tisdag 3 oktober 2017 - 06:00

Snart kan vi kissa och bajsa inomhus.

Förra veckan fick ni se en mystiskt sak som dumpats på vår gård, vilket visade sig vara det som gör det möjligt för mig & Fredrik att kissa och bajsa inomhus. Det är ju faktiskt 2017, man kan ju inte springa runt i skogen då, även om det har funkat hittills. 

Och som ni vet så fick vi fintbesök av vår grävare Skinnars i dagarna två, och det här är

 

dag två, fredag. 

 

29.9.2017 Reningsverk 1

 

Det var mitt favoritväder i fredags: totaldimma över hela byn. Desto mindre roligt var att det var svinkallt, så jag hade klätt på mig lager av lager av stickade tröjor, eftersom jag vägrar ta fram vinterjackan än. 

Så där stod jag vid en av våra alla stenmurar som en pingvin, och tittade på när Skinnars började gräva en stor grop, där dagen före två stora granar stått.

 

29.9.2017 Reningsverk 2

 

Om det är något jag kunde börja förtjäna pengar på, så är det att fotografera fordon. Se bara vilken bild! 

När gropen var tillräckligt djup, vilket var DJUPT så att reningsverket skulle få plats, var det dags att kippa av ett stort lass sand på gården. Man kan ju inte bara använda sig av jorden man nyss grävt upp, utan det ska blandas med finare sand. 

 

29.9.2017 Reningsverk 3

 

Och nu blev det spännande. Vårt enorma reningsverk fick spännband på sig och var redo att flyga till sin grop. Jag föreställde mig hur den skulle falla, gå sönder och dit for flera tusen euro. Men det gick bra.

Jag måste verkligen sluta måla upp skräckscenarior i mitt inre.

 

29.9.2017 Reningsverk 4

 

Man har väl en pricksäker och duktig grävmaskinsförare. Som du ser så är det två järnstolpar som är fast i vår Wehoputs 5, och det är för att den ska bli stabil...

 

29.9.2017 Reningsverk 6

 

..och få fötter på sig. 

Jag frågade Skinnars varför det ska vara fötter på reningsverket, och det är för att den av misstag inte skulle "flyta upp". Och nu hoppas jag verkligen att det stämmer, för annars får ni ett gott skratt. 

 

Men eftersom den nu har sina fötter på sig, och dessutom inte är jämn i formen, så betyder det att den ska stå still i all evighet, och sköta sin uppgift.

 

29.9.2017 Reningsverk 7

 

Även om jag dagen före hade haft morkkis över att vi tagit bort två träd, så kändes allt bra på fredagen då jag satt på en sten och såg reningsverket komma på plats. Det kändes som att sitta i en djungel bland alla våra hallonbuskar.

 

29.9.2017 Reningsverk 8

 

Efter några lager sand och jord, så kom vi till det stadiet då rör ska kopplas i reningsverket. Ett rör för varje funktion, och ett av dem var ett panikrör.

 

Så om det någon gång skiter sig, bokstavligen, far allt ut genom ett panik-röret ut i diket. Då är säkert grannarna lyckliga.

 

29.9.2017 Reningsverk 9

 

Och det här är sista bilden från fredagen. 

Är ni intresserade av hur det ser ut inne i en Wehoputs 5, skriv: JAA JAG VILL SE!

 

Annars kan ni beundra "fejk-stenen" som kommer att bli bortgömd i vår vackra natur. Om det skulle vara svårt att hitta den, så kommer det att lysa någon lampa, så man hittar till den i mörkret. 

 

måndag 2 oktober 2017 - 06:00

Som en miljonvilla.

Idag blir det ett kärt återbesök av en viss person här på bloggen. Vår härliga och bästa grävmaskinsförare: Skinnars! Och som alltid så verkar det hända massor när han är vid tomten, och allt blir så himla bra.

 

I slutet av förra veckan var han alltså två dagar i sträck och arbetade på tomten, och nu ska ni få följa med och se vad som egentligen hände.

Det här är dag ett, torsdag.

