Bloggheader Caroline3

Varför beskattas mensen?

Skrivet av Caroline Eriksson 31.01.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

MEEEEENS. Ja. Ni kan gissa vad jag ska skriva om nu. Ett ämne som berör de flesta, och som alla har en åsikt om. Om man ser till kommentarsfältet till denna artikel. Verkar som att lika många män är intresserade av detta ämne, som de som klassar sig som kvinna.

 

VAD  ÄR  MENSSKATTEN?

Det finns egentligen ingenting som heter mensskatten. Det är ett roligt namn för produkter som hälften av jordens befolkning köper från 12 års ålder, tills de opererar bort sin livmoder eller hamnar i klimakteriet.

I finland beskattar vi mensskydd till 24%, medan den siffrar kan vara olika beroende på var i världen du befinner dig. Till exempel köper engelsmännen sina bindor i ett land där sanitetsprodukternas moms har legat på 5%. I Frankrike köper du tamponger till en moms på 5,5%.

 

Så för varje månad en människa har mens så betalar personen 24% skatt för mensskydden hen köper. Det blir en hel massa pengar.

 

 

VARFÖR  HAR  VI  EN  MENSSKATT? 

Pengar måste väl in någonstans ifrån. Men dessa karlar som sitter i regeringen tycker det är bättre att ta bort skatten helt från godis (!!) än att ens lägga en tanke till mensen. Därför är det fint att en politiker väljer att göra det.

I detta land har vi redan hunnit reducerat skatten på till exempel djurpark- och restaurangbesök och dylikt. Vet inte hur det är med er, men jag blöder mer än äter dyr mat på restaurang. Jag lägger inte pengar på djurparksbesök.

 

Det vore inte vara så svårt att klassa mensskydd som hälsoprodukter, med lägre moms, eftersom mensen ändå är något som påverkar ens hälsa varje månad. Något som inte är en lyxprodukt, som vissa vill kalla det, eftersom jag tror fler skulle ta illa vid sig om ingen använde mensskydd överhuvudtaget.

 

Vill du veta vad mensen kostar för en menstruerande människa så  KLICKAR  DU  HÄR  där jag räknat ut alla siffror och kommer med lite fina förslag.

 

menskoppcarro3

 

Annos. har du fått nog av bindor som irriterar och tamponger som torkar ut? Vill du inte köpa produkter varje månad som berörs av den höga momsen? 
Använd menskopp.

 

 

 

Sist, men inte minst, passar jag på att svara på lite kommentarer som dykt upp på internätet.

 

”Skulle kvinnor haft värnplikt och inte män skulle det ha varit jämnlikt för flera år sen.”

Vad har det med mens att göra?

 

”Och öl för jämnlikhetens skull.”

I Finland betalar vi en punktskatt för alkoholprodukter. Sen har inte alkohol något med mens att göra.

 

"Hur blir det med ”mäns skydd”...?"

Är det så att du har urininkontinens så räknas de också till bindor. Har du dessutom remiss på att du inte alls kan hålla tätt, så får du dina skydd billigare (Om inte rentav gratis, beror på kommun till kommun.).

Sen vill jag ba lägga till att när det kommer till urininkontinens så är detta vanligare hos kvinnor där orsaken kan vara t.ex efter vaginal förlossning eller försvagade bäckenbottenmuskler efter klimakteriet.

Orsaken hos en man som plötsligt har svårt att hålla tätt, är prostatan och i värsta fall någon tumör.


Ta ert ansvar, bästa regering!

Skrivet av Caroline Eriksson 28.12.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Han ser verkligen ut att lida, den där pojken som kämpar sig upp för stentrapporna, medan maskerade människor piskar hans bara rygg. Ord som gör dem till martyrer. För kunskap, speciellt om man lär sig mer än ett språk, är ju så hemskt. Hellre dör man är läser svenska i skolan.

