Visa alla inlägg skrivna september 2016
Roboten vid din sida, när du tar dina sista andetag
Jag är återigen på avdelningen. Ensam i ett sjukhusrum. Ett opersonligt rum, med en hård säng. Det enda som pryder väggarna är en tv ur funktion, en tavla som föreställer en sjö och den självlysande skylten som visar var exit är. Inte så mycket distraktion och jag har varit för länge ensam i mina egna tankar. Börjar bli rädd. Jag har åter igen fått en skov och hela kroppen är inflammerad. Smärtorna gör mig förlamad och jag funderar om inflammationen har denna gång tagit sig till hjärtat. Eller något annat viktigt organ.
Det smärtstillande jag fått tidigare har gått ur kroppen och jag behöver hjälp. Trycker på knappen som visar att en vårdare ska snart vara vid min sida.
En mänsklig kontakt som kan hjälpa mig och förklara vad som pågår i min kropp. Om inte annat, ge mig lite gnutta trygghet.
In i det opersonliga rummet kommer en robot.
Intervjun som skedde igår handlade alltså om vården och den nya finska rapporten, som menar att 20% av en vårdares (närvårdare och sjukskötare) arbetsuppgifter kan skötas av robotar. Redan om tre år skulle jag ha en ny kollega. Ganska hård och kall, men en robot som tydligen ska göra 20% av mina arbetssysslor. Bättre dessutom. Den inledande texten hade beskrivit hur det varit om robotar som tog hand om mig då jag var sjuk.
Jag skriver detta inlägg eftersom intervjun sändes redan igår, tydligen. En människa som såg mig vid byns butik igår hade hört mig.
Kort och gott, rapporten lät ju riktigt "positiv". Eller så inte. Med hjälp av en robot så behöver inte längre vårdare fundera på medicindelning, medicinutdelning, att ta tempen eller samla in andra viktiga data från en patient. Det gör roboten dessutom mycket bättre än en människa. Och hej, mediciner och att mäta en människas kroppsfunktion, det är inte knappt 3% av min arbetsdag, så roboten skulle då behöva göra mycket mer än så.
Hela rapporten är orealistisk och skrattretande.
Det är ju först och främst livsfarligt att förlita sig på att ett dataprogram ska dela rätt medicin, rätt tid och rätt mängd olika dagar. Till rätt människa. Det verkliga tunga arbetet, det klarar inte en robot av. Har gått igenom en hel arbetsdag och de olika moment jag kan stöta på, och kommer fram till att en robot kan inte något som jag kan. Absolut inte bättre.
En robot kan inte bemöta en människa på ett mänskligt sätt. En robot ser inte till hela människan. En robot blir en sån person som jag är sur på: de som bara ser ett blodtryck eller en diagnos. För att ge bästa vård ska man se till A L L T. Hela människan.
Se och lyssna till den tysta kommunikationen. Se vad en människa egentligen behöver. En robot kan inte ge dig känslan av trygghet eller hjälpa dig upp när du fallit. En robot håller dig inte i handen när du gråter.
Och en robot ska banne mig inte ersätta människan som sitter vid din sida, när du tar dina sista andetag.
En robot är inprogrammerad att följa ett system.
Man kan jämföra en robot med en utbränd människa.
Man gör det man ska, för att en själv och andra ska överleva, men det finns inget hjärta eller känsla bakom. Allt går på automatik och minsta lilla överraskning rubbar hela programmet.
# 4 5 7 2 E R R O R E R R O R
Jag älskar mitt arbete, för jag har verkligen ingen aning om vad som ska hända. Det betyder att jag får vara väldigt uppfinningsrik och hitta lösningar för att ge den bästa vård jag kan åt en annan människa. Jag kan inte gå på rutin för det rubbar allt och alla jag möter.
Och en robot sparar verkligen inte in på Finlands ekonomi. Herregud, tänk på alla reparationer efter alla ERROR som kommer att uppstå.
För när man arbetar med andra människa kan man inte följa ett system. Man måste följa sitt hjärta.
Herkules vilket äventyr!
Oj höni, jestas vilken dag. Spänning, fart och mycket av det ena och det andra.