 

28.9.2017 Stenmuren 1

 

Det är lite ett och annat som ska hända på tomt-fronten vid huset. Jord, terrass, reningsverk.. allt möjligt!

Skinnars frågade mig vad vi skulle börja med, och jag svarade "stenmuren". Visst kan man prioritera annat, men jag valde så här och stenmuren mot huset var det jag verkligen såg fram emot att få fixat först. Inte för att den har någon viktig funktion, men det skulle bli så otroligt snyggt.

 

Tänk dig en amerikansk miljonvilla med en stenmur upp mot huset. Typ så var drömbilden, och det sa jag åt Skinnars.

 

Så han valde noggrant ut de bästa av alla våra stenar, för att börja bygga stenmuren med hjälp av grävmaskinen. Det är ju tur att vi har gott om stenar på vår tomt.

 

28.9.2017 Stenmuren 3

 

Skinnars jämnade till "kullen" av grus och jord, som under sommaren börjat likna mer en pulkabacke efter att man själv och alla besökare gått upp för den. Tänk så många gånger jag drömt mardrömmar om att huset ska rasa ner för kullen. Bara stenmuren skulle komma på plats nu skulle det kännas bättre. Kanske skulle jag sova lugnare.

 

På bild ser du den allra första stenen i stenmuren. Viktigt att få med den på bild.

 

 

28.9.2017 Stenmuren 4

 

Efter varje sten fyllde Skinnars på med grus, och jag tittade begeistrat på arbetet samtidigt som jag försökte göra något vettigt och måla inne i huset. Men det är så häftigt att se någon som är skicklig med grävmaskiner arbeta.

Helt otroligt hur man kan ha kontroll över en grävmaskin och placera en sten precis som man vill ha den. Hur man får något så klumpigt som en stor grävmaskin att arbeta graciöst.

 

28.9.2017 Stenmuren 5

 

Det gick undan och efter bara någon timme såg det ut så här. Den där kullen upp till huset blev lite bredare, och upp mot huset är nu en rak stenmur med stenar som alltid varit på denna tomt. 

Jag tycker det är så fint att vi har haft möjlighet att ta vara på allt som naturen hade med sig, i och med det här husbygget. Är det inte fina husstenar, så är det murar av sten.

 

28.9.2017 Stenmuren 6

 

Det här är slutresultatet. Är så otroligt nöjd, och det blev precis som jag tänkt mig. Det här är vår miljonvilla.

Muren är så rak och fin upp mot huset, och det är så bra att det ser ut som den alltid funnits där.

 

Fredrik har hela helgen, medan jag sovit bort dagarna efter nattarbete, gått och plockat mindre stenar för att rada in i stenmuren. Vi ska även senare plantera stenväxter i de mellanrum som är större. Det kan bli fint. 

 

28.9.2017 Stenmuren 7

 

Muren är även byggd nu så man kan gå upp till huset från både vänster och höger håll. Där ska byggas trappor, så det blir lite behagligare att gå upp till huset.

 

Vi skulle gärna vilja avsluta hela stenmuren med att lägga kilstenar eller andra platta och vackra stenar högst uppe. Tyvärr verkar det vara svårt, nästan omöjligt, att hitta någon som är villig att bli av med / sälja kilstenar. 

Vet du av någon som har överlopps av kilstenar och vill ge dem nytt liv vid vårt hus, skriv en kommentar eller hör av dig på mejl: erikssoncaroline@hotmail.com

 

fredag 29 september 2017 - 06:00

Jag fick lite morkkis.

Just nu känns det som om livet är långt ifrån tråkigt, för det händer något precis varenda evigaste dag. Speciellt dagar som igår, då man till sist avslutar dagen med att ligga i badkaret medan man filosoferar över dagens händelser. Det hände liksom ett och annat.

 

Typ det här.

 

28.9.2017 skogen 1

 

Du kanske undrar vem det är som har skogshuggar-kläder på sig? Lugn ba, det är varken jag eller Fredrik.

Men det är en skogshuggare, och han skulle ta ner två träd till oss. Han var snäll och hälsade på kort varsel, när jag egentligen trodde dagens alla händelser var över.

