Taklister som ger en känslan av sekelskifte.
För en månad sen bloggade jag om när Fredrik och jag var till Vasa Färg för att välja våra taklister. En historia som kunde ha blivit lång tog bara några minuter när vi förälskade oss i två taklister.
Jämfört med de vi har nu i lägenheten, som är mörkbruna och helt raka, så blev de vi valde breda, ljusa och med mönster. De påminner lite om sekelskiftet och ger en känslan av att de skulle vara ännu högre upp till tak, än vi redan har. Och då har vi högt till tak.
Tadaa! Här är den taklist vi valt till nästan hela huset. Den har mönster i mitten och är bred och vacker.
Det var sist och slutligen inte så jobbigt som alla andra sa att få taklisterna på plats. Visst, det är inte det roligaste att arbeta uppåt, men det blev ju ett fint slutresultat.
Vi gick runt i varje rum och provtestade båda listerna, för att se var de skulle passa bäst. Och den här listen passade lika bra till den underbara tapeten, som mot de målade väggarna.
Den är så vacker.
Det är som nu när vi fått taklisterna på plats som jag börjar lägga märke till andras taklister i huset. Jag som aldrig förr ens noterat taklister i lägenheter eller hus, men ser dem överallt nu. Kanske jag som nästa steg börjar notera alla andras golvlister?
Det enda rummet som inte passade med den krumeluriga taklisten var grovköket. Här var det som att den andra taklisten vi förälskat oss i var skapt för att vara i. Grovköket blev behagligt och på något sätt så framhävdes den fina färgen från Jotun ännu mer.
Och som ni kanske ser en skymt av så har vi inredningen på plats även här. Det får ni se i ett annat blogginlägg.
Jämfört med den andra listen, som det inte är någon skillnad vilken väg man vrider och vänder den, så får man ha koll på vilken väg den här ska vara när man sätter fast den.
Den är något mindre neråt och bredare upp mot taket.
Och det var 2 av 3 taklister som vi ska ha i huset. I det hemliga rummet, som ingen får se en skymt av innan det är klart, så är det något helt annat uppe i taket. ;-)
Nu blir jag hemlighetsfull.
Taklister är något jag aldrig förr lagt märke till eller brytt mig om. Tills nu. Det är som en hel djungel av olika mönster, storlekar, färger och hiblahaa, och vårt hus ska bara ha det bästa och det vi själva tycker om.
Så i torsdags var jag och Fredrik till Vasa Färg för att bestämma oss för nästa skede i bygget: tak- och golvlister.
Eftersom jag och Fredrik inte diskuterat lister så mycket så trodde jag det skulle bli en lång historia av velande innan vi betämt oss, men det gick i ett huj. Vi blev förälskade i två lister och tog hem dem för att prova hur det skulle passa huset.
Vi valde båda två.
Våra taklister är hemlisar nu.
Har som kommit till det stadiet av husbygget nu när jag vill hålla allting för mig själv. Vill som inte ens inspirera i misstag av att någon annan ska göra det till sin egen idé. Kanske det bara är en fas, men något måste man få ha för sig själv. Utan att ha dåligt samvete.
Annars, vad har hänt med mitt hår? Det är inte risigt, skitigt eller okammat. DET HAR BLIVIT HALVLOCKLIGT! Mitt spikraka hår som inte böjde sig för starka permanentmedel förr i tiden, har nu krullat till sig lite. Hormoner?
Hur som haver så kommer jag nu att inte bara ha mitt wc som en enorm hemlighet, utan även alla taklister. Tills de alla är fastspikade. Då får ni härma hur mycket ni vill.
Medan jag har jobbat hela helgen så har Fredrik skruvat fast dörrar på alla skåp och fixat lite till i köket. Dessutom så har han fixat nu så att alla våra lampor är uppe i taket. Man kan i alla fall inte klaga på belysningen i vårt hus, för de är bländande vackra och lyser starkare än... allt annat.
Det var även häftigt att få se att vår tanke om hur vi skulle ha lamporna blev minst lika perfekt som vi tänkt oss. Så snyggt är det.
Ska fotografera hur det blev med lamporna när det är dagsljus så är det lättare att se. Då lär ni alla som undrat varför vi sågat så stora hål i takpanelen förstå hur vi har tänkt. :)
Jag har endast en att tacka.
Allt längre projektet Bygga hus framskrider, desto närmre kommer vi ett inflyttningsdatum. Som vi ännu inte spikat fast. Och även om vi närmar oss, så mister vi samtidigt mycket tid. Det är inte många timmar, knappt två, som vi ger av våra vardagar. För varje dag blir det mörkare om dagarna, och vi arbetar mot klocka och ljus.
