Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna juni 2016

4 fina midsommarfrisyrer

Skrivet av Caroline Eriksson 14.06.2016 | 7 kommentar(er)

Snart är det midsommar och för mig är det en speciell känsla över hela helgen. Lite halvmagiskt och jag förvandlas varje midsommar till en älva. True story.

 

Vill ni också bli vackra älvor så ska jag nu ge er tips om fyra fina frisyrer som du kan ha över midsommaren. De är superenkla att göra. Det du behöver är små genomskinliga gummisnoddar och hårnålar.

 

midsommarhar1

 

För att förbereda denna frisyr sov jag med två inbakade flätor. Resultatet blir vackra mermaid-lockar, utan extra värme eller slitage på håret. För att få till flätorna i håret så gör du så här: Ta en hårslinga bakom varje öra. Fläta det och fäst med gummisnodd. Vill du ha bredare flätor kan du dra ut flätorna lite så blir de bredare. För över varje fläta till motsatta sida av huvudet, och fäst med hårnålar bakom örat (eller där flätan hamnar). Håret vid ansiktet flätade jag samman med en hårslinga på andra sidan flätan. 

 

Khaleesi i Games of Thrones skulle avundas denna vackra frisyr.

 

midsommarhar5

 

Det här är en enkel men ack så vacker frisyr. Påminner också om något från Games of Thrones.

 

Dela upp håret i två delar och fläta varje sida med utbakade flätor. Dra gärna i dessa flätor också för att få dem stora och romantiska. För över varje fläta till motsatta sida av huvudet och fäst med hårnålar. Vips så har du en vacker hårkrans över hela huvudet. Jag valde att pynta flätorna med syrénblommor.

 

midsommarhar3

 

Vill man verkligen se ut som en älva och vara lite extra, så är denna frisyr perfekt. Lägg håret i en hög hästsvans mitt på huvudet. Fläta håret, fäst med gummisnodd och vira runt hårbandet så det blir en "donut" mitt på huvudet. Fäst med hårnålar. Den här frisyren pyntade jag med syrénblad och blommor så det blev som en mini-hatt.

 

midsommarhar4

 

Den här frisyren skulle jag kunna gifta mig i.

 

Börja med att göra en ordentlig snedbena. Fläta in frampartiet av håret i en inbakad fläta. Fäst med en gummisnodd och dra gärna ut flätan för att få den bred. Andra sidan av benan flätar du in till motsatta sida av huvudet. Fläta samman den med den första flätan. Snurra flätan så den ser ut som en vacker blomma vid sidan av ditt huvud. Pynta med vackra blommor.

 

Vilken frisyr är din favorit?


Missfall

Skrivet av Caroline Eriksson 13.06.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

När ska vi skaffa barn?” skrev jag i andra höstdagen förra året. Well, det var tyst en tid och så har frågorna fortsatt. Men. Förra veckan fick jag frågan som ingen frågat mig. ”Har du haft missfall någongång?”.
Varför jag inte fått den frågan ganska enkel att svara på; folk pratar inte om det. I mina forskningar till detta blogginlägg hamnade jag på en babysida där det står att man ”bör vänta med att berätta man är gravid, på grund av risken för missfall”.

 

Jag vet inte om jag har haft missfall. De flesta missfall sker ju innan kvinnan ens vet av att hon är gravid. Ett missfall betyder att kroppen stöter bort fostret innan det växt färdig. Det betyder inte att det är fel på dig eller din kropp. Eller att man skulle vara misslyckad som människa för att det helt enkelt inte går med detsamma. Eller alls. Det ska inte finnas någon skam med ett missfall. Men jag undrar varför ingen pratar om det? Varifrån kommer det här beteendet att när allting inte går precis som vi vill, eller vi är rädda för att något bra ska förvandlas till en dålig känsla – då ska vi vara tysta?

 

Alla vet innerst ju inne om risken för missfall. Problemet blir dock, som med allt annat vi håller tyst om, är att man kan känna sig väldigt ensam. Handlar det om att bli gravid så funderar man varför det tar sån tid för en själv, när andra verkar bli gravida på första försöket. Det vi inte vet är att de kanske har år bakom sig av försök. Kanske fler skulle sluta känna sig misslyckade, helt i onödan, om vi pratade mer.