Dagen började lugnt, med morgonkaffe och tid att i lugn och ro fixa fixa det sista i lägenheten innan intervjun. Fem före Magnus Hansén från YLE Vega hittade till Petalax så spydde Mr Fantomen på golvet. Man ba: tack.
Intervjun gick bra. Har inga som helst "AAAAAH GAAAAH"-ryck efteråt. Sånt har jag slutat med, istället är jag ba nöjd och glad. Vet inte när något sänds men lovar att meddela er när jag vet mer. När Magnus åkte tillbaka till bebyggelse och stan var klockan så pass lite att jag själv passade på att åka till en vän. Fick sallad och zucchini som hon odlat själv. Hon fick en kram av mig.
Körde vidare till havet för att fotografera och balansera stenar. Och visst fick jag en bild, men herkules vilket äventyr jag fick på köpet.
Den plats jag bestämt mig för att hoppa på, var tydligen ett bo för jordgetingar.
Blev jagad av flera jordgetingar in i bilen, och fick sitta där en bra stund innan jag vågade hämta kameran. Jag avskyr getingar. Speciellt jordgetingar. Tycker mig ha sett en videosnutt där nån i Kina har forskat fram att getingar blir aggressiva av färgen svart och parfym.
Idag doftar jag Victoria's Secret och är svart som synden.
Om ni kollar riktigt noga på mitt vänstra innerlår (första och sista gången jag ber er göra det) ser ni en av alla jordgetingar som jagade mig. Vill ni se min reaktion efteråt, se på instagram-stories.
Övervikt betyder inte automatiskt ohälsosam.
När jag var tolv år var det en speciell trend bland tjejerna. De började och avslutade sin dag med 200 situps. Prövade själv en gång, för att förstå varför det var så himla roligt, men kom knappt till tio. Jag började inte banta den dagen.
Det som ingen sa högt men som var baktanken bakom de sjukt många situpsen var att bli smal. Passa in och bli accepterad. Acceptera sig själv mer. Ingen av dessa människor hade problem med vikten eller var i en ålder då man ens skulle tänka tanken på hur man ser ut. En så ung kropp ska inte och klarar inte av ett sånt beteende. Men tyvärr är det inte så enkelt.
Läste en "debattartikel" i Aftonbladet för några dagar sen och kunde inte sluta tänka på den. En stor jäkla klump i magen över hur långt det har gått och hur viktigt det är för många att man passar in i ett visst fack. Hur människor kan tro de gör en god sak, men förstör egentligen ett barns liv. Författaren bakom artikeln är en "pappa som är orolig" över sin nioåriga dotters vikt. I tre år, alltså sen hon var sex år, har flickan fått gå på dieter och varit inskriven på mottagning på grund av vikten. I början talade han och läkarna över huvudet på flickan, men idag gråter hon när han tar upp ämnet mat och frågar om hon minns vattenmelonen hon bara fick ta en bit av (finns ingen direkt näring i den). I tre år har hennes föräldrar säkert gjort allt de kan för att hon ska gå ner i vikt, och de ser inga resultat. Han skäms att det tog tre år innan han sa rakt ut åt flickan att hon är tjock, när han egentligen borde skämmas för hur han har behandlat henne under alla dessa år.
Mitt hjärta brast gånger tusen när jag läste artikeln. En förälder ska vara ett barns trygga punkt. Inte någon som hittar fel hos en. Kritiserar och fyller en med skamkänslor. Speciellt inte när det handlar om hur man ser ut och är skapt. I tre år har just denna flicka lärt sig att känna självförakt och skam över maten hon äter. Den hon är.
Grät den dagen jag steg innanför dörren till lägenheten efter en arbetsdag. På den tiden arbetade jag på dagis och fick se en flicka stå framför spegeln som nöp sig i magen och sa hon var tjock. Barnet som kanske dagen innan varit oförstörd. För självhat föds man inte med. Det är något som föds utifrån. Oftast hemifrån och från andra vuxna i närheten.
