Visa alla inlägg skrivna september 2016
Missförstånd och bebisar.
Livet: ibland dyker missförstånd upp. I detta fall är det inget farligt missförstånd. Skulle ju lika gärna kunna låta det rinna ut i sanden. Men för att ändå understryka: jag är en humoristisk person, men det går inte alltid hem hos alla. Vare sig via text eller om jag skulle dra ett skämt för er på gatan. Alla är tydligen inte som mig. Tråkigt nog.
När jag undrade igår varför man pratar bebisspråk med ett barn så fick jag kommentarer som tydde till forskning och menade att det är en biologisk instinkt hos kvinnor att tala mjukt till sitt barn. Att man gör barnet en tjänst och att barnet snappar upp språket snabbare då.
Vejtni, jag tror vi ser olika på bebisspråk. Eller att det är fel på min biologiska instinkt.
Bebisspråk för mig är inte ”da da da” och ”ga ga ga”. Bebisspråk för mig är hur man som vuxen mitt i allt glömmer bort att använda sig av vissa bokstäver eller talar om alla omkring en i tredje person. På det sätt man tilltalar barn som redan kan gå och prata. Eller till och med vuxna.
Jag tror man gör barnet en större tjänst av att artikulera på rätt sätt, och inte hitta på egna ord, bara för att det låter gulligare.
Exempel:
”Vaa vill lilltjääjjän ha att mumsilumsa på ikväjj? Kansäää tojjtijjas?”
Jag menade inte att man ska förvandlas till en robot med tonläge endast i monoton-läge, bara för att man inte pratar bebisspråk med alla levande varelser.
Har ni sett videobloggar av mig vet ni kanske i detta läge att jag har flera tonlägen när jag pratar. Är jag riktigt engagerad och pratar snabb dialekt kan man misstolka det som jojkning. Jodiladiloo. Hu ha he ha ho ho.
Och jag pratar så till både barn och vuxna.
Pratar inte heller bebisspråk med min sambo, som passerat 30-års sträcket. Hur gullig han än är.
På tal om att bli missförstådd. Idag på arbetet diskuterade vi hastigt och lustigt om utropstecken och hur man kan bli uppfattad som jättearg när man använder sig flitigt av dem!!!
TYP SAMMA SOM OM JAG SKULLE ROPA BARA FÖR ATT JAG GLÖMT PÅ CAPS LOCK.
Så bara för att inte bli missförstådd nu, eller verka arg, för jag är glad och tycker mycket om er alla. Det är ju helt underbart hur vi kan kommunicera med varandra via kommentarsfältet!
Så, nu avslutar jag detta inlägg så här.
<3 <3 <3 :D ILYSM :D <3 <3 <3
Hur är jag som person?
Kom på mig själv att tänka tanken att hur underligt det är att andra ser en på ett helt annat sätt än hur man själv känner och ser på sig själv. Eller hur personlighetstest visar ett helt annat svar än man tänkte sig.
Har denna morgon gjort två olika test om jag är introvert eller extrovert. Själv känner jag mig som introvert, men svaren blev att jag är extrovert. Ja, jag är impulsiv, har inte problem med att prata inför folk men,
jag har inte 20 nära vänner som jag umgås med varje evigaste dag, njuter av ensamheten, tycker det blir halvt jobbigt i stora folkmängder och vill inte göra nya saker ensam. På en fest är jag den som oftast blir trött först och har jag umgåtts med massor av människor en dag är jag utan energi på kvällen. Även hur roligt man kan ha haft det.
För jag gör bara sånt jag tycker är roligt.
Jag är kreativ och följer hjärtat, tycker om att göra uppgifter på mitt eget sätt och blir hellre inspirerad än att jämföra mig med andra. Jag märker lätt av människors sinnestillstånd och får ibland stänga av för att inte bli för påverkad av omgivningen. Jag har lätt för att prata med människor och andra verkar ha lätt för att tala med mig.
Så kanske jag varken är introvert eller extrovert. Jag bara är mig själv.
Och de meningar ni läst om mig hittills är bara en liten del.
Samt halvt dement, för kom på mig själv också att jag har skrivit om HSP (högkänslig) för några månader sen. Och det passar mer in på mig än intro- eller extrovert.
Jag nyfiken på hur DU är som person.
