Visa alla inlägg skrivna mars 2016
Rundtur på Bergö (enligt Carro)
Skulle nästan ha panik över att jag inte ännu bloggat idag, om det inte vore för att jag har haft en av de roligaste dagarna på länge. Och det bästa av allt: Ni ska på sätt och vis få följa med.
Jag har för tredje gången i mitt liv, varit till Bergö. Bergö är den största och enda ön med befolkning i Malax skärgård. Tänk er ett miniatyr-Åland med röda stugor som är pyntade med alla konstverk man kan tänka sig. Inget konstigt heller om det går en enorm kalkon på ens gräsmatta. Alla Bergö-bor verkar trevliga, för de vinkade stort åt mig. Så jag vinkade tillbaka.
En gång i tiden hade jag som drömyrke att bli reseguide. Och nu får ni avgöra hur bra mina guide-egenskaper är.
Jag såg två Bergö-älgar. HEJ HEJ!
Jag såg Pärisgrånn. Rolig fakta: de flesta vägskyltar är skrivna på dialekt.
Jag såg Bergös café som erbjuder kaffe med dopp till alla 400 invånare.
Jag såg Bergös kyrka. Om jag inte ljuger för er så är den byggd på början av 1800-talet. Ganska historisk och väldigt sevärd.
Jag såg Bergös häftigaste träd. Hur är detta ens möjligt?! Endast på Bergö kan man få uppleva sånt här.
Jag såg Bräeidhäeillon. Ifall du inte, som jag, hör till urinvånare så kan du finna en skylt bredvid som förklarar vad platsen heter.
Jag såg Bergös lekpark. På Bergö kan stora som små ha roligt.
Jag såg Bakkan. Väldigt vackert.
Och jag såg Bergö-färjan. Rolig fakta om mig: Jag är född ålänning, men blev ändå sjösjuk på denna färja. Trots att det varken blåste eller gick otroligt hårt.
Tack Bergö! Har ni sett en galning idag så behöver ni inte oroa er. Jag är hemma på fastlandet igen.. men vi lär synas igen!
Det kallas psykopat, för f**
En facebookvän delade en status med tillhörande bild. Bild på en katt som hittats död i Larsmo. Under tre år har 6 katter försvunnit från en familj. När den sista katten hittades igår så var det synligt på att det inte var en naturligt död, utan någon har haft ihjäl den. På ett brutalt sätt.
Jag vill inte dela facebookstatusen, för den fick mig att bli riktigt illamående. Men ni kan läsa artikeln i OT om ni prenumerarar t.ex på Vasabladet. Klicka här för att komma till den.
Den här bloggaren funderade om det är ett sätt att göra revolt på genom att plåga andra djur. Jag håller inte med.
Ursäkta mitt ordval, men jag är så arg. Det är för fan ett tecken på psykiska problem om man bestämmer sig för att plåga en levande varelse. Att låta ens vidriga tankar gå till handling, och som leder till död. Att göra något fruktansvärt på omänskliga sätt. Psykopat brukar det kallas.
Medan jag läste denna status var alla mina tre katter ute och lekte i vårsolen. De vill inte vara inne så mycket nu när gräsmattan är grön och det finns mycket nytt att upptäcka. Jag vill inte stänga in dem, för att det kan finnas sjuka människor utanför dörren.
Som den gången Mr. Fantomen varit borta länge, och kom till sist hem. Olycklig. Från midjan ner var han dränkt i oljeliknande vätska. Medan jag satt med honom i badkaret för att få honom ren brast mitt hjärta. Klart katten kunde ha hoppat i ett oljefat av sig själv, men borde väl ha varit smutsig lite överallt då? Den största rädslan då var att någon tagit i honom för att doppa honom i olja.
Och jag hoppades att frassen med temperament som en mink, rivit och bitit, tills han kom hem till tryggheten.