Trots och mot alla odds, så ser huset ändå fem före inflyttningsklart. Även om jag tyckte det redan när vi inte ens hade upp gipsskivor, för redan det var stora framsteg och framgångar för oss. Men nu är det på riktigt.
Det är inte mycket kvar.
Nästan hela huset har takpanelen på plats, och det är endast en person jag har att tacka.
Fredrik.
Tack för att du dessa två helger jag arbetat, lagt takpanelen själv. För att du orkar byta om efter varje arbetsskift för att vara vid huset med mig. Tack för att du hade en gömd talang som takläggare på takpanel.
Tack för det du gör och den du är.
Speciellt för den du är, för du är bäst.
Jag hade ingen aning om hur länge det skulle ta att få takpanelen på plats. Men det här gick undan, som med allt annat. Tre rader takpanel och 5000 stift senare så är det nu endast ett och ett halvt rum som är utan takpanel. Allt annat är klart och väntar på taklister.
I helgen har dessutom största delen blivit klar; hallen, vardagsrummet och köket. Som i princip är ett enda stort rum.
Vanligtvis skulle man kanske städa innan man börjar fotografera sitt älskade hem, men jag blev så till mig då takpanelen blev klar att jag bara behövde fotografera med detsamma.
Städa gjorde vi senare i mörkret.
Välkommen till hallen. Vindstrappan är inte fullständigt färdigt, men det räknas inte nu. Det som räknas är allt annat.
Plötsligt blev allt ännu mer ljusare vid vårt hem. Vem trodde det var möjligt, i det som redan varit det ljusaste hemmet på planeten?
Vår helvita takpanel är så snygg och passar perfekt till vårt hem. Det kändes inte som att takhöjden blev snäppet lägre. Tvärtom. Alla ytor började kännas ännu större. Mer rum över huvudet och plats att röra sig på. Mer ljus.
Se bara hur snygg takpanelen blev runt vår Tulikivi!
Utsikten till köket..
..och utsikten från köket.
Det här var den absolut bästa avslutningen jag kunde få på förra veckan och helgen som varit.
Jag har världens vackraste hus som jag har lyckan att bygga tillsammans med världens bästa karl.
Fredrik, tack. <3
Det blir så grymt bra.
Några blev något förvirrade när jag i torsdags visade vår takpanel. Eller rättare sagt, hur vi lägger takpanelen. Nå, blev ni förvirrade då, så får ni fortsätta bli förvirrade idag. Jag har flera rum att visa er.
Vi fick klädkammarens tak färdigt redan på torsdagen, så vi fortsatte med detsamma till nästa rum.
Den stora högen av 700 kilo takpanel blir allt mindre för varje dag.
Medan jag arbetade kvällsskift på lördagen, så jobbade Fredrik för fulla muggar att lägga takpanel i "barnrummet". Han lyckades helt ensam få hela rummet färdigt innan mitt skift var över, och det blev så bra. Jag var inte alls förberedd på att han skulle ha fått ett helt rum färdigt medan jag var borta (det var ogjort när jag for i arbetet), och det var den bästa överraskningen jag kunde få efter en lite tyngre dag allmänt.
Nu är det bara golv, tapeter och lister så är rummet helt och hållet färdigt.
Den där stora fyrkanten ni kommer att få se i princip varje rum är för lampan, och lugn ba. Vi har allt på koll och det är meningen att fyrkanten ska vara så där stor. Ni lär se sen varför. Om inte någon nu lyckas lista ut det innan allt är klart. ;-)
Detta rum är helt och hållet klart.
Det här mitt blivande kontor. Även här är takpanelen på plats. Efter golv och lister så är detta rum färdigt, och redo att få skrivbord och dator på plats. Ska försöka hitta andra möbler också, men man kan ju börja med det viktigaste: datorn.
Jag visste inte riktigt hur det skulle gå att lägga takpanel. Hur lång tid skulle det ta? Skulle det vara svårt?
Nå. Visade ju sig att Fredrik är en mästare på att lägga takpanel, så det här går undan.
En dag i taget, och det blir så jäkla bra.
Det händer nya grejer vid huset!
Om he sku va na tak nu? JAA.
Äntligen är det dags för det moment av huset jag verkligen sett fram emot, näst efter färg, väggar och allt annat: takpanelen. Kanske huset börjar se mindre ut som en byggplats då, och mer som ett hem?
Det var alltså igår kväll dags att börja beta av den 700 kilos högen av takpanel vi fått levererat till huset. Vi tänkte börja försiktigt i vår klädkammare, samtidigt som man fick all övning man behövde för lampa och ventilationsrör. Dessutom behövde varenda takpanel kapas, så nu kan vi det.
Som med allt annat, så ska första momentet dokumenteras noga. Vi mätte ut längden på bredden av klädkammaren, och tog någon centimeter kortare, så att panelen får andas och leva sitt eget liv.
