Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna februari 2016

DIY Doftpinnar

Skrivet av Caroline Eriksson 23.02.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Doftpinnar har blivit riktigt populärt, och det syns på prisen i butikerna. Vilken tur att jag nu ska dela med mig av ett DIY som är otroligt enkelt och billigt, om du också vill ha doftpinnar.

 

Vad du behöver:

Grillpinnar 

Flaska

Olja (som inte doftar något speciellt)

Eterisk olja i valfri doft (man kan blanda en unik doft av olika oljor)

 

Jag hällde upp olja till ungefär hälften av flaskan. Blandade i lavendelolja och apelsinolja tills det blev en behaglig doft. Man får pröva sig fram. Till sist la jag i grillpinnarna och resultatet blev något som kunde ha kostat 40 euro i butiken, när det egentligen blev "gratis", eftersom jag redan hade alla tillbehör hemma.

 

Perfekt att ha som prydnad till t.ex badrummet eller att ge bort till present till en kär vän.

 

Så här blev det att se ut efter att jag pysslat färdigt. Jag är riktigt nöjd.

doftpinnar


Kanske är livet förutbestämt

Skrivet av Caroline Eriksson 23.02.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Som liten berättade jag för mamma om hur jag valt henne. Låter konstigt och kanske jag var en konstig unge. Såg ju skyddsänglar på övergångsställen också. Men historien om hur hon blev min mamma, enligt mig, var att jag såg henne på håll, åkte nedför en stor rutschkana och så blev hon min mamma. 

 

Historien och hur det såg ut, minns jag än idag. Och vem vet, kanske var det så eller så var det en rolig dröm som var så verklig att jag trodde på den. Det sägs att barn är medfött mediala tills livet får dem att stänga av.

 

På väg hem från Jakobstad igår kväll fick jag se efterspelet av det som varit en olycka tio minuter före. Och jag hann tänka den dumma tanken "tänk om". Tänk om jag inte hade tagit en andra portion sallad innan jag åkte hem, tänk om vad jag än gjorde före inte hade tagit sin tid och jag var där 10 minuter före. Och tänk vilken otroligt tur hur jag fått skratta så tårarna sprutat, kramat om min mor och syskonen och skickat iväg ett sms till sambon hur jag saknar honom.

 

Men man ska inte tänka så. 

 

Kanske har livet redan förutbestämt vad som ska hända. Vem vi ska möta och vad vi ska lära oss. Kanske vi aldrig lär oss medan andra får lära sig mycket på en hård väg. Medan jag var som sjukast i SLE så visste jag att det hade en lärdom ändå. Och kanske är det så och inte bara min egen uppfattning och det som gav mig trygghet. Hur sjukdomar kan få människor att glömma det mesta, förutom de man älskar mest. Som ger en trygghet. Det har väl någon betydelse.

 

Som ni kanske märker så har jag inga kloka eller roliga svar på allt idag. Det här är bara tankar.

Ändå är jag fylld av otroligt tacksamhet till livet och alla varelser som vandrar på vår jord i denna stund. Mer än förr.

Att gå runt och vara cynisk och bitter hjälper ingen, absolut inte en själv, så gör som Frozen-flickorna och sjung "Let it go". 

 

429487 10150668434408880 2070125371 n

Jag för några år sen. Såg skyddsänglar och uppfann "duck face". Minns var ni såg den berömda fotominen först. 


Snippan, elefanten i rummet?

Skrivet av Caroline Eriksson 22.02.2016 | 3 kommentar(er)

Vagina, fitta, bäver, snippa, kissimurra, muff... Kärt barn har många namn.

I högstadiet under sexualundervisningen fick alla ungdomar skriva sitt eget ord för könsorganet på den stora svarta (eller var den grön?) tavlan. Jag skrev stort MUTTA och efter en kort pinsam tystnad skrattade alla barnen nervöst.

 

En bloggläsare tyckte att ordet mutta är kränkande, medan i mina ögon är just mutta det finaste jag kan kalla mitt könsorgan. Och vad beror det på? Jo, som liten flicka fick jag lära mig att könsorganet heter mutta. Inget farligare än så, och det är väl tur, annars skulle jag väl skratta nervöst varje gång sambon talar finska med sin mamma. 

 

Många tycker kanske det här är pinsamt, inget man ska tala om eller ens nödvändigt att nämna. Men för ett litet barn är det viktigt att få det rätta bemötandet när hen frågar om sitt könsorgan. Att få ett okomplicerat namn och att inte göra hela situationen till något större än den är. Om du är, eller en vacker dag blir, förälder och ställs inför frågan; släpp din egen föreställning om hur äckligt, skamligt och fult det är att prata om könsorgan. För ditt barns bästa. Låt inte snippan bli elefanten i rummet, eller Voldemort ("Du vet vad" / "Det som inte får nämnas vid namn"). 