Beskriv gärna din personlighet med några meningar. :-)
Redo för förändring
När Linn för en vecka sen undrade hur många kläder man har i garderoben steg jag in och räknade. Hamnade på 40-någonting. Räknade inte med underkläder eller arbetskläder. Men av alla kläder så är det ungefär 10 plagg som används till vardags. Alltså en tredjedel. Resten har jag bara vikt in och ut ur garderoben när jag "rensat". Tänkt att "kanske använder jag dem en dag, kanske ska jag på fest, kanske, kanske, kanske..". Även om kläderna är för små, slutanvända, har ett eller flera hål på sig eller bara inte är min stil längre. Jag shoppar en till två gånger per år och flera av kläderna är från då jag var 18 år. Åtta år gamla kläder.
Jag är redo för förändring.
Kommer alltså att rensa rejält i garderoben. Kläder som stått i över ett år eller är från 10 år tillbaka får försvinna. Likaså med alla kläder som är XS eller byxor jag inte får på mig. Tänker inte bli den storleken igen.
Varför skulle man anpassa kroppen efter kläderna? Kläderna får anpassa sig efter mig.
Frågan är bara, vad ska jag göra med kläderna?
Vet att det är på kommande en till flyktingfamilj till byn. Sen om mina toppar kommer till användning vet jag inte, men absolut finns kläder att ge bort.
Sen vill jag också sälja. Men jag vill inte köra av och an för att få plagg sålda. Vill ha det bekvämt och spara tid. Blir dock inget gårdsloppis, för jag vill inte ha människor springandes här. Hur gör man då?
Och nya kläder behöver jag. Sånt jag känner mig fin i och som passar. Min kropp. Min själ (nu är jag nog poetisk). Det mesta kommer jag att köpa second hand, min kompis har en hel påse med kläder jag får gå lös på.
Resten unnar jag mig faktiskt och köper nytt.
Dom här kläderna behåller jag dock. Bästa och snyggaste kläderna att ha på sig i skogen. ;-)
Jag har ett dilemma.
Inför varje födelsedag så har jag ett dilemma: Hur göra med brev och paket som dyker upp?
Idag fick jag ett fint brev, tillägnat "Vackra Caroline <3" och jag vill ju så gärna öppna det med detsamma! Men jag fyller ju först på lördag. Betyder det att jag måste sitta och se på brevet i tre hela dagar (fyra om jag räknar timmarna som är kvar av denna dag)?
Förra året var det första gången jag faktiskt lät födelsedagspresenter stå tills den rätta dagen. Tänkte att kanske fick jag lite självdisciplin som 25 åring. Ska försöka göra ett nytt försök i år och se om det går lika bra.
Men jestas vad det kliar i fingrarna nu..
Saker jag funderar på
Igår var jag och sambon till byggmästaren på kaffe, glass och mer planering inför husbygget. Vår byggmästare är bäst. Okej, vi har inte träffat på så många, men denna person har byggt fler hus än oss, är kunnig, duktig och har ett svinbra mattehuvud. Lugn och lyssnar till oss båda. Är engagerad och vill faktiskt hjälpa. Och så gjorde han något som tog ner min stressnivå från 8 till 2.
Inför bygglovet är det massor av dokument som ska ifyllas. Själva har vi fyllt i lite över hälften, fått med det viktigaste men så är det ju alltid små rutor som ska i kryssas, med knepiga ord och sånt man måste ha en människa med kunskap, kontakter och utbildning till. Och det har byggmästaren. Så han hjälper oss med det sista och nästa gång vi ses är alla papper i skick att vi bara får åka till kommungården och säga:
”Hej hej! Vi vill ha bygglov, helst med detsamma”.
Så istället för att fundera på hur mycket energi huset kommer att kräva (Okej, det vet jag redan. Huset är energisnålt och har en superfin siffra) så kan jag fundera på annat. Till exempel det här:
1. Varför man pratar bebisspråk med sitt barn? Det går ju att prata normalt.
2. Eller ännu värre, varför pratar man bebisspråk med sin partner?
3. Varför folk köper skor för över hundralappen? Och när de skorna är på REA, varför är det endast i storlek 35 kvar?
4. Hur i hela friden polisen låter nynazister demonstrera fritt på gatorna? Speciellt när en demonstration kan leda till att de dunkar ner människor på en hård asfalt. (ja, jag vet vi lever i ett fritt land och hiblahaa, men någon måtta måste det få vara.)
5. Hur kommer det sig att vissa drömmar om nätterna dyker upp under hela livets gång, utan att man ser en orsak till dem?
6. Eller varför Snoop Dogg bestämde sig för att gästspela i drömmen? Det var något nytt.
7. Vilket avloppssystem är det bästa för oss? Och varför finns det så många olika? Vore det inte bäst om man bara fokuserade på ett system och gjorde det så bra som möjligt?
Orsaken till min smärta.
Eftersom jag bestämde mig för att berätta för er om en av mina krämpor, så kanske det är lika bra jag berättar orsaken till krämpan?