 

Det finns något som kallas Filterbubbla. Det betyder kort och gott att det du ser, till exempel på facebook, visas enbart på grund av de personen du är vänner med eller sånt du gillar. För kanske du tycker det är konstigt hur det bara syns reklamer av långkalsonger på facebook, efter att du försökt hitta en julklapp åt din kärlek?

Det är en liten del av Filterbubblan.
Nå.

 

Vet inte vilken bubbla jag lever i, men det som spreds på min facebook sent igår kväll var inte roligt att se. Jag kom ur min bubbla.

 

Sannfinländarnas ungdomar har delat på sin facebooksida en video som illustrerar hur det känns att studera svenska i skolan. De försökte även blanda in lite religion, men undrar om de själva vet vad de ville få fram för budskap. Förutom att svenska är inget språk som är värt att studeras.

Det var osmakligt, om jag ska uttrycka mig fint. Får jag tala ren svenska, så är det förjävligt.

 

Hur tillåter regeringen ett ungdomsparti producera sånt här skit? Ta ert ansvar.

 

Anna mun kaikki kestää.

När blev lärdom på flera språk något fult, än en rikedom?

När blev det så lätt att hata? När ska det bli någon förändring?

 

 

Det värsta av allt är de här perus-ungdomarna älskar uppmärksamheten de får nu. Kanske har de hört att all PR är bra PR,

men sist och slutligen,

när dagen är uppskrivad vill alla vara omtyckta.

 

hutacksni

 

* Jag har anmält videon. Två gånger, till och med. Ba för att ja kan. *

 


Varför skulle jag vara stressad?

Skrivet av Caroline Eriksson 27.12.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Tänker inte besvära er med de krämpor jag upplevt den senaste tiden. Speciellt det senaste dygnet. Herrejee. Men vill bara säga tack till alla er som igår klickade er in igår. Ni är fina som är kvar, trots att jag inte är fullt ut lika aktiv som jag skulle önska.

 

Läser om stress och stresshantering i skolboken jag läste till Hälsoinspirator, och inser att jag har de flesta  (alla)  signaler på stress. Det här är alltså inte google, utan vetenskapliga bevis på vad stress gör åt kroppen. Vad kroppen försöker säga åt mig nu. Vet exakt vad som sker i kroppen vid stress, så varför skulle jag utsätta mig för det?

Allt det jag gjort senaste tiden har ju varit roligt och givande. 

Men klart som tusan man kan bli stressad ändå. Speciellt i dessa mörka tider. (Vilken tur att vi sakta men säkert går mot ljusare tider.) 

 

För kanske det inte handlar om stressen man upplever, har orsakats av positiva eller negativa ting.

Kroppen vet inte skillnad på om jag upplever lycka och värme medan jag gör allt jag gör. Kroppen vet ba att jag inte vilar så mycket som det kanske behövs.

 

Eftersom jag redan upplevt detta i mitt liv tidigare, så tänker jag ta lärdom av mig själv i detta nu. Läsa igenom gamla blogginlägg. Lyssna till mig själv. Vila.

Oroa mindre, leva mer. Leva mer, stressa mindre.

 

 

Jag håller fortsättningsvis vid att livet är vad jag gör det till.

Jag kan inte påverka vad som händer, men jag kan påverka hur jag förhåller mig till det. Speciellt mig själv.

Jag vet att detta är en övergående process. Att jag själv har makten att sakta ner. Fokusera på det som tar mig framåt.

 

 

Känner en enorm tacksamhet till att jag har fina människor omkring mig.

Speciellt kärleken som får mig att skratta, är vid min sida och bara finns till. 

Tacksamhet till er bloggläsare som gör att jag, kanske, publicerar denna text.

 

Och jag känner en tacksamhet till mig själv som fortsätter andas. Ser det positiva i livet och vågar känna alla känslor. Som accepterar mig själv och de känslor jag känner, som de är. Som lever i nuet mestadels av tiden.

 

 

Och trots att jag är lite trött nu, känner jag ba mest kärlek.  

