Daghemsbiträde om dagarna, partypingla om helgerna. Typ.
Hade egentligen tänkt blogga om något helt annat, men tar dig istället med på en tidsresa till ett riktigt roligt år, då jag var skulle fylla 20 år. Jag tänker ta dig med på en tidresa till 20 år tillbaka. Nej herregud, vad skriver jag? 8 år menar jag. Så gammal är jag ändå inte.
Förbered dig på en massa roliga bilder och statusar.
Det här är jag, en av alla fem gånger jag varit på Ollis. Hittade en snubbe med låtsas-brillor på ögonen, för de var poppis på den tiden, och ville ha en bild av mig med dem på mig. Snubben stannade kvar på Ollis. Brillorna lämnade tydligen på mig resten av kvällen.
Har alltid berättat om mina mardrömmar för andra, för har haft föreställningen om att det skulle göra att jag aldrig mer skulle drömma mardrömmen igen. Den här mardrömmen tyckte jag var en bra idé att dela med mig av till Facebook. Har aldrig drömt den igen.
Det här var året som jag blev daghemsbiträde. Ett arbete jag trivdes otroligt mycket med, även om jag aldrig förr haft det så tyst hemma som under tiden jag spenderade vardagarna på dagis och den ljudnivån som kan existera då.
Ps. Daghemsbiträden kan ha mycket på fötterna. Jag valde foppa-tofflor som jag halvt stukade fotleden med mellan varven.
Det var inte ett första april skämt.
Jag vet inte hur många gånger det har hänt mig att jag vaknat upp med svävande män utanför sovrumsfönstret, eftersom jag bott i höghus största delen av mitt liv. Man har liksom en föreställning att man ska vara trygg och kanske kunna sova lite hur som helst utan att någon ska se en, men nej. Mitt i allt är de ba där utanför fönstret och ser superglada ut.
De var kanske lite FÖR glada.
Till alla som tycker om Mr Fantomen. På den här tiden var han och Mohicana stadskatter som blåste såpbubblor på balkongen. Att ha en söderlägenhet med lika lång inglasad balkong som lägenheten gjorde att vi spenderade största delen av sommaren i en iskall dusch. Där satt vi, alla tre, och mådde.
Det är ett under att vi överlevde.
Och vad hände sen?
Nå. Jag arbetade på daghem. Dansade om helgerna. For till Åland och skakade rumpa med Sean Banan. Fick även se hans rövaskuru, vilket jag inte tror någon i publiken bad om - men det var ju hans "thing". Jag sjöng oerhört mycket. Hemma, på tillställningar och youtube. Jag sökte till Idol. Slapp inte in. Men det var lika bra, för jag förstod ändå inte vad de sa. Vilken tur att jag ändå till sist lärde mig finska, även om jag trodde det inte fanns några hopp på den fronten.
Jag funderade en kväll på att flytta till Helsingfors för att bo med min bästa vän som skulle studera, för jag kunde inte tänka mig tanken på att inte bo i samma stad som henne. Jag stannade kvar i Vasa, vilket jag nu i efterhand är glad för, för vem vet hur mitt liv hade sett ut annars?
Året 2010 skulle vara sista sommaren och året jag var singel. Jag fick ju ett riktigt fint år när jag ser tillbaka nu. Minns det som året jag för det mesta hade det så himla roligt med vänner. Så där som man ska ha det när man är 20 år. Full av liv. Ja, förutom när jag upptäckte korsspindlar som tog över balkongen, och jag levde i skräck och stod utomhus och sopade bort alla spindlar jag såg. Grannarna måste ha tänkt att jag blivit galen på riktigt.
Nästa år blir 2011, året då jag träffade Fredrik, och då ingenting mer skulle vara sig likt. Men så mycket bättre.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar