Bloggheader Caroline3

Nyårslöften

Skrivet av Caroline Eriksson 29.12.2015

Kategorier:

Jag brukar egentligen inte vara den som skriver en lång lista med nyårslöften. Mest för att jag tycker om mina vanor och ovanor och vill jag ha en ändring så behövs inte nyårsafton till det. Man kan ju göra det med detsamma. Till det här året hade jag faktiskt som nyårslöfte att börja klä mig mer normalt här hemma, och inte bara i myskläder. Det sket sig.

 

Nyårslöften för i år då?

1. Yoga mera. Det har blivit mindre av det nu på sista tiden och jag känner att min kropp och själ behöver det igen. Är ju inte en sportig människa, men nu när jag funnit någon som passar mig så gäller det att hålla fast vid det. 

2. Försöka komma ihåg att byta oljan i bilen och inte låta det går tre år som sist... Viktigt!

3. Jag ska respektera och älska mig själv. Stressa mindre och njuta mer. 

4. Byta ut alkoholen mot citronvatten och annat gott. Dricker ju inte mycket annars heller, men vore intressant att se hur ett år utan en droppe blir. Helt ärligt tror jag inte att något extraordinärt händer, förutom att det blir bevisat att man kan ha kul utan alkohol. ;-)

 

Hur gör man för att hålla ett nyårslöfte då?

1. Tillåt dig mer än förbjud. Det är roligare att börja det nya året med att tillåta sig att göra saker än att ha en massa förbud i vardagen. Att "förbjuda sig själv att äta godis" kan bli svårt att hålla och inte roligt, utan istället byt ut det att man äter mera grönt. Man tappar snabbt motivationen om det enda man gör är att förbjuda sig själv.

2. Var inte för hård på dig själv. Är det så att du råkar ta en godis, vinglas eller röker en cigarett så behöver du inte vänta till ett nytt år för att försöka på nytt att hålla dig borta från det, utan acceptera att det hände och börja om på nytt. Döm dig inte för hårt, vi är alla människor.

3. Sätt inte för många nyårslöften. Det blir ju bara svårt att hålla koll på allt. Tänk istället ut ett par som du verkligen känner att du vill sätta som nyårslöfte och att det framförallt är för din egen skull.

4. Belöna dig. Är ett nyårslöfte att sluta röka så kan man belöna sig lite mellan varven. Endera bara att logga in på bankkontot för att se hur mycket pengar man sparat eller kanske köpa sig en liten gåva. 

5. Börja lugnt. Ett nytt år gör en motiverad och peppad för en massa förändringar, men det är viktigt att ta det lugnt och låta allt ta sin tid. :-)

 

Bild från förra nyåret

IMG 5296


10 tips att minska julstressen

Skrivet av Caroline Eriksson 21.12.2015 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

I flera dagar har jag sagt nu att "I morgon hoppas jag att det är vackert väder, så far jag ut och fotograferar". Och idag var det vackert och jag hade nytt underställ att testa. Den är inte bara rosa och snygg utan höll värmen bra, så jag kunde bra vara ute över en timme och bara njuta idag. Tog vara på det underbara solskenet, balanserade stenar och andades ut över att svanarna äntligen fattat vinken om att det inte går att simma längre i slutet av december.

 

Jag känner mig så harmonisk nu efter denna dag. Mr Fantomen är hemma igen efter att ha sovit hos svärföräldrarna i tre nätter och det jag stressat mest för: julskinkan, är handlad. Men det är säkert många som känner stress nu inför julen för att få till den "perfekta julen", och jag tänker dela med mig av några tips för att minska stressen. Skriv gärna era egna tips i kommentarsfältet.

 

10 tips för att minska julstressen

1. Andas! När man andas lugna och djupa andetag så lurar man hjärnan att man är lugn.

2. Var inte för hård på dig själv. Sätt inte för höga krav utan var istället snäll mot dig själv och våga fråga efter hjälp.