Kärlek  till  livet.

 

resizedimage800533 IMG 9464

 

Redan nu känns det bättre.

 

Och jo. Har även haft telefonen i ljudlöst läge de senaste dagarna. Så skönt! Kommer att fortsätta ha det, förutom på arbetstid. Inte för att det ringer konstant, men för att jag gillar tanken av att inte vara kontaktbar konstant min vakna tid. 


Cellförändringar - Min historia.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.11.2016 | 8 kommentar(er)

Kategorier:

Jag kommer aldrig att glömma den där augustikvällen 2011. Som ni ser på bilden har jag just fått ett äpple av Thomas Di Leva och livet leker. Det ni inte ser är det som hände fem timmar tidigare.

 

299163 10150277150618880 5443626 n

 

 

”Jag ser i pappren att du har fått cellförändringar” säger han.

”Va?” säger jag och tittar på honom. ”Var då?”

Stackaren började se lika förvånad ut som mig, tills han förstod att det nu var han som gett mig beskedet. Inte någon sjukskötare som gör sånt där varje dag, utan han som hellre pratar reuma. Min reumaläkare.

Han förklarade så gott det gick för mig att det man nu hittat på mig var cellförändringar, som hör till kategorin cellmalignitet. Inte svåra eller över hela min livmodertapp, men tillräckligt för att något måste göras. Har man svårt att veta skillnad på bening och malign så är det här lätt att komma ihåg.

Bening = Bra. Malign = Men för i helvete.

Jag trodde jag skulle dö. Jag redan var dödsdömd, och nu gick det undan. Jag hade inte hunnit fylla 21 år, och nu hade jag livmoderhalscancer. Det var de tankar som gick igenom mitt huvud.

 

Det är på grund av min reaktion den dagen, som jag nu väljer att berätta min historia.

För när jag googlar saken idag, många år efter att detta hänt, så finns det fortfarande bara flummig information som hämmar mer än hjälper. Helen Torsgården gjorde en video om sin historia, som påminner mycket om min, och jag såg i kommentarsfältet att det behövs mer kunskap.

Kanske är det för att det har gått så pass många år. Jag har glömt, förträngt och gått vidare. Jag har varit på båda sidorna, och vet att det är ingenting att oroa sig för. Men önskar jag hade läst ett sånt här blogginlägg när jag själv gick igenom allt.

Jag vill sprida kunskap och ett lugn, för alla ni som en dag själva får höra ni har cellförändringar. Jag trodde jag skulle dö, på grund av bristande information. Jag lever än. 

 

 

Efter den där augustikvällen gick allt väldigt snabbt.

Jag dansade till Thomas Di Leva, förklarade läget för kärleken och inte länge efteråt satt han vid mina sida i väntrummet vid sjukhuset. Sjuksköterskan gav mig en kopp med piller som skulle göra mig lugn inför operationen.

Det jag fick genomgå var en konisation, där man med hjälp av en ”el-tråd” bränner bort en bit av livmodertappen, där man har cellförändringarna. Läkaren som utförde konisationen var snäll, lugnande och förklarade att det ska vara möjligt att bli gravid och genomgå förlossning. Även om min livmodertapp nu är kortare.

 

 

Har du en livmoder, kommer du att bli kallad till något som kallas papa-prov.

Det tar inte ont eller är farligt, utan är till för att just upptäcka cellförändringar och förebygga livmoderhalscancer. Orsaken varför du ska gå på alla papa-prov, istället för att tänka ”Det händer inte mig”.

Cellförändringar,  SOM  INTE  ÄR  CANCER,  kan bero på ett virus vid namn HPV. Ett vanligt virus som 70-80% av alla finländska kvinnor kommer någon gång att ha.

Ser man förändringar på livmodertappen, får du ta ett nytt prov efter 6 månader (eller 1 år beroende på papa-klass). Nu kanske du undrar varför man ska vänta så länge? Det undrade jag också.

