bloggheader6

Nu är husgrunden isolerad, och redo för huset!

Skrivet av Caroline Eriksson 29.03.2017

Ett tecken på att huset är på väg, är att jag nu bloggar om sånt vi gjort på tomten, dagen efter det har hänt. SPÄNNANDE.

 

Gårdagen blev en rama start med massor att göra, men såna stunder blir jag nästan ba mer peppad. Vill som få saker gjort. Noga, men ändå snabbt. 

Och så hade jag grävaren Skinnars och hans grusförare Kalle till hjälp. Vem behöver ragga talkohjälp när man har dem?

 

28.3.2017 1

 

Vi skulle alltså isolera husgrunden. Det ni inte ser på bild, är patolevy längs sockeln, och sen routa-styrox flera lager långt ut. På långsidan av huset var det svinenkelt att få det på plats, medan på kortsidan där det är hörn, plintar och dräneringsrör, så fick man ha lite hjärngymnastik och pussla för att få allt bra. 

 

Det blev perfekt.

 

28.3.2017 2

 

Sand på allting.  Eftersom det är vindstilla på tomten och styroxen blev tätt (viktigt!) så flög de inte omkring. Styrox som flyger omkring är inte så peppande.

 

När sambon dök upp efter arbetet hade vi nästan isolerat hela husgrunden, men var på kortsidan av framsidan av huset, och där behövdes hjärngymnastik igen. Då var det härligt att sambon har mer tålamod än mig, och är mer noggrann så han tog över så jag fick vila lite.

 

28.3.2017 4

 

Det dyker upp massor av åskådare till bygget, och de här typerna till vänster var faktiskt de första åskådarna som faktiskt hjälpt till. Det gör mig glad och tacksam, eftersom man annars mest ba känner sig som ett djur på zoo, när andra står och glor medan man arbetar.

Nu fick det bli min tur att glo, hehe. Snälla karlar som hjälpte till och berömde platsen. Tack! 

 

Om någon undrar var de gör, så är det att få rören för elen att hållas på plats under tiden Skinnars fyller på med sand.

Till höger är Kalle som ser till att allt hålls på plats och blir bra.

 

28.3.2017 5

 

Efter idag så tar det en liten stund innan vi ser grävaren igen. Hade det varit sista gången hade jag säkert gråtit en skvätt, men än är det arbete på tomten, så vi möts igen. <3 Då blir det att få tomten att faktiskt se ut som en tomt, istället för en byggplats. Med gräsmatta, mer jämn gård och stenmuren som ska fixas till.

Men husgrunden är klar nu, vilket betyder att...

 

..VI ÄR REDO FÖR HUSET. HERREGUD.

 

28.3.2017 7

 

Så här såg det ut innan jag och sambon städade upp, för att sen fara hem en normal tid och äta mat på normal tid.

Nu resten av den här veckan ska jag njuta av att ha en lite mer normala dagar och ha på mig mer normala kläder, och mindre grus på kroppen.

 

Och så ska jag pussa extra mycket på kärleken. <3

 

 


Effektiv dag vid bygget.

Skrivet av Caroline Eriksson 28.03.2017

Man vet att det har hänt otroligt mycket vid bygget, när jag knappt hunnit ta några bilder alls under dagen. Vågar jag ens säga hur många timmar jag spenderade vid bygget igår? 

Elva. 

 

Okej, då var det sagt. Men det var elva helt otroligt roliga timmar. 

 

27.3.2017 1

 

Dagen började med att jag träffade upp rörmokaren vid bygget, som förlängde röret till bergsvärmen så den kommer upp på rätta stället. En liten stund senare var vår fantastika grävare Skinnars på plats, och han hade med en lite mindre leksak denna gång. Men OBS! Storleken har ingen betydelse. Den här rackaren är en kraftfull vibrerare. 

 

Jag var dock lite orolig över vädret. Alla väderlekssidor hade lovat regn och snö (?!?!) men det visade sig bli en alldeles underbar dag, med solsken. Trots att det var hård vind, så var det fortfarande så gott som vindstilla vid tomten. Allt hemåt.

 

27.3.2017 2

 

Först började vi med att fylla på med finare sand (jag har blivit halvt expert på alla grussorter nu) över rör, och sedan fylldes sockeln med större grus. Vi kontrollmätte varterter att alla rör kommer upp på rätta stället, och flera gånger hann jag fundera hur litet hus vi egentligen bygger. 

 

Det är inte stort, MEN, allting ser så pyttesmått ut vid det här stadiet. Och så känns det och ser ut för alla, tydligen. Huset kommer nog att räcka till gott och väl sedan när det är på plats och färdigtbyggt.

