Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna juni 2016

Kommunicera bättre i er relation

Skrivet av Caroline Eriksson 02.06.2016 | 6 kommentar(er)

Den sista tiden har det varit mycket relationssnack på bloggar. Jag tycker det är fint hur många vågar dela med sig. För mig så känns det här med förhållanden väldigt privat. Det är också orsaken varför jag har väntat med att skriva detta inlägg. Hur ska jag kunna skriva om det som jag värdesätter mest, utan att bjuda in er i förhållandet?

 

Många förstår, medan andra glömmer, att en relation kan se ut på många sätt. Av alla våra vänner och deras relationer så finns det inget som är sig likt. Och det är inga fel med det. Man kan ju inte förvänta sig att varje förhållande ska se ut precis som sitt eget. Bara för att ett par fungerar på ett annat sätt, så betyder det inte heller att det är ett sämre förhållande. Alla hittar sina unika sätt att leva och fungera tillsammans. Men det som vi alla par har gemensamt är att vi kommunicerar. Tillsammans med respekt och tillit så är kommunikation A och O, för att få ett förhållande med vilken människa som helst att fungera.

 

Sen är det ju en annan femma att kunna kommunicera på rätt sätt. Om jag ska bjuda in er lite i mitt och kärlekens förhållande, så kan jag ärligt säga att jag inte minnas när vi bråkade ”på riktigt” sist. Det betyder inte att vi är felfria (nu skojar ja ba, vi är bäst) eller går och stänger in känslor. Vi är öppna med varandra och diskuterar om allt. Behandlar varandra och har byggt upp förhållandet med respekt och tillit.

 

 

Det här är mina sju (åtta) tips för att kommunicera bättre:

1. Ta tag i saken när det händer. Går du runt och samlar på negativitet i flera månader så exploderar det till sist, och blir femgånger värre än om du med detsamma skulle ha förklarat dina känslor.
2. Välj dina ord, utan att förminska eller skuldbelägga den andra. Generalisera inte genom att säga ”Du gör alltid / Du gör aldrig”. De meningarna kan du radera ur ditt "bråk-vokabulär". Börja istället med ”Jag känner...” och förklara lugnt och sakligt hur du upplever situationen, utan att sätta ord i munnen på din partner. Du kan ju aldrig vet hur en annan människa känner sig eller upplever en situation. Det du känner är ett problem, kanske inte partnern har upplever på samma sätt.
3. Se till dig själv. När du blir irriterad så är det något inom dig som får dig att känna så. Kanske tror du att du måste vara perfekt för att bli älskad, och ställer då samma krav på din partner.
4. Hör varandra och LYSSNA till din partner. Det finns flera sidor att se en situation på.
5. Möt varandra. Kör inte över din partner utan var jämlika i era beslut. Det kan hända att man blir tvungen att kompromissa. Och det är inget fel med det.
6. Acceptera varandras olikheter. Många av de egenskaper din partner har är också orsaken varför du blev förälskad.
7. Våga skratta! De flesta gräl uppstår på grund av missförstånd. Humor är en viktig egenskap för mig, och det är viktigt att kunna skratta åt en situation i efterskott och inte ta allt på så blodigt allvar.

 

(8. Dra aldrig upp gammalt groll och det som ni redan har löst. Det hjälper absolut ingen.)

 

10592777 10152481427658880 8489165392962843747 n

 

Alla dessa tips och råd har jag lärt mig genom att leva med den här underbara mannen. Man lär ju sig alltid något om sig själv genom andra. Tack för att du är lugn, snäll och får mig att vilja vara mitt bästa jag. Du är bäst.

 

Kom ihåg nu gott folk att visa varandra hur tacksamma ni är för varandra. Det är troligtvis din bästa vän du lever tillsammans med, och behandla din partner på bästa sätt. Ta inte varandra eller kärleken ni känner, för givet.


Fult att tycka om sig själv?

Skrivet av Caroline Eriksson 01.06.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag tror att alla barn föds med en egenskap att tycka om sig själva. De har en drivkraft som vågar pröva på nya saker. Den där rädslan att misslyckas eller hur andra ska reagera när man lyckas, kommer i en senare ålder. Som liten ville jag göra allt. Jag såg inga hinder och tyckte jag var en häftig person. Jag kände självkärlek och hade fått lära mig hemifrån att tycka om mig själv. Precis som jag var.

 

Men ju äldre man blev desto mer förstod man att den anses som fult att känna självkärlek. Speciellt inte i en liten stad där man inte ska vara annorlunda. Du får tycka om dig själv, men till en viss gräns. "Man ska inte tro man är bättre än någon annan och man ska inte tro man duger till något”. Och genom att känna självkärlek så är man tydligen "bättre än alla andra". I omklädningsrummet efter gympan blev det som en tävling vem som hittade mest fel på sig själv. Människor som muttrade bakom ryggen på andra, som det gick bra för, och sa kommentaren "Vem tror X att X är?". Och det är endast avundsjuka och missunnamhet som talar.

 

Ingen är värd eller mår bra av att höra elakheter om sig själv, allra minst från sig själv. Så varför behandlar så många sig själva och andra på detta sätt? Varför sätter inte någon ner foten första gången man får höra att man har orealistiska drömmar eller att det aldrig är möjligt att nå? När det egentligen bara är den personens egen rädsla som talar.

 

svalor

Lyft dig själv och andra.