Orsaken är att vi har en underbar kropp som oftast helar sig själv. Det betyder alltså att du kan t.ex ha papa klass II (som ännu är bening = bra) som efter ett sex månader har gått tillbaka till 0 eller I. Utan att man behövt göra något extra.

Hade dock lite mer cellförändringar och en kropp som inte ville samarbeta, och därför fick jag genomgå konisation.

 

 

Har varit frisk sen den dagen en del av min livmodertapp försvann.

Jag saknar inte den om man säger som så. Mina papa-prov är idag normala och jag känner ett lugn inför framtiden.

Jag vill att ni också ska vara lugna.

 

1392055 10152345622613880 7704224376987738026 n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fjärilen är en gammal symbol för själen och livet. Förändring och pånyttfödelse.

Bild från 2014, men jag tycker ni behöver lite sommar och färger nu. <3


Vem bad om din åsikt om min rumpa?

Skrivet av Caroline Eriksson 27.10.2016

Kategorier:

Igår var jag på kurs hela dagen, med  döden  som tema. Tillsammans med 200 andra vårdare satt jag och tog till mig all information, erfarenheter och kunskap. Livet i dödens närhet – vård i livets slutskede. Det var så otroligt intressant!

 

Dock  hände  något  som jag ibland får vara med om, men som får mig att känna samma sak varje gång. Chockad, förvirrad och förbannad.

 

 

I  första  pausen  var jag ut på frisk luft. När jag började gå tillbaka mot byggnaden gick en handfull killar bakom mig.

”Daaaaamn  girl,  VILKEN  RÖV!  Wanna  hit  that  ass!  Uuuuh  sexy!”.

Där stängde jag mina öron. Blev så förbannad att det gick kalla kårar längs ryggraden. Gick snabbare. Ville inte vara nära dem eller se på dem.

 

För  smickrad  är  det  sista  man  blir.

Även om jag var ensam just då, vet jag att jag inte är ensam. Ingen skillnad om du är president, vinner nobelpriset eller  bara är. Är du kvinna så ska ändå någon "klipsk typ" betygsätta ditt utseende. Ta sig rätten att ropa efter dig om vad de tycker och vad de vill göra. Och många bara låter det passera. Som att det här skulle vara ett normalt beteende.

 

Det  är  förminskande  och  obehagligt.
Och jag vill ha ett stopp på det.

 

Var  fem  före  att  springa över till bilmekanikerna eller varifrån de nu kom, för att hålla föreläsning om hur man tilltalar en annan människa.  

Hur  det  inte  handlar  om  min  rumpa,  mitt  utseende  eller  vem  jag  är. Du tilltalar inte mig eller någon annan på det sättet.

Har svårt att förstå vad som pågår i hjärnkontoret när vissa inte kan hålla tillbaka, utan känner behovet att handla efter minsta lilla impuls. Ni är väl inte djur?  (tror dock mina katter är bättre upplärda) 

 

 

 

Min kropp är min.

Inte någon annans att kommentera, kränka eller ta för sig av.

 

IMG 9146

 

Och  nej.  Jag ser inte detta som ett "oskyldigt pojkstreck", för herrejee om pojkarna visste att rumpan de blev hormonstinna av är ett helt  decennium  äldre än dem.

Men för att detta beteende följer med till vuxen ålder. Har haft fullvuxna skäggiga män som ropat efter mig på stan, och det är ju förjäkligt.

 

Sluta. 


Det är bara flytningar!

Skrivet av Caroline Eriksson 24.10.2016

Kategorier:

Jag följer ”Hej hej vardag” på instagram och fick i helgen se denna illustration. Som alla andra illustrationer Louise gör, så var även denna gjord med en klok baktanke. Huhhu, jag gillar alla funderingar den här kvinnan kommer med!

 

flytningar
Nej, lite vått i trosorna betyder inte att du kissat ner dig, är kåt eller dylikt. Det är bara flytningar.
Illustration av underbara "Hej hej vardag". Klicka på bilden så kommer du till hennes instagram.

