Visa alla inlägg skrivna januari 2016
En snygging på VBL's startsida
Efter mitt "Vill du gifta dig med mig?" så började var och varannan bloggare skriva om bröllop. Kul! Ännu kulare var det att fara in på Vasabladets hemsida idag och se en snygging.
Som bloggare är det inte ofta man blir uppmärksammad för att ha startat en diskussion. Någonstans på vägen glömmer man till sist varifrån allt började. Men inte denna gång.
Som det redan står i artikeln så förväntade jag mig inte alls sån respons av inlägget. Jag ville skriva om lite historia, skoja lite men även få folk att reflektera över sina egna tankar. Har ju märkt själv att vissa kan bli eld och lågor över att jag som kvinna skulle tänka mig att fria till min sambo. Eller ha ett litet bröllop, utan kyrka och någon välsignelse.
Saken är ju den att i dagens samhälle är vi, åtminstone borde, vara mer jämställda och öppna för nya sätt att leva på. Och hit hör ju också äktenskap. Många drömmer om sin bröllopsdag sen de är småflickor och har den planerad in i minsta detalj innan de har en partner eller ring på fingret. Då kan det vara svårt att se en annan sida och sätt att fira sin bröllopsdag på. Att lyssna och höra sin partners sida av hur hen vill fira sin dag.
När det kommer till traditioner är det många som är fast i dem. De som inte är religiösa har ändå sin vigsel i en kyrka, för att det alltid har varit så. Bjuder in fler personer än de egentligen umgås med och ruinerar sig genom att köpa en klänning för flera hundra euro. Det blir lite av en hysteri och i den hysterin glömmer kanske många bort att njuta av resan till bröllopsdagen och att fullt ut vara i nuet med sin partner på bröllopsdagen.
Det finns ju inte rätt eller fel, och folk måste få göra som de vill utan att bli ifrågasatta eller dömda. Så är det bara.
Gift eller inte så är en viktig ingrediens i ett förhållande att man lyssnar och hör varandra, samt kompromissar om det behövs.
Om otrohet
Fick en fråga som jag tänker ta upp. När det kommer till frågor så behöver ni inte vara rädda, jag svarar nog på så gott som allt. Till höger hittar ni en kategori som heter "Frågor och svar", dit alla relaterade blogginlägg samlas.
"J": Vad har du för tankar kring otrohet? Har du någonsin varit otrogen, blivit bedragen eller varit den andra kvinnan?
Mina tankar kring otrohet:
Alla vi människor har olika syn på livet, även dit hör relationer och otrohet. Var går gränsen för otrohet? För vissa är det sex, en kyss, att umgås på tumanhand med en vän, sms eller bara tanken på en annan människa.
När det kommer till var man drar gränsen så beror det mycket på den tillit man har till varandra i ett förhållande och den självkänslan vi känner för oss själva. De personliga principerna man själv har och de regler man spelar efter.
Vi människor borde bli bättre på att kommunicera, speciellt när det handlar om våra nära relationer. Vi måste våga prata om våra rädslor, var vi står när det handlar om att vara varandra trogna. Att tala om vad som kan såra oss. Vi visar vår kärlek på olika sätt och det måste vi bli medvetna om för att kunna ta emot kärleken också.
När det kommer till mitt och kärlekens förhållande är vi väldigt öppna med varandra. Pratar, pratar, pratar och njuter av varandra och tystnaden mellan varven. En balans. Vi står på samma plats och har samma syn på hur vi vill leva tillsammans. Och vi visar varandra respekt. Vi båda kommer alltid i första hand. Det är det viktigaste för oss.
När man inte litar på varandra, har kommunikationsproblem eller är rädda för att bli lämnade ifall vi skulle öppna upp oss, kanske det är lättare att hitta bekräftelsen och spänningen på annat håll. Vad vet jag.
Jag har aldrig varit otrogen, men varit den andra kvinnan:
Det känns lite onödigt att skriva om egentligen, för detta hände långt före jag träffade min sambo.
Jag upplever att detta hände i en annan livstid. Åt en annan människa, inte mig. Men jag blev omedvetet den andra kvinnan.