3. Gör upp en plan tidigt hur man ska göra med julklappar. Pris, antal julklappar m.m..

4. Bjuder du hem folk över julen, stå för skinkan och potatisen själv och be gästerna att ta med något också.

5. Gör inte något för någon annans skull, om det inte känns bra! Det är helt okej att tacka nej om man faktiskt inte hinner med att träffa hela släkten eller köra runt en hel kväll på julmiddagar.

6. Ät och sov tillräckligt. Ligg inte vaken om nätterna och tänk på allt som du inte hunnit med eller känner att du borde göra. Är det dock något du kan fixa med detsamma, gör det och sov sedan gott!

7. En fin gåva behöver inte bara vara materiella saker. Det som kunde göra någon annans dag och är minnesvärd är att skriva ett brev eller säga till en person hur mycket man tycker om dem och vad som är fint med dem som person. Kärleksbomba helt enkelt!

8. Man behöver inte städa mer noga bara för att det är jul. Satsa istället på att göra en storstädning efter julen. Visst, det är härligt och mysigt med julpynt, men efter att man kastat ut granen och fått tillbaka vardagen känns det minst lika skönt.

9. Var närvarande och skruva ner förväntningarna. Oftast inför större helger som midsommar, jul, nyår och vad man nu kan fira så förväntar sig människor att det ska bli en magisk tid där allt och lite till kan hända. Var istället närvarande och njut i stunden. När vi är närvarande mår vi bäst och njuter av det som händer omkring oss.

10. Sista punkten känns ju lite jobbig att skriva tre dagar före jul, men nätshoppa hellre än att springa i butiken! Där kan man hittade mycket billigare alternativ och får i lugn och ro kolla igenom utbudet av julklappar. Är på du väg in till stan dock på sista minuten shopping: ha nåt så när på klart vad du ska köpa så slipper du yra runt bland hyllorna i panik.

 

(11. Balansera stenar, som jag gjorde idag)

 

IMG 8337


Julklappsångest?

Skrivet av Caroline Eriksson 21.12.2015 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag vill börja med att höja ett glas julmust för att det här är första julen utan ångest över julklappar. Skål!

 

Det betyder inte att jag har hittat "alla de perfekta julklapparna", utan helt enkelt bara släppt tanken på att antalet julklappar skulle på något vis bevisa min kärlek för sambon, familjen eller svärföräldrarna. De vet nog ändå att jag tycker om dem. Jag köper inte till hela släkten utan "endast" till sambon, mamma, syskonen, svärföräldrarna och våra katter ska få varsitt paket kattgodis. Min sambo vet förresten av 2/3 av de julklapparna han får, och det stör mig inte, för han behövde dem och det är det viktigaste.

 

På en fest för några helger tillbaka så satt jag och ett par andra människor och pratade julen och julklappar. Många barn verkar få 20 paket redan vid lillajulen och antalet julklappar fördubblas sedan vid julen. Att den egentligen presenten inte har betydelse, utan det är antalet som räknas. När barnen är tillbaka i skolan efter jullovet så jämför de vem som har fått mest julklappar och julen förvandlas till en tävling med statusrakning. 

 

Det första jultomten frågar på julafton är: "Finns det några snälla barn här i huset?". Och som barn trodde jag nog länge att det handlade om hur snäll eller dum jag varit under året, beroende på hur många julklappar jag fick. Inte om mamma hade ekonomin eller om jag faktiskt behövde julklapparna. Det blev som en bekräftelse att kaaaanske inte jag varit så dum heller varje gång jag fick niga och ta emot paket av den skäggiga gubben. 

 

Jag vet att innan man själv är en förälder är det lätt att säga "Jag skulle ALDRIG", "Mina framtida barn ska nog..." och hiblahaa. Men ändå skulle jag tidigt vilja få in en tradition att barnet inte behöver få 20 julklappar för att känna bekräftelse. Att någon leksak de verkligen vill ha och leker med, samt sånt de faktiskt behöver. Och vill man ge "mycket", varför inte paketera in pennor i ett paket och en ritbok i ett annat? Eller det som jag tror många drar sig för; köpa julklappar på loppis så att man har råd ekonomiskt?

Julen handlar ju faktiskt inte om julklapparna, utan att få vara med de man bryr sig om. Och i vårt fall så har det heller ingen skillnad vilken dag man firar julafton på. Det viktigaste är att man träffas och umgås.

