Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna maj 2016

JAG SKA VARA MED I TV!

Skrivet av Caroline Eriksson 19.05.2016 | 2 kommentar(er)

Fick ett telefonsamtal idag som fick mig att fnissa. Varför fnissade jag? Jo, för att det börjar kännas som som att det börjar bli vanligt och hör till varje vecka att bli kontaktad för att  få förfrågan att synas och höras i olika medier. Och på samma gång är det så ovanligt. För mig. Även när jag blev kallad lokalkändis idag. När jag får en förfrågan att vara med i tidning, radio eller tv så hinner tänka tusen tankar. Sen lyssnar jag till magkänslan och så säger jag:

 

 

JA.

 

 

Så, jag vet inte riktigt när, men jag kommer att vara med i TV. Det är ju roligt att få prova på nya saker och jag är glad att jag fick samtalet idag. Ni som känner mig eller har träffat mig i verkligheten vet att jag kan vara lite vimsig, skrattar mycket och är helt enkelt mig själv. Så det kommer att bli bra tv. Hoppas jag. 

 

Annars är mitt mål att komma med i Sjukt Lokal Lokal-Tv. 

 

 

Och det här är den enda bilden ni får se av mig idag. Halvsuddig men lycklig över solen som ÄNTLIGEN kikar fram. Det var på tiden. Ikväll så jobbar jag, så är lite ledsen över att jag missar kvartsfinalen mellan Finland - Danmark. Håller att tummar och tår att Finland fortsätter med sitt vinnar-flow.

 

antligensol


De sista orden

Skrivet av Caroline Eriksson 19.05.2016

Ett   plan   har   försvunnit. Jag har hört på nyheterna om det och det gav mig inte den bästa känslan eller starten på dagen. Jag ser bilder av anhöriga som i denna stund lever i ovisshet. Rädsla. Sorg. Tanken om att de kanske aldrig mer kommer att få se människan de älskar. 

 

Det får mig att tänka på det sista man säger till de man håller nära och kära. 

 

Varje dag så är jag och sambon noga med att säga "Jag älskar dig". Vare sig det handlar om att en av oss far till arbetet eller om det är det sista vi säger innan vi somnar bredvid varandra. Det är inte en medveten sak. Men när jag tänker efter så är det en fin sista mening. Min mamma är på resa. Det sista vi skrev åt varandra var "Jag älskar dig".

 

Vad var det sista du sa till hen som står dig nära?

 

 


Är positivitet ett hån mot sjuka?

Skrivet av Caroline Eriksson 18.05.2016 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Idag talade jag med en sur människa. Ringde en kundbetjäning, fick svar efter två signaler och blev så chockad. För det händer aldrig. Människan talade till och med svenska, och jag sprudlade av glädje.

Ja ba: "Oj, vad kul att ni är snabba att svara i telefon!". På samma gång ler jag, för har hört någonstans att man låter mer vänlig inställd och är roligare att prata med då.

Kundbetjäningen muttrade: "Ja, det var ingen annan före dig i kö..."

Så frågade jag det jag ville ha svar på, log fortfarande och fick endast korta svar och muttrande tillbaka. När jag sedan tackade för mig och önskade hen en "fin dag" var det tyst i luren. Inte ens ett hejdå fick jag. Tänkte inte mer på det, för alla kan ju inte vara så himla glada hela tiden..

 

Men sen läser jag Lungan i stormens blogginlägg om positivitetshetsen, och känner mig träffad. Lite missuppfattad. För jag skriver ju ofta om positivitet. Jag ser mig som en positiv människa. Även om jag för en timme sen surade över att jag var hungrig men inte visste vad jag ville äta. Även om jag kan svära och bli riktigt förbannad ibland. För när jag skriver om positivitet och att man själv kan välja hur man mår så menar jag inte att man ska se upp mot himlen för att undvika omvärlden. Att trycka bort alla andra känslor som kan uppstå i livet   eller   att jag ignorerar det som är viktigt. För mig finns det inga bra eller dåliga känslor. Vi ska känna allt   och   dåligt mår vi när vi trycker under känslor. Slutar kommunicera och inte är sanna mot oss själva.

