Visa alla inlägg skrivna maj 2016
Jag undviker negativitet
”Håll dina vänner nära, men dina fiender närmare”. Jag har aldrig förstått mig på det ordspråket. Ett, varför man ens skulle skapa sig fiender. Två, varför man skulle envisas med att ha negativitet i sitt liv. Att utsätta sig för den känslan av stress och oro.
Nästa vecka så publiceras ett ”personporträtt” av mig i en tidning. Jag jämför personporträtt med det heliga att sommarprata i radio. Man kan har något att dela med sig av och det man kan ha att säga är viktigt. Som med allting, så kommer inte alla att hålla med om det man har att säga. Och det berättar jag även om i artikeln. Hur jag gjorde ett medvetet val att undvika negativitet i mitt liv för att själv må bättre. Hur egoistiskt det än kan låta.
I personporträttet står det att jag i mitt tillfrisknande gjorde jag en rensning i relationer. Det handlar om att jag medvetet valde att vara nära de som jag älskar. Koncentrerade och uppmärksammade det som är viktigt för mig. För man mår bra av att vara med de som lyfter en och respekterar en. Och man mår själv bra att göra detsamma till dem man tycker om. Här är jag med ett par av alla fina människor som jag håller nära idag.
Hur vi uppfattar andra är helt och hållet vår egen inställning. Ta det här som exempel: Du går in i ett rum med många människor. Kanske de tystnar för en sekund, eller fortsätter sin diskussion efter att ni hälsat. Kanske tänker du att ”De snackar säkert skit om mig” eller är ointresserade av dig.
Det är helt enkelt din egen uppfattning.
Man kan aldrig veta hur en annan människa känner sig, om man inte frågar dem rakt ut och de svarar ärligt. Man kan aldrig veta vad en människa tänker, för det är få människor som är tankeläsare. Och ännu färre människor har en aning om en annan persons historia och erfarenheter. För det är något vi själva bär inom oss. Det handlar inte om ålder, klass i samhället eller hur man ser ut. Det handlar om vad vi har lärt oss och tagit till oss.
Det enda jag har att utgå från är mig själv. Som med alla andra. Vi upplever världen utifrån vår egen känsla och tanke, och för många är det den enda sanningen. Men för vissa kan det vara svårt att se att det finns andra sätt att leva livet på. Man utgår från sig själv hur andra ska vara. Alla andra är en ”idiot”. Och det är det jag försöker få fram genom bloggen och i personporträttet. Du behöver inte hålla med om allt jag skriver. Min sanning är inte den enda sanningen. Men det är min.
Jag märker av att det kan bo mycket negativitet hos människor. Som känner ett behov att trycka ner andra för att göra sig själv större. Därför väljer jag också att inte publicera vissa kommentarer på bloggen, för det är en skillnad på kritik och att bara vara negativ.
Det jag skriver om är min egen sanning och mina egna erfarenheter. Om hur jag gjorde ett medvetet val att undvika negativitet i mitt liv. Att det är viktigare för mig att koncentrera sig på och vara tacksam över det fina i livet. Det betyder inte att jag blundar för problem. Det betyder att jag väljer hur jag reagerar.
Det här blev ett långt och flummigt inlägg om att välja bort negativitet ur sitt liv. Nästa vecka, när personportättet finns tillgänligt för andra så har jag mera ämnen att vidareutveckla och blogga om.
Attraktionslagen
”Varför händer allt dåligt på en och samma gång?”. Kanske har du tänkt tanken och det kan mycket väl stämma. Plötsligt så fallerar allting. Din lön tog slut tre gånger snabbare än tänkt, bilen går sönder och det är stressigt på jobbet.
Om man tror och använder sig av attraktionslagen så har det en enkel förklaring. Du är helt enkelt i en frekvens där det inte riktigt går som man vill.
Vad är attraktionslagen?
Attraktionslagen är en kosmisk lag som innebär att ”lika attraherar lika”. Det du sänder ut så får du tillbaka. Det du fokuserar på blir din verklighet. Många gånger när jag skriver om att jag är i ”flow” och att allting verkar gå min väg, så är jag medveten om att det också är i den känslan jag är i som kan ha påverkan. Att jag tillåter gott hända och är uppmärksam när möjligheten ges. Jag kan i början av dagen tänka vad roligt det vore att träffa en människa, kanske göra något samarbete eller vilja utvecklas på något plan i mig själv som människa. I slutet av dagen kan jag ha fått ett mejl eller telefonsamtal som är bekräftelsen och svaret på min önskan.