 

Hur ser din julklappskonsumtion ut? Köper du endast till närmaste familjen eller hela tjocka släkten? Om du har barn, hur tänker du kring julklapparna?

 

IMG 5105 2

Snyggaste jultomten 2013.


Är du utbränd eller bara stressad?

Skrivet av Caroline Eriksson 13.12.2015 | 2 kommentar(er)

Stort tack för responsen till gårdagens inlägg om "stress och utmattning" och för att ni själva delade med er av era personliga historier. Har skrivit det förr och upprepar mig igen; det känns som en ära och det roligaste med att blogga är att få nå ut och få kontakt med er. Att ni vågar dela med er och känner tillit. Tack!

 

Ska idag fortsätta på samma bana, reda ut lite frågor och ge er lite tips i dagens blogginlägg. Ni får gärna fortsätta kommentera och dela med er av era egna tips. Vill försöka hålla detta inlägg "kort" (haha, nu i efterhand ser jag att det inte är kort, men ack så viktiga saker jag tar upp!) så då uppskattas om ni fyller i kommentarsfältet. Innan jag börjar så vill jag göra klart: att vara utbränd är inte samma som att vara deprimerad!

 

Men hur vet man om man redan är utbränd, på väg att bli utbränd eller "bara" stressad och ur balans? Berätta gärna hur det känns!

Det jag kände och känner är min personliga upplevelse. Vi upplever ju alla omvärlden på olika sätt, och ett stort misstag till exempel sjukvården gör att att gå efter en bok och se till enstaka symtom. Jag vill man ska se till helheten och människan, istället för bara symptomen.

 

För mig så kändes det faktiskt som att stå med näsan mot en vägg. Jag kände mig tom på känslor och orken att göra något eller ta hand om mig själv var borta. Minsta lilla dagliga uppgift kändes omöjlig att utföra och jag blev nästan gråtfärdig om jag fick en hemuppgift i skolan, en räkning eller bara det att jag hade extra mycket inplanerat på en vecka. Jag var extra glömsk och tankspridd. Den där konstanta tröttheten som inte försvann hur jag än sov. För vissa försvinner sexlusten, för andra inte. Som sagt, alla är vi olika!

 

Det svåra är ju att vi är en art som anpassar oss snabbt. Upplever vi stress så lär vi oss att anpassa oss till den och märker inte lika snabbt när det går överstyr.

 

Skillnaden på stress och obalans och att faktiskt vara utbränd är: Stressen och obalansen i ditt liv och hur din kropp reagerar är varningsklockan du måste lyssna på för att undvika bli utbränd. Du ska ha haft ett eller flera symptom under en lång tid. Alltså räknas inte stressen inför en deadline på jobbet eller studentskrivningar för att du ska bli utbränd. Det ska var flera faktorer och under en mycket längre tid.

 

Kortisol

Som jag skrev i förra blogginlägget så reagerar olika organ och binjurarna är ett av dem. Binjurarna utsöndrar vid stress kortisol som sätter vår kropp i "flykt eller kamp"-tillstånd. Läkaren ville under den tiden se mina kortisolvärden, och jag fick så lov att fara på blodprov. Det var minst tre gånger på en dag, från tidig morgon till sen kväll, som jag skulle vara på plats och ge blod.

Jag ba åt läkaren: "Janå, har jag inte varit stressad förr så blir jag det nu." (min överlevnadsmekanism är att skoja bort allting)

Kortisolet stjäl också från andra uppbyggande hormoner från binjurarna och kan därför påverka t.ex sköldkörteln. Jag har ju underproduktion av sköldkörteln sen länge tillbaka, men under den här tiden var mina sköldkörtelvärden åt helskutta. 

Ett tips är att har du symptom på utmattning, kolla upp din sköldkörtel eftersom problem med den ger samma symtpom som depression och utmattning!

 

Hur må bra igen?