 

27.3.2017 3

 

Det är alltid intressant att se hur Skinnars arbetar med grävmaskinen. Otroligt hur man kan få en sån stor maskin att arbeta så graciöst. Än en gång vill jag ba skriva hur otroligt tacksam vi är för honom. Detta hade inte gått så smidigt och bra utan honom. Han är snäll och verkar förstå vilken vision vi har, och så litar han på att jag klarar av att arbeta.

En redig och härlig människa alltså.

 

När det första lagret grus var på plats, fick jag börja vibrera. 

Sen hände det rätt så mycket, för sju timmar senare var sambon vid bygget för att ta denna bild.

 

27.3.2017 4

Sambon fotograferade denna bild av mig, när han kom till bygget efter arbetet.
Jag hade kommit i ett sånt bygg-flow att jag inte ens tänkt tanken på att fotografera mera under dagen.

 

Måste säga att det gick riktigt bra att gå runt med vibreraren hela dagen. Började dock utan skydd för öronen vilket är "aja baja". Så efter att ha ropat (trodde jag talade) att det var dags för lunch, så for jag och köpte mig ett par rama hörselskydd. Försäljaren tipsade nog om några hörselskydd med musik i öronen, men jag ville gärna ba ha det tyst. Vore det musik hade jag knappast koncentrerat mig som jag gjort idag. 

 

Och med hörselskydd gick allting prima,

Skinnars fyllde på med ett lager grus och jag vibrerade så allt skulle bli stadigt.

 

Det är alltså två olika grussorter i husgrunden. Ett grövre och ett mindre och finare. Det var betydligt lättare att vibrera det ni ser på bild, jämfört med det som är under. På det här ska styrox, slingor för golvvärmen, armeringsjärn och betong.

 

Och så huset förstås. Talade senast idag med husfabriken, och fick reda på exakt dag och tid de levererar huset. *wihiii*

 

27.3.2017 5

 

Och här är mannen i mitt liv, som fick en liten stund vibrera grunden. 

I bakgrunden ser du röret för vår öppna spis, längre bort i bakgrunden avloppsröret och jag tar en djup och härlig suck för att vi har klarat av detta så prima.

 

Idag fortsätter jag och grävaren igen från morgonen. Dock med nya arbetssysslor. Jag gillar att det är så omväxlande, och är tacksam för allt nytt jag får lära mig.


Förberedelser, kärleksord och möss vid bygget.

Skrivet av Caroline Eriksson 27.03.2017 | 1 kommentar(er)

Vet att jag sagt det flera gånger nu, men nu är det faktiskt riktigt nära till Simons hus kör in, genom vår tolv meter breda infart, till tomten för att få husets utsida på plats. Än finns det lite kvar att göra, men det kommer att gå undan. 

 

Igår var både jag och sambon lediga och utomhus var det otroligt vackert väder, så vi valde att ta vara på dagen. Även om det stormade något, så är platsen vi bygger på den bästa platsen på jorden, eftersom det är nära inpå vindstilla där. Otrolig känsla att ha nästan blåst iväg, till att stå stadigt med båda fötterna på jorden vid det som ska bli vårt hem.

 

För att få huset på plats, behövs lite jordpålar, och det var det som vi pysslade med igår.

 

26.3.2017 1

 

Eller, jag lät sambon räkna och såga, medan jag fotograferade. 

 

26.3.2017 2

 

Jag och sambon kompletterar varandra väldigt bra på många plan, ett av dem är just hur vi arbetar.

Medan han har tålamod med att räkna och se till att vi har det som behövs för att få något gjort, är jag mest bara på hugget att få det gjort. Så räkna med att jag gärna skitar ner mig och arbetar för att få upp mellanväggar och tak, medan det är han som har räknat att mellanväggarna faktiskt kommer upp på rätta platsen. 

 

Vi fungerar riktigt bra tillsammans, och det är ju tur. <3

 

26.3.2017 3

 

Kärleken sågade snabbt som bara den alla jordpålarna.

 

Så snabbt att klockan var fortfarande mitt i dan då vi var klara, och vädret var så fint att vi ville stanna längre. Så jag la igång grillen så vi kunde grilla korv, och så inspekterade vi och njöt av platsen vi ska bo på. 

 

26.3.2017 4

 

Jag tog fram markeringssprayen ur "byggbilen" (som röda faran blivi omdöpt till nu), och hoppade innanför sockeln för att skriva peppande ord på grunden till vårt hus. Jag tänker som så att även om det redan nu är en hel massa härlig energi vid platsen vi bygger på, så skadar det inte att skriva drömmar och kärleksord på marken där huset ska stå.