 

 

På ett sätt förstår jag att man kanske inte vill berätta för hela världen hur lycklig man är, i rädslan för att jinxa det. Men samtidigt; om jag vore gravid skulle jag dela med mig av lyckan. Först och främst till kärleken, sen till de närmsta i bekantskapen och ni skulle också få reda på det. Och jag skulle inte kunna gå tre månader och vara tyst. Skulle olyckan vara framme, för det är ju vanligt, så skulle man förhoppningsvis inte behöva genomgå det helt ensam. Kanske skulle man ha lättare att be om hjälp utifrån, när allt känns tungt. För missfall är förjävligt, men det är ännu jävligare att känna sorg i ensamhet. Och känner du glädje - våga känna det full ut - utan rädsla.

 

Och kanske vi kan komma överens om en sak? Vare sig det handlar om graviditet, missfall eller var någon handlar sin mat: Låt personen i fråga tala om det först, och när mänskan är redo för det, istället för att ställa en massa frågor.

 

IMG 4132

 


Vilse i Gamla Vasa

Skrivet av Caroline Eriksson 13.06.2016

Dropbox skickade mig ett mejl i morse att mitt konto raderas om jag inte loggar in på det snart. Jag visste inte ens att jag hade ett dropbox-konto. Tydligen hade min första smartphone synkroniserat gamla bilder från 2012. Bilder och händelser jag nästan glömt bort. Kanske jag skulle börja skriva om alla roliga historier jag varit med om. Har ett och annat på lager.

 

 

"När Carro skulle åka lokalbuss"

Tänkte dela med mig av historien om när jag skulle åka lokalbuss i Vasa. Året var 2012. Första skoldagen av min läroavtalsutbildning till närvårdare. Ägde ingen bil, kände ingen i min blivande klass och funderade hur tusan jag skulle komma till Gamla Vasa. Hade till och med någon dag före testat cykla till Gamla Vasa, men fick svänga om halvvägs för konditionen tog slut och jag var genomsvettig. Fick alltså pröva på något nytt: Åka lokalbussen. *musik tagen från en skräckfilm spelas i bakgrunden när du läser det här*

 

Min relation till lokalbussar hade jag endast från 2008 då jag var på Färöarna. Jag och min vän tvugna att stå och vänta utomhus en timme på ett berg, sena kvällen, för att bussen skulle tydligen ha paus. Den erfarenheten var kall och osäker. 

 

Så jag var nervös den där tidiga måndagsmorgonen jag trippade till torget i Vasa. Satt och väntade på bussen och vid den här tidpunkten av mitt liv kunde man sälja mig på finska. Jag kunde enbart städa på finska, men inte mycket mer. När bussen anlände frågade jag snällt på svenska om den går till Gamla Vasa och min skola, och busschauffören muttrade något surt. Satte mig ner på första parkett och det pirrade i hela kroppen. Såg alla människor i bussen och var begeistrad över hur vana och säkra de såg ut. Inbillade mig att om jag låtsas se säker ut och att jag vet vad jag gör, så går allt bra.

polaroidcarroSå här såg det ut den dagen.

 

Började så småningom känna igen Gamla Vasa, och blev istället rädd att missa hållplatsen till skolan. Så jag tryckte på stopp-knappen och hoppade av vid ruinerna. Så där stod jag, en tidig morgon i Gamla Vasa och var långt ifrån nära skolan. Skulle jag ha suttit på några minuter till hade jag behövt gå endast några hundra meter. Istället fick jag åtminstone 3 kilometers promenad. Gick först åt fel håll innan jag svängde om. GPS'en på telefonen var inte till mycket hjälp.

 

Andra dagen av skolan åkte jag lokalbuss igen. Hoppade av på rätt ställe, så var mindre svettig den dan. Kanske därför också jag fick en kompis i klassen som jag började samåka med. När hon slutade skolan köpte jag en egen bil. Det var historien om när jag åkte lokalbuss i Vasa. 


Otroliga historier

Skrivet av Caroline Eriksson 12.06.2016 | 2 kommentar(er)

Jag har varit kattägare sen 2007. På snart 10 år så har man hunnit samla ihop lite roliga historier. På något underligt sätt så handlar de flesta om Mr Fantomen.

 

 

”Livrädd tant och tax”

Första året var det bara jag och Fantomen. Eftersom jag arbetade helgerna i Jakobstad, åkte jag och Mr Fantomen mycket buss. Frassen hade koppel på sig. Medan vi satt och väntade på bussen så gick en liten dam med en tax förbi oss. Jag trodde att 6-månaders frassen skulle vara rädd för hunden, men på en sekund så hoppade han på hundstackaren. Ja ba ”Anteeeksi, anteeksi!” och tanten och taxen trippade snabbt iväg. Det var den dagen jag lärde mig att frassen ogillar större hundar och gärna visar vem som bestämmer.

