bloggheader4

Visa alla inlägg skrivna februari 2016

Friluftsliv, igen.

Skrivet av Caroline Eriksson 29.02.2016

Igår var jag, kärleken och ett par vänner ut på eftermiddagen och körde snöskoter. Åkte till vår villa, grillade korv och njöt av den vackra vinterdagen.

 

Upptäckte hur roligt det egentligen är att leka med elden. Fixade brasan helt själv! Den brann fint och gav oss bra glöd att grilla korven på. Rama kvinno kan laga rama braso. ;-)

 

BRASA

BRASA 2

 

Jag bad sambon att stå en bit ifrån brasan, så det nu skulle se ut som att det är människor med mig. Han passade på att demonstrera hur behändig hans skoterhalare är. Det är en dragkedja på baken som är bra att ha om man behöver uträtta lite behov.

 

KORV

Grillad korv är alltid gott ute i den friska luften.


Blyförgiftade örnar

Skrivet av Caroline Eriksson 29.02.2016

Som ni kanske listat ut så känner jag extra mycket för örnar. De är mäktiga och vackra. Igår läste jag en ledsam artikel i Vasabladet om Villieläinhoitola  i Replot, och de fem örnarna som varit blyförgiftade. Fem blyförgiftade örnar på ett år. Endast en som är i livet och vårdas idag. Alla örnar har hittats i närheten av Bergö, alltså i "min" skärgård. Örnar som jag kanske har sett, fotograferat och blivit förtrollade av.

 

Många av mina vänner jagar och har meddelat mig att i älgjakten är fortfarande bly lagligt, men inte vid sjöfågeljakt. Eftersom en örn inte skulle gå och äta bly av sig själv måste ju örnen få i sig det på något annat sätt. Jag vill inte spekulera längre än så och anklagar ingen. Men det är ledsamt att så många örnar blivit drabbade på kort tid.

Jag har personligen inget emot jakt, och skulle säkert vara med själv om det vore roligt att gå runt i skogen en hel dag. Utan toalett. Varför bly fortfarande används kan vara för att det tar bättre, är billigare (?) och att många äldre vapen kräver bly.

 

Men bly har också negativa miljö- och hälsoeffekter.

 

En örn som är blyförgiftad får symptomen att de inte kan använda sina ben längre, svullen kräva (krävan är en utvidgning av matstrupen där mat kan förvaras) och allmänt försvagat allmäntillstånd. Som tyvärr leder till döden.

Örnar är fridlysta och böter på en havsörn går på 7400€ om man på något sätt skadar den. 

 

 

Är du jägare och funderar på blyfri ammunition så är det här en fin sida, som räknar upp för- och nackdelar med att byta ut bly till annat alternativ. Och så håller jag tummarna att mindre örnar blir blyförgiftade i framtiden.

 

eagle1eagle2

 

Den här bilden är lite speciell. Man ser en svan och hens unge, och i bakgrunden sitter två örnar på samma sten. När två örnar blir kära så lever de tillsammans livet ut. Endast om en av örnarna dör, så hittar den andra en ny och yngre partner.

 

eagle3

Alla bilder är fotograferade av mig.


Ödehus / Dårhuset

Skrivet av Caroline Eriksson 29.02.2016 | 1 kommentar(er)

På er önskan så publicerar jag en sist gång min bloggserie om ödehus. Hus som ingen bott i på minst 70 år, med gravgård av gamla vackra bilar, militärpass och handskrivna brev. Och det finaste jag fick se; ett bröllopsfoto. Hoppas att ni kommer att gilla de här bilderna.

 

Det är något speciellt med ödehus och här på landsbygden finns det massor av dem. Många av dem kan man inte eller ska man inte gå in i. Bara man kikar in genom ett fönster så kommer man att tänka på rasrisken när man ser ett golv som rasat in, så man skall vara ytterst försiktig. Och lämna endast fotspår efter sig. Man får inte ta något, även om ingen har använt det på 100 år. Med de orden så är det här inget jag uppmuntrar till, men i de kommande inläggen får ni se hur det kan se ut i ett ödehus. 