 

Vi har egentligen fler än dessa två träd att hugga ner, men vi mjukstartade med dessa ni ska få se nu. Det var liksom lite mer bråttom med dessa.

 

28.9.2017 skogen 2

 

Även om vi säkert skulle kunna lära oss själva hur man hugger träd, så var det faktiskt riktigt behagligt att ha en yrkesman att ta ner träden. Har som inte tid att bryta ett ben eller skada mig nu. Måste bygga huset. 

 

Tog inte länge innan trädet föll ljudlöst och precis dit den skulle. 

 

28.9.2017 skogen 3

 

Av olika orsaker skulle träden ner, och en av dem var att vi var väldigt rädda över att rötterna blivit skadade då jag tillsammans med Skinnars grävde vattnet i slutet av förra året.

Det är svårt att fråga träden hur de mår, och dessa var så långa att de endera fallit rakt på vårt blivande garage. Eller i värsta fall, huset.

 

Men det visade sig att träden var otroligt fina. Toppskick..

 

28.9.2017 skogen 4

 

..och det var då morkkisen slog till. Vad tusan har vi gjort?! Huggit ner stora vackra träd, som ändå är lite insynsskydd? 

Och ja, det är så här jag ser ut när jag har morkkis. 

 

Men den gick om ganska snabbt. Förstod att ett träd inte ruttnar så snabbt, och förr eller senare hade trädet ändå farit ner. Bättre att då ha kontroll över vart den far.

Dessutom är granar inte så vackra.

 

28.9.2017 skogen 6

 

Så då var det dags att ta tag i träd nummer två. Den som stod bredvid, och var mest bara ful, eftersom den inte hade mycket kvistar på ena sidan och lutade något mot gården vår. Det ska bara vara första klass av allting vid vårt hus, höhö. ;-)

 

28.9.2017 skogen 7

 

Snabbt som bara den sprang jag en bra bit ifrån trädet, för att se även det falla. Den hamnade precis bredvid det första trädet, och allt gick bra.

 

Morkkisen som jag kände över det första trädet existerade inte nu längre. Snart kommer jag ha glömt hur det en gång såg ut, och de små träd som nu växer där kommer att få en extrakick och växa som aldrig förr.

 

28.9.2017 skogen 8

 

Skogshuggaren sågade bort alla kvistar från stammarna och kapade dem i passliga längder. Det doftade härligt av gran överallt, och var ett organiserat kaos av stammar och granris.

 

28.9.2017 skogen 9

 

Vi började räknade ringarna i stammen och kom fram till att träden var 60 år gamla. Eller unga. 60 är ungt.

Sånt som hände för 60 år sen var att alla skolbarn i Sverige fick poliovaccin, fiktiva figuren "Skogsmulle" skapades vilket jag tycker är ganska passligt. Ryssarna skickade iväg Lajka till rymden, och till skillnad från rymdkatten-Félicette gick det inte lika bra. Ledsamt.

Något positivare var att Estrella började laga chips.

 

Fredrik har för övrigt inte dålig blodcirkulation, han hade bara byggt lite. Mina händer var helt vita av målarfärgen jag målat med tidigare under dagen. He byri ta se!

 

28.9.2017 skogen 10

 

Så här såg det alltså ut igår kväll. En skogshuggare som tog ner två av våra tusentals träd, Fredrik som räknade ringarna på stammen och jag som fotograferade.

Bra avslut på en av de mest händelserikaste dagarna på länge.

 

torsdag 28 september 2017 - 12:00

Vem är Carina?!

I november förra året frågade jag er vad ni har för reningsverk till ert hus, och det blev en riktigt succé till blogginlägg.  Vårt hus kopplas alltså inte till Malax reningsverk, eftersom vi bygger inte så pass centralt i byn att vi skulle kunna göra det. Jag läste alla era kommentarer och tog till mig era positiva och negativa erfarenheter.

 

Så vad valde vi för reningsverk till huset, sist och slutligen? 

Jo, en Weho Puts 5. Vi hade den i åtanke från första början, och efter att ha vänt och vridit på våra tankar, så kom vi alltid tillbaka till Wehoputsen. Igår hittade den till huset. 