Och jepp. Det här skulle ju vara en positiv vecka, men det betyder inte att jag blundar för olyckligheter. Blir man inte arg över sånt här, så vet jag inte vad som pågår i själen. Finns det något som verkligen får mig förbannad är det våld i alla former. Ingen skillnad om det är djur eller människor.
De som skadar andra borde ta och söka hjälp. Snabbt som tjofaderittan.
Spöket av sig själv
I många hem jag varit i så pryds väggarna av broderade tavlor. Ordspråk och visdom. "Lär dig livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta". Jag ser människan framför mig som för 60 år sen satt och handarbetade. Det som var då och det som är nu. Föreställer mig hur personen suttit i timmar, handarbetat tills fingrarna värkt för att sedan rama in och hänga upp tavlan. Vi lever väl alla i en salig blandning av det som varit, det som är och det som komma skall. Det enda som egentligen existerar är nu. Och här kommer det välbroderade ordspråket in.
Ibland när jag kör förbi min gamla skola, hus jag bott i eller gator fötterna rört vid, kan jag ibland se spöket av mig själv. Den jag var då. Inget fel på henne heller. Men det enda som är säkert är att allt förändras, och jag är inte samma person idag. Jag har reflekterat och släppt taget, om det som varit och de felaktiga föreställningar jag någon gång haft om mig själv. Förlåtit och låtit spöket gå vidare, i kärlek.
Vi är väldigt hårda mot oss själva. Gör vi misstag tar det länge för oss att förlåta oss. För vissa flera år, andra aldrig. Om det vore vår bästa vän som gjort samma misstag skulle vi inte vara lika hårda. Så är det inte konstigt hur vi envisas med att klanka ner på oss själva och vägrar släppa taget? Håller fast i en känsla av skam och sorg.
Och detta verkar kanske som en melakonisk text, men det är det inte. Detta inlägget hör till det positiva-veckan. För att vi ska bli i frid med oss själva så kommer vi att bli tvungna att möta vårt eget spöke. Den dagen ska vi inte vara hårda, dömande och älta det som varit. Vi kan inte förändra på historien. Allt som varit har tagit oss dit vi är idag. Och det enda som existerar är nu.
Det sägs man ska omfamna sitt inre barn, och jag vill vi ska omfamna oss själva. Fullt ut. I kärlek.
Att se en örnunge möta världen
Är det inte underbart det här internätet? Jag har gått och förälskat mig i ett par örnar och deras liv. Via livestream har jag följt med dem sen starten. Två ägg som det vaktat för sina liv. Turats om att hålla dem varma och säkra. Och igår fick jag ser för första gången i mitt liv när den första örnungen kämpade sig ur det trygga skalet och välkomnades till en helt ny värld.
Det var något nytt att höra det pipande ljudet inifrån äggets skal. Och ut kom en liten och lurvig varelse. Ovetandes om hur högt upp på näringskedjan hen kommer att vara. Om livet som väntar.
Den lilla lurviga saken bredvid ägget är den första örnungen som föddes idag. Det andra ägget förväntas kläckas om fyra / fem dagar. Pappaörnen äter lite lunch.
Sen är det också väldigt intressant att följa med i kommentarer och debatter om just dessa örnar och hur de lever. Många, som mig, är bara glada över möjligheten att få följa med örnarna. Men så finns det de som ifrågasätter och dömer. Är rädda att örnarna inte tar hand om sin unge på rätt sätt. Och när en börjar så sprids oroligheten bland flera.
Naturen har ju detta på klart. Och jag känner tillit.
Det kommer alltid att finnas personer som inte vill eller kommer att förstå. Som är på helspänn och förväntar sig det värsta.
När man bara kan luta sig bakåt och njuta av att se naturens mirakel.
Något jag inte sagt till er
Det finns något jag inte sagt åt er. Något som kan vara rätt så provocerande för vissa människor. Och så är det ganska ointressant att veta vad människor äter. Men nu säger jag:
Jag har slutat äta socker. Har inte hållit räkningen, men är väl på vecka fem eller sex nu. Mitt i allt är det mer. Jag håller inte räkningen.