 

Mitt i allt fortsätter jag med detta under byggtiden, och när husert väl är klart så finns det små hemliga kärleksord lite överallt i huset. 

 

 

Och nu ber jag er känsliga tittare att blunda och skrolla en gång, sen lovar jag att det ba är söta bilder att se.

 

26.3.2017 5

 

Eftersom vi bygger vid en naturnära plats så betyder det även att det finns djur där. Som typ möss.

Jag hade redan planerat att ladda upp med massor av mössfällor under byggtiden, tills våra katter får flytta in.. men det verkar som att vi redan har en hemlig besökare som jagar mössen åt oss!

 

På den sten vi planerat att använda till något annat, så har ett djur fångat och ätit ett möss där! Det var jag tacksam över. 

 

26.3.2017 6

 

Och jag lovade er lite sötare bilder efter den döda musen, så ni får se Mr Fantomen.

 

Jag och kärleken hade just kommit hem när våra vänner ringde och frågade om vi var vid tomten. Eftersom vi redan var påklädda och gärna spenderar tid vid bygget, åkte vi iväg för att ge dem en rundtur. Vi tog med Mr Fantomen på den resan.

 

Först var han lite skraj, men det gick om riktigt snabbt.

 

26.3.2017 7

 

Efter den här bilden började han utforska och gilla läget, och jag tror verkligen att våra katter kommer att ha det riktigt underbart vid vårt nya hem. Betydligt mindre bilar, ljud och människor och ett hus så pass stort att varje katt får en alldeles egen plats att mysa på. Utomhus en hel skog med vacker natur att utforska..

.. och möss att jaga.

 

 

Idag fortsätter jag, tillsammans med grävaren, de sista förberedelserna. Sen är det fritt fram för vöroboan att köra hit det som ska bli mitt och kärlekens hem. Jag är redo. 

 

 


Husgrunden är på plats!

Skrivet av Caroline Eriksson 22.03.2017 | 2 kommentar(er)

Idag ska jag berätta historien om när sockeln kom på plats. 

 

 

MÅNDAG

 

Natten till måndagen sov jag inte en blund. Kändes det som i alla fall, även om sambon informerade mig om att jag snarkade. Men under den tid jag snarkade, drömde jag bara mardrömmar om sockel och dränering. Hur jag kom för sent till gjutningen, och att det inte fanns plats för en ytterdörr i huset.

 

Allt berodde på att socklet skulle gjutas. Det första som sker på tomten, som får andra att säga  "Nu sker det framsteg",  även om jag tycker det har varit många steg fram tills nu.

 

Behövde i alla fall inte vara orolig, även om natten varit det. For under förmiddagen hastigt och lustigt med en ritning till killarna från BCE-sockel, för att visa var jag ville ha ett hål i sockeln. Jag är sällan stum, men synen fick mig i alla fall att vara tyst i några sekunder, då jag såg hur långt i arbetet de hade kommit.

Formarna var på plats, och jag kunde se huset jag bara sett på en ritning ta form.

 

De skulle fixa ett hål och jag kunde komma tillbaka om någon timme, då betongbilen från Seinäjoki hittat till Petalax.

 

20.3.2017 1

 

När jag kom tillbaka var de i full gång med att gjuta socklet. Betongbilarna var på plats, och under dagen som gick hann även byggmästaren vara dit en sväng för att kontrollera läget, samt ett finbesök från vår rörmokare.

Jag sprang runt med kameran och njöt av att se andra arbeta en stund. 

  

20.3.2017 2

 

Det såg ut att gå smidigt när BCE fyllde formarna med betong. 

 

20.3.2017 3

20.3.2017 4

 

Jag hade som föreställt mig att det skulle krävas hur många människor som helst för att få formarna på plats och sockeln gjuten, men tydligen räckte det bra med två stycken (+ finska betongförare som gick efter dem, och jag i min tur efter dem). 

 

Snabbt som bara den gick det!

 

20.3.2017 5

 

Flera varv gick de efteråt för att släta till betongen och mätte allting med laser så att allt var i sin ordning.

Ju mer jag var där såg ju längre bort kom de mardrömmar jag drömt under natten. "Det här blir bra" tänkte jag ba.

 

20.3.2017 6

 

Sista bilden för dagen, innan jag åkte hem för att andas. Socklet var på plats. Allt hade gått bra, och nu var vi ännu ett steg närmre.