 

 

Som jag tjatade om förra veckan så har jag varit sjuk. Så pass sjuk att jag blev medveten om döden  och  det har jag gjort att jag inte är rädd döden idag. Jag har hunnit tänka på barn jag aldrig skulle få (ja, det var jag rädd för en gång), hyperventilerat över dyra sjukhusräkningar och jag har fått arbeta mycket med mig själv. Jag har legat ensam på akuten och gråtit. Jag har gråtit mycket. Men jag skulle inte ha klarat något av det om jag inte innerst inne var positiv. Hade ett fananamma som vägrade ge upp. Jag är varje dag evigt tacksam för allt jag varit med om. För det har tagit mig hit. Där jag är idag. 

 

Men så kan andra jämföra positivitet med att vara orealistisk? Att det är ett hån mot sjuka.

 

Jag säger inte åt mina klienter eller vänner som kan ha en skitdag, kanske blodtryck åt helvete eller just fått cancerbesked "att rycka upp sig". Jag kan känna empati. Och jag är medveten om att ens inre välmående kommer inte utifrån    och     det går inte att få en annan människa att må bra fysiskt och psykiskt mirakulöst. 

 

 

Jag ser mig själv som en positiv människa. Som försöker hitta något bra i alla situationer, men accepterar då allting är åt helvete också. Men jag vägrar hamna i en ond cirkel. JAag tänker forstätta leva i kärlek och ha kvar hoppet. För det är det sista som lämnar mig.

 

IMG 1260

En gammal selfie från då jag kände mig riktigt glad. Fått balansera stenar och se örnar på samma dag. 


Hur du slipper näthat

Skrivet av Caroline Eriksson 18.05.2016 | 1 kommentar(er)

Hittade en rolig annons som listade upp hur man ska göra för att slippa bli näthatad. Använd inte sociala medier, säg inte din åsikt, absolut inte att du är kvinna, var inte framgångsrik, starta inte en blogg m.m.

Även om det står klart och tydligt att det är humor så finns det ju såklart de som är befriade från humor eller självdistans. Och blir sura. 

 

Jag har förr skrivit ett längre inlägg om "Näthat, inget problem!" och diskuterade det även i intervjun som dyker upp nästa månad i en tidning. Allt fler unga använder sig av instagram och det gör också att allt fler utsätts för troll och tråkiga människor. Som 13-åring hade jag redan fullt upp med tjejerna som kunde reta mig för mina örhängen. Det tog jag hårt. För jag tog det som att det var mig det var fel på. Men så var det ju inte. Varken mig eller mina örhängen. Men idag skulle jag inte sluta blogga för att jag får en elak kommentar. Jag tar inte ens kommentaren personligt.

 

Det är ju faschinerande hur människor ödslar tid på att spy ut sin ilska och osäkerhet på andra. Som är tydliga exempel på hur man lever i rädsla. Men såna personer ska man inte ge sin tid eller energi åt. Jag hoppas de en dag finner en frid och kontroll att klicka sig in på sånt de mår bra av.

 

Hur du slipper näthat:

Fortsätt vara dig själv, LEV I KÄRLEK, godkänn inga elaka kommentarer. Men spara dem om du behöver anmäla människorna i framtiden. 

 

Hur du slipper näthata:

Sluta klicka in dig på sånt som gör dig ledsen. Fundera en extra gång över om det du skriver är något du skulle våga eller kunna leva med att säga öga mot öga åt en person. Läs istället en bok eller något annat roligt.

 

hatersgonnahate


Roligaste videon du har sett!

Skrivet av Caroline Eriksson 17.05.2016

Kategorier:

Herregud vilken rolig dag det blev! Resultatet ser du i videon här under. Helt otroligt och jätteroligt att jag och Elin har funnit varandra. Vi bara skrattar så tårarna sprutar och.. jag. Ni ser ju. Vi gjorde The Whisper Challenge. Nu delar vi med oss av lite glädje. Det kan behövas i dagens samhälle. <3

 

"Matsex är bra sex" - Caroline, 25 år. Vilket är ditt favoritcitat från filmen?