Igår var jag till fysioterapeuten för att komma underfull med varför mitt vänstra knä har en brännande känsla nu som då. Besöket var riktigt givande och jag åkte därifrån lite klokare. Även om orsaken till smärtan är något man egentligen inte kan göra mycket åt, så är det bättre att veta än att gå runt ovetandes.
Mitt ena ben är något längre än det andra. Både lårbenet och underbenet.
Helt normalt och något som man kanske inte märker av, om det nu inte är så att man börjar få problem i knäna eller ryggen, som jag.
Redan för fem år sen fick jag höra samma visa av en fysioterapeut men hade inga värre problem då och inte gjorde man något åt det. Men nu har det ju gått några år och till sist blir det väl jobbigt för kroppen att försöka balansera ut sig själv hela tiden. Speciellt när jag idag har tyngre arbete än jag hade för fem år sen.
Nu ska jag få inlägg till högra skon och vänstra knät blev tejpat.
Fick också övningar jag ska träna på. Åh herregud, då jag inte kan vara tyst ibland.
Ja ba: "Jag kommer ju att få en supersnygg rumpa efter dessa övningar".
Så nu ska jag göra mina övningar, få en snygg rumpa och skaffa snygga, bekväma och bra skor.
Idag matchar jag mina färgglada stickastrumpor med tejpen. Har du problem med knäna eller annars bara är stel, testa tejp! Det känns så bra.
Balsam för själen
Efter gårdagens besök till fysioterapeuten hann jag bara hem för att dricka kaffe och så var det dags att åka iväg igen.
Jag och sambon åkte tillsammans med svärföräldrarna ut till villan. Det var otroligt vackert vacker, spegelblankt hav och hade nästan klätt på mig för mycket kläder, så varmt var det. En skön andningspaus och balsam för själen var det att få slippa ut till villan igår.
Njöt av den vackra naturen så pass mycket att jag höll på att glömma bort att fotografera. Fotograferade ändå några vackra bilder, som du får se här med bildtext.
Balanserade stenar, för första gången på länge. Hade haft planer på att balansera stenar hela sommaren, men vet ni, sommaren gick undan så snabbt och har mest fokuserat på hus och alla papper som ska vara i skick.
Försökte ju balansera stenar förra veckan, men blev jagad av jordgetingar, så igår var det skönt att få meditera i lugn och ro. Jepp, det är meditation för mig att balansera stenar.
Villan har fått sig ett ansiktslyft under sommaren. Nytt kök, golv och en stor terrass så man kan dansa på den. På bild är kärleken som förbereder inför det sista rörarbetet som ska göras.
Vi eldade och det var den vackraste solnedgången på länge. På bilden till höger ser du i fjärran en svanfamilj som höll sig i närheten.
Och det här inlägget hade jag egentligen tänkt publicera mycket tidigare än så här, men.. fick så bra med frisk luft igår så jag har sovit som en stock inatt. Kan behövas ibland.
Det brinner i mitt knä.
Är det inte konstigt hur man beter sig när det kommer till sin egen hälsa? Man liksom väntar så länge det går, på bättre tider eller att man har tillräckligt med krämpor för att kunna ta steget att ringa samtalet till vården. För någon vecka sen tog jag det steget och idag ska jag kolla upp en av några krämpor.
Låter kanske som en sjuttioårig dam, men jag har problem i vänstra knät. I flera månader har det varit en brännande känsla i knät. Det finns ingen rutin eller logik bakom smärtan, det liksom bränner till när det vill. Ibland nån gång per vecka, ibland var tionde minut. Ingen skillnad om jag sover, arbetar, sitter, ligger eller går.
Det som är ännu konstigare är hur knät beter sig när man väl tagit mod till sig att ringa efter hjälp. Jamen, då passar det att sluta bränna och ta sjukt! Hann tänka tanken på att ringa och avboka tiden till fysioterapeuten, men samma dag jag tänkte tanken, brände det till igen.
Den senare reaktionen beror kanske på att man redan varit med en tid i sjukvårdssystemet och hunnit bli besviken många gånger. Sökt hjälp för något, men man måste vara frisk för att kunna vara sjuk. Kämpa och stå upp för sig själv. Och ibland orkar man helt enkelt inte. Då är det ”lättare” att gå runt med ett brännande knä.
Så dagens planer är alltså att fara och visa upp mitt knä, göra lite övningar och låta fysioterapeuten göra sitt arbete.
Jag tror inte det är något allvarligt dock. Hoppas mest det handlar om fel skor, och idag kan ju sneakers vara så snygga att det inte gör något att man går runt med dem dagligen. Dessutom bor jag ju på landet, så det borde vara helt socialt acceptabelt att gå runt i "lenkkari" hela tiden.