 

 

 

TISDAG

 

På tisdagseftermiddagen skulle formarna tas bort från socklet, och det var spännande att få se slutresultatet.

Som ni även ser så snöade det lite igår, men den smälte med detsamma den rörde marken, och bara man svär lite så slutar det snöa till sist. Nu är jag ba redo för sommar och sol. 

 

21.3.2017 1

 

TADAAA! Det ni ser på bild är framsidan av huset, med terrass. Eller socklet, för huset är fortfarande i Vöro. Betongplintarna levererades igår också, för terrassen och extra stöd tippar jag och finns både på fram- och baksidan av huset.

 

Fram- och baksidan är den korta sidan av huset, och många kanske undrar varför vi placerat huset så. Det är att flera orsaker, men mest för att:

 

1. Ytterdörren får gärna vara mot vägen så inte folk börjar springa genom terrassdörren.

2. Vi har placerat huset efter solen, och på det här sättet tar vi vara på allt ljus och får kvällssolen vid terrassen.

 

21.3.2017 2

 

Socklet då? DET VAR PERFEKT!

 

Slätt, fint och tillräckligt torrt för att jag vågade mig upp på det för att fantisera hur högt vi egentligen kommer när hus och golv väl är på plats. Och det blir riktigt vackert.

Från det här hörnet är "barnrummet" och på samma sida av huset är både kök, vardagsrum och eldstad, med öppen planlösning.

 

21.3.2017 3

 

Här är hålet jag yrade om åt BCE-sockel på måndagsförmiddagen, som blev perfekt.

Vi kommer att ha en vacker tulikivi-eldstad i huset som gärna har ett rör för extra syre, eftersom dagens hus är för täta. Därför görs många hus idag med ett hål i socklet just för eldstaden. 

 

21.3.2017 4

 

Jag gick och pajade hela socklet och upprepade "Oj vad fint" tusen gånger om. 

 

21.3.2017 5

 

Här är baksidan av huset, samt min sambo (t.v) och vår vän / blivande granne (t.h). Det blir förhoppningsvis en stor inglasad terrass, som ett fjärde (femte?) rum. Annars blir tyvärr en terrass något man bara använder under sommarmånaderna, medan om den är inglasad kan man njuta av den året om. 

 

I hörnet som står lite ut är tvättstugan. 

 

21.3.2017 6

 

Och utsikten som jag älskar mer och mer för varje dag.

 

 

Det var historien om hur vi fick socklet på plats. 


Vad som hänt på bygget idag + intervjun.

Skrivet av Caroline Eriksson 15.03.2017

Efter arbetsdagen svängde jag hem bara för att byta om, för att fem lager kläder och tio minuter senare åka vidare till platsen som ska bli vårt framtida hem.

 

Möttes av en elektriker och bästa Skinnars-grävaren som arbetade för fulla muggar. 

 

IMG 3921

 

Tack vare typen till vänster så kommer vi att ha världens vackraste plats att bo på, och tack vare typen till höger så kan vi från och med idag koka kaffe på tomten, om vi så vill.

Tror dock jag väntar på att koka kaffe tills jag har tak över huvudet.

 

IMG 3922

 

Medan Skinnars grävde i en inte så farligt frusen mark (tack och lov hade det inte frusit så mycket under vintern), för att förbereda för socklet,

stod jag och en kompis och lyssnade till intervjun i Radio Vega med varsin hörlur i öronen. Det var oplanerat, men härligt att just hon bestämde sig för att hälsa på just då, för det var inte lika hemskt att höra sin egen röst i radion då.

 

Lyssnade du till intervjun? Om du missade den så kommer en artikel att publiceras till helgen, med en bild där jag säger "cheese". Intervjun borde också gå att lyssna på i efterhand på arenan, 

och som jag tidigare sagt kommer Vega att följa min och Fredriks bygg-resa resten av året.

 

IMG 3927

 

När intervjun var slut i radion hade Skinnars hunnit gräva så här långt. Herrejeee! En intervju och nästan allt var färdigt grävt. Det går undan!

Jag och Fredrik är så otroligt tacksamma, för vi hade inte klarat oss så här bra och så här snabbt, utan honom. 

 

 

I morgon ska det dras lite skyddsrör och fyllas på med nytt grus. Sen, om jag inte är på helt villovägar, är det att vänta på en karl som ska vibrera marken så den är redo för sockeln.

Det måste jag definitivt vara på plats för att se och fotografera. Har svårt att föreställa mig hur det ser ut och går till.

 

IMG 3930

 

Så här såg det ut innan jag åkte hem för att få vara ledig resten av dagen. Känns skönt att vara lite ledig, efter att ha hållit igång ordentligt nu många dagar. 


