mitt badrum! Kylskåpet och den enorma frysen jag ska fylla med glutenfria fiskpinnar och bär!
De två karlarna som bärde in allt talade endast finska, men det gick bra ändå. Börjar bli lite av en expert på finska, och ser till att ta mig fram på ett främmande språk.
Sa åt dem var jag ville ha all inredning medan jag viftade med händerna:
"Keittiö täällä ja resten siellä!". De förstod mig och började arbeta på medan jag satt på en stol i hörnet av huset och övervakade allt.
De första möblerna till köket. Nu i efterhand så är jag glad att jag tog denna bild, för bara en halvtimme senare skulle jag inte ens se detta hörn. Om sanningen ska fram så låg jag och funderade vad som faktiskt fanns i det där hörnet, innan jag skulle somna igår.
De arbetade snabbt och effektivt och la köket i ett hörn. Grovköket i ett annat och tamburen längst bort. Precis som jag ville ha det.
På varje möbel står det klart och tydligt vilket rum den hör till, och när det handlar om flera delar så står det 1, 2 och 3 på dem. Det ska väl nog gå bra att få allt detta att bli kök och grovkök, bara man koncentrerar sig lite. Thomas från Puustelli sa senast igår att det är fritt fram att ringa honom om det är något vi funderar på medan vi monterar köket.
Bättre att fråga en extra gång för mycket, än att göra fel med dyrbara saker.
Och så här såg det ut när karlarna sa att lastbilen var tom och allting var inne i huset. "Jestas mikä paljon tavara", sa jag.
Som sagt, ett organiserat kaos av Puustelli-inredning. Vissa bänkytor är så stora att jag undrar var de ska få plats, men allt borde ha en mission i huset. Det här skulle för övrigt vara himmelriket för Mr Fantomen med alla pafflådor.
Från andra öppningen in till köket ser det ut så här. Alarm som ska varna om vattenläckage fick en alldeles egen låda, och vår diskmaskin borde finnas någonstans långt inne i högen.
Till höger om mig på bild är en liten del av kylskåpet och frysen, som är i rostfritt stål. Jag bad dem lägga dem på rätta stället från början, så jag och Fredrik slipper bära det över halva huset sen. Stod och pajade kylskåpet genom plasten igår och tyckte den var så fin.
Så, nu är vi tillbaka till där detta blogginlägg började. Jag mitt i ett organiserat kaos av Puustelli möbler. Jag funderar på om jag ska försöka mig på att vlogga när vi sätter ihop allting på plats. Vad säger ni om det?
Världens bästa loppisfynd?
Har du någon pryl, stor som liten, som kastar dig tillbaka i tiden till då du var liten? Något som ger dig varma härliga känslor och som alltid kommer att vara dig kärt?
För mig var det puffen, som jag efter flera års letande, fann på Missionsstugans vind i Jakobstad (här kan du läsa historien om den).
Nå, för en tid sen loppisfyndade jag igen. Den här gången var det något som skapade nostalgikänslor för Fredrik.
Hemma hos svärmor så finns mörka fönsterlampor med kristaller som gör vackra solkatter i huset. De hade exakt likadana, bara i guld, när Fredrik var liten. Fem stycken, som hade varit perfekta för vårt hus.
Men efter att de flyttade till Petalax för länge sen, så verkar det som att de gett bort lamporna till Röda Korset. Vi har sökt som galningar och de finns ingenstans.
Så jag tog en bild av de lampor som fanns i svärmors hus, och la ut på en facebook-loppissida.
”Hej! Har någon fem stycken såna här liknande lampor?” skrev jag. Kort därefter fick jag ett privatmeddelande.
Sex stycken lampor i exakta samma modell. Skillnaden var att de var i guld.
Alltså precis det vi sökt efter.
I en vind i Vöro har de funnits och igår fick vi dem.
Vi vill ju ha en snygg 70-tals stil på inredningen, och de här lamporna är perfekta för det. Märket är Turun Kristalli, och just denna modell är tillverkad på sjuttiotalet.
Jag har försökt googla som en galning för att hitta mer information om just dessa enskilda lampor, men det verkar vara mer vanligt att hitta information om de som är tre lampor i en, och de har jag sett gå för 150 euro!
