bloggheader4

Visa alla inlägg skrivna oktober 2016

Mys under norrskenet.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.10.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag skrev lite om magi igår, och fick redan samma kväll uppleva magi. På riktigt. 

 

För  det  första  är det magiskt att lägga märke till vilka underbara människor man väljer att ha i sitt liv. Ringer de inte för att meddela var örnar finns så är det om norrsken. Igår plingade det till om det sistnämnda.

De vet vad jag tycker om, och det är fint hur de tar tiden att höra av sig. Livet blir så mycket bättre när man omger sig med härliga människor. Som bryr sig om en, och som man bryr sig om tillbaka. <3

 

För  det  andra,  så är norrskenet ett av det mest magiska man kan uppleva. Såg lite antydan till norrsken när jag körde hem från kvällsskiftet, men under tiden jag ätit kvällsmat och legat på soffan en stund, hade norrskenet värmt upp sig och dansade lite över himlen. 

La på mig varma kläder över pyjamasen och gick ut med Mr Fantomen. Eller, hade egentligen tänkt låta katten vara inne, men han fick panik och skulle efter mig. Så där stod vi en liten stund. Kramades, myste och njöt av norrskenet.

 

Varje norrsken jag får uppleva, och det börjar bli en hel del nu, är alltid som den första gången. Pirrar i hela kroppen av lycka och jag njuter av varje sekund. 

 

IMG 8746

IMG 8747

 

Ser du Mr Fantomen i min famn? Jestas, vilka stora tassar frassen har. <3

 

IMG 8743

 

Låtsades som att norrskenet hört mina tankar, när jag bad det att lugna ner sig för att återkomma i morgon. Då jag har mer tid att njuta av det. Det skulle förvisso inte varit första natten jag skippar sömn inför ett morgonskift, bara för att njuta av norrskenet. Men just nu prioriterar jag sömnen.

 

Hoppas ni alla får en vacker dag! <3


Feminist fantasy och magi.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.10.2016

Tänk  allt  roligt  jag får uppleva! Till exempel det jag gör just nu. Under min födelesdagsvecka knackade postiljonen på dörren med ett paket från  Schildts  &  Söderströms.  Innehållet var en bok av författaren  Maria  Turtschaninoff.  Fick höra att jag kunde gilla boken.

”Feminist  Fantasy”  skrivs det om böckerna på nyhetssidor, och när jag läste beskrivningen till boken ”Anaché, Myter från akkade” så tänkte jag på Grottbjörnens folk. Mina favoritböcker om Ayla. Bara att den här boken skulle innehålla mer magi och kanske mindre snusk.

 

Boken  handlar  om  nomadflickan Anaché som växer upp i ett hårt samhälle som styrs av männens våld och andarna som är nära. Något rubbar naturens balans och väcker skapelsegudinnans vrede. Det står att ”Anaché blir den utvalda, den enda som kan rädda sitt folk. Hon måste göra det ingen akkadekvinna får, gå vägar ingen har gått före henne.”

Låter spännande, eller hur?

 

IMG 8723

 

Igår  började  jag  läsa  och slukade ett helt kapitel på en gång. Än så länge vet jag inte vad som kommer att hända i boken, men fick ett band till nomadflickan när jag tidigt fick läsa om hennes kraftdjur. Även om det är ett annat djur och kallas för något annat i boken. Mitt i allt är det inte heller ett kraftdjur.. måste läsa lite till. ;-)

 

Jag  gillar  tanken  med att få in lite magi i vardagen. Det känns magiskt de stunder jag får se  en  örn  i  naturen, balansera stenar eller bara vara i nuet. Just nu.

Och magi, det kan man få uppleva via böcker också.

 

IMG 8727

 

Passade  samtidigt  på  att printa ut ett nytt bokmärke till mig. Tyckte det var lite fiffigt och roligt.

I like big books and I can not lie.


Kan en kvinna bygga hus?

Skrivet av Caroline Eriksson 10.10.2016 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

När  jag  22  augusti  meddelade för er att jag och sambon ska bygga hus, så lovade jag er att ta med er på hela resan. Tänkte göra en uppdatering nu hur läget ser ur, mina tankar, känslor och sånt jag vill ha sagt eller minnas.