För varje dag som går är vi bara ett steg närmre huset. Det känns verkligt och overkligt på samma gång. Lite funderad är jag ibland över hur man egentligen bygger ett hus, men tycker mest ba allt känns roligt. Man lär väl sig vartefter hur man ska göra, och det finns ju youtube och duktiga människor som kan visa en.

 


NU sker det saker, gott folk!

Skrivet av Caroline Eriksson 13.03.2017

Det var en tid sen ni fick se något byggrelaterat blogginlägg, men jag kan lova att från och med NU så får ni se minst ett sånt blogginlägg per vecka. Sen blir det bara mer och mer, och man ska vara glad om jag har åsikter om annat än bygget och hur man egentligen bygger ett hus.

 

Igår var det alltså dags för att faktiskt göra något konkret på tomten. Förebereda för vad komma skall, och det är alltså betongsockel och hus som väntar. HERREGEUUUD!

Var något besviken när vi började, för jag hade hoppats att butiken hade en liten kolgrill, eller åtminstone en engångsgrill för mig att grilla korv på men nää, så det blev bara arbete igår.

 

I början av januari täckte vi grunden med styrox och presenning  (klicka här för att läsa om det projektet)  och nu var det dags att ta bort den. I januari sa jag att "jag aldrig ville se styrox igen", men igår ville jag inget annat än att se styroxen. 

 

På grund av att det varit varmt och kallt om vartannat var det tjugo centimeter is PÅ presenningen. Sånt går man ba inte och drar bort. 

Så vi hämtade traktorn till tomten och tänkte att en traktor får väl bort presenningen hur lätt som helst.

 

12032017 9

 

Jag och älskade kärleken som gör en rama knut.

 

12032017 10

 

Den här processen hade jag egentligen tänkt livestreama på instagram, men var så livrädd för kärlekens skull (den där rädslan jag skrev om tidigare förra veckan dök upp igen) och satt ba med hjärtat i halsgropen när han och traktorn arbetade.

 

Hur gick det då?

 

12032017 8

 

Två gånger gick den svindyra presenningen sönder och vi gav upp.

Istället började vi med plan B, som förvisso skulle ta flera timmar längre, men i alla fall funka. Skotta och hacka isen för hand - UTAN att förstöra styroxen under.

 

12032017 6

 

Det var tungt och tog länge. Till sist la jag mig ner och såg upp mot den blåa himlen. Hann tänka tanken på att skuffa fram datumet för huset, och några minuter sa sambon samma sak till mig. 

 

 

Och det är bra med oss. Vi vågar tänka tanken och möta det vi inte vill.

Men det bästa med oss är att vi inte ger upp så lätt. När vi får motgångar gör vi det bästa av situationen, och har massor av fananamma.

 

 

Så såg jag en örn som flög förbi tomten och hux flux fick jag ny energi. 

Istället för att ligga på styrox och sura steg vi upp och började arbeta på nytt. Svärmor hade vid det här laget kommit till tomten för att titta till oss, och började hjälpa till. Och nu började det gå undan.

 

12032017 7

 

OCH SE! Vid den här bilden har jag arbetat mig fram för att kunna ta denna bild. Sambon har en välbehövlig mikropaus i bakgrunden. 

 

Efter det här finns inga bilder, för då fick vi ny energi och fick enormt mycket uträttat. 1/3 del av tomten är klar, och lite till. T.ex snön (läs: isen) du ser till höger om bilden finns inte där mer.

Allt styrox är fint placerat med presenning över sig, och vet ni vad?! TYP INGET STYROX HADE GÅTT SÖNDER.

 

Det bästa av allt: vi hinner, och behöver inte skuffa fram något datum för huset, som vi hann tänka en femtedels svag sekund. 

YEEEYEE.

 

 

Idag, efter att jag gjort en intervju, fortsätter jag med samma visa.

Ser faktiskt fram emot dagen, och den grillade korven jag ska äta till lunch. Kommer väl att leva på korv och pizza resten av året, men det är värt det.

 


Tre dagar utomhus i minus femton grader.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.01.2017

När det blir kallare än minus femton, plus lite stormväder, känns det som att världen stannar upp en liten stund. Tar det lite lugnare, myser under en filt eller bara sitter på facebook och klagar på vädret.

Förra veckan var det just sånt väder men det betyder inte att vi stannade upp för det. Eftersom sambon har semester tog vi tillvara på ledigheten och fixade det sista på tomten, så den är redo för sockeln när den dagen är kommen.