Dessa enskilda lampor har jag inte hittat någon information alls om.
Jag börjar dessutom misstänka att det är äkta guld, eller så är det ba önsketänkande.
Dessa bilder fotograferade jag med detsamma jag fick händera på dem, men senare på kvällen diskade Fredrik alla, och jag har aldrig sett något som glittrar som de gör nu. Turun Kristalli använde sig även av 24k guld till sina mässingkoppar, och det är det som skapar mina misstankar om guld. Vet någon hur jag tar reda på om det är äkta guld, eller ska jag bara leva på förhoppningar?
Helt underbara är de hur som helst!
Vi ska nu köpa nya kablar till dem, så är de som splitternya. Sen får vi hänga upp dem i vårt alldeles egna hem.
Rum som väcker känslor.
Nu när huset är färdigt målat, så kanske ni är nyfikna på att se hur det ser ut? Nå, isåfall är detta er lyckodag. Även om vi valt att måla största delen av huset i en behaglig ljus färg, så är det några rum som blir färgglada. Och det är de ni får se idag.
Vi börjar med tvättstugan, som är det rum som jag var minst inspirerad för att inreda när det kom till möbler och färg. Även det rum vars färger gett oss mest blandade känslor.
Och när jag skriver färger, så betyder det att jag har hunnit målat om det här rummet ett par gånger. Började med grundfärgen och fortsatte måla med en färg vi hade egentligen tänkt ha.
Men Fredrik tyckte färgen såg kackabrun ut.
Och hade jag älskat färgen skulle jag säkert ha kämpat för att ha kvar den, men det gjorde jag inte. Färgen var ju fin, men väckte inga känslor. Så i lördags åkte vi till Vasa Färg och köpte ny färg, och kom hem med den som är på väggarna nu.
Och jestas vilka känslor den här färgen har gett mig.
Det är en splitterny färg från Jotun, och heter Blåis. Namnet låter som något från Games of Thrones, och finns nu i vår tvättstuga. Rummet som var mest ointressesant att ägna energi åt, blev helt plötsligt lite mer spännande.
Det är en gråblå färg som är behaglig att se på, och som lever sitt eget liv.
I vissa ljus är den ljusare och gråare, medan den i andra är mörkare och blåare. Och det är väl det som skapar känslor hos oss, eftersom vi inte riktigt kunnat lägga fingret på vad det riktigt är för färg. Men den är behaglig, och i slutet av gårdagen kände vi oss helt nöjda med färgen. Tog ett dygn att komma överens med den.
Den är snygg, och när vår inredning kommer på plats blir det riktigt perfekt.
Så tar vi oss vidare till det rummet jag bara känt kärlek för.
Sovrummet.
Det här rummet har skapat blandade känslor hos så många. Vilken tur att det är jag & Fredrik som ska bo i det här huset, för vi älskar färgen och hur vi har målat rummet.
På bild ser man den blågröna färgen, medan i verkligheten är det så mörkblått att det nästan ser svart ut. Jag brukar säga att om man vore en kunglighet skulle ens färg på blodet vara denna. Så vackert.
Och det är som kungligheter vi kommer att sova i detta rum. Det kommer att bli så otroligt vackert när allt är klart, för vi har lite mer planer på vad vi vill och ska göra med det här rummet.
Men hur som haver. Av alla färger som finns, så måste denna vara min favoritfärg. Men jag håller namnet på färgen för evigt hemlig, eftersom något vill man ha för sig själv.
Man blir som lite egennyttig när det kommer till hur man väljer att bygga och inreda sitt hem.
Det här kommer att vara vår utsikt innan man går och sova. Dörröppningen närmast fönstret är till vår klädkammare, den andra går ut till hallen.
Jag gillar effekten vi fick till med den vita färgen ovanför rummets egentliga färg. Det känns mäktigt, och rummet ger mig ett sånt otroligt lugn. Precis vad man behöver i ett sovrum.
Dagen före gårdagen.
Igår hände något som inte hänt på evigheter, men som var en vardag då jag mötte den berömda väggen för åtta/nio år sen. Jag somnade efter arbetet. Det är svårt att idag tänka att det var något jag gjorde i princip varje dag förut. Kunde komma hem från arbetet eller skolan, bara för att sova. Blev som aldrig utvilad, och det är kanske det största tecknet du ska reagera på om du undrar över din hälsa.