Det här med att allt i huset ska kunna leva, andas och röra sig skrämmer mig lite. Kan inte allt ba stå still?
Efter fyra takpanel-bitar var det dags att mäta ut vart strömdosan skulle komma. Jag måste riktigt lyfta på hatten för oss båda som lyckades pricka precis på första försöket..
..för den panelen passade som glasskon på Askungens fot. Alltså perfekt.
Sen var det bara att måra på. Stifta fast varje panel med stiftpistol, som sedan gömdes bort av följande takpanel.
Nästa stopp blev att mäta ut var vår lampa skulle placeras, och såga ut den i panelen. Lampan kom mellan två takpanel-skivor, men inte heller det var problem.
Fredrik hade ritat ut i paff en mall av lampan, och tack vare den mallen så kunde man såga ut formen.
Och tadaa! Så här ser det ut för tillfället.
Jag blev hungrig, och idag är faktiskt en ny dag.
Jag är nöjd med taket.
Vasabladet & Pohjalainen på mellantaket.
Fick sms av en vän igår, och hon ba: "Nu kommer dom".
Skulle man ha vild fantasi och vara lite skraj av sig kunde man ju här ha målat upp en skräckbild vem som egentligen skulle komma. Men jag var förberedd på att det var Ekovilla som var på väg till oss. Men det känns tryggt att jag har spioner lite här och där i Petalax, som håller koll på omgivningen medan jag bygger hus vid skogsbrynet.
Ekovilla hittade fram på första försöket och backade utan problem lastbilen fram till huset.
Lämmin vihreä, grön värme. Vilket då ska innebära att Ekovilla är ett miljövänligt alternativ när det kommer till att isolera mellantaket. Även detta, som mycket annat, hörde till huspriset.
För oss var det bara att ringa ett samtal för att få hit karlarna - och räkningen far till Simons Hus. Härligt.
Varken jag eller Fredrik hade någon aning om hur det skulle gå till, när de skulle blåsa in den blåsbara lösullen. Det vi i alla fall visste var att det var framställt av massor för att ta vara på naturen och sånt. Typ gamla Vasabladet-tidningar som får nytt liv på människors mellantak.
Så här såg det i alla fall ut när de öppnade upp lastbilen. En lång slang och sedan var det massor, och då menar jag MASSOR, av papperspaket med innehållet.
Det stod en karl kvar i lastbilen som arbetade i nästan två timmar med att fylla på i den blåa maskinen, samtidigt som allt innehåll blåstes in i huset.
Det var ju tacksamt att vi hade en vindstrappa, så den andra karln som inte stannade i lastbilen hoppade upp på mellantaket för att börja blåsa allt på plats. Det gick verkligen undan när han nästan flög upp för trappan med den halvt kilometerlånga slangen efter sig.
Några saker som är bra med Ekovilla:
- Kräver ytterst lite energi vid tillverkning.
- God värmeisoleringsförmåga.
- Miljövänligt.
- Binder kol samt minskar kolfotavtrycket.
Det var så pass lång slang att de fick hjälpas åt alla för att få slangen utredd.
Sen var det bara att vänta och se på slutresultatet.
Jag hade som hoppats på att jag kunde ha fått en bild av typen på taket som blåste lösullen på plats, men bara efter en liten stund blev allting kolsvart och dammigt och jag såg bara en liten pannlampa som gick runt på mellantaket.
Men nu är det isolerat och allt är bra. Nu har vi ett supertätt hus som dessutom kommer att hålla värmen bra. Härligt!
Glesbräder och korsskålning.
Jag och Fredrik är inte som alla andra när det kommer till husbygget. Varför?
Jo, för ibland kan det hända sig att folk ringer lite senare på kvällen för att kolla om vi är vid bygget, men då ligger vi redan på soffan i pyjamas, mätta och glada efter varm mat och ba har det bra. Jag trodde ju innan vi gav oss in i det här att vi skulle arbeta dygnet runt, men det har inte behövts. Vi är istället så effektiva de timmar vi är vid bygget att det inte behövs svinlånga dagar.
Och så är väl vår kemi en bidragande faktor till varför vi hittills har haft ett sånt flow.
Vi klarar oss bra, "bara" jag och Fredrik.
FÖRSTA LAGRET GLESBRÄDNING
För en vecka sen skrev jag att vi börjat på med första lagret av glesbrädningen / skålningen i taket.
'Det mesta av allt material till huset följde med som materialleverans och hörde till huspriset, så vi har bara hållit tummarna att vi fått rätt sort och mängd av material. Hittills har vi inte mött på större problem, än att vi och många andra inte har haft något hum om vilka bräder som hör till vad, eller om vi ens har någon användning av dem.
Det mesta verkar vara gratis restbräder som vi får ta och använda till garage och växthus. Ba bra.