 

Detta blev ett flera dagars projekt. Om vi säger som så, vill jag aldrig mer se styrox i mitt liv. Men så lätt kommer jag inte undan, så tar det här blogginlägget som ett sätt att bearbeta styroxen och så är jag redo om någon månad att röra i styrox igen.

 

 

Dag 1:

Här finns det ingen bild.
Jag och sambon hämtade massor av balar av styrox. Precis varenda evigaste en av 100mm som fanns vid butikens järnsida, och hälften av deras 50 mm's lager. Vi hann inte med allt innan solen gick ner, så det var bara att åka hem och ladda krafterna för en ny dag.

 

 

Dag 2:

Jag och kärleken fick god hjälp av svärmor och svärfar. Svärfar som tydligen behövde lite adrenalin och körde upp med skåpbilen på kullen där vi ska bo resten av vårt liv. Det gick bra, även om det knep till i hjärtat. Men det blev betydligt lättare att få styroxbalarna på plats.

 

3.1.2017 1

 

När alla styroxbalar var på plats var det ”bara” att öppna upp dem och börja placera ut en lika stor byggyta som behövs när sockeln ska göras.
Vet inte hur det är med er, men när jag rör vid styrox så skär det in i själen. En obehaglig känsla. Tänk då hur det kändes att hålla på sådär i flera timmar, i minus femton grader.

 

3.1.2017 2

 

När allt styrox var på plats skulle presenning över för att hålla allt på plats.

Vi behövde stora stockar som tyngd och gick, i vad som kändes som evigheter, i skogen vår för att hitta stockar som inte frusit fast eller var alldeles för tunga.
Ska man vara positiv så fick man rejält med muskler av att gå och släpa och bära på tunga stockar.

 

3.1.2017 3

 

Dag 3:

På tredje dagen var det bara jag och kärleken som var där och pysslade på.

De presenningar vi köpt räckte inte till, så vi åkte dit med en tredje och letade fram de sista stockarna som fattades.
Nu har vi verkligen utforskat skogen vi äger, och jag hittade en bil som ni får se i morgon och nästa års julgran.

 

5.1.2017 1

 

Jag vill allt mest bara ska gå undan snabbt på tomten och tröttnar snabbt när det är ett och samma man ska göra.
Därför är jag glad att sambon kunde vara med den här gången.

 

Kärleken är lugnare är mig, har absolut bättre tålamod och är mer noggrann. Även när det inte är så roligt det man gör. Dessutom vet han hur man tampas med mig, så dagen gick relativt smärtfritt undan.

Är så tacksam att jag får dela den här resan tillsammans med just honom.

 

5.1.2017 2

5.1.2017 3

 

Det blev perfekt och allt arbete vi gjort klarade den enorma stormen som härjade natten efteråt.
Nästa gång jag rör vid styrox så är det för att låta sockeln komma på plats.

 

De här dagarna har jag verkligen insett att vi äger det här. Det är vårt. Den vackraste platsen i byn, som vi döpt till det vackraste namnet vi vet. Herrejeee. Här ska vi bo.

 

5.1.2017 4

 

Det var så kallt så jag fick "Elsa-hår", som jag sa åt kärleken. Om det inte vore så att jag inte ska färga mitt hår på evigheter nu, så skulle det vara jäkligt snärtigt med isvita toppar i håret.

 


Lite själ, samt massor av kärlek och fananamma.

Skrivet av Caroline Eriksson 21.12.2016 | 6 kommentar(er)

”Tre hus behöver man bygga, innan man vet hur man vill ha det”.

Så har jag hört människor tala om husbyggen, och jag förstår inte vad de menar. Kanske de inte har behövt göra så mycket själva, utan bara betalat räkningar och så står huset hux flux där. Inget fel det heller. Vi hade nog tänkt över alternativet inflyttningsklart.

 

Men så blev det inte, och jag spenderar min lediga tid med att krypa runt i lera och dra anslutningar.

Jag ska inte bygga fler hus.

 

20.12.2016 1

 

Missförstå mig inte. Jag lider inte direkt just nu. Istället njuter jag och har det hur roligt som helst.

 

Även de gånger jag kommer hem kall och trött, med sand mellan brösten. Hur sanden slapp dit är ett mysterium, eftersom jag har tre tröjor, sport-bh och en jacka på mig.

Inte lider jag heller, då en frusen 100 meters elkabel får inte bara en, utan tjugo knutar och snurr på sig. Halvvägs, och det känns omöjligt att få det utrett. Jag njuter även då, för ingenting är riktigt omöjligt. Dessutom är jag envis som bara den.