 

27.9.2017 wehoputs 1

 

Frågan är ba... Vem är Carina?! :'D

Kärt barn har många namn. Jag har hunnit bli kallad Carola, Karolina, Josefin, Karolin, Karin, Madeleine (??!)... Carina var i alla fall nytt, och jag fick mig ett gott skratt. 

 

27.9.2017 wehoputs 2

 

Visste aldrig, och kunde inte föreställa mig, hur stor en Weho Puts egentligen är. Hade som inbillat mig att den var högst en meter hög och kanske tre meter bred. Liten och nätt. Jag hade ingen aning.

Men borde ju ha förstått...

 

27.9.2017 wehoputs 3

 

...ATT DEN ÄR ENORM. Djiistas.

Sådärja. Nöjd och glad bredvid reningsverket. Nu ere ba ti få ner e i jorden. Lätt som en plätt (så länge vi inte kommer till berget).

 

torsdag 7 september 2017 - 06:00

Hur man drar fiber till huset.

Minns du hur det såg ut i december, då vi grävde för el- vatten- och det viktigaste av allt: internetanslutningen? 
Här är en liten påminnelse.

 

resizedimage800533 16.12.2016 3

resizedimage800533 16.12.2016 7

 

Det där gula röret du ser vid mina fötter är det viktigaste av dem alla: INTERNET. Eller skyddsröret för fiber.

Och igår nämnde jag ju att då jag egentligen ba tänkt vila, men fick ett samtal och så var det full rulle resten av dan. Samtalet kom från BOB som skulle fixa fiber till oss, och det var en av alla gårdagens händelser.

 

En halvtimme efter att jag pratat i telefon var allting igång.

 

6.9.2017 1

 

Jag hade ingen riktigt aning om hur allting skulle gå till, eller vilket rör som ens hörde till fibret. Det var som ändå ett av de tre rör som väntade på att få någon kabel i sig, som gick raka vägen under jorden till elskåpet. Och det är trots alt evigheter sen jag la ner de där skyddsrören, så hade ingen aning om vilket som var vilket.

Första försöket gick inte som vi tänkt oss, för den där slangen som skulle dra med sig internet, hamnade i tvättstugan. Det var alltså min idé att testa det första röret, så lät den proffesionella välja rör till andra försöket.

 

Och då gick det bra. 

 

6.9.2017 2

 

100 meter senare hittade den där slangen ut till elskåpet. Den hann bara dit för att vända, för på BOB's bild var en enorm rulle med fiberkabel som ville in till huset.

Så i ena änden av den som redan färdats 100 meter, kopplades fibret fast, och sen var det att springa tillbaka till huset för att se när experten skulle dra fibret till huset.

 

6.9.2017 3

 

Jag fick beröm för att jag skött om skyddsrören bra till fibret i december, för allting gick så smidigt. Tydligen kan man hamna att gräva om, om något gått dåligt. Men inte här, halleluja och tack och lov. Allt var bra.

Allt som allt tog det en halvtimme för att få in internet till huset..

 

6.9.2017 4

 

..eller, så småningom har vi internet. Men än så länge skulle det bara vara en distraktion att ha supersnabbt internet vid huset. Skulle väl bara sitta och blogga istället för att bygga.

Så än så länge får kabeln chilla på gipsväggen till elskåpet, tills den blir fastsvetsad. 

 

Men ja. Det här var historien om då vi fick fiber till huset. 

Jag är nöjd. Speciellt efter att själv ha fått komplimanger över allt arbete vi gjort på huset. :-)

 

tisdag 29 augusti 2017 - 06:00

Nu har vi bergvärme, halleluja.

I förrgår satt jag och fnissade, samtidigt som jag ritade en skattkarta till de karlar som skulle borra bergvärmen åt oss. Tänkte som så att om jag ändå inte hade möjlighet att närvara, för en gångs skull, då något händer vi tomten. Jamen, då ska jag åtminstone ha lite kul före. 

 

Bergvarme 1

 

Det här är alltså skattkartan jag ritade till krombi-karlarna.