Så snälla, är du vuxen, normalfuntad och har barn i din närhet:
Sluta kommentera din kropp. Sluta kommentera andras kroppar. Även om du innerst inne kanske avskyr din egen bild, ljug och låtsas för barnets skull. För det förstör så många liv att få ätstörning och leva med tron om att man är älskvärd först när man ser ut på ett viss sätt. Det förstör liv att inte kunna se sig i spegeln och acceptera det man ser.
Det viktigaste är inte vikten. Siffran identifierar inte dig som person eller hur älskvärd du är. Det viktigaste är att man njuter av det liv man lever och får redskap hur man tar sig igenom motgångar. Inte att ens förälder står bredvid och kastar en spade åt en medan man gräver sin egen grop.
Att vara bekväm i sitt eget skinn är inte alltid enkelt, men att föra över egna rädslor och ätstörningar på barn är banne mig fel.
Och innan jag lägger (nästan) punkt för denna gång:
Övervikt betyder inte automatiskt ohälsosam.
Det går en trend på facebook att lägga upp bilder från ens ungdom.
Den här bilden är 12/13 år gammal. Jag var inte helt oförstörd, men brydde mig i alla fall inte om magen eller att göra 200 situps. Jag levde livet, och det borde alla barn ha rätt till.
Tackat ja till en intervju.
Attraktionslagen fungerar på lite olika sätt. Oftast bäst när man släpper taget och bara låter flowet sköta sitt.
Men idag fungerade den på detta sätt: hade planer på att städa här hemma idag, och plötsligt pep det till i telefon och jag fick en riktigt bra orsak att städa.
Jag har tackat ja till en intervju. Får det så bekvämt att människan kommer hem till mig i morgon, så det är bra. Mer om intervjun och kanske någon bild dyker upp sen i morgon.
2016 kommer att bli året som jag minns tillbaka till alla intervjuer och förstås året vi bestämde oss för att bygga hus. Herregud, vilket roligt år! Och det är mycket kvar än.
Det är inte Vasabladet som ska intervjua mig i morgon, utan detta är för radio och kanske en artikel (?), men så här såg det ut i maj i Vasabladets jubileumstidning.
Mr Fantomen är en "halvt kändis" också.
Bästa responsen man kan få som fotograf
Det är mycket nu, men inget som jag egentligen kan blogga om. Hela förmiddagen ringde jag olika samtal - inget att blogga om. Hela eftermiddagen var jag på fotojobb. 1-års fotografering och familjefoto - inget att blogga om där heller. Fast fotografierna blev fina. Det var en tid sen jag gjorde ett riktigt fotojobb. Varför vet jag inte. Kanske var det någon prestationsångest som gjorde sig påmind? Men idag var det bara roligt.
Och visst, förra veckan fotograferade jag min vän och hans bil till en artikel som dyker upp i VBL så småningom. Fick som svar när han sett bilderna att det var "kanonfint" och att jag är "skicklig".
Det är den bästa responsen man kan få som fotograf tror jag. Aldrig granskar man sig själv så noga som när man ser en bild av sig själv. Man har ju en egen bild av hur man ska se ut, och den kanske inte överenstämmer med det man ser på bild. Men att när man blir fotograferad och är själv nöjd med bilderna, då har fotografen gjort ett bra arbete. Eller så har man bara kommit en bra bit på vägen och inte är så självkritisk. ;-)
Nå, det var fina ord jag fick höra och de ska jag ha i bakhuvudet när jag går igenom alla bilder från idag.
Ingen prestationsångest nu.
Igår hoppade jag runt i Tammerfors. Kalas hela dagen och det var roligt det också.
Fotograferade inget, och det enda bildbeviset är denna bild som sambon tog av mig med mobilen.
Vacker med ögonfransförlängning.
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med JT Beautystyle
***
Jag har stått sju på morgonen med en kollega och tänkt: ”Hur i hela friden hon kan se så pigg ut?”.
Svaret: fransförlängning. Alla vänner som gjort en fransförlängning har jag länge beundrat deras vackra ögon. Orsaken? Fransförlängning. Det gör så mycket och piggar upp vilket ansikte som helst.
Därför var jag inte sen med att tacka ja när jag fick möjligheten att själv testa på fransförlängning.