Lång historia kort; trodde jag dejtade en man som var singel. Ingen ring på fingret och verkade bo ensam. Dock visade det sig att han var förlovad och hade på sidan om minst tre älskarinnor. Jag avslutade det hela snabbt, innan jag ens visste av fästmön eller de andra. Min magkänsla sa tidigt att något var fel. Det var när f.d fästmön hittade mig senare och vi hade lång mejlkontakt som jag fick reda på allt. Försökte förklara min historia, bad om förlåtelse. Hon inte var arg, utan ville veta av sanningen. Få lite klarhet i stormen.
Det är tungt såna här saker. Inte för mig, för jag stod på utsidan. Lämnade dramat innan det ens hann börja, medan denna kvinna var mitt i det. Att bli bedragen så här stort måste lämna ärr på själen. Hur förvirrad och blind man måste känna sig. Hur litar man på en annan människa efter sånt här? Hur går man vidare?
Jag vill avsluta detta blogginlägg med att säga; blir du illa behandlad i ett förhållande, lämna det, snabbt! Behandlar du någon annan illa i förhållandet, lämna det snabbt! Låt inte bitterheten äta upp dig som en sjukdom. Det går att skratta, känna tillit, njuta och älska igen.
Och till min sambo, kärlek;
Kärlek i sig själv är en skräckblandad förtjusning. Och otroligt härligt. Att öppna sig fullt ut för en annan människa och ge av sig själv. Att känna tillit och tro till en annan person. De fina och roliga stunderna och de prövningar som livet för med sig. Att få utvecklas tillsammans och skratta tillsammans med.
Du har blivit den käraste vän som finns och min klippa. Som får mig att sväva på moln och samtidigt får mig ner på jorden.
Tack för att du finns vid min sida, accepterar mig för den jag är (även då jag är riktigt vimsig) och stöttar mig. Du är snäll, omtänksam, sexig, tålmodig, kärleksfull och bäst. Jag älskar dig.
Morgonrutin
Vaknade relativt tidigt idag. Hann fundera om jag skulle somna om en timme eller stiga upp och dricka måriskaffi. Valde alternativ två. "Morgonstund har guld i mund", och det stämmer väl.
Förr kunde jag tycka om att starta dagen med musik. Men sen arbetade jag på dagis en tid, och då ändrade min morgonrutin. Jag började dricka kaffe och krävde tystnad på morgonen. Och så ser det ut än idag, även om jag inte längre arbetar med barn.
Har aldrig varit en morgonmänniska, så lite ironiskt att jag då har ett yrke som kräver att jag ska vara igång och arbeta klockan 7 på morgonen. Hur löser jag detta då? Jo, de dagar jag har morgonskift, stiger jag upp tidigt för att få minst en timme för mig själv. Att dricka kaffe i lugn och ro, inte stressa och bara sitta och glo funkar för mig.
På lediga dagar, som idag, så kan det ta över en timme innan mina två koppar kaffe är i magen. Och så glor jag eller slösurfar tills jag känner mig redo att bli mer aktiv. Som nu, då jag skriver dessa ord om min morgonrutin.
Hur ser din morgonrutin ut?
Trötta Fantomen som inte ville bli väckt.
Motion i -20c och blivande hönsägare?
Hade egentligen inte haft stora planer idag, men när vännen Marie ringde och frågade om jag ville komma med ut och sparka så var jag på hugget. Även om det var -20 grader. (mer text fortsätter efter alla bilder)
Marie som är häftig på många sätt och vis. Snart blir det pysselkväll när vi ska tova tofflor och vantar till oss själva. :-)
Det var bara att konstatera att jag inte hade lika bra kondition som vännen. Hon som har cyklat från Sverige till Ryssland. Jag som stånkade och höll på att få hjärtattack efter en minut. Borde kanske motionera lite mera.
Men jag skärpte till mig till denna video, och ser nästan ut som en van sparkare.
Efter att vi sparkat färdigt fick jag se hennes höns. Här är tuppen och hans brudar.
Kommer kanske att få vara hönsvakt i framtiden. Bra träning eftersom jag har en vision om att själv skaffa höns när man bor i hus. Skulle vara så behändigt att få ägg och kött från djur som man vet har levt bra.
Måste bara lära mig att komma över min rädsla för dessa djur. Som tur är Maries höns väldigt tama och snälla. Bara jag träffar dem mer så blir nog jag och hönsen bästa vänner.