 

Men vi börjar med "Dårhuset", som det har kallats av allmänheten i evigheter, och som jag kan mest historia om. Det var från första början en fattiggård som togs i kraft i början av 1900-talet, eftersom det behövdes en plats för äldre, fattiga, sjuka och de som inte kunde ta hand om sig själva. Tillsammans med vårdare och föreståndare så bodde åldringar, de med epilepsi, de med sinnes- eller demenssjukdom eller någon enstaka tjuv här. Det fanns också en separat sinnessjukavdelning. Bara tanken på alla människor som har vistats på gården och alla livsöden gör att det känns spöklikt. Vården såg helt annorlunda ut på den tiden än vad den gör idag (tack och lov så går det framåt) och här kunde man till exempel låsa in en åldring i en cell, om hen hade spottat på golvet eller använt sig av svordom.

 

Alla hus har en historia att berätta, och kan man inte berätta den själv så får man låta huset tala för sig själv och använda sin fantasi. Här är massor med bilder från "Dårhuset" + bildtext.

 

darhus1

 

Till den vattenfyllda källaren så var det två kraftiga dörrar som mötte en. Jag gick inte längre än så, men dessa handtag har många tagit i. Alla minnen som sitter kvar i dem.

 

darhus2

 

På gården, där man kunde se gamla medicinflaskor och ett fårskinn fanns en spegel. Att fotografera reflektioner kan bli spännande bilder, speciellt när man ser andra våningen av byggnaden här. 

 

darhus3

darhus4

 

Ingen har brytt sig om att städa fönsterbrädet.

 

darhus5

 

Ni kära bloggläsare får gärna informera mig om vad det här är för mackapär.

 

darhus6

 

Zoologi och i bakgrunden kan ni se en bok om det svenska modersmålet.

 

darhus6 1

 

Det här var säkert något riktgt gott till fredagsmyset för länge sen.

 

darhus7

 

Många hus har en gammal vedspis man kan få hintar om årtal. Här står det årtalet 1800.

 

darhus8

Ute i fähusets trappa fanns det målat initialer från långt tillbaka. Vem var de och varför skrevs de dit?

 

darhus9

Och ett gammal vackert läderhalsband till djuren.


Första vårtecknet

Skrivet av Caroline Eriksson 28.02.2016

Kanske är det lite väl tidigt, speciellt efter all snö som föll igår, men jag har sett årets första vårtecken. Och det var ett litet otippat vårtecken.

 

Fiskmåsar.

 

Innan arbetet igår hann jag en sväng till mitt smultronställe. En vacker och solig dag. Långt uppe i himlen flög det ett gäng fiskmåsar. Påminn mig senare i sommar, när fiskmåsarna festar utanför vårt sovrumsfönster, hur lycklig jag var igår.

 

Det finns en bok av Solöga som heter "Djurens språk". Då man möter på djur när man minst anar det, kan man få känslan av att det har en betydelse. Så jag kollade upp vad fiskmåsen betyder:

 

Fiskmås

"Det är viktigt att våga vara först. Mod får du av att lära känna dig själv och din kraft. Din gåva är framåtanda."

 

De tre vackra meningarna tar jag till mig. Gör det du också. <3 

 

Fiskmås


Vanliga frågor när man inte kan äta gluten

Skrivet av Caroline Eriksson 27.02.2016 | 3 kommentar(er)

Ibland händer det att jag säger "nej" cirka tio gånger till en bulle. "Men taaaa nu en liten bit, det kan ju inte skada!".