 

 

Orsaken till denna illustration är alltså att hon fått höra om en knepig challenge som har pågått / pågår i sociala medier. Flickor ska alltså ta bild av sina trosor för att visa att "de visst har rena trosor". Inga flytningar eller blodfläckar som inte går bort i tvätten.

Att man på något sätt skulle vara lite bättre för att man har fläckfria trosor.

 

För det första  –  det här är ju minst lika sjukt påhitt som att man klär ut sig till en clown och skrämmer andra människor.

För det andra  –  alla har mer eller mindre flytningar.

Vi kan ju prata om mens här på bloggen, så varför inte prata flytningar nu? För att ta trollen ut i solsken, samt få myten om att flytningar skulle vara något fult att spricka. För vet ni – det är inte fult! Inget att skämmas för eller vara *schhh* om, för typ hälften av jordens befolkning har det.

  

Men om vi inte pratar om det så sitter det kanske en trettonårig flicka och gömmer sina trosor längst in i garderoben. För hon har ingen aning om var det är som finns i trosorna. 

 

 

Flytningar är något som man får ungefär samtidigt i livet mensen infinner sig. Flytningar gör slemhinnorna fuktiga och håller oss rena, samt skyddar oss från infektioner.

Det är varken fult, äckligt eller ovanligt  –  det är så naturligt det bara kan bli!

 

Så vad är en hälsosam vagina? Inte är det ett par torra nyköpta trosor, utan fläckar, i alla fall.

En hälsosam vagina har flytningar, ibland mer eller mindre. Exakt hur mycket flytningar du har är individuellt och påverkas även av menscykeln. Ibland ändrar de färg och lukt, och det kan bero på obalans i underlivet eller bara det faktum att det är mens på gång.

Äter du t.ex  p-piller eller ammar, så kan flytningarna minska och du får skörare slemhinnor. Får du flytningar i regnbågens färger eller flytningen doftar annorlunda och illa – då kan det handla om t.ex svampinfektion.

 

Men allt som oftast är inte en flytning i trosan något att oroa sig för, eller skämmas för! Du blir mer van med din kroppfunktion och doft, så du vet nog när något inte står rätt till. 

 

 

En flytning är inte ett tecken på att du är smutsig, sjuk eller onormal. Tvärtom!

Nu är det dags att sluta äcklas eller föra skam på kvinnokroppen. Okej?

 

giphy2

Älska dig själv och din kropp. Även flytningarna, för de finns till mest för att hålla dig frisk.

Duktighetsfällan

Skrivet av Caroline Eriksson 19.10.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag tror vi alla mer eller mindre har varit, är eller kommer att fångas i en duktighetsfälla. Det är inte frågan om OM, utan NÄR.
Tony Robbins som är NLP mästare (min mamma är också NLP mästare, by the way) förklarar våra 6 mänskliga behov. Behov som behöver bli tillgodosedda för att vi ska må bra. Speciellt de fyra första jag räknar upp.

 

Kärlek - en stark känsla av kärlek och samhörighet med något eller något.
Se upp bara så man inte förändrar sig själv för att man tror man ska bli älskad.
Bekräftelse- att känna sig unik, behövd, sedd och viktig m.m
Det kan också resultera i, att som jag mer förr, ville alltid prestera på topp och vara bäst på det jag gjorde för att känna mig sedd och behövd.
Trygghet - i form av ekonomisk trygghet, tygghet i relationer och tak över huvudet m.m..
Det som kan bli negativt är att man stannar kvar på ett arbete man inte tycker om, i dåliga relationer eller skapar kontrollbehov.
Variation - vi människor behöver omväxling ibland.
Det negativa i detta är att man kan få för mycket av det goda och aldrig riktigt bli nöjd och hela tiden behöva en förändring.
(att) Växa - att vi har möjligheten och kan utvecklas.
Rädslan för att utvecklas eller redan tror man kan allt.
Bidra - känslan av att man kan bidra med något och hjälpa andra.
Och känslan av att man inte kan bidra med något.