 

"HEJ ni som fixar bergvärmen åt oss. På baksidan av huset ser ni en grop med rör i. 

Här ritade jag då huset, en fyrkant. Runt huset for pilar som visar att man kan gå båda vägarna runt huset, om man inte märkte det tidigare. Ritade ut gropen och rören, som kan missuppfattas om man är på gott humör.

Terrassdörren är olåst *.

Ring mig om det är något ni undrar över.

Med varma hälsningar, **

Caroline XXX-XXXXXXX"

 

* Terrassdörren är annars alltid låst, så det var riktigt spännande att sova och veta att dörren varit olåst under nattens lopp vid huset. Allt hade gått bra, tack och lov. 

** Ibland väljer jag att avsluta mina mejl med soliga hälsningar, ibland varma. Det beror lite på vilket humör jag är på. Hur avslutar du dina mejl?

 

Bergvarme 2

 

Jag rymde lovligt iväg fram och tillbaka mitt i dagen för att se hur väl min skattkarta hade fungerat.

Det verkade ha gått bra. Borren och allt annat nödvändigt var installerat och på plats, de hade hittat el & vatten, och hunnit borra tre meter då jag dök upp vid huset. 

 

Bergvarme 3 smajlis

 

Dock var det en typisk måndag, och de var i full fart med att svetsa borren. Man kan ju inte bara ha medgångar hela tiden, men de fick i alla fall fint väder.

 

Vi, jag & Fredrik, har ju varit säkra på att vi ska ha bergsvärme - även om det visst hade funnit möjligheten att använda sig av jordvärme. El- eller oljevärme var aldrig ens med på listan av möjligheter.

Men vi hade ingen aning om hur nära berget egentligen var. Så hur nära berget står vårt hus?

 

Bergvarme 4

 

Fyra meter borrade de och så kom de till berget. FYRA METER! Vilket jag tycker låter väldigt lite, och lyckligt, eftersom huset nu verkligen står stadigt. De där mardrömmarna jag haft om att huset ska luta och halvt flyta iväg med universum, kommer aldrig ske.

Dessutom kom det knappt något slask eller skräp ur borrhålet, som andra varnat oss för. Vi äger alltså världens bästa plats på jorden, såheså.

 

När de mötte berget borrade de 130 meter till. 130 METER!

Och då kan ännu till borra ännu mer, men till vårt hus är 130 meter tillräckligt. Om jag inte minns riktigt fel så är hundratrettio meter typ sex såna där långa "pinnar" ni ser till höger på bilden.

 

Bergvarme 5

 

Bergvärme är en säker, trygg och miljövänlig uppvärmningslösning till ett hus. Dessutom behövs det inte mycket arbete för att förbereda för bergvärmen. Borde väl jag veta, som lagt ner alla rör i marken. 

Sen när de väl borrar är det inte alls stort hål, eller yta som behövs. Så länge man har åtminstone fyra/fem meter ifrån huset samt plats omkring så de kan borra. Och så el och vatten förstås, men nuförtiden har ju alla hus det.

 

Nu ska vi bara vänta några dagar och så kommer någon och kastar ner en låååååååång slang ner i hålet. Så småningom konkurrerar jag alltså med mitt eldas i tulikivin, med bergvärmen som värmer upp vårt hus när vi vill ha extra värme i tillvaron.

 

Även om jag tyvärr inte kunde närvara hela dagen igår, så är jag ändå glad med det lilla jag fick uppleva. Glada, och framförallt trevliga typer, som borrade bergvärmen åt oss.

 

tisdag 9 maj 2017 - 06:00

Rågång i vår skog.

De första mars sprang jag, svärmor och lantmäteriet runt i skogen och letade en försvunnen råsten. Nå, den fick förbli försvunnen, för i fredags var det dags för rågång.

Eftersom stenen från början av 1900-talet inte gick att finna vid första träffen, tog vi en andra dejt med Lantmäteriet. I fredags sprang jag, Fredrik, vår vän som äger skogen bredvid oss och Lantmäteriet sprang runt i närmare tre timmar och hade rågång.