Attraktionslagen kan påminna mycket om Karmalagen som t.ex buddhister använder sig av. Men i karma så är det inte bara tankar och känslor som spelar in, utan även våra handlingar.
Hur använder man sig av attraktionslagen?
Tacksamhet: Innan du ens börjar använda dig av attraktionslagen så är det viktigt att du först och främst är tacksam för det du redan har i livet. Eftersom attraktionslagen handlar om att tänka och känna, så blir det svårt att hamna i ”rätt frekvens” om man går runt och är stressad, bitter och inte kan se det fina i sitt liv. Motsatsen till tacksamhet är avundsjuka och otillfredställelse. Är det svårt att se vad man har att vara tacksam för så är här några exempel; du andas, har en familj, du lever, har underbara barn, ett arbete, en katt och har kapaciteten att tänka och känna.
Önska: När du önskar dig något, vare sig det handlar om en partner eller ett arbete, känn in dig i den känslan du SKULLE känna när du får det du önskar. Även viktigt att du inte bara fokuserar på ”en partner” utan också vilka egenskaper partnern har och hur hen får dig att må. Önskar du dig en bil, känn hur ratten av läder känns mot fingrarna, hur fri du känner dig när du kör runt och hur bensinsnål bilen är.
Tro och uppmärksamhet: Det kan vara svårt att släppa kontrollen, det vet jag som oftast vill ha kontroll över en situation. Men när det kommer till attraktionslagen så kan vi inte bestämma på vilket sätt vi finner en partner eller vid vilken bilaffär som vår bil finns vid. Vi måste känna tillit och tacksamhet, för universum sköter resten. Istället för att tveka så kan man affirmera och lita på att allt gott är på väg till oss. Det fungerar inte heller så att vi kan sitta stilla och allt bra uppenbarar sig för oss. Vi måste medvetet också handla för att bra ska kunna ske. Jag fann inte kärleken genom att sitta inomhus på soffan. Jag var uppmärksam och reagerade när universum gav mig möjlighet till det jag önskade.
Varför finns det så mycket orättvisor?
Attraktionslagen är varken positiv eller negativ. Men kroppen reagerar olika på hur vi känner oss och reagerar, även attraktionslagen. Har du mycket stress i ditt liv, så blir du oftast trött och utan energi. Medan om du t.ex skrattar så tårarna sprutar med dina kollegor; då blir ni alla fyllda med ny härlig energi. Jag kan inte svara på varför det finns så mycket orättvisor i världen. Men attraktionslagen räcker gott och väl till alla som önskar och tar till sig den. Det betyder inte att attraktionslagen ligger bakom allt krig, barn som svälter ihjäl och att det finns sjukdomar. Det är olyckligt, men attraktionslagen är inte skurken där.
Varför funkar inte attraktionslagen för mig?
Kanske för att du tvekar, känner oro eller helt enkelt inte tror på att du är värd att få allt gott du önskar. Som jag redan skrivit så handlar attraktionslagen om tanke och känsla. Önskar du dig en partner men sedan tänker ”Men hen existerar ju inte” så sänder du dubbla budskap till universum.
När människor mår dåligt, fysiskt och psykiskt, kan det oftast finnas blockeringar inom sig. Omedvetna och medvetna.
Man behöver bli medveten och göra fred med sina inre spöken, innan man blir redo för att gå vidare och göra plats för nytt och härligt i sitt liv.
Och det var attraktionslagen i ett nötskal. Känner att det finns så mycket mer att skriva och mycket mer jag inte nämnt. Kanske ni vill se en del två om just attraktionslagen?
Förvirrad på parkeringen
Förra veckan var jag trött och slut,
somnade typ på en halvminut.
På parkeringen gick jag fram till fel bil,
gav i alla fall en annan människa ett smil.
Nu är det en ny vecka,
mycket roligt att göra och upptäcka.
Hoppas på vackert väder och sol,
så jag kan vara cool och använda kjol.
Det var min dikt om veckan som gick. Jag gick faktiskt till fel bil efter att ha varit i butiken. Reagerade på att det var blommiga kuddar på sätet, men tänkte att det kanske var några busungar som lagt dit dem. För att skoja. Och jag skulle verkligen behålla dem om nu någon lagt dem dit. Men dörren var låst (jag bor på landet, vi låser sällan bildörrarna), och det tog en bra stund innan jag kikade bakom bilen och såg min egen röda fara.
Jag hade alltså gått rakt förbi min egen bil, till den som var mer ren och fin. Barnen som stod bredvid mig på sina cyklar fnissade. Jag låtsades som att det var helt normalt att ta fel på bil.