 

Det är inte behoven som är problemet, utan hur vi får behoven att bli tillgodosedda som råddar till det. Vi har i alla tider jämfört oss med andra, men idag är det triljoner gånger lättare eftersom vi på en sekund kan se en bild av en annan människa via telefon.
Människor som förklarar det bästa sättet att leva på, olika tips på dieter och detoxar och den som ropar högst hörs mest.
Mammor jämför sina barn och deras framsteg i utvecklingen till att bli en egen individ. Samtidigt ska man ha en toppkarriär med en fet lön som räcker till mer än man behöver.

 

Det kan te sig på olika sätt det här med att vara duktig. Men ett är tron att "vi är det vi gör och presterar".

 

När jag var utbränd för många år sen blev jag tvungen att göra en inre och yttre resa. Och det här är vad jag började göra och vad jag än idag gör.

 

Det vi måste göra är att stanna upp. Vi har endast 24 timmar av dygnet och vi måste börja prioritera vad vi väljer att göra och lägga vår energi på under de timmarna.
Ta distans, och se över vad vi gör. Är det för vår egen skull, för någon annans skulle och vad är det vi förväntar oss att få ut av det vi gör?
Jag har till exempel alltid velat göra så mycket och för så många för att få känslan av att bli sedd. Att få känslan av att vara behövd och viktig. Men vi är alla människor och man kan inte alltid prestera 120% och förvänta oss att vi ska må bra efteråt.
Att våga säga nej och sätta gränser. Att när vi blir tillfrågade att göra något, våga be om att få återkomma med ett svar, än att med detsamma säga "JA". Man kan behöva ha lite tid på sig för att känna efter hur det känns, kanske diskutera med en partner eller vän som känner en.
Våga be om hjälp. Nästan dagligen ser jag människor som vill ta på sig för mycket och inte kan ta emot eller fråga efter hjälp. Ensam är inte stark.
Men vi måste också se över vem vi har i vår närhet. Att börja identifiera och ta avstånd från energitjuvar.

 

 

Det är kanske lättare sagt än gjort, men vi måste hitta modet att börja ta hand om oss själva.
Hur vill du känna dig när du är 80+ och vad är det du ser tillbaka till och uppskattar om dig själv?

 

Vi kan förändra världen genom att förändra sättet vi tänker om oss själva och omvärlden.

 

 

* Det här inlägget skrev jag för exakt ett år sen. Idag är det minst lika aktuellt och viktigt att läsa. *

 

IMG 8266


Ta tillbaka makten.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.10.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Den här veckan kommer jag att ta upp många olika ämnen. Och tänkte jag börjar med ett av de viktigaste. Nåt som många upplevt, nära eller på håll, men inte vågar prata öppet om. Något som jag själv upplevt och sett på håll. Hur en människa plockas isär av en annan människa. Lämnas kvar med endast skalet. Psykisk och fysisk misshandel.

 

Jag blev aldrig slagen eller hade synliga blåmärken som ledtråd. Dessa ärr och blåmärken gick in på själen. Insåg inte hur eller när jag blev psykiskt nedbruten. Från att ha varit sprudlande glad till att trippa på tå, för någon annan. Tagit avstånd från sånt och såna jag älskade, för att tillfredställa någon annan. Än idag vet jag inte när det hände. Men jag minns stunden när jag insåg att det människan gjorde mot mig skapade känslan av skam. Inte skam för hur hen behandlade mig. Inte känslan av att vilja lämna situationen för gott.

Utan skam över att i den stunden kunde andra också få möjligheten att se hur lite jag var värd. För det var det jag fick höra, gång på gång. 