Fick lära mig lite om hur man tar hand om höns redan idag. Och fick samla in ägg.
En vecka efter allergisk reaktion
Hatten av till alla modebloggare som envisas med att stå ute i kylan och ta selfies. Det är inte lätt.
Men det är var jag i alla fall har gjort idag, eftersom det behövdes en bild av mig.
Som ni ser är jag inte lika svullen som för en vecka sen. Kortisonet har dock gjort mina kinder och "dubbelhaka" lite gulligare, men det är bara vätska och går bort till sist, så det stör mig inte. Jag åt ju kortison för många år sen tillbaka och reagerar kraftigt på läkemedlet. På en månad lyckades jag då gå upp 10 kilo eftersom kortison får kroppen att samla vätska.
Så, borde ha följt apotekarens råd och druckit grönt te istället för kaffe och struntat i allt salt i maten. Och undvikit socker, men jag som sällan har sug efter choklad har haft det nu denna vecka.
Men hej! Det är ju bara en värdslig sak. Det finns viktigare saker att fundera på. Det viktigaste är hälsan, kärleken och det faktum att vi hade turen att vakna upp till en ny och fin dag idag!
# Min första gång
Dagens första blogginlägg är inte så dåligt, 9 "min första"-fakta om mig själv. Min första kyss som lika gärna kunde ha blivit min sista. Att jag som 9 åring var på samma plats som min sambo, utan att vi visste av varandra eller att det skulle ta 12 år innan vi såg varann igen. Och tar jag priset för "Vinnaren av den som ägt en bil den kortaste tiden?".
Vilket var mit första djur?
Matilda. En blandrashund som jag och mamma hade när vi nyss flyttat till Jakobstad från Åland. Världens snällaste, kloka och bästaste hunden man kan tänka sig.
Jag och Matilda.
Första cd-skivan jag köpte?
Kanske Spice Girls, Drömhus eller Nordman. Du vet, 90-tals svensk musik när det är som bäst.
Min första vän?
Förutom hunden Matilda? Det måste vara en åländsk tjej. Våra mammor var vänner och då blev det automatiskt att man lekte tillsammans. Det är nu snart fem år sen jag sist såg henne.
Min första förälskelse?
Åh, jag var och har väl alltid varit lite killgalen. Min första förälskelse var någon pojke i dagis. OBS! Jag kunde vara förälskad i flera på en dag. En av pojkarna lagade i alla fall ett hjärta åt mig av en pärlplatta. Det var en riktigt fin gåva.
Första konserten jag var på?
Markoolio i Åminne 2000. På samma konsert var han som idag är min sambo. Men vi visste inte av varandra (kanske lika bra om man ser till ålderskillnaden då).
12 år senare skulle vi träffa varandra igen och hur underbart blev inte det?
Jag blev intervjuad av EOS-tidningen efter Markoolios konsert.
Hur var min första kyssen?
Om man säger så här; det är ett under att jag vågar pussas än idag. Nånää, så farligt var det inte. Jag var 11 år. Det var hemma hos mig, en kompis från skolan var på besök och innan han skulle gå hem pussade han mig snabbt på munnen och sprang hem. Jag hann inte riktigt reagera, hamnade lite i chock och det var det. Vi pussades inte igen.
Första kändisförälskelsen?
Verkligen RIKTIGA är Robbie Williams. Vi är väl inne på vårt sjuttonde år nu i vår relation.
Mitt första arbete?
Att hjälpa till vid släktens farm. Annars hade jag sommarjobb som dagistant som 15 åring och mitt riktiga långvariga arbete var på en pub.
Vilket märke var din första bil?
En Volskwagen Golf GT. Jag hann aldrig köra med den. Sen har jag varit en Lada-ägare i en halv dag och har nu haft min röda fara (Opel) i tre år!
Så här snygg var röda faran samma dag jag köpte hen. Idag är hen lite solblekt och smutsig, MEN fungerar och drar ytterst lite bensin, vilket är huvudsaken!
Porr, mobbning och telefoner
Jag var en av de första barnen i lågstadiet att få en mobiltelefon. En Nokia 6110 (eller var det 5110?). Eftersom inga av mina vänner hade mobiltelefon så hade jag den mer som en säkerhet. Mamma och syskonens pappa arbetade skiftesarbete och vissa dagar kunde jag vara ensam efter skolan.