Att jag har celiaki räcker tydligen inte som argument. Det här blogginlägget är gammalt, FÖRLÅT, men tåls att upprepa. Diagnosen celiaki har jag haft i över 11 år och i lika många år har jag behövt svara på dessa frågor, tååålmooodigt:

 

giphy 36

 

Vad händer om du äter vanlig mat? Får du diarre? (Obs! Vanlig mat är alltså icke-glutenfri mat.)
Första gången jag fick den här fråga var på kulturkarnevalen i högstadiet. En söt pojke frågade mig detta i matkön och ja ba: "ja får skvii..." Men där fick jag hindra mig. Man kan ju inte säga i en matkö åt en främling att JA, jag får diarre. Så ja ba: "... eehh. Jag menade, jag får ont i magen".
Och jo, det får jag. Diarre, magont, blir trött, sjuk och tarmluddet i magen blir förstört. Alla reagerar olika, men det är så här jag reagerar på "vanlig mat".

 

Kan du äta mjölkprodukter?
Ja. Celiaki och laktosintolerans är två helt skilda saker.

 

Kan du äta det här? (Räknar upp innehållsförteckning där det står vete)
Nej. Jag kan inte äta vete, råg, korn.

 

Men inte dör du om du tar lite ..... (Valfri glutenprodukt, bulle, bröd, pasta, öl)
Nej, nu ska vi inte vara så dramatiska. Jag dör inte. Men att sitta på wc en hel dag och natt är inte roligt, därför väljer jag att inte äta det som gör mig sjuk.

 

Finns det nåt du kan äta?
Ja, tack och lov! Visst, de glutenfria alternativ är flera gånger dyrare än din mat, men det finns mat man kan äta. Det är också enkelt att laga mat glutenfritt, endera byter man bara ut mjölet eller skippar det helt och hållet om man vill ha en sås till. De flesta råvaror ÄR naturligt glutenfria och man kan trolla fram en god middag av det.

 

food

Vad äter jag? Mat!

 

Glutenfri mat är äcklig!
Okej, det här var ju bara elakt sagt. Nu minns jag förstås inte hur en "normal" pizza smakar eller hur bröd "ska" smaka, så för mig är det här bara vardag. Be om ursäkt.

 

Jag tror inte på glutenfri mat eller att folk faktiskt är sjuka.
Nähä. Vad ska jag egentligen svara på sånt? Jag tror inte på Gud eller påskharen?

 

Jag skulle döööö av att inte kunna äta gluten.
Ja jestas vad folk är dramatiska. Nej. Du dör inte bara för att du inte tål gluten.

 

giphy12

 

Jag tänker också börja äta glutenfri mat. För att bli nyttigare men mest för att gå ner i vikt.
ELLER
Jaha, det är därför du är så smal! Kanske jag också skulle börja på med glutenfri diet. (Okej, den sista frågan fick jag mer förr då jag inte åt lika mycket chips och choklad :D)
Det som är roligt att för 10 år sen visste knappt något nåt om glutenfri mat och nu är det helt plötsligt pop att äta. Det som är positivt med det är att maten faktiskt blivit liiiiite billigare. Sen om man går ner i vikt av glutenfri mat vet jag nu inte. 

 

Sen tror jag att många skulle må bättre av att faktiskt äta mindre gluten. För många kan mat som innehåller gluten verka inflammatoriskt på kroppen. Att ha celiaki och äta glutenfri mat är inte världens undergång. Det finns HUR MYCKET SOM HELST av mat att äta och det går att må bra. :-)


Var är inspirationen?

Skrivet av Caroline Eriksson 26.02.2016

Visst får man ha dagar då man inte riktigt är inspirerad? Såg framför mig i morse hur dagen skulle spenderas: Fotografera. Gärna i skogen, i vackra kläder och vackert smink. 

 

Visst, jag for till mitt smultronställe men inspirationen blev som bortblåst i den iskalla vinden (hehe, nu fick jag till det). En bild blev det och så åkte jag hem igen.

