Visa alla inlägg skrivna 2016
1 dag, 7 timmar, 51 minuter, 4 sekunder.
I skrivande stund är det 1 dag, 7 timmar, 51 minuter och 4 sekunder kvar av detta år. Ett år som har varit mer händelserikt, på gott och ont, än tidigare. Ett år som jag tror många kommer att minnas.
Det är sista månaden kvar av min årsresumé och jag tänker inte dela med mig av så många bilder. Ni har ju nyligen läst och sett dem alla.
Men jag tänkte sammanfatta månaden, kort och gott.
Den har varit fylld av kärlek.
Har fått vara nära och träffa alla jag tycker om.
Vi fick allt fixat på tomten med alla anslutningar. Härliga tider.
Den har varit lite (men bara lite) påfrestande, när tröttheten kom ikapp. Nu är jag dock redo att bli pigg och mig själv igen. Speciellt efter att både smak- och luktsinnet försvann igår.
När jag har gått igenom alla tolv månaderna av detta år, så har jag kommit fram till att det har varit helt underbart år. Jag är tillfredsställd. Rik på så många fronter i det personliga livet. Jag känner en trygghet inför framtiden.
Nu ska jag lägga champagnen på kylning, dunka in lite vitaminer i kroppen och njuta av det sista av det här året.
Hur har året varit för dig?
Och ja. Ni har fått en daglig kattbild nu hela månaden. Än i morgon bitti kommer ännu en till.
Har ni uppskattat alla kattbilder?
Ökad kunskap minskar fördomar
Jag har frågat sambon om han kan tänka sig att prata finska med ett framtida barn. ”Sak samma om barnet lär sig prata först vid treårsåldern, bara hen lär sig båda språken”. Jag vill berika ett barn med kunskap om båda språken. Jag vill att ett barn ska ha det mycket lättare i livet, än vad jag själv haft.
Hela livet har jag haft ångest inför finskan. Burit på känslor som hindrat mig att lära mig. Även om jag studerat språket sen tidigt lågstadium. Allt har ju bara varit egna felaktiga föreställningar i mitt huvud. Och det har hindrat mig.
Så när jag fick fast anställning, innebar det att jag skulle visa upp ett intyg om att jag kan den andra inhemska språket.
Så utan extra förberedelser, för det ordnades ingen förberedande kurs i allmänna språkexamen i Malax förra hösten *, åkte jag in till Vasa för att bevisa mig själv att jag visst kan.
Jag var så nervös, svettades som en tok och kämpade hela dagen mot de tankar som hindrat mig hela livet. Istället gav jag järnet för att klara det. När ett brev från Jyväskyla dök upp 8 december förra året, med resultatet, öppnade jag det med skakiga fingrar.
Jag klarade det. Med högsta betyg.
Vet ni vad det gjorde för mig?
Plötsligt försvann all den ångest jag känt hela livet. Jag fick släppa taget om alla känslor som hindrat mig genom åren.
Jag har det här året vågat prata finska. Jag har det här året förstått mycket mer. Bara på grund av bekräftelsen att jag visst kan.
Så när nu ett av de parti som sitter i regeringen kämpar för att man ska ta bort svenska som obligatoriskt ämne i skolan, tänker jag på mig själv. Hur mycket det har gett mig att våga prata ett annat språk. Att våga lära mig mer. Jag växte som människa.
Talar inte det andra inhemska språket flytande, men jag tar mig fram. Det viktigaste är att jag förstår 90% av vad andra vill säga. För då minskar risken för missförstånd.
Ökad kunskap minskar fördomarna.
* Ser att det kommer ordnas förberedande kurser nu i vår i Malax-trakten. Ska du göra allmänna språkexamen, eller ba vill ha en egoboost. Anmäl dig till kursen! Det är viktigt att det fortsätter att ordnas.
Speciellt för de som känner samma känslor som jag känt.
Katt står på bakbenen
Två dagar kvar av detta år, och Leila är så ivrig att hon står på bakbenen. Typ.
Hoppas ni får en riktigt förträfflig dag och fin start på helgen. Kram!