Och. FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT om jag ropar "lite". Det var helt omöjligt att själv höra hur lågt eller högt man talade, med musik på högsta volym i öronen.

 

Om någon känner sig givmilda får ni gärna ge mig en macbook som jag kan arbeta med. Banne mig vad jag har svurit (mer än i videon) över vad min dator har krånglat ikväll. Men här är videon. Bättre sent än aldrig.

 

http://www.youtube.com/watch?v=C3O2ANKd8yg&feature=youtu.be


Hur förlåter man?

Skrivet av Caroline Eriksson 17.05.2016

Förlåt för att jag inte hunnit svara på alla kommentarer jag fick förra veckan i hälsoveckan. Det har varit mycket på gång, men jag svarar alltid på ett eller annat sätt. När jag skrev om förlåtelse så fick jag denna fråga.

 

"Men hur gör man? ... // ... Så hur gör man när man förlåter nån som man inte längre vill ha i sitt liv? Är min likgiltighet inför dessa personer min förlåtelse?"

 

Mitt sätt är inte det enda eller det bästa. Men om ni läser mellan raderna så kan man förstå att det finns människor idag jag inte skulle vilja sitta i samma rum som. Och jag ska försöka dela med mig av hur jag känner idag.

 

Jag är inte arg. Det gynnar mig inte att gå runt och känna hat. Jag utvecklas inte som människa om jag håller fast i känslan av ilska. Det låter egoistiskt, men när det kommer till hälsa och hur jag mår bäst i mig själv, då är jag egoistisk ibland. Det finns människor som lägger hela sin tid och all sin energi på att vilja förstöra för andra. Det vill jag inte. Man mår inte bra och det är inte hälsosamt att gå runt och vara cynisk och bitter. I värsta fall kan det få oss att inte leva livet fullt ut. Man kan få problem i framtida relationer om vi håller fast i de gamla. Man går miste om mycket om man lever i rädsla.

 

Jag har känt sorg. Men det går ju inte att få något ogjort. Jag vill tänka att allt lär man sig något av. 

Det viktigaste med förlåtelse är att vi kan gå vidare själv.

 

 

Men hur gör man då?

- Som jag skrivit om förr så finns det ofta en bakomliggande orsak till en känsla eller visst beteende. Ibland kan det vara att det finns en riktigt god orsak till känslan, ibland kan det bara vara vår egen föreställning. Men viktigt att vi får insikt om varför vi känner eller gör på ett visst sätt.

- Prata. Är det så att man känner man har problem i en pågående relation, så är det viktigt att man pratar. Med t.ex partnern, en vän, psykolog m.m. Kommunikation är A och O när det kommer till att samspela med andra människor. När det handlade om mig nu, så pratade jag inte med de berörda. För mig räckte det med att jag blev medveten om varför jag kände eller gjorde på ett visst sätt. Hur det förflutna påverkat mig. För att sen kunna..

 

SLÄPPA TAGET. Att börja lita på människor igen kan vara det svåraste. För det betyder att man delar med sig av sig själv. River fasaden och kastar sig ut på okänt vatten. Idag kan jag känna att det är den häftigaste känslan. Att inte veta hur något blir, men att man ändå vågar känna och leva i kärlek och glädje. För det bästa som kan ske är att man faktiskt utvecklas, lär sig något nytt om sig själv och andra och får mycket härligt tillbaka.

 

 

Så när man förlåter någon så går man inte fram till dem och säger: "Jag förlåter dig". När man förlåter någon så släpper man helt enkelt taget. Man gör sig själv en tjänst av att släppa taget om ilska och det förflutna. Du behöver inte vara i samma rum som personen eller känna kärlek för dem. Du bara går inte runt med hat i kroppen.

 

Har ni fler frågor eller vill att jag utvecklar detta blogginlägg, skriv en kommentar. Alla hjärtan och alla kommentarer ni ger mig betyder mycket för mig. <3

 

forlatelse


Prima magmuskler

Skrivet av Caroline Eriksson 17.05.2016

Oj vilken rolig dag det här kommer att bli. Jag har på något konstigt sätt fått Elin att åka till Petalax för att umgås med mig. Sist vi träffades så sprutade tårarna, för så roligt hade vi det. Och jag har en känsla av att idag får vi minst lika roligt. 