Förra måndagen fick jag avsluta en arbetsvecka med att åka till Molpe på en riktig feel good eftermiddag. Precis vad jag behövde. Att låta någon annan pyssla om mig, få fransarna fixade och en vårdande hårbehandling. Sånt som man inte tar sig tid för annars.
Johanna som äger salongen JT Beautystyle.
Det var enkelt att hitta till JT Beautystyle, salongen som finns i Molpe. I ett mysigt gult hus möttes jag av Johanna, restaurangkocken som sadlade om, och började istället fixa hår, make-up, naglar och fransar. Och det är jag glad för, för jestas vad hon är duktig! Jag blir alltid så inspirerad av att träffa människor som vågar följa sin dröm och det de är duktiga på.
Efter besöket blev jag själv så inspirerad och kände mig så vacker, att det resulterade i min bloggheader.
Kände inte behovet att ha ögonmakeup på mig. ;-)
Au naturel utan fransförlängning. Inte så fasligt nervös, som jag ser ut på bilden.
Så efter att jag ställt in kameran, lagt upp stativet och hade fjärrutlösaren i handen, började vi med detsamma på med mina fransar. Johanna fixade båda ögonen på samma gång för att få det så jämnt och bra som möjligt. Eftersom fransförlängningen skulle se så naturligt ut som möjligt, användes fransar i olika längder för att följa ögats form.
Till mina ögon använde Johanna sig av volym 2D och 3D samt mink-fransar. Det är inte äkta minkpäls utan bara mer bearbetat och mjukare än silke.
Man ska verkligen vara säker på handen när man arbetar med fransar. Det var Joahnna.
Johanna berättade att vi människor har olika ögonform och att fransarna gärna ska formas efter ögats form, för bästa resultat. De olika effekterna man kan använda sig av, om man följer ögats form är t.ex räveffekt, ekorreffekt, dockeffekt, katteffekt (mjau!) med mera..
Eftersom jag har lite av europa ögonform och mandelformade ögon, så passar ekorreffekten och naturliga effekt till mina ögon. Denna gång blev det naturliga effekten.
Viktigt att ta hand om fransarna på rätt sätt. Läs mer om det längre ner.
En fransförlängning tar tid, åtminstone två timmar får du räkna med om det är första behandlingen, men ändå rusade tiden iväg. Vi pratade i ett och det var bara roligt att få bli ompysslad. När jag sen fick öppna mina ögon och se mig i spegeln lämnade jag med öppen mun.
Herregud vad snygg jag var! Johanna hade gjort ett så bra arbete! Lämnade att stå länge framför spegeln, för att flirta med mig själv, haha.
Fick även vårdbehandling av håret, men tyvärr inga bilder från det då kameran varit igång länge och batteriet var urladdat.
En ögonfransförlängning varar tyvärr inte för evigt. I en månad ungefär.
Men fransarna, vare sig om de är äkta eller fransförläning har en viktigt funktion. De håller borta smuts från ögonen.
Därför är det viktigt att ta hand om dem på rätt sätt och tvätta dem med ett speciellt skum du får från salongen. Det kan även göra livslängden för fransarna något längre och du undviker att få ögoninflammation.
Redan efter någon vecka går det att korrigera fransförlängningen. För billigare peng än första besöket.
Första behandlingen: 80 €
Korrigering 2 veckor: 45 €
Korrigering 3 veckor: 50 €
Korrigering 4 veckor: 55 €
Korrigering 5 veckor: 60 €
Men, självklart så är det ett superbra erbjudande just nu:
Hela september-månad kostar det endast
65 € för ögonfransförlängning!
Så vill du bli ompysslad, vare sig det handlar om hår, naglar eller fransar så rekommenderar jag Johanna vid JT Beautystyle. Det går att boka via internet här eller via telefonnummer 045-167 5110.
Adressen är Krokasvägen 4 A 1, 66210 Molpe.
Du hittar även JT Beautystyle på facebook och instagram.
Här är bilden av då hon fixade mina ögonfransar.
Psst..