 

Men hej, flow eller inte, så är det fredag! Min helg spenderas med arbete. Vad ska du göra? :-)

 

image9


Bloggevent och Mosho

Skrivet av Caroline Eriksson 26.02.2016

Jag känner att det behövs en liten paus nu från alla resor till Vasa. Minst en gång per vecka har jag varit till stan under februarimånad. Även om det bara har varit roliga vistelser så är det nyttigt att bara ta det lugnt. 

Så igår avslutade jag alla vistelser för en tid framåt, med ett bloggevent med andra trevliga Sevendaysbloggare.

 

Vid 1 rum + kök samlades vi i ett avskilt och vackert rum. Sanna Lundström som är försäljningschef för företaget Mosho, som i sin tur är dotterbolag till Dermoshop, hade placerat ut olika produkter på bordet och hade en fin presentation. Till skillnad från Dermoshop, så riktar sig Mosho till föreningar, skolklasser och andra grupper. De erbjuder ett behändigt sätt att samla in pengar genom att sälja hudvårdsprodukter. Om du går in på den här sidan så får du mer info.

 

mosho dermoshop 7

 

Ni vet små söta barn som säljer toapapper, som tydligen ingen annan än jag, kan säga nej till? Istället för att sälja wc-papper så kan skolklasser gå runt och sälja handtvål, duschtvål och handkräm (Som jag annars rekommenderar! Mina kruttorra händer blev babylena och doftade rosor). Mycket roligare för både barnen och kunden, än att sälja t.ex sockor eller kakor.

 

mosho dermoshop 5

 

Sanna Lundström.

 

mosho dermoshop 2

 

Elin och Marie.

 

mosho dermoshop 3

 

Karastarkt med Jens i gänget.


mosho dermoshop 4

 

Josefin.

 

mosho dermoshop 6

 

Jens och Michaela.

 

1rumochkok

 

När presentationen var över och vi hade fått svar på våra frågor blev det dags för mat. En enorm skål med kycklingsallad med stora bitar kyckling och fetaost. Så himla gott! Åt tills jag blev belåten och trött. ;-)

 

Så det var den kvällen. Jag är tacksam för möjligheten att träffa och lära känna nytt folk via Sevendays. Även om vi alla är unika personer med olika intressen och bloggstilar, så funkar vi fint tillsammans. Bilden på hela härliga gruppen har Julia fotograferat.

 

sevendays gruppbild


Vi har glömt varför vi vaccinerar oss

Skrivet av Caroline Eriksson 25.02.2016 | 12 kommentar(er)

Kategorier:

I VBL igår skrevs det om vacciner och en läkare fick säga sin åsikt i den här oändliga vaccindebatten. Som ni kanske ser i sidospalten så arbetar jag ju inom äldreomsorgonen. Det betyder att människorna jag möter har sett sina nära eller varit själv den som drabbats av de sjukdomar vi idag vaccinerar oss mot. 

 

Jag undrar om en liten del av den här vaccindebatten har uppstått för att många har glömt. Glömt hur små barn inte fick gå ut genom dörren på flera veckor, hur föräldrar tog in snö och gräs till hemmet för att barnet skulle få uppleva naturen, kanske för en sista gång. Hur allt från unga till gamla skickades iväg till sanitorium på grund av tuberkolos och andra sjukdomar. Och en stor del kom aldrig hem igen. Hur små barn blev rullstolsbundna och aldrig kunde springa med de andra barnen.

För idag är det mer en regel än ett undantag att barn föds med tio fingrar och tio tår. Inte med en deformerad arm eller ben.

 

De som levde för 70 år sen har inte glömt. Är tacksam för att jag har chansen att kunna diskutera hur det egentligen var ställt då. Har du själv en anhörig i livet så ber jag dig att ta chansen och prata om livet med hen. Man kan få nya perspektiv att se livet på.