 

Vi ska spela in videos.

 

Redan ikväll kommer ni att få se resultatet. Kan inte säga så mycket mer än att vi troligtvis kommer att få tinnitus, smink förstört och prima magmuskler (jag i allafall, för det har redan Elin) efter allt skratt. :D 

/ Med vänliga hälsningar, Caroline som kommer att redigera filmer halva dagen.

 

FullSizeRender


Billigt och bra på bjud.fi!

Skrivet av Caroline Eriksson 16.05.2016

Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med HSS Media och Bjud.fi
***

 

En byabutik nära mig gör reklam om att de finns på bjud.fi och de är inte de enda. På bjud.fi finns över 180 österbottniska företag, som säljer tjänster, presentkort och annat häftig. Till svinbilligt pris! Man kan välja vad man är ute efter från olika kategorier (allt från hus & hem, kläder, resor, husdjur... till alkohol & tobak).

 

Hur funkar bjud.fi? Till exempel.. Går du i giftastankar så kan du hitta ett fint presentkort på Tillander-smycken, till värde av 300 €. Men på bjud.fi så får du det för reservationspriset av 150 €, om inte någon annan bjuder över dig. Alla varor har ett reservationspris som är hälften av butikspriset. 

 

Och nu har jag gått igenom alla kategorier och hittat det här! Jag vill ha ALLT, speciellt bilen de auktionerar ut nu, men ska skriva lite mer om varför just dessa saker tilltalar mig. Förutom priset.

 

bjudfi

Klicka på bilden för att komma till bjud.fi

 

- Klätterställning för katterna: för att jag är en crazy cat lady och vill att mina katter ska ha det bästa. 

- Sova i en bungalow med bastu på Åland, fem nätter i juli. Vet att jag skrivit om Lappland, men sanningen är att jag far vart som helst, så länge det är billigt och finns wc.

- Min sambo fyller år riktigt snart och jag är halvt i panik på jakt efter den bästa födelsedagspresenten. Vi har redan en borrmaskin, men han är i stort behov av en mer amper borrmaskin.

- Sommardäck och vinterdäck kan man fynda svinbilligt! Jag är ju halvt "yrkeschaufför" och det är viktigt för mig att ringarna är i skick. Ändå tar det emot att köpa nya däck, pga priset, men här skulle jag få dem hälften billigare.

- Och sist men inte minst, en hälsoscanning. Har aldrig varit på någon sån undersökning. Men hur intressant vore det inte att få gå igenom hela sin kropp och verkligen få reda på vad kroppen behöver?

 

Annat jag vill ha är en backnings kamera till bilen - för jag är inte superduktig på att backa. Presentkort på kläder, för jag vill känna mig fin och ha något på mig på sommarens bröllop. Eller varför inte fara på en physiopilates-kurs och ta hand om min rygg?

 

physiopilates


Inget fult med bröstvårtan!

Skrivet av Caroline Eriksson 16.05.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag var för sexig för facebook när blogginlägget "Onanera mera" skulle sponsras via Sevendays. Det tyckte jag bara var roligt. Men igår kväll skrev hejhejvardag på instagram att en annan illustratör fått ett foto borttaget. PÅ RITADE BRÖST. Det var inget sexigt eller något som uppmanade till hets mot folkgrupp. Det var en rolig bild som illustrerade att i reklamer för bh'ar så är alla bröst exakt samma storlek. När vi alla har olika typer av bröst. Vissa har ett, andra inga, ett kan vara större och bröstvårtor kan peka åt olika håll. Och alla bröstvårtor är inte hårda 24/7.

 

Den kvinnliga bröstvårtan är sexig, ska hållas gömd och helst av allt inte existera. Vare sig du vill mata ditt barn med den, har kläder som kan vara genomskinliga eller ska och bada, så är det fy skam om bröstvårtan skulle råka synas. Medan män kastar av sig tröjan och hurrar för ett fotbollsmål, kan sola på stranden utan att bry sig om vad någon skulle tänka om deras bröstvårtor, och får behålla alla sina bilder på instragram. En manlig bröstvårta är helt enkelt mer accepterat. 