För många år sen åt jag LCHF i flera år och mådde bra. Sen en sommar slutade jag, och det gick bra till en början. Men min mage är känslig och svällde upp till en boll av minsta lilla. Det värsta har jag varit utan nu i över en månad. Man måste ju göra det man mår bäst av själv, och istället för att jag ska gå runt med sjuk mage, så ser jag detta som ett vettigt val. Det är alltså inte sockerberoende jag har haft, utan mitt val är baserat av det jag mår bäst av, kroppsligt och själsligt.
Nu i påsketider så har många frossat i godsaker, och det har jag också. Det finns ju hur mycket gott som helst som inte innehåller 70 gram socker. Det går att dippa grönsaker till fredagsmyset.
Vad har hänt under dessa sex veckor då?
- Jag hålls mera mätt. Snabba kolhydrater gör att vi blir hungriga lika snabbt blodsockerkurvan sjunkit, men nu när jag väljer långsamma kolhydrater hålls blodsockerkurvan i skick.
- Har minskat risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Har inte generna på min sida, men det betyder inte att man ska ge med sig och förvärra saken.
- Kanske liiiite mindre humörsvängningar (okej, nu ljuger jag, för jag har snyftat till Walking Dead och Let's Dance). Mensvärken kändes nog förjävlig, men inte lika hemsk som den brukar.
- Mindre uppsvälld mage.
- Har inte gått ner i vikt, men det är inte heller mitt mål. Så jag är nöjd.
Nu kanske många tänker att "Man måste ju äta kolhydrater och kroppen behöver socker!". Jag äter kolhydrater och kroppen omvandlar ändå det jag äter till sockerarter och energi. Trots att det inte är vitt socker jag stoppar i mig.
Vad har du för relation till socker?
Bild från några år sen då jag inte åt socker alls, men nog använde det som rekvisita till bilder.
10 sätt att bli lycklig
Vad är lycka - egentligen? Är vi själviska som vill vara lyckliga, i en värld av oroligheter? Är det något vi kan gå runt och uppleva ständigt? Eller är lyckan flyktig, något som man måste fånga? Har människor en felaktig bild av vad lyckan är, och vad som gör oss lyckliga? Här har jag kollat upp 10 sätt att bli lycklig på - och i slutet min egen uppfattning om lycka. Har ni själva frågor angående positivitet och lycka, skriv gärna en kommentar så tar jag upp det i ett alldeles eget blogginlägg. <3
10 sätt att bli lycklig:
1. Generna spelar roll. Forskare menar att föds man av optimistiska föräldrar så har man god chans att själv bli optimistisk och se livet från den ljusa sidan.
2. Träna. Blää vad tråkigt, tänker ni. Men det krävs inte mycket träning för att endorfiner ska frisättas i kroppen och vi blir gladare. Som plus så får man mindre risk för hjärt- och kärlssjukdomar.
3. Goda relationer. Man behöver inte ha många vänner, så länge man har goda och starka relationer till de i sin närhet.
4. Arbete ger tillvaron en mening och vi får rutiner i vardagen. Förutsatt att man har god trivsel och gemenskap på arbetsplatsen så ger det också känslan av sammanhang och att man arbetar tillsammans för ett mål.
5. Gå ut. Omedvetet och medvetet dras jag till mitt smultronställe, som är vid havet. Här får kreativiteten flöda och jag får känslan av lugn. En undersökning i England visade att flest människor kände känslan av lycka nära havet, än i en stadsmiljö.
6. Le! Vi har massor av muskler i ansiktet som skickar signaler till hjärnan, på samma sätt som om vi vore glada "på riktigt". Fake it 'til you make it?
7. Var realistisk. Skrota den långa listan på allt du tror dig behöva för att vara lycklig. Man blir inte lycklig först när vi har huset, barnen och drömjobbet. Nöj dig med mindre. Uppskatta det du har.