 

IMG 5238

 

Det var ungefär som alla andra gånger då någon ska ha med mig på något hurtigt, som typ gå runt i skogen.

Till en början är jag på hugget och tycker det är kul. Men några meter in i skogen så tappar jag liksom fokus, och sätter mig ner på en sten. 

 

IMG 5244

 

Kvinnan från Lantmäteriet hade med sig flera kartor. En av dem var till och med från 1920. Det var lite svårt att urskilja på den vilken mark som var vår, men med lite fantasi kunde man se. Kartan på bild är snäppet nyare är den från 20-talet.

 

Kom fram till att världen är liten. Jag och hon från Lantmäteriet har tydligen simmat i samma å, som små. Bara nästan fyrtio år emellan då.

 

IMG 5246

 

Vi har ju vilddjur vid huset, eftersom någon ätit den grillkorv jag lagt ut. Nå, under rågången såg jag ledtrådar av att vilddjuret tycker även om fåglar. Mitt på gränsen mellan vår skog och grannens skog, hade vilddjuret haft en lyxmiddag.

 

Denna gång slutade allt med lyckligt, än sist. Nu är alla gränser som de ska, och om trettio dagar då nån slags besvärstid har gått ut, får vi hem papper som visar att allt är på rade. 

 

Och vi gav det vackraste namnet som finns till vårt tomt. 

onsdag 29 mars 2017 - 06:00

Nu är husgrunden isolerad, och redo för huset!

Ett tecken på att huset är på väg, är att jag nu bloggar om sånt vi gjort på tomten, dagen efter det har hänt. SPÄNNANDE.

 

Gårdagen blev en rama start med massor att göra, men såna stunder blir jag nästan ba mer peppad. Vill som få saker gjort. Noga, men ändå snabbt. 

Och så hade jag grävaren Skinnars och hans grusförare Kalle till hjälp. Vem behöver ragga talkohjälp när man har dem?

 

28.3.2017 1

 

Vi skulle alltså isolera husgrunden. Det ni inte ser på bild, är patolevy längs sockeln, och sen routa-styrox flera lager långt ut. På långsidan av huset var det svinenkelt att få det på plats, medan på kortsidan där det är hörn, plintar och dräneringsrör, så fick man ha lite hjärngymnastik och pussla för att få allt bra. 

 

Det blev perfekt.

 

28.3.2017 2

 

Sand på allting.  Eftersom det är vindstilla på tomten och styroxen blev tätt (viktigt!) så flög de inte omkring. Styrox som flyger omkring är inte så peppande.

 

När sambon dök upp efter arbetet hade vi nästan isolerat hela husgrunden, men var på kortsidan av framsidan av huset, och där behövdes hjärngymnastik igen. Då var det härligt att sambon har mer tålamod än mig, och är mer noggrann så han tog över så jag fick vila lite.

 

28.3.2017 4

 

Det dyker upp massor av åskådare till bygget, och de här typerna till vänster var faktiskt de första åskådarna som faktiskt hjälpt till. Det gör mig glad och tacksam, eftersom man annars mest ba känner sig som ett djur på zoo, när andra står och glor medan man arbetar.

Nu fick det bli min tur att glo, hehe. Snälla karlar som hjälpte till och berömde platsen. Tack! 

 

Om någon undrar var de gör, så är det att få rören för elen att hållas på plats under tiden Skinnars fyller på med sand.

Till höger är Kalle som ser till att allt hålls på plats och blir bra.

 

28.3.2017 5

 

Efter idag så tar det en liten stund innan vi ser grävaren igen. Hade det varit sista gången hade jag säkert gråtit en skvätt, men än är det arbete på tomten, så vi möts igen. <3 Då blir det att få tomten att faktiskt se ut som en tomt, istället för en byggplats. Med gräsmatta, mer jämn gård och stenmuren som ska fixas till.

Men husgrunden är klar nu, vilket betyder att...

 

..VI ÄR REDO FÖR HUSET. HERREGUD.

 

28.3.2017 7

 

Så här såg det ut innan jag och sambon städade upp, för att sen fara hem en normal tid och äta mat på normal tid.