 

 

Som liten fick jag, som de flesta av alla vaccinmotståndare, alla grundläggande vacciner. Sen dess har jag bara tagit stelkrampssprutan, och på grund av ekonomiska skäl inte tagit Hepatit A och B vaccinet (dock har arbetsgivaren en skyldighet att vaccinera alla vårdare mot det ifall man vårdar en människa med hepatit). Influensavaccinet har jag aldrig tagit, och har *ta i trä* inte varit mer sjuk än andra på fem år nu. HPV vaccinet hade jag önskat vore gratis för alla unga kvinnor när jag var i den åldern. Om det finns en chans att minska livmoderhalscancer för ett par kvinnor, skulle man inte ta den då?

 

Jag tror att det måste kunna finnas en balans när det kommer till vacciner. Allt är ju inte svart eller vitt här i livet, och det är onödigt att bli hysteriska.

Vi kan inte leka Gud och bestämma över vilka sjukdomar vi INTE ska drabbas av här i livet. Men vi kan undvika att gå 70 år tillbaka i tiden. De sjukdomar vi glömt bort, och som läkarna inte är tillräckligt skolade inom, vill vi ju undvika. Och absolut inget jag skulle önska mitt framtida barn.

 

 

* Alla får kommentera det här inlägget så länge alla håller en god ton och visar respekt för varandra. Vill ni länka till artiklar som visar hur dåliga de grundläggande vaccinerna är, se till att de har en pålitligt källa och riktigt forskning bakom sig. De flesta av artiklarna är skrivna av troll. Och så vill jag slutligen tillägga att vare sig du är för eller emot vacciner så påverkar det inte min syn på dig som människa.*

 

odehus4

 

Om ni inte visste det så har jag förr gjort en bloggserie om ödehus. Det här är från ett "dårhus" och på bilden ser ni gamla medicinflaskor stå på rad. Skulle ni vara intresserade av att se bloggserien igen?


Mitt nya jag

Skrivet av Caroline Eriksson 24.02.2016 | 9 kommentar(er)

Tre saker man inte ska göra: prova en tajt klänning efter tre tacos, handla mat hungrig eller färga håret när man är mitt i en PMS-period eller har ålderskris. Jag har en tendens att göra alltihop. Mitt chockrosa hår i förra inlägget var min ålderkris. Annars har jag en gång i månaden en otrolig lust att färga håret, och igår var en sån dag.

 

Vanligtvis brukar jag stå emot behovet av förändring, men kunde inte hålla mig igår. Köpte en mörkblond hårfärg och tänkte att: "Slingor är väl svinenkelt att laga på sig själv". Nej, det är det inte. När folien föll och fläckade av sig på håret fick jag halvt panik och slängde i färgen i hela håret. Sambon fick rusa till butiken efter en till förpackning, och jag såg framför mig hur denna dag skulle spenderas med blekningsmedel i håret för att fixa till allt.

 

Men sidu, ibland har man tur. Resultatet blev inte så illa, och även om jag är mörkare i håret så känns det bra. Dock har endast en person jag lagt märke till "mitt nya jag" idag, och då har jag sett många personer. Jag trodde ju det skulle vara en stor förändring att gå från platinablond till denna hårfärg.

 

Men hej, jag matchar ju mina ögonbryn. Och så ser jag kanske mindre "rasistisk" ut nu. Fick höra den kommentaren av en kille som jag nobbade. Allt ska man få höra. :D

newhairnewhair


Ny hårfärg

Skrivet av Caroline Eriksson 24.02.2016

Det här är endast en uppdatering om att nästa inlägg kaaaaanske tar till eftermiddagen, men att det är värt att vänta på. Igår kväll skedde det en förändring med mig, eller egentligen håret. Och det ska ni få bildbevis på. Senare.

 

Vilken färg gissar ni på? Chockrosa som jag hade under ett dygn i somras, då jag vaknade upp och förstod att jag skulle fylla 25-år? 

 

chockrosa