 

 

Många frågar sig hur man ofta verkar falla för en och samma människa. Inte till utseendet, utan personligheten. Även hur man söker och försöker så finner man sig till sist i samma sits igen. Till sist intalar man sig att det är kanske så här människor är. Ska behandla varandra. Att allt man fått höra om sig själv som person, kanske ändå stämmer.

 

Jag har sett mig själv och personer i min närhet falla och stanna i destruktiva förhållanden. Hört historier om andras öden och mött människor som tvivlat på sig själva. Skuldbelagt sig själva, för det någon annan gjort dem. Det finns inte någon bra orsak till varför någon blir utsatt för psykiskt eller fysiskt våld.

Den orsaken ligger hos människan som utsätter andra för det. Våldsamma och manipulerande människor är det av mer djupgående anledningar. Men det är fortfarande inte en acceptabel orsak eller ett acceptabelt beteende.

 

 

För att lämna så behöver vi själva se mönstret.

Omge oss med människor som inte skuldbelägger oss för det vi varit med om. Utan som står vid vår sida, tills vi finner styrkan i oss själva. Slutar gå tillbaka, gång på gång, för väldigt sällan blir det annorlunda. Våga polisanmäla, för annars är vi bara en till siffra i mörkerantalet. 

Vi måste inse vårt eget värde och finna självkänslan, för då blir det lättare att inte hamna i samma situation igen. Och om vi är där igen, är det lite lättare att lämna. För ingen ska eller har rätten att behandla oss illa. Och självkänslan, den skriver jag mer om under veckans gång.


För alla som jag skrivit om i detta inlägg, även mig själv, har det gått bra för. Vi har alla på egna sätt funnit styrkan att lämna situationen. Byggt upp oss själva och funnit den man en gång var. Skillnaden är att man är lite starkare i sin egen tro på sig själv idag.

Sätter själv sina gränser. Tar tillbaka makten.

 

 

Det finns ett liv efter detta, och det är möjligt att finna personer som lyfter upp en.
Du är inte ensam. Det går att ta sig ur detta. Det finns hjälp att få.

 

IMG 8278

 

Nämner inga namn eller exakta händelser, för jag känner inte vits med att hänga ut någon. Jämfört med för 10 år sen, så handlar det inte om rädsla, utan att jag idag vågar ta makten själv. Känner varken hat eller större ilska. Har bearbetat allt för att idag kunna dela med mig. För att hjälpa andra. Kanske åtminstone en vågar gå ifrån för att aldrig titta tillbaka igen.

 

Och till er som är rädda att lämna, för ni har fått höra tusen gånger att ”du hittar ingen bättre än mig”. Du kommer hitta någon bättre, för det går att hitta personer som inte trycker ner dig eller får dig att hålla tillbaka.

Det viktigaste är dock inte att du finner dig själv i en relation igen. Det viktigaste är att du har den bästa relationen, till dig själv.


Han normaliserar kvinnoförnedring.

Skrivet av Caroline Eriksson 14.10.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Trump är ett äckel. Men det visste ni kanske redan? Om inte, ska jag förklara ett av alla hans beteenden som är livsfarliga nu.
Han sätt att tala om och behandla kvinnor. 

 

När han gör som han gör och talar som han talar, försöker han skapa acceptans till hans beteende. Han normaliserar kvinnoförnedring. Jag har ingen aning om mannen kan känna skam, men han ger inte sken av det. Och fastän man inte skulle kunna tro det, så har han flera följare. Som får bekräftelse och fler bakom sig att backa ett sexistiskt och sjukt beteende.

 

När flera kvinnor stiger fram för att berätta om sexuella trakasserier de utsätts för, av Trump, svarar han med att säga:

”Titta på henne, och säg till mig vem du tror på. Vem tror du på?”.

 

Jag tror på kvinnan. Människan. Den som vågar stiga fram och berätta vad som hänt dem. Det är nästan lika svårt som att bli utsatt.
För det handlar inte om utseendet. Kläderna. Hur hon går eller står. Varför något hände, handlar handlar inte om offret. På något vis.