Nu resten av den här veckan ska jag njuta av att ha en lite mer normala dagar och ha på mig mer normala kläder, och mindre grus på kroppen.

 

Och så ska jag pussa extra mycket på kärleken. <3

 

 

tisdag 28 mars 2017 - 06:00

Effektiv dag vid bygget.

Man vet att det har hänt otroligt mycket vid bygget, när jag knappt hunnit ta några bilder alls under dagen. Vågar jag ens säga hur många timmar jag spenderade vid bygget igår? 

Elva. 

 

Okej, då var det sagt. Men det var elva helt otroligt roliga timmar. 

 

27.3.2017 1

 

Dagen började med att jag träffade upp rörmokaren vid bygget, som förlängde röret till bergsvärmen så den kommer upp på rätta stället. En liten stund senare var vår fantastika grävare Skinnars på plats, och han hade med en lite mindre leksak denna gång. Men OBS! Storleken har ingen betydelse. Den här rackaren är en kraftfull vibrerare. 

 

Jag var dock lite orolig över vädret. Alla väderlekssidor hade lovat regn och snö (?!?!) men det visade sig bli en alldeles underbar dag, med solsken. Trots att det var hård vind, så var det fortfarande så gott som vindstilla vid tomten. Allt hemåt.

 

27.3.2017 2

 

Först började vi med att fylla på med finare sand (jag har blivit halvt expert på alla grussorter nu) över rör, och sedan fylldes sockeln med större grus. Vi kontrollmätte varterter att alla rör kommer upp på rätta stället, och flera gånger hann jag fundera hur litet hus vi egentligen bygger. 

 

Det är inte stort, MEN, allting ser så pyttesmått ut vid det här stadiet. Och så känns det och ser ut för alla, tydligen. Huset kommer nog att räcka till gott och väl sedan när det är på plats och färdigtbyggt.

 

27.3.2017 3

 

Det är alltid intressant att se hur Skinnars arbetar med grävmaskinen. Otroligt hur man kan få en sån stor maskin att arbeta så graciöst. Än en gång vill jag ba skriva hur otroligt tacksam vi är för honom. Detta hade inte gått så smidigt och bra utan honom. Han är snäll och verkar förstå vilken vision vi har, och så litar han på att jag klarar av att arbeta.

En redig och härlig människa alltså.

 

När det första lagret grus var på plats, fick jag börja vibrera. 

Sen hände det rätt så mycket, för sju timmar senare var sambon vid bygget för att ta denna bild.

 

27.3.2017 4

Sambon fotograferade denna bild av mig, när han kom till bygget efter arbetet.
Jag hade kommit i ett sånt bygg-flow att jag inte ens tänkt tanken på att fotografera mera under dagen.

 

Måste säga att det gick riktigt bra att gå runt med vibreraren hela dagen. Började dock utan skydd för öronen vilket är "aja baja". Så efter att ha ropat (trodde jag talade) att det var dags för lunch, så for jag och köpte mig ett par rama hörselskydd. Försäljaren tipsade nog om några hörselskydd med musik i öronen, men jag ville gärna ba ha det tyst. Vore det musik hade jag knappast koncentrerat mig som jag gjort idag. 

 

Och med hörselskydd gick allting prima,

Skinnars fyllde på med ett lager grus och jag vibrerade så allt skulle bli stadigt.

 

Det är alltså två olika grussorter i husgrunden. Ett grövre och ett mindre och finare. Det var betydligt lättare att vibrera det ni ser på bild, jämfört med det som är under. På det här ska styrox, slingor för golvvärmen, armeringsjärn och betong.

 

Och så huset förstås. Talade senast idag med husfabriken, och fick reda på exakt dag och tid de levererar huset. *wihiii*

 

27.3.2017 5

 

Och här är mannen i mitt liv, som fick en liten stund vibrera grunden. 

I bakgrunden ser du röret för vår öppna spis, längre bort i bakgrunden avloppsröret och jag tar en djup och härlig suck för att vi har klarat av detta så prima.

 

Idag fortsätter jag och grävaren igen från morgonen. Dock med nya arbetssysslor. Jag gillar att det är så omväxlande, och är tacksam för allt nytt jag får lära mig.

måndag 27 mars 2017 - 06:00

Förberedelser, kärleksord och möss vid bygget.