 

 

Namnet i sig själv behöver inte vara det gulligaste ordet man kan föreställa sig. Man behöver varken romantisera eller dramatisera ett könsorgan. Så länge det inte är kränkande är min åsikt att man får kalla det vad man vill. Men vad vi ser som kränkade handlar ju sist och slutligen vår egen upplevelse och den syn vi har på vår kropp och sexualitet.

 

 

Tack mamma för att du aldrig tyckte det var pinsamt, att du är en stor del till varför jag accepterar mig själv och min kropp idag. Som den är. Utan att skämmas. 

 

duvetvem

 

(Så här konstnärlig är jag idag. Obs! Det här blogginlägget handlar om det kvinnliga könsorganet eftersom jag har känslan av att det är mer tabu att tala om eller hitta ett namn för det) 


Livet för mig till Jakobstad

Skrivet av Caroline Eriksson 22.02.2016

Idag för omständigheterna, livet, mig till Jakobstad. Brukar vanligtvis planera mina resor längre än ett dygn på förhand men man behöver inte, och kan inte, alltid göra på exakt samma sätt. Såna här gånger är det bra att arbeta deltid, så är man lite mer fexibel för förändringar och spontana roadtrips. 

 

Så snabbt jag vaknat till, kanske ätit något (är ingen frukostmänniska) och fixat mig så gräver jag fram röda faran under all snö som fallit och åker iväg. Hoppas det är lite trafik, fina vägar (brukar vanligtvis vara det, bara man åker förbi Malax) och att den här dagen ändå blir fin. Ikväll åker jag hem igen. 

 

Det blir ett till blogginlägg ändå idag, om ett ämne som människor kanske tycker är pinsamt. Men har med mig iPad'en så jag kan sköta om bloggen när det finns tid för det. 

 

 

Ta hand om er alla! Krama om dem ni tycker om och säg att ni älskar dem. Om ni är en person som ser måndagar som en nystart, låt denna vecka vara den ni är fullt ut er själva. Släpp drama, oro och en felaktig bild av er själva. Omfamna er själva, som den ni är och tala från hjärtat. Kram!

 

IMG 9808


Snöskoter på isen och korv

Skrivet av Caroline Eriksson 21.02.2016 | 1 kommentar(er)

När min sambo köpte snöskoter för några år sen tyckte jag först det var kul. Sen när jag väl satt på och inte hade kontrollen själv blev jag lite rädd. Så rädd att jag klämde min stackars kärlek i höfterna med mina egna knän, halvt skrek och blundade om det var flödvatten på isen. 

 

Inget farligt hade ju hänt, det var ju endast min egen vilda fantasi som spelade spratt med mig. 

Nu har han köpt en ny snöskoter. Mindre, snabbare och stabilare. Igår var det första gången jag satt på med den och vi åkte över isen. Inget flödvatten, inget skrik från mig och sambons höfter blev inte skadade.

 

Tillsammans med ett par vänner for vi ut till villan, njöt av det vackra vintervädret, lagade upp brasa och grillade korv. Pyromanen inom mig väcktes till liv och det var roligt att hålla brasan vid liv, förutom då man fick rök i ögonen. Tur att man inte bryr sig om eller behöver ha smink på sig när man är ute på sjön. 

 

IMG 9884

 

Med hjälp av yxa och kniv fixade jag till ett grillspett. Slutresultatet blev ett litet men vackert grillspett (som det rymdes fyra knackkorvar på).

 

IMG 9899

 

Elden är vacker att fotografera.

 

IMG 9904

 

KORV!


Friluftsliv i Petalax skärgård

Skrivet av Caroline Eriksson 20.02.2016

Har just kommit hem efter en hel eftermiddag ute i Petalax skärgård. Har åkt snöskoter, eldat brasa, ätit god korv och umgåtts med vänner.

Finns många bilder att visa er, varav en av mig och en yxa. Men det får vänta tills i morgon.

 

Hoppas att ni alla har en riktigt fin lördag och njuter. 

 

Nu loggar jag ut, tvättar upp mig och far på dejt med kärleken. Kameran får lämna hemma <3

 

image8


Mitt kraftdjur: Örnen

Skrivet av Caroline Eriksson 20.02.2016

Ett kraftdjur är ett djur som man känner en speciell dragning till. Ett djur som kan ge en styrka och vägledning i livet. Det är egentligen en uråldrig visdom och shamaner som arbetar med sina kraftdjur, men det betyder inte att vi själva måste vara utan. 

 

För några år sen mötte jag på min första örn. Sen dess ser jag örnar överallt (om jag får överdriva). Det mäktigaste mötet var då jag fotograferade i skogen och plötsligt såg en stor fågel flyga från ett träd. Det var en örn som sen lämnade att flyga en bit ovanför mig och känslan var otrolig. 

 

Igår följde jag med sambon och svärfar för att hålla koll på dem när de åkte med snöskoter på isen. Och gissa om lyckan var stor när jag fick se en örn! Den blev rädd när de körde över isen, men jag gick en bit ut och la på örnläten via youtube. Och efter en stund kom örnen flygandes igen. 

 

IMG 9851

Det här är en video från 2014 då jag fick ett trevligt avbrott i arbetsdagen. Och jo, jag säger "Hej" åt alla örnar jag möter.