 

För det första,  jag  är  glad  att vi bestämde oss för att ansöka om bygglov denna månad istället för förra månaden.

Det är svårt för någon som inte byggt, att förstå hur mycket pappersarbete det ligger bakom innan man ens får bygglov. Fanns ingen chans att vi hade hunnit få alla dokument som behövdes till bygglovet på endast en vecka. Så istället för att springa in i väggen och göra förhastade beslut, tog vi lite längre tid på oss. Förra veckan var jag in till kommungården med flera mappar fyllda av papper och nu är det bara att vänta.

Bygglovet får vi nog, men ni som känner mig vet hur otålig jag är. Helst ska allt ske med detsamma. Jag vill ju se skog försvinna så grunden kan påbörjas.

 

Det är väl en lärdom och rikedom att lära sig ha tålamod.

 

IMG 8448

 

För det andra så är det intressant att se hur folk engagerar sig i bygget. Kommer med tips, råd och egna erfarenheter. Vilka företag som är bra, och de man kanske inte ska anställa. Och det uppskattas.

Vi har ju aldrig byggt ett hus, och kanske är det bra att vi inte vet vad vi har framför oss.

 

Men så finns även enstaka fördomar som jag vill lyfta. En av dem är att jag som  kvinna  inte skulle kunna bygga ett hus. Ingen ifrågasätter liksom en mans kunskap att lägga upp mellanväggar eller isolering.

Till er vill ja ba säga några lugnande ord; det hänger inte på ens kön vad man kan och inte. Jag är inte rädd för att skita ner naglarna och är envis som bara den. Tillsammans med mitt livs kärlek så kommer nog ett hus att stå på plats. Vi hjälps åt, är enade och ett team. Vi är två om detta och ingen av oss lämnas utanför.

Dessutom har vi turen att ha familj och vänner som kommer att hjälpa oss, samt pengar att anlita professionella entreprenörer till det man inte får göra själv. 

 

 

Och det var lite tankar om det som komma skall. Det jag ska göra nu är att bara ta det lugnt. Inte stressa, för det finns inget att stressa för, och bara låta universum sköta sitt. Känna kärlek och lycka för att det här är möjligt för oss.

Vi ska bygga hus. Planera och göra det till vårt eget. Precis som vi vill ha det . Och det kommer att bli bäst.

 

He e ba ti känn tillit å kärlek, gott folk.

Och se vilka vackra byggbyxor jag har! 

 

IMG 8465


Närkontakt med en örn. Otroligt!

Skrivet av Caroline Eriksson 10.10.2016 | 2 kommentar(er)

I fredags fick jag vara med om det mäktigaste på länge.

Låg och vilade när telefonen ringde. Det var kollegorna som ringde för att meddela att de sett en örn en bit utanför byn. Egentligen hade jag inte tänkt röra mig på minst en timme, men skuttade upp efter tre sekunders betänketid och gasade iväg.

 

När jag kom till platsen syntes ingen örn till. Stannade bilen, för lite frisk luft kan ju inte skada, och då såg jag hur en stor örn flyger ifrån ett träd längre bort. Började fotografera massor, för man kan inte riktigt förutspå vart örnar ska flyga. Oftast kommer de bara en liten bit närmre, för att sen svänga om. Så hellre fotografera något, än inget alls.

 

Men  den  här  örnen  gjorde  min  dag.  Den svängde inte om, utan kom allt närmre. Den var lika nyfiken på mig, som jag på den!

När den var ovanför mitt huvud, så nära att jag nästan kunde röra vid den (!!!), slog mitt hjärta extra slag. Kunde nästan ha gråtit av lycka och tacksamheten jag kände var enorm.

Till sist glömde jag bort att fotografera och bara njöt av det nära mötet med örnen. 

Jag stod ensam i skogen, med en örn. Lyckan!

 

Mitt kraftdjur.

 

 

Jag har inte zoomat in bilden alls, så ni kan förstå hur nära örnen var! Otroligt!

Det här lever jag länge på.

 

IMG 8665

 

Kärlek, kärlek, kärlek.