Men jag vill veta varför det brinner i knät.
På tal om gympa är det svinlänge sen jag stått upp och ner på huvudet. Måste göra det igen. Så snabbt som möjligt.
Denna bild är för nästan exakt ett år sen. Till bilden skrev jag texten:
"Dagens tankar går till alla människor och världen i överlag. Lev ert liv och gör allt med en god känsla i kropp och själ. När man är sann mot sig själv är det lättare att hamna i flow. Och känns något bra så betyder det helt enkelt att du gör rätt. Skada varken er själva eller andra i ord eller handlingar. Det tar oss ingenstans.
Låter kanske som en klyscha, men vi måste älska oss själva innan vi kan ge kärlek till en annan människa. Och när vi är i harmoni med oss själva så känner vi inte behovet av att bry oss så hårt, ha fördomar eller sprida rykten om hur andra är eller väljer att leva sitt liv.
Eller hur de ser ut."
1 års fotografering
Förra veckan fick jag fotografera den ljuvligaste och gladaste ettåringen jag träffat på länge. Det blev massor av fina bilder och en rolig fotografering som väckte glöden inom mig att fotografera igen. Fotografera andra människor. På riktigt.
Och det roligaste är att få visa fotografierna till människorna som beställt fotoarbetet, och se lyckan i deras ögon.
När jag fotograferar så chansar jag inte bara. Istället ser jag till hela omgivningen vad som kan fungera och bli fint. Ljuset, vinden och naturen. Blir inte låst av hur man först har tänkt sig bilden. Oftast blir det bäst när man improviserar och bara följer sitt hjärta.
Och ja. Jag har lov att visa tre av mina personliga favoriter.
10 visdomsord om livet, av mig.
Jag påbörjar min sista vecka som 25-åring. Det innebär att nästa veckas lördag vaknar jag upp, förhoppningsvis sent och utvilad, ett år äldre och klokare. Om det sistnämnda är ens möjligt. Vem vet, mitt i allt hamnar jag i nirvana den dagen jag vaknar upp och är 87 år.
Det betyder också att då har jag gått över gränsen med att vara lika nära 30 som 20. Jag kommer att vara närmre trettio, vilket jag inte idag har något problem med. Hur det är om fyra år vet jag inte. Mitt i allt hamnar jag i en trettioårskris eller så fortsätter jag som förr: go with the flow.
Och att bli 26 år kommer att bli otroligt roligt. The Walking Dead börjar igen och vi ska bygga hus.
Huset blir ett av det största vi gör i vårt liv, och det är skräckblandad förtjusning i det hela. Skräck när räkningar dyker upp, men förtjusning med att få bygga upp sin framtid, precis som man själv vill ha det.
Tänkte, även om jag inte är i nirvana än, dela med mig av lite av all kunskap jag lärt mig under dessa 25 år.
Viktighetsgraden är inte i ordningsföljd. Vem vet, mitt i allt dyker det upp fler av dessa listor under veckans gång? Jag har mycket mer att lära ut och lära mig själv.
10 visdomsord från Carro
1. Det skulle ta till för två månader sen innan jag hittade botemedlet för mensvärk. En tablett ketorin och 1-2 tabletter burana och jag kan leva normalt en hel dag.
Obs! Jag har ätit stark värkmedicin förr, vilket betyder att min tröskel är hög, därför behöver jag två burana.
Är du ovan, testa med bara en.
2. Det är helt onödigt att stressa över sånt som man inte kan göra något åt. Allt ordnar sig. Och är du stressad över något du kan göra åt, typ obetalda räkningar eller en deadline: Gör det och sov gott sen.
3. Våga be om hjälp, och erbjud andra människor din hjälp.
4. Man behöver inte vara alla till lags.
5. Jeans kan vara snyggt på, men leggings är banne mig skönare.
6. Älska och var så kärleksfull du bara kan.
7. Och blir du riktigt arg: var det, så känns det lite bättre sen. Bättre än att du går runt med en klump i magen.
8. Låt inte andras dåliga humör eller dåliga självkänsla påverka hur du känner dig. Och ta inte skitsnack och dåligt beteende personligt. Personer som håller på så, mår säkert jättedåligt inombords och har större problem de inte vill eller vågar ta tag i.
9. Ha inte prestationsångest eller drabbas av perfektionist-ådran. Våga istället släppa kontrollen och sluta ha orealistiska krav på dig själv och andra. Livet blir roligare då.
10. Sov naken. Det tackar din kropp dig för.
Sommarens favoritbild av mig själv.