8. Meditera. Att stanna upp, andas och våga möta sig själv är viktigt. För mig kan meditation vara då jag sitter ensam i tysthet och möter mig själv. Eller då jag är och balanserar stenar. Det som skapar lugn.
9. Hitta en Gud. Eller en tro. på något Kanske beror det på att livet efter döden ger ett lugn, eller att oftast finns det en gemenskap i religiöska kretser. Eller tro på dig själv.
10. Öva, öva, öva.. Att bli lycklig och tacksam för livet är något man måste träna upp. Speciellt om man länge varit i en ond cirkel av negativitet eller inte har tron på sig själv eller att man duger. Skriv upp varje dag minst tre saker du är nöjd med dagen och dig själv. Allt från stort till smått räknas. När vi lär oss att se och uppskatta det vi redan har, än det vi önskar, så blir vi automatiskt mer tacksam och lycklig.
Vad är lycka för mig då? Lycka är t.ex när jag sitter vid mitt smultronställe. Har praktiserat mindfulness genom att balansera stenar och verkligen är i nuet. När jag på kvällen sitter i soffan bredvid sambon, ser på honom och känner tacksamhet av att ha träffat honom och att vi har varandra. Katterna som är mjuka och gulliga. När man skrattar så tårnarna sprutar på arbetet med kollegorna. Då jag hjälper en annan människa, utan att vänta mig något tillbaka. Lycka är att vara sig själv och vara med de som accepterar en, precis som man är.
Mycket av den lycka och tacksamhet jag känner kommer inifrån. Lycka för mig är inte att gå runt 24/7 och vara sprudlande glad. Det är inget misslyckande de dagar man känner sorg eller stress. Det viktigaste är att man inte låter sig fastna i de känslorna eller blir förblindad av negativiteten, så vi inte ser det fina omkring oss.
Bild från några dagar sen då jag återvände till mitt smultronställe och balanserade stenar. Det är meditation för mig.
Konstnärligt självporträtt
Det kändes som evigheter sen jag la på mig massor av smink och tog en konstnärlig selfie. Så eftersom jag var ledig, utvilad och kände mig kreativ så blev det en förmiddag med fotografering. Nåt måste man ju underhålla sig med. Just nu följer jag med ett örnpar i USA via livestream, och deras ägg som vilken timme som helst kläcks. Det är spännande. Bilden och sminkningen är inspirerad från örnarna.
År 2014 tog jag en liknande bild. Skillnaden är att då hade jag endast en fjäder, mindre örnar och vitare hår. Nu fick kungsörnen komma med på bild.
Näthat, inget problem!
Wohoo! Denna vecka är det positiva-veckan på bloggen. Ska ta fram gurun i mig och dela med mig av allt jag kan och som hjälpt mig. Förhoppningsvis ska en eller två människor ha lärt sig minst ett knep att se livet från en positiv sida när veckan är över.
Därför börjar jag också med att ta tjuren i hornen och pratar om motsatsen till positivitet. Hatet. Hur kan man se det från en positiv synvinkel?
Näthat är ett återkommande ämne att skriva och prata om. Det är vanligt, har skördat liv och är straffbart. Även om jag ser mig själv som skonad så dyker det nu som då upp kommentarer som vill förminska och tysta mig. Ser det inte som ett problem. Inte ens när någon tycker "jag förtjänar att brinna i helvetet". Varför ska jag förklara.
1. Jag tror inte på ett helvete. 2. Tänker tillbaka 13 år till den dagen jag slutade använda ett par stora rosa örhängen av plast som jag verkligen tyckte om och fått av mamma. En grupp tjejer, ett år äldre, mobbade mig för dem. I den stunden fräste jag tillbaka, men senare under dagen tog jag av mig dem och använde aldrig dem igen.
Jag tycker verkligen om att blogga. Att genom text få uttrycka mig och nå ut till andra. Till på köpet är jag duktig på det. Idag skulle inte en ledsen människa få mig att logga ut för att aldrig mer logga in igen.