Men vi hittade de bräder till första lagret av glesbrädningen, vilket var 22x100 bräder. Det skulle vara 30 cm's mellanrum mellan bräderna, typ. Närmast väggarna blev det närmre mellanrum, men det har ingen betydelse.
Varje evigaste bräda behövde kapas endast 1 cm för att passa in, förutom med de som fick bli lite kortare. Varje bräda spikades fast med en spikpistol i takstolarna.
Första lagret tog knappt en dag för bara jag och Fredrik att få upp.
ANDRA LAGRET - KORSSKÅLNING
Andra lagret med bräder, korsskålningen, skulle borras fast med skurvar med 20x70 bräder i glesbrädningen.
Om det första lagret var alla 1 cm för lång, så var dessa bräder i tre till fyra olika längder. Och ingen av dem passade automatiskt fast i glesbrädningen. Så jag har nu fått bli expert på att använda gersåg, och måste säga det har gått riktigt bra. Alla fingrar på plats och alla blev passlig längd utan att gå sönder.
Min matematik-hjärna har inte svikit mig.
Jäklar vilket snyggt mönster det blev i taket!
Korsskålning skulle ha 20 cm's mellanrum, jämfört med första lagrets 30 cm. Det ni inte ser på bild är Fredriks mycket vackra halsband han gjorde, med en 20 cm's bräda, så vi fick det rätta mellanrummet överallt.
Eftersom det var lite mindre mellanrum med bräderna, jämfört med första lagret, blev korsskålningen en historia på två arbetsdagar.
Och vilket vackert konstverk det blev.
Ba ejt till problem nu... Medan vi fäste alla korsskålningsbräder så hörde vi ett ihärdigt "BzZzZzZz" ovanför oss. Getingar har hittat in till mellantaket och lever säkert loppan. Oinbjudna gäster, som jag har köpt botemedel mot. Det gäller ba att våga sig upp för att bekämpa dem.
Det är alltså på korsskålningen som vi fäster takpanelen på senare. Förutom i mitt badrum där jag ska ha en gipsskiva (varför får du veta senare).
I hörnet ser du Fredrik som bygger ramar till de rör som kommer ur betongen, som ska gjutas fast.
Vet ni vad som händer nu?
Jo, nu ska vi limma fast den första biten av mellanväggen.
Det känns som knasigt att jag för en vecka sen sa att taket skulle vara en stor milstolpe för oss. Nog för att det är en rama milstolpe, men jag hade liksom inte då en aning om hur snabba vi skulle vara.
Men jag är ba tacksam och glad.
Vår nästa milstolpe i husbygget.
Det börjar bli en liten tid sen jag uppdaterade er om huset, och nu säger jag som jag oftast säger: Nu händer det grejer.
Om betonggolvet var en stor milstolpe i byggandet, så har golvet nu snällt fått byta plats med taket. Nu är det taket som är vår nästa mål, och det som tar oss ett steg närmre vår dröm.
Onsdag 21 maj, 2017
Så här såg det alltså ut i förra veckan. På onsdagen blev ventilationen i huset klar, pch det var fritt fram för oss att plasta in taket. Vi hade kunnat göra det tidigare, men för att underlätta rörmokarens arbete så väntade vi alltså.
Massor av rör, som är uppe i taket. Nästa gång någon ska arbeta med dessa rör, är då taket är färdigt och ventilationsmaskinen ska installeras.
Måndag 5 juni, 2017
När ventilationen var färdig, började jag och Fredrik på med att plasta in taket. Än en gång var jag glad över att vi inte har någon aning om hur länge en procedur är tänkt att ta, för vi blev klara på två (halva) dagar. Jag dokumenterade inget från dessa dagar, för hade full show med att vara omringad av blå plast.
Det är superduperviktigt att allting blir så tätt på möjligt, och varje stifthål och skarv måste tejpas med en grön tejp, så det tog nån dag att göra.
Och det är ovanpå den blåa plasten som ekovilla blåser blåsull på plats.
Men vi är klara, allt är bra, och det är huvudsaken.
Så igår började vi på med skålningen / glesbräderna i taket. Första varvet ska ena vägen, medan andra (och sista) varvet ska andra vägen. Så har jag förstått allting rätt så blir det ett fyrkantigt mönster i taket när allt är klart.
Det är lite räknas och pusslas för att få bräderna på plats. Speciellt när det är ventilationsrör och skyddrör för elen som sticker ner och ut från plasten, men ändå gick allt bra igår.
Trots att jag vaknat upp från min sista vaknatt och sovit alldeles för lite på många dygn stod jag högst uppe på den större stegen, för att tillsammans med kärleken få taket på plats.
Idag är jag dock mer utvilad och på hugget att fortsätta. Nu ska vi ge järnet att få taket på plats.