Andra tecken på att jag var trött var att jag blinkade i varje kurva. Samt var extra glömsk. Den här veckan har jag betydligt mindre arbete och ser fram emot sommarvärmen som lovats ut. Det blir en bra vecka. Och missförstå mig inte, förra veckan var händelserik och rolig, även om jag var trött. "He e int hu man har e, he e hu man tar e".
Har du gått till fel bil eller gjort något annat roligt när du varit lite trött?
Dela gärna med dig, så behöver inte jag känna mig "ensam". Plus att det är roligt att läsa om sånt.
Önskar mitt hår alltid hade såna vackra lockar, som jag hade i lördags.
Överraskningsfesten, som höll på att gå dåligt
När kärleken fyllde 30 år hade jag inte ordnat någon stor överraskningfest. Det ångrade jag då och än idag. Men nu, några år senare, så bestämde jag mig för att överraska mannen i mitt liv ordentligt. Och det höll på att gå dåligt.
För hur väl man än planerar så blir det inte som man tänkt sig.
Kärleken misstänkte inget då jag dagen före hängt upp en massa ballonger i lägenheten. För det är tydligen ett normalt beteende från min sida. Men när jag bad honom att se till att äta något före på dan och duscha före maten, tyckte han jag var konstig. Jag som kan upprepa meningen "jag är hungrig" som ett mantra, skulle promt vara färdig före maten. "Jag duschar efter maten" muttrade sambon och jag ba: "Men lita på mig och gå och duscha". En kompis som skulle säga att de kommer hit åtta på kvällen, fick fel fråga av kärleken och var mer koncenterad på att skruva bilar, skrev tillbaka att de kanske inte ska till dansen. I panik fick jag någon annan att "komma hit åtta". För jag ville verkligen inte att min underbara fina kärlek skulle tro han var tvungen att vara "ensam med mig" hela kvällen. På sin födelsedag.
Min kärlek har en grej med att se sur ut på varje bild med mig, även om han innerst inne är lycklig och kär. Så här kommer säkert ett framtida bröllopsfoto att se ut också :D Här visste han inte ännu om överraskningsfesten och jag bara bubblade av att vilja berätta för honom hur roligt han skulle ha om en timme.
Mitt samvete höll på att ta kol på mig. Jag ville ju inte ge dåligt humör i födelsedagspresent åt min kärlek. Så medan han duschade dukade jag fram allt, la två kilo pommes frites på en ugnsplåt och väntade på att sambon blev klar. Han stod tyst en stund i köket innan han förstod. ”Hur många har du bjudit hit?”, sa han och log.
Han gav mig en puss och kram och det blev en lyckad kväll. Alla vänner dök upp en liten stund senare. Vi åt, drack, skrattade och satt utomhus tills det blev dags att åka till grannbyn på dans.
Här är en massa bilder, vissa med text under.
Så här mysigt hade vi det på terrassen med blommor och ballonger. Lånade ett större bord från grannen och la vårt på gräsmattan, så alla hade plats att äta och umgås. Från lägenheten spelades musik.
Mr Fantomen älskar människor och att få vara med på fest, så han var alltid med på ett hörn. Längre ner får ni se hur snäll en gäst var åt den gamla frassen.
Här njuter födelsedagsmannen av en öl och att få grilla.
Den här cykeln har min sambo skruvat och fixat ihop alldeles själv. Visst är den häftig? Alla deltagare på festen igår provcyklade den häftiga trehjuligen.
Som sagt; han ser alltid ut så här på bilder med mig. Senare på kvällen så fick jag dock bilder av honom och mig då vi skrattar och pussas.
Mr Fantomen börjar bli gammal och har tydligen dåliga tänder, för han slickade bara på sin fisk. En av gästerna var så snäll och skar maten åt honom. Det uppskattade den gamla frassen.
Konst i naturen
Efter mitt lilla missöde med att se en sällsynt trana och inte ha förstånd att fotografera den, så har jag nu med mig systemkameran överallt. I morse såg jag tranor som skrek på en åker (de låter lite skrämmande) men det var inte det som fångade min uppmärksamhet. Istället fastnade ögonen på en björk som pryddes av konstverk.
När jag balanserar stenar så är det ett sätt för mig att uttrycka mig, på samma gång som det är terapi och meditation. Och det är väl så för allt typ av konst. Ett sätt att dela med sig av sig själv. Sina känslor och det sätt man ser världen på.