*psst* Blir tyst på bloggen nu pga (blogg)arbete och så ska jag hinna springa lite i skogen. Vill ni följa med min dag så rekommenderar jag er verkligen att följa mig på instagram för att se de korta "snap"videorna som är den nya roliga funktionen på appen. :-)
Ha en underbar lördag, gott folk. Ta hand om er. <3
Arg italienare bakom ratten.
Ledig lördag och det är ett av mina favoritväder utomhus: grått och mulet. Börjar det regna idag kan det bero på att jag var på spindeljakt igår. Världens största korsspindel jag någonsin sett. Skulle detta varit för fem år sen hade jag inte ens vågat gå nära den, men verkar ha kommit så långt i min spindelfobi att jag vågade ta bort den igår. La upp allt på den nya funktionen på instagram. Tycker det är roligt att göra korta filmer som försvinner efter en dag eller så. Följ mig på instagram, carloine heter jag där.
Många kanske tror att jag är den mest harmoniska människa som vandrar på jorden, men är väl mänsklig jag också. Det finns vissa saker som får mig riktigt ur balans och det är: orättvisor, getingar, spindlar och trafiken. Senast igår var jag riktigt arg bakom ratten. Förvandlas halvt till en italienare som viftar med händerna och ropar "HO FAME!" (det betyder egentligen "JAG ÄR HUNGRIG").
Körde i byn, la på blinkers och saktade in. Såg i bakspegeln att bilen bakom verkade hade fredagsfiilis och tankarna på annat ställe än på vägen, för den typen var halvvägs på att köra om mig när jag ville svänga.
Han såg nog att jag blev arg, för mina armar viftade och jag ropade lite. Huhhu. Det kunde ju ha gått dåligt, även om allt gick i snigelfart.
Och jo, något annat som får mig ur balans är när jag är hungrig.
Idag är jag däremot i balans. Utvilad, glad och redo för dagen.
Ska så småningom till tomten med vår blivande ansvariga arbetsledare för bygget. Han skulle ha med några pinnar som vi ska lägga upp för att få ett hum om var huset, infarten, parkering, garage med mera ska vara. Det är spännande tider, även om det är mycket pappersarbete kvar innan vi kan börja göra något riktigt praktiskt.
Kameran får följa med idag, men idag dansar jag väl inte lika mycket i skogen, som den dagen det blev bestämt att vi hittat platsen att bygga vår framtid på.
Kan man bli friskförklarad? JA!
Vill så gärna skriva om hälsa, och tro mig, jag väljer mina ord väl när jag skriver om just detta ämne. För jag är medveten om att det berör oss alla på ett sätt eller annat. Är du inte du själv sjuk så är det en nära anhörig som har en eller flera diagnoser i bagaget. Och det kan göra man reagarar på lite olika sätt.
Igår var ni helt underbara. Efter artikeln om antiinflammatorisk kost så hörde människor av sig via mejl och på facebook. Du vet väl att bloggen har en egen facebooksida där man kan få kontakt med mig? Efter att ha få läst era egna upplevelser av vad antiinflammatorisk kost och alternativa metoder har gjort för er, så fick jag även denna kommentar av Pernilla: "Det är hälsosamt och bra med anti-inflammatoriska dieter, men man kan inte påstå att det botar svåra sjukdomar."
Jag har inte påstått att antiinflammatorisk kost eller något annat botar svåra sjukdomar.
Antiinflammatorisk kost kan lindra och hjälpa en människa med inflammation i kroppen. Det häller ju inte direkt bensin på elden, om man säger så.
Det jag skrev om igår var min egen upplevelse av att äta rätt för mig, och vad det hade för betydelse för mig. Varje dag är jag tacksam för att just jag blev friskförklarad från en ovanlig och allvarlig kronisk sjukdom. Jag är medveten om hur förjävligt livet kan kännas och att om man själv är i den situationen att man är sjuk, så kan det vara svårt att läsa om andra som blivit friska, eller ta till sig av andra som försöker dela med sig av vad som hjälpt dem själva, av en god tanke.
Och i mitt fall var det mer än maten som hjälpte mig.
När jag började min resa till min optimala hälsa, var det inte självklart för mig att den optimala hälsan skulle innebära att bli friskförklarad.
Den optimala hälsan för mig var att inte bli inlagd på avdelning var och varannan månad.