Spara inte in på människors liv.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.10.2016

Kategorier:

Inom en halvtimme åker en buss från byn, in till stan. Flera busslass från olika kommuner kör till Vasa, på grund av manifestationen för att behålla Vasa Centralsjukhus som det är nu.

Alla borde ha rätt till samma vård, oberoende språk eller nationalitet. Och alla ska ha rätt att få vård, oberoende diagnos eller krämpa, utan att bli transporterad till ett sjukhus långt borta. Där det inte ens är ett krav på läkaren att vårda på patientens modersmål. 

 

 

Jag kommer inte sitta på bussen.

Önskar jag kunde delta idag, men mår inte så bra just nu. Kan inte stå längre stunder utan att kallsvetten kryper fram och känslan av att vara fem före att svimma. Folkmassor skulle knappast göra hälsan bättre heller.

 

 

Men mitt bidrag till manifestationen är att göra det jag kan. Skriva.

Vasa Centralsjukhus behöver fulljour. Så enkelt är det. Alla gånger jag själv blivit tvungen att söka hjälp från VCS, och fått snabb vård på bästa sätt. Det är endast en händelse som lämnat besk smak i munnen, och det är en fis i rymden mot alla gånger jag fått hjälp. Det ordnande ju sig ändå den gången.

Har alltid fått tala mitt eget språk. Den enda gången läkaren på akuten inte kunde vårda mig på svenska, stod en svenskspråkig skötare bredvid och tolkade.

Alla gånger någon sett mig. Hört mig.

Alla gånger jag, en anhörig eller klient blivit bemött på ett mänskligt sätt.

 

Har för länge sedan insett att regeringen är gubbar som inte tänker längre än näsan är lång och endast ser till sig själva. De behöver inte oroa sig idag för hur de själv eller deras anhöriga ska få vård inom fem år. De tänker inte på att beslut som dessa påverkar människor. Visst, jag veeeeeet att det är Finland ekonomi som står på spel.

Men det går att spara pengar på annat än människors liv.

 

Vare sig du får cancer, en hjärtattack, är gravid eller har brutit lårbenet, så är det förutom hjälp, även trygghet du behöver. Och den tryggheten får man inte genom att fara till Seinäjoki.

Tänker även på de anställda vid VCS. Som arbetar dygnets alla timmar, årets alla dagar. Den otrygghet de känner nu. Ovissheten om hur deras personliga ekonomi ser ut som några år. Om de har ett arbete kvar.
Även om fler män arbetar inom vården, till exempel min underbara sambo, är majoriteten kvinnor som påverkas av dessa beslut.

 

 

Önskar jag kunde stå på torget idag. Att min närvaro också kunde visa att det regeringen håller på med är åt helskutta.

Tänk om, tänk rätt. Gör om, gör rätt.


Stan vs. Landet

Skrivet av Caroline Eriksson 07.10.2016 | 3 kommentar(er)

Senaste tiden har jag rört mig mer i Vasa och märkt en stor skillnad mellan landet och stan. Till exempel så kan det vara sommarvärme här hemma, men när man kommer in till stan så blåser det och är iskall vind. Men det finns lite andra saker jag också kommit fram till, och tänkte lista upp dem nu.

 

I stan går man i en snabb takt. På landet, lite lugnare.

I stan motionerar man genom att fara ut och springa. På landet tröskar man och bondar sig stark. 

I stan finns det massor av matbutiker. På landet en butik.

I stan verkar inte människor hitta reflex i alla butiker, för vet ni... ni syns inte när ni kommer motionerande på kvällen! På landet går man med reflexväst.

I stan känner man knappt sina grannar. På landet känner alla varandra.

I stan firar man påsken med ägg och godis. På landet låser man in sina postlådor till påsken.

I stan kan man faktiskt vara lite osynlig om man vill. På landet tystnar hela cafét när man går in. Speciellt om man är ny i byn eller inte hör hemma hit.

I stan har man hund. På landet har man så det räcker till Noas ark.

I stan reagerar man inte på ljudet av en polisbil eller ambulans. På landet springer alla ut för att se vad som hänt.