De här punkterna upplever man vid en cancerdiagnos, men i stort sett upplever man dem när hälsan för sig en törn, vad det än är:

1. Chock.

2. Reaktion.

3. Bearbetning.

4. Acceptans / Ny orientering.

 

Även om man misstänkt att något inte står rätt till så blir man chockad. Då reagerar man. Vissa blir ledsen, andra arga och jag blir extra envis.  Efter de två första faserna så ställs man inför ett val. Och nu jag vill uppmana er att INTE se mig som hjärtlös. Okej?

 

Endera så stannar folk i fas två. De ser inget ljus, tror att livet kommer att vara så här för evigt och det finns ingenting i denna värld som kan få en att må bättre. De ger upp helt enkelt. Eller så fortsätter de leva som vanligt utan att dra ner på tempot eller göra livsförändringar. Det är det som vi inom vården kallar "när en människa inte har sjukdomsinsikt".

Det vi måste göra är att att börja bearbeta förändringen i vårt liv. Vad känner du? Acceptera alla känslor. Det finns inga rätt och fel och när vi accepterar och tar distans så kan vi se en större bild och ett ljus i mörkret.

 

När jag skriver acceptans så menar jag inte att vi accepterar att "det är så här vi ska leva". Det vi gör är att vi accepterar siutationen för att kunna gå vidare. Som jag skrev tidigare så blir jag extra envis när jag möter på motgångar med hälsan. Ett fananamma att bli frisk och vet ni vad? Det är möjligt!

VÅGA SÄGA NEJ. Att våga be om att återkomma innan du tackar ja till något och faktiskt fundera om det här är något du orkar eller faktiskt vill. Människor övergiver inte dig bara för att du säger "nej". 

Du gör stora livsförändringar och får lära dig att leva på ett nytt sätt. 

 

Men som många andra skrev i kommentarerna så blir det bättre. Man blir en ny människa, men det är okej, för man vill inte vara den man var innan man stod med näsan mot väggen.

 

IMG 1112

 


Stress och utmattning

Skrivet av Caroline Eriksson 12.12.2015 | 7 kommentar(er)

"Lär mig att få mod att ändra det jag kan, ro att acceptera det jag inte kan förändra och visdom nog att förstå skillnaderna." - Fransiscus Assissi 

 

I mina studier till Hälsoinspiratör så har jag nyligen skrivit om stress. På bloggen har jag flera gånger skrivit om det ämnet och det är något som faktiskt står mig nära. Jag har varit utbränd och om det är något man lär sig efter att ha upplevt det, så är det att ta hand om och lyssna till sig själv.

 

Idag vill jag därför återuppta ämnet stress och förklara mer ingående vad egentligen stress är och vad man kan göra. Det talas om "positiv och negativ stress", och saken är den att kroppen egentligen inte ser skillnad på om stressen är positiv eller negativ. Kroppen märker att något är på gång och från hjärnan sänds det ut signaler till kroppen som endera producerar mer eller mindre av vissa hormoner och organ som reagerar på olika sätt. "Positiv stress" kan vara inför en föreläsning, då en idrottare måste prestera eller en blivande mamma förlösa sitt barn. "Negativa stressen" är då vi upplever stress för ofta och börjar känna oss orkeslösa och hjälplösa.

 

Ta kontroll över stressen innan den tar kontroll över dig.

 

Flykt eller kamp.

Våra kroppar beter sig på samma sätt som vid stenåldern om vi mötte en fara. Det är en överlevnadsinstikt om att ta till flykt eller kamp. Jag tror att alla sjukdomar utlöses av stress. Vid kortvarig akutstress kan immunförsvaret stärkas något, men pågår det längre och vi så gott som dagligen känner av stress så försvagas immunförsvaret. Matsmältningen går på sparlåga, för egentligen, om det handlar om liv och död så är inte maten i magen det första kroppen tänker på. Blodtrycket höjs, sömnbehovet minskas och musklera spänns. Problemet är ju bara att vi i dagens läge inte möter på grottbjörnar, utan det som utlöser denna reaktion i kroppen kan vara arbetslöshet, problem med ekonomin, prestationsångest, problem inom familjen och det faktum att vi inte umgås lika mycket med människor när det är lättare att logga in på facebook. Det är sorgligt egentligen. 