För allt för många gånger hade jag fått höra att det här var "något jag fick leva med resten av mitt liv". Så jag hade en knacklig start med att tro att det fanns en möjlighet att bli frisk, och sen acceptera att det faktiskt gick. Även om jag hade det svart på vitt framför mig.
Det tog lika länge för mig att acceptera att jag var frisk som att få beskedet att jag var sjuk. Båda gångerna i läkarrummet var en stor livsförändring för mig.
Men jag vill och kommer fortsätta skriva om detta. För min egen skull och för att det kan hjälpa någon annan människa i världen att hitta ett hopp i mörkret. Att en "kronisk" sjukdom inte behöver betyda att du ska behöva må så här. Eller att någon annan ska säga åt dig att du aldrig kommer att bli frisk.
För det är möjligt. Även om resan dit kommer att ta tid och du kommer att behöva kämpa något. Men tro alltid alltid på dig själv. Och även om det kan vara svårt att våga säga högt:
Våga tro att just du har all rätt i världen att nå din egen optimala hälsa.
Blir nu också påmind att det är evigheter sen jag var utomhus och fotograferade mig. Det ska jag nog göra idag.
Antiinflammatorisk kost hjälper dig att läka
I dagens tidning (Vasabladet iaf, syns jag i ÖT?) kan se en liten bild av mig och en hel sida med massor av nyttig information om antiinflammatorisk kost. Jag tror på att kosten har en stor betydelse hur vi mår.
"Du är vad du äter", typ. Eftersom allt redan står i tidningen, ska jag inte upprepa mig genom att publicera alla bilder eller text här på bloggen. Däremot ska jag skriva lite mer om antiinflammatorisk kost och vad det betyder för mig. Längst ner får ni dessutom ett fint recept som kommer att rädda er höst med flunssan. ;-)
De flesta av våra vanligaste sjukdomar beror på att det skapats en kronisk inflammation i kroppen. Och de flesta av oss har nog någon inflammation i kroppen, vissa mer än andra. Mycket av den mat vi stoppar i oss påverkar oss på olika sätt. Vissa livsmedel bidrar till ökad inflammation i kroppen, medan vissa av dem kan hämma inflammation och hjälpa kroppen att läka.
Därför tror jag också att det var just det att jag ändrade kosten 2011 som gjorde att jag knappt 10 månader senare skulle bli friskförklarad. När jag bestämde mig för att bli frisk från SLE kastade ut alla snabba kolhydrater och märkte med detsamma hur min hälsa förbättrades. Magen var inte lika uppsvälld och jag blev piggare. Jag fick i mig gurkmeja varje dag för magens skull och skippade allt som heter vitt socker. Det var ju himmelens mycket jag satsade på att istället få i mig, som skulle få mig att må bra, att jag knappt minns hälften. Men mycket äter jag än idag. Som ingefära, goda bär, citron (har jag ätit hela livet dagligen) och mycket mera.
Dessutom känner jag mig för tillfället mer inspirerad än förr att verkligen ta hand om hälsan, så tror jag ska beställa hem ett paket med massor av nyttigheter.
Sen så är det viktigt att man hittar en balans. Man kan inte alla dagar vara supernyttig, typ som idag då min kropp kräver efter bönor och fläsk. Höhö.
*psst* Bär är goda och härliga källor till antioxidanter, fibrer, järn, folat m.m. Äter du dock blodförtunnande läkemedel så kan det vara extra noga att kolla upp medicineringen. Vissa bär, tex jordgubbar, kan t.ex påverka INR-värdet. Även om det ska krävas en ordentligt portion bär i flera dagar för att det ska hända. :-) #menbasånivejt
Värmande té:
Ingefära är en supernyttig ört som är nyttig på många sätt och vis. Den verkar antiinflammatoriskt och kan hjälpa vid ledvärk. Speciellt till hösten och vintern dricker jag endast detta té, eftersom det värmer hela kroppen och gör gott.
Skär ingefäran i små bitar och koka upp i vatten. Häll över tevattnet i en vacker mugg, lägg i lite honung och nypressad citronsaft. Botar vilken karaförkylning som helst, och är supergott!