 

”Fantomen ville rida på ponnyn”

På tal om att attackera större djur så kom jag hem från arbetet för två somrar sen. På gräsmattan står en ponny (helt normalt) och bredvid en förbannad Fantomen som var fem före att hoppa upp på hästryggen. Ingen kom till skada.

 

”Bruden dreglar?!”

En av de första nätterna jag och kärleken sov tillsammans så hände detta. Kärleken vaknade upp och märkte att hela hans arm var nerdreglad. ”Vad har jag hittat för brud?!” tänkte han. Tills han märker att mellan oss ligger Mr Fantomen. Frassen dreglar mycket när han mår bra.

 

”Spöket i garderoben”

När vi fick ny granne hit till landet så misstänkte hon nog att det spökade i lägenheten. En av de första nätterna hör hon hur det är mystiska ljud från en av garderoberna. Hon var modig och gick dit, öppnade dörren och ut flyger Fantomen.
Samma lägenhet, när badrummet blev renoverat, så tyckte grannen det var konstigt hur golvsilen i badrummet nu som då blev bortflyttad. Det var bara Mr Fantomen som gått in, lyft på golvsilen och sen gått ut igen.

 

”Jag blev utlåst”

För många herrans år, när jag ännu bodde i stan, hände det här. Jag stod på balkongen och rökte. I pyjamas. När jag skulle gå in igen så gick det inte för något i världen. På insidan ser jag en orolig Mohicana och en nöjd Mr Fantomen, som hoppat på handtaget. Frassen hade låst ut mig. Som tur hade jag telefonen med mig och kunde ringa hyresvärden. Tänk dig vilket intressant samtal; ”Hej, kan du komma och släppa in mig. Jag står på balkongen och katterna har låst ut mig”.
Hyresvärden blev förälskad i mina katter.

 

 

Det här är bara några av många historier. Skulle nästan kunna skriva en bok om denna otroliga frass.

1077116 10152208820588880 478338090 o


Ber er om hjälp!

Skrivet av Caroline Eriksson 11.06.2016

Om jag ska vara ärlig med er så är jag helt slut efter min vaknatt. Igår gick jag runt hela dagen som en zombie med krapulakänsla x1000. Därför bloggade jag inget, för en zombie tänker inte så mycket. Förutom på mat. Och jestas vilken god LCHF kebab-hamburgare jag åt igår. 

 

Inatt sov jag 10,5 timme och är så småningom redo för arbete igen. Eftersom det är mycket arbete på g och jag vill spara på mina krafter, så ber jag er om hjälp!

 

 

Har ni önskeinlägg, frågor eller någon speciell tema-vecka ni skulle vilja ha på bloggen nästa vecka? 

 

 Försöker och hoppas den här instagram-videon av då jag sjunger syns här på bloggen. Annars får ni klicka in er på carloine på instagram.


Är du i duktighetsfällan?

Skrivet av Caroline Eriksson 09.06.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Försöker du bevisa ditt värde genom att vara duktig? Måste du alltid vara lite bättre än andra, för att duga inför dig själv? Stärks din självkänsla av det du gör? Har du orimliga och hårda krav på dig själv? Blir du aldrig riktigt nöjd med det du åstadkommit?

 

Har du svarat ja på de flesta av frågorna. Grattis, eller vad man nu ska säga, kanske du har hamnat i duktighetsfällan. Nu kan du göra valet själv att bryta dina vanor och tankesätt. För det är egentligen det duktighetsfällan handlar om. Hur vi själva ser och värderar oss själva. Det handlar inte om arbetet, skolan eller familjen. För ingen kan få dig att känna på ett visst sätt, om du inte själv tillåter det.

 

Sa i Myteriet igår att jag är glad jag blev utbränd som 18-åring, istället för att vara 40 år och stå med näsan mot väggen. Det jag fick ut av allting var att jag blev tvungen att tidigt ändra hur jag värderade mig själv.

 

När jag våren 2009 blev utbränd insåg jag inte 1. att jag var utbränd och 2. varför jag var det. Det var inte viktigt för mig att vara duktig i skolan. Var nöjd bara jag fick godkänt i ett ämne. Men när det kom till arbete och sociala sammanhang, då var det viktigt. Missade jag något kändes det som om jag missat ett helt liv. På arbetet skulle jag vara snabbast och bäst av alla. Det gick så långt att jag nästan identifierade mig som en lyckad människa, om jag fick beröm för mina prestationer. När folk tänker tillbaka till tonåren och hur härligt det var då, så förstår jag inte. Adertonåriga Caroline hade inte samma självkärlek. Visst, jag var en rolig människa redan då, men det som pågick inombords var förjävligt. Att ha svårt att sitta ensam en lördagskväll är tecken på att man måste bli vän med sig själv.