Och tavlorna på björken gjorde min morgon till den bästa. Tack du människa för att du medvetet eller omedvetet gör naturen ännu vackrare. Piggar upp dagen för så många. Delar med dig av din konst. Tanken kanske inte var att hamna på en blogg, men nu är det så många andra som också får se din konst. Fortsätt måla och var dig själv!
På min instagram @carloine kan du se bild på naturen omkring, men jag ville ha närbild av tavlorna här på bloggen så ni också får se.
Fel nationalsång pga språket?
Jag har slutat bli förvånad över vad som står i tidningarna nu för tiden. Är det inte posten som är mångsysslare som vårdare, gräsklippare och nu delar ut lån så ska nationalsången bytas ut. Ett förslag från samlingspartiet. Från svenska yle så citerar jag:
"Samlingspartiets unga i Birkaland motiverar sin motion bland annat med att Finlandiahymnens betydelse för den finländska kulturen är mycket större än Vårt lands motsvarande. Vidare konstateras att dikten är skriven på finska, i motsats till Vårt land."
Är kanske opartisk, eftersom jag är uppvuxen i Jakobstad. Men jag hejar på Runeberg och Vårt land. Sen är det lite konstigt hur de glömmer att kompositören till Hymn ur Finlandia Janne Sibelius var svenskspråkig. Om det nu är språket som det handlar om.
Ska man se till texten så hejar jag fortfarande på den som är mer glad. Jag blir lite rädd av finlandiahymnen. "O Finland, se, din morgonljusning randas, och natten skingras, hotfullt mörk och lång.". Medan man i "Vårt land" sjunger "Se, ur vår kärlek skall gå opp, Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp." (även om de sjunger också att vårt land är fattigt, men de ljuger ju i alla fall inte).
Vilken sång hejar du på i NSC?
(National song contest)
Ni vet kanske redan att jag är trött på regeringen. Den tid och de pengar de sätter på att fundera på nationalsången, skulle de istället kunna sätta på vården av alla som behöver.
Runeberg och Sibelius. Bilderna är tagna från googles sida, från bilder man får använda och ändra.
Om män hade mens
Under en kvinnas livstid så har man mens i ungefär sju till åtta år, om vi skulle blöda varje dag. Varje dag menstruerar ungefär 800 miljoner kvinnor på denna jord. Men för hälften av alla så är det tabu, skam och något man inte ska prata om. Varför är något tabu eller skam? Jo, för att det handlar om okunskap. Allt för många får inte tillräcklig med information om mens, menskydd eller hur man ska sköta hygienen under mensen. Något så enkelt som mens kan istället göra att det blir svårare för människor att leva mer jämställt.
De har inte tillgång till mensskydd och använder sig istället av mossa, gräs, torkade blad och tygbitar. Jag läser om att hundratusentals flickor och kvinnor i u-länder avbryter sin skolgång för tidigt, eller stannar hemma flera dagar i månaden, på grund av att de inte har tillgång till mensskydd eller blir väldigt sjuka av de mensskydd de lagat själva. Som inte är rena.
Därför är det också en viktig orsak till att vi måste prata mer om mens. Att alla ska ha rätt till mensskydd och rent vatten. Alla ska ha samma rätt att tvätta oss, hålla oss friska och fräscha som "kvinnorna i reklamerna". Det ska vara alla kvinnors rättighet till mensskydd.
För att väcka uppmärksamhet för hur många som inte har tillgång till rent vatten under sin mens, så har Wateraid har lekt med tanken hur det skulle se ut om män hade mens.
Pedofiler
Jag reste mycket som liten. Flög till Åland för att hälsa på pappa. När planet mellanlandade i Helsingfors var det ibland ganska mycket väntan. Tråkigt minns jag. Men jag minns också mannen. Jag borde ju ha suttit på ett kontor och väntat, övervakad av flygpersonal, men en gång lyckades en okänd vuxen man börja prata med mig. Minns inte hur, men minns att han var väldigt intresserad av vart jag var på väg, pratade mycket i överlag och ville ha min telefonnummer. Jag berättade allt för mamma och det var då jag fick mitt första snack om pedofiler. Som jag minns av.
I gårdagens inlägg fick jag en kommentar till mitt inlägg om bikinis på småbarn: "Jag klär inte simppare på min 1-åring för att hon ska bli medveten om sin kropp, utan för att skydda henne mot att utsättas för just sånt här (pedofiler)."
Pedofiler finns överallt. Förstår mig inte på hur pedofiler egentligen tänker. Men tänder en vuxen människa på barn, så har det ingen skillnad om barnet har flera kilo kläder på sig eller är naken. Hur vi än gör och försöker, så kan vi inte skydda ett barn från att inte utsättas för pedofiler.