Det handlar om, i detta fall, mannen som tar sig friheten att beröva en annan människan frihet. Som inte hör ett nej. Får andra att känna sig osäker i sitt eget skinn.

Som inte ser kvinnor som något annat än objekt. Något man kan göra vad man vill med, bara för att det är roligt.

 

Men det är inte roligt när någon tar på ens bröst eller mellan benen, utan lov.

Kvinnoförnedrare är inte roliga på något sätt. 

 

Jag önskar av hela mitt hjärta att alla som följer eller bara ser dessa rubriker om Trump, inser att det inte är okej. Det han och många andra håller på med, är inte ett accepterat beteende. Vi lever på 2016 nu, och det är hemskt hur man ens ska behöva förklara varför en kvinna är värd mer än att vara vacker och tillgänglig. Hon är inte en egendom.

Sexuella trakasserier eller övergrepp, är banne mig inte okej. 

 

 

Hur en man, som Trump, kan få stå och tala inför ett land och hela världen, det förstår jag inte.

För det finns de som finner en tröst i hans ord, och det är åt helskutta.

 

trump 1573999 1280Bild från pixabay


Spara inte in på människors liv.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.10.2016

Kategorier:

Inom en halvtimme åker en buss från byn, in till stan. Flera busslass från olika kommuner kör till Vasa, på grund av manifestationen för att behålla Vasa Centralsjukhus som det är nu.

Alla borde ha rätt till samma vård, oberoende språk eller nationalitet. Och alla ska ha rätt att få vård, oberoende diagnos eller krämpa, utan att bli transporterad till ett sjukhus långt borta. Där det inte ens är ett krav på läkaren att vårda på patientens modersmål. 

 

 

Jag kommer inte sitta på bussen.

Önskar jag kunde delta idag, men mår inte så bra just nu. Kan inte stå längre stunder utan att kallsvetten kryper fram och känslan av att vara fem före att svimma. Folkmassor skulle knappast göra hälsan bättre heller.

 

 

Men mitt bidrag till manifestationen är att göra det jag kan. Skriva.

Vasa Centralsjukhus behöver fulljour. Så enkelt är det. Alla gånger jag själv blivit tvungen att söka hjälp från VCS, och fått snabb vård på bästa sätt. Det är endast en händelse som lämnat besk smak i munnen, och det är en fis i rymden mot alla gånger jag fått hjälp. Det ordnande ju sig ändå den gången.

Har alltid fått tala mitt eget språk. Den enda gången läkaren på akuten inte kunde vårda mig på svenska, stod en svenskspråkig skötare bredvid och tolkade.

Alla gånger någon sett mig. Hört mig.

Alla gånger jag, en anhörig eller klient blivit bemött på ett mänskligt sätt.

 

Har för länge sedan insett att regeringen är gubbar som inte tänker längre än näsan är lång och endast ser till sig själva. De behöver inte oroa sig idag för hur de själv eller deras anhöriga ska få vård inom fem år. De tänker inte på att beslut som dessa påverkar människor. Visst, jag veeeeeet att det är Finland ekonomi som står på spel.

Men det går att spara pengar på annat än människors liv.

 

Vare sig du får cancer, en hjärtattack, är gravid eller har brutit lårbenet, så är det förutom hjälp, även trygghet du behöver. Och den tryggheten får man inte genom att fara till Seinäjoki.

Tänker även på de anställda vid VCS. Som arbetar dygnets alla timmar, årets alla dagar. Den otrygghet de känner nu. Ovissheten om hur deras personliga ekonomi ser ut som några år. Om de har ett arbete kvar.
Även om fler män arbetar inom vården, till exempel min underbara sambo, är majoriteten kvinnor som påverkas av dessa beslut.

 

 

Önskar jag kunde stå på torget idag. Att min närvaro också kunde visa att det regeringen håller på med är åt helskutta.

Tänk om, tänk rätt. Gör om, gör rätt.