 

Idag vågar jag vara fullt glad för mig själv eller för någon annan människas skull, när det går bra. Inte rädd för vad andra ska tycka, för vad skadar det dem om man är glad för sin egen personliga utveckling? Jag unnar andra lycka och önskar alla kunde uppleva den. Visst kan vi alla må dåligt ibland, och då gäller det att vi varken förminskar oss själva eller gräver vår grop för djup. Att man även i svåra stunder kan se att vi är värda att må bra och att vi har möjligheterna till det. Och det finns ingen poäng med att slå ner sig själv eller låta någon annan göra det. Allt du har och är nu, är det enda som existerar. Och vi måste bli uppmärksamma och lyckliga för det vi har. Inte hur lyckliga vi "skulle kunna bli".

 

Jag tror inte man blir en mindre sympatisk människa för att man tycker om sig själv. Tvärtom. Jag tror att man har lättare att se det fina i andra människor genom att först ha accepterat sig själv. Att man inte behöver jämföra sig själv med precis alla eller känna behovet av att förminska någon annan, för att själv bli större.

 

Det är inte fult att tycka om sig själv, även om man inte är perfekt.


Det värsta med att vara sjuk

Skrivet av Caroline Eriksson 01.06.2016

Jag har problem med att vara sjuk. Det räcker som inte med att jag ska ha feber, klär mig i stickade strumpor i 25 graders värme och ändå fryser. Eller hostar upp aliens, om jag ska vara riktigt ärlig med er. Det är ingenting med vad som pågår inombords.

 

Sist jag var sjukskriven en dag så hade jag sträckt ryggen. Jag ålade mig ner från sängen med huvudet före och släpade fram mig till köket. ”Vad ska jag gööööööra” bölade jag åt sambon. Även om jag visste det var omöjligt för mig att kunna arbeta så tog det emot att ringa chefen och berätta den dåliga nyheten.
För herrans många år sen arbetade jag på en krog. Det var mitt under jeppisdagarna, den viktigaste kvällen och massor av folk. Ett liters stop gick sönder i mitt vänstra lår och jag fick plötsligt ett sår som blödde konstant i en timme, innan jag åkte till akuten och fick tre stygn utan bedövning. Vad gjorde jag sen? Jo, jag åkte tillbaka till arbetet.

 

Jag är väldigt nöjd med mig själv och mina egenskaper. Många av dem tar ju mig fram. Där jag är idag. Men det här med att alltid ska prestera och vara så himla bra, det måste jag släppa taget om. Jag har blivit bättre, men det är väl något man måste påminna sig om resten av livet.

 

För man blir ju inte en sämre människa för att man inte kan ge järnet dygnet runt. För att man är mänsklig och drabbas av en vanlig förkylning, som vilken människa som helst. Inte skulle man heller tvinga den man älskar att utföra aktiviteter eller åka till jobbet, om den är sjuk, så vad är det inom en som gör det så svårt att själv kunna pausa? Man ska ju behandla sig själv minst lika väl som man behandlar andra.

 

IMG 3862 1Denna vackra knölsvan fick jag se igår. Hur underbar är den inte? I över en halvtimme så simmade den lugnt vid havsbrynter och käkade fiskar.

 

Oftast blir man ju också sjuk när man får tid att pausa. Igår åkte jag ner havet och plötsligt hände något som inte hänt på länge. Jag glömde helt och hållet tid och rum. Jag balanserade stenar, fotograferade och njöt av att endast lyssna till fågelsång.

 

En knölsvan var inte alls blyg och kom nära. Först senare på kvällen skrev någon på facebook att man ska akta sig för dem, knölsvanar är tydligen aggressiva. Men i den stunden igår så kände jag ingen rädsla alls. Jag var helt ensam i naturen, njöt och fick fina möjligheter att fotografera en mäktig fågel.

 

Idag läser jag om knölsvanens betydelse i ”Djurens språk” av Solöga:
"Att utmärka sig är bra. Att tillåta dig att vara speciell och utvald, är även det bra. Genom att vara just så unik som du är, visar du vägen förmånga. Sång/din röst - det är din gåva."

 

Kanske man kan vara speciell och bra, även då man tar det lugnare.


Hur klä sig på ett bröllop?

Skrivet av Caroline Eriksson 01.06.2016 | 5 kommentar(er)

Jag och kärleken ska på bröllop i sommar. Han har det ganska enkelt, mannen i mitt liv, för män kan använda samma kläder till alla högtider i livet. Kanske bara köper en ny skjorta eller slips. Och slipsknutarna som kärleken gör, de är UNDERBARA. Speciella och ser ut som konstverk.

 

Men jag använder ingen slips. Det gjorde jag bara en period i mitt liv som fjortonåring. Jag är väldigt varm av mig och vill inte ha mycket kläder på mig på sommaren. Och jag har varit på väldigt få bröllop i mitt liv för att veta vad man ska ha på sig. Det jag vet är att under den korta stund vi sitter i kyrkan måste jag täcka mina axlar. 

 

Det är ett eftermiddagsbröllop och klädkoden är valfri. Satt flera timmar igår och bläddrade på olika klädsidor för att hitta något att ha på mig. Och inte blev jag klokare. Alla kläder jag tyckte var snygga var endera för sexiga, något jag bara skulle använda en gång eller så kostade de över 50 euro. Och det tänker jag inte lägga på en klänning.

De krav jag har på min klädsel: jag ska kunna använda den igen, det får gärna vara en snygg kjol och topp. Den ska för en gångs skull visa mina vackra former som kroppen har. Och kännas bekvämt. Kan man inte bara anlita en personlig stylist?

 

Funderade till och med så hårt på vilken outfit jag ska välja att jag drömde en återkommande dröm inatt. Jag var på ett loppis med kärleken och hittade en bröllopsklänning i gammaldagsrosa. Från Lady Gaga.

 

 

Ge mig alla tips ni har för att underlätta denna "klädångest"!

1011495 10151727143808880 2070855157 n

Bilden är från 2013 då vi var på bröllop sist.