Igår var jag inte nära väggen, utan behövde bara vila. Att vara kvinna tar tydligen alla krafter ur mig.
Men även om jag fick ta igen mig lite, betyder det även att det jag tänkt blogga om igår föll i glömska. Tur att det då allt som oftast kommer nya dagar. Som typ idag. Idag är jag som ny igen.
I tisdags var det premiär för den slutgiltiga färgen på väggarna. Vi grundmålade med Coloria Royal, och fortsätter på samma linje. Varför sluta med något som funkar?
Den färg vi valde till väggarna har namnet "Kalla", och är en behaglig vit färg. Vi hade egentligen tänkt använda oss av färgen "Papper" till hallen/kök/vardagsrum, men efter att strukturväggen kom på plats så insåg vi att den behöver vara mer jordnära, än en skrikande vit färg.
Den här bilden är endast till för varenda karl som "bönat och bett" mig att måla väggarna med en sån där förlängning till rullen. Är ni nöjda nu?
Annars är det lite roligt hur jag lyckats provocera flera typer av att grundmåla huset för hand med en rulle. Det gick ju bra och snabbt, så varför störde det så många?
Även om jag ogillar att låta besserwissar ha rätt, men nog gick det betydligt snabbare för mig att måla med förlängningen, än att hoppa upp och ner på en stege och måla för hand. Det enda negativa är att den där rumpan, som skulle bli lika snygg som Jon Snow's, kan man bara ta och glömma.
Så här ser alltså hallen ut nu. Även om resten väggarna är ljusare än strukturväggen, vilket är meningen, så blir det inte en kontrast som skär in i själen. Färgerna verkar ha varit skapta för varandra, för det blev så bra.
På en halv dag, för jag arbetade morgonskift, målade jag hallen, vardagsrum, kök och mitt lilla wc. Vilken tur att jag är snabb, eftersom allt ska målas två varv.
Och nu vet ni vad jag gjorde dagen före jag sov bort gårdagen.
Idag fortsätter jag måla.
Lite blandade känslor i början.
I måndags visade jag er hur vår strukturvägg kom till, och fick en kommentar som bad mig att fotografera väggen mera.
Nina! Din önskan är min lag.
Igår gjorde jag mitt bästa för att fånga väggen på bild. Som jag skrev så syns det knappt ur vissa vinklar att det alls är någon struktur i väggen, medan man i andra ljus och vinklar ser det tydligare än någon som just fått en uppenbarelse.
Pssst! Innan jag visar er måste jag berätta hur jag reagerade på väggen i fredags. Medan jag & Ida målade väggen så gick mina känslor upp och ner. Det kan ha berott på PMS, men även det att jag aldrig sett något liknande som detta.
Det var så vackert, samtidigt som jag hann fundera vad tusan vi gjorde. Förstöra en perfekt spacklad vägg med att skapa strukturer i den?!
Dock gick det snabbt om, och nu känns väggen bara så självklar. Det är klart att vi ska ha en jordnära vägg som mittpunkt av vårt hem som kommer att fyllas med guld & färger. Och kärlek förstås.
Här stod jag i öppningen och beundrar vårt städade hem, med en brasa på g, för jag behövde grillkorv till lunch. Fredrik hade städat huset på söndagskvällen, då jag arbetade, och det var så fint.
Tack älskling!
Men här ser ni att det knappt ser ut som någon strukturvägg.
Rör jag mig lite längre in i rummet börjar man plötsligt skymta något längre bort på väggen. Är det månne en strukturvägg?
JAJJAMEN! Där är den. Vår strukturvägg man bara vill krama om. Ingen bit av hela långa väggen är den andra lik, men ni kan ju fantisera att hela väggen ser ut så här. För den är verkligen svår att fånga på bild. Den måste upplevas.
De andra väggarna i vardagsrummet / hall / köket så målade jag igår i den vackraste färgen att komplettera strukturväggen med. Den visar jag senare idag, men kan lova er och mig själv att jag kommer att ha en rama träningsvärk idag.
Och även om det var lite blandade känslor i början, så är det bara kärlek nu.