När en spydig kommentar dyker upp i kommentarsfältet blir jag inte sårad. Varför skulle man ta det personligt? Istället ser jag det som ganska fascinerande hur en människa orkar lägga tid på att spy ut sin ilska och osäkerhet på andra. För det är ju det näthatet handlar om. En ensam människa bakom en skärm som känner någonstans i sitt inre behovet av att förminska andra människor.
Hatet får inte vinna. Det som gör mig ledsen är människorna som tar åt sig av elaka och anonyma kommentarer. Som låter det förstöra en fin upplevelse eller känsla. Sanningen är väl att så länge vi lever kommer det alltid att finnas någon som inte tycker om en eller det man gör. Det är helt okej. Jag vill inte anpassa eller censurera mig för att göra alla tillfredsställda.
Så ett tips till alla er som utsätts för näthat eller mobbning i verkliga livet:
Jag tar avstånd från personer som sårar eller är negativa. Om jag i det verkliga livet inte skulle umgås med en människa som inte tycker om mig, snackar skit eller vill skada mig på något vis, varför skulle jag samspela med dem på internet?
Ta distans och inte allt så personligt.
Några tycker kanske man är falsk som rensar bland kommentarer, men jag ser det inte så. Det är min blogg och jag har kontrollen. Ta alltså själv kontroll och godkänn inte elaka kommentarer, men spara dem ifall du behöver göra en polisanmälan i framtiden.
Har man inget snällt att säga, kan man vara tyst. Allt jag skriver i denna blogg kan jag prata öga mot öga med en annan människa. Låt det också bli en regel när du själv kommenterar eller bloggar. :-)
Så påverkas du av sommartiden
De enda som är glada över sommartiden måste ju vara nattsköterskorna. En timmes kortare natt och jag funderar hur i hela friden vi än håller på att ställa om klockan. Många länder har slutat med sommartid och några länder har aldrig haft såna fasoner.
Själv sitter jag nu i skrivande stund, är lite förvirrad, otroligt trött och ska snart till arbetet. Kändes otroligt konstigt att ställa sig i ordning för att sova, nio på en lördagskväll (!!), för att ens ha lite hjärnkapacitet idag. Vaknade i panik mitt i natten och funderade varför inte väckarklockan ringt. Klockan var två.
Därför listar jag nu upp lite information om varför det vore vettigt att skippa sommartiden. Eller helt enkelt stanna kvar i sommartiden nu, för evigt. Bara för att jag är på det humöret.
- Sömnbrist. Vi får mindre sömn, sover oroligare och det kan ta flera veckor för vissa att återställa sig efter en enda natt.
- Veckan efter sommartid ökar risken för diabetes, depression och hjärtattack / hjärtbesvär.
- Är man trött och sovit dåligt får man humörsvängningar. Speciellt om man är kvinna mitt i en PMS- eller mensperiod.
- Vår uppmärksamhet försämras och trafikolyckor blir lite vanligare. Stackars djur blir förvirrade varför bilar yrar runt en timme tidigare.
Vad tycker du om att vi fortfarande ställer om klockan fram och tillbaka? Nödvändigt eller något som borde höra till historien?
Höna äter ur handen (video)
Blev bara mer övertygad idag om att jag ska bli en framtida hönsägare. Idag var alla lugna och harmoniska, till och med tuppen. De festade på god mat och hade idag igen fyra ägg till mig. Medan jag städade hönshuset kom Vackra Sara in tillsammans med mig. Fick äntligen på film när jag matar henne. Om alla hönor vore som henne. Måste erkänna att jag igår satt och googlade hur man bygger ett hönshus, vilken hönsras som skulle passa mig och annat nyttigt.
Jag kommer att sakna dem. Till och med tuppen. Nästan.
Här är filmen från idag. Filmade också när jag matade henne med gröt, men lät så creepy, så den publicerar jag inte. :D