Nu läser jag att lärarfacket vill förbjuda telefoner, även under rasterna. För att skapa en trygghet. De största problemen idag är nätmobbning och pornografi.
Det är 17 år sen jag fick min första telefon, men saken är den att folk mobbades redan på den tiden. Det var ett problem, och som jag ser det fanns och finns det inga riktlinjer som fungerar för att lösa problemet.
På väg hem från skolan fanns en liten skog, och en dag hittade jag gamla herrtidningar. Mitt första möte med porr. Kvinnorna hade mer former och betydligt mer kroppsbehåring på den tiden.
Det jag vill få fram är att man kan inte skydda folk från varken mobbning eller porr bara för att ta bort telefonen några timmar per dag för ungdomar.
Det skolan borde, om de vill ingripa och få en förändring, är att
1. Informera om internet och hur lätt något sprider sig på nätet. Och som i ett spindelnät, hur svårt det är att få något raderat därifrån.
2. Pornografi är vardag idag. Sexistiska reklamer, lättklädda kvinnor och internetsidor fyllda av videor. Det är lätt att hitta och går inte att undvika. Därför borde man informera mer om pornografi och skillnaden på den och riktiga relationer. Få en realistisk syn på sex från starten och förstå att sex är inte alls som på filmerna.
3. När det kommer till mobbningen; våga ta upp det med barnen. Att inte bara en eller två lärare är ute på rasten och bland barnen, utan att så gott som alla lärare tillbringar sina pauser med att vara närvarande. I klassrummet ser man till hur klassen fungerar tillsammans och arbetar för en god gemenskap.
4. Att man som förälder faktiskt har koll på vad barnet gör på sociala medier, som facebook, instagram, snapchat, ask m.m. Är det så att barnet blockar en kan man alltid göra fejkprofiler. (Vet ju inte om det ens är lagligt, men om jag vore en mamma skulle jag verkligen vilja ha koll på hur barnet hanterar internet. Jag vet ju av att det finns snuskhumrar, nätmobbning och porr, och skulle inte klara av att blunda för verkligheten.)
5. Och visst, under lektionstid ska det inte vara OK att ta fram telefonen. Men under rasterna ska man kunna få använda den.
Det är mycket oroligheter idag, speciellt med människor som mår dåligt och skadar andra medvetet. Även i skolor, som ska vara en trygg plats.
Jag ser inte telefonen som ett problem. Än idag, 17 år senare, ser jag den som en trygghet.
Det går att ladda ner det traditionella snake-spelet till iPaden! Föregångaren till Angry Birds och Candy Crush.
Varför katter älskar pafflådor:
Jag har en teori om varför katter älskar pafflådor så mycket:
Det är inte en pafflåda, det är ett magiskt flygplan!
..och nu ska jag sluta publicera kattbilder och faktiskt göra något vettigt idag.
Intervju, fiskaren och dyr makaronilåda.
Igår var en bra dag. Jag var ut för första gången på en vecka (!) och fick lite frisk luft. Pratade med en fiskare som inte längre behöver fundera över de mystiska stenarna vid smultronstället, när han nu vet att det bara är jag som balanserar dem. Hans teori var att någon mätt hur högt vattnet varit.
Blev intervjuad, pysslade ihop ett eget typsnitt till datorn och lärde mig att göra makaronilåda. Bättre sent än aldrig. Det blev riktigt gott, men blev en svindyr måltid. Ersättningen för den dyra glutenfria maten har blivit borttaget detta år. Även om det inte var mycket så räckte det till bröd och ett paket makaroner.
Dagen slutade med att katterna busade och jag fick skratta. Man behöver inte köpa dyra leksaker åt katter. Ge dem bara ett hårband eller en pafflåda.
Idag steg jag upp extra tidigt för att kunna bli färdig med mina studier till Hälsoinspiratör någon gång. När datorn återställdes för nån vecka sen tillbaka så hade jag kommit ihåg att spara alla foton, men inte mitt skolarbete som nästan var klart. Men, ei aina voi voittaa. Jag får ju lite repetition.
Alla mina katter samlade i två bilder. Ser ni Leila?