I stan doftar det av snabbmat och avgaser. På landet kan det ibland lukta från åkrar eller farmer. Då säger man ”He låftar pengan!”.

I stan är 5 km en lång sträcka. På landet är det en kort bit.

I stan är bensin billigt. På landet ska man vara glad om det finns bensin. 

 

giphy

 

Så här ser det ut när jag går på landet.

 

giphy 1

Så här ser det ut när jag går i stan.

 

Försökte visa genom två filmer hur jag går i stan vs. landet. Båda filmera är från min instagram. Omedvetet får jag liksom lite mer bråttom när jag kommer till stan, medan jag går luuuuugnt och harmoniskt i stan. 

 

Ta hela listan med en lite nypa salt, även om alla punkter stämmer in på både stan och landet. Jag är ju uppväxt i stadsmiljö och för sju år sen skulle jag ha sagt "AAAAALDRIG  I  LIIIVET!"  om någon sa jag skulle flytta till landet. Nå, man ska aldrig säga aldrig.

 

Nu ska jag bygga min framtid här.


Möte med rådjur

Skrivet av Caroline Eriksson 06.10.2016

Igår var jag och kärleken ute och finkörde, så chansade med att ta med mig kameran. Oftast så ser jag inga djur när kameran är med. Är den hemma, eller jag har "fel" objektiv med mig, så ser jag älgar, örnar och alla möjliga djur.

 

Men igår hände det. Vi såg ett rådjur, som inte verkade ha bråttom. Medan rådjuret käkade gräs smög jag försiktigt ur bilen och la mina nya superskor på prov. Kunde de vara bra att smyga med på en skogsväg? 

Varje gång rådjuret åt, tog jag tysta men stora steg för att komma nära. Så tyst jag bara kunde. Försökte med skakiga fingrar, för det var ju spännande, fotografera rådjuret. De bilderna ser du nedanför.

 

När jag fått mer mod i kroppen och fått upp en fart så hände det man inte tror ska ske på en skogsväg.

En dam kom cyklandes. 

Rådjuret lämnade att glo på damen, och när inte damen visade tecken på att stanna cykeln sprang rådjuret in i skogen.

 

Men det blev ett fint möte i alla fall. Rådjuret såg ju mig tidigare, men verkade inte vara rädd för mig. Eller så var gräset bara så gott att hen inte hade bråttom någonstans. Jag gillar att bo på landet. Man vet aldrig vad man får se. 

Endera är det ugglor som flyger in i köksfönstret, eller så är det harmoniska rådjur i skogen.

 

IMG 8620

IMG 8620 nara

IMG 8619


Kinesiotejp över hela kroppen

Skrivet av Caroline Eriksson 05.10.2016

Besöket hos fysioterapeuten gick bra. Gympade lite och lärde mig hur jag tejpar mitt knä själv. Var snabb med att fråga om det går att tejpa mot mensvärk, och fick två tejpbitar på ryggen. Kände nästan med detsamma hur det blev lättare för ryggen. Vem vet, snart kanske jag har tejp över hela kroppen? 

 

Fysioterapeuten berättade var jag kunde köpa kinesiotejp, och att den finns i olika färger och mönster. Allt från neutral till Englands flagga. Så vid butiken sökte ögonen automatiskt efter regnbågens alla färger och former.

Utan glasögon gick jag närmre en förpackning, med färgglada stjärnor, för att läsa vad det var.

"Räfflade kondomer".

 

Inte det jag behövde idag. Hittade dock kinesiotejpen och har nu fem meter i beredskap, tills jag behöver bli tejpad på nytt. 

 

IMG 8604

Hem fick jag också två gummiband, i färgen röd och grön. Egentligen ska jag använda gummibanden till benen, men tänkte att de kan lika gärna vara som hjälp i yogan.

Posen heter något så vackert som "Koansiktet". 

 

Tanken är att efter lite träning och tålamod så ska jag slippa gummibanden och bara kunna knäppa händerna utan hjälp. 