Mest klädd i byggkläder
November månad började med att jag blev nominerad till Årets Personliga Blogg i Galan 2016. Jag blev så otroligt glad och tacksam. Nomineringen var redan som en vinst för mig.
Firade med att fara till bygget för att se grävaren börja gräva till en tomt, av den borthuggna skogen.
Det här är nästsista delen av min årsresumé 2016.
Jag var ju inte till så mycket hjälp, just den dagen. Men oj vad jag är tacksam för att jag ändå åkte dit för att fotografera. Man glömmer så lätt, och bilden av hur det såg ut före vi började gräva hade redan bleknat.
Jag syntes i Vasabladet, ÖT och Vasabladet igen. Allt på en vecka. Klienter gav mig high-fives när de läste att jag blivit nominerad, och jag börjar undra nu om jag varit med i radio eller tidning nu minst en gång per månad?
När infarten blev gräv till tomten stannade en åskådare för att berätta att det kommer att ta länge innan vi ser framsteg. Tjohej bara! Två dagar senare hade Skinnars grävt tomten precis som vi önskat.
Jag visade er på bloggen hur det blev att se ut.
Viktiga typer från kommun hälsade på till tomten för att se till att allting går rätt till, och pinnade ut ungefär var huset ska komma. Jag såg säkert smidig ut när vi skulle hälsa på dem alla.
Sambon gick smidigt upp för den lilla ”kullen” där huset ska stå, medan jag föll, ålade mig och kom banne mig inte upp. Hahahha!
På bilden hade jag kommit upp på benen igen och fotograferade män som ser på en man som arbetar.
Jag var riktigt nöjd och belåten med hur tomten blev, så då dränerade vi. Här sågar jag ett rör.
foto: Linda Sjölund
Från att ha gått i byggkläder, bytte jag om till en klänning och for på Gala.
OCH JAG VANN!!!!
Önskar att ni förstår att jag än idag går runt och är tacksamma för er. Ni är ju bäst! Utan er hade det inte gått. Tack igen. <3
Fick äntligen träffa och mysa med denna bebis <3 <3 <3
Och katterna chillade och gav varandra rump-massage.
Tack för all respons! Ni är bäst!
Jestas. Vad hände igår på Sevendays facebooksida? När de delade mitt blogginlägg om videon som cirkulerat det senaste dygnet, exploderade det. Från att ha varit 10 gillningar och en delning, blev det mitt i allt till 150 gillningar och massor av kommentarer. Flera personer har delat blogginlägget för att visa att de också tänker och känner samma.
Trodde verkligen inte att något jag skrivit mitt i natten, klockan 04:00, skulle få sån uppmärksamhet.
Man ska ju inte mata trollen, men i såna här fall känns det ändå bättre att man står upp för sig själv och andra. För dem som inte vågar eller kan säga nej. Här i landet är vi vana med att vara tysta, snälla och vänta på vår tur.
Kanske det börjar bli dags att vi vågar stå upp för varandra? Ta fram det där finska sisut.
Jag hoppas folk förstår att inte dra alla över en och samma kam. Det finns de finskspråkiga, ganska många faktiskt, som vill lära sig svenska. Som vill berika sitt liv med kunskap. Som inte ser skillnad på vem du är eller vilket språk du talar.
Som ser människan.
Som har en inställning som gör att de inte känner behovet att göra en kränkande video.
Denna natt var jag dock inte lika produktiv så jag har skrivit något som får extra uppmärksamhet. Har tydligen drabbats av den populära flunssan som tydligen inte går att undvika. Har mest bara torkat näsan, än funderat på livet.
Så himla tråkigt. Inte tråkigt för att jag inte skrivit något häftigt. Utan tråkigt för att det betyder att vi inte kan äta middag med våra vänner ikväll. Är det en liten bebis i hushållet så ska man vara frisk.
Men nu är jag ledig och ska kurera mig själv med MSM, citroner, god mat och kärlek.
Ta hand om er! <3
Bild från en dag då jag såg fräsch ut.
Söta kattungar
Idag får ni inte bara en, utan TRE söta bilder av kattungar. Halleluja!