Som jag skrev tidigare så är detta Teknos Kolibri Sand. Känns halvt som spackel, drygare än diskmedlet som håller för evigt och ger en behaglig vitgrå färg som ger balans till huset. Dessutom torkade färgen snabbt som bara den, och är tvättbar. Halleluja!
Nu har vi en strukturvägg i huset!
I fredags skrev jag om den icke existerande talkoandan som vi inte fått uppleva, fram till fredagen då. För i fredags fick jag guld värd hjälp av Ida, som jag lärt känna via Vasa Färg.
Hon kom hela vägen från Vasa med bilen lastad av färger, spacklor, penslar och allt material man behöver för att skapa ett mästerverk.
Det här är före-bilden av den långa väggen som går genom hela huset. Som Fredrik har spacklat och slipat denna vägg tills den var helt och hållet perfekt. Bara för att den sen skulle förvandlas till en strukturvägg, där man kan inte behövt vara så otroligt noga.
Här igen, före bild av väggen.
Först hade jag & Fredrik funderat på att använda oss av kalklitir-färg, men kom snabbt fram till att det inte är något för oss. Vi ville att hela huset ska vara så att man vågar leva i det, och att vi inte ska behöva anpassa oss efter vare sig färger eller deras egenskaper.
Och även om vi inte planerat att kasta vatten på väggarna, så vill vi kunna tvätta väggarna när det är nödvändigt utan att behöva måla om.
Och Ida hittade de perfekta alternativen för oss.
Jag hade aldrig i hela världen kunnat tro att jag & Ida skulle lyckas få hela väggen målad på endast ett par timmar. Knappt det, eftersom vi åt korv och pratade mestadels av tiden.
Men hon är så extremt duktig, och efter att jag sett hur hon arbetade för att få till strukturväggen gjorde jag mitt bästa för att hinna ikapp henne.
Vi använde oss av rullar och spacklor för att få till strukturväggen. Färgen, som jag introducerar två bilder ner, är en väldigt snabbtorkande färg så man kunde bara arbeta en kvadrat åt gången för att få bästa resultat.
Som ni ser är det inte stor färgskillnad från den vita grundmålfärgen. Denna är en mycket ljusgrå färg, som ger en mer jordnära och värme till hemmet, utan att bli "för" varm.
I ett ögonblick hade vi fått hela långa väggen färdig, och vi testade med att lägga lite golv, bara för att se hur det gick ihop. Och vet ni vad? Det blev helt underbart. Vårt golv är från Kronoswiss, Swiss Infinity, och namnet är Miami.
Rakt framifrån ser man knappt att det är en strukturvägg, men låt dig inte luras. Denna vägg lever sitt eget liv.
Beroende på var man står eller hur ljuset är så ser man klart och tydligt att det är en levande och vacker strukturvägg.
Vi har använt oss av Teknos, Kolibri Sand. Det är en helmatt och extremt täckand dekorationsputs som man kan måla på princip ALLT och alla torra ytor. Konsistensen hade jag kunnat jämföra med ett tunnare spackel, och den var så fint blandad att man behövde inte ens söka efter en pinne att röra runt i burken med.
Den här färgen är dessutom DRYG. Det är trots allt en lång vägg som går genom hela huset, och vi klarade oss fint med en burk färg, även om jag behöll den andra för att fixa till lite mer struktur och områden man missat dagen efter.
Som jag redan skrev så torkade färgen snabbt, så för att få till den perfekta strukturen var det att arbeta litet område åt gången. Man målade alltså ett tjock lager med rullen, för att sen ta till spacklan och dra försiktigt fram och tillbaka tills man fick till det mönster man gillade.
Och det här är efter-bilden.
Jag ska försöka denna vecka att fotografera mer av väggen, eftersom en liten bit inte säger något. Men detta är en vägg man måste uppleva för att verkligen ta till sig den. Även om detn bara är i en och samma färg, så lever den så pass mycket, att man tror det är målat med åtminstone två / tre olika färger.
Jag går bara runt och kramar om väggen. Vår jordnära vägg i mittpunkten av vårt vackra hem. <3
ps. Tack Ida ännu en gång för att du hjälpte mig. Jag är evigt tacksam och du är en härlig människa.