Då jag släppte taget, på riktigt.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.09.2018 | 1 Kommentarer

Jag har aldrig varit riktigt bra på att följa regler.

Ja, inte så att jag kör mot varje rödljus eller är kriminell när mörkret fallit. Men jag har alltid velat göra saker på mitt sätt. Velat testa vad som händer om jag ändrar om ett recept lite. Uppleva känslan i ett fotografi, genom att fotografera från en annan vinkel. Att måla från en bild i huvudet och leva efter kärleken i hjärtat.

Gud, så poetisk jag blev där.

 
Men speciellt när det kommer till att rita så har jag haft väldigt svårt att rita realistiskt. Mest för att det sexåriga barnet inom mig blev så sårat när en annan flicka skrattade ut min teckning, och menade att den där prinsessan jag ritat var skallig. Jag tittade på min teckning och förstod inte vad hon menade, medan hon fortfarande skrattade visade hennes prinsessa som hade hår över hela huvudet.

Jag hade gjort fel. Fel.

 
Jag minns ännu den där flickans namn, och det säger väl mer om mig än henne.

 

Hur som haver så valde jag fotografi framför bildkonst i högstadiet, och har hållit mig så långt borta från att måla tills vuxen ålder. Först då lärde jag mig att man inte behöver följa några regler när det kommer till att vara kreativ.

Att det alltid, ändå, kommer att finnas någon som har en synpunkt. Och det får de har, men det är du som skapar. Du som har makten över ditt konstverk.

 

Elsa, Olaf och Sven från Frozen.

Ändå ville jag testa på att följa en ”tutorial” på youtube, för att se hur väl jag kan följa regler när jag väl vill. Klickade upp första bästa, och fann tecknare som arbetar för ”Disney”, som nu skulle lära mig rita Elsa från ”Frozen”.

Det är inte bara bristen på koncentrationsförmåga som gjort att jag inte tyckt om att följa andras uppmaningar, utan också rädslan för att det jag själv skapat inte skulle uppnå mina förväntningar, så jag har låtit det vara. 

 

Men eftersom det här var Elsa jag skulle rita sa jag "Let it go" för mig själv, och började göra likadant som den där mannen på youtube. Och det här är resultatet.

 

Med en "dutch door", i min bullet journal, kan jag hålla koll på dagarna.

 

Ändå är det speciellt det här med att "Let it go". Släppa taget. Gå vidare. Hakuna matata. 

Det är ju inte alltid så himla lätt.

 

För inte så länge sen alls var det något som gnagde inom mig. Det höll nästan på att äta upp mig, innan jag fick ge med mig. Jag kunde inte bara ta och släppa taget så där, för tro mig, jag hade försökt. Att inte kunna släppa taget om något är kanske ett av det smärtsammaste vi kan uppleva själsligt. 

Speciellt när man inte mår bra av det.

 

Så efter att ha försökt med allt, tog jag till sist mod till mig och konfronterade det som tog upp all min energi.

 

Syns inte så bra på bild men jag la glitter runt hela Elsa.

 

Och vet du vad som hände då? Jag släppte taget. På riktigt. Bara sådär.

 

Den där flickan som retade mig som sexåring: hon var bara barnet. Jag som hållit mig borta från att göra sånt som är roligt: så onödigt, men hej, det är förlåtet. Och vad det än är som gnager. Släpp taget. 

Skit samma (pardon my french) hur du gör det, bara du gör det.

 

Det gör ondare att hålla fast i något som inte får dig att må bra.

Let it go.

26