 

Jag skulle aldrig bygga något som jag inte var 100% säker på. Skulle aldrig ge så mycket av mig själv till något, om det inte vore så att det här är vad jag vill. På riktigt.

 

20.12.2016 2

 

Jag njuter av att få kämpa lite. Utmana mig själv och se att jag visst klarar av det jag väljer att ge mig in på. Älskar att se vad min kropp klarar av. Uppleva och genomföra själv alla framsteg på tomten.

Kan ha lite koncentrationssvårigheter, och då är bygget perfekt för mig. Då får jag verkligen skärpa mig för att göra rätt. Lyssna till proffsen, och göra som de säger också.

Det här är ju inte matlagning där man kan göra lite som man vill.

 

Jag får variation och massor av ny kunskap.

 

20.12.2016 3

 

Jag älskar att bygga hus. Att ge lite själ, samt massor av kärlek och fananamma till den plats jag ska spendera resten av mitt liv på. Där jag ska bo tillsammans med en härlig människa som älskar mig. Som jag älskar tillbaka.

 

Vore det inte så att det är det perfekta huset som byggs nu, jamen då kanske jag kan förstå vad de talar om – de där typerna som säger att man ska behöva bygga tre hus innan man vet hur man vill ha det.

Det här är livet. Och jag skulle aldrig byta ut det mot något annat.


För jag vet hur jag vill ha det.

 

20.12.2016 4

 

Om någon undrar så är det tack vare det där gula röret jag lagt ut, att vi har internet i framtiden. 


Riktigt spännande på bygget!

Skrivet av Caroline Eriksson 19.12.2016 | 1 kommentar(er)

Fredagen var dagen jag väntat och längtat på, sen vi bestämt oss för hus och plats att bo på. Vi skulle gräva vatten, el och andra livsnödvändinga anslutningar. Fiber, typ. För när anslutningarna är fixade så är det bara att vibrera och sen vänta på sockeln. När det är klart, jamen, då är det bara att vänta på huset.

 

Det blev verkligen en spännande och rolig dag. Jag fick skita ner mig i gyttja, stå fem centimeter ifrån en grävskopa och se då det slog gnistor om stenar. Vi grävde så pass mycket att grävmaskinen tog en lite tidigare helg, för den gick sönder.

 

Kommunen var redan för någon vecka sen och grävde vatten till vår tomtgräns, så på fredagsmorgonen tog vår alldeles egen grävmaskinförare Skinnars över. Jag är så glad över att vi fick just honom som gör att grov- och grävarbete åt oss. Han är så duktig, snabb och lugn! Och kan verkligen sin sak.

 

Här får ni se bilder, med bildtext. Allt från då jag var för stark för en ishacka, till då grävmaskinen sprutade olja.

 

16.12.2016 1

 

Tidigare på morgonen mötte jag upp Skinnars vid tomten och han visade lite arbete jag kunde göra. Det skulle grävas fram ett litet hål för elskåpet och nere i diket där vattnet dras skulle det grävas för hand. Hämtade min svärmor, aka min bygg-kompanjon, och tog med lite verktyg från svärfar.

 

Tänkte att jag gräver nere i leran, men skulle först kolla om det gick att hacka bort lite frusen jord först vid elskåpet. Efter några hack så lämnade jag med skaftet i handen. Herregud. Jag hade söndrat svärfars verktyg.

Ska ersätta honom med nytt skaft, men sånt fanns inte i byn. Istället hittade jag en färggrann och dyr spade att gräva med. Den här ska förhoppningsvis hålla lika många år som den kostade.

 

16.12.2016 2

 

Till höger ser ni elskåpet, därifrån elen ska dras. Jag nere i gropen till vänster. Kände mig lika liten som jag ser ut på bilden, när jag såg grävmaskinen komma närmre med ett lass sand. 

 

Jag stod inte där för skojs skull, även om det var lite roligt, utan för att hålla vattenledningen på plats innan sanden skulle täcka den.

 

16.12.2016 3

 

Uppe i vänstra hörnet kan du se hur spännande och roligt jag tyckte det var. Höll i mig i marken för säkerhets skull. 

 

16.12.2016 4

 

Tänk vilken kontroll grävmaskinförare har över sin grävmaskin.  Otroligt!  Utan problem så lyckades han få sanden på plats. Utan att smälla till mig med skopan eller få sand på mig. Jag bara stod och fnissade.

 

16.12.2016 5

 

Monstermaskiner. När det grävdes för vatten och el, så kunde man se hur det slog gnistor om stenarna i marken. Tack och lov var det inte lika mycket och stora stenar, som på platsen där huset ska komma. Vi har redan tillräckligt med stenar till våra fina stenmur.