 

I mina studier till närvårdare hade jag klasskompisar som grät och bad läraren att få ta om ett prov, för de hade inte fått full pott. De var godkända, men i deras ögon var de inte godkända som människor. Det är duktighetsfällan.

 

 

Hur kommer man ur duktighetsfällan då?

Bakom allt du gör så finns det ett behov som vill bli tillgodosett. Bli medveten om ditt sätt att tänka, och varför du gör som du gör. Sänk alla krav du har på dig själv och andra. Du behöver inte prestera bättre än vad som krävs.

Gör medvetna val och det som är bra för dig. Sluta jämföra dig själv med andra, och fokusera inte på andras prestationer. När man är mitt i duktighetsfällan så är det svårt, eftersom det enda man ser då är det man gör och vad andra borde göra.

Känn istället kärlek för dig själv och andra, och inse att allt vi gör är det bästa vi kunde. Just nu. När någon ber dig att göra något, vare sig det handlar om en intervju eller ett extra arbetspass. Be om att få återkomma.

 

Och förstå att man är inte misslyckad som människa för att man trillar tillbaka lite ibland. Eller för att man säger ja och nej. Det här med att få återkomma och faktiskt fundera över om man vill och om det ger någon mening att göra en sak, det övar jag på dagligen. Men ju mer du kommer i kontakt med dig själv, ju lättare är det att lyssna till kroppen vad den vill och behöver.

 

Du är inte det du presterar. Du är så mycket mer.
Puss och kram, all kärlek till er!

 

carolineerikssonselfie


LCHF-PAJ

Skrivet av Caroline Eriksson 09.06.2016

Taggar:

Tack alla fina människor för responsen efter gårdagens intervju i X3M. Det värmer mitt hjärta. 

 

Det som värmde min mage igår var pajen jag lagade. Det är ju väldigt sällan jag lagar mat, eftersom sambon sköter det fint. Men nu var jag i behov av mycket och billig mat. Ska arbeta nattskift och under 10 timmar så hinner man bli hungrig. Det ska gärna vara något lätt och rätt så nyttig mat man äter under natten, eftersom kroppen vilar och smälter inte maten lika bra då. Soppor är t.ex bra att äta på natten, men inte något som gör mig "mätt".

 

Eftersom jag försöker hålla bort snabba kolhydrater (förutom glassen jag ätit varje kväll nu i en veckas tid) så lagade jag en LCHF-paj igår. När jag 2011 började med LCHF så var den första maträtten jag lagade matmuffins. Och samma påhittade recept hade jag i bakhuvudet igår. Det blev himmelens gott. Tänker göra den flera gånger, med alla möjliga fyllningar man kan tänka sig. Kanske blir det en tacopaj med bacon nästa gång? 

 

LCHFPAJ

Ingredienser:

8 ägg

En skvätt grädde (vet inte om jag hällde i ½ eller 1 dl, ni måste följa er intuition) 

1 tsk bakpulver

2 dl ost

(fyllningen här unden)

100 gram skinka i bitar

½ burk tonfisk

1 hackad rödlök

Kryddor efter smak och tycke.

 

Gör så här:

Lägg ugnen på 225 grader. Vispa ägg, bakpulver och grädde. Tillsätt resten av ingredienserna och rör om. Häll i en smörad ugnsform och in i ugnen. Nu trodde jag inte att pajen skulle bli en sån succé, så har ingen aning om hur länge pajen var i ugnen. Med hjälp av en tandpetare höll jag koll på att den inte var rinnig i mitten. När den var fast i mitten så var pajen klar. 

 

Tips: Du kan också laga fyllningen i muffinsformar så får du många små goda matmuffins. Perfekt till sommarens alla fester, då man vill ha mycket och billig mat att bjuda sina gäster på.


Utbränd i direktsändning

Skrivet av Caroline Eriksson 08.06.2016 | 2 kommentar(er)

Okej, så nu är intervjun i Myteriet i Radio X3M över. Tänkte först vilken välkomstkommité YLE ställt i ordning åt mig, för det var massor av finklädda människor i aulan. Det första de frågade var om jag ville ha lunch. Tydligen var det öppet hus vid YLE, och jag hade gärna ätit om det inte vore så att jag skulle prata i direktsändning. 