 

Vad är symptomen på stress då?

Sömnsvårigheter (endera sover för mycket eller brist på sömn), magproblem (diarré eller förstoppning, magsår, magont), hudproblem, koncentrationssvårigheter och svårt att minnas saker (man känner sig lite dement), orkeslöshet, irritation, värk i nacke och rygg, blodtrycksproblem med mera. Vi alla människor reagerar olika och det kan vara svårt att själva märka när man är inne i stressen. Också ens gräns för stressen är individuell. Innan jag blev utbränd studerade jag fem dagar i veckan och jobbade varje helg. Jag körde på med gasen i botten och hann inte känna efter. Då var min stresstolerans hög jämfört med vad den är idag.

 

Hur ska vi hantera stressen då?

Först och främst, ta hand om oss själva. Om möjligt, gå ner i arbetstid. Fråga oss själva vad som är viktigt för oss och vad som egentligen har betydelse. Att arbeta med vår självbild och hur vi ser på oss själva och hitta något som ger oss energi. Rensa bort energitjuvar i din tillvaro och omge dig med människor du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hitta något i livet som ger dig känslan av meningsfullhet.

Kom fram till vad det är som egentligen skapar stress i ditt liv. Har du svårt att se det så kan det lika väl vara det som ger dig andnöd och en klump i magen när du ska gå och sova. Det vi lämnar att tänka på under natten.

Att ändra sättet vi ser på en situation och omvärlden. Det här tar tid men är oerhört viktigt! Ät tillräckligt och få i dig vitaminer och frisk luft. Lätt motion kan hjälpa kroppen att producera glada hormoner och för mig funkar yogan som är lugn för kroppen och mig. 

Det finns läkemedel att ta, men det tycker jag är endast en nödlösning. Läkemedel gömmer symptomen istället för att bota orsaken till symptomen! Hellre då att man träffar en proffessionell utomstående som kan handleda oss, men ta inte någon på allvar som skriver ut SSRI-läkemedel vid första besöket.

 

En utmattad människa kan behöva ta till binjureextrakt som tillskott. Jag har ätit det och kände att det hjälpte för att bli piggare och för att kroppen skulle orka återhämta sig. Binjurarna arbetar på övertid vid stress och orkar till sist inte. Till sist orkar inte kroppen hålla uppe alla väsentliga funktioner och "stänger av".

 

Hur är det med dig? Har du upplevt stress, kanske till och med varit utbränd? Vad är dina känslor och tankar inför ämnet?

IMG 7937sevendays

Även om jag möter på stress i livet så kan jag hantera det något bättre i dagens läge. Allt fixar sig till slut och det måste finnas någon mening med allt.


Jag tycker om klyschor

Skrivet av Caroline Eriksson 11.12.2015 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Var till smultronstället idag igen för att ladda upp med bilder jag kan ha användning av till bloggen. Kommer inte att ha tid de närmsta dagarna att fotografera så mycket eller åka dit, så det var en himla tur att det var solsken och fint väder idag. Det behövs mellan att regn, rusk och mörker.

När jag började bli klar att åka hem igen släppte jag loss mitt inre barn. Hoppade runt i vattnet och skulle någon ha sett mig skulle de säkert ha tyckt jag blivit tokig på riktigt. Men mitt tips för er om ni verkligen vill få ny energi och glädje, hoppa runt! Dock kanske inte i vattnet, för det var otroligt kallt och jag fick bråttom hem för att värma mig med en varm dusch. Tur jag hade filtar i bilen. 

 

Men även om jag blev våt och kall så tog det inte ner mitt humör. Men är lite rädd för att väldigt få människor vågar släppa loss sitt inre barn. Rädslan för vad andra ska tycka och tänka om en, att "man ska göra bort sig" eller kanske skada sig och bryta ett lårben tar över. När man bara kunde njuta, ha kul och riskera att se ut som en galning.

 

Jag tycker om klyschor för de innehåller ju sanning. Flera sanningar jag försöker leva efter dagligen. Att "älska dig själv" och "var dig själv". "Le" medans du "fångar dagen". Inte för att någon ber dig att le, utan för att du vill. 