Det man måste göra, är väl som min mamma gjorde. Våga ta snacket med sitt barn om att alla vill inte en väl. Att man inte ska prata med främlingar. Alls. Verkar de ändå trevliga, har godis eller något sött djur i bilen. Spring. Sparka. Skrik det högsta du kan. Och det tar tydligen ont om en man får ett slag mot ballarna, men lägg inte tid på det. Lägg tid på att springa till mamma så hon får slå fula gubben på kulorna. Skydda dig. Att inte chatta med okända människor, för det kan lika gärna vara Holger 57 som låtsas vara CooL_BoY_2006. Det finns människor som vill visa sitt könsorgan i sin webcamera, men se inte på det och visa inte dig själv.
Men att hindra barn från att ha roligt eller vara spritt språngande naken en varm sommardag, göra dem livrädda, för att det finns ondska i världen; Det ser jag ingen vits med. Det finns ondska i världen. Men går vi runt och är rädda så hindrar det oss från att leva på riktigt och utvecklas.
Min personliga åsikt om pedofiler är att deras könsorgan ska knipsas bort, hängas ut (bild och namn, inte könsorganet) och det ska inte finnas någon möjlighet att närma sig ett barn resten av deras livstid. Men det går inte. Du kan inte se vem som är pedofil. Det kan lika gärna vara mannen som bor i grannhuset till dagis eller någon i din familj.
Bikini på en baby? Nej fy tusan!
Gick i klädbutiker igår och blev chockad när jag hamnade på barnsidan. Det är ju så småningom ”sommartider hej hej” och bikinihets. Även för småbarn tydligen. Hittade bikinis i alla färger, modeller och vissa var kopia av de mer vågade modellerna på vuxenavdelningen. För ettåringar! Och när jag kom hem fortsatta jag forska. Hittade på nätet bikinis för EN MÅNADERS BABYS. Bikinin för fyra månaders flickan var slutsåld. Vad fasiken ska ett så litet barn med en bh till?
Det är ju sjukt.
En kvinna täcker sina bröst av många anledningar. En av dem är att brösten uppfattas som sexiga. Vilka signaler sänder det ut då en förälder köper en tvådelad bikini åt sin baby? Jo, man antyder på att barnet har något som måste täckas. Ett litet oskyldigt barn, som lika väl skulle tycka det är skönare att springa runt spritt språngande naken.
Ett litet barn behöver inte har en preppy eller ”lekfull” bikini på sig för att ha kul på stranden. Med volanger som till och med skulle få mina bröst att se ut som en E-kupa. Ett litet barn ska inte behöva lära sig från liten ålder att bli så medveten om sin kropp. De ska ju springa runt, leka och skratta. Och vill de vara nakna, så ska det inte vara något problem med det.
På bilden ser ni mig. Ett och ett halvt år, naken och glad på stranden. Verkar som att alla var nakna i början av 90-talet. Det var inte konstigt att sola och bada topless. Men sen hände något.
Det är företagen som har en sjuk syn på hur barn ska klä sig. Men det är föräldrarna som är marknaden. Det är ju de som köper slut på en bikini, åt sin fyra månaders baby. Och säg inte att ”Det är ser så gulligt ut”. För det gör det inte.
Frustrerad att vara först, men..
Jag har blivit så van med alla djur som finns i naturen. Varje dag kan jag se tranor, svanar och allt vad de heter. Men nu är det så att jag börjar bli lite trött med att vara "först" med att se något, men inte veta det. För jag är ingen fågelskådare eller expert på naturen. Och då kan det gå så här:
För en tid sen började snacket om vargen. Då hade jag redan en tid före sett spåret av vargen men reagerade inte mer än så. La en bild på facebook och hoppades på att det vore en varg. Ingen trodde på mig innan samma varg synts en liten bit ifrån och fastnat på bild. Förra veckan så körde jag runt med bilen. Brevid mig, på åkern, chillade två tranor. En var större med sin vackra samba-rumpa, medan den andra var mindre och hade inget uppseendeväckande bakdel. Men tydligen var det sällsynt. Något som bara setts 14 gånger i Finland tidigare. Eller 15 nu, men jag har ju inte bildbevis. Jag bara stannade bilden, vevade ner rutan och sa "Hej" åt tranorna. För så gör jag.
Jag måste väl börja ta med mig kameran ÖVERALLT och fotografera ALLT jag ser.
Eftersom jag inte fotograferat tranor så slänger jag in en bild på en häftig insekt jag såg 2014, med en taggig och punkig bakdel.