Katt med underligt beteende

Skrivet av Caroline Eriksson 05.10.2016

Medan jag är och får kroppen tejpad  (ska se om det går att tejpa bort mensvärk också, återkommer om det!)  så får ni se på denna söta bild. Blev inspirerad av att se en bild av mammas frass som låg i en Nike-skolåda, så tänkte se hur Fantomen reagerade. 

 

Han låg och sov i soffan, jag la skokartongen bredvid och inom tre sekunder var han i den. 

 

Ett nytt beteende Mr Fantomen har börjat med är att låtsas sova. Till kvällarna när han ska ut så låtsas han sova. Det är ännu helt normalt.

Men igår tog han det ett steg längre. Jag bar en "halvsovande" frass till dörren. När jag skulle öppna, hoppade han snabbt ner på soffan och sprang till sitt hörn. Och "somnade". 

Underlig frass.

 

IMG 20161005 120745

Tycker du om att se bilder på Mr Fantomen, så brukar det komma nästan dagligen en bild av Fantomen

på min instagram. Carloine heter jag där.


Akta dig för demoner!

Skrivet av Caroline Eriksson 05.10.2016 | 1 kommentar(er)

Trodde de bara fanns att finna bland insändarna i valfri österbottnisk tidning. Meningarna som varnar för att gå någon annan väg, än den Jesus gick på. Men så kom jag på att bakom insändarna så är det människor. Lika som att jag är en människa bakom denna blogg.

 

Fick höra att på en tillställning för både barn och vuxna hade den mest inflytelserika personen på plats, ledaren, varnat för yoga och meditation. Man kan börja se smågubbar, demoner och komma ett steg närmre djävulen.

 

Jag kan fnissa åt insändare, eftersom ett litet barn knappast läser dem. Men att yttra sig så bland barn är ju otroligt.

Barn som har de längsta öronen och tycker det är intressant med historier om Jesus. Barn vet att himlen är bra, helvetet är dåligt. Vem som bor ovanför molnen och vem som bor under marken vi går på. 

 

För två år sen publicerades en insändare i Vasabladet som varnade för yoga och mindfulness, la in lite pekfinger om föräldraansvar och att barn inte ska utsättas för såna ritualer. ”Som vuxna förväntas ju av oss att vi sökt upplysning och vet att akta oss för det onda och demoniska”.

För två år sen gav jag ett snällt svar på tal i bloggen. Idag vill jag bara säga: Herregud.

 

1.   Mindfulness är medveten närvaro. Något man hållit på med i över 2500 år. Ett förhållningssätt där man lever i större medvetenhet med sig själv och det som finns omkring oss.
2.   Meditation är så mycket mer än att man sitter ensam och säger ”AAAUUUM”. Meditation kan du göra när du diskar, kör bil, kramar katten eller ditt barn. Eller när du är helt ensam. Och säger ”Auumm”.
3.   Genom att observera dig själv, andra och omgivningen nyfiket och utan att döma eller värdera så blir man mer medveten som sina inre föreställningar, samt lär sig hur man reagerar i olika situationer.
4.   Jag har ännu inte sett demoner efter ett yogapass. Tvärtom. Istället är jag mer klar och lugn i huvudet, känner kärlek till mig själv och andra. Och sover som en stock.

 

Men man lär sig av allt. Nu har jag lärt mig att hitta på roligare saker med mitt framtida barn, än att fara på tillställningar som blandar ihop kärlek med helvete. Att alla inte tycker samma, men att jag kan göra valet att göra det som känns rätt för mig.

 

 

Jag tror att fler människor skulle må lite bättre om de kom mer i kontakt med sig själva. Att lyssna till sitt hjärta och vad man behöver, istället för det man måste och det vi tror förväntas av oss.

Det behöver inte innebära att du står på huvudet, som jag. Men att du vågar ta steget att lyssna till dig själv.

Det är inte skrämmande att möta sig själv. När man väl gjort det och hittat sin inre styrka, då finns det inte mycket att vara rädd för.

 

Rädsla tar oss ingenstans.

 

kundalinicarro

Återpublicerar bilden som jag tagit av mig, när jag gör kundaliniyoga. Det är bara kärlek i denna bild. Jag känner kärlek när jag vågar utvecklas. Och jag känner kärlek när jag står under norrskenet.