Och visst, det kan vara svårt ibland, men då gäller det att hoppa runt lite.

 

IMG 8027IMG 8042


Rädd för fula gubbar

Skrivet av Caroline Eriksson 09.12.2015 | 5 kommentar(er)

Kategorier:

Den femte augusti i år skedde ett obehagligt övergrepp som ledde till död i grannlandet. Inte det första och sorgligt nog knappast det sista. En ung kvinna var ute och sprang sin löprunda. Det var andra människor omkring och en av dem skulle förändra hennes liv för gott. Avsluta det. Kallt och omänskligt. 

 

Vi lär oss att vara rädda för fula gubbar. Att inte ta emot godis från främlingar och absolut inte hoppa in i bilar. Gå inte ensam i mörkret. Ju äldre vi blir så lär vi oss om varför. Ondskan. Räck upp en hand vem som gått hem från krogen med nyckelknippan mellan fingrarna och tjejkompisen i andra sidan telefonluren. Hur öronen är på spänn ifall någon skulle följa efter en och ögon som skannar efter faror i varje knut. Också det faktum att man tänkte efter vad man hade på sig innan man for ut för att ha kul med sina vänner. Skor som går att springa i. Kläder som inte är för avslöjande. Vad som helst som inte kan säga emot en eller uppmuntra andra till att närma sig. 

För ett nej räcker tydligen inte alltid.

 

När jag för många år sen arbetade på krog var det så gott som efter varje arbetsskift en kollega som följde mig hem till dörren. Efter 3 på natten var jag inte trygg att gå hem ensam, även hur nykter och klar i tankarna jag var. Jag var ensam. Kvinna. 

Det som dock förvånade mig och än idag kan påminna mig är det som hände en vardagskväll.

 

År 2008.

Klockan var runt halv åtta på kvällen och jag  var på väg hem efter att varit till butiken på andra sidan gatan. Eftersom det var mitt i veckan och rätt tidigt så var jag inte lika på vakt.  Även om det var tidig höst och mörkt.

I huset jag bodde i behövdes en kod för att slippa in i trapphuset, och jag var snabbt in och trippade upp för trapporna. Lycklig att få äta det jag fått craving på kvällskvisten, det var det enda jag tänkte på. Inne i lägenheten hann jag knappt lägga varorna på diskbänken innan jag hör hur det ringer på dörren. Sedan knackningar.

 

Jag gick sakta till dörren. Väntade inte besök, och var nån vän på väg så brukade de ringa före.

Tittade i kikhålet och ser att trapphuset är fortfarande mörkt, men utanför min dörr står en okänd man med mörka kläder, huva/mössa och ett ansikte jag inte kunde urskilja. När jag är på väg att backa bakåt öppnar mannen brevinkastet och ser mina fötter. Knackningarna blir mer intensiva och jag får panik. Vad tusan gör man?

 

I efterhand förstår jag att skulle ha ringt polis (eftersom de redan jagade en man som antastade och misshandlade kvinnor vid samma tidpunkt), vänner och familj. Inte stå och trycka emot brevinkastet med all min kraft och uppleva sekunder kännas som minuter. Tankarna for runt. Vad hade jag missat? Var hade han stått för att se mig trycka in koden. Var jag inte lika försiktig? Efter en stund gav han upp. Kanske blev störd av en granne eller förstod att han skulle bli upptäckt när han bankade på dörren och ropade att han skulle in. Själv lämnade jag att sitta på hallgolvet och ringde min mamma med skakiga fingrar. Varorna fortfarande kvar på diskbänken och i dagsljuset nästa dag köpte jag ett säkerhetslås till dörren.

 

 

Jag vill inte vara rädd. Men jag har lärt mig från liten att vara på vakt för främlingar, upplevt sånt som bevisar att alla inte är godhjärtade, för det finns de som vill andra illa. 

Dock tänker det inte hindra mig från att springa, sjunga, dansa, lära känna nya människor och våga leva. 

Att vägra låta rädsla eller ilska ta över eller äta upp mig. 