 

Synligheten sker inte på lika villkor.

 

Du behöver inte "Free the nipple" om du inte vill. Men kvinnor som vill och inte har problem med bröst, och framförallt TECKNADE BRÖST, ska inte behöva bli censurerade. Det ska inte 2016 finnas något som är fult eller skamligt med kroppen. Speciellt inte när en oskyldig bild blir borttagen, delas det samtidigt porr och sexistiska bilder på instagram. Som stannar kvar. 

 

freethenipple

 

Det här är mitt bidrag till #tecknadetuttupproret. Osexiga bröst som flyter när man badar badkar. Helt normalt.

Gå in på hashtaggen för att se bilden som blev borttagen och andras bidrag. 


Bli vän med dina komplex

Skrivet av Caroline Eriksson 16.05.2016 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

När jag säger ”älska dig själv” så menar jag också ”bli vän med dina komplex”. Blev att fundera på de komplex jag haft under mina levnadsår. Kom fram till att många av dem, märkte jag först när någon annan öppnade mina ögon. Fick mig att lägga märke till sånt jag gått lyckligt ovetandes om. Fått en kommentar som kanske inte var illa menad, men som jag i den stunden tolkade på annat sätt. För det är ju det som allting handlar om. Hur jag uppfattar mig själv. Inte hur någon annan ser på mig.

 

I slutet av lågstadiet växte jag väldigt snabbt. Från att ha varit någonstans i mitten så fick jag plötsligt gå längst fram i ledet av flickorna när vi jämförde varandra. Varför gjorde vi ens det? I ledet yttrar sig en 11-årig flicka att ”bristningar är fult”. Att det är ett tecken på att man är tjock.

 

Efter skoldagen for jag hem, granskade min kropp och upptäckte bristningar. Det här är ju 15 år sen. Minns inte om jag berättade för någon hur jag kände. Om jag gick runt i tysthet och kände att jag var ful som hade bristningar på låren. I högstadiet fick jag höra att man har ”hängpattar” om en penna hålls under brösten. Tre år senare att man inte anses vacker om ansiktet inte är 100% symmetriskt.

 

Ni vet, alla dumma påhitt ungar hittar på. Och vissa av dem trodde jag på. Jag stämde ju in på det mesta.

 

IMG 3128Närbild av mina 15 åriga bristningar. Idag är de ljusa och syns mest när jag sitter i skräddarställning. 

Det är mitt skinn och jag trivs i det. 

 

Den här bilden kommer kanske inte få någon att må bättre. Eller göra någon stor förändring. Det här med att vi människor har celluliter, bristningar och ärr från livets gång; Det vet vi alla. Trots alla retuscherade bilder så vet vi hur verkligheten ser ut. Men ändå känner sig många ensamma. Ovanliga i det mest normala.

 

Idag mår jag bra över mina lår. Jag ser inte längre mina bristningar. De bleknades med åren, i takt med att jag blev sams med dem. Tror inte någon annan lagt märke till dem, om de inte själva går runt med rädslan av vad andra ska se hos dem. Jag hade helt glömt bort alla bristningar på och i mig själv, tills förra veckan uppenbarade med kroppshetsen. Skillnaden idag, från då, är att alla komplex jag trott mig ha, existerar inte. Jag är vän med mig själv och det räcker gott för mig. Inte älskar jag kroppen varje dag, men jag är vän med den. För det är jag värd. 

 

Även om det för mig kan kännas som det minsta problemet med en finne på rumpan, bristningar på lår och bröst (som inte är exakt samma storlek), celluliter på rumpan och gud vet vad, så kan det för någon annan vara hela världen.
Till er vill jag säga: Livet är alldeles för kort för att du ska gå runt och känna självförakt. Att förminska dig själv eller inte se dig värd att njuta av livet, på grund av något sånt, är inte värt det. Du är värd så mycket mer.

 

 

Och sluta stoppa pennor under era bröst.