Det här är mau-kattungar. Våra vänner som är mau-uppfödare hade flera söta kattungar som jag fick mysa med. Nu ryktas det om att det har kommit fler kattungar! Kul!
Si ba va söt. <3 Skulle jag inte redan vara en crazy cat lady, skulle jag vilja ha en kattunge. <3
I väntan på svar..
Oktooooober. Månaden då jag unnade mig själv de dyraste skor jag någonsin ägt. Fick vara med om mycket magiskt, i väntan på bygglov.
Det här är min årsresumé, och det här är vad jag gjorde i väntan på bygglov.
Vi kan ju försöka idag igen att jag länkar alla bilder till tillhörande blogginlägg, men jag försöker inte fyra gånger idag igen. ;)
Jag köpte de dyraste och snyggaste skor jag någonsin ägt. Nike Air Max. Jag brukar vara den som får lite morkkis om jag unnar mig något. De här skorna har jag inte ångrat ens en sekund.
Jag fick vara med om närkontakt med en örn. Såg det som ett tecken och var lycklig länge efter att ha fått vara så nära.
Jag har inte zoomat på denna bild, så ni kan tänka er hur nära jag var!
Jag myste under norrskenet.
Jag och kärleken tog upp båten. Denna dag var jag inte lika nervös på havet, som jag brukar. Ba njöt av den vackra oktober-dagen.
Jag tog selfies med Mr Fantomen.
Jag rensade kraftigt i min garderob, köpte nya kläder och har nu endast såna kläder jag använder och trivs i.
Och så fick vi bygglov.
Lyckan.
Tänk att vi i början av Oktober inte ens visste om vi skulle få bygglov (även om det skulle ha varit konstigt om vi skulle ha fått ett nej) och idag har vi på klart alla personer vi kommer att anställa, när det kommer till kök, rör, vatten, el och hiblahaa. Resten gör vi själva. <3
Efter att ha fått bygglov fortsatte vardagen och jag blev filmad av Catzo inför en juttu.
Jag myste mer under norrskenet. Ensam i mörkret, vid havet.
Och månaden avslutades med att hugga bort en fjärdedel av den skog vi nu ägde och hade bygglov på.
Nästa månad, alltså föregående månad, publiceras i morgon. Herrejeeee vad det hände massor av roliga ting då! :D
Ta ert ansvar, bästa regering!
Han ser verkligen ut att lida, den där pojken som kämpar sig upp för stentrapporna, medan maskerade människor piskar hans bara rygg. Ord som gör dem till martyrer. För kunskap, speciellt om man lär sig mer än ett språk, är ju så hemskt. Hellre dör man är läser svenska i skolan.
Det finns något som kallas Filterbubbla. Det betyder kort och gott att det du ser, till exempel på facebook, visas enbart på grund av de personen du är vänner med eller sånt du gillar. För kanske du tycker det är konstigt hur det bara syns reklamer av långkalsonger på facebook, efter att du försökt hitta en julklapp åt din kärlek?
Det är en liten del av Filterbubblan.
Nå.
Vet inte vilken bubbla jag lever i, men det som spreds på min facebook sent igår kväll var inte roligt att se. Jag kom ur min bubbla.
Sannfinländarnas ungdomar har delat på sin facebooksida en video som illustrerar hur det känns att studera svenska i skolan. De försökte även blanda in lite religion, men undrar om de själva vet vad de ville få fram för budskap. Förutom att svenska är inget språk som är värt att studeras.
Det var osmakligt, om jag ska uttrycka mig fint. Får jag tala ren svenska, så är det förjävligt.
Hur tillåter regeringen ett ungdomsparti producera sånt här skit? Ta ert ansvar.
Anna mun kaikki kestää.
När blev lärdom på flera språk något fult, än en rikedom?
När blev det så lätt att hata? När ska det bli någon förändring?
Det värsta av allt är de här perus-ungdomarna älskar uppmärksamheten de får nu. Kanske har de hört att all PR är bra PR,
men sist och slutligen,
när dagen är uppskrivad vill alla vara omtyckta.
* Jag har anmält videon. Två gånger, till och med. Ba för att ja kan. *