 

IMG 6354


Är smalt bra?

Skrivet av Caroline Eriksson 07.12.2015 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Dagens blogginlägg är ett komplicerat samtalsämne och det som människor har mest komplex för. Vikten.

Inte vikten av hur vi känner oss eller hur vi värderar oss själva, utan siffran på vågen som visar vår vikt.

 

Det räcker inte med att det bara är en siffra. Det verkar som att människor inte nöjer sig med den, utan börjar att vidareutveckla siffran och identifiera sig med den. Vi låter en siffra berätta hur vi är som människor, och tyvärr är det ett faktum att många värderar andra människor utifrån utseende. Och hit hör vikten.

 

Allt fler yngre får ätstörningar. Barn i dagis matvägrar för att de ser deras mamma stå och tala illa om sig själv framför spegeln. Sluta snacka skit om er själva, snälla! Det har inte lyfts fram lika mycket som man lyfter fram kvinnorna och deras ätstörningar, men män drabbas mer och mer av det. Män som tränar flera timmar av sin vakna tid på gym, äter proteinpulver och aldrig riktigt blir nöjd med den kropp de byggt upp. "Man kan alltid bli bättre, starkare och slimmare".

 

Jag blir illamående av det som klassas till "bra" är att vara smal, och det som inte hör dit är "dåligt". Smala människor är hälsosamma medan allt annat räknas till ohälsosamt och lättja, det är ju en av dödssynderna. Allt fler människor känner att de inte räcker till som person eller vågar ta för sig, enbart på att en siffra påverkar deras psyke negativt.

Jag har hunnit vara i storlek från XL till XS och tro mig nu: Du blir inte lyckligare av att gå ner fem kilo eller mer. Den bild du har byggt upp av dig själv följer med vad vågen än säger till dig. Om du känner att du vill jobba med ditt yttre så är det ännu viktigare att du jobbar med det inre. Din självkänsla och sättet du ser och värderar dig själv.

 

Det är flera månader sen jag vägde mig. Eftersom jag har behövt köpa nya byxor så förstår jag att det är mer kött på rumpan, men det gör mig inget. Det har ingenting med utseendet eller min vikt att göra, men jag känner mig sexig. Jag känner mig stark, till det yttre och i mitt inre. Vågar njuta av mig själv och livet utan att låta tanken "tänk om magen putar lite här eller där" förstöra en rolig stund.

 

Så sluta snacka skit om dig själv och trycka ner dig själv med en felaktig självbild. Stig inte på den förbannade vågen och ta en funderare vad som egentligen har betydelse eller vad som gör dig till just DIG?

Är det vikten? Nääee.. trodde inte det.

 

Photo 20150930162636942

En påklädd yogabild från 30 september.


Vad är kärlek?

Skrivet av Caroline Eriksson 05.12.2015 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Igår efter mitt "hora"-blogginlägg så nämde jag ju att det kanske var lika bra att inga lärare var närvarande då jag som tolvåring fick höra för första gången i mitt liv att jag var en hora. För vad skulle de ha sagt? Troligtvis att "han tycker nog bara om dig", för hur är det nu, börjar kärlek med bråk?

Det enda den meningen gör är att bädda för framtiden att människor får en fel bild av kärlek. Män som tror att det är ett okej beteende, för som barn har de fått höra att de tyckte egentligen bara om den flickan de bråkade med, och kvinnor som tror att de är värda att bli behandlade på ett sätt som till sist blir till psykisk misshandel. 

 

Kärlek är inte svartsjuk, destruktiv eller kontrollerande. Och är du i en sån situation så ber jag dig att våga svänga ryggen till och gå din egen väg. Det tar en tid att hitta tillbaka till dig själv eller bygga upp en självkänsla som är rättvis mot dig själv, men det är det enda man kan göra.

 

 

Kärlek för mig är det jag känner för min sambo. Att finna någon som accepterar och respekterar en fullt ut, som man gör tillbaka till personen. Någon man kan vara sig själv med. Att utvecklas tillsammans med, istället för att bara utvecklas med någon vid sin sida. Att stöda varandra till de mål och drömmar man har i livet.

När jag träffade honom hade jag inga planer på att träffa någon. Jag sökte inte och var inte beredd på att just den kvällen möta den viktigaste personen för mig och han som skulle bli min bästa vän. Vi fick ögonkontakt en längre stund, han frågade om jag ville ha något och dricka, och när jag som svar sa "VATTEN!" hämtade han ett litersstop till mig.

 

När vi började umgås släppte jag alla krav på mig själv eller känslan att behöva vara någon annan för att bli omtyckt. Att inte behöva ändra på sig, anpassa sig eller hålla tillbaka av rädslan att bli ensam.

 

Det viktigaste är att man släpper osäkerheten och den bild vi byggt upp oss själva, som vi tror att vi måste vara för att bli älskade. Det blir tungt att leva ett liv där vi inte kan vara oss själva fullt ut. Saken är den att vi kan aldrig bli omtyckta av precis alla, men när vi är och mår bra i oss själva så gör det inget om någon enstaka inte tycker om oss.

 

 

När du vågar ge av dig själv så får man så mycket mer tillbaka.

10516752 10152452953443880 5861617421734688783 n

Bild av mig och kärleken, 2014.


Hora

Skrivet av Caroline Eriksson 04.12.2015 | 5 kommentar(er)

Första gången i mitt liv som någon kallade mig för hora så var jag 12 år, en månad ifrån att fylla 13. Jag stod i korridoren i den nya skolan. Terminen hade just börjat och det skulle bli det första av de tre åren i högstadiet. Jag minns hur jag tittade på pojken som slängt ur sig ordet till mig, i hopp om att förminska och förnedra mig. Tittade på mina vänner och sen till pojken igen.

Även om det var rast så var inga lärare närvarande. De kanske drack kaffe eller hade fullt ut ute på gården. Vem vet, kanske det var lika bra att de inte var nära, för de skulle väl bara ha sagt "Men han tycker väl bara om dig och därför bråkade han lite" (tro mig, det har jag också fått höra i lågstadiet och högstadiet).

Så jag kände väl någonstans att jag ensam behövde göra något. Inte kunde pojken få stå kvar, hånflina och tro att det var okej att behandla tjejer på det viset. 

 

Jag tillät inte att någon behandlade mig på det viset.

 

Jag tog i honom och förklarade vad en hora är. En person som uför sexuella handlingar mot betalning. En sexarbetare. Endera är det personen i sig som får pengarna i handen eller så är det en annan, oftast en man, som organiserar prostitutionen som får pengarna och ger en ynklig del till kvinnan. 

 

Tror ni det hjälpte? Nej.

Förstås, det var första och sista gången just han kallade mig hora, för han blev väl trött att höra på min lektion. Men tyvärr var han inte den enda som använt ordet med budskap att såra. Sen den dagen har jag upplevt människor som kallar personer de inte tycker om, för hora. Endera har jag blivit kallad det eller så har jag hört andra människor kalla folk för ordet. Både män och kvinnor.

 

Jag behöver bara gå in på instagram, någon nyhetssida eller youtube. Är det en framgångrik och vacker kvinna så behöver jag bara läsa i kommentarsfälten människor som kallar henne för slyna, slampa och hora. Det är lättare idag att kalla något för skällsord. Vi behöver inte känna dem, se dem eller ens vara i samma stad, land eller tidszon. Åldersgruppen är allt från 10 år upp till 65+. Och jag undrar. Vad tusan felas folk? Mår de bättre i sig själva av att nedvärdera och förminska andra människor. Varifrån lär sig så unga barn som 10 år att kalla någon för hora? Kommer det hemifrån och de själva växer upp med en pappa som kallar mamman för slyna? 

 

Vi måste sluta döma människor utifrån deras utseende, vad de har på sig eller vad de gör. Eller som i dagens läge, sluta döma människor enbart från deras bilder. Det är ju skrattretande.

 

Respektera dig själv och låt ingen behandla dig illa. Håll dig borta från sjuka människor som har en sån syn på kvinnor.

Och du som har ordet hora som hälsningsfras till andra människor: Skärp dig.

 

IMG 6035