 

16.12.2016 6

 

Och här håller jag fortfarande i mig. Mest för att jag såg jord rasa under grävmaskinen och jag hann se livet passera framför mina ögon. Men så såg jag att Skinnars ba fnissade att "det här går nog bra". Så jag fick lita på det då.

 

 

Det som hände efter denna bild var att Skinnars skulle gräva upp mer väg för anslutningarna, medan jag och svärmor la ut el och skyddsrör för fiber. Jag såg hur det pyste något från skopan, och visste med detsamma att det inte var något som hörde till.

 

Något hade gått sönder, och vi fick avsluta dagens arbete. Tråkigt på många sätt. Tråkigt att saker ska gå sönder. Speciellt när man fått upp en bra fart och förstår lite vad man håller på med.

Förhoppningsvis fortsätter vi idag.

 

16.12.2016 7

 

Så innan vi tog vårt pick och pack och åkte hem, tog jag en sista selfie. Jag står på diket där el och fiber ska komma. Nedanför ser du diket där vi gömt vattnet med sand. Ovanpå allt detta ska det komma något gult band  som  ska visa var det finns något grävd, ifall det behövs för framtiden.


Jag dränerade husgrunden!

Skrivet av Caroline Eriksson 14.11.2016

Det var en spännande dag förra onsdagen. Det var dagen vi skulle dränera husgrunden nästsista dagen grävaren skulle vara på plats. Eftersom sambon arbetade, så var det jag som hade möjlighet att hjälpa till och dränera husgrunden. Vissa, även jag i några sekunder, funderade hur i hela friden den skulle gå.

Men Skinnars, som grävde grunden åt oss, verkade inte rädd över det och sa det kommer att gå bra.

 

Som hjälp ställde svärmor upp för att hjälpa till att arbeta på tomten, så det skulle gå lite snabbare. Två starka kvinnor och en grävare - det skulle gå prima det här!

 

IMG 9607

 

Dräneringsrören tog vi från byns butik. Sandströms har en järnsida och erbjuder allt man behöver till ett husbygge, så vi tog rören därifrån. De körde dessutom upp dem till tomten, så rören stod och väntade på oss när vi anlände till tomten. Det var tacksamt, eftersom det inte fanns en chans jag skulle ha fått rören i lilla röda faran.

 

IMG 9616

 

Fnissade och tänkte att när jag sedan är i pensionsåldern, ska jag sitta och berätta för alla hur jag dränerat huset. Eller, jag kommer att säga det åt alla redan nu. Det var kul att såga rören med den lilla sågen jag dagen före shoppat.

 

IMG 9622

 

..även om det gick snabbare för Skinnars att såga itu rören. Underbara svärmor som alltid ställer upp för en, hjälpte till att hålla rören stilla. Jag är så tacksam över att hon följde med för att hjälpa till på tomten. Tack! <3

 

IMG 9628

 

De större rören skulle man även borra i, så de smalare dräneringsrören skulle få plats i dem. Det här var lite knepigt, speciellt när man behövde en speciellt teknik så inte borrmaskinen snurrade runt helt i extas. Men jag är envis som bara den och gav inte upp.

 

IMG 9641

 

Som sagt: Jag är envis.

Här slutade det också med att Skinnars fick hjälpa, men det gjorde ingenting. Då passade jag bara på att dra med mig dräneringsrör till sina platser där huset ska stå. Som mest fick jag med mig tre stycken på en gång, så motion fick jag den dagen. Och träningsvärk.

 

IMG 9648

 

Den här dagen hade Skinnars hjälp av sin grusförare som hämtade flera lass grus så grunden skulle snabbt bli klar. Jag hade inte vågat stå där under, medan ton av grus föll ner mot marken.

 

IMG 9653

 

Bästa Skinnars med sin grävmaskin! Jag har varenda evigaste dag under veckan han grävde grunden åt oss, varit tacksam för hur duktig han är och snabb! Ett riktigt proffs.

 

IMG 9673

 

Över dräneringsrören kom det finare grus. 

 

Nu kommer vi inte att göra så mycket mer åt tomten, förrän i mars nästa år. Lite arbete nog, men inte sånt vi behöver anställa någon för. Och vad vi gör, det bloggar jag nog också om. 

 

MEN  TÄNK!  På en vecka blev vår grund till hus och garage färdig! 

Det som bara var en nerhuggen skog, med rötter och hundratals stenar under sig, förvandlades till den vackraste platsen i byn. Halleluja!