Vet att jag sagt det flera gånger nu, men nu är det faktiskt riktigt nära till Simons hus kör in, genom vår tolv meter breda infart, till tomten för att få husets utsida på plats. Än finns det lite kvar att göra, men det kommer att gå undan. 

 

Igår var både jag och sambon lediga och utomhus var det otroligt vackert väder, så vi valde att ta vara på dagen. Även om det stormade något, så är platsen vi bygger på den bästa platsen på jorden, eftersom det är nära inpå vindstilla där. Otrolig känsla att ha nästan blåst iväg, till att stå stadigt med båda fötterna på jorden vid det som ska bli vårt hem.

 

För att få huset på plats, behövs lite jordpålar, och det var det som vi pysslade med igår.

 

26.3.2017 1

 

Eller, jag lät sambon räkna och såga, medan jag fotograferade. 

 

26.3.2017 2

 

Jag och sambon kompletterar varandra väldigt bra på många plan, ett av dem är just hur vi arbetar.

Medan han har tålamod med att räkna och se till att vi har det som behövs för att få något gjort, är jag mest bara på hugget att få det gjort. Så räkna med att jag gärna skitar ner mig och arbetar för att få upp mellanväggar och tak, medan det är han som har räknat att mellanväggarna faktiskt kommer upp på rätta platsen. 

 

Vi fungerar riktigt bra tillsammans, och det är ju tur. <3

 

26.3.2017 3

 

Kärleken sågade snabbt som bara den alla jordpålarna.

 

Så snabbt att klockan var fortfarande mitt i dan då vi var klara, och vädret var så fint att vi ville stanna längre. Så jag la igång grillen så vi kunde grilla korv, och så inspekterade vi och njöt av platsen vi ska bo på. 

 

26.3.2017 4

 

Jag tog fram markeringssprayen ur "byggbilen" (som röda faran blivi omdöpt till nu), och hoppade innanför sockeln för att skriva peppande ord på grunden till vårt hus. Jag tänker som så att även om det redan nu är en hel massa härlig energi vid platsen vi bygger på, så skadar det inte att skriva drömmar och kärleksord på marken där huset ska stå.

 

Mitt i allt fortsätter jag med detta under byggtiden, och när husert väl är klart så finns det små hemliga kärleksord lite överallt i huset. 

 

 

Och nu ber jag er känsliga tittare att blunda och skrolla en gång, sen lovar jag att det ba är söta bilder att se.

 

26.3.2017 5

 

Eftersom vi bygger vid en naturnära plats så betyder det även att det finns djur där. Som typ möss.

Jag hade redan planerat att ladda upp med massor av mössfällor under byggtiden, tills våra katter får flytta in.. men det verkar som att vi redan har en hemlig besökare som jagar mössen åt oss!

 

På den sten vi planerat att använda till något annat, så har ett djur fångat och ätit ett möss där! Det var jag tacksam över. 

 

26.3.2017 6

 

Och jag lovade er lite sötare bilder efter den döda musen, så ni får se Mr Fantomen.

 

Jag och kärleken hade just kommit hem när våra vänner ringde och frågade om vi var vid tomten. Eftersom vi redan var påklädda och gärna spenderar tid vid bygget, åkte vi iväg för att ge dem en rundtur. Vi tog med Mr Fantomen på den resan.

 

Först var han lite skraj, men det gick om riktigt snabbt.

 

26.3.2017 7

 

Efter den här bilden började han utforska och gilla läget, och jag tror verkligen att våra katter kommer att ha det riktigt underbart vid vårt nya hem. Betydligt mindre bilar, ljud och människor och ett hus så pass stort att varje katt får en alldeles egen plats att mysa på. Utomhus en hel skog med vacker natur att utforska..

.. och möss att jaga.

 

 

Idag fortsätter jag, tillsammans med grävaren, de sista förberedelserna. Sen är det fritt fram för vöroboan att köra hit det som ska bli mitt och kärlekens hem. Jag är redo.