Johannes som arbetar där visade mig hur det funkade, vilken knapp jag skulle trycka på för att höras och så var det igång. Ni som lyssnade via X3M's sida och såg live-bild av mig från webcammen kunde kanske få er ett gott skratt. Jag visste inte att den var på och skojade mest och hade roligt när det spelades låtar.

 

Tänkte att hela svenskfinland hör hur mitt hjärta bultar. Medan jag pratade så hörde jag mig själv i hörlurarna och det är en intressant upplevelse. Var fem före att säga åt My att "Jag hör mig själv" men det var viktigare att fokusera på vad jag behövde få sagt. Så låter jag knackig, kanske tystnar eller upprepar mig så är det bara för att jag njuter av min egen röst. Känslan nu är hur lugn som helst. Jag behöver inte var kritisk åt mig själv och det går inte att göra något på ett annorlunda sätt. Man måste bara vara sig själv och så kommer man långt på det. 

 

 

Dagens samtalsämne var utbrändhet. Skulle ha kunnat stå längre än den halvtimme jag stod där. För det är så viktigt. Viktigt att alla vet att det är helt okej att bli egoistisk när det kommer till sin egen hälsa. Att ingenting är så viktigt här i världen att vi ska behöva gå under eller glömma bort oss själva. Att det som har betydelse är att vi är oss själva, utan hårda och orealistiska krav, och tar hand om det som betyder något. För mig är det kärleken, katterna, familjen och vännerna. TACK mina fina vänner som följde med mig idag. Och så arbetet förstås. Men allt annat kommer före att jag ska behöva vara så himla bra hela tiden.

 

OCH. Det är så himla viktigt att veta, även i stunder då det är förjävligt, att livet blir bättre. Idag är jag så trygg och glad i mig själv och är tacksam för allt vad livet har gett mig. Alla erfarenheter, även de dåliga, vill jag inte vara utan. För utan dem så skulle jag inte vara där jag är idag. 

 

Puss och kram. 

 

IMG 4164


Lägg på X3M!

Skrivet av Caroline Eriksson 08.06.2016

IMG 20160608 2Nu ska jag tala i direktsändning. Oj hohho.


Sköter du vårdnaden om ditt barn?

Skrivet av Caroline Eriksson 08.06.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Inatt drömde jag det märkligaste och något som aldrig har hänt förr.

 

Jag stod ungefär där scenen till skolparken i Jakobstad ska vara. Det var en massa andra människor omkring och runt oss var ett stängsel. Bakom stängslet uppenbarade sig en skolklass. Jag kände igen några ansikten och reagerade på att de såg så små ut. Visst kan vissa människor ha ett ”baby face” och se unga ut tills de är fyrtio. Men när jag kopplade att alla människorna var åtta år gamla så förstod jag att det var min klass i lågstadiet. Jag började febrilt söka efter mitt eget ansikte.

 

Och där stod jag. Lilla Caroline, med den röda jackan och vilda pannluggen som lärarinnan brukade vattenkamma inför skolfotografering. Jag fick tydligen bråttom att säga ”hej”, kanske ge några visdomsord och få höra något tillbaka, innan hon följde med resten av klassen som börjat gå iväg.

 

Ni som följer med i Games of Thrones vet att Bran Stark har häftiga krafter att kunna se bakåt och framåt i tiden, samt att Warga in i människor. Han har ju haft med sig en gubbe när han sett bakåt i tiden, och på samma sätt så var det en person som ropade ”Neeeeeej, du får inte låta henne se dig”.

Men lilla Caroline såg mig. Hon log och vinkade stort innan hon svängde sig om och följde med resten av barnen. Min känsla efteråt var underbar. Jag var glad, ledsen och lugn medan den ilskna typen som ropat ”nej” skällde ut mig.

 

 

Kanske har jag sett för mycket GoT. Kanske var jag inspirerad och fastnade för något Stina Wollter lagt upp på sin instagram. Hon som i sin tur blivit inspirerad och tänkt länge på ett citat av Kristina Lugn: ”Alla människor borde ha ett foto av sig själv som barn i plånboken. Och med jämna mellanrum ta fram fotot, titta på det och ställa sig frågan: Hur sköter jag vårdnaden om detta barn?”.

 

Idag kommer jag att sköta om vårdnaden prima. Ska se till barnet inom mig och vara lika glad och orädd som om jag vore åtta år.

caroline1