 


Glutenfria bananplättar

Skrivet av Caroline Eriksson 19.02.2016 | 2 kommentar(er)

Det är väldigt sällan jag tipsar om recept på bloggen. Mestadels för att det är sambon som lagar maten. Men ibland kan jag laga något riktigt gott, och idag ska jag tipsa er om det också. :-)

(det här är ett gammalt recept jag publicerat förr)

 

IMG 1558

Ingredienser:
4 ägg
2 dl grädde
2 bananer
1 matsked fiberhusk
1 tesked bakpulver
salt

 

Gör så här:
1. Mixa alla ingredienser med stavmixer eller vad du tycker är lättast att blanda med.
2. Bli inte rädd om smeten känns och ser stabbig ut. Den ska se ut så där.
3. Stek i vilket fett du önskar och tycker smakar bäst. (OBS! Smeten fluffar till sig i stekpannan så testa dig fram med att lägga lite smet till en början.)
4. Ät och njut, för livet har sina goda stunder!

 

IMG 1573


Ta hand om våra egna först

Skrivet av Caroline Eriksson 19.02.2016 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Så gott som dagligen dyker en smårastistik "artikel" upp i mitt facebookflöde. Innehållet kan vara varierande, men budskapet är detsamma. För länge sen stängde jag mina öron och ögon för dem. Scrollade vidare och vill inte ge energi åt dem som är fördomsfulla, rädda och endast delar detta för att försöka föra över sin rädsla till andra. 

Det är onödigt att diskutera en flyktingfråga med någon som redan är bestämd på att de asylsökande endast är här för att våldta, stjäla och leva på vår bekostnad. Och nej, det tror jag inte om mina asylsökande grannar.

 

I kommentarerna kan man läsa "Vi måste ta hand det egna folket först". Och om vi ska definiera den meningen undrar jag; vem är egentligen "vårt eget folk?". Och var bestämmer vi gränsen för ett jämlikt människovärde?

 

Är vårt eget folk den ensamstående mamman som inte har råd med skidor till barnets skolgympa? Den hemlösa alkoholisten du ser på torget. Din granne, som du möter i trappan utan att varken hälsa eller vet namnet på? Åldringen som inte varit utanför sin dörr på tio år? Jag som för åtta år sen sökte om utkomststöd för att ha råd med elräkningen?

 

 

När jag ser meningen: "Vi måste ta hand om vårt eget folk först" så undrar jag vad just den personen gör för att hjälpa. Hjälper de sina grannar, skänker sina gamla skidor till den ensamstående mamman och vågar de se en alkoholist på stan? Allt behöver inte handlar om pengar, för en vänlig handling kan redan göra mycket och förgylla dagen för en annan människa. Vem vi än är och i vilken situation vi än befinner oss i. 

 

Det måste bli en förändring, och det håller jag med om. Men till den förändringen finns det inte plats för mer hat, rädsla och fördomar.

Och all förändring börjar i oss själva. 

 

IMG 9798

 

Och har du problem med att veta vad man kan göra för att hjälpa "våra egna"?

 

Röda Korsets frivilliga (kanske du) kan vara en vän i ensamheten. Jag vet med säkerhet att äldre skulle uppskatta att någon mer än jag, vårdaren, hälsar på för att dricka kaffe, äta bulle och diskutera. En gång per månad eller så ofta du vill, kan du förgylla dagen för en åldring (eller annan ensam människa).

Diakonissor kan vara en räddande ängel när man har det krisigt med ekonomin. Här listar Vasas svenska församling upp hur JUST DU kan hjälpa en nödställd människa.

 

Fyll gärna i era egna tips i kommentarsfältet om hur vi kan hjälpa varandra.


Lite snusk

Skrivet av Caroline Eriksson 19.02.2016 | 2 kommentar(er)

Idag skriver jag om lite snusk, fredagen till ära! 

Som ni kanske förstod från blogginlägget där jag listade upp känslor och scenarior som kan uppstå när man har en favoritserie, så följer jag ganska många tv-serier. How I Met Your Mother är en av dem, också. 

 

I ett avsnitt så får Marshall leva ut sin passion för diagram och gör diagram för precis allt. Ett av dem var de snuskigaste presidentnamnen och namnet Johnson var på första plats. Jag hade ju förstått om Bush var på första plats, men förstod inte varför Johnson var på första.

 

Så jag googlade, som brukar lösa de flesta problem. 

 

Johnson är ett gammalt slangord för penis och härstammar från 1860-talet. Och här var det inte lika roligt, tills min vilda fantasi väcktes till liv och jag började tänka på youtube-katten som talar om "Oh long Johnson".

Problemet var bara att det var sent på kvällen och jag skulle ropa in katterna, men fick inte något annat ljud ur mig än skratt. Jag var kanske lite trött.

 

Och jo, katterna hittade nog hem bara av att höra mitt skratt också.

 

OH LONG JOHNSON

Jag kan inte se på det här